Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

15

N:o 84.

Ank. till Kiksd. kansli den 1 maj 1899, kl. 4 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående
disposition af kronolägenheten Halmstads slottsjord samt
en inom Riksdagen i samma ämne väckt motion.

(L A.)

I en till Riksdagen afbiten, till statsutskottets förberedande behandling
remitterad proposition (n:o 29) af den 27 januari innevarande
år meddelas, hurusom till Halmstads slott redan under äldre tider viss
jord disponerats såsom ladugård. Denna jord hade enligt verkstälda
skiftesförrättningar blifvit förlagd i tre skiften, nemligen inegoskiftet,
det s. k. utskiftet eller lägenheten Tyludden samt det s. k. framskiftet,
beläget i sammanhang med inegojorden, hvarjemte slottsjorden tillagts
andel i vissa samfälliglieter. Från det område, som tillskiftats slottet,
äfvensom från planen närmast sjelfva slottsbyggnaden hade under årens
lopp flere afsöndringar skett. Sålunda hade Kongl. Maj:t dels genom
bref den 4 januari 1855 medgifva, att till plats för Hallands läns cellfängelse
finge för alltid upplåtas en i inegoskiftets nordöstra hörn belägen
jordrymd om V2 tunnland, dels genom bref den 24 april 1863
tillåtit dylik upplåtelse från slottsträdgården af 2 qvadratref 78 qvadratstänger
23,5 qvadratfot mark till plats för nytt läroverkshus, dels
ock enligt bref den 23 maj 1873 beviljat upplåtelse åt staden Halmstad
af tomter, hörande till'' de forna fästningsverken omkring slottet,

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

för anläggande af en strand- eller hamngata. Derjemte hade kammarkollegium
enligt utslag den 17 oktober 1864 till borgmästaren Th.
Stockenberg på tjugu års tid från midfastan 1865 öfverlemna! nyttjanderätten
till ett intill planen för cellfängelset gränsande område om
1 tunnland 20 kappland, till livilket område Stockenberg derefter genom
domänstyrelsens resolution den 6 juli 1883 mot viss årlig afgäld erhållit
förlängd besittningsrätt till den 14 mars 1893.

Slottsjorden, som sedan lång tid tillbaka varit landshöfdingen i
länet på lön indelad, hade med stöd af kongl. brefvet den 21 december

1871 af kammarkollegium enligt särskilda kontrakt den 16 december

1872 upplåtits på arrende under tjugu år från midfastan 1873 i två
särskilda lotter, af hvilka den ena omfattade inegoskiftet jemte det i
sambruk dermed liggande framskiftet och den andra utmarksskiftet
Tyludden. Från arrendet hade dock undantaga, förutom ofvan omförmälda,
dessförinnan upplåtna jordstycken, den till flygsandsplantering
använda, närmast hafvet belägna delen af framskiftet äfvensom slottstomten
med park och trädgård, hvilka sistnämnda områden fortfarande
vore landshöfdingen förbehållna.

Enligt kongl. bref den 13 september 1889 hade slottsjorden i jordeboken
afförts från Söndrums socken i Halmstads härad samt i judicielt,
administrativt och ecklesiastikt hänseende förlagts till Halmstads stad;
och hade Kongl. Maj:t genom bref den 4 mars 1892 förordnat, att utskifta
Tyludden vid arrendetidens utgång den 14 mars 1893 skulle
ställas under skogsstatens omedelbara vård och förvaltning. Beträffande
dispositionen från sistnämnda dag af den utaf inegoskiftet och framskiftet
bildade arrendelotten jemte den till borgmästaren Stockenberg
upplåtna lägenheten, hade under år 1888 af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Hallands län hos domänstyrelsen gjorts framställning, huruvida
icke, med afseende å egendomens belägenhet invid Halmstads stads
bebyggda område, det vore för kronan fördelaktigast att vidtaga förfogande,
hvarigenom densamma vid arrendetidens utgång kunde upplåtas
för annat ändamål än åkerbruk. Sedan i anledning häraf domänstyrelsen
anmodat Kongl. Maj:ts befallningshafvande att i samband med
då förestående arrendeuppskattning uppdraga åt förrättningsmännen att
med biträde af särskildt tillkallad sakkunnig person upprätta förslag till
egendomens disponerande på det för kronan fördelaktigaste sätt, hade,
med ledning af en utaf förste landtmätaren A. Lekander år 1890 öfver
slottsjorden upprättad karta med beskrifning, af förrättningsmännen afgifvits
förslag till egendomens disponerande på det sätt, att en del af
slottsjorden skulle försäljas till tomter, en del användas till skogsplan -

Statsutskottets Utlåtande N:o 84. 17

tering och återstoden, deri inbegripen den till Stockenberg upplåtna
lägenheten, utarrenderas i lotter. Detta förslag hade i hufvudsak biträdts
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande.

Emellertid hade stadsfullmäktig-e i Halmstad samt Stockenbergs
8(ielegare bos Kongl. Maj:t anhållit att mot viss erbjuden köpeskilling
få inköpa delar af ifrågavarande egendom; och, sedan domänstyrelsen
i ett den 3 mars 1893 afgifvet utlåtande afstyrkt bifall till
ansökningarna, men tillika hemstält, att, då det för kronan vore fördelaktigare,
om egendomen för fullgod köpeskilling försåldes, än om densamma
tortfarande utarrenderades, och af stadsfullmägtiges ansökning
framginge, att Halmstads stad i en snar framtid nödgades förvärfva
eganderätt till egendomen, styrelsen måtte erhålla bemyndigande att
utarrendera slottsjorden på kortare tid, hade Kong]. Maj:t den 24 mars
1893 anbefalt domänstyrelsen att under en tid af fem år från den 14
mars . 1894 fortfarande på arrende upplåta den utarrenderade delen af
slottsjorden, hvarvid pa domänstyrelsens pröfning finge ankomma, huruvida
Stockenbergs sterbhusdelegare egde bibehålla nyttjanderätten till
den af dem arrenderade lägenheten. I följd häraf hade inegoskiftet
jemte det i sambruk dermed liggande fram skiftet, med undantag af
flygsandsplanteringen, genom Kongl. Maj:ts befallningshafvandes kontrakt
den 31 januari 1894 under benämningen Halmstads slottsjord utarrenderats
under 5 år, räknade från den 14 mars samma år, till förre
arrendatoren C. P. Johansson mot årlig afgäld af 3,100 kronor; och
hade i berörda kontrakt Stockenbergs sterbhusdelegare för samma tid
erhållit betryggad besittningsrätt till det af dem innehafda området
mot årlig afgäld till arrendatorn af 300 kronor.

För lägenheten Halmstads slottsjords dispsponerande efter den 14
mars 1899 både Kong!. Maj:ts befallningshafvande på anmodan af domänstyrelsen,
låtit under år 189G verkställa arrende- och saluvärdering
å lägenheten. Af instrumentet öfver denna förrättning hade inhemtats,
att lägenheten, som vore belägen mellan staden och dess hamn samt
delvis gränsade till Nissaån, icke vore bebygd med några kronan tillhörig»
a byggnader; att lägenhetens sammanlagda egoområde utgjorde
75 bär 19,30 ar, deraf 6 har 31,20 ar tomter, 58 har 44,80 ar åker, 8
bär 49,80 ai numera uppodlad ängsmark och 1 har 93,50 ar impediment;
att åkerjorden bestode till omkring två tredjedelar af mullfattig fin
sand, hvilken under torra somrar lemnade endast svag skörd, samt till
ungefär en tredjedel af sandmylla på något fuktig, jernhaltig sandbotten;
att det å ofvan omförmälda karta med litt. F betecknade jordområde,
omfattande enligt den till kartan hörande beskri(ningen 11 bär
Bill. till liikull. Prot. 181111. 4 ISuml. 1 Ajä. 00 Haft.

18 Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

63,90 ar, bestode till största delen af flygsandsdrifva, i följd hvaraf detsamma
icke vore tjenligt till åker och således hade ringa värde; att å
lägenheten, hvars ''taxeringsvärde utgjorde 35,000 kronor, funnes 33
bebygda mindre lägenheter, för livilka arrendatorn egde uppbära i årlig
afgäld tillsammans 1,638 kronor; samt att förrättningsmännen uppskattat
lägenhetens saluvärde till 102,855 kronor 95 öre, i hvilket belopp
likväl icke inginge värdet af det område om 1 bär 80,io ar, som
å kartan upptagits för utvidgning af den från staden till hamnen ledande
vägen äfvensom till gator vid framtida tomtreglering. Då statsverket
enligt förrättningsmännens åsigt icke kunde påräkna större årlig
inkomst genom lägenhetens utarrendering än 3,100 kronoi, äfven
om densamma blefve utarrenderad pa längre tid, hade förrättningsmännen
ansett det vara för kronan fördelaktigast, om lägenheten blefve
för ofvan angifna saluvärde afyttrad. „

Med anledning af hvad sålunda blifvit ifrågasatt beträffande lagenheten
Halmstads slottsjords framtida disposition hade Kong!. Maj:ts befallningshafvande
infordrat yttrande af domänintendenten G. Theonn,
hvilken förordnats att från och med år 1897 uppehålla domänintendentsbefattningen
i länet; och hade bemälde domänintendent i afgifvet utlåtande
anfört, att, då lägenheten ej ens under gynsam väderlek kunde
lemna någon rikare afkastning och skörden under torra försomrar
måste blifva ytterst ringa, jemväl domänintendenten ansåge det vara
för kronan fördelaktigast, om lägenheten försåldes,_ hvarvid han dock
ville erinra, att det skulle vara synnerligen olämpligt att under hand
afyttra tomter till olika spekulanter, enär en nödvändig följd deraf
blefve, att täckdikning med tegelrör måste på föranstaltande åt kronan
företagas, hvilket för kronan skulle medföra stora kostnader. Äfven
om lägenheten komme att bibehållas i kronans ego, blefve sådan täckdikning
dock förr eller senare erforderlig, enär de å lägenheten nu befintliga
öppna dikena dels gjorde det omöjligt att hålla jorden ren från
s. k. qvickrot, dels upptoge för stor areal, dels ock vore alldeles otillfredsställande
och otidsenliga. Möjligt vore visserligen, att högsta
köpeskillingen för lägenheten kunde erhallas genom att utbjuda densamma
till försäljning å offentlig auktion, men ur hygienisk synpunkt
och med afseende å önskvärdheten att ernå största möjliga trygghet
mot eldfara, ansåge domänintendenten, att lägenheten borde i första
hand hembjudas Halmstads stad. Vare sig nu försäljningen af lägenheten
komme att ske på det ena eller andra sättet, borde dock enligt
domänintendentens åsigt från försäljningen undantagas dels ett å den
år 1890 upprättade kartan med litt. E betecknadt område och dels ett

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

19

samma karta med blåa linier utprickadt angränsande område, hvilka
båda områden utgjorde tillsammans 1 bär 75,2 ar. Såväl länsresidenset
som cellfängelset vore nemligen belägna omedelbart invid berörda områden
och oberäkneliga faror och svårigheter skulle kunna uppstå, om
i närheten af dessa byggnader funnes upplag af ved och eldfarliga
oljor eller brädgårdar, hvilket allt, enligt domänintendentens förmenande,
måste förutsättas kunna blifva fallet, om ifrågavarande jordområden
komme i enskild mans ego. Vidare hade domänintendenten föreslagit, att
det å kartan med litt. F betecknade området om 11 har 63,9 ar måtte
från försäljningen undantagas och ställas under skogsstatens omedelbara
vård i och för skogsplantering.

Sedan instrumentet öfver den år 1896 hållna arrende- och saluvärderingen
äfvensom domänintendenten Theorins berörda yttrande blifvit
åt Kongl. Maj:ts befallningshafvande öfverlemnade till domänstyrelsen,
samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande dervid i eget afgifvet yttrande,
med biträdande af domänintendentens förslag, hemstält, att Halmstads
slottsjord, med de af domänintendenten föreslagna undantag, måtte
varda till högsta möjliga pris försåld, hade i särskilda till Kongl. Maj:t
ingifna ansökningar dels stadsfullmägtige i Halmstad gjort framställning
om inköp af slottsjorden med vissa undantag, dels ock direktionen
för lasarettet i Halmstad anhållit om rätt för Hallands läns landsting
att få lösa vissa delar af samma lägenhet; och hade domänstyrelsen
erhållit befallning att afgifva utlåtande öfver berörda ansökningar.

Stadsfullmägtige i Halmstad hade i förevarande ansökning anhållit,
att för stadens räkning måtte få inköpas kronolägenheten Halmstads
slottsjord, deri inbegripet det med d 1 och d 2 å den af förste landtmätaren
Lekander år 1890 upprättade kartan betecknade område, som
dels arrenderats af aflidne borgmästaren Stockenberg, dels ock för närvarande
vore uthyrd t till upplagsplats, men med uteslutande af det i
domänintendenten Theorins och Kong]. Maj:ts befallningshafvandes yttranden
öfver arrendeuppskattningen omförmälda, med blå linie å kartan
utmärkta området midt för länsresidenset och länscellfängelset.
Derjemte^ hade stadsfullmägtige anhållit, att köpeskillingen för lägenheten
måtte få bestämmas af uppskattningsuämnd, utsedd i den ordning,
som vore stadgad för expropriation af jord för allmänt behof;
att staden vid gäldandet af köpeskillingen måtte få åtnjuta samma lättnader,
som vore vanliga vid kronojords försäljning till enskilda; samt
att beträffande förhållandet till nuvarande lägenhetsinnehafvare å slottsjorden
staden måtte erhålla samma rättigheter, som för närvarande tillkommo
staten såsom jordegare, mot det att staden å sin sida iklädde

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

sig kronans förbindelser i sagda hänseende och dervid särskild! förklarade,
att de innehafvare af å slottsjorden före år 1883 uppförda
byggnader, som funnes upptagna å en ansökningen bilagd, den 7 september
1891 af dåvarande domänintendenten C. A. Claesson upprättad
förteckning, fortfarande skulle vara berättigade att under sin egen och
hustrus lifstid bibehålla samma byggnader med tillhörande område mot
erläggande inom januari månads utgång hvarje år till drätselkammaren
af de af gifter, som funnes faststälda i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
arrendekontrakt om slottsjorden den 31 januari 1894, men utan
rättighet för lägenhetsinnehafvarne att verkställa nybyggnad å de al
dem disponerade områden.

I ansökningen hade stadsfullmägtige till en början erinrat, hurusom
stadsfullmägtige redan år 1891, i sammanhang med sin då gjorda
framställning att få tillösa sig en del af slottsjorden, fäst uppmärksamheten
på de stora vådor, som för samhället kunde uppstå derigenom,
att lägenhetens arrendatorer under loppet af senare årtionden upplåtit
boningsplatser mot tomthyra åt en mängd personer, hvilka å dessa
platser uppfört byggnader utan hänsyn till vare sig byggnads- eller
helso vårdsstadgan; och hade stadsfullmägtige vidare anfört, att ju längre
detta oefterrättlighetstillstånd Unge fortfara, desto svårare komme följderna
deraf att blifva för staden. Enda utvägen att afhjelpa antydda
missförhållande vore, att staden finge tillösa sig jorden, ordna gator,
vatten- och afloppsledningar samt träffa aftal med husegarne, hvarigenom
desse kunde komma i en tryggare ställning än den, hvari de
nu befunne sig. De skäl, som åberopats för stadsfullmägtige^ nyssnämnda,
år 1891 gjorda framställning, hade under åren vunnit i styrka
och ett ytterligare skäl hade nu tillkommit, som gjorde det för staden
ännu mera önskvärd! att komma i besittning af jorden, nemligen bostadsbrist.
År 1865 hade stadens befolkning utgjort endast 4,654 personer,
men sedan dess hade densamma vunnit sådan tillökning, att folkmängden
för närvarande öfverstege 14,000 personer; och som arbetarebostäder
företrädesvis vore af behofvet påkallade, men staden icke
kunde dertill upplåta lämpliga platser, behöfde staden för detta ändamål
inköpa delar af slottsjorden. De kostnader, som staden för markens
användande för det afsedda ändamalet finge vidkännas, nemligen för
fyllningar, dränering samt ordnande af gator, vatten- och afloppsledningar,
komme helt säkert att flerdubbla inköpssumman och kunde
aldrig återvinnas genom försäljning af tomter, i synnerhet som tomtförsäljningen
komme att försiggå så småningom under flere årtionden,
hvaremot en stor del af nämnda utgifter måste göras genast och skulle

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

21

jemte köpesumman tillskynda staden en årlig ränteförlust. Staden ville
emellertid hellre bära denna förlust än de stora olägenheter, som vore
att förvänta, derest området upplätes åt enskilda till ett fortsatt okontrolleradt
bebyggande. Af slottsjorden lämpade sig visserligen endast en
mindre del att inga i stadsplanen, och det skulle fördenskull för staden
vara fördelaktigast att inskränka sig till inköp af endast denna del,
men, då. den öfriga delen vore så godt som värdelös såsom åkerjord,
och i följd deraf en blifvande arrendator icke skulle kunna bereda sig
någon inkomst deraf på annat sätt, än genom att upplåta jorden till
sämsta beskaffenhet, hvilket staden till hvarje pris ville
förekomma, måste staden sträcka sitt anbud till hela slottsjorden, med
undantag dock af hvad Kongl. Maj:t pröfvade böra bibehållas för kronans
eventuella behof.

Öfver denna, ansökning hade domänstyrelsen inhemtat utlåtanden
från magistraten i Halmstad, vederbörande domänintendent och Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i länet, hvilka samtliga myndigheter tillstyrkt
medgifvande för Halmstads stad att få inköpa slottsjorden. Beträffande
åter de af stadsfullmägtige föreslagna vilkoren för inköpet hade domänintendenten
och Kongl. Maj:ts befallningshafvande ifrågasatt, huruvida
staden. borde få komma i åtnjutande af den begärda lättnaden i betalningsvilkoren,
enär denna förmån syntes vara afsedd för en annan klass
af köpare än den, som staden kunde anses tillhöra.

I ofvan omförmälda, af direktionen för lasarettet i Halmstad gjorda
ansökning, hade direktionen anhållit, att, vare sig Halmstads slotts jord
upplätes till nämnda stad eller till någon annan, vid upplåtelsen måtte
fästas det vilkor, att länets näst sammanträdande ordinarie landstingskulle,
om . landstinget så funne för godt, ega att inom viss tid och
mot köpeskilling, som bestämdes i enlighet med föreskrifterna i kong],
förordningen angående, jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
den 14 april 1866, tillösa sig två, lasarettet angränsande områden af
slottsjorden. om tillsammans 19,4 ar, hvilka områden å ett handlingarna
i ärendet bilagdt, af lasarettsdirektionen med skrifvelse den 13 januari
innevarande år till Kongl. Maj:ts befallningshafvande insändt utdrag af
Lekanders karta öfver slottsjorden funnes utmärkta med blå linie. Till
stöd för ansökningen hade direktionen åberopat dels sanitära skäl, dels
ock nödvändigheten att skydda lasarettet mot eldfara, hvarjemte framhållits,
att, för den händelse lasarettet behöfde tillbyggas, ifrågavarande
områden blefve för sådant ändamål nödvändiga; och hade Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i afgifvet utlåtande förklarat sig icke hafva något
att erinra mot bifall till berörda ansökning.

O

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

Domänstyrelsen hade den 4 februari 1898 afgifvit utlåtande öfver
förevarande ansökningar; och hade styrelsen dervid i fråga om den
framtida dispositionen af lägenheten Halmstads slottsjord anfört, att, då
lägenheten med afseende å dess beskaffenhet icke lämpade sig att allt
framgent bibehållas såsom jordbruksegendom, lägenhetens försäljning
ju förr desto hellre vore önskvärd; och som de i stadsfullmägtiges
''ansökning anförda, af de lokala myndigheterna icke bestridda skäl för
lägenhetens upplåtande åt staden syntes styrelsen beaktansvärda, samt
dertill komme, att köpesumman vore afsedd att bestämmas i enlighet
med föreskrifterna i gällande expropriationslag, hvarigenom statsverket
med visshet kunde påräkna en köpeskilling, som fullt motsvarade lägenhetens
värde, hade styrelsen icke något att erinra mot bifall till stadsfullmägtiges
ansökning att få inköpa lägenheten.

Hvad anginge de i ansökningen ifrågasatta vilkor, hvarunder inköpet
skulle ske, förestälde sig domänstyrelsen, att med stadsfullmägtiges
framställning om medgifvande för staden att vid gäldande af
köpeskillingen få åtnjuta samma lättnader som vore vanliga vid kronojords
försäljning tili enskilda, åsyftades det i kong!, brefvet den 29
maj 1874 angående försäljning af åtskilliga mindre kronolägenheter
intagna stadgande, att köpare af dylika lägenheter egde att inbetala
köpeskillingen under loppet af sex år med eu sjettedel årligen. Med
erinran att detta stadgande sedermera tillämpats vid försäljningar af
kronoegendomar, hvilkas arrenden icke öfverstege 500 kronor, hade
domänstyrelsen anfört, att, ehuru de stora utgifter utöfver jordlösen,
staden skulle komma att få vidkännas för markens dränering, gators
ordnande med mera, talade för eu dylik förmåns beviljande, styrelsen
likväl, enär af de lokala myndigheternas yttrande syntes framgå, att
denna lättnad vid köpeskillingens erläggande vore obehöflig, saknat
anledning att till ansökningen i denna del tillstyrka bifall.

Domänstyrelsen hade vidare erinrat, hurusom Kong!. Maj:t genom
bref den 18 maj 1888 lorordnat, att, då styrelsen vid pröfning af
arrendeförslag å kronoegendom, som blifvit efter 1889 års början nppgjordt,
funne lägenhetsinnehafvare, som å egendomen bebodde honom
sjelf tillhöriga, före den 1 januari 1883 uppförda byggnader, kunna
utan men för egendomens skötsel vid lägenheten bibehållas, styrelsen
skulle ega bland arrendevilkoren intaga sådana bestämmelser, hvarigenom
lägenlietsinnehafvaren och hans hustru förbehölles att mot utgörande
till arrendator!! af afgäld, som i sammanhang härmed af styrelsen
blefve faststäld, qvarbo å lägenheten till arrendeperiodens slut,
om de så länge lefde och styrelsen ej under arrendetiden på grund af

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

23

deras uppförande eller underlåtenhet att utgöra afgälden funne anledning
dem genom uppsägning från lägenheten skilja. Det vore synbarligen
detta stadgande, som legat till grund för stadsfullmägtiges i ansökningen
framstälda förslag beträffande stadens blifvande rättigheter
och skyldigheter mot nuvarande lägenhetsinnehafvare och särskilt förbindelsen,
att de innehafvare af å slottsjorden före år 1883 uppförda
byggnader, som funnes upptagna å förre domänintendenten Claessons
ofvan omförmälda förteckning, skulle under egen och hustrus lifstid få
bibehålla samma byggnader med tillhörande område.

Då i det område, som stadsfullmägtige önskade expropriera, inginge
jemväl den jordrymd om 19,4 ar, som direktionen för Halmstads
lasarett ansett vara behöflig för lasarettets behof, hade domänstyrelsen,
med förordande af lasarettsdirektionens ansökning, föreslagit, att det
ytterligare vilkor måtte fästas vid bifall till stadsfullmägtiges ansökning,
att staden skulle vara skyldig att till lasarettet afstå omförmälda
19,4 ar mot enahanda ersättning, som staden, vid expropriationen för
dess räkning, kunde varda ålagdt att för samma område till kronan
erlägga.

På grund af erhållen befallning hade jemväl fångvårdsstyrelsen afgifvit
utlåtande i detta ärende; och hade styrelsen, med framhållande
af vigten att skydda cellfängelset mot fara för eldsolycka från angränsande
område samt att vid behof i framtiden af byggnader för
fängelset ega tillgång till välbelägna tomter, vidare anfört, att för tillgodoseende
af berörda önskemål det område af slottsjorden, Kongl.
Maj:ts befallningshafvande föreslagit att undantaga från försäljningen,
vore alltför knappt beräknadt; att, på sätt den af Lekander upprättade
kartan utvisade, fängelsets för fångpersonalen afsedda promenadgårdar
sträckte sig med sina plank i södra delen af fängelseområdet nästan
ända fram till den del af slottsjorden, som skulle komma att försäljas;
alt fängelset alltså, för den händelse den å södra sidan angränsande
marken bebygdos eller användes till upplag, fortfarande skulle blifva
utsatt för enahanda fara för eldsolycka, som man genom det föreslagna
undantaget afsett att afvända; att då en blifvande tillbyggnad af fängelset,
hvilket i sin norra del inrymde tingslokal och ekonomilägenheter
samt i den södra delen fångceller, ej kunde ske åt annat håll än söder,
åt hvilken sida jemväl fånggårdarne fortfarande måste vara förlagda,
eu begränsning af kronans mark på det sätt, Kongl. Majrts befallningshafvande
föreslagit, skulle lägga afgjordt hinder i vägen för en dylik
tillbyggnad; samt att beträffande platsen för uppförande af en erforderlig
ansedd vaktbetjentsbyggnad, hvilken i anseende till markens sänka

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

beskaffenhet ej kunde läggas å den östra åt Nissaån vettande delen af
fängelsområdet, dylik plats visserligen kunde beredas å kronans mark
på andra sidan vägen vester om fängelset, men att det i allt fall syntes
vara ändamålsenligast att härför använda den med fängelseområdet
omedelbart sammanhängande marken söder om fängelset. Vidare både
styrelsen fäst uppmärksamheten derå, att slottsjordens försäljning i
hela den utsträckning, Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillstyrkt, skulle
medföra, utom ofvanberörda följder, jemväl den stora olägenheten, att
fängelset beröfvades utväg att skydda sig mot störande inverkan från
granskapet å den afyttrade marken omedelbart utanför dess fånggårdar.
Då det således vore i fångvårdens intresse synnerligen angeläget,
att för kronans räkning bibehölles tillräcklig mark söder om
fängelset utanför den å Lekanders karta med blått streckade linien,
hade fångvårdsstyrelsen ansett ändamålsenligast, om det område, som
af denna orsak blefve, utöfver hvad Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagit, undantaget från den ifrågasatta försäljningen, komme att
omfatta hela den utanför samma blå linie befintliga delen af den å
kartan med rödt d 1 betecknade figur, hvilken till den 14 mars 1899
vore upplåten åt borgmästaren Stockenbergs sterbhusdelegare.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 4 december nästlidet år hade
slutligen direktionen för lasarettet i Halmstad, med anmälan att Hallands
läns senast församlade landsting godkänt direktionens redan vidtagna
åtgärder för beredande af tillfälle för landstinget a!t för lasarettets
räkning förvärfva det i direktionens förenämnda ansökning
omförmälda område af slottsjorden samt bemyndigat direktionen att
vidtaga ytterligare åtgärder för sagda områdes förvärfvande, anhållit,
att, vare sig försäljning af slottsjorden komme till stånd eller ej, det
måtte varda landstinget medgifvet, att till sig lösa samma område mot
köpeskilling bestämd i enlighet med föreskrifterna i kongl. förordning-en
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof den
14 april 1866.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t, som
den 6 maj 1898 anbefalt domänstyrelsen att, i afvaktan på ärendets
slutliga afgörande, låta utarrendera ifrågavarande lägenhet under en
tid af ett år från den 14 mars 1899, nu föreslagit Riksdagen att
medgifva,

att den för statsverkets räkning utarrenderade kronolägenheten
Halmstads slottsjord — med undantag af dels den å ofvan omförmälda
af förste landtmätaren Lekander år 1890 upprättade karta öfver lägenheten
med litt. E. angifva mark jemte det derintill liggande, å samma

Statsutskottets Utlåtande N:o 84. 25

karta med blå streckning begränsade område, dels ock hela den söder
om sistnämnda område befintliga del af den å kartan med d 1 utmärkta
egofigm finge till staden Halmstad försäljas mot köpeskilling, som
skulle på stadens bekostnad bestämmas i den ordning, som i kongl.
förordningen den 14 april 1866 vore föreskrifven i fråga om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof, samt under vilkor i öfrig!,

att lägenheten finge af staden tillträdas den 14 mars 1900, vid
hvilken tid staden inträdde i de rättigheter och skyldigheter gent emot
lägenhetens arrendator, som tillkomme kronan;

att köpeskillingen skulle erläggas vid tillträdet och af staden till
landtränteriet i länet inbetalas;

att nuvarande innehafvare af byggnader å den till staden upplåtna
delen af slottsjorden skulle vara berättigade att bibehålla samma
byggnader jemte till dem hörande jordområden, en hvar lägenhetsinnehafvare
under hans och hans hustrus lifstid, derest han till staden inom
utgången af januari månad hvarje år erlade den årliga afgift, som för
lägenheten vore bestämd i Kong!. Maj:ts befallningshafvandes om slottsjordens
utarrendering den 31 januari 1894 upprättade kontrakt, samt
staden icke på grund af lägenhetsinnehafvarens uppförande eller underlåtenhet
att utgöra berörda afgift funne skäl att honom genom uppsägning
från lägenheten skilja; egande lägenhetsinnehafvare icke utan medgifvande
af staden å lägenheten uppföra nybyggnad; samt

att, derest Hallands läns landsting sist inom tre månader efter afsilande!
af landstingets näst härefter infallande ordinarie sammanträde
derom hos staden framstälde yrkande, staden skulle vara skyldig att
till länets lasarett afstå det å förenämnda, af lasarettsdirektionen företedda
utdrag af Lekanders karta med blått utmärkta område om 19,4
. ar af egofiguren d 2, mot det att landstinget för området till staden erlade
enahanda köpeskilling, som staden enligt expropriationsnämndens
beslut skulle till kronan erlägga för detsamma; skolande dock, om staden
så påfordrade, landstinget, derest det ville begagna sig af lösningsrätten,
vara skyldigt att till sig lösa jemväl återstoden af den å Lekanders
karta med d 2 betecknade ego figur;

och har Kongl. Maj:t tillika föreslagit Riksdagen att medgifva, att
köpeskillingen för ifrågavarande kronolägenhet, finge, på samma sätt
som köpeskillingarne för försålda mindre kronolägenheter, användas
till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd
tjenlig mark.

Bih. Ull Riksd. Prof. 1888. 4 Sami. 1 Åfd. 50 Raft.

4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

I sammanhang med Kong!. Maj:ts förevarande framställning har
utskottet till behandling förehaft, en af herr A. L. Apelstam inom Andra
Kammaren väckt motion (n:o 229), deri yrkats, att Riksdagen måtte
på sådant sätt bifalla Kong!. Maj:ts proposition rörande disposition
af Halmstads slottsjord, att i lista inom. orden »dels^ock hela den söder
om sistnämnda område befintliga del af den å kartan med d 1
utmärkta egofigur» utginge och i stället infördes: »dels ock en närmast
intill fängelseområdet liggande del, som kan behöfvas för detsammas
rätning till rät vinkel mot ån och vägen, dock ej öfver 10 meters
bredd på det stället, som är närmast ån», och att i 4:de mom. början
finge följande lydelse: »att de innehafvare af å slottsjorden före år
1883 uppförda byggnader, som finnas upptagna å förre domänintendenten
Claessons förteckning, skola vara berättigade» etc.

Till stöd för denna sin hemställan har motionären anfört följande.

I Kongl. Maj:ts proposition angående disposition af kronolägenheten
Halmstads slottsjord förekomme vid förslaget till de vilkor,
under hvilka nämnda lägenhet finge till staden Halmstad försäljas,
tvenne väsentliga afvikelse!- från hvad staden begärt och Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Hallands län såväl som kongl. domänstyrelsen
tillstyrkt, och hvilka, derest de af Riksdagen accepterades, gjorde
värdet för staden af nämnda lägenhets förvärfvande temligen tvifvelaktigt.

Det första af dessa vilkor vore, att från upplåtande skulle undantagas
det område af 1 tunnland 20 kappland, som varit utarrenderadt
till borgmästare Stockenberg. Såsom af kartan syntes, läge detta område
alldeles midt för stadens på andra sidan ån belägna jernvägsstation.
Det vore tydligt, att om en stadsdel skulle uppstå på vestra sidan
Nissan, måste'' den i framtiden få sin förbindelse med östra stranden.
genom en bro, som just pa detta ställe maste öfvergå an. Det hade
derför alltid varit ett önskningsmål för staden, att denna plats måtte
förblifva öppen, att ett torg eller plantering der skulle anläggas och
att öfver densamma skulle gå kommunikationen med stadens hamn,
likasom det vore det enda möjliga ställe, der en större kloak kunde
framgå, som afledde vattnet från ej allenast den södra, utan äfven
hela vestra och en god del af norra staden. Detta flödade nu ut
genom en bäck, den gamla vallgrafven, som framginge genom slottsparken,
men när staden blefve egare af slottsjorden, skulle denna graf
igenläggas och en underjordisk kulvert af tillräckligt stora dimensioner
anläggas. Den kunde dels på grund af markens lutningsförhållanden,
dels emedan den söder om ifrågavarande villatomt belägna jord vore

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

27

bebygd ända ned till den gamla lotshyddan med enskilda och offentliga
byggnader, icke framdragas på annat ställe.

Vidare skulle staden genom ifrågavarande områdes upplåtande åt
fångvården fullkomligt afstängas från sin hamn på denna sida. Från
den nuvarande kajen vid tullhuset och till dragvägen. kunde ingen
kommunikation för körande åvägabringas, emedan slottets område sträckte
sig så nära stranden, att endast en smal gångstig vore lemnad längs ån.
Kunde icke staden få en beqväm kommunikation till hamnen öfver den
Stockenbergska tomten, så vore det alldeles otänkbart att i framtiden
anlägga några kajer på vestra Nissa-stranden, och härmed blefve ock
de bakom liggande tomterna omöjliga för handel och rörelse.

Fångvårdstyrelsens fruktan att fångarnes lugn skulle störas genom
att platsen blefve bebygd, vore alltså alldeles ogrundad. Stadens intresse
kräfde, att den för all framtid lemnades öppen. Om fångvården
för reglering af sin tomt behöfde en sträcka af några meter långs den
öfver 100 meter djupa tomten, så kunde ju detta ske utan synnerligt
men, men en betydande handelsstads intresse, som väl i detta afseende
borde väga tungt, kräfde ovilkorligen, att den största delen af platsen
lemnades till staden. Skälen hvarför icke en vaktmästare vid fångvården
i dessa telefonens dagar kunde bo på andra sidan gatan, vore
svåra att inse, åtminstone kunde de icke vara jemförliga med de af
motionären anförda.

Den andra afvikelsen från hvad staden begärt och myndigheterna
tillstyrkt, vore den åt alla lägenhetsinnehafvarne medgifna rättighet att
under sin och sin hustrus tid få disponera de af dem innehafda tomter.
Staden hade erbjudit sig respektera denna rätt för alla dem, som
före år 1883 uppfört byggnader, så att hvar och eu finge besitta dem
under sin och sin hustrus lifstid, detta emedan dessa lägenhetsinnehafvare
kunde anses hafva handlat någorlunda i god tro; men de som
kommit senare, hade byggt med full vetskap om att de ej komme att
få sitta qvar, och kunde således icke hafva någon rått, hvartill komme,
att dessa senare lägenheter läge i vägen för blifvande gator och ett
ändamånsenligt ordnande efter en förnuftig stadsplan af det ifrågavarande
området. Det vore ingen fara, att stadens myndigheter komme
att behandla dessa lägenhetsinnehafvare på något hårdhändt sätt, då
för åtskilliga af dem skyldig]leten att nedrifva sina hus skulle medföra
nödvändigheten att inflytta på fattighuset; men väl kunde staden begära,
att de icke finge lägga hinder i vägen för framdragande af gator,
vattenledningar kloaker m. in., och att de utan annat vederlag än minskning
i arrendet lemnade de delar af deras tomter eller ginge in på de

28

Statsutskottets Utlåtande N:o- 84.

rätningar som vore erforderliga. Och de platser som affärsmän förhyrt
till upplagsplatser, fabriksanläggningar in. in., der intet ömmande intresse
förelåge, och hvilkas innehafvare aldrig förestält sig, att de skulle få
behålla dem i oqvald besittning längre än till den nuvarande arrendatorns
afgång, dem funnes det väl intet rimligt skäl att för en obestämd
framtid på stadens bekostnad bortskänka, då staden skulle få betala
jorden till högt pris, men till ännu högre få köpa rätten att draga fram
sina gator? Det rimliga vore väl, att dessa innehafvare finge uppgöra
med staden om de vilkor, under hvilka de finge sitta qvar, lika väl
som de finge göra, i fall domänstyrelsen utarrenderade jorden till eu
ny arrendator, ja, till och med om det vore till den nuvarande, hvilken
efter den 14 mars innevarande år hade obetingad rätt att afhysa dem
eller ändra deras arrendevilkor.

Utan tvifvel komme det att inverka mycket väsentligt vid uppskattningen
af slottsjordens värde, huruvida Kongl. Maj:ts förslag vunne
Riksdagens bifall, hvarigenom fråntoges delar, som vore af stor vigt
för staden till reglering af gator och torg.

Af hvad i ärendet förekommit framgår, att å en del af slottsj orden,
som staden Halmstad önskat åt sig förvärfva, äfven göres anspråk för
fångvårdens behof till utvidgning af den plats, som är upplåten till
länsfängelse. Och otvifvelaktigt är, att det måste vara för staden förmånligt
att, vid inköp af det nu ifrågavarande området för dess utläggning
till tomter och gator m. m., äfven komma i besittning af nämnda
del af slottsj orden, på samma gång det synes uppenbart, att, vid bebyggande
af det nya stadsområdet med deraf föranledd lifligare trafik,
den nuvarande platsen för länsfängelset måste komma att visa sig vara
oändamålsenlig. Vid sådant förhållande har utskottet ansett, att i sammanhang
med förslaget om förändrad disposition af slottsjorden bör
tagas i öfvervägande, huruvida icke å densamma må kunna beredas
ännu mera fördelaktigt belägen plats för länsfängelset; och synes så
mycket större anledning härtill förefinnas, som, efter de numera förändrade
kommunikationsförhållandena inom Hallands län, det torde
kunna sättas i fråga huruvida fortfarande inom länet böra finnas förutom
länsfängelset två kronohäkten, nemligen de i Varberg och Kungsbacka
belägna; utan torde dessa lämpligen böra utrymmas och i stället
länsfängelset utvidgas, hvilket gifvetvis skulle lända till besparing i förvaltningskostnaden.
Härvid har utskottet velat tillägga, att staten synes
för den gamla fängelsebyggnaden med dess tomt kunna betinga sig så

Statsutskottets Utlåtande N:o 84.

29

stor köpeskilling, att deraf bör kunna vinnas ett väsentligt bidrag till
kostnaden för uppförande af ett nytt länscellfängelse.

Med afseende å hvad sålunda blifvit anfördt, finner utskottet detta
ärende böra underkastas förnyad pröfning, hvadan utskottet således
icke anser sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts nu framstälda förslag i
ämnet.

Emellertid har utskottet velat framhålla önskvärdheten deraf, att
vid förnyad öfverenskommelse med staden uti ifrågavarande ämne Kongl.
Maj:t må tillse, att förhållandena mellan, å ena sidan, köparen af slottsjorden
och, å andra sidan, innehafvare af lägenheter derå må ordnas
på ett för båda parterna så tillfredsställande sätt som möjligt.

Slutligen har utskottet med anledning af Kongl. Maj:ts föreliggande
förslag velat erinra, att, då, på sätt i den kongl. propositionen meddelats,
slottsjorden är i judicielt, administrativt och ecklesiastikt hänseende
förlagd till Halmstads stad, den inflytande köpeskillingen för
densamma synes böra, i likhet med hvad vid försäljning af kronans
fastigheter i städer under senare tider i allmänhet iakttagits, ingå till
fonden för anordnande af lokaler för statens embetsverk i hufvudstaden.

Då utskottet icke ansett sig böra biträda Kongl. Maj:ts ifrågavarande
proposition, är deraf en gifven följd, att utskottet äfven finner
sig böra afstyrka herr Apelstams ofvannämnda i ämnet väckta motion.

Utskottet hemställer alltså,

a) att Kongl. Maj:ts förevarande framställning
icke må vinna Riksdagens bifall; och

b) att ej heller herr Apelstams ofvan omförmälda
motion må af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 1 maj 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Bih. Ull Riksd. Prot. 1809. 4 Sand. 1 Åfd. 50 lläft.

5