20

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

N:o 92.

Ank. till Eiksd. kansli den 4 maj 1899, kl. 1 e. m.

Utlåtande, i anledning af väckt motion i fråga om ändring i
gällande bestämmelse beträffande soldatkontrakten vid
indelta armén.

(I. A.)

Enligt hvad i en af herr A. J. Högstedt inom Andra Kammaren
väckt, till statsutskottets förberedande behandling öfverlemnad motion
(n:o 25) erinras, har genom kongl. kungörelsen den 2 december 1892
angående ändring i gällande bestämmelser beträffande soldatkontrakten
vid indelta armén medgifvits rote- och rusthållare rätt att mot ersättning
i legan, hemkallet eller den kontanta lönen, till soldat upplåta
allenast torp med kåltäppa eller planteringsland, eller ock utgifva allenast
kontant lega och lön, dock med rättighet för soldaten att efter ett år,
räknadt från näst efter derom gjord framställning inträffande laga fardag,
erhålla torp med kåltäppa eller planteringsland mot afdrag å lönen
till det belopp, som i kontraktet, för sådant fall är bestämdt.

Motionären anför vidare, att då en soldat vid antagandet kontrakterat
med rusthållarne om en viss kontant årlig lega och lön, så
egde det oaktadt soldaten, enligt förutnämnda kongl. kungörelse, rätt att
efter uppsägning erhålla torp med kåltäppa eller planteringsland. Rotehållarnd
måste således städse vara beredda att, när helst soldaten för
godt funne, till honom öfverlemna torp med kåltäppa eller planteringsiand,
och således under hela soldatens tjenstetid skola rotehållarne,
jemte den kontrakterade lönen, äfven bygga och underhålla torp. Detta

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

21

syntes motionären för rotehållarne vara alltför betungande. Då soldaten
vid antagandet kontrakterat vare sig om torp med kåltäppa eller planteringsland
eller om en viss kontant årlig lega och lön, borde det
enligt motionärens förmenande dervid förblifva utan några särskilda
rättigheter för soldaten; och har motionären derför föreslagit, att Riksdagen
måtte hos Kong!. Maj:t hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes taga
i öfvervägande, huruvida rote- och rusthållares skyldighet, enligt ofvan
åberopade kongl. kungörelse, måtte så till vida ändras, att rote- och
rusthållare, äfven i de landskap der sådant nu ej vore medgifvet, blefve
oförhindrade att mot ersättning i legan, hemkallet eller den kontanta
lönen till soldat upplåta allenast torp med kåltäppa eller pianteringsland,
eller ock utgifva allenast kontant lega och lön.

Med anledning af en vid senaste riksdag väckt motion^ enahanda
syfte som den nu föreliggande anfördes i en af tolf reservanter mot
statsutskottets utlåtande i ämnet afgifven reservation, att den förefintliga
möjligheten för soldaten att förvärfva eganderätt till soldattorpet
gjorde den föreslagna förändringen i förenämnda kungörelse i viss mån
obehöflig, och i allt fall syntes, enligt hvad 1897 års statsutskott vid
behandling af då väckt motion i samma ämne anförde, någon större
erfarenhet angående verkningarna af de genom berörda kungörelse
stadgade förändringar i förevarande förhållanden böra afvaktas, innan
ytterligare ändringar deruti beslutades.

I anslutning till denna uppfattning hemställer utskottet,

att herr Högstedts ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 4 maj 1899.

På statsutskottet vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Bih. till Uilcsd. Prot. 1899. i Sami. 1 Afd. 52 Raft.

4

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 92.

Reservation

af herrar P. Pehrson, P. Ersson, H. Andersson, K. A. Kihlbery, *S''. 0.
Nyländer, C. Persson, iV. Boström, I. Månsson, 0. Larsson, 0. Erickson,
J. A. Sjö och i). Persson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och
förslag i detta ärende bort hafva följande lydelse:

»Då den rote- och rusthållare enligt förenämnda kungörelse åliggande
skyldighet att eventuel tillhandahålla soldaten torp måste för
dem medföra afsevärd olägenhet, under det att den derigenom soldaten
beredda förmån kan anses vara af ringa betydelse, samt den soldat i
detta afseende tillförsäkrade rätt i allmänhet icke torde komma att af
honom göras gällande i annat fall, än då han genom att framställa anspråk
på torp vill söka tilltvinga sig fördelar, har utskottet, i likhet
med hvad 1898 års statsutskott vid behandling af då väckt motion i
förevarande ämne anförde, funnit rote- och rusthållares omförmälda
skyldighet böra upphäfvas, helst i densamma icke kan skönjas någon
nytta för armén i militäriskt afseende.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen med anledning af herr Högstedts
ifrågavarande motion må hos Kongl. Maj:t anhålla, att
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida
icke kongl. kungörelsen den 2 december 1892 angående
ändring i gällande bestämmelser beträffande
soldatkontrakten vid indelta armén må ändras derhän,
att rote- och rusthållare äfven i de landskap, der
sådant nu ej är medgifvet, varda oförhindrade att mot
ersättning i legan, hemkallet eller den kontanta lönen
till soldat upplåta allenast torp med kåltäppa eller
planteringsland eller ock att utgifva allenast kontant
lega och lön.»

STOCKHOLM, ISAÅC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.