Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

j<»l ii''-- ''; ,

sr ro 6.

Ank. till Riksd. kansli den 25 april 1899, kl. 1 e. m.

... !•;; t-uljdrt-.:/:- Ilo -u :‘l • hhff ma ^uit .1 sf''n

) i\-• ".• * jn tii,\ t i i * ii; f; i;i i i 1 *T tf i

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande, i anledning
af Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag
angående fjerdingsmansbestyrets utgörande, äfvensom
i ämnet väckta motioner.

fl ti ''1:7 twM ■ oli *Ij; i '' -\-y. ''i i ÅklulnMH tv. IH0>''

Genom proposition, n:o 2, af den 3 december 1898 har Kongl. Maj:t,
under åberopande af propositionen bilagdt utdrag af protokollet öfver
civilärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag
till

Lag

angående fjerdingsmansbestyrets utgörande.

Med upphäfvande ej mindre af §§ 1, 2, 3, 4 och 5 af nådiga stadgan
angående fjerdingsman den 1 juni 1850 än äfven af nådiga kungörelserna
den 9 augusti 1851 angående förändring i stadgandena om
skyldigheten till deltagande i fjerdingsmansbestyret och den 20 april 1866
angående förändrad grund för utgörande af fjerdingsmansaflöning, förordnas
som följer:

!!

8

Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

§ 1.

Till biträde för kronobetjeningen skall inom hvarje socken finnas
fjerdingsman.

År socken af större vidd, må två eller flere fjerdingsman, efter pröfning
af Konungens befallningshafvande, derstädes anställas, sedan socknemännen
å kommunalstämma blifvit hörde och kronofogden sig yttrat.

Då, inom samma länsmansdistrikt, smärre socknar angränsa hvarandra,
må, på lika sätt, bestämmas om anställande för två eller flera sådana af
endast en fjerdingsman.

§ 2.

Fjerdingsmansbefattningen är ett menighetsbestyr.

Fjerdingsman utses å kommunalstämma för en tid af minst tre år.

§ 3.

Fjerdingsman skall förses med skälig aflöning, som å kommunalstämma
bestämmes och som skall utgöras efter enahanda grund, som för
kommunalutskylder i allmänhet är eller kan varda föreskrifven.

§ A i '' '' '' I ; ,oil >

Då fjerdingsman blifvit å kommunalstämma utsedd, skall stämmans
ordförande om valet ofördröjligen göra anmälan hos kronofogden i orten;
och ankommer det på kronofogden att pröfva den utsedda personens
lämplighet för befattningen.

Äro två eller flera socknar sammanslagna till ett fjerdigsmansdistrikt
och enas dessa icke i valet af fjerdingsman, eger kronofogden till
fjerdingsman utse den af de valde, han finner dertill lämpligast.

Antagningsbevis för fjerdingsman utfärdas afgiftsfritt af kronofogden.
Hvarje sådan tillsättning låter han i distriktet kungöra.

Ej må någon vara fjerdingsman, som ej uppnått mydig ålder och
råder sig sjelf, är välfrejdad samt gjort sig känd för ordentlighet och
pålitlighet i sitt lefverne.

9

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

§ 6-

Kronofogden har att tillse, att fierdingsmansbefattning varder i
stadgad ordning tillsatt, och eger vid uppkommen ledighet förordna lämplig
person att, på fjerdingsmansdistriktets bekostnad, uppehålla befattningen,
intill dess fjerdingsman varder å kommunalstämma utsedd samt
af kronofogden efter pröfning enligt § 4 godkänd.

Befinnes antagen fjerdingsman under tjenstgöringstidens lopp icke
vidare vara för befattningen lämplig, eger kronofogden skilja honom från
densamma; och göre kronofogden derom anmälan hos kommunalstämman
samt förfara i öfrigt på sätt här ofvan i fråga om uppkommen ledighet
är föreskrifvet.

§ 7.

Närmare bestämmelser angående fjerdingsmän och deras åligganden
meddelas af Konungen.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1900, dock att, der vid tiden
för denna lags utfärdande särskilt antagen fjerdingsman finnes för viss
tid anstäld, denne må under denna tid i tjensten qvarstå.

Uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 21 B, har herr J.
Andersson i Tenhult yrkat, att § 3 af ifrågavarande lagförslag måtte erhålla
följande lydelse:

»Fjerdingsman skall förses med aflöning, som å kommunalstämma
betsämrnes och som skall utgöras efter enahanda grund, som lör kommunal
utskylder i allmänhet är eller kan varda föreskrifven. Staten bidrager
med 50 kronor för hvarje fjerdingsman.»

Uti en likaledes inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 218, har
herr N. Andersson i Pettersborg föreslagit, att § 6 måtte få följande förändrade
lydelse:

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 4 Samt. 2 Afd. 5 Häft.

2

10

Sammansatta Stats- oeh Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

»Kronofogden — — — — — — — —_________

tillsatt, och vid uppkommande ledighet att kommunalnämnden
genast utser lämplig person till att uppehålla befattningen intill
— — — — — —

Befinnes antagen fjerdingsman under tjenstgöringstidens lopp icke sin
tjenst fullgöra, eger kronofogden skilja honom från densamma; och göre
kronofogden — — — — — —

Till stöd för Kong! Maj:ts ifrågavarande framställning har föredragande
departementschefen till åberopade statsrådsprotokollet, efter anmälan
för Kongl. Maj:t af Riksdagens skrifvelse den 3 maj 1895, deruti Riksdagen
hemstält, att Kongl. Maj:t ville låta utarbeta och för Riksdagen
framlägga förslag till bestämmelser i syfte att fjerdingsmansbestyrets utgörande
omgångsvis mellan hemmanen måtte varda afskaffadt, erinrat,
hurusom nu gällande bestämmelserna i fråga om tillsättande af fjerdingsman
och om skyldigheten att deltaga i fjerdingsmansbestyrets fullgörande
funnes meddelade i nadiga stadgan angående fjerdingsman den 1 juni
1850, nådiga kungörelsen angående förändring i stadgandena om skyldigheten
till deltagande i fjerdingsmansbestyret den 9 augusti 1851 samt
nådiga kungörelsen angående förändrad grund för utgörande af fjerdingsmansaflöning
den 20 april 1866.

Förstberörda stadga irmehölle uti §§ 2 och 3 hufvudbestämmelserna
i ämnet, och hade dessa paragrafer följande lydelse:

»§ 2.

Fjerdingsmansbefattningen är ett menighetsbestyr. Om sättet och
ordningen för utgörandet af detta åliggande må socknemännen inom hvarje
socken eller fjerdingsmansdistrikt å sockenstämma för viss tid öfverenskomma;
börande Kongl. Maj:ts befallningshafvande söka att dylika föreningar,
så vidt möjligt är, befordra. Der sådan förening ej kan tillvägabringas,
kommer med skyldigheten till fjerdingsmansbefattningens bestridande
att tills vidare förhållas på sätt hittills varit stadgadt.

§ 3.

Utöfvas fjerdingsmansbefattningen i tur mellan dem, som enligt förening
eller lag dertill skyldige äro, då skall ombyte årligen ske, der ej

11

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

annorlunda blifvit särskild! öfverenskommet; och vare den, som ej vill
eller kan sysslandet sjelf utföra, i förra fallet berättigad och i det senare
pligtig att i sitt ställe sätta annan person, som kronofogden pröfvar
dertill lämplig.

Har i sockenstämma beslut fattats, att, i stället för tjenstgöring i
tur, viss person, som dertill finnes benägen, skall, för längre eller kortare
tid, till fjerdingsman antagas, ankomme ock på kronofogden att pröfva
sådan persons lämplighet för befattningen.»

Uti nådiga kungörelsen den 9 augusti 1851 förklarades — jemte det
skyldigheten till deltagande i fjerdingsmansbestyret på visst sätt utsträcktes,
under vilkor att vissa, med bestämd aflöning försedde fjerdingsman
antotres — att, om frälse-, kronoskatte- samt kronohemmansinnehafvare
beslutade, att befattningen borde utöfvas omgångsvis emellan hemmanen,
bestyret fortfarande skulle dem sjelfva ensamt åligga.

Genom nådiga kungörelsen den 20 april 1866 hade slutligen stadgats,
att aflöning till fjerdingsman skulle utgöras efter enahanda grund,
som för koinmunalutskylder i allmänhet vore eller kunde varda föreskrifven.

Beträffande det sätt, på hvilket inom de särskilda kommunerna fjerdingsmansbestyret
faktiskt utgjordes, framginge af de i nu förevarande
ärende inkomna yttrandena, att åtminstone inom Upsala, Södermanlands,
Östergötlands, Kopparbergs, Vesterbottens och Norrbottens län numera
icke funnes andra än särskildt anstälda fjerdingsmän, samt att detta bestyr
äfven inom öfriga län syntes bestridas på enahanda sätt, med undantag
dock för Jönköpings, Elfsborgs och Vermlands län, der fjerdingsmanssysslan
uppgifvits i regeln utöfvas i tur mellan hemmansegarne eller efter
annan omgång.

Till stöd för sin uti förevarande skrifvelse gjorda framställning hade
Riksdagen framhållit, att fjerdingsmansbestyret, der det omgångsvis mellan
hemmanen utgjordes, kunde vara orättvist fördeladt och ofta blefve synnerligen
betungande för de små jordegarne, samt att de mångfaldiga
göromål, delvis af ganska inagtpåliggande beskaffenhet, som enligt gällande
författningar ålåge eu fjerdingsman, äfven stälde icke ringa anspråk
på hans erfarenhet och duglighet, och att det vore att förutse,
att detta kraf kunde bättre tillgodoses, om aflönade fjerdingsmän anstäldes.

Behofvet af en förändring i förevarande hänseende hade jemväl vitsordats
af samtliga i ärendet hörda vederbörande; och hade till stöd

12 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

derför ytterligare åberopats, hurusom fjerdingsmansbestyrets utgörande
omgångsvis icke allenast vore betungande för innehafvare af mindre
hemmansdelar, utan jemväl i öfrigt medförde väsentliga olägenheter, ej
minst för kronobetjeningen, enär i dylika fall ej kunde förekommas, att
befattningen understundom råkade att innehafvas af dertill olämpliga
personer, samt det i alla händelser vore nästan omöjligt att under den
korta tjenstetiden för en sålunda anstäld fjerdingsman kunna bibringa
honom nöjaktig kännedom om de till befattningen hörande göromål,
för hvilka han oftast egde föga intresse, under det deremot en för längre
tid tillsatt och aflönad fjerdingsman i allmänhet med mera nit egnade
sig åt tjensten samt vore i tillfälle att förvärfva sig sådan erfarenhet och
insigt, att kronobetjeningen af honom verkligen kunde erhålla det biträde,
som med befattningen vore afsedt och numera oftare än förr behöfde
påkallas till följd af den utvecklade industrien å landsbygden och den
rörlighet i fråga om dess befolknings bostadsförhållanden, hvilken deraf
likasom ock af andra orsaker föranleddes.

Hvad sålunda anförts till stöd för afskaffande af fjerdingsmansbestyrets
utgörande omgångsvis mellan hemmanen, der ett sådant utgörande
ännu förekomme, syntes departementschefen ådagalägga behofvet
af en dylik förändring, likasom ock den omständigheten, att flertalet
kommuner, med frångående af det äldre sättet för fjerdingsmansbestyrets
utgörande, antagit särskildt anstälda personer för befattningens skötande,
talade för reformens lämplighet.

Beträffande då det sätt, på hvilket fjerdingsmansbestyrets utgörande
för framtiden borde ordnas, hade uti de inkomna yttrandena åtskilliga
förslag framstälts i syfte att fjerdingsmännen skulle tillsättas af vederbörande
kronofogde, dock efter kommunernas hörande i en eller annan
form. En sådan anordning syntes departementschefen olämplig, väsentligen
ur den synpunkten, att, om fjerdingsmännen tillsattes af statens tjensteman,
man måste förutse, att kommunerna mycket snart komme att bortse
derifrån, att fjerdingsmansbefattningen fortfarande vore ett menighetsbestyr,
och således påkalla statsaflöning åt fjerdingsmännen. Så vidt departementschefen
funne, hade icke heller i öfrigt tillräckliga skäl framlagts för att
frångå det sätt, hvilket redan nu i gällande författningar alternativt anvisats
och, såsom ofvan blifvit omnämndt, redan af flertalet kommuner
anlitats. Enligt departementschefens mening borde sålunda den karakter
af menighetsbestyr, fjerdingsmansbefattningen af ålder haft, i så måtto
bibehållas, att fjerdingsmännen utsåges å kommunalstämma och af kom -

13

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

munerna försåges med skälig aflöning, hvilken, likasom nu vore fallet, der
aflönad fjerdingsman antagits, borde utgöras efter enahanda grund, som
för kommunalutskylder i allmänhet vore eller kunde varda stadgad.

Endast i det fall, att ett fjerdingsmansdistrikt utgjordes af två eller
flera socknar och dessa icke enades i valet af fjerdingsman, borde kronofogden
tilläggas ett mera direkt inflytande på valet, i det att, till lösande
af den uppkomna svårigheten, åt honom borde anförtros att bland de valde
utse den, han funne till befattningen lämpligast.

Nu gällande stadga föreskrefve i § 3, att, beträffande distrikt, der
särskild fjerdingsman antoges, det skulle ankomma på kronofogden att
pröfva sådan persons lämplighet för befattningen. Uti de afgifna yttrandena
förekomme förslag, att, innan fjerdingsman utsåges å kommunalstämma,
befattningen borde anslås ledig samt kronofogden yttra sig
öfver de sökandes kompetens. I likhet med kammarkollegium ansåge
departementschefen dock, att det kunde öfverleinnas åt kommunerna att
sjelfva bestämma de åtgärder, som borde föregå valet, och att pröfningen
från myndigheternas sida af lämpligheten för befattningen borde verkställas
efter valet.

I fråga om hvilken myndighet denna pröfningsrätt närmast borde
tillkomma, hade olika meningar uttalats så till vida, att af vissa landsstatstjenstemän
föreslagits, att pröfningen väl skulle tillkomma kronofogden,
men utöfvas i samråd med länsmannen. Giltiga skäl syntes departementschefen
dock icke anförda, hvarför icke denna pröfning skulle
fortfarande som hittills verkställas af kronofogden ensam. Något uttryckligt
stadgande om rätt att i kronofogdens beslut söka ändring borde icke
erfordras, då en sådan rätt vore sjelfkär; och vore det derför icke heller
behöfligt att, på sätt från några håll yrkats, föreskrifva, att, då kronofogden
icke kunde godkänna den af kommunen utsedde fjerdingsmannen,
frågan om befattningens tillsättande skulle hänskjutas till Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes afgörande.

Till undvikande af missförstånd syntes stadgande böra meddelas derom,
att fjerdingsman kunde af kronofogden skiljas från befattningen, om han
icke vidare befunnes lämplig.

I de inkomna yttrandena hade från flera håll framhållits, hurusom,
derest åt kommunerna öfverlemnades att sjelfva bestämma fjerdingsmännens
aflöning, fara vore, att denna i många fall komme att bestämmas
så låg, att duglig person icke kunde för densamma erhållas, i
det att kommunerna- rent af skulle kunna, såsom hittills understundom

14

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande A:o 6.

inträffat, utbjuda fjerdingsmansbestyret till den minstbjudande. Såsom
korrektiv deremot hade föreslagits, att viss minimilön för fjerdingsman
skulle fastställas. På sätt kammarkollegium framhållit, syntes detta
dock, med hänsyn till distriktens olika storlek och beskaffenhet i öfrigt,
vara mindre lämpligt.

Ej heller vore, såsom jemväl föreslagits, närmare bestämmelser,
utöfver redan befintliga, i fråga om valbarhet till befattningen af nöden,
då i hvarje fall en pröfning af den valdes lämplighet egde rum.

Förutom i nu nämnda hänseenden hade af de hörda myndigheterna
åtskilliga förslag till ändringar i gällande bestämmelser rörande fjerdingsmän
framstälts. Otvifvelaktigt innehölle ock gällande stadga angående
fjerdingsman åtskilliga föråldrade bestämmelser. Dessa äro
emellertid af administrativ art och borde icke i detta sammanhang beröras.

Deremot syntes departementschefen lämpligt, om uti en lag sammanfördes
de bestämmelser, som reglera sättet för kommunernas utgörande
af fjerdingsmansbestyret, och hvilka vore af beskaffenhet att erfordra
Riksdagens bifall. Derest denna departementschefens mening vunne Kongl.
Maj:ts bifall, skulle departementschefen framdeles återkomma till frågan
om ändring af de delar uti förevarande stadga, hvilka vore af uteslutande
administrativ art.

Till stöd för den förstnämnda af ofvanberörda motioner har hufvudsakligen
anförts, att, enär fjerdingsmannainstitutionens väsentligaste ändamål
vore att bereda statens tjensteman hjelp och biträde, samt enligt det
föreliggande förslaget jemväl statsmyndigheter skulle få icke obetydlig
befogenhet att ingripa i kommunens rätt att tillsätta fjerdingsman, det
ock vore billigt, att staten i någon mån bidroge till deras aflönande.

Hvad den senare motionen beträffar, har motionären funnit betänkligt,
att vederbörande kronofogde skulle ega att vid uppkommen ledighet
i fjerdingsmannabefattning förordna lämplig person att uppehålla
tjensten, mot ersättning, som fjerdingsmansdistriktet skulle bestrida, men
kronofogden egde bestämma. Motionären ansåge, det föreskrift i stället
borde meddelas derom, att kommunalnämnden skulle så väl utse vikarie
som ock bestämma dennes aflöning. Likaledes har motionären hyst betänkligheter
gent emot bestämmelsen, att kronofogden skulle ega skilja

15

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

från tjensten den fjerdingsman, som han ej funne vara för befattningen
lämplig, samt befarat, att ett dylikt stadgande vore egnadt att vålla stridigheter
mellan kommunerna och kronobetjeningen. Motionären ansåge
derför, att endast den omständigheten, huruvida fjerdingsmannen sin tjenst
fullgjorde, måtte i nämnda hänseende blifva bestämmande.

Det sammansatta utskottet har vid behandlingen af detta ärende
funnit det föreliggande lagförslaget i allmänhet väl tillgodose de önskningsmål,
som 1895 års Riksdag i skrifvelse till Kongl. Maj:t i denna fråga
uttalat, och utskottet anser sig med anledning deraf höra i hufvudsak
tillstyrka bifall till nämnda förslag.

I vissa punkter har utskottet dock icke kunnat dela den uppfattning,
som legat till grund för de ifrågasatta lagbestämmelserna. Utskottet kan
sammanfatta de anmärkningar, som utskottet ansett sig böra framställa
mot förslaget, deri, att utskottet i allmänhet funnit vederbörande kronofogdars
befogenhet att ingripa i kommunernas rätt att utse fjerdingsinän
något för vidsträckt. Enligt lagförslagets § 4 skulle det ankomma
ensamt på kronofogden aft pröfva den af kommunen till fjerdingsman
utsedde personens lämplighet för befattningen, och sålunda väl äfven att
underkänna ett val, som enligt kronofogdens åsigt ej fallit å lämpligperson.
Enligt § 6 skulle kronofogden ega skilja från befattningen
den fjerdingsman, som han icke funne vidare vara för befattningen lämplig.
Ehuru det väl torde kunna förutsättas, att den magt, som härigenom
komme att läggas i kronofogdens händer, ej blefve missbrukad, synes det
dock utskottet vara lämpligare, att vissa garantier i lagen lernnas derför,
att den af kommunen utsedde fjerdingsmannens lämplighet eller olämplighet
för befattningen varder så objektivt som möjligt bedömd. Utskottet
har trott detta mål kunna vinnas genom att till Konungens befallningshafvande
öfverlemna afgörandet i detta fall, och har i öfverensstämmelse
dermed föreslagit vissa ändringar af nämnda paragrafer, på sätt nedan
inhemtas. Af hvad sålunda anförts framgår ock, att utskottet icke kunnat
icke kunnat biträda det förslag till ändring af senare stycket i § 6, som
af den sist här ofvan omförmälde motionären föreslagits.

Utskottet har vidare, i likhet med samme motionär, funnit betänkligt,
att kronofogden skulle ega under ledighet i fjerdingsmanssysslan tillsätta
vikarie att, på fjerdingsmansdistriktets bekostnad, upprätthålla befatt -

16 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

ningen, utan att någon bestämmelse hindrade kronofogden att öfverskrida
den aflöning, som kommunen bestämt för tjenstens skötande, och utskottet
har derför föreslagit en ändring af första stycket af § 6 i sådan retning.
Utskottet har visserligen icke förbisett, att å andra sidan en dylik
inskränkning i vissa fall möjligen kan försvåra kronofogdens uppgift att
anskaffa vikarie, men då det torde kunna antagas, att kronofogden i så
fall så skyndsamt som möjligen föranstaltar om platsens tillsättande med
ordinarie innehafvare, lära några afsevärda olägenheter häraf ej vara att
befara. Likaledes torde den af utskottet föreslagna förändringen af lagstadgandet
i denna del vara att föredraga framför det af nyssnämnde
motionär föreslagna stadgandet, att kommunalnämnden skulle ega tillsätta
vikarie, hvilket otvifvelaktigt skulle medföra onödig tidsutdrägt.

Den i först omförmälda motion föreslagna bestämmelsen, att statsverket
skulle bidraga till fjerdingsmännens aflönande, har utskottet icke
kunnat gilla. Såsom ock i lagförslaget uttryckligen angifves, är fjerdingsmannabefattningen
ett menighetsbestyr, och det torde derför böra åligga
kommunen ensam att aflöna denna befattning.

På grund af hvad utskottet nu anfört, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med afslag å ofvanberörda i ämnet
väckta motioner, må, under förklarande, att Kongl.
Maj:ts proposition ej kunnat oförändradt antagas, för
sin del antaga följande

{Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag angående fjerdingsmansbestyrets utgörande.

Med upphäfvande ej mindre af §§ 1, 2, 3, 4 och 5 af nådiga
stadgan angående fjerdingsinän den ] juni 1850 än äfven af nådiga
kungörelserna den 9 augusti 1851 angående förändring i stadgandena
om skyldigheten till deltagande i fjerdingsmansbestyret och den 20
april 1866 angående förändrad grund för utgörande af fjerdingsmansaflöning,
förordnas som följer:

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 6.

17

(Kongl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

§ 1.

Till biträde för kronobetjeningen skall inom hvarje socken finnas
fjerdingsman.

Är socken af större vidd, må två eller flere fjerdingsman, efter
pröfning af Konungens befallningshafvande, derstädes anställas, sedan
socknemännen å kommunalstämma blifvit hörde och kronofogden sig yttrat.

Då, inom samma länsmansdistrikt, smärre socknar angränsa hvarandra,
må, på lika sätt, bestämmas om anställande för två eller flera sådana af
endast en fjerdingsman.

§ 2.

Fjerdingsmansbefattningen är ett menighetsbestyr.

Fjerdingsman utses å kommunalstämma för en tid af minst tre år.

§ 3.

Fjerdingsman skall förses med skälig aflöning, som å kommunalstämma
bestämmes och som skall utgöras efter enahanda grund, som för
kommunalutskylder i allmänhet är eller kan varda föreskrifven.

Då fjerdingsman blifvit å kommunalstämma
utsedd, skall stämmans
ordförande om valet ofördröjligen
göra anmälan hos kronofogden
i orten; och ankommer det
på kronofogden att pröfva den
utsedde personens lämplighet för
befattningen.

Bih. till Riksd. Prof. 189.9. 4 Sami.

Då fjerdingsman blifvit å kommunalstämma
utsedd, skall stämmans
ordförande om valet ofördröjligen
underrätta kronofogden i
orten; och ankommer det på kronofogden
att pröfva den utsedde
personens lämplighet för befattningen.

Finner kronofogden den utsedde
personen icke lämplig, anmäle han
förhållandet hos Konungens befallningshafvande,
som eger att, om
skäl dertill föranleda, förordna om
nytt val.

2 Afd. 5 Iläft. 3

18

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande, N:o 6.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Aro två eller flera socknar sammanslagna till ett fjerd ingsmansdistrikt
och enas dessa icke i valet af fjerdingsman, eger kronofogden
till fjerdingsman utse den af de valde, han finner dertill lämpligast.

Antagningsbevis för fjerdingsman utfärdas afgiftsfritt af kronofogden.
Hvarje sådan tillsättning låter han i distriktet kungöra.

§ 5.

Ej må någon vara fjerdingsman, som ej uppnått myndig ålder och

råder sig sjelf, är välfrejdad samt
pålitlighet i sitt lefverne.

Kronofogden har att tillse, att
fjerdingsmansbefattning varder i
stadgad ordning tillsatt, och eger
vid uppkommen ledighet förordna
lämplig person att, påfjerdingsmansdistriktets
bekostnad, uppehålla befattningen,
intill dess fjerdingsman
varder å kommunalstämma utsedd
samt af kronofogden efter pröfning
enligt § 4 godkänd.

Befinnes antagen fjerdingsman
under tjenstgöringstidens lopp icke
vidare vara för befattningen lämplig,
eger kronofogden skilja honom
från densamma; och göre kronofogden
derom anmälan hos kommunalstämman
samt förfare i öfrigt
på sätt här ofvan i fråga om uppkommen
ledighet är föreskrifvet.

gjort sig känd för ordentlighet och

/

Kronofogden har att tillse, att
fjerdingsmansbefattning varder i
stadgad ordning tillsatt, och eger
vid uppkommen ledighet förordna
lämplig person att mot den af fjerdingsmansdistriktet
bestämda aflöningen
uppehålla befattningen, intill
dess fjerdingsman varder å kommunalstämman
utsedd och enligt §
4 godkänd.

Befinnes antagen fjerdingsman
under tjenstgöringstidens lopp icke
vidare vara för befattningen lämplig,
eger Konungens befallningshafvande
skilja honom från densamma.

§ 7.

Närmare bestämmelser angående fjerdingsmän och deras åligganden
meddelas af Konungen.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande, N:o 6.

19

(Kongl. May.ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1900, dock att, der vid tiden
för denna lags utfärdande särskildt antagen fjerdingsman finnes för viss
tid anstäld, denne inå under denna tid i tjensten qvarstå.

Stockholm den 25 april 1899.

På det sammansatta utskottets vägnar
O. W. REDELIUS.

Reservation

*

af herr J. Anderson:

»Sedan Kongl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående fjerdingsmansbestyrets
utgörande blifvit inom Riksdagen utdelad, hvars 8 §
är af följande lydelse: »Fjerdingsman skall förses med skälig aflöning,

som å kommunalstämma bestämmes och skall utgöras efter enahanda grund,
som för kommunalutskylder i allmänhet är eller kan varda föreskrifven»,
har jag genom motion yrkat, att samma § skulle så förändras, att staten
skulle deltaga i aflöningen med 50 kronor till hvarje fjerdingsman.

Orsaken, hvarför jag gjort en sådan framställning, är följande: Uti
kongl. »stadgan angående fjerdingsmän» af den 1 juni 1850 synes, att bland
de skyldigheter, fjerdingsman såsom sådan har, är ej att uträtta något som
helst åt den kommun, der han är vald, utan hans verksamhet är för statens
och det allmännas räkning. Derom har jag för egen del tillräcklig erfarenhet
från den tid af 28 år som jag var fjerdingsman.

Det är nog en känd sak, att fjerdingsmännen förut, åtminstone inom
en del orter inom vårt land, varit aflönade af staten dels genom jord -

20 “ Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande, N:o 6.

bruksboställen och dels inom andra orter genom vissa qvantum kronotionde.
Af bil. A synes, att inom Östergötlands län, oaktadt många fjerdingsmansboställen
under senare tider blifvit försålda, ännu äro 18 stycken
qvar. Beträffande de fjerdingsmän, som äfven kallades kronorättare, som
fingo spanmålslön, voro flere tjenstgörande samtidigt med mig, och det
var ej sällan att de och jag hade samtidiga förrättningar, såsom vid
kungs- och kronoskjuts, vid beväringsmönstringar, att åtfölja bevåringen till
samlingsställen, då den skulle gå till öfningsmöten in. m. De sålunda af
staten under min tid aflönade äro antecknade på bil. B; den siste af
desse afled den 13 mars detta år. I mån som desse antingen togo afsked
eller afledo upphörde sådan ersättning, så att deras efterträdare ej fingo
någon lön af staten.

Då fjerdingsmännen sålunda under såväl äldre som senare tider haft
aflöning af staten, och fråga nu föreligger att antaga en lag rörande
fjerdingsmansbestyret, bör ingen förtänka den, som ifrågasätter, att staten
hädanefter borde deltaga i aflöningen; men då jag inom utskottet ej fått
något understöd för min framställning, har jag ingen anledning antaga,
att Riksdagen vill bifalla min motion, och vill derför rigta min uppmärksamhet
på annat håll.

Då kongl. stadgan den 1 juni 1850 och kongl. kungörelsen den 9
augusti 1851, som ännu äro gällande, innehålla, att fjerdingsmän inom
socknarna skola finnas, och att det står hvarje församling fritt att besluta
att antingen låta fjerdingsmansbefattningen utöfvas omgångsvis emellan hemmanen
eller mot aflöning hålla fjerdingsman, kan jag, då staten ej vill
deltaga i kostnaden, icke vara med om att fråntaga socknarna den valfrihet
och beslutanderätt de nu ha — och genom lag tvinga dem att
antaga och aflöna en eller flere tjensteman under namn af fjerdingsmän.
Den, som känner landtliga förhållanden, vet mer än väl, hvilka stora, ja
på sina ställen oerhördt stora kommunalskatter som nu förekomma, och
derför kan det icke vara rådligt att genom lag tvinga till ännu större
utgifter, helst då det är fråga om löner till tjensteman, som ej ha något
att syssla åt dem som tvingas att erlägga aflöningarna.

Med anledning af hvad här blifvit anfördt, får jag yrka,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition ej må
af Riksdagen antagas.»

Sammansatta Stats- och Lagutslcottets Utlåtande, N:o 6.

21

Bil. A.

Utdrag ur statsutskottets memorial n:o 45 den 30 april 1897
rörande Östergötlands län.

Härad

Socken

Indragna fjerdingsmans-boställen

Mtl

Pag.

N:o

Arrende-

belopp

Yalkebo

Bappestad

Bappestad Lillegård ...

V*

66

12

360

—

»

Sjögestad

Prestorp .....................

xu

66

14

275

—

Åkerbo

Bystad

Bydsätter ..................

—

68

9

216

—

Törnevalla

Klintorp .....................

Va

68

2

430

—

Hammarkinds

Vestra Husby

Önstorp .....................

Va

74

8

205

—

»

Skällvik

Segerstorp ..................

Va

76

3

520

—

Skärkinds

Östra Byd

Hanevik .....................

Va

76

11

460

—

Finspongaläns

Bisinge

Skirbotorp ..................

—

78

10

130

—

»

Vänga

Skogen.......................

Va

78

11

231

—

Bråbo

Qvillinge

Häradsveden...............

Va

78

19

500

—

Göstrings

Hot

Pryssgård ..................

Va

84

2

375

—

Yifolka

Veta

Häggarp .....................

Va.

86

3

425

—

»

Viby

Ubbarp........................

Va

86

7

440

—

2>

Stålarp........................

Va

86

8

290

—

Dahls

Örberga

Krigsberga..................

Va

90

14

725

—

Aska

Hageby

Hageby Ödegård.........

Va

90

17

900

—

»

Helgona

Lagmansberga ............

1

92

9

400

—

»

Vinnerstad

Vårby Vestergården ...

Va

94

4

580

—

i

Summa

7,462

Medelarrende 414 kronor 56 öre.

Bih. till Riksd. Prat. 1899. 4 Sami. 2 Afd. 5 Käft.

4

22

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande, N:o 6.

Bil. B.

Förteckning på de fjerdingsman, som också kallades kronorättare,
inom Tveta härad af Jönköpings län, som jag personligen kände,
hvilka af ortens kronofogde uppburo efter markegångspris ersättning
för anvisad kronotionde såsom lön.

Tveta härad,
» »

> >

» »

» T>

» >

Rogberga socken,
öggestorp »
Forserum »
Barkeryd »
Barnarp »

Bankeryd »
Nässjö »

»

Vista härad, Skärstad socken,

Sven Svensson i Häljaryd.

Gustaf Johansson i Romelsjö.

Joh:s Lax i Ekön.

Sven Blom i Hulu.

Jöns i Målen.

Fr. Cedervall i Krabberyd.

Joh:s Agren i Gamlarp.

Johan Jonasson i Gissarp, död den 13/3 1899.

Stockholm den 25 april 1899.

J. Anderson.

Herr Billing har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i ärendets
behandling inom det sammansatta utskottet.

STOCKHOLM, CENTBAL-TEYCKEKIET, 189 9.