Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

1

l.)j

i

i

Jtfi ''[ i. ‘'' i''1 (11 f ''Tv e i!'' • >! ’<

,xj}a ->i i■:if*f

t‘i,• r>u ;,,''tf- r- in5 ■, ;i. :.•! o. ;! t''i

ST:© 5.

Ant. till Eiksd. kansli den 25 april 1899, kl. 1 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande, i anledning
af vadda motioner rörande folkskolelärares aflöning.

l:o.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 14) har herr C. Ang.^de tm
Johansson i Aflösa föreslagit, att Riksdagen måtte beslut?., det samtligaA^^*™/.
ålderstilläggen till lärarepersonalens i både folk- och småskolan kontanta gående ålderslön
från och med nästa års början, eller så snart ske kan, betalas ensamt »/

af Staten. statsmedel.

Till stöd för denna framställning har motionären anfört följande.

Bland de utgiftsposter, som numera årligen på ett synnerligen känbar!
sätt tyngde den kommunala budgeten, vore afgiften till skolan en
af de mest betydliga. Visserligen måste det glädja hvarje folkupplysningens
vän och främjare, att sa vore förhållandet, alldenstund denna upplysning
måste anses som ett af de allra vigtigaste momenten i vara dagars
kultur icke allenast på det andliga, utan äfven på det materiella området,
men saken hade dock en annan sida, som äfven den förtjenade att tagas
i allvarligt öfvervägande.

Bih. till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 2 Afd. 5 Iläft. (N:o 5.)

1

2 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o å.

Vårt land och folk hade kommit i den enligt mångas förmenande i
viss mån egendomliga ställningen, att under det statskassans inkomster
flödade i rikligt mått, så hade den kommunala beskattningen mångenstädes
vuxit till en sådan höjd, att man med afseende på kommunernas
finanser ej utan oro vågade tänka på framtiden.

Det synes motionären derför med fog kunna ifrågasättas, huruvida
icke staten i någon rikligare mån än hittills skett borde hjelpa till att
lätta kommunernas finansiella bördor för folkundervisningens vidmagthållande
och ytterligare framåtskridande. Och hade motionären tänkt sig,
att detta för närvarande lämpligast kunde ske på så sätt, att statsverket
ensamt gäldade samtliga ålderstilläggen för hela lärarepersonalen i både
folk- och småskolan.

Förutom de skäl, motionären sålunda framhållit i berörda afseende,
ansåge han sig äfven böra påpeka en annan omständighet, som i hans
tanke äfven talade för den nu ifrågasatta åtgärden.

Enligt gällande lag vore den kontanta minimilönen för folkskolans
lärarepersonal 600 och maximilönen, sedan tvenne ålderstillägg tillkommit,
800 kronor. Att en dylik föreskrift med hänsyn till lärarnes rättvisa
befordran understundom kunde inverka menligt, torde näppeligen kunna
bestridas. Ty om af de tre personer, som uppförts å ett förslag, den
ene räknade ett, den andre fem och den tredje tio tjenstår, så hände
det antagligen ej så sällan, att den billigare lönen finge fälla utslaget på
bekostnad af den större undervisningsskickligheten och de i öfrigt högre
meriterna.

I sammanhang med ofvan omförmälda motion har utskottet till behandling
förehaft en inom Andra Kammaren af herr S. O. Nyländer m. fl.
väckt motion (n:o 17 9), deri föreslagits, dels att Riksdagen måtte besluta,
att de till lärare och lärarinnor vid folk- och småskolor enligt lag utgående
ålderstilläggen måtte helt och hållet bestridas af statsmedel; dels
att Riksdagen för genomförandet af detta beslut måtte höja det under
riksstatens åttonde hufvudtitel uppförda anslag för lönetillskott åt lärare
vid folkskolor oéh småskolor med 200,000 kronor, eller med det belopp,
som för ändamålet erfordrades.

Till stöd för denna motion har anförts följande.

Att kostnaderna för folkskoleväsendet i vårt land under senare

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

åren i betydlig grad stigit, vore en allmänt erkänd sanning. Den officiella
statistiken visade ock nogsamt, att så är förhållandet.

Hvad som dock härvid ej kunde undgå att väcka uppmärksamhet
vore, att landtkommunernas utgifter för folkskolorna ökats i ännu högre
grad än statens tillskott till desamma, hvarjemte de respektive kommunerna
drabbades så högst olika af kostnaderna för sina skolor; eu del
socknar nödgades uttaxera 10 å 15 gånger högre belopp per fyrk än
andra närliggande kommuner. De af Riksdagen beslutade ålderstilläggen
till lärarnes och lärarinnornas löner bidroge ytterligare till denna ojemna
beskattning.

För att dessa missförhållanden i någon mån måtte afhjelpas, syntes
det motionärerna lämpligt och nödvändigt, att staten åtoge sig att ensam
bestrida dessa lärarne och lärarinnorna tillkommande ålderstilläggen, hvarigenom
ock den fördelen vunnes, att, vid tillsättande af lärarebefattning,
hänsyn ej behöfde tagas till den större eller mindre lön, hvarmed kommunen
måste aflöna sin lärare.

Vid beräkning af det för detta ändamål erforderliga beloppet hade
motionärerna kommit det resultat, att för betäckande af en tredjedel af
folkskolelärarnes ålderstillägg skulle erfordras cirka 135,000 kronor och
för småskolelärarinnorna cirka 62,000 kronor, eller i rundt tal tillsammans
200,000 kronor.

•. i rf 43 i ? f7: ..\n . • .> • :

Den fråga, hvilken uti förevarande två motioner blifvit till det sammansatta
utskottet öfverlemnad för förberedande behandling, har vid flera
föregående tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning. Redan vid
1885 års riksdag förelåg en framställning i enahanda syfte, och statsutskottet
anförde då, att utskottet icke ansett sig kunna tillstyrka Riksdagen
att besluta en grund för utgörande af någon viss del af folkskolelärarnes
aflöning och en annan grund för en annan del af samma
aflöning, såsom förhållandet blefve, om ålderstilläggen helt och hållet,
men den kontanta lönen i öfrigt endast till s/3 bestredes af statsmedel.

Till detta skäl, som i ett liknande ärende åberopades af sammansatta
stats- och lagutskottet vid 1896 års riksdag, ansåg nämnda utskott böra
läggas äfven det, att det syntes vara angeläget, att bidrag till ålderstillägg
lemnades af vederbörande kommun, då derigenom säkerhet vunnes, att

4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

denna löneförhöjning komme endast de lärare till godo, som vore verkligen
förtjente deraf.

Hvad sålunda vid föregående riksdagar i anledning af dylika framställningar
anförts och vunnit gillande, anser utskottet äfven nu innebära
fullt skäl att afstyrka de ifrågavarande motionerna.

Utskottet hemställer alltså,

att ofvan berörda af herrar C. O. Johansson och
S. O. Nyländer väckta motioner icke må af Riksdagen
bifallas.

2:o.

folkskolelärare * en *nora Andra Kammaren af herr N. Nilsson i Skärhus väckt
och folkskole- motion (n:o 86) har föreslagits, att till värdet af det till lärare eller
lärarinnor ut- lärarinna vid folkskolan utgående kofoder, vare sig detta utginge in na9
en der. k0f0''tura eller ersättes kontant, statsverket måtte bidraga med två tredjedelar,
dock högst med sextiosex kronor 67 öre för hvarje ordinarie folkskolelärare-
eller lärarinne-befattning, samt att för detta ändamål Riksdagen
måtte anvisa ett förslagsanslag af 860,000 kronor.

Till stöd för denna framställning har motionären erinrat, hurusom
under de senare åren vårt lands folkskoleväsen erhållit en för hvarje
sann folkskolevän glädjande utveckling, bland annat, genom tillkomsten
af flera tidsenliga skolhus samt bättre och tidsenligare undervisnings- och
skolmateriel, men derigenom hade äfven församlingarnas utgifter för skolväsendet
i synnerligt afsevärd grad stegrats. Denna stegring af församlingarnas
utgifter hade äfvenledes egt rum genom senaste Riksdags beslut
om ett andra obligatoriskt ålderstillägg till de ordinarie folkskolelärarnes
löner; hvadan det vore skäl att tillse, huruvida icke församlingarnas
tunga för folkskolan kunde i någon mån minskas.

En sådan minskning syntes motionären kunna åstadkommas, derest
den utgift, som det nu ensamt ålåge församlingarna att bestrida genom
att förse folkskolelärarne med kofoder eller kontant ersättning derför,
också delades af staten efter samma princip, som vore gällande för lärarnes
kontanta lön och ålderstillägg.

5

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 5.

Utskottet har jemväl förehaft till behandling en af herr J. Anderson
i Tenhult inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 19), hvaruti föreslagits,
att Riksdagen, utan ändring af äldre bestämmelser i fråga om
tillhandahållande af kofoder, måtte besluta, att vid folkskolor eller annan
dermed jemförlig anstalt med examinerad lärare eller lärarinna kofodret
måtte få ersättas med minst 100 kronor, deraf staten skulle tillsläppa 2/3
och vederbörande skoldistrikt */„, och att, der kofoder utginge in natura,
staten måtte godtgöra sådant skoldistrikt efter lika beräkning, nemligen
med 66 kronor 67 öre, och i sammanhang dermed öka förslagsanslaget
till »lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor» med 360,000
kronor.

Beträffande de skäl, som motionären anfört till stöd för sitt förslag,
tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.

Ifrågavarande två motioner skilja sig från hvarandra derutinnan, att
i den förstnämnda yrkats allenast, att staten måtte bidraga till ersättande
af det till lärare vid folkskolan utgående kofodret, under det att den
senare innefattar förslag jemväl derom att, då dylik förmån utgår i kontant,
värdet deraf måtte få ersättas med minst 100 kronor.

Ehuru sistnämnda förslag synes utskottet vara synnerligen beaktansvärdt,
har utskottet likväl icke funnit sig öfvertygadt om nödvändigheten
af att en dylik bestämmelse nu meddelades. Frågan härom har vid flera
särskilda tillfällen varit föremål för Riksdagens pröfning, men ej vunnit
den anslutning, som för dess genomförande krafts. Att förhållandena numera
så ändrats, att frågan kan anses hafva kommit i annat läge, än då
framställningar i samma syfte af Riksdagen afslagits, har utskottet icke
kunnat finna.

Hvad deremot angår det i först omförmälda motion framstälda förslaget,
att staten måtte i samma proportion som beträffande folkskolelärarnes
aflöning i öfrigt bidraga till gäldande af ifrågavarande förmån,
har utskottet ansett sig böra förorda detsamma.

Den folkskolelärarne tillerkända rätt till kofoder har allt mer och
mer öfvergått från en naturaförmån till en kontant aflöningsform, och det
synes utskottet billigt, att under sådana förhållanden staten liksom i fråga
om folkskolelärarnes kontanta aflöning i öfrigt bidrager med 3/3. Visserligen
kommer derigenom en rätt väsentlig ökning af åttonde hufvudtitelns
utgifter för folkundervisningen att blifva en följd, men då härmed

c

Sammansatta Stats- och Lagutskottets utlåtande N:o 5.

vinnes en jemnare fördelning af de ganska tryckande bördorna för de enskilda
kommunerna af folkskolornas upprätthållande, synes det utskottet,
som om en motsvarande fördel för det allmänna ernåddes genom den föreslagna
åtgärden.

Utskottet hemställer alltså:

а) att Riksdagen, med bifall till herr N. Nilssons
ofvanberörda motion, må besluta, att till ersättande af
det till lärare och lärarinnor vid folkskolan utgående
kofoder, vare sig detta utgår in natura eller kontant,
statsverket skall bidraga med två tredjedelar af vär >,

det, dock högst med sextiosex kronor 67 öre för hvarje
ordinarie folkskolelärare- eller lärarinne-befattning;

б) att Riksdagen vid bifall till hvad utskottet
sålunda under a) hemstält, må höja förslagsanslaget till
lönetillskott åt lärare vid folkskolor och småskolor, nu
4,570,000 kronor, med 360,000 kronor, till 4,980,000
kronor; samt

c) att herr J. Anderssons ofvanberörda motion icke
må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 25 april 1899.

På det sammansatta utskottets vägnar:

O. W. REDELIUS.

Reservationer:

vid ''punkten 2:o mom. a) och b):

af herrar G. Billing, grefve Ph. Kling spor, N. Fosser, C. H. Lundström,
C. F. Pettersson och K. I. von Stapelmohr, hvilka ansett, att utskottet
bort afstyrka bifall till herr N. Nilssons motion;
vid punkten 2:o mom. c):
af herr J. Anderson.