Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

1

N:o 96.

Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1899, kl. 3 e. in.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag af
kronan tillhörig mark i Juckasjärvi socken i Norrbottens
län m. m. jemte i ämnet väckta motioner.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver finansärenden
den 14 april innevarande år har Kongl. Maj:t i en samma dag aflåten
proposition (n:o 85) föreslagit Riksdagen medgifva,

dels att af den vid afvittringen i Juckasjärvi socken till kronopark
afsätta mark finge till Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag för en köpeskilling
af tio tusen kronor under eganderätt upplåtas det i bolagets skrift
af den 19 november 1898 angifna samt å den vid samma skrift fogade
afvittringskarta med gula gränslinier utmärkta och med litt. A betecknade
område, med undantag af den mark, som kunde finnas erforderlig för
statsbanan mellan Gellivare och riksgränsen äfvensom för anläggning af
allmän väg, under vilkor:

att tillträdet finge ega rum, sedan den till undantagande föreslagna
mark blifvit genom jern vägsstyrelsens försorg på bolagets bekostnad uppmätt
samt å karta affattad och beskrifven;

att, sedan den erbjudna köpeskillingen, 10,000 kronor, som skulle
gäldas senast vid tillträdet, blifvit erlagd, köpebref å det försålda området
finge af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län utfärdas;

Bill. till Rilcsd. Brok 1899. 4 Sami. 1 Afd. 56 Häft. (N:o 96.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

att bolaget skulle vara skyldigt att utan ersättning tåla ej mindre det
intrång, som genom jernvägens anläggande kunde uppstå, än äfven framdragandet
af utfartsväg för stationssamhälle; samt

att bolaget skulle ensamt vidkännas alla med lagfarten förenade
kostnader;

dels och att af omförmälda kronomark finge till förenämnda bolag
på arrende under en tid af femtio år upplåtas de i bolagets skrift af den
19 november 1898 likaledes angifna, å berörda afvittringskarta med gula
gränslinier utmärkta och med litt. B och C betecknade områden, dock
med undantag af sådana delar af ifrågavarande områden, hvilka till
äfventyrs redan blifvit af kronan i vederbörlig ordning upplåtna till andra,
samt under följande vilkor:

att bolaget skulle för ifrågavarande mark årligen senast den 14 mars
erlägga arrende till belopp, som Kongl. Maj:t, på gemensamt förslag af
Kong! Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län, öfverjägmästaren i
Norrbottens distrikt och bergmästaren i norra bergmästaredistriktet bestämde
för en tid af tio år i sänder;

att hus och byggnader, som vid den tid, då bolagets arrenderätt
inträdde, funnes vara utan särskild från kronans sida gjord upplåtelse på
området uppförda af andra än bolaget, under arrendetiden finge af egarne
bibehållas tillika med nödigt tomtutrymme, livilket senare i händelse af
tvist skulle bestämmas af Kongl. Maj:ts befallningshafvande, mot det att
egarne erlade till bolaget årlig afgäld, motsvarande den del af den bolaget
åliggande arrendeskilling, som å tomten belöpte efter förhållandet mellan
dennas areal samt hela det till bolaget upplåtna områdets ytinnehåll, dock
med skyldighet för innehafvare af dylik lägenhet att afträda densamma,
derest sådant kunde finnas erforderligt vare sig med hänsyn till bolagets
behof af utrymme för sin rörelse, af helsovårdshänsyn eller för åstadkommande
af ordnad byggnadsverksamhet; skolande egare af sådan lägenhet
jemväl vara skyldig att afträda densamma i det fall, att å lägenheten
inhystes personer, hvilka förde ett sådant lefnadssätt, att fara deraf uppstode
för allmän ordning och sedlighet;

att i sistberörda fall lägenhetens egare skulle vara skyldig afträda
densamma utan lösen, men med rättighet att inom viss, af Kongl. Maj:ts
befallningshafvande bestämd tid bortföra der befintliga, honom tillhöriga
byggnader, hvaremot i öfriga fåll lösen för byggnadernas värde skulle af
bolaget erläggas samt vid brist af åsämjande bestämmas af gode män;
skolande det tillkomma Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i händelse af
tvist afgöra fråga om skyldighet att afträda lägenhet i fall, som i denna
och nästföregående punkt omförmäldes;

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

3

att hvad i § 3 inom. 1 af gällande grufvestadga funnes föreskrifvet
icke skulle ega tillämpning å hus, tomtplats eller trädgård, som befunnes
å de till bolaget upplåtna områden, derest icke Kong! Maj:ts befallningshafvande
i särskild! fall funne sådana omständigheter föreligga, att inmutning
icke finge ske närmare någon viss, på ifrågavarande mark befintlig
byggnad, tomtplats eller trädgård, än hvad omförmälda paragraf i grufvestadgan
angåfve;

att, om bolaget nedlade grufrörelsen eller bedrefve densamma i
väsentligen minskad omfattning, det skulle ankomma på Kongl. Magt att
förklara bolagets arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet eller till
någon del af områdena, hvarjemte, för den händelse grufdrift af annan
än bolaget komme att idkas inom ifrågavarande områden och för sådan
af annan idkad grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål visade sig
behöflig!, Kongl. Maj:t skulle ega bestämma, att bolaget skulle afstå hvad
som för ändamålet kunde anses erforderligt och skäligt; skolande i fall,
som i denna punkt afsåges, proportionerlig minskning af bolagets arrendest
fgi it ega rum;

att bolaget skulle vara skyldigt att utan särskild ersättning af områdena
i fråga afstå hvad som enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande kunde
finnas erforderligt för anläggning af allmän väg eller till utrymme för
jernväg eller för dess drift erforderliga anläggningar och anordningar;

att, om af anledning, som förut icke blifvit nämnd, det nu eller framdeles
skulle visa sig angeläget, att någon sådan del af ifrågavarande områden,
som för bolaget icke vore oundgängligen behöflig, från bolagets
arrenderätt undantoges, bolaget skulle vara skyldigt underkasta sig Kongl.
Maj:ts bestämmande härutinnan;

att bolaget skulle öfvervaka, att åverkan icke skedde å den växande
skogen inom områdena, samt i sin mån söka att till laga ansvar befordra
dem, som till dylik åverkan gjorde sig skyldiga;

att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende icke skulle ega
annan rätt till skogen å områdena, än att bolaget finge dels, efter anvisning
af vederbörande skogstjensteman och derest från skogsvårdens synpunkt
hinder icke mötte, erhålla nödigt byggnadsvirke till pris, som af domänstyrelsen
bestämdes, dels ock afrödja skog, som funnes å tomtplats, mot
ersättning, som domänstyrelsen likaledes bestämde;

att bolaget skulle tillhandahålla Kongl. Majts befallningshafvande
erforderliga medel för aflönande af den polisstyrka, som till ordningens vidmagthållande
å Luossavaara och Kiirunavanra malmfält och närmast ''derintill
belägna områden af Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnades

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

att den enligt gällande grufvestadga jordegare tillhörande rätt beträffande
fyndigheters tillgodogörande icke på grund af nu ifrågavarande
arrende finge tillkomma bolaget;

att bolagets arrenderätt icke finge af bolaget å annan öfverlåtas, med
mindre Kongl. Maj:t sådant medgåfve; samt

att bolaget, innan det till upplåtelse på arrende föreslagna området
finge af bolaget tillträdas, skulle hafva genom lagligen gällande handling,
som skulle till Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnas, förbundit
sig att afstå från samtliga de bolaget tillhöriga, inom nedan omförmälda
å den af geologen Lundbohm upprättade karta med litt. X och X1 utmärkta
områden befintliga inmutningar;

dels att de å förenämnda, af geologen Lundbohm sammandragna karta
med gröna gränslinier utmärkta samt med litt, X och X1 betecknade områden
skulle — med undantag af den del af området X, som för jernvägens
behof erfordrades, samt den mark i öfrigt, Kongl. Maj:t kunde
finna böra för något allmänt behof undantagas — från kronans mark afskiljas
för att, fördelade i tomter, för bebyggande åt enskilde med eganderätt
upplåtas under iakttagande,

att förslag till köpeskilling för de särskilda tomterna skulle, samtidigt
för alla tomterna, uppgöras af vederbörande revirförvaltare och en af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande utsedd person, hvarvid särskildt värde
borde åsättas å tomt befintlig skog och särskildt värde sjelfva jorden;
skolande värderingsmännen, der de stannade i olika meningar rörande värdet
af någon tomt, till tredje värderingsman tillkalla någon af de utaf
länets landsting eller hushållningssällskap utsedde uppskattningsmän för
arrendevärderingar;

att tomt derefter skulle af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till pris,
motsvarande minst den på nämnda sätt föreslagna köpeskillingen, upplåtas
till den, som hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmälde sig till erhållande
af sådan tomt och dervid erlade värdet för å tomten befintlig
skog jemte en femtedel af köpeskillingen för jorden;

att den, åt hvilken tomt upplätes, skulle vara skyldig att, under iakttagande
af de särskilda föreskrifter, som med afseende å områdets ordnande
och bebyggande kunde varda honom af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vid upplåtelsen meddelade, inom två år från upplåtelsen hafva å tomten
påbörjat samt inom ytterligare tre år fullbordat boningshus, salubod eller
annan dermed jemförlig byggnad, vid äfventyr, om det försummades, att
tomtinnehafvaren skulle vara sin rätt till tomten och den derför erlagda
andel af köpeskillingen förlustig;

att tomtinnehafvare skulle vid enahanda äfventyr, sedan han inom

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

5

den förelagda tiden af fem år fullgjort hvad honom i fråga om tomtens
bebyggande ålegat, sist vid utgången af nämnda tid vara skyldig erlägga
återstoden af köpeskillingen; samt

att, sedan byggnadsskyldigheten blifvit behörigen fullgjord och köpeskillingen
till fullo guldits, köpebref å tomt skulle af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
för tomtinnehafvaren utfärdas;

dels oek att köpeskillingen för det till Luossavaara—Kiirunavaara
aktiebolag med eganderätt upplåtna område Unge, på samma sätt som
köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendoinar, användas till inköp
för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark, samt
att köpeskillingarne för tomterna å de för bebyggande af enskilde afsedda
områdena finge, efter afdrag af kostnaden för den regleringsplan jemte
beskrifning, som kunde komma att öfver områdena upprättas, tills vidare
och intill dess annorlunda kunde varda af Kongl. Maj:t bestämdt, användas
till bestridande af sådana utgifter, som funnes erforderliga för områdets
behöriga ordnande, samt för sådant ändamål, till eu början och innan
municipalsamhälle på platsen bildats, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
disponeras för att, när municipalstyrelse kommit till stånd, omhändertagas
af denna.

Af omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom Luossavaara—
Kiirunavaara aktiebolag i en till Kongl. Maj:t ingifven skrift, med förmälan,
att bolagets grufutmål å de i Juckasjärvi socken af Norrbottens län belägna
Luossavaara och Kiirunavaara malmfält icke egnade sig för bebyggande
samt att mark i enskild ego icke funnes att tillgå i närheten af
grufvorna, anhållit att för eu köpeskilling af 10,000 kronor få under
eganderätt förvärfva ett af förste landtmätaren C. A. Sjöberg å karta affattadt
och beskrifvet område om t!2G hektar 52 ar 70 qvadratmeter, beläget
å kronan tillhörig mark i närheten af nämnda malmfält.

Till stöd för ansökningen hade bolaget anfört, att bolaget hade för
afsigt att å ifrågavarande område uppföra adininistrationsbyggnader, kraftledningsverk,
bostäder för tjensteman och arbetare äfvensom öfriga för
grufrörelsen erforderliga byggnader, hvilka icke med nödvändighet måste
förläggas till sjelfva grufvorna, samt att, då större delen af de för dessa
byggnadsändamål erforderliga penningmedel måste anskaffas genom lån,
det vore af vigt för bolaget att förvärfva eganderätt till den mark, hvarå
byggnaderna komme att uppföras, och derigenom sättas i tillfälle att bereda
långifvarne säkerhet genom inteckning i samma område med derå
uppförda byggnader.

Förste landtmätaren Sjöberg hade i ett vid ansökningen fogadt, yttrande
meddelat, bland annat, att inom området ginge den för Gellivare

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

—Ofotenbanan utstakade jernvägslinien, samt att så väl öster om Kiirunavaara
grufutmål som ock öster och vester om Luossavaara utmål funnes
välbelägna områden af betydlig utsträckning, lämpliga till tomtplatser för
industriella eller andra anläggningar äfvensom till bostadsplatser för handlande,
handtverkare och andra arbetare.

öfver ifrågavarande ansökning hade kammarkollegium efter remiss
afgifvit utlåtande, hvarjemte kollegium öfverlemnat inhemtade yttranden
från vederbörande öfverjägmästare, förste landtrnätaren Sjöberg, Kong!
Maj:ts befallningshafvande i länet samt domänstyrelsen.

öfverjägmästaren hade anfört, att ifrågavarande område vore beläget
ofvan odlingsgränsen å mark, som enligt Kongl. Majrts befallningshafvandes
den 30 december 1896 meddelade utslag angående afvittring af Juckasjärvi
socken afsatts till kronopark. Derest området ansåges kunna och
böra afhändas kronan, skulle något egentligt förfång för statens skogsintressen
derigenom icke uppstå, enär marken vore af fullständig fjellnatur
och beväxt endast med förkrympt björkskog. Den af bolaget erbjudna
köpeskilling vore också, sedt uteslutande från skogsväsendets synpunkt,
nöjaktig. Öfverjägmästaren hölle emellertid före, att afhändande
åt enskild person eller bolag under eganderätt af ett så stort och vigtigt
område som det nu ifrågakomna, hvilket upptoge i längd 3 V2 kilometer
eller snart sagdt all mark mellan rikets största och mägtigaste malmberg,
kunde innebära faror af allvarsammaste slag. I sådant afseende ville
öfverjägmästaren erinra, att den jernväg från Gellivare till riksgränsen,
om hvars anläggning för statens räkning proposition aflåtits till 1898 års
Riksdag, vore afsedd att framgå öfver området, hvarest dessutom landsväg
komme att anläggas äfvensom tomtutrymme för blifvande samhälle, stationsområde
och andra allmänna platser att ovilkorligen erfordras; att, i
händelse området upplätes under eganderätt, återförvärfvande af nödig
mark för nyssnämnda ändamål skulle kunna omöjliggöras eller på ett
oskäligt sätt fördyras, samt att tillfälle till nedsättning för andra enskilda,
för grufdrift intresserade personer skulle genom en sådan upplåtelse nära
nog göras om intet. Då emellertid det syntes tillkomma staten att så
vidt möjligt främja ett för ifrågavarande aflägsna landsdel så banbrytande
företag som det, hvarpå bolaget grundat sin framställning, ansåge öfverjägmästaren,
att eganderätt till ett mindre, efter rörelsens kraf afpassadt
område äfvensom nyttjanderätt till återstående delen af det i ansökningen
afsedda område icke skäligen kunde förvägras bolaget.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade, jemte erinran, att den väg,
som funnes utmärkt å förenämnda karta, vore anlagd af bolaget samt
att området icke vore såsom renbetesland användt eller användbart, vi -

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

7

dåre anfört, att, såsom erfarenheten visat och sakens natur i öfrigt gåfve
vid handen, en affär af den omfattning som bolagets hade oundgängligt
behof af vida större område, än det bolagets utmål erbjöde. På sätt
bolaget i ansökningen antydt och Kong! Maj:ts befallningshafvande jemväl
kunde vitsorda, funnes mark i enskild ego icke att tillgå i närheten af
omförinälda malmfält. För Kongl. Maj:ts befallningshafvande, som icke
kunde förbise företagets gagn och fromma för denna landsända, ej heller
dess betydelse för landet i öfrigt, framstode det såsom synnerligen
önskvärdt, att bolaget, i den mån sådant kunde ske utan åsidosättande
af andra högre statsintressen, vunne det understöd, som från statens
sida kunde vara erforderligt för åstadkommande af en rationel grufdrift
i syfte att tillgodogöra sig ifrågavarande gruffälts rika malmtillgångar,
h vilka nästan uteslutande disponerades af bolaget, och Kongl. Maj:ts
befallningshafvande funne derför bolagets ansökning högst behjertansvärd.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande förutsåge också det af öfverjägmästaren
anmärkta behofvet af utrymme för allmänna ändamål, för
deri händelse jernväg skulle komma att framdragas öfver området i fråga,
och i sådant hänseende erforderlig mark borde derför från upplåtelsen
undantagas. Deremot kunde Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke dela
öfverjägmästarens uppfattning angående de faror i öfrigt, som den sökta
upplåtelsen skulle innebära. Enligt hvad förste landtmätaren Sjöberg,
som undersökt omförinälda trakter, framhållit och för Kongl. Maj:ts
befallningshafvande jemväl eljest vore kändt, funnes nemligen i närheten
af malmfälten mark om flera hundra hektars utsträckning, hvilken mark
med afseende å läge i förhållande till så väl malmfälten som den ifrågasatta
jernvägslinien vore fullt jemförlig med det i ansökningen oinförmälda
området. Äfven med hänsyn till beskaffenheten vore denna
mark i lika grad som den, hvilken bolaget önskade förvärfva, egnad att
kunna beredas till lämpliga byggnadstomter äfvensom att lemna utrymme
för åstadkommande af omfattande grufdrift vid sidan af den, som kunde
komma att utöfvas af den eller dem, som disponerade det i bolagets ansökning
åsyftade området. Om också sistnämnda område kunde anses
alltför stort för att bolaget skulle för sin rörelse behöfva eller kunna tillgodogöra
sig hvarje del deraf, mötte dock ytterlig svårighet att nu föreslå
någon viss areal, som borde från upplåtelsen undantagas, alldenstund bolagets
behof till äfventyra kunde komma att sträcka sig i mer eller mindre
mån till alla hufvudsakliga delar af området, om än samma delar icke
behöfde annorledes än partielt af bolaget tagas i anspråk. Med hänsyn
härtill och då ordningens upprätthållande å stället påkallade eu viss utsträckning
af upplåtelsen, ansåge Kongl. Maj:ts befallningshafvande sig icke

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

höra föreslå annan lokal begränsning än den, som kunde påkallas af den
ifrågasatta jernvägens framdragande öfver området. Det af öfverjägmästaren
framstälda förslaget att med eganderätt till bolaget upplåta en del af
området och att tillförsäkra bolaget allenast nyttjanderätt till återstoden
deraf, genom hvilken anordning bolaget skulle betagas förmånen att kunna
med hela det upplåtna området vidtaga de åtgärder, hvartill en egare vore
lagligen berättigad, syntes, med hänsyn till den förut omnämnda rika tillgången
på kronomark i ifrågavarande trakter, icke hafva erforderligt stöd
vare sig af de skäl, öfver] ägmästaren framhållit, eller af andra nu kända
förhållanden. Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge sig fördenskull
böra för sin del understödja bolagets ansökning och föreslå, att det i
ansökningen åsyftade område med undantag af den mark, som kunde vara
för jernvägens behof erforderlig, måtte mot en köpeskilling, beräknad
efter 10,000 kronor för hela området, till bolaget under eganderätt upplåtas,
med skyldighet dock för bolaget eller dess rättsinnehafvare att
tåla det intrång, som framdragande af allmän väg genom området kunde
medföra.

Domänstyrelsen hade, enär enskild tillhörig mark ej funnes att förvärfva
i närheten af malmfälten samt dessas utmål ej lämpade sig för
bebyggande, ansett giltiga skäl föreligga för upplåtande af kronomark för
ifrågavarande industriella företag. Styrelsen hade också för sin del ej haft
annat att tillägga till hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreslagit,
än att, då station för jernvägen vore afsedd att förläggas inom nu ifrågavarande
område och detta följaktligen komme att blifva ett centrum för
rörelsen, utrymme äfven syntes höra undantagas för andra allmänna behof,
såsom för allmänna byggnader, äfvensom för ett så kalladt stationssamhälle,
der handtverkare med flera personer kunde förvärfva tomtplatser
för bebyggande in. in.; och hade med anledning häraf styrelsen hemstält,
att det i ansökningen åsyftade område med undantag af den mark, som
Kongl. Maj:t funne vara för jernvägens behof och för beredande af byggnadsplats
för ett stationssamhälle samt för allmänna byggnader äfvensom
för anläggande af allmänna vägar erforderlig, måtte mot eu köpeskilling
af 10.000 kronor till bolaget under eganderätt upplåtas.

Då, förutom nu ifrågavarande område, annan välbelägen samt för
bostads- och byggnadsplatser lämplig mark vore att tillgå i omedelbar
närhet af så väl Luossavaara och Kiirunavaara malmfält som ock den föreslagna
jernvägen, hade kammarkollegium, under förutsättning, att från upplåtelsen
undantoges erforderlig mark för jernvägens och ett blifvande stationssamhälles
behof, förklarat sig finna de i ärendet uttalade betänkligheter
icke förtjena afseende; och hade kollegium på grund af hvad i ärendet

Statsutskottets Utlåtande N:o 96. 9

förekommit hemstält, att af den vid afvittringen till kronopark afsätta, i
närheten af Luossavaara och Kiirunavaara malmfält belägna mark finve
åt Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag under eganderätt upplåtas det i
bolagets forenåmnda ansökning omförmälda, å den af förste landtmätaren
oj »berg ar 1897 upprättade karta med röd kantfärg inom bokstäfverna a,
D, c, d, e t, g a betecknade område om 326 hektar 52 ar 70 qvadratmeter
med undantag af den mark, som kunde finnas erforderlig för iernvdgens
behof samt till plats för allmänna byggnader m. m. kring en blifvande
station å området, under vilkor, g

att tillträdet finge ega ram, sedan den till undantagande föreslagna

mfi7t\a!nf S fT11 J^g^tyi-eisens: försorg på bolagets bekostnad uppiricitt
samt a karta afiattad. och bcskrifVcn;

att, sedan den erbjudna köpeskillingen, 10,000 kronor som skulle
gäldas senast vid tillträdet, blifrit erlagd, köpebref å det försålda området
finge af vederbörande myndighet utfärdas;

. . oatt boIaSet skulle vara skyldigt att utan ersättning tåla ej mindre det
intrång som genom jernvägens anläggande kunde uppstå, än äfven framdragandet
af utfartsväg för stationssamhället; samt

kostnaderb°Iaget SkUlle vidkännas alla med lag&rten förenade

iad''f?äl. kommerskollegium den 13 december 1898
afgifvit utlåtande, deri kollegium meddelat, att, sedan kollegium anmodat

renTbskrif^s?enrtai?re*att mk°E??ia med ylande i ämnet, bergmästaren
1 skrifvelse till kollegium uppgift, att, såvidt anginge under de senare

aren tågna inmutningar, som kunde anses vara fortfarande gällande, inom

tet område, hvars upplåtande åt bolaget vore ifrågasatt, funnes endast eu

llhörd1fngbrfiV ter''lV01’e- bfnt?ig in°m Sagda områdes nordöstra hörn och
tillhörde bolaget hvarjemte bergmästaren förklarat, att han i öfrigt icke

både något att erinra i afseende å förevarande ansökning 0

bana från"reirran fJ8?8 årS RiksdaS beslutat släggning af en statsb‘ina
™ vare förbi Luossavaara och Kiirunavaara malmfält till riksgransen,
hade kollegium vidare anfört, att enligt hvad i ärendet uppgift,
vore förutom nu ifrågavarande område annan välbelägen samt för bfstadsoch
by gg n ad s platser lämplig mark att tillgå i omedelbar närhet af så väl

stationen 8r01m d£n beslutade jernvägen. Med hänsyn dertill att

stationen för jernvägen hvilken vore afsedd att förläggas inom det af

bolaget sökta området, kunde antagas komma att blifva ett centrum för

1 resen pa platsen, både kollegium emellertid, under förutsättning af bifall
. hufvudsak till bolagets förevarande framställning, ansett, att utrymme
invid jeinvägsstationen borde från området undantagas jemväl för ett sä

Bih. till Kikad. 1\ol. 1U9U. 4 Samt. 1 Afd. do Höft.

JO Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

kalladt stationssamhälle, der handtverkare, handlande och andra enskilda
personer kunde förvärfva tomtplatser för bebyggande; och som i ärendets
dåvarande skick erforderlig ledning saknades för bedömandet af hvilken
och huru stor del af det utaf bolaget sökta området, som kunde och borde
för nyss oinförmälda ändamål användas, och hvithet vederlag i utrymme
kunde böra tilläggas bolaget för fyllandet af dess behof åt. mark, hade
dels enligt kollegii beslut föredraganden af ärendet i kollegium för vinnande
af närmare kännedom om de lokala förhållandena å ifrågavarande
plats besökt densamma, dels ock bolaget lemnats tillfälle förebringa ytterligare
utredning i ärendet, hvarjemte kollegium i skrifvelse till jernvägsstyrelsen
begärt upplysning rörande det område, som för jernvägens behof
vore på ifrågavarande plats samt närmast söder derom erforderligt äfvensom
angående det blifvande stationshusets tilltänkta storlek och läge.

Med anledning häraf hade kollegium från jernvägsstyrelsen fått emottaga
en skrifvelse af den 14 september 1898, af hvilken skrifvelse framginge,
att styrelsen icke då kunnat definitivt afgöra fragan, utan endast
approximativt angifva det område, som syntes vara behöfligt för den blifvande
statsbanans räkning samt till brandgata och allmän väg, äfvensom
stationshusets tilltänkta läge, hvilket allt blifvit med gröna linier utmärkt
å den vid bolagets ansökning fogade, af förste, landtmätaren Sjöberg upprättade
karta, hvarjemte styrelsen tillkännagifvit, att j.emkningar i den sålunda
framstälda planen sannolikt kunde vidtagas vid det definitiva förslagets
uppgörande; och hade, sedan bolaget till Kongl. Maj:t inkommit
med en den 19 november 1898 dagtecknad skrift i ämnet med vid samma
skrift fogade tre särskilda kartor öfver ifrågavarande trakt jemte tillhörande
beskrifningar, nemligen dels styrkt utdrag af eu vid afvittring
år 1887 af J. Flodmark upprättad .karta, dels en af geologen vid Sveriges
creolo°iska undersökning Hjalmar Lundbohm i skalan 1 : 8000 sammandragen
karta och dels en af landtmäteriauskultanten Kennait Biännström
i skalan 1 : 2000 likaledes år 1898 upprättad karta, samt dessutom en
med derå inlagda höjdkurvor försedd kopia af sistnämnda karta, berörda
handlingar och kartor genom remiss öfverlemnats till kollegium för. att
tagas i öfvervägande vid afgifvande af det utlåtande, hvarmed kollegium

hade att till Kongl. Maj:t inkomma. . ,

I nyssberörda skrift hade bolaget andragit hufvudsakligen följande.
Sedan bolaget till Kongl. Maj:t ingifvit sin ansökning af den 1 februari
1898, hade det kommit till bolagets kännedom, att det ansåges ömkligt,
om en del af det område, som i ansökningen afsåges, kunde varda
upplåtet till enskilde för bebyggande. Då det icke kunde förnekas,
att ifrågavarande, på sluttningen af Haukivaara belägna trakt genom

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

11

sitt läge midt emellan de båda malmfälten och i närheten af sjön •
Luossajärvi erbjöde vigtiga fördelar såsom byggnadsområde för allmänheten,
lika väl som den egnade sig såsom plats för de centrala anordningarna
för bolagets rörelse, funne sig bolaget, som för sin del ville
göra allt för att befordra uppkomsten af ett ordnadt samhälle vid malmfälten,
böra afstå från sin anhållan om upplåtelse af den del af ifrågavarande
område, som ansåges behöflig till byggnadsplats^'' för enskilde,
och bolaget återkallade derför sin ansökning, så vidt anginge den
å förenämnda afvittringskarta med gröna gränslinier utmärkta, med
litt. X betecknade del af det i ansökningen afsedda område. Ifrågavarande
del, som omfattade inemot hälften af det af bolaget förut
begärda området på Haukivaara, borde för många år vara fullt tillräcklig
för beredande af tomtplatser åt de enskilda personer, vare sig
bolagets arbetare eller andra, som önskade uppföra egna bostäder. Om
emellertid området skulle i framtiden befinnas för knappt, förefunnes
icke något hinder för utvidgandet af byggnadsplanen åt sydost, hvarest
på södra sluttningen af Haukivaara funnes för ändamålet tjenlig terräng.
Mot utläggande af byggnadstomter å det sålunda angifna stället kunde
erinras, att å ifrågavarande mark flera bolaget tillhöriga inmutningar
vore belägna. På det att icke denna omständighet skulle finnas utgöra
hinder för områdets upplåtande till bebyggande af enskilde, ville emellertid
bolaget, derest området blefve utlagdt. till byggnadstomter, afstå från
sina inom byggnadsplanen belägna inmutningar, så snart bolaget erhölle
visshet derom, att icke annan kunde förvärfva inmutning å samma plats.
Då det i bolagets ansökning af den 1 februari 1898 afsedda område utgjorde
så stor areal, som bolaget ansett behöflig för de i ansökningen
antydda ändamål, och då bolaget numera återkallat ansökningen i fråga
om en betydande del af denna areal, samt en annan del af densamma
komme att tagas i anspråk för jernvägens behof, vore det naturligt, att
bolaget måste begära nöjaktig godtgörelse för minskningen. Denna ersättning
syntes lämpligast kunna beredas bolaget derigenom, att bolaget erhölle
dels en tillökning österut af det återstående området, dels ock området
mellan bäcken från Luossajärvi och Kiirunavaaras nordligaste del, hvilket
senare område på grund af sitt läge särskild! egnade sig för uppförande
af flera af de för rörelsen erforderliga byggnader och för andra anordningar.
Ifrågavarande tillökningar jemte den återstående delen af det af
bolaget förut begärda område vore å den skriften bilagda afvittringskartan
utmärkta med gula gränslinier samt betecknade med litt. A. Bolaget anhölle
sålunda att få förändra sin den 1 februari 1898 gjorda ansökning
derhän, att bolaget nu anhölle om upplåtelse med full eganderätt till

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

m bolaget af det å afvittringskartan med gula gränslinie!’ utmärkta, med litt.
A betecknade område. Den areal, bolaget nu begärde få köpa af staten,
vore, såsom förut blifvit nämndt, afsedd till byggnadsplats för bolagets
administrationsbyggnader, kraftledningsverk, bostäder för tjensteman och
arbetare äfvensom öfriga för rörelsen erforderliga byggnader, hvilka icke
med nödvändighet måste förläggas vid sjelfva grufvorna. Med upplåtelsen
af detta område vore emellertid bolagets hela behof af mark för grufrörelsen
icke tillgodosedt. Alla bolagets byggnader kunde nemligen icke
uppföras å det område, bolaget önskade köpa af staten, utan åtskilliga
måste förläggas vid sjelfva grufvorna. Och äfven för andra ändamål vore
bolaget i trängande behof af dispositionsrätt till mark derstädes. För
bolaget vore det i sjelfva verket af lika stor vigt att erhålla nödigt utrymme
vid sjelfva grufvorna som att bekomma tillräcklig tomtplats för
administrations- och bostadshus, kraftstation m. m. Brytningen af Luossavaara-
och Kiirunavaaramalinerna komme säkerligen att fortgå under århundraden,
och det vore derför i förevarande fall mer än i andra af
vigt, att brytningen redan från början anordnades så, att malmerna kunde
uttagas såvidt möjligt fullständigt och med så ringa kostnad, att ekonomisk
vinst uppstode. Att detta icke kunde ske, med mindre bolaget i grufvornas
omedelbara närhet förfogade öfver tillräckligt utrymme för upplag
af malm och varp, för anläggning af rutschbanor, lastkajer och stallar,
för uppförande af så kallade grufstugor, skrädhus, smedjor och andra
mindre byggnader, läge i öppen dag, och lika uppenbart syntes vara, att
det för bolaget vore nödvändigt att redan nu vid uppgörandet af brytningsplanen
hafva kännedom om de områden, öfver hvilka bolaget egde
förfoga. Bolaget hade derför låtit anställa undersökning om den nödiga
arealen och det tjenligaste läget, af de områden, hvilka bolaget för nu
ifrågavarande ändamål behöfde disponera, och dervid kommit till det
resultat, att bolaget för ett ändamålsenligt anordnande af grufdriften vore
i behof af de områden, som å förenämnda afvittringskarta funnes utmärkta
med gula gränslinier samt betecknade med litt. B och C, belägna det förra
å Luossavaaras och det senare å Kiirunavaaras sluttning.- Huru önskligt
det än vore för bolaget att kunna förvärfva eganderätt till dessa båda
områden, förelåge dock icke i sådant afseende någon tvingande nödvändighet
för bolaget, och bolaget ville derför inskränka sig till eu begäran
att få arrendera dessa båda områden af staten på viss tid, hvilken med
afseende å den omfattande tidsperiod, för hvilken grufanordningarna måste
beräknas, icke skäligen syntes böra sättas kortare än till femtio år. Utom
de båda sistomförmälda områdena, öfver hvilka bolaget genast behöfde
förfoga, funnes ett tredje område, å nyssnämnda karta utmärkt likaledes

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

18

med gula gränslinier samt betecknadt med litt. 1), hvilket sannolikt inom
kort äfven måste tagas i anspråk för bolagets rörelse. Beträffande tidpunkten,
då bolaget behöfde dispositionsrätt till detta område, som, på
sätt kartan utvisade, vore beläget på södra och sydöstra sluttningarna af
Kiirunavaara, vore denna tidpunkt beroende af, huru snart bolagets i närheten
belägna utmål och inmutningar komme att bearbetas, men sannolikt
vore den icke långt aflägsen, och när grulbrytningen å denna trakt
begynte, kunde bolaget icke undvara dispositionsrätten öfver sistnämnda
område, utom af skäl, som anförts i fråga om områdena B
och C, särskildt derför, att det här blefve nödvändigt att uppföra
arbetarebostäder, enär ifrågavarande trakt vore belägen på mer än en
half mils afstånd från det projekterade grufsamhället. Utan att för närvarande
begära upplåtelse af detta område, hade bolaget emellertid ansett
sig redan nu höra fästa Kongl. Maj:ts uppmäksamhet derå, att bolaget
antagligen inom kort såge sig nödsakadt att i sådant afseende göra
framställning. Beträffande de fyra särskilda, ofvan omförmälda områdena
A, B, C och D upplyste bolaget, att desamma i areal innehölle:
A 304,5 hektar, B 136 hektar, C 301 hektar och I) 274 hektar, hvarjemte
bolaget meddelade, att förberörda, af statsgeologen Lundbohm sammandragna
karta jemte tillhörande beskrifning upprättats på anmodan af
bolaget för att åskådliggöra den kring malmbergen belägna traktens
naturbeskaffenhet samt läget af alla derstädes befintliga utmål och inmutningar.

För egen del hade kommerskollegium anfört, att kollegium beträffande
malmtillgångarna vid Luossavaara—Kiirunavaara malmfält den
8 december 1897 till Kongl. Maj:t afgifvit infordradt utlåtande och dervid
tillika öfverlemnat en af bemälde Lundbohm då afgifven redogörelse
för å stället verkstäld undersökning af ifrågavarande jernmalmsförekomster.

Enligt hvad denna undersökning utvisade, innehölle de båda malmfälten
öfver den närbelägna sjön Luossajärvis vattenyta åtminstone
233,000,000 ton jernmalm, hvarförutom högst betydliga, för närvarande
ej beräkneliga myckenheter jernmalm funnes under nämnda nivå. Bolaget
innehade, på sätt ofvan nämnts, nästan uteslutande inmutningsrätten till
båda malmfälten. Den malmtransport från dessa fält, som utgjort den
närmaste anledningen till byggandet af statsbanan från Gellivare förbi
malmfälten till riksgränsen, hade beräknats till öfver 1,000,000 ton
om året.

Att, med hänsyn till den omfattande grufdrift, som sålunda vore
afsedd att för en lång framtid ega rum å ifrågavarande, hittills så godt
som alldeles öde och obefolkade trakt, bolaget skulle, för uppförande af

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

bostäder, administrationsbyggnader, verkstäder, kraftledningar, transportvägar,
upplagsplatser med flera anläggningar, hafva oafvisligt behof af
ett ansenligt utrymme utöfver utmålen för bolagets grufvor, läge, på sätt
äfven Kongl. Maj:ts befallningshafvande framhållit, i sakens natur, hvarjemte
det otvifvelaktigt vore af största vigt för bolaget att redan vid
företagets början förfoga öfver det för rörelsens ändamålsenliga ordnande
erforderliga utrymme. I betraktande häraf måste det vara för bolaget
angeläget att erhålla upplåtelse så val af mark invid grufvorna som äfven
af ett mellan de båda malmfälten beläget område för uppförande å detta
område af administrations-, bostads- och andra byggnader, som icke med
nödvändighet måste förläggas vid sjelfva grufvorna.

På sätt förut nämnts, hade bolaget i sin skrift af den 19 november
1898 återkallat sin i ärendet förut ingifna ansökning, så vidt densamma
afsåge det å förberörda afvittringskarta med gröna gränslinie!- utmärkta,
med litt. X betecknade område. Detta område syntes kollegium, i betraktande
särskildt af detsammas belägenhet invid så väl jern vägsstationen
som sjön Luossajärvi, lämpligen böra från kronans mark afskiljas för att,
fördeladt i tomter, för bebyggande åt enskilde med eganderätt upplåtas.
Ehuru området i fråga borde, på sätt bolaget anmärkt, för en längre tid
vara fullt tillräckligt för sagda ändamål, ansåge emellertid kollegium, att,
då det för jernvägens behof erforderliga, men ännu icke definitivt bestämda
område, hvilket, så vidt det blifvit i jernvägsstyrelsens ofvan omförmälda
skrifvelse med tillhörande karta angifvet, genom kollegii försorg
inlagts å den i ärendet jemväl åberopade, af Lundbohm sammandragna
kartan och der utmärkts med blåa linier, i alla händelser komme att icke
oväsentligt inkräkta på området X, å sistnämnda karta utmärkt med
gröna gränslinier, och då, för utvidgning af samma område, från inmutningar
i det närmaste fritt fält för närvarande funnes, redan nu en
något ökad areal borde afsättas till byggnadsplatser åt enskilde. Kollegium
hade derför låtit med gröna, prickade linier å sistnämnda karta utmärka
ett med litt. X1 betecknadt område, hvilket, beläget öster om området X,
men sammanhängande med detta, likaledes väl lämpade sig för ifrågavarande
ändamål. Båda områdena innehölle en sammanlagd areal af
omkring 165 hektar. Området X1 folie helt och hållet utom de områden,
om hvilkas upplåtande bolaget i sin senare skrift anhållit och hvilka områden
blifvit med gula gränslinier utmärkta jemväl å den af Lundbobm
sammandragna kartan.

Enligt hvad denna karta utvisade, funnes inom områdena X och
X1 en del bolaget tillhöriga inmutningar. Dessa inmutningar skulle dock,
hvad anginge det förra området, icke komma att utgöra hinder för upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

15

låtande af samma område i dess helhet till byggnadstomter, alldenstund
bolaget, på sätt ofvan omförmälts, förklarat sig afstå från sina inmutningar
inom detta område, om bolaget finge visshet derom, att icke någon annan
kunde der förvärfva inmutningsrätt. En dylik förklaring af bolaget äfven
beträffande dess inmutningar å området X1 syntes höra utgöra en förutsättning
för detta områdes upplåtande i dess helhet till byggnadstomter.

Till förekommande att genom andra inmutningar a ifrågavarande
två områden desamma, till hinder för deras ifrågasätta upplåtelse och
reglering, skulle göras till föremal för spekulation, vore det dock angeläget,
att redan i ärendets nuvarande skick förklarande meddelades^ derom, att
sistnämnda båda områden skulle anses såsom tomtplats och sålunda vara
undantagna från rätt till inmutning, en åtgärd, som kollegium funne sig
så mycket hellre kunna tillstyrka, som, enligt hvad kollegium inhemtat,
sannolikhet ej funnes för att någon afsevärd mineralfyndighet förekomme
inom dessa områden.

Hvad sålunda anförts beträffande angelägenheten af att omradena A
och X1 blefve förklarade för tomtplats syntes emellertid, med afseende å
den ifrågasatta användningen hufvudsakligen till bostads- och andra byggnadsplatser
jemväl af det område, bolaget senast begärt att fa med eganderätt
till sig upplåtet, ega giltighet äfven i fråga om sistnämnda, med litt.
A betecknade område. Enligt hvad kollegium hade sig bekant, Ilande också
bolaget hos Kongl. Maj:t gjort framställning om samma områdes förklarande
för tomtplats.

Kollegium, som ansett sig sakna anledning att yttra sig i fråga om
storleken af det område, som kunde för jernvägens behof erfordras, hade
dock ansett sig, i besittande af den för områdena A och X ifrågasätta
användning, böra framhålla önskvärdheten af, att jeinvägens stationshus
måtte kunna förläggas omkring 175 meter längre åt norr, än hvad jernvägsstyrelsen
i sin ofvanberörda skrifvelse föreslagit; att jernvägens blifvande
utrymme å områdena A och X inskränktes till minsta möjliga
bredd; att största möjliga område invid sjöstranden måtte kunna förenas
med områdena A och X; samt att nödiga vägar och öfvergangar anordnades
öfver jernvägen till sjöstranden.

Slutligen hade Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag i ^ skrift af den
8 sistlidne april gifvit till känna, att bolaget afstode jemväl från sina inom
området X1 belägna inmutningar under samma vilkor, som åt bolaget
uppstälts i fråga om inmutningarna inom området X.

Departementschefen ansåge sig böra erinra derom,. att jemlikt § 7 i
den mellan staten och Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag den 2 juli
1898 upprättade öfverenskommelse rörande anläggande af en jernväg

lb Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

mellan Geni vare och riksgränsen in. m. bolaget för underlåtenhet att fullgcra
sina ataganden enhgt sagda kontrakt utfäst, jemte den ersättningsskyldighet,
som kunde för bolaget uppkomma, ett vite af 2,000,000 kronor,
ivi ket vite skulle utgå, i den mån Ivongl. Maj:t funne skäligt derom föro!
na, äfvensom till säkerhet för berörda vite medgifvit första inteckning

i all den fasta egendom inom Juckasjärvi socken, som bolaget kunde
komma att ega.

Under erinran vidare, att Kong! Maj:t den 17 sistlidne mars förklarat,
att de a förenämnda kartor med litt. A samt X och X1 betecknade områden
skulle, tills vidare och intill dess annorlunda kunde varda förordnadt,
anses såsom tomtplatser, hemstälde departementschefen, med åberopande
af hvad ofvan blifvit anfördt, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen
anat a det förslag, förevarande proposition innefattar.

, 1 sammanhang med denna framställning har utskottet tillbehandling

t öre natt tva inom Andra Kammaren väckta motioner, nemligen motionen
mo -51 åt herr T. Zetterstrand, som hemstält, att, med bifall i öfrigt till
hvad Kongl Maj:t i förevarande proposition föreslagit, högst 150 hektar
åt ofvan omförmälda med litt. A betecknade område måtte till Luossavaara
—Kiirunavaara aktiebolag under eganderätt upplåtas, hvaremot återstoden
åt sagda egohgur matte jemte områdena litt. X och X1 till enskilde af f-u^An

blnni°m att köPesk''llinoen för berörda 150 hektar måtte bestämmas
tdl 100,000 kronor; samt motionen n:o 252, deri herr J. II. G. Fredholm
toreslagit, att vid avtalet med Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag angående
mkopet af ifrågavarande område bland köpevilkoren skulle upptagas
att den enligt gällande grufvestadga jordegare tillhörande rätt
beträffande fyndigheters tillgodogörande icke på grund af detta köp skulle
tillkomma bolaget, 1

Hvad först beträffar det i förevarande proposition omförmälda område,
ar atsedt att till Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag försälias, kan
utskottet icke dela den af herr Zetterstrand i hans förenämnda motion
uttalade mening att det bör begränsas till högst 150 hektar. Den areal
som nu föreslås till försäljning, är betydligt mindre än det område, bolaget
ursprungligen. begärt att få köpa, och då denna areal, som, enligt hvad af
handlingarna ^i ärendet inhemtas, uppgifvits till 304,5 hektar, deraf mossar
ji^f 95,5 hektar sjöar 20 hektar och skogsmark 185 hektar, är afsedd
till byggnadsplats för bolagets adininistrationsbyggnader, kraftledningsveik,
bostäder för tjensteman och arbetare äfvensom öfriga för rörelsen
erforderliga byggnader, hvilka icke med nödvändighet måste förläggas vid

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

17

sjelfva grufvorna, synes en alltför stor minskning i densamma ej lämpligen
böra ega rum. Härvid torde äfven böra beaktas, att, då bolaget till säkerhet
för det vite af 2,000,000 kronor, hvartill bolaget förbundit sig i
det mellan staten och bolaget upprättade kontrakt angående anläggande
af jernväg mellan Gellivare och riksgränsen, medgifvit första inteckning i
all den fasta egendom inom Juckasjärvi socken, som bolaget må komma
att ega, denna säkerhet ökas i samma mån som bolaget beredes tillfälle
att å inköpt mark i denna trakt uppföra byggnader eller i öfrig! nedlägga
kostnader.

Emellertid skulle enligt Kong! Maj:ts förslag ej hela berörda areal
af 304,5 hektar till bolaget försäljas, enär derifrån skall undantagas
den mark, som kan finnas erforderlig för statsbanan mellan Gellivare och
riksgränsen äfvensom för anläggning af allmän väg. En ytterligare inskränkning
i detta område synes dock utskottet kunna utan större olägenhet
vidtagas; och föreställer sig utskottet, att de två å det vid detta
utlåtande fogade aftryck (bil. I) af en del af den Kongl. Maj:ts proposition
bilagda karta med bokstafvera a b c d e f och g h i k angifna
områden, beräknade, det förra till 44,5 kektar och det senare till 19 hektar,
eller tillsammans 63,5 hektar, kunde undantagas från försäljningen och
jemte öfrig till utarrendering afsedd mark upplåtas till bolaget på arrende.
Den i kongl. propositionen föreslagna arealen skulle således komma att
minskas med 63,5 hektar till 241 hektar. Utskottet har emellertid velat
uttala den förutsättning, att ifrågavarande områdes areal kommer att i
köpebrefvet till siffran angifvas.

Vidkommande härefter den köpeskilling, som skall af bolaget för
ifrågavarande område erläggas och af Kong! Maj:t föreslagits till 10,000
kronor, föreligger ingen som helst utredning, utan har denna endast upptagits
till det belopp, som af bolaget erbjudits. Detta belopp synes emellertid
utskottet vara alltför lågt; ty om än måste medgifvas, att denna mark
hittills kan anses hafva varit nästan väldelös, bör dock tagas i betraktande,
att genom den jernväg, som nu anlägges i dessa trakter, och det tillstånd
till malmbrytning å kronans der belägna jord, som meddelats — således
genom åtgörande från det allmännas sida — verkligt värde tillförts ifrågavarande
område, hvilkets förvärfvande under nuvarande förhållanden är
för bolaget af stor ekonomisk betydelse. Härjemte har utskottet ansett sig
böra taga hänsyn dertill, att det invid denna mark belägna område, som
är afsedt att, fördeladt i tomter, upplåtas för bebyggande af enskilde, skall
för hvarje särskild tomt värderas, och efter all sannolikhet kommer att
åsättas pris, som alltför bjert skulle afsticka mot det för nu ifrågavarande
område föreslagna. Utskottet anser derför, att en ej obetydlig höjning i

llih. till lii/rsd. 1''rot. 1699. 4 Sand. 1 Af it. r>(j Haft. ;j

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

köpeskillingen för detta område bör ega rum. Ett så högt belopp, som
det af herr Zetterstrand i förenämnda motion föreslagna, eller 100,000
kronor för hälften af den i Kong! Maj:ts proposition upptagna arealen,
anser sig utskottet dock ej böra ifrågasätta, men föreställer sig att samma
belopp, eller en köpeskilling af 100,000 kronor, skäligen bör kunna betingas
för det område, utskottet anser sig böra till försäljning föreslå.

I fråga om herr Fredholms ofvannämnda förslag, att kronan vid försäljning
af berörda område skulle förbehålla sig jordegares rätt beträffande
fyndigheters tillgodogörande, har utskottet funnit det kunna ifrågasättas,
huruvida det må vara med nuvarande rättsförhållanden i vårt land förenligt,
att den, som afhänder sig eganderätten till jord, dervid förbehåller
sig viss rätt, som annars alltid plägar medfölja eganderätten; och gifvet
är, att ett sådant förbehåll i framtiden måste föranleda förvecklingar och
tvister. Med afseende härå och då, enligt hvad kommerskollegium upplyst,
sannolikhet ej finnes för att någon afsevärd mineralfyndighet förekommer
inom detta område, har utskottet icke ansett sig böra biträda herr
Fredholms ifrågavarande förslag.

Hvad slutligen angår Kongl. Maj:ts i nu föreliggande framställning
förekommande förslag dels om samtidigt uppgörande af förslag till köpeskilling
för de särskilda tomterna å förenämnda till bebyggande af enskilde
afsedda område samt dels beträffande sådana köpeskillingars användande,
tillåter sig utskottet hänvisa till hvad utskottet i denna dag afgifvet utlåtande
i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående upplåtande af
mark åt aktiebolaget Gellivare Malmfält i fullkomligt likartade frågor
anfört.

På grund af hvad sålunda förekommit, hemställer utskottet,

a) att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

dels att af den vid afvittringen i Juckasjärvi socken
till kronopark afsätta mark må till Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag för en köpeskilling af ett hundra tusen
kronor under eganderätt upplåtas det i bolagets skrift
af den 19 november 1898 angifna samt å den vid samma
skrift fogade afvittringskarta med gula gränslinier utmärkta
och med litt, A betecknade område med undantag
af de utaf utskottet här ofvan angifna områden å tillsammans
63,5 hektar samt med undantag tillika af den
mark, som kan finnas erforderlig för statsbanan mellan
Gellivare och riksgränsen äfvensom för anläggning af
allmän väg, under vilkor:

Statsutskottels Utlåtande N:o 96.

19

att tillträdet må ega rum, sedan den till undantagande
föreslagna mark blifvit genom jernvägsstyrelsens
försorg på bolagets bekostnad uppmätt samt å karta
affattad och beskrifven;

att, sedan den betingade köpeskillingen, 100,000
kronor, som skall gäldas senast vid tillträdet, blifvit
erlagd, köpebref å det försålda området må af Kong!
Maj:ts befallningshafvande i Norrbottens län utfärdas;

att bolaget skall vara skyldigt att utan ersättningtåla
ej mindre det intrång, som genom jernvägens anläggande
kan uppstå, än äfven framdragandet af utfartsväg
för stationssamhälle; samt

att bolaget skall ensamt vidkännas alla med lagfarten
förenade kostnader;

dels ock att af omförmälda kronomark må till förenämnda
bolag på arrende under en tid af femtio år
upplåtas de i bolagets skrift af den 19 november 1898
likaledes angifna, å berörda afvittringskarta med gula
gränslinie!’ utmärkta och med litt. B och C betecknade
områden äfvensom de delar af det med litt. Å å samma
karta betecknade område, hvilka, enligt hvad här ofvan
sägs, skola från försäljningen undantagas, dock med
undantag af sådana delar af ifrågavarande områden,
hvilka till äfventyrs redan blifvit af kronan i vederbörlig
ordning upplåtna till andra, samt under följande
vilkor:

att bolaget skall för ifrågavarande mark årligen
senast den 14 mars erlägga arrende till belopp, som
Kong!. Magt på gemensamt förslag af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Norrbottens län, öfver]ägmästaren i
Norrbottens distrikt och bergmästaren i norra bergmästaredistriktet
bestämmer för en tid af tio år i sänder;

att hus och byggnader, som vid den tid, då bolagets
arrenderätt inträder, finnas vara utan särskild från kronans
sida gjord upplåtelse på området uppförda af
andra än bolaget, under arrendetiden må af egarne
bibehållas tillika med nödigt tomtutrymme, hvilket
senare i händelse af tvist skall bestämmas af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, mot det att egarne erlägga
till bolaget årlig afgäld, motsvarande den del af den

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

bolaget åliggande arrendeskilling, som å tomten belöper
efter förhållandet mellan dennas areal samt hela det till
bolaget upplåtna områdets ytinnehåll, dock med skyldighet
för innehafvare af dylik lägenhet att afträda
densamma, derest sådant kan finnas erforderligt vare
sig med hänsyn till bolagets behof af utrymme för sin
rörelse, af helsovård shänsyn eller för åstadkommande af
ordnad byggnadsverksamhet; skolande egare af sådan
lägenhet jemväl vara skyldig att afträda densamma i
det fall, att å lägenheten inhysas personer, hvilka föra
ett sådant lefnadssätt, att fara deraf uppstår för allmän
ordning och sedlighet;

att i sistberörda fall lägenhetens egare skall vara
skyldig afträda densamma utan lösen, men med rättighet
att inom viss, af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
bestämd tid bortföra der befintliga, honom tillhöriga
byggnader, hvaremot i öfriga fall lösen för byggnadernas
värde skall af bolaget erläggas samt vid brist af åsämjande
bestämmas af gode män; skolande det tillkomma
Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i händelse af, tvist
afgöra fråga om skyldighet att afträda lägenhet i fall,
som i denna och nästföregående punkt omförmälas;

att hvad i § 3 mom. 1 af gällande grufvestadga
finnes föreskrifvet icke må ega tillämpning å hus, tomtplats
eller trädgård, som befinnes å de till bolaget upplåtna
områden, derest icke Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i särskildt fall finner sådana omständigheter
föreligga, att inmutning icke må ske närmare någon
viss, på ifrågavarande mark befintlig byggnad, tomtplats
eller trädgård, än hvad omförmälda § i grufvestadgan
angifver;

att, om bolaget nedlägger grufrörelsen eller bedrifver
densamma i väsentligen minskad omfattning, det
skall ankomma på Kongl. Maj:t att förklara bolagets
arrenderätt upphäfd antingen helt och hållet eller till
någon del af områdena, hvarjemte, för den händelse
grufdrift af annan än bolaget kommer att idkas inom
ifrågavarande områden och för sådan af annan idkad
grufdrift utrymme utöfver sedvanliga utmål visar sig
behöfligt, Kongl. Maj:t må ega bestämma, att bolaget

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

21

skall afstå hvad som för ändamålet kan anses erforderligt
och skäligt; skolande i fall, som i denna punkt afses,
proportionerlig minskning af bolagets arrendeafgift
ega rum;

att bolaget skall vara skyldigt att utan särskild
ersättning af områdena i fråga afstå hvad som enligt
Kong. Maj:ts bepröfvande kan finnas erforderligt för anläggning
af allmän väg eller till utrymme för jernväg
eller för dess drift erforderliga anläggningar och anordningar; att,

om af anledning, som förut icke blifvit nämnd,
det nu eller framdeles skulle visa sig angeläget, att
någon sådan del af ifrågavarande områden, som för
bolaget icke är oundgängligen behöflig, från bolagets
arrenderätt undantages, bolaget skall vara skyldigt underkasta
sig Kong! Maj:ts bestämmande härutinnan;

att bolaget skall öfvervaka, att åverkan icke sker
å den växande skogen inom områdena, samt i sin mån
söka att till laga ansvar befordra dem, som till dylik
åverkan göra sig skyldiga;

att bolaget på grund af nu ifrågavarande arrende
icke skall ega annan rätt till skogen å områdena, än
att bolaget må dels, efter anvisning af vederbörande
skogstjensteman och derest från skogsvårdens synpunkt
hinder icke möter, erhålla nödigt byggnadsvirke till
pris, som af domänstyrelsen bestämmes, dels ock afrödja
skog, som finnes å tomtplats, mot ersättning, som
domänstyrelsen likaledes bestämmer;

att bolaget skall tillhandahålla Kongl. Maj:ts befallningshafvande
erforderliga medel för aflönande af
den polisstyrka, som till ordningens vidmagthållande
å Luossavaara och Kiirunavaara malmfält och närmast
derintill belägna områden af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnas;

att den enligt gällande grufvestadga jordegare tillhörande
rätt beträffande fyndigheters tillgodogörande
icke på grund af nu ifrågavarande arrende må tillkomma
bolaget;

att bolagets arrenderätt icke får af bolaget å annan
öfverlåtas, med mindre Kongl. Maj:t sådant medgifver;
samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

att bolaget, innan det till upplåtelse på arrende
föreslagna området får af bolaget tillträdas, skall hafva
genom lagligen gällande handling, som till Kongl. Maj:ts
befallningshafvande öfverlemnas, förbundit sig att afstå
från samtliga de bolaget tillhöriga, inom nedan omförmälda
å den af geologen Lundbohm upprättade karta
med litt. X och X1 utmärkta områden, befintliga inmutningar; dels

att de å förenämnda, af geologen Lundbohm
sammandragna karta med gröna gränslinie!’ utmärkta
samt med litt. X och X1 betecknade områden må —
med undantag af den del af området X, som för jernvägens
behof erfordras, samt den mark i öfrigt, Kongl.
Maj:t kan finna böra för något allmänt behof undantagas
— fram kronans mark afskiljas för att, fördelade
i tomter, för bebyggande åt enskilde med eganderätt
upplåtas under iakttagande,

att förslag till köpeskilling för de särskilda tomterna
skall uppgöras af vederbörande revirförvaltare och en
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande utsedd person,
hvarvid särskildt värde bör åsättas å tomt befintlig skog
och särskildt värde sjelfva jorden; skolande värderingsmännen,
der de stanna i olika meningar rörande värdet
af någon tomt, till tredje värderingsman tillkalla någon
af de utaf länets landsting eller hushållningssällskap
utsedde uppskattningsmän för arrendevärderingar;

att tomt derefter må af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
till pris, motsvarande minst den på nämnda
sätt föreslagna köpeskillingen, upplåtas till den, som
hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmäler sig till
erhållande af sådan tomt och dervid erlägger värdet
för å tomten befintlig skog jemte en femtedel af köpeskillingen
för jorden;

att den, åt hvilken tomt upplåtes, skall vara skyldig
att, under iakttagande af de särskilda föreskrifter, som
med afseende å områdets ordnande och bebyggande
kunna varda honom af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
vid upplåtelsen meddelade, inom två år från upplåtelsen
hafva å tomten påbörjat samt inom ytterligare tre år
fullbordat boningshus, salubod eller annan dermed jern -

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

23

förlig byggnad, vid äfventyr, om det försummas, att
tointinnehafvaren skall vara sin rätt till tomten och
den derför erlagda andel af köpeskillingen förlustig;

att tomtinnehafvare skall vid enahanda äfventyr,
sedan han inom den förelagda tiden af fem år fullgjort
hvad honom i fråga om tomtens bebyggande ålegat,
sist vid utgången af nämnda tid vara skyldig erlägga
återstoden af köpeskillingen; samt

att, sedan byggnadsskyldigheten blifvit behörigen
fullgjord och köpeskillingen till fullo guldits, köpebref
å tomt må af Kong! Maj:ts befallningshafvande för
tomtinnehafvaren utfärdas;

dels ock att köpeskillingen för det till LuossavaaraKiirunavaara
aktiebolag med eganderätt upplåtna område
må, på samma sätt som köpeskillingarne för försålda
mindre kronoegendomar, användas till inköp för
kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd
tjenlig mark, samt att köpeskillingarne för tomterna å
de för bebyggande af enskilde afsedda områdena må,
efter afdrag af kostnaden för den regleringsplan jemte
beskrifning, som kan komma att öfver områdena upprättas,
tills vidare och intill dess annorlunda kan varda
af Kong! Maj-.t bestämdt, användas till bestridande af
sådana utgifter, som finnas erforderliga för områdets
behöriga ordnande, samt för sådant ändamål, till en
början och innan municipalsamhälle på platsen bildats,
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande disponeras för att,
när municipalstyrelse kommit till stånd, omhändertagas
af denna;

b) att herr Zetterstrands förenämnda motion icke
må till någon Riksdagens vidare åtgärd föranleda; samt

c) att herr Fredholms ofvan omförmälda motion
icke må vinna Riksdagens bifall.

Stockholm den 9 maj 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 96.

Reserv ationer:

af herr K. Bohnstedt;

vid mom. c): af herrar P. Pehrson, P. Ersson, K. A. Kihlberg, 0. Larsson
O. Erickson och J. A. Sjö.

Herr IT. Andersson har begärt- få antecknadt, att han icke deltagit
förestående ärendes behandling inom utskottet.

Stockholm, Ivar llseggströrns boktryckeri, 1899.

A\-«x/ ”LkomVafV,o