Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

1

N:o 10.

Ank. till Riksd. kansli den 5 maj 1899, kl. 3 e. m.

Sammansätta stats- och lagutskottets utlåtande, i anledning af Kongl.

Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse
af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884,
äfvensom i ämnet väckta motioner.

Genom en den 24 februari innevarande år till Riksdagen aflåten
proposition har Kongl. Maj;t, under åberopande af propositionen bifogade,
i statsrådet och högsta domstolen förda protokoll^ föreslagit Riksdagen
att antaga här nedan införda förslag till lag om ändrad lydelse af vissa
paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Förslag

till

lag om ändrad lydelse af vissa para- (Lagens nuvarande lydelse.)

grafer i grufvedstadgan den 16 maj
1884.

Med upphäfvande af nådiga kungörelsen
rörande inmutning å kronojord
den 19 augusti 1889 förordnas,
att nedannämnda paragrafer i grufvestadgan
den 16 maj 1884 skola
erhålla följande ändrade lydelse:

Bih till Riksd. Prot. 181)9. é Sami. 2 Afd. 8 Raft. (N:o 10.)

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Lagens nuvarande lydelse.)

3 §.

1 mom. Å område, beläget på
mindre afstånd än två hundra meter
från boningshus eller från annan
åbyggnad, der den är uppförd vid
gård, eller från tomtplats eller trädgård,
vare inmutning ej tillåten, utan
tillstånd af såväl egaren till byggnaden,
tomtplatsen eller trädgården
som den, hvilken dertill har nyttjanderätt;
dock att inom utmål befintliga
byggnader, hvilka erfordras
för grufdriften, ej må utgöra hinder
för inmutning.

Inmutning må ej ske å kyrkogård
eller begrafningsplats, ej heller,
utan tillstånd af vederbörande myndighet
eller styrelse, å område på
mindre afstånd än trettio meter från
sådan jernväg eller kanal, som är
upplåten för allmän trafik.

2 mom. Inmutning vare ock förbjuden
å förut inmutadt område samt
å utmål, så länge rättigheten till området
eller utmålet blifvit behörigen
försvarad.

5 §.

öfver inkommen ansökning om
mutsedel skall bergmästaren ofördröjligen
och senast trettio dagar
efter mottagandet meddela skriftligt
beslut. Finner bergmästaren nödigt
infordra ytterligare upplysning i afseende
å arten af den angifna mineralanledningen,
inmutningspunktens
läge eller annan för mutsedelns
utfärdande erforderlig omständighet,

3 §-

1 mom. Å område —--—

(lika med förslaget) — — — —

— — har nyttjanderätt.

Ej heller må inmutning ske å
kyrkogård eller begrafningsplats

eller, utan tillstånd----—

(lika med förslaget)---—

— — — — — — allmän trafik.

2 mom. lika med förslaget.

5 §''

Öfver inkommen —----

(lika med förslaget) — — — —

3

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(.Kongl. Maj\ts förslag.)
ege han förelägga sökanden att dermed
inkomma inom viss lämplig tid,
räknad från den dag beslutet gafs,
och vare, i händelse den tid försittes,
den då gjorda ansökningen
förfallen, hvilken påföljd bör i beslutet
intagas. Finnes åter af de
inkomna handlingarna eller efter
infordrad upplysning, att mineralanledningen
icke utgör föremål för
inmutning enligt 1 §, eller att sådant
hinder uppenbarligen möter,
som i 3 § sägs, varde ansökningen
afslagen.

8 §■

Inom det inmutade området eller
utmålet eger inmutaren uteslutande
rätt att, med de vilkor och inskränkningar
denna stadga innehåller, bearbeta
och tillgodogöra sig såväl
den inmutade mineralfyndigheten
som äfven andra inmutningsbara mineral,
hvilka derstädes förekomma.

öfriga mineraliska ämnen inom
det inmutade området eller utmålet
må äfven af inmutaren brytas, i den
mån sådant är erforderligt för grufarbetets
ändamålsenliga drifvande,
och ege inmutaren deraf använda
hvad för grufdriftens ändamål behöfves.
Hvad sålunda icke användes
må inmutaren ock behålla, så
framt det icke af jordegaren mot
erläggande af godtgörelse för brytnings-
och uppfordringskostnader
afhemtas, om inmutningspunkten är
belägen i Norrbottens, Vesterbot -

(.Lagens nuvarande lydelse.)

— — — eller att sådant binder
möter, som i 3 § sägs, varde ansökningen
afslagen

8 §•

Inom det--—----

(lika med förslaget.) — — — —

— —----förekomma.

öfriga mineraliska —--—

(lika med förslaget.) — —--

4

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o JO.

(Kongl. Maj.-ts förslag.) (Lagens nuvarande lydelse.)

tens, Jemtlands eller Vesternorrlands
län, inom ett år, men eljest
inom sextio dagar efter tillsägelse.
Jordegarnes rätt i detta afseende
utöfvas å kronojord, som under
ständig besittningsrätt innehafves
eller är till boställe anslagen, af
kronoåboen eller boställsinnehafvaren.

Uppstår tvist om beloppet af den
godtgörelse, hvarom nu är sagdt,
gånge med bestämmandet deraf såsom
i 12 § stadgas, dock att, der
skiljemän anlitats, parterne skola
stånda hvar sina kostnader och
gälda hvardera halfva kostnaden för
skiljemännens sammanträde; och
värde tiden för afhemtandet räknad
från det att godtgörelsens belopp
blifvit slutligen bestämdt.

11 §•

Sedan mutsedel blifvit utfärdad,
eger inmutaren att inom det inmutade
området, innefattande en omkrets
med ett hundra meters afstånd
från inmutningspunkten, anställa
sådant försöksarbete, som erfordras
till fyndighetens undersökning
och blottande, äfvensom att
begagna eller anlägga väg till stället;
dock att hvad i 3 § är stadgadt
om hinder emot inmutning
äfven gäller i fråga om försöksarbete,
så framt hindret förefans, då
mutsedeln utfärdades.

För den mark, inmutaren sålunda
begagnar, skall han gifva innehaf -

— — — — — — — af hem tas
inom sextio dagar efter tillsägelse.
Jordegarens rätt i detta afseende
utöfvas å kronojord af jordens innehafvare.

11 §•

Sedan mutsedel —---—

(lika med förslaget.)----

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande 2V:o 10. 5

(Kongl. Maj:ts förslag.)
varen af jorden, så länge försöksarbetet
förgår, full ersättning i
årlig afgift, som för hvarje år förskottsvis
betalas.

I händelse anläggningen öfvergifves,
innan utmål derför varder
lagdt, vare inmutaren jemväl skyldig
att ersätta jordegaren eller den,
som i hans ställe är berättigad till
sådan godtgörelse, all skada, som
marken genom försöksarbetet för
framtiden kan hafva tagit; och ansvara
inmutaren under tiden, till dess
denna ersättning blifvit erlagd, för
fulla beloppet af den årliga afgiften
för markens begagnande.

Skada och intrång, som af försöksarbetet
förorsakas och hvarom
ej förut i denna paragraf är stadgadt,
vare inmutaren ock skyldig
att ersätta.

(.Lagens nuvarande lydelse.)

— — — för markens begagnande.

13 §.

13 §.

1 mom. Minst fjorton dagar, in- 1 mom. Minst fjorton--—

nan något arbete å det inmutade (lika med förslaget.) —--—

området börjas, skall inmutaren, vid----— — — — — — —

inmutningsrättens förlust och skyldighet
att för all genom arbetet
förorsakad skada ansvara såsom för
åverkan, lemna bestyrkt afskrift af
mutsedeln till så väl det inmutade

områdets egare som den, hvilken — — den, hvilken nyttjanderätt
det med nyttjanderätt innehar och dertill innehar; och gälle ...— — —
brukar; och gälle om sättet för så- (lika med förslaget) — — — —
dant delgifvande hvad om delgifvande
af stämning är stadgadt;

dock må, der jorden eges eller inne- — — eges eller innehafves af enhafves
och brukas af enskild per- skild person — (lika med förslaget.)

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Maj.ts förslag.)
son, som är frånvarande och låter
egendomen af annan förvaltas, afskriften
lemnas till förvaltaren.

2 mom. Inmutaren åligger derjemte,
innan något arbete å det inmutade
området börjas, att ställa
pant eller borgen för all den ersättning,
hvartill inmutaren enligt
11 § är förbunden. Denna säkerhet
skall vara af öfverexekutor
godkänd, der den icke ändock af
jordegaren och nyttj anderättsinnehafvaren
antages. Försummar inmutare
att ställa sådan säkerhet,
ege utmätningsmannen i orten, då
han derom anlitas, inställa arbetet,
till dess säkerhet, som finnes antaglig,
blifvit anskaffad.

14 §.

Sist åtta månader från mutsedelns
utfärdande eller, om inmutningspunkten
är belägen i Norrbottens,
Vesterbottens, Jemtlands eller Vesternorrlands
län, sist ett år från
samma tid, skall inmutaren, vid inmutningsrättens
förlust, hafva börjat
arbetet, der ej i anledning af
yppad tvist sådant hinder härför
mött, hvars undanrödjande icke berott
af inmutaren.

Om den vidare skyldighet att
bearbeta fyndigheten, som inmutaren
åligger, är i 21 och 39 86
stadgadt.

17 §•

Å kronojord, som under ständig

Lagens nuvarande lydelse.

-----förvaltaren.

2 mom. Inmutaren åligger derjemte,
innan något arbete å det inmutade
området börjas, att ställa
pant eller borgen för den årliga
afgift eller framtida ersättning, hvartill
— — (lika med förslaget.) —

— — — — — — — anskaffad.

14 §.

Sist åtta månader från mutsedelns
utfärdande skall inmutaren, vid —

— — (lika med förslaget) — —

— — — — — — — stadgadt.

17 §•

Å kronojord, som under ständig

7

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Lagens nuvarande lydelse.)

besittningsrätt innehafves eller är
till boställe anslagen, skall kronoåboen
eller boställsinnehafvaren
njuta den jordegaren enligt 16 §
tillkommande rätt till godo; egande
ban ock, om han begagnar jordegareandelen,
att samma andel sedermera
behålla såsom sin enskilda
tillhörighet.

Till jord, som under ständig besittningsrätt
innehafves, skall i detta
hänseende hänföras äfven grufveskog.

Å annan kronojord skall inmutaren
njuta jordegareandelen till godo
med förpligtelse att för hvarje kalenderår
inom januari månad nästföljande
år till kronan erlägga en
afgäld motsvarande sjuttiofemtedelen
af värdet af de inmutningsbara
ämnen, som under året brutits och
uppfordrats; dock att från ingången
af år 1930 inmutaren är skyldig
att vara underkastad de förändrade
bestämmelser om rätt för
kronan att deltaga i grufarbetet och
den deraf fallande vinsten, hvilka
genom ny lagstiftning kunna blifva
gällande.

24 §.

Uteblifver sökanden från förrättningen,
varde den instäld; och ankomme
dess företagande sedermera
på ny anmälan inom den tid från
mutsedelns utfärdande, som i 21 §
sägs. Men ej må annan parts eller
allmänts ombuds uteblifvande hindra

besittningsrätt innehafves eller är
till boställe anslagen eller blifvit
för kronans räkning till brukning
på viss tid åt annan upplåten, skall
kronoåboen, boställsinnehafvaren eller
den, som eljest besitningsrätten
innehar, njuta den jordegaren —
— — (lika med förslaget) — —
grufveskog.

A annan kronojord tillkomme
jordegareandelen inmutaren.

24 §.

Uteblifver — — (lika med förslaget)
— — — på ny anmälan.
Men ej må — — (lika med förslaget)
--— är sagdt.

8

Sammansatta Stats- och Lagutslcottets Utlåtande N:o 10.

(.Kongl. Maj:ts förslag.)
förrättningens fortgång, der den
blifvit så delgifven och kungjord,
som i 23 § är sagdt.

31 §.

Den lösen, grufegaren enligt 30
§ bör erlägga för mark, som till
honom afträdes, skall bestämmas
vid utmålsläggningen. Sämjas ej
parterne om beloppet, varde det af
förrättningsmannen och gode männen
bestämdt efter uppskattning af
marken till det värde, annan mark
af enahanda beskaffenhet och godhet
i orten högst gäller, med beräkning
att jordegaren ansvarar för
räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord,
som under ständig besittningsrätt
innehafves, grufveskogar derunder
inbegripne, tillfalla innehafvaren
af besittningsrätten, men eljest
jordegaren, mot förbindelse för
denne, om jorden är åt annan till
nyttjande upplåten, att hålla innehafvaren
skadeslös för den förlust,
som genom mistningen af marken
honom tillskyndas.

År marken intecknad, och hafva
inteckningshafvarne ej medgifvit
jordegaren rätt att lyfta lösesumman,
varde beloppet nedsatt hos
Konungens befallningshafvande, som
har att fördela detsamma i den ordning,
som för fördelning af köpeskilling
för utmätningsvis såld fast
egendom är stadgad; och må äfven
i andra fall grufegaren, om han

(Lagens nuvarande lydelse.)

31 §.

Den lösen--(lika med för -

9

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10-

(Kongl. Maj:ts förslag.)
det hellre vill, nedsätta lösesumman
hos Konungens befallningshafvande,
som, på anmälan, håller
densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af
lösesumman jemte ränta derå från
den dag, utmålsförrättningen blifvit
afslutad, skall fullgöras inom nittio
dagar derefter, vid påföljd, om det
försummas, att grufegaren förverkat
utmålet och sin på mutsedeln grundade
rätt.

39 §.

Grufarbetet inom hvarje inmutadt
område eller utmål, vare sig
rätt dertill före eller efter denna
stadgas utfärdande förvärfvats, skall
bedrifvas i den omfattning, att för
hvarje kalenderår verkställes minst
så mycket grufve- eller grufvebyggnadsarbete,
att värdet deraf
motsvarar kostnaden för bergsprängning
i grufvan af tio kubikmeter
i fast klyft eller, räknadt i
upplagdt berg, aderton kubikmeteri;
egande dock grufegaren, om han
hellre vill att under ett år fullgöra
ar betsskyldigheten för flere, högst
fyra derefter närmast följande arbetsår,
så framt anmälan derom hos
bergmästaren göres inom utgången
af det år, hvarunder arbetet verkställes.

För ny inmutning beräknas första
arbetsåret från den 1 januari året
efter det, då mutsedeln utfärdades,
Bih. till Iiiksd. Prot. 1899. 4 Sami.

{Lagens nuvarande lydelse.)

den dag, beloppet blifvit af förrättningsmannen
och gode männen
bestämdt, skall fullgöras---

— — (lika med förslaget) — —

— — rätt.

39 §.

Grufarbetet--(lika med förslaget)
— —------

---af tio kubikmeter; egande

dock--(lika med förslaget) —

— — till nytta.

2 Afd. 8 Höft.

2

10

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(.Kongl. Maj-ts förslag.)
der ej i följd af tvist för arbetet
mött hinder, hvars undanrödjande
icke af inmutaren berott, i hvilket
fall arbetsåret räknas från den 1
januari året efter det, då hindret
upphört.

Arbete, hvarom i denna paragraf
sägs, skall afse verklig grufdrift
eller eljest vara af beskaffenhet,
att det kan lända grufanläggningen
till nytta.

44 §.

Önskar grufegare längre tids hvilostånd
än bergmästaren enligt 42 §
kan medgifva, söke då förlängning
derå hos bergsöfverstyrelsen, som,
då särskilda omständigheter dertill
föranleda samt jordegaren eller å
kronojord, som under ständig besittningsrätt
innehafves eller är till
boställe anslagen, kronoåboen eller
boställsinnehafvaren till ansökningen
lemnat bifall, må ega att förlänga
hviloståndstiden under ytterligare
högst fyra arbetsår.

61 §.

Då två eller flere personer i
samma grufrörelse deltaga, åligger
det delegarne att för grufvans förvaltning
årligen utse en grufföreståndare,
som har att vid stadgad
påföljd iakttaga hvad om ordningen
för grufdrift i denna stadga bestämmes.
Grufföreståndare kan endast
den vara, som är svensk undersåte
och i riket bosatt.

[Lagens nuvarande lydelse.)

44 §.

Önskar grufegare--(lika med

förslaget) — — — — — — —

— — å kronojord innehafvaren till

ansökning lemnat bifall,--(lika

med förslaget) — — — —--

--arbetsår.

61 §.

Då två--(lika med förslaget)

--stadga bestämmes.

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10. 11

(Kong!. Maj:ts förslag.) (Lagens nuvarande lydelse.)

Val af grufföreståndare skall anmälas
hos bergmästaren. Sker ej
sådan anmälan eller har obehörig
person till grufföreståndare utsetts,
är hvarje delegare ansvarig såsom
vore han grufvans föreståndare.

68 §.

Utländing må icke i riket inmuta
mineralfjmdighet; ej heller ege han,
med mindre än att Konungen funnit
skäligt dertill lemna bifall, förvärfva
eller bearbeta inmutad mineralfyndighet
eller idka grufdrift; och skall
förty det försöks- eller grufarbete,
som utländing utan sådant medgifvande
kan komma att företaga
eller företaga låta, vara utan verkan
till bevarande af hans eller
annans rätt i hit hänförligt afseende;
dock att hvad sålunda blifva
stadgadt icke eger tillämplighet
i fråga om fyndighet eller gruflägenhet,
som på grund af äldre,
behörigen förvärfvad rättighet af
utländing innehafves.

Val af grufföreståndare skall anmälas
hos bergmästaren. Sker ej
sådan anmälan, är hvarje delegare
ansvarig såsom vore han grufvans
föreståndare.

68 §.

Utländing må icke i riket bearbeta
inmutad mineral fyndighet
eller idka grufdrift, med mindre
än att, på hans särskilda ansökning
att få å fyndigheten eller grufläffenheten
arbete anställa och fullfölja,
Konungen funnit skäligt dertill
lemna bifall; och skall förty
det försöks- eller grufarbete, som
utländing utan sådant medgifvande
kan komma att företaga eller företaga
låta, vara utan all verkan till
bevarande af hans rätt i hit hänförligt
afseende; dock att — —
(lika med förslaget)---inne hafves.

I mutsedel, som på begäran af
utländing kan varda honom meddelad,
skall intagas det förbehåll,
att hans rättighet att med arbete
belägga och sig tillgodogöra den
angifva fyndigheten är beroende
på Konungens tillstånd att samma
fyndighet bearbeta; kommande, der
han inom tre månader från mutsedelns
utfärdande ingifver ansökning
om vinnande af sådant tillstånd
och detsamma honom med -

12 Sammansatta Stats- och Lagutslcottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Magt s förslag.) (Lagens nuvarande lydelse )

gifves, den tid, inom hvilken arbetet
å den inmutade fyndigheten enligt
14 § skall vara börjadt, att räknas
från den dag, tillståndet blifvit
honom beviljadt, samt första arbetsåret
att inträda den 1 påföljande
januari.

Har någon, förr än denna lag
trädt i kraft, förvärfvat besittningsrätt
till kronojord, skola i fråga om
befogenhet för honom att njuta
jordegarens rätt hittills gällande
föreskrifter tillämpas; och skall
denna lag i hvad den afser 17 §
grufvestadgan ej ega tillämpning
emot den, som före dess trädande
i kraft gjort ansökan om inmutning
och ej varit underkastad det förbehåll,
hvarom i kungörelsen rörande
inmutning å kronojord den 19
augusti 1889 är sagdt.

Till det vid förevarande proposition fogade statsrådsprotokoll
öfver justitiedepartementsärenden den 24 februari innevarande år har
föredragande departementschefen anfört följande.

Sedan Riksdagen i skrifvelse den 12 maj 1898—med tillkännagifvande,
att de af Kongl. Majrt den 22 nästförutgångna januari till
Riksdagen aflåtna propositioner om. ändrad lydelse af vissa §§ i grufvestadgan
den 16 maj 1884 och om tillgodogörande af den kronan tillkommande
jordegareandel i grufva icke blifvit af Riksdagen bifallna —
anhallit, att Kongl. Maj:t måtte taga i öfvervägande, huruvida icke
frågan om tillgodogörandet af statens jordegareandel uti sådana grufföretag,
om hvilka vore fråga, kunde lösas i viss af Riksdagen angifven
rigtning, och att Kongl. Maj:t ville, efter utredning härutinnan, till
nästföljande Riksdag afgifva nytt förslag i ämnet;

i

13

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

samt kommerskollegium, efter inhemtande af Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
i Vesterbottens och Norrbottens län samt bergmästarens
i norra bergmästaredistriktet yttranden, inkommit med infordradt utlåtande
i anledning af Riksdagens ifrågavarande framställning;

behagade, vid ärendets föredragning den 30 december 1898, Kongl.
Maj:t förordna, att högsta domstolens utlåtande skulle, för det ändamål
§ 87 regeringsformen omförmälde, inhemtas öfver ett förslag till sådan
ändring i grufvestadgan, som al kommerskollegium förordats.

Högsta domstolens utlåtande i ämnet hade numera afgifvits, och
anhöll departementschefen att få anmäla detsamma inför Kongl. Maj:t.

Efter att hafva redogjort för detta utlåtandets innehåll och det
hufvudsakliga af hvad i frågan tidigare förekommit, yttrade föredragande
departementschefen:

Såsom Kongl. Maj:t täcktes finna, vore det egentligen tvenne
olika anordningar för tillgodogörande af kronans jordegareandel, som
blifvit under frågans föregående behandling med någon högre grad af
styrka förordade, nemligen afgäldssystemet och arrendesystemet. På
det förra hade det af kommerskollegium upprättade lagförslag, som år
1893 remitterades till högsta domstolens yttrande, hvilat, och detsammas
antagande hade vid 1898 års riksdag föreslagits af enskilde motionärer.
Arrendesystemet åter hade legat till grund för de propositioner, som aflåtits
till 1894 och 1898 årens Riksdagar.

I sistnämnda Riksdags skrifvelse i ämnet hade emellertid framhållits,
att den principiella skiljaktigheten emellan propositionerna å ena
sidan och de enskilda motionerna å den andra i sjelfva verket mindre
hänförde sig till den frågan, huruvida staten borde tillgodogöra sig sin
anpart i grufföretag enligt arrendesystemet eller enligt afgäldssystemet,
än till spörsmålet, huruvida staten skulle, såsom enligt Kong]. Maj:ts
förslag, för framtiden behålla i sin hand eganderätten till sin anpart i
grufvan, eller, på sätt i de enskilda motionerna vore uttaladt eller
förutsatt, afhända sig denna och öfverlåta den till inmutaren. Riksdagen
ansåge det med skäl kunna sättas i fråga, om ej den förra
principen vore att föredraga, och anförde i sådant afseende hufvudsakligen
följande:

Blefve den grundsatsen fastslagen genom lagstiftningen, att i de
grufföretag, om hvilka vore fråga, statens jordegareandel tillkomme
inmutaren, låt vara med skyldighet för denne att erlägga afgäld, hade
staten dermed afskildt sig möjligheten att i framtiden ingripa bestämmande
i grufföretagen, annat än i den mån till äfventyrs kunde följa
af rätt för staten att ändra afgälden eller grunderna för dess bestäm -

14 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

mande. Fråga blefve dock, om icke staten härigenom afstått mera,
än nödigt varit, och sådana förhållanden kunde tänkas inträda, att det
för staten kunde befinnas önskvärdt att hafva möjligheten öppen för
ett friare och efter olika tidsförhållanden mera lämpadt ingripande, än
hvartill den kunde ega tillfälle, sedan eganderätten till dess iordegareandel
blifvit afhänd.

Om man aliså anslöte sig till grundtanken i Kongl. Maj:ts förslag,
följde emellertid icke häraf, att samma förslag i öfrigt till sina
hufvudsakliga delar vore att obetingadt förorda. I sakens natur läge,
att, om man ville bibehålla kronans eganderätt till jordegareandelen
och åt staten förvara befogenheten att i en framtid'' kunna efter dåvarande
förhållanden fritt förfoga deröfver, rätten till densammas begagnande
måste komma att i hvarje fall disponeras endast för bestämd
tid. Men det syntes icke vara nödvändigt att för detta ändamål förfara
enligt arrendesystemet. Den grundsatsen, att staten borde behålla
eganderätten och den framtida dispositionsrätten till jordegareandelen,
kunde i stället genomföras med väsentlig anslutning till afgäldssystemet.
Begagnandet af statens jordegareandel kunde nemligen för
en bestämd tidsperiod tilläggas inmutaren, och detta på sådant sätt,
att han blefve ej blott berättigad, utan äfven skyldig att för den bestämda
perioden öfvertaga jordegareandelen mot utgörande af en viss
till sina grunder faststäld afgift.

Enligt Riksdagens mening förtjenade att tagas under noggrann
ompröfning, huruvida icke den förevarande frågans lämpligaste lösning
vore att söka i nu angifna rigtning. Svårigheterna beträffande afgäldssystemet
hänförde sig hufvudsakligen till spörsmålet om bästa sättet
att bestämma afgäldens storlek och de grunder, efter hvilka den borde
beräknas. Dessa svårigheter, hvilka onekligen vore betydliga, finge
dock en väsentligen minskad vigt, om det blott gälde att disponera
statens rätt för vissa begränsade perioder. Ett missgrepp med afseende
å grunderna för afgäldens beräkning kunde då efter vunnen erfarenhet
lättare rättas, än om staten för all framtid afhändt sig sin
rätt i grufföretagen. I fråga om genomförandet af den framstälda
grundtanken borde först och främst öfvervägas, huruvida lämpligaste
sättet för afgäldens bestämmande vore att söka i den s. k. rena royaltyprincipen,
eller i grundsatsen om viss anpart af nettovinsten såsom
afgäld, eller huruvida ej afgiften skulle kunna utgöra en viss del af
den brutna malmens värde, i hvilket sistnämnda fall man kunde undvika
den pröfning af de öfver grufrörelsen förda räkenskaper, hvilken
blefve nödvändig, om afgälden skulle bestämmas till viss andel af netto -

15

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

vinsten. Vidare måste komma under öfvervägande, för huru lång tid
hvarje gång en allmän reglering från statens sida af upplåtelserna
borde ega rum, och i sammanhang dermed tillses, att i hvarje särskildt
fall inmutaren tillförsäkrades en viss längre tids orubbad besittning, i
hvilket afseende den af Kongl. Maj:t föreslagna tidsbegränsning — 30
år — syntes kunna vara lämplig.

Den af Riksdagen angifna lösning af frågan om tillgodogörande af
kronans jordegareandel i grufva vore uppenbarligen egnad att medföra
den fördel, att, då jordegareandelen allenast för begränsad tid tillerkändes
inmutaren, i full utsträckning vunnes det vigtiga ändamålet, att för
staten bereddes tillfälle att i framtiden utöfva inverkan på ifrågavarande
grufveföretag. När bestämmelserna om afgäld icke vore afsedda att
gälla för all framtid och afgälden icke skulle utgöra den enda, eller ens
den hufvudsakligaste, förmånen för staten af jordegareandelens återtagande,
måste det också blifva jemförelsevis lätt att finna tillfredsställande
grunder för afgäldens utgörande. Hvad dessa grunder anginge,
hade kommerskollegium — som i sitt förslag anslutit sig till den i
Riksdagens skrifvelse uttalade grundtanken, att jordegareandelens tillgodonjutande
endast för viss tid skulle tillförsäkras inmutaren — förordat
afgäldens bestämmande till viss andel af grufvans nettoafkastning.
På denna princip hade redan det år 1893 till högsta domstolen
remitterade förslaget hvilat, hvilket emellertid, i motsats emot det nu
föreliggande, tilldelade inmutaren en i tiden obegränsad rätt att tillgodogöra
sig jordegareandelen. De vigtiga erinringar, som af högsta
domstolens rigtats emot ifrågavarande del af 1893 års förslag och
som föranledt, att i propositionerna till 1894 och 1898 årens Riksdagar
afgäldssystemet utbytts emot arrendesystemet, torde, i strid emot
hvad kommerskollegium syntes hafva förutsatt, ej i väsentlig mån
försvagas till följd deraf att inmutarens rätt att nyttja jordegareandelen
inskränktes till viss tid. Icke heller kunde de anmärkta olägenheterna
hos nettoafgäldssystemet anses på ett tillfyllestgörande sätt
undanröjda genom de af kommerskollegium förordade tilläggsbestämmelserna.
Också hade högsta domstolen, hvars utlåtande departementschefen
härutinnan åberopade, enhälligt afstyrkt de föreslagna stadgandena om
en till viss del af nettovinsten bestämd afgäld. Äfven om en sådan afgäld
möjligen skulle kunna på ett ej mindre för staten än ock för inmutaren
fullt betryggande sätt anordnas — hvilket icke utan skäl betviflats —
läge det för öfrigt i öppen dag, att härför skulle erfordras så vidlyftiga
bestämmelser och en så stor administrativ apparat, att de icke skulle
stå i rigtigt förhållande till ändamålet att bestämma afgäld allenast för

16 Sammansatta Stuts- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

den begränsade tid, hvarunder inmutaren egde nyttja kronans jordegareandel.
Grundsatsen om tidsbegränsning af inmutarens rätt till
jordegareandelen medgåfve fast hellre, att afgälden bestämdes på ett
sådant sätt, som icke påfordrade invecklade föreskrifter eller förvaltningsåtgärder.
I Riksdagens skrifvelse framhölles särskild! den, äfven inom
högsta domstolen antydda, utvägen att bestämma afgälden till viss del
af den brutna malmens värde, för hvilket förfaringssätt också funnes
förebild i gällande lag om eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter.
Afgäldens beräknande på angifna sätt syntes åtminstone
i det stora flertalet praktiskt förekommande fall icke kunna föranleda
större svårigheter; såväl den brutna malmens myckenhet som dess
värde vid grufvan måste nemligen kunna lätteligen utrönas i fråga om
grufvor med den beskaffenhet och det läge, hvarom kunde vara fråga.
Att, när afgälden bestämdes till en för alla grufvor lika värdeprocent,
densamma, om den icke skulle blifva alltför betungande för vissa grufvor,
måste sättas något lägre än den afgäld, som möjligen skulle kunna af
andra grufvor utkräfvas, ej borde hindra anlitandet af en utväg, genom
hvilken staten — jemte det den erliölle en säker och lätt beräknad
inkomst, som ej motsvarades af dryga administrationskostnader —
komme i tillfälle att utöfva ett reglerande inflytande på den för vårt
land i mera än ett afseende högst betydelsefulla grufbrytningen å
kronojord. Äfven beträffande afgäldsprocentens storlek borde man
lämpligen kunna åtminstone tills vidare följa stenkolslagstiftningens
exempel. Till de enkla administrativa föreskrifter, som för afgäldens
uppbärande och redovisande kunde erfordras, ansåge departementschefen
något förslag icke nu behöfva framläggas.

Hvad anginge den period, för hvilken jordegareandelen upplätes
åt inmutaren, syntes Riksdagen närmast hafva förutsatt, att en till lika
antal år bestämd period skulle beräknas för hvarje särskild! grufveföretag.
Då det emellertid kunde för det allmänna vara af väsentlig
vigt att kunna på en gång med j or degarens rätt förfoga öfver samtliga
den nya lagstiftningen underkastade grufvor, vore lämpligare att bestämma
en gemensam tidpunkt för upphörande af särskilda inmutares
rätt att nyttja jordegareandelen. Vore denna tidpunkt bestämd till
utgången af trettio år från året för den nya lagens trädande i kraft,
syntes för en följd af år framåt det af Riksdagen framhållna önskningsmål
vinnas, att den enskilde inmutaren alltid tillförsäkrades en längre
tids orubbad besittning. Och uppenbarligen mötte det icke något hinder
att, så snart de framtida förhållandena kunde med större säkerhet
beräknas, genom ändrade lagbestämmelser utsträcka trettioårsperioden,

17

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

dervid, om erfarenheten sådant föranledde, afgälden kunde för den Överskjutande
tiden höjas.

De i det remitterade förslaget upptagna ändringar i åtskilliga
andra delar af grufvestadgan öfverensstämde fullständigt med propositionen
till 1898 års Riksdag. Emot desamma hade inom högsta domstolen
framstälts anmärkningar endast hvad anginge bestämmelserna i
8 § om jordegares rätt att mot godtgörelse tillegna sig i grufva brutna,
icke imnutningsbara mineraliska ämnen. Med anledning af hvad sålunda
anmärkts borde i nämnda § vidtagas sådan jemkning, att den
tid, hvarinom jordegaren skulle afhemta ifrågavarande ämnen, skulle,
der tvist om godtgörelsens belopp uppstått, räknas från det att beloppet
blifvit slutligen bestämdt.

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst förevarande
lagförslag med de af honom förordade jemkningar, hemstälde
han, att det sålunda jemkade lagförslaget måtte, jemlikt § 87 regeringsformen,
för Riksdagen till antagande framläggas.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts förevarande proposition har
det sammansatta stats- och lagutskottet till behandling förehaft fem
inom Riksdagen i ämnet väckta motioner.

Herr C. H. Lundström har i motion n:o 31 inom Första Kammaren
anfört, att ett i så väl 1894 som 1898 års kongl. propositioner om
ändringar i grufvestadgan föreslaget tillägg till andra stycket i 22 §
af nämnda stadga blifvit uteslutet, utan att något skäl derför funnes
anfördt. Detta tillägg innehölle bestämmelse derom, att vid utmålsläggning
kostnaden derför skulle vid stadgadt äfventyr förskjutas af
utmåls-sökanden, der bergmästaren det fordrade. Det hade varit upptaget
redan i kommerskollegii utlåtande af den 15 juni 1893 öfver
vissa föreslagna förändringar i grufvestadgan samt hade varit tillstyrkt
såväl af jernkontoret som af 1894 års lagutskott och syntes hafva goda
skäl för sig. Det kunde nemligen lätt inträffa och hade också verkligen
inträffat, att utmålsförrättning påkallats af personer, som icke haft
förmåga att sedermera gälda deraf föranledda kostnader. De förluster,
som sålunda tillskyndades såväl bergmästare som gode män in. fl.,
kunde vara ganska afsevärda, särskild! inom det norra bergmästaredistriktet,
der särdeles långa, besvärliga och tidsödande resor härvid
oftast förekomme. Det syntes derför vara billigt och rätt, att till förhindrande
af dylika förluster ett sådant stadgande infördes i grufvestadgans
22 §, som tillstyrkts af 1894 års lagutskottt och föreslagits i
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 2 Afd. 8 Höft. 3

18 Samm insätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10

1898 års kongl. proposition. Motionären hemstälde derför, att Riksdagen
ville för sin del besluta, att 22 § i nu gällande grufvestadga

måtte erhålla följande förändrade lydelse: »Ansökning om utmål--

— — — — — — — — — — — — — — företaga. Kostnaden
för utmålsförrättningen skall gäldas af grufegaren; och vare sökanden
pligtig att, der bergmästaren det fordrar, denna kostnad inom förelagd
tid förskjuta, vid äfventyr, om den tid försittes, att ansökningen icke
anses hafva inkommit tidigare, än förskottet sedermera erlägges, hvilken
påföljd bör i föreläggandet intagas.»

Vidare hafva uti tvenne sinsemellan lika lydande motioner, n:o
35 i Första Kammaren och n:o 245 i Andra Kammaren, herrar K. Bohnstedt
och J. E. Jansson i Taberg yrkat, att Riksdagen måtte besluta,
att § 17 i gällande grufvestadga måtte erhålla följande lydelse:

»A kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller
är till boställe anslagen, skall kronoåboen eller boställsinnehafvaren
njuta den jordegarne enligt 16 § tillkommande rätt till godo; egande
han ock, om han begagnar jordegareandelen, att samma andel sedermera
behålla såsom sin enskilda tillhörighet.

Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i
detta hänseende hänföras äfven grufveskog.

Der kronan å annan kronojord icke vare sig sjelf vill begagna
sin jordegareandel eller efter offentligt utbjudande åt annan mot afgäld
öfverlåtit densamma, skall inmutaren njuta jordegareandelen till godo,
med förpligtelse att för hvarje kalenderår inom april månad nästföljande
år till kronan erlägga en afgäld, motsvarande sjuttiofemtedelen af värdet
af alla de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och uppfordrats,
eller den högre afgäld, som Riksdagen kan komma att bestämma;
dock att upplåtelse af kronans jordegareandel skall i hvarje
fall efter en tid af 10 år från det upplåtelse skett å nyo offentligen
utbjudas.»

Till stöd för detta sitt yrkande hafva motionärerna framhållit,
att det i 17 § af nu föreliggande ändringsförslag föreslagna stadgande:
»Å annan kronojord — — — blifva gällande» icke syntes främja det
af Riksdagen med ändring af grufvestadgan åsyftade mål, eller att
staten skulle tillförsäkras möjlighet att vid inmutning af malmfyndigheter
kunna komma i åtnjutande af med grufbrytningeu förenade fördelar,
samt att malm och andra mineralfyndigheter måtte å kronojord
på för staten gagneligaste sätt kunna disponeras.

Den föreslagna afgälden vore nemligen så liten, att densammas

19

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

uppbärande för statsverket vore af ringa betydelse. Exempelvis ville
motionärerna erinra, att för en malmbrytning af 2,000,000 ton med
beräknadt värde af 3 kronor pr ton vid gruföppningen skulle denna
afgäld (= 4 öre per ton) utgöra allenast 80,000 kronor, hvarifrån måste
dragas de ej obetydliga kostnaderna för uppskattningen m. m.

Vidare förefölle den föreslagna tidsperioden för det första upplåtandet,
vara allt för lång och derjemte olämplig. Med hänsyn till
den snabba utveckling, hvari jernindustrien och öfver hufvud alla grenar
af industriel verksamhet inom vårt land befunne sig, förefölle det ej
välbetänkt, att staten i förevarande afseende afhände sig sin rätt ända
till år 1930. Att på sådant sätt fastslå en bestämd tidpunkt syntes
för öfrigt olämpligt, ty derigenom skulle nyförvärfvad inmutningsrätts
tillgodogörande under den närmaste tiden före nyssnämnda slutår omöjliggöras,
då ju väl ingen skulle våga anordna grufdrift af afsevärd
betydelse utan att vara förvissad om huru rättsförhållandena gestaltade
sig under eu viss tidsföljd, som motionärerna ansåge i detta afseende
lämpligen böra bestämmas till tio år. .

På det att statens intresse måtte i förevarande afseende i större
mån, än det föreliggande förslaget innebure, tillgodoses, ansåge motionärerna,
att äfven annan svensk man än inmutaren skulle kunna njuta
jordegareandelen å odisponerad kronojord till godo, så att genom den
fria konkurrensen den afgäld måtte åt kronan bekommas, som i hvarje
särskildt fall kunde befinnas skälig och utgörbar. Härvid borde äfven
göras förbehåll för den händelse Riksdagen i något särskildt fall skulle
finna jordegareandelen böra för kronan bibehållas. Först vid det föihållande,
att kronan ej ville begagna sig af sin jordegareandel och att
någon konkurrens i afseende å afgälden ej uppstått, syntes jordegareandelens
tillgodonjutande böra inmutaren tillerkännas, mot den af Kongl.
Maj:t föreslagna låga afgäld.

Då emellertid jordegareandelens första upplåtande, pa grund åt
allmänhetens obekantskap med inmutningen och andra förhållanden, i
regeln komme att ske endast till inmutaren, borde detta upplåtande
icke omfatta lägre tid än tio år. Efter denna tid, inom hvilken borde
vara ådagalagdt i hvad mån grufdriften vore vinstgifvande, borde å
nyo beredas tillfälle för äfven andre svenske män än inmutaren att
mot afgäld tillgodonjuta jordegareandelen, för så vidt den ej för kronans
räkning på annat sätt toges i anspråk; och borde för sådant ändamål
denna andel å offentlig auktion utbjudas; och ansåge motionärerna
tiden för upplåtelsen i detta fall äfven lämpligen böra bestämmas till
tio år.

20

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

Som ofvan nämnts, skulle kronan genom bestämmelser i nu antydda
retning komma att tillgodoföras större inkomster af dess jordegareandel
i inmutningsbara fyndigbeter än genom Kongl. Maj:ts förslag;
på samma gång dessa bestämmelser skulle främja ett statsintresse,
som i alla tider varit och komme att förblifva af största vigt, nemligen
den svenska jernindustrien.

Enligt, hvad vid förevarande ämnes behandling förut framhållits,
afsåge de ifrågasatta förändringarna i grufvestadgan hufvudsakligen
malmfyndigheterna å kronojord i de nordligaste delarne af vårt Land.
Och vore dervid att beakta, hurusom tillgodogörandet af dessa fyndigheter
för närvarande endast afsage export till utlandet af jernmalm,
under det att det visade sig allt tydligare, att de mellansvenska jernmalmsgrufvorna.
icke för någon längre tid kunde i tillräckliga qvantiteter
förse jerntillverkarne med för deras handtering passande malmer.
Redan nu hade nemligen inträdt malmbrist, som, enligt hvad en
motionerna bilagd uträkning utvisade, för år 1897 uppgått till cirka
205,000 ton.

Vid sadant förhållande borde, enligt motionärernas förmenande,
ovilkorligen tagas i öfvervägande, huruvida icke jernmalmsbehofvet för
mellersta Sveriges jerntillverkare skulle kunna i någon mån tillgodoses
genom de malmtillgångar, som funnes å kronojord; men enda utvägen
till ernående af detta mål vore utan tvifvel att vid exploaterande af
de å kronans jord befintliga .fyndigheter tillfälle bereddes dessa jerntillverkare
att lör sin handtering kunna tillgodogöra sig någon del af
malmen, hvilket emellertid ej kunde åstadkommas annorledes än genom
sådana bestämmelser i afseende å jordegareandelens öfverlåtande, som
motionärerna nu förordat.

Att lagstiftningsåtgärder vidtoges i det af motionärerna angifna
syfte., vore så mycket angelägnare, som med den snabba utveckling,
hvari vårt land nu befunne sig, och med det deraf föranledda ökade
behofvet af jern, en afsevärdt större jernindustris uppblomstrande vore
att emotse, derest ej möjligheten, att.''på rimliga vilkor erhålla det för
denna industri vigtigaste råmaterialet, jernmalm, blefve afskuren.

I fråga om ofvan åberopade, äfvensom tvenne andra, vid motionerna
fogade bilagor tillåter sig utskottet hänvisa till motionerna.

Slutligen bär herr M. Nisser uti tvenne inom Första Kammaren
väckta motioner (n:is.36 och 37), för att det af herrar Bohnstedt och
Jansson föreslagna tillgodogörande af statens jordegareandel skulle
kunna lämpligen och med full trygghet för kronan ske, hemstält,

21

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

dels uti motionen n:o 36, att Riksdagen ville antaga följande
lydelse af 22 § 1 mom. och 65 § grufvestadgan:

»§ 22.

1 mom. Ansökning om utmål skall ske skriftligen och deri uppgifvas
till namn och hemvist den eller de jordegare, på hvilkas mark
utmålet kan komma att läggas; och vare bergmästaren skyldig att,
så fort ske kan och tjenlig årstid är för handen, den sökta utmålsläggningen
på stället företaga. Å sådan kronojord, som icke under
ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, må
utmål dock ej utan Konungens tillstånd läggas tidigare än två år efter
det på grund af föreskriften i 13 § 1 mom. afskrift af mutsedeln blifvit
till Konungens befallningshafvande ingifven.

§ 65.

Underlåter delegare att betala tillskott, som blifvit å stämma
beslutadt eller af grufföreståndaren enlig 62 § infordradt, och har han,
sedan den för beloppets erläggande utsatta tid gått till ända, bevisligen
blifvit om betalningens fullgörande erinrad, men icke inom sextio dagar
efter mottagandet af sådan erinran tillskottet erlagt, hafve han till
öfrige delegare förverkat sin lott i grufvan och dess tillhörigheter;
dock att, om grufvan är belägen å sådan kronojord, som icke under
ständig besittningsrätt innehafves eller är till boställe anslagen, jordegarens
lott, ändå att inbetalning ej fullgjorts inom sextio dagar, sedan
erinran hos Konungens befallningshafvande skett, ej må anses förverkad,
der tillskottet jemte ränta derå efter sex för hundrade från
nyssnämnda tids utgång inbetalas sist ett år derefter.

Har delegare efter ty nu är sagdt förverkat sin lott i grufva,
njute han ersättning för sin andel i grufvan tillhörande hemmanslägenheter
och annan jordegendom; och vare han för tillskottets betalande
fri»;

*

hvilka lagrum dock ej skulle ega tillämpning emot den, som före
deras trädande i kraft gjort ansökan om inmutning och ej varit underkastad
det förbehåll, hvarom i kungörelsen rörande inmutning å kronojord
den 19 augusti 1889 vore sagdt;

dels ock uti motion n:o 37, att Riksdagen måtte medgifva, att
Kongl. Maj:t tillsvidare skullo ega, i don ordning som af Kongl. Maj:t

22 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

närmare bestämdes, dels att åt svenska män, mot årlig afgift och
under de vilkor i öfrigt, Kongl. Maj:t faststälde, under en tid för hvarje
gång af högst tjugo år upplåta begagnandet af den kronan tillkommande
jordegareandel i grufva, med rätt derjemte för den, som erhållit upplåtelsen,
att vid upplåtelsetidens utgång ega företräde till jordegareandelens
öfvertagande äfven för eu förnyad upplåtelsetid, derest sådan
ifrågakomme; dels ock att, om icke någon funnes, som ville och kunde
öfvertaga begagnandet af jordegareandelen, efter omständigheterna i
hvarje särskild! fall antingen vidtaga erforderliga åtgärder för begagnande
af kronans jordegareandel eller ock låta densamma blifva
obegagnad.

Utskottet anser det vara af eu synnerlig vigt, att frågan om
sättet för tillgodogörande af statens jordegareandel i grufva snart finner
sin lösning, på det att det öfvergångstillstånd, som på grund af
kongl. kungörelsen den 19 augusti 1889 rörande inmutning å odisponerad
kronojord för närvarande inverkar hämmande på drifvande! af
grufrörelse, snart må upphöra.

Till 1894 och 1898 års Riksdagar framlade Kongl. Maj:t förslag
uti förevarande ärende. Båda dessa förslag voro grundade på den
principen, att staten borde genom utarrendering tillgodogöra sig sin
jordegareandel. Genom en dylik utarrendering skulle staten på grund
af den konkurrens, som sannolikt borde uppstå vid utbjudandet af
statens jordegareandel, kunna förvärfva sig den största möjliga inkomst
äfvensom ett vidgadt inflytande å grufverksamheten, dä staten vid
hvarje upplåtelse skulle ega möjlighet att meddela de föreskrifter, som
i hvarje fall kunde vara erforderliga. Hvarken 1894 års eller 1898
års förslag blefvo emellertid af Riksdagen antagna. 1898 års Riksdag
uttalade i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 12 maj nämnda år, att det
visserligen vore önskvärd!, att staten åt sig bevarade eganderätten till
och den fria dispositionsrätten af sin jordegareandel samt att en sådan
grundsats, enligt Riksdagens förmenande, kunde genomföras i väsentlig
öfverensstämmelse med det s. k. afgäldssystemet. Utskottet föreställer
sig, att Riksdagens afslag å de på arrendesystemet fotade kong], propositionerna
till 1894 och 1898 års Riksdagar samt Riksdagens nyssberörda
uttalande i väsentlig mån torde hafva föranledts deraf, att,
om ett på i propositionerna föreslaget sätt anordnad!, arrendesystem
blifvit af Riksdagen antaget, skulle, om vid utbjudandet af kronans
jordegareandel ingen arrendator anmälde sig och staten ej heller sjelf
ville tillgodogöra sig densamma, jordegareandelen för alltid gått för
staten förlorad.

23

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

Genom det af Kongl. Maj:t nu framlagda förelaget, enligt kvilket
inmutaren skall njuta jordegareandelen till godo med förpligtelse att
till kronan erlägga en årlig afgäld, motsvarande sjuttiofemtedelen af
värdet utaf de inmutningsbara ämnen, som under året brutits och uppfordrats,
bär förebygts eu dylik förlust för staten. Utskottet finner
emellertid den af Kongl. Maj:t föreslagna afgälden vara väl lågt
beräknad samt anser, att en större inkomst skulle kunna beredas
staten af dess jordegareandel genom antagande af den utaf herrar
Bohnstedt och Jansson föreslagna kombinationen af arrende- och afgäldssystemen.
Om, såsom dessa motionärer föreslagit, i första hand
skulle anlitas utarrendering af jordegareandelen, torde nemligen i allmänhet,
enligt utskottets förmenande, en väsentligen högre arrendeafgift
kunna erhållas än den af Kongl. Maj:t föreslagna afgälden.
Den fria konkurrens, som otvifvelaktigt skulle komma att uppstå om
förvärfvandet af rätten att begagna kronans jordegareandel, då tillfälle
erbjödes åt flera personer att spekulera å förvärfvandet af densamma,
torde nemligen i väsentlig mån bidraga att förskaffa staten ett högre
arreudebeiopp än den föreslagna afgälden. Skulle emellertid af en
eller annan anledning någon arrendator icke erhållas, komme staten i
allt fall att på grund af stadgandet om afgäld tillgodonjuta en sjuttiofemtedel
af värdet af den under året brutna malmen.

I fråga om sättet för beräknandet af arrendeafgiften torde flere
dylika gifvas, och vill utskottet som särskildt lämpligt framhålla, att
densamma skulle kunna beräknas till viss del af värdet åt de inmutningsbara
ämnen, som under året brutits och uppfordrats.

Om sålunda det af herrar Bohnstedt och Jansson framlagda förslag
synes utskottet vara att föredraga framför den kongl. propositionen,
torde likväl i detsamma böra vidtagas vissa förändringar. Beträffande
den period, för hvilken jordegareandelen skulle upplåtas åt inmutaren,
hafva motionärerna velat bestämma densamma till tio år för hvarje
inmutare, under det att Kongl. Maj:t föreslagit en gemensam tidpunkt
för upphörande af samtlige inmutares rätt att nyttja jordegareandelen;
och bär Kongl. Maj:t föreslagit bestämmandet af denna tidpunkt till
ingången af år 1930. Hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit finner
utskottet vara mindre lämpligt. Genom bestämmandet af en dylik fix
tidpunkt för alla inmutare i detta afseende skulle nemligen de, hvilkas
inmutning skedde under något af närmaste åren före år 1930, komma
i en synnerligen ogynsam ställning i jemförelse med dem, som inmutat
tidigare. Under de få år, de ogde rätt tillgodonjuta jordegareandelen,
torde de nemligen ej vara synnerligen benägna att vidtaga några

24 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N.-o 10.

större åtgärder eller nedlägga några större kostnader för grufvans bearbetning.
För undvikande af denna olägenhet torde, på sätt i Riksdagens
förberörda skrifvelse den 12 maj 1898 antydts, och jemväl
motionärerna synas åsyfta, en till lika antal år beräknad period böra
tillförsäkras hvarje enskild inmutare, som kommer i åtnjutande af
jordegareandelen. I fråga om denna tidsperiod anser utskottet med
hänsyn till den låga afgäld, för hvilken inmutaren skulle åtnjuta jordegareandelen,
den ifrågasatta tiden af trettio år vara väl lång. Den
af motionärerna föreslagna tiden af tio år synes åter vara väl kort
och torde tiden enligt utskottets förmenande lämpligen kunna bestämmas
till tjugu år från utmålsläggningen.

Motionärerna föreslå: »der kronan a annan kronojord icke vare
sig sjelf vill begagna sin jordegareandel eller efter offentligt utbjudande
åt annan mot afgäld öfverlåtit densamma». Införandet i lagparagrafen
af den . senare delen af denna bestämmelse torde vara obehöfligt, enär
ett dylikt utbjudande väl endast är ett sätt för kronan att sjelf tillgodogöra
sig sin jordegareandel.

Med afseende å tiden för inbetalandet utaf afgälden, torde densamma,
såväl med hänsyn dertill att inmutaren må kunna hinna att
dessförinnan afsluta föregående årets räkenskaper som ock till att grufegare
enligt 58 § grufvestadgan ej är skyldig att före den 1 mars till
bergmästaren insända uppgift a vunnen malm under föregående året
jemte öfriga statistiska redogörelser, lämpligast böra bestämmas till
utgången af mars månad.

Att, såsom motionärerna ifrågasatt, i 17 § införa en bestämmelse
derom, att Riksdagen skulle kunna under den tid, hvarunder kronans
jordegareandel är åt inmutaren upplåten, förhöja afgälden, synes utskottet
olämpligt, och torde derför hvad motionärerna i sådant afseende föreslagit
böra ur paragrafen utgå.

Då utskottet sålunda ansett sig, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med herrar Bohnstedts och Janssons hemställan, böra förorda ett förslag
till begagnande af kronans jordegareandel, i första hand baseradt på
arrendesystemet, torde, på sätt herr Nisser yrkat och i öfverensstämmelse
med hvad jemväl Kong]. Maj:t i de till 1894 och 1898 års Riksdagar.
framlagda, pa arrendesystemet grundade propositioner föreslagit,
höra intagas dels i 22 § grufvestadgan bestämmelse derom, att utmål
ej må utan Kongl. Maj:ts tillstånd läggas å kronojord, der jordegareandelen
tillkommer kronan, förrän två år efter det att afskrift af mutsedeln
blifvit till Kong]. Maj:ts befallningshafvande ingifven, dels i
65 § förbehåll om en särskild anståndstid för kronan med inbetalning

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlutande N:o 10. 25

af de tillskott, hvarom denna paragraf stadgar. Äfvenledes torde, på
sätt herr Nissers motion n:o 37 jemväl innehåller, för en utarrendering,
som nu föreslagits, kräfvas Riksdagens medgifvande för Kougl. Maj:t
att vidtaga de för densamma erforderliga åtgärder. Vidkommande detta
föreställer sig utskottet, att detsamma skulle i likhet med de tnedgifvanden,
som af Riksdagen lemnats Kongl. Maj:t, såväl att för enskilda
jernvägsanläggningar bevilja vissa förmåner, som att åt svenska män
bevilja tillstånd till bearbetande af apatitförekomster, kunna gifvas för
ett år i sänder. Ett medgifvande för Kongl. Maj:t att, om icke någon
funnes, som ville eller kunde öfvertaga begagnandet af jordegareandelen,
efter omständigheterna i hvarje särskilt fall antingen vidtaga
erforderliga åtgärder för begagnande af kronans jordegareandel eller
ock låta densamma blifva obegagnad, torde icke vara påkalladt, enär,
i det fall, att någon arrendator icke erhålles, enligt stadgandet i 17 §
grufvestadgan inmutaren kommer att mot afgäld njuta jordegareandelen
till godo.

Herr Lundström har i den af honom väckta motionen föreslagit
ett tillägg till 22 § grufvestadgan i syfte att erhålla en bestämmelse
om skyldighet för utmålssökanden att på bergmästarens begäran förskjuta
kostnaden för utmålsläggningen. Ifrågavarande tilläggsbestämmelse
fans upptagen i de till 1894 och 1898 års Riksdagar framlagda
kongl. propositioner, och finner utskottet på de af herr Lundström
anförda grunder sig böra tillstyrka, att hvad motionären sålunda hemstält
må jemte sista punkten af nuvarande 22 § grufvestadgan upptagas
såsom ett mom. 2 af nämnda paragraf.

Emot öfriga af Kongl. Maj:t föreslagna förändringar i grufvestadgan,
hvilka med undantag af en mindre förändring i 8 § äro i full
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts förslag till 1898 års Riksdag,
har utskottet icke haft något att erinra.

I fråga om det öfvergångsstadgande, som vid utfärdandet af nu
föreslagna ändringar i grufvestadgan bör gifvas, torde vara uppenbart,
att jemväl § 22 mom. 1 och § 65 ej böra ega tillämpning å den, som
före lagens trädande i kraft gjort ansökan om inmutning och ej varit
underkastad det förbehåll, hvarom kungörelsen den 19 augusti 1889
stadgar, äfvensom att i samma öfvergångsstadgande bör, i likhet med hvad
i 1894 och 1898 års kong], propositioner föreslagits, intagas bestämmelse
derom att, der inmutning erhållits under sådant förbehåll, utmål ej
må utan Konungens tillstånd läggas tidigare än två år från det lagen
trädt i kraft, och inmutare ej heller vara skyldig att förr än inom
samma tids utgång fullgöra hvad honom enligt 21 § åligger.

Bih. till Likså. Frot. 1899. 4 Sami. 2 Afd. 8 Höft.

4

26 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet med anledning
af Kongl. Maj:ts proposition n:o 50 samt de af herrar Lundström,
Bohnstedt, Nisser och Jansson i ämnet väckta motioner hemställa,

a) att Riksdagen, med förklarande att Kongl.
Maj:ts proposition ej kan oförändrad bifallas, ville för
sin del antaga följande:

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Lag

om ändrad lydelse af vissa paragrafer i grufvestadgan den 16 maj 1884.

Med upphäfvande af nådiga kungörelsen rörande inmutning å
kronojord den 19 augusti 1889 förordnas, att nedannämnda paragrafer
i grufvestadgan den 16 maj 1884 skola erhålla följande ändrade lydelse:

3 §•

1 mom. Å område, beläget på mindre afstånd än två hundra
meter från boningshus eller från annan åbyggnad, der den är uppförd
vid gård, eller från tomtplats eller trädgård, vare inmutning ej tillåten,
utan tillstånd åt såväl egaren till byggnaden, tomtplatsen eller trädgården
som den, hvilken dertill har nyttjanderätt; dock att inom utmål
befintliga byggnader, hvilka erfordras för grufdriften, ej må utgöra
hinder för inmutning.

Inmutning må ej ske å kyrkogård eller begrafningsplats, ej heller,
utan tillstånd af vederbörande myndighet eller styrelse, å område å
mindre afstånd än trettio meter från sådan jernväg eller kanal, som är
upplåten för allmän trafik.

2 mom. Inmutning vare ock förbjuden å förut inmutadt område
samt å utmål, så länge rättigheten till området eller utmålet blifvit behörigen
försvarad.

5 §•

öfver inkommen ansökning om mutsedel skall bergmästaren ofördröjligen
och senast trettio dagar efter mottagandet meddela skriftligt
beslut. Finner bergmästaren nödigt infordra ytterligare upplysning i

27

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

afseende å arten af den angifna mineralanledningen, inmutningspunktens
läge eller annan för mutsedelns utfärdande erforderlig omständighet,
ege han förelägga sökanden att dermed inkomma inom viss lämplig
tid, räknad från den dag beslutet gafs, och vare, i händelse den tid
försittes, den då gjorda ansökningen förfallen, hvilken påföljd bör i
beslutet intagas. Finnes åter af de inkomna handlingarna eller efter
infordrad upplysning, att mineralanledningen icke utgör föremål för inmutning
enligt 1 §, eller att sådant hinder uppenbarligen möter, som
i 3 § sägs, varde ansökningen afslagen.

8 §•

Inom det inmutade området eller utmålet eger inmutaren uteslutande
rätt att, med de vilkor och inskränkningar denna stadga innehåller,
bearbeta och tillgodogöra sig så väl den inmutade mineralfyndigheten
som äfven andra inmutningsbara mineral, hvilka derstädes
förekomma.

Öfriga mineraliska ämnen inom det inmutade området eller utmålet
må äfven af inmutaren brytas, i den mån sådant är erforderligt för
grufarbetets ändamålsenliga drifvande, och ege inmutaren deraf använda
hvad för grufdriftens ändamål behöfves. Hvad sålunda icke användes
må inmutaren ock behålla, så framt det icke af jordegaren mot erläggande
af godtgörelse för brytnings- och uppfordringskostnader afhemtas,
om inmutningspunkten är belägen i Norrbottens,. Vesterbottens,
Jemtlands eller Vesternorrlands län, inom ett år, men eljest inom sextio
dagar efter tillsägelse. Jordegarens rätt i detta afseende utöfvas å
kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till
boställe anslagen, af kronoåboen eller boställsinnehafvaren.

Uppstår tvist om beloppet af den godtgörelse, hvarom nu är
sagdt, gånge med bestämmandet deraf såsom i 12 § stadgas, dock att,
der skiljemän anlitats, parterne skola stånda hvar sina kostnader och
gälda hvardera halfva kostnaden för skiljemännens sammanträde; och
varde tiden för afhemtandet räknad från det att godtgörelsens belopp
blifvit slutligen bestämdt.

11 §•

Sedan mutsedel blifvit utfärdad, eger inmutaren att inom det inmutade
området, innefattande en omkrets med ett hundra meters af -

28 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utåtande N:o 10.

(Kongl. Maj ds förslag.) (Utskottets förslag.)

stånd från inmutningspunkten, anställa sådant försöksarbete, som erfordras
till fyndighetens undersökning och blottande, äfvensom att begagna.
eller anlägga väg till stället; dock att hvad i 3 § är stadgadt
om hinder emot inmutning äfven gäller i fråga om försöksarbete, så
framt hindret förefans då mutsedeln utfärdades.

För den mark inmutaren sålunda begagnar skall han gifva innehafvare^
af jorden, så länge försöksarbetet fortgår, full ersättning i
årlig afgift, som för hvarje år förskottsvis betalas.

I händelse anläggningen öfvergifves, innan utmål derför varder
lagdt, vare inmutaren jemväl skyldig att ersätta jordegaren eller den,
som i hans ställe är berättigad till sådan godtgörelse, all skada, som
marken genom försöksarbetet för framtiden kan hafva tagit; och ankare
inmutaren under tiden, till dess denna ersättning blifvit erlagd,
för lulla beloppet af den årliga afgiften för markens begagnande.

Skada och intrång, som af försöksarbetet förorsakas och hvarom ej
förut i denna paragraf är stadgadt, vare inmutaren ock skyldig att ersätta.

!3 §•

1 mom. Minst fjorton dagar innan något arbete å det inmutade
området börjas skall inmutaren, vid inmutningsrättens förlust och skyldighet
att för all genom arbetet förorsakad skada ansvara såsom för
åverkan, lemna bestyrkt afskrift af mutsedeln till såväl det inmutade
områdets egare som den, hvilken det med nyttjanderätt innebar och
brukar; och gälle om sättet för sådant delgifvande hvad om delgifvande
af stämning är stadgadt; dock må, der jorden eges eller innehafves
och brukas af enskild person, som är frånvarande och låter egendomen
af annan förvaltas, afskriften lemnas till förvaltaren.

2 mom. ^ Inmutaren åligger derjemte, innan något arbete å det
inmutade området börjas, att ställa pant eller borgen för all den ersättning,
hvartill inmutaren enligt 11 § är förbunden. Denna säkerhet
skall vara af öfverexekutor godkänd, der den icke ändock af jordegaren
och nyttjanderättsinnehafvaren antages. Försummar inmutare
att ställa sådan säkerhet, ege utmätningsmannen i orten, då han derom
anlitas, inställa arbetet, till dess säkerhet, som finnes antaglig, blifvit
anskaffad.

14 §•

Sist åtta månader från mutsedelns utfärdande eller, om inmutningspunkten
är belägen i Norrbottens, Vesterbottens, Jemtlands eller

29

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

Vesternorrlands län, sist ett år från samma tid, skall inmutaren, vid
inmutningsrättens förlust, hafva börjat arbetet, der ej i anledning af
yppad tvist sådant hinder härför mött, hvars undanrödjande icke berott
af inmutaren.

Om den vidare skyldighet att bearbeta fyndigheten, som inmutaren
åligger, är i 21 och 39 §§ stadgadt.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

17 §•

Å kronojord, som under ständig
besittningsrätt innehafves eller är
till boställe anslagen, skall kronoåboen
eller boställsinnehafvaren
njuta den jordegaren enligt 16 §
tillkommande rätt till godo; egande
han ock, om han begagnar jordegareandelen,
att samma andel
sedermera behålla såsom sin enskilda
tillhörighet.

Till jord, som under ständig
besittningsrätt innehafves, skall i
detta hänseende hänföras äfven
grufveskog.

Å annan kronojord skall inmutaren
njuta jordegareandelen till
godo med förpligtelse att för hvarje
kalenderår inom januari månad
nästföljande år till kronan erlägga
en afgäld motsvarande sjuttiofemtedelen
af värdet af de inmutningsbara
ämnen, som under året
brutits och uppfordrats; dock att
från ingången af år 1930 inmutaren
är skyldig att vara underkastad
de förändrade bestämmelser
om rätt för kronan att deltaga i
grufarbetet och den deraf fallande

17 §•

Å kronojord, som under ständig
besittningsrätt innehafves eller är
till boställe anslagen, skall kronoåboen
eller boställsinnehafvaren
njuta den jordegaren enligt 16 §
tillkommande rätt till godo; egande
han ock, om han begagnar jordegareandelen,
att samma andel
sedermera behålla såsom sin enskilda
tillhörighet.

Till jord, som under ständig
besittningsrätt innehafves, skall i
detta hänseende hänföras äfven
grufveskog.

A annan kronojord skall inmutaren,
der ej kronan begagnar sin jordegareandel,
njuta jordegareandelen
till godo med förpligtelse att för
hvarje kalenderår, från och med året
efter utmålsläggningen, inom mars
månad nästföljande dr, till kronan
erlägga en afgäld, motsvarande sjuttiofemtedelen
af värdet af alla de inmutningsbara
ämnen, som under året
brutits och uppfordrats; dock att i
detta fall inmutaren från utgången
af tjugonde året efter utmålsläggningen
är skyldig att vara under -

30

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

vinsten, hvilka genom ny lagstift- kastad de bestämmelser om rätt för
ning kunna blifva gällande. kronan att sjelf begagna jordegare andelen,

hvilka då må vara gällande.

22 §. 22 §.

(Ingen förändring i paragrafens 1 mom. Ansökning om utmål
nuvarande lydelse.) skall ske skriftligen och deri upp gifvas

till namn och hemvist den
eller de jordegare, på hvilkas mark
utmålet kan komma att läggas;
och vare bergmästaren skyldig att,
så fort ske kan och tjenlig årstid
är för handen, den sökta utmålsläggningen
på stället företaga. Å
sådan kronojord, som icke under
ständig besittningsrätt innehafves
eller är till boställe anslagen, må
utmål dock ej utan Konungens tillstånd
läggas tidigare än två år
efter det på grund af föreskriften i
13 § 1 mom. afskrift af mutsedeln
blifvit till Konungens befallningshafvande
ingifven.

2 mom. Kostnaden för utmålsförrättningen
skall gäldas af grufegaren;
och vare sökanden pligtig
att, der bergmästaren det fordrar,
denna kostnad inom förelagd tid
förskjuta vid äfventyr, om den tid
försittes, att ansökningen icke anses
hafva inkommit tidigare, än
förskottet sedermera erlägges, hvilken
påföljd bör i föreläggandet intagas.

24 §.

Uteblifver sökanden från förrättningen, varde den instäld; och
ankomme dess företagande sedermera på ny anmälan inom den tid

31

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

från muteedelns utfärdande, som i 21 § sägs. Men ej må annan parts
eller allmänt ombuds uteblifvande hindra förrättningens fortgång, der
den blifvit så delgifven och kungjord, som i 23 § är sagdt.

31 §.

Den lösen, grufegaren enligt 30 § bör erlägga för mark, som
till honom afträdes, skall bestämmas vid utmålsläggningen. Sämjas ej
parterne om beloppet, varde det af förrättningsmannen och gode männen
bestämdt efter uppskattning af marken till det värde, annan mark
af enahanda beskaffenhet och godhet i orten högst gäller, med beräkning
att jordegaren ansvarar för räntor och utskylder af jorden.

Lösesumman skall å sådan kronojord, som under ständig besittningsrätt
innehafves, grufveskogar derunder inbegripne, tillfalla innehafvaren
af besittningsrätten, men eljest jordegaren, mot förbindelse
för denne, om jorden är åt annan till nyttjande upplåten, att hålla
innehafvaren skadeslös för den förlust, som genom mistningen af marken
honom tillskyndas.

År marken intecknad, och hafva inteckningshafvarue ej medgifvit
jordegaren rätt att lyfta lösesumman, varde beloppet nedsatt hos
Konungens befallningshafvande, som har att fördela detsamma i den
ordning, som för fördelning af köpeskilling för utmätningsvis såld fäst
egendom är stadgad; och må äfven i andra fall grufegaren, om han
det hellre vill, nedsätta lösesumman hos Konungens befallningshafvande,
som, på anmälan, håller densamma vederbörande tillhanda.

Betalning eller nedsättning af lösesumman jemte ränta derå från
den dag, utmålsförrättningen blifvit afslutad, skall fullgöras inom nittio
dagar derefter, vid påföljd, om det försummas, att grufegaren förverkat
utmålet och sin på mutsedeln grundade rätt.

39 §.

Grufarbetet inom hvarje inmutadt område eller utmål, vare sig
rätt dertill före eller efter denna stadgas utfärdande förvärfvats, skall
bedrifvas i den omfattning, att för hvarje kalenderår verkställes minst
så mycket grufve- eller grufvebyggnadsarbete, att värdet deraf motsvarar
kostnaden för bergsprängning i grufvan af tio kubikmeter i fast
klyft eller, räknadt, i upplagdt berg, aderton kubikmeter; egande
dock grufegaren, om han hellre vill, att under ett år fullgöra arbetsskyldigheten
för flere, högst fyra derefter närmast följande arbetsår,

32 Sammansatta 8tats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

så framt anmälan derom hos bergmästaren göres inom utgången af
det år, hvarunder arbetet verkställes.

För ny inmutning beräknas första arbetsåret från den 1 januari
året efter det, då mutsedeln utfärdades, der ej i följd af tvist för arbetet
mött hinder, hvars undanrödjande icke af inmutaren berott, i
hvilket fall arbetsåret räknas från den 1 januari året efter det, då
hindret upphört.

Arbete, hvarom i denna paragraf sägs, skall afse verklig grufdrift
eller eljest vara af beskaffenhet, att det kan lända grufanlägemingen
till nytta.

44 §.

önskar grufegare längre tids hvilostånd än bergmästaren enligt
42 § kan medgifva, söke då förlängning derå hos bergsöfverstyrelsen,
som, då särskilda omständigheter dertill föranleda samt jordegaren eller
å kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller är till
boställe anslagen, kronoåboen eller boställsinnehafvare!! till ansökningen
lemnat bifall, må ega att förlänga hviloståndstiden under ytterligare
högst fyra arbetsår.

61 §.

Då två eller flere personer i samma grufrörelse deltaga, åligger
det delegarne att för grufvans förvaltning årligen utse en gru{Föreståndare,
som har att vid stadgad påföljd iakttaga hvad om ordningen för
grufdrift i denna stadga bestämmes. GrufFöreståndare |kan endast den
vara, som är svensk undersåte och i riket bosatt.

Val af grufFöreståndare skall anmälas hos bergmästaren. Sker ej
sådan anmälan eller har obehörig person till grufFöreståndare utsetts,
är hvarje delegare ansvarig såsom vore han grufvans föreståndare.

65 §.

(Ingen förändring i paragrafens
nuvarande lydelse.)

65 §.

Underlåter delegare att betala
tillskott, som blifvit å stämma beslutadt
eller af grufföreståndaren
enligt 62 § infordradt, och har han,

33

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(.Kongl. Maj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

sedan den för beloppets erläggande
utsatta tid gått till ända, bevisligen
blifvit om betalningens fullgörande
erinrad, men icke inom sextio dagar
efter mottagandet af sådan erinran
tillskottet erlagt, hafve han till
öfrige delegare förverkat sin lott
i grufvan och dess tillhörigheter;
dock att, om grufvan är belägen
å sådan kronojord, som icke under
ständig besittningsrätt innehafves
eller är till boställe anslagen,
jordegarens lott, ändå att inbetalning
ej fullgjorts inom sextio dagar,
sedan erinran hos Konungens befallningshafvande
skett, ej må anses
förverkad, der tillskottet jemte
ränta derå efter sex för hundrade
från nyssnämnda tids utgång inbetalas
sist ett år derefter.

Har delegare efter ty nu är sagdt
förverkat sin lott i grufva, njute han
ersättning för sin andel i grufvan
tillhörande hemmanslägenheter och
annan jordegendom; och vare han
för tillskottets betalande fri.

68 §.

Utländing må icke i riket inmuta mineralfyndighet; ej heller
ege han, med mindre än att Konungen funnit skäligt dertill lemna
bifall, förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet eller idka
grufdrift; och skall förty det försöks- eller grufarbete, som utländing
utan sådant medgifvande kan komma att företaga eller företaga låta,
vara utan verkan till bevarande af hans eller annans rätt i hit hänBih.
till Riksd. Prof. 1899. 4 Sami. 2 Afd. 8 Häft. 5

34

Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 10.

(Rongl. Alaj:ts förslag.) (Utskottets förslag.)

förligt afseende; dock att hvad sålunda blifvit stadgadt icke eger tilllämplighet
i fråga om fyndighet eller gruflägenhet, som på grund af
äldre, behörigen förvärf vad rättighet af utländing innehafves.

Har någon förr än denna lag trädt
i kraft förvärfvat besittningsrätt
till kronojord, skola i fråga om
befogenhet för honom att njuta
jordegarens rätt hittills gällande
föreskrifter tillämpas; och skall
denna lag i hvad den afser 17 §
grufvestadgan ej eg a tillämpning
emot den, som före dess trädande
i kraft gjort ansökan om inmutning
och ej varit underkastad det förbehåll,
hvarom i kungörelsen rörande
inmutning å kronojord den
19 augusti 1889 är sagdt.

Har någon förr än denna lag
trädt i kraft förvärfvat besittningsrätt
till kronojord, skola i fråga
om befogenhet för honom att njuta
jordegarens rätt hittills gällande
föreskrifter tillämpas; och skall
denna lag i hvad den afser 17 §,
22 § 1 mom. och 65 § grufvestadgan
ej ega tillämpning emot den, som
före dess trädande i kraft gjort ansökan
om inmutning och ej varit
underkastad det förbehåll, hvarom
i kungörelsen rörande inmutning
å kronojord den 19 augusti 1889
är sagdt. Har inmutning erhållits
under sådant förbehåll, må utmål
ej utan Konungens tillstånd läggas
tidigare än två år från det denna
lag trädt i kraft; och vare inmutar en
ej skyldig att förr än inom samma
tids utgång fullgöra hvad honom enligt
2l § åligger.

b) att Riksdagen må för tiden intill nästa lagtima
Riksdag medgifva, att Kongl. Magt må ega åt
svenske män, i den ordning Kongl. Maj:t bestämmer,
mot årlig afgift och under de vilkor i öfrigt,
Kongl. Maj:t fastställer, under en tid för hvarje gång
af högst tjugu år upplåta begagnandet af den kronan
tillkommande jordegareaudel i grufva, med rätt derjemte
för den, som erhållit upplåtelsen, att vid upp -

35

Sammansatta Stats- och LagutsJcottets Utlåtande N:o 10.

låtelsetidens utgång ega företräde till jordegareandelens
öfvertagande äfven för en förnyad upplåtelsetid,
derest sådan ifrågakommer.

Stockholm den 5 maj 1899.

På det sammansatta stats- och lagutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation

af herr K. I. von Stapelmohr, som hemstält om bifall till Kongl.
Maj:ts förslag, dock med en sålunda ändrad lydelse af 17 § grufvestadgan: »Å

kronojord, som under ständig besittningsrätt innehafves eller
är till boställe anslagen, skall kronoåboen eller boställsinnehafvaren njuta
den jordegaren enligt 16 § tillkommande rätt till godo; egande han
ock, om han begagnar jordegareandelen, att samma andel sedermera
behålla såsom sin enskilda tillhörighet.

Till jord, som under ständig besittningsrätt innehafves, skall i
detta hänseende hänföras äfven grufveskog.

Å annan kronojord skall inmutaren njuta jordegareandelen till
godo med förpligtelse att för hvarje kalenderår från och med året efter
utmålsläggningen inom mars månad nästföljande år till kronan erlägga
en afgäld, motsvarande sjuttiofemtedelen af värdet af de inmutningsbara
ämnen, som under året brutits och uppfordrats, hvilken afgäld
likväl efter tio kalenderårs förlopp må af Konungen ökas till högst
eu fyrtiondedel af nämnda värde; dock att inmutaren efter utgången af
tjugonde kalenderåret efter utmålsläggningen är skyldig att vara underkastad
de förändrade bestämmelser om rätt för kronan att deltaga i
grufarbetet och den deraf fallande vinsten, hvilka genom ny lagstiftning
kunna blifva gällande.»;

af herr J. Anderson, som ansett, att den afgäld inmutaren har att
erlägga bort bestämmas till en femtiondedel af värdet utaf de inmutningsbara
ämnen, som under året brutits och uppfordrats.