Statsutskottets Utlåtande iV:o 78.

1

N:o 78-

Ank. till Riksd. kansli den 1 maj 1899, kl. 11 f. in.

Utlåtande angående fullbordande af statsbanan mellan Krylbo
och Örebro samt fortsättning af statsbanan från Göteborg
till Skee.

(R. A.)

I.

Uti eu till Riksdagen den 6 sistlidne mars aflåten proposition Ang'' *uUbm~
(n:o 62) har Kongl. Maj:t gjort framställning dels om fortsättning af fanan "mellan
statsbanan från Göteborg till Skee, dels ock beträffande fullbordandet Krylbo och
af statsbanan mellan Krylbo och Örebro. Örebro.

I sistnämnda hänseende har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att,
med godkännande, till hufvudsakliga delar, af de vid statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 6 mars 1899 fogade förslagskontrakt angående
förvärfvande för svenska statens räkning af bandelen Örebro—Frövi af
Örebro — Köpings jernväg och angående öfvertagande af kontrakt om
trafikerande af Örebro—Svärta jernväg, ej mindre bemyndiga riksgäldskontor
att enligt bestämmelserna i förstnämnda kontrakt fullgöra
liqviden af köpeskillingen med tillhörande räntebetalning samt utbetala
godtgörelse för anläggning af ett förbindelsespår vid Frövi, än äfven
för år 1900 anvisa

Bih. till Riksd. Prof. 1889. 4 Sand. 1 Afd. 48 Raft. (N:o 78.)

1

2 Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

till kompletteringsarbeten å bandelen Örebro—

Frövi................................................................................... kronor 237,500: —

till inköp af rullande materiel för linien

Spånga—Frövi—Örebro ................................................ » 300,000: —

till fullbordande af statsbanan mellan Krylbo
och Frövi jemte spårutvidgningar i Örebro ............ » 500,000: —

eller tillsammans kronor 1,037,500: —

att utgå af riksgäldskontor.

I en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 240) har herr
E. Sahlin hemstält, att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts proposition
n:o 62 i den del, som afser fullbordandet af Örebro—Krylbobanan,
ville för år 1900 anvisa till inköp af Örebro—Köpings jernvägsaktiebolags
verkstadsområde i Örebro och den dermed sammanhängande

bibanan till Skebäck ...................................................... kronor 450,000: —

till fullbordande af statsbanan från Krylbo till
Örebro återstoden af den beräknade anläggningskostnaden
........................................................................... » 2,254,000: —

eller tillsammans kronor 2,704,000: —

Riksdagen beslöt år 1897 anläggning enligt Kongl. Maj:ts förslag
af en statsbana från Krylbo till Örebro, för hvilken jernväg kostnaden
beräknats till 9,054,000 kronor. För denna bananläggning har Riksdagen
å’ riksstaten utom hufvudtitlarne anvisat:

för år 1898 ........................................................................... 3,000,000 kronor.

» s 1899 ........................................................................... 3,800,000 __»

eller tillsammans 6,800,000 kronor.

Af den beräknade anläggningskostnaden för hela denna bana skulle
alltså återstå oanvisadt ett belopp af 2,254,000 kronor.

Till det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 6 sistlidne mars har föredragande departementschefen i
detta ärende till en början anfört följande:

»Den 13 november 1852 utfärdades nådigt privilegium för Kongl.
svenska aktiebolaget för jernväg mellan Köping och Hult att företaga

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

3

och fullborda anläggningen af en jernväg mellan nämnda orter samt
derå bedrifva rörelsen. Genom nådig resolution den 21 december 1883
medgaf Kongl. Maj:t, att bolagets ändamål finge anses inskränkt till
att, såsom egare af jernvägen mellan Örebro och Köping, å samma
jernväg underhålla regelbunden person- och godstrafik.

Sedan ofvannämnda aktiebolag för jernväg mellan Köping och
Hult vid bolagsstämmor under år 1897 antagit ett från trafikaktiebolaget
Grängesberg—Oxelösund, såsom representant för ett konsortium,
inkommet anbud att för visst pris köpa Köping—Hultbolagets alla tillgångar,
och ett aktiebolag bildats för öfvertagande af detta köp, faststälde
Kongl. Maj:t den 23 juli 1897 bolagsordning för Örebro—Köpings
jern vägsaktiebolag, hvarjemte Kongl. Maj:t förklarade, att binder från
Kongl. Majtts sida icke mötte för Örebro—Köpings jernvägsaktiebolag
att förvärfva, ega och trafikera jernvägen mellan Örebro och Köping
under benämning Örebro—Köpings jernväg i enlighet med förut stadgade
samt då särskildt ändrade eller tillagda vilkor.

Till liqviderande af köpeskillingen bar Örebro—Köpings jernvägsaktiebolag
upptagit ett obligationslån å 6,000,000 kronor, hvilket lån
icke kan återbetalas förrän efter den 20 december 1907.

Bandelen Örebro—Frövi är 25 kilometer lång och har räler af
stål af omkring 32,2 1 kilograms vigt per meter samt syllar till ett antal
af 1,260 per kilometer. Banvallens krönbredd är 5,2 å 6 meter, ballastens
krönbredd 3,6 meter och dess djup omkring 0,4 5 meter. Den
största lutningen på banan är 7,5 på 1,000 och förekommer endast å en
sträcka af 328 meter. Den minsta kurvradien är 380 meter i en enda
kurva, dernäst 520 meter likaledes blott i en kurva. Endast sex kurvor
hafva mindre radie än 600 meter.

Till jernvägen höra derjemte ej mindre fastigheter invid jernvägsstationen
i Örebro, hvilka fastigheter numera, etter det vissa mindre
afsöndringar egt rum, bestå af något öfver 10 tunnland jord med derå
befintliga spår, vexlar, kontors-, förråds- och verkstadsbyggnader m. m.,
än äfven en bibana till Skebäcks hamn med dithörande lastplats vid
Svartån. Denna bibana löper utmed den tillämnade platsen för den
stora centralverkstaden å Alnängarne.

Dessutom må omförmälas, att bolaget på grund af kontrakt den
27 oktober 1895 under en tid af femtio år, räknadt från och med år
1897, har att ombesörja trafiken af den sistnämnda år öppnade Örebro—
Svärta jernväg.»

Enligt hvad vidare i statsrådsprotokollet erinrats, hade Kongl.
Maj:t, då uppdrag den 19 juni 1896 lemnades jernvägsstyrelsen att gå

4

Statsutskottets Utlåtande JS’:o 78.

i författning om upprättande af fullständig, af kostnadsförslag åtföljd
plan för anläggning af en statsbana från Krylbo till Örebro, förordnat,
att dervid särskildt borde undersökas, huruvida den redan befintliga
jernvägssträckningen mellan Frövi och Örebro lämpligen borde förvärfvas
åt staten.

Jernvägsstyrelsen hade med anledning häraf uppgjort alternativa
förslag rörande jernvägens sträckning söder om Spånga, nemligen dels,
under förutsättning att inköp af Frövi—Örebrolinien icke skulle ega rum,
en linie öfver Ullersäter samt öster om sjön Wäringen till Örebro och
dels, under förutsättning af inköp af sagda handel, eu linie från Spånga
till Frövi. I den skrifvelse af den 31 december 1896, hvarmed styrelsen
till Kongl. Maj:t öfverlemnat plan- och profilritningar jemte kostnadsförslag
rörande den föreslagna statsbanan från Krylbo till Örebro, hade
styrelsen framhållit, att enligt styrelsens förmenande linien Spånga—
Frövi—Örebro i trafikekonomiskt hänseende erbjöde högst väsentliga
fördelar framför sträckan Spånga—Ullersäter—Örebro och från denna
synpunkt sålunda vore att föredraga. Då härtill komme, att statens
inlösen af bandelen Frövi—Örebro skulle utesluta den konkurrens med
Köping—Hults jernväg, som Ullersätersliniens tillkomst skulle medföra,
samt att anordningarna vid Örebro i sådant fall kunde blifva betydligt
förenklade emot hvad förhållandet blefve, om ytterligare eu bana skulle
å nämnda station inledas, hade styrelsen funnit sig böra förorda Frövilinien
framför Ullersäterslinien under den förutsättning, att bandelen
Frövi—Örebro kunde för rimligt pris åt staten förvärfvas.

Vid föredragning i statsrådet den 26 februari 1897 af jernvägsstyrelsens
berörda skrifvelse hade statsrådet och chefen för civildepartementet
yttrat, att goda skäl syntes hafva andragits för att staten, i
stället för att från Spånga bygga ny jernväg öster om sjön Wäringen,
lämpligen borde bygga allenast linien Spånga—Frövi samt inköpa den
del af Köping—Hults jernväg, som sträckte sig mellan Frövi och Örebro
på vestra sidan af sagda sjö, men att, då Köping—Hults jern vägsaktiebolag
icke vore skyldigt att på några förut bestämda vilkor till staten
afstå allenast denna handel och för ty frågan om inlösen af densamma
måste blifva beroende på de vilkor, för hvilka den kunde förvärfvas,
samt bolaget ännu icke derom lemnat definitivt besked, det för det
dåvarande icke syntes &kunna föreslås annat än att draga fram linien
från Spånga öster om Wäringen till Örebro, dock att, derest antagligt
saluanbud å linien Frövi—Örebro af bemälda bolag afgåfves, förändrad
framställning i anledning deraf kunde till Riksdagen göras.

I enlighet med den mening, departementschefen sålunda uttalat,

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

o

hade samma dag proposition till Riksdagen aflåtits angående byggande
af en statsbana från Krylbo till Örebro; och hade denna framställning
af Riksdagen bifallits.

Rörande det ifrågasatta inköpet af bandelen Frövi—Örebro både
derefter, på sätt af statsrådsprotokollet (sid. 12—15) inhemtas, underhandlingar
pågått, hvilka slutligen ledt till det resultat, att mellan jernvägsstyrelsen
och styrelsen för Örebro—Köpings jernvägsaktiebolag ingåtts
ett förslagskontrakt angående bandelens förvärfvande för svenska
statens räkning, bvilket kontrakt jemte bilagor, nemligen ett förslagskontrakt
angående öfvertagande af trafikerandet af Örebro—Svartå
jernväg och en förteckning å personal, som skulle med jernvägen öfvertagas,
finnas fogade vid ifrågavarande statsrådsprotokoll.

Vid öfverlemnande till Kongl. Maj:t af detta kontrakt hade jernvägsstyrelsen
i skrifvelse den 28 sistlidne februari anfört, att af handlingarne
framginge, bland annat, att af den egentliga köpeskillingen,

3,160,000 kronor, skulle mot 4 procent årlig ränta innestå ett belopp
af 3,000,000 kronor till dess efter den 20 december 1907 Örebro —
Köpings jernvägsaktiebolags obligationslån kunde inlösas och bandelen
följaktligen göras gravationsfri, men att återstående delen af köpeskillingen
skulle kontant erläggas vid tillträdet; att vid statens öfvertagande
af kontraktet rörande trafikerandet af Örebro—Svartå jernväg
skulle inträda vissa modifikationer i kontraktsbestämmelserna, samt att
den staten i koncessionen å denna jernväg förbehållna rätt att inlösa
jernvägen i alla händelser skulle äfven under kontraktstiden qvarstå;
att bolagsstyrelsens förut framstälda fordran att staten skulle på sin
bekostnad anlägga en spårförbindelse från lämplig punkt å Frövi—
Ludvika jernväg till lämplig punkt å Örebro—Köpings jernväg mellan
Frövi och Ullersäter ändrats derhän, att staten skulle för bestridande
af kostnaden för denna spårförbindelses utförande genom bolagets försorg
till bolaget vid tillträdet öfverlemna ett kontant belopp af 98,200
kronor; att i köpet nu skulle, i motsats till hvad under föregående förhandlingar
varit förutsatt, ingå jemväl Frövi—Ludvika jernvägs andel
i Frövi station; att i köpet deremot icke heller nu skulle inberäknas
rullande materiel, sådana lösa inventarier, som icke vore utlemnade å
stationerna eller å linierna, samt i förråd befintliga förlags- och konsumtionsartiklar;
samt att vissa å en särskild förteckning upptagna, i
bolagets tjenst nu anstälda tjenstcmän och betjente till ett antal af 113
skulle tillerkännas rätt att öfvergå i statens jern vägars tjenst utan
minskning i de enhvar enligt samma förteckning t Ilkommande aflöningsförmåner,
dock undor förbehåll, bland annat, att de icke skulle vara

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

berättigade att erhålla konstitutorial å ordinarie beställning vid statens
jernvägar med ty åtföljande delaktighet i statens jern vägstrafiks pensionsinrättning,
utan tillsvidare anställas på tre månaders ömsesidig
uppsägning och att det således skulle blifva beroende på statsbaneförvaltningens
pröfning i hvarje särskildt fall, huruvida de blefve till
ordinarie befattningar konstituerade, med rätt likväl för dem af ifrågavarande
personal, som icke före den 1 februari 1901 blifvit till ordinarie
befattningar konstituerade, att af statsmedel erhålla lifräntor, att utgå
vid fylda 65 eller, hvad tågpersonal beträffade, 60 år med belopp, motsvarande
omkring två tredjedelar af eu hvars ordinarie aflöning, enligt
förteckningen, allt under förutsättning att vederbörande vid uppnåendet
af sagda ålder af 65 resp. 60 år ännu qvarstode i tjenst.

Med afseende å de sålunda uppstäda särskilda köpevilkoren hade
jernvägsstyrelsen erinrat om, bland annat, följande.

Hvad anginge öfvertagandet för Örebro—Ivöpingsbolagets del af
kontraktet angående trafikerandet af Örebro—Svartå jernväg, så hade
detta öfvertagande ingått bland köpevilkoren redan vid föregående förhandlingar
i ämnet; och torde bolaget i sjelfva verket icke kunna försälja
bandelen i fråga, om det icke befriades från fullgörandet af sina
förpligtelser på grund af berörda kontrakt. Statsbaneförvaltningen
skulle nu öfvertaga samma kontrakt med vissa modifikationer; och vore
styrelsen öfvertygad, att förvaltningen kunde göra detta utan risk för
staten, då Örebro—Svartåbanan torde ega goda förutsättningar att lemna
ett tillfredsställande ekonomiskt resultat, och kontraktet icke syntes
vara ofördelaktigt för den trafikerande förvaltningen. I detta hänseende
ville styrelsen framhålla att, enligt hvad styrelsen inhemtat, den
50 kilometer långa Örebro—Svartåbanan under år 1898 — det första
hela kalenderår, hvarunder banan trafikeras — lemna! en bruttotrafikinkomst
af 144,690 kronor 76 öre, samt att, medan Örebro - Köpings
jernvägsaktiebolag kontraktsenligt till bestridande af driftkostnaderna
uppburit ett belopp af 70 procent deraf eller i rundt tal 101,000 kronor,
dess verkliga driftkostnader kunnat begränsas inom ett belopp af 95,000
kronor. Svartåbanan hade i öfrigt under år 1898 tillfört Örebro—
Köpingsbanan en icke obetydlig trafik och trafiken å förstnämnda bana
befunne sig jemväl i stigande.

Det direkta förbindelsespår mellan Frövi—Ludvika och Örebro—
Köpings jernvägar, som bolaget ville hafva till stånd vid Frövi, hade
af jernvägsstyrelsen beräknats komma att med jordlösen samt vexeloch
signalsäkerhetsanordningar kosta 98,200 kronor, hvarvid afsetts,
att spåret skulle framdragas under statsbanelinien från Spånga. Här -

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

7

till komme emellertid kostnaden för ökade terrasseringsarbeten m. m.
vid sagda statsbanelinie i och för dess förande öfver förbindelsespåret,
16,800 kronor, hvadan alltså anordningen i dess helhet skulle betinga
en kostnad för staten af 115,000 kronor.

Frö vi—Lud vikabanans andel i Frö vi station, hvilken andel Örebro
—Köpingsbolaget nu skulle med full eganderätt kostnadsfritt öfverlemna
till staten, besutte ett icke obetydligt värde. Frövi—Ludvikabanan
egde nemligen vid nämnda station dels ett jordområde om tillhopa
42 qvadratref 60 qvadratstänger, hvilket i inköp betingat en
kostnad af omkring 2,400 kronor, dels 2,320 meter spår med 10 st.
vexlar, korsningar m. m. till värde af omkring 19,400 kronor, dels slutligen
två boställshus, hvilka vore brandförsäkrade för tillhopa 16,000
kronor. Då härtill komme, att åtskilliga bergsprängnings-, grusningsoch
planeringsarbeten utförts för en åt bolaget till 45,000 kronor angifven
kostnad, visade det sig att, äfven om jordområdet icke beräknades
till högre värde än det ursprungliga inköpspriset, Frövi—Ludvikabolagets
andel i Frövi station icke kunde uppskattas lägre än till
omkring 82,000 kronor.

Den i Örebro—Köpings jernvägsaktiebolags tjenst anstälda personalen
egde icke delaktighet ide enskilda jernvägarnes pensionskassa,
utan hade bildat en egen kassa, hvartill bolaget lemnade något årligt
bidrag. Från denna kassa, i hvilken jemväl verkstadsarbetare o. d.
vore delegare, kunde emellertid tillfredsställande pensionering icke bestridas,
utan hade praxis varit den att, då en ordinarie tjensteman eller
betjent funnits till följd af ålder eller sjukdom icke längre kunna på
ett nöjaktigt sätt fullgöra sina åligganden, han af bolaget beviljats
afsked med pension till belopp ungefärligen motsvarande två ti-edjedelar
af den egentliga lönen. Bolagsstyrelsen hade nu uppstält såsom
ett oeftergifligt vilkor för köpet, att staten skulle ej mindre taga viss
angifven personal till ett antal af 113 i sin tjenst, utan äfven i
pensioneringshänseende sörja för den del af samma personal, som i
följd af sin ålder eller andra orsaker ej funnes lämpligen kunna beredas
delaktighet i statens jernvägstrafiks pensionsinrättning; och hade
statens mellankomst i detta senare hänseende xxnder för handen varande
förhållanden ansetts bäst kunna ske under den form, att staten åt
denna del af personalen inköpte lifräntor att vid viss ålder utgå under
förutsättning att vederbörande ända till dess blefve i tjensten qvarstående.
Under antagande att enligt regeln alla af ifrågavarande personal,
som icke vore äldre än 40 år, skulle vinna inträde i statens
jern vägstrafiks pensionsinrättning, kunde, enligt hvad styrelsen inhemtat,

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

kostnaden för inköp af lifräntor till de återstående — tillsammans
några och tjugu personer — beräknas komma att uppgå till omkring

75,000 kronor, dervid premiebeloppet skulle till staten återbetalas för
dem, hvilka före den för enhvar utsatta tiden toge afsked eller blefve
från tjensten entledigad. För den händelse fyra under åren 1858 och
1859 födda personer tillätes inträda i pensionsinrättningen, skulle emellertid
kostnaden nedgå till omkring 58,000 kronor.

Då jernvägsstyrelsen derefter öfvergått till frågan, huruvida det
kunde anses med statens intresse förenligt, att bandelen Örebro—Frövi
med hvad dertill hörde inköptes på de vilkor, som, enligt hvad förslagskontraktet
utvisade, blifvit från bolagsstyrelsens sida uppstälda,
och att således söder om Spånga nybyggnad egde rum endast från
Spånga till Frövi, eller om staten hellre borde fortsätta nybyggnaden
från Spånga öfver Ullersäter till Örebro, hade styrelsen till en början
funnit en jemförelse böra göras mellan de kostnader, som i ena eller
andra fallet kunde komma att drabba staten.

Hvad då först anginge kostnaden för det fortsatta banbyggandet
öfver Ullersäter, så hade i det förslag, som legat till grund för Kongl.
Maj:ts proposition till 1897 års Riksdag angående Krylbo—örebrobanans
byggande, anläggningskostnaden för linien Spånga—Ullersäter
—Örebro beräknats till 1,946,000 kronor, eller efter afdrag af kostnaden
för expropriation af erforderlig mark, hvilken kostnad enligt
Kongl. Maj:ts och Riksdagens beslut skulle bestridas af landsting,
kommuner eller enskilde, 1,872,000 kronor. Oafsedt att de sedermera
inträffade ökningarna i arbetslöner och pris på materialier torde komma
att höja denna siffra, hade emellertid, sedan beslutet om Krylbo—
örebrobanans byggande fattades, en omständighet mellankommit, som
syntes böra föranleda till en ökad utgift i fråga om denna banbyggnad.
Då Köping—Hults jernvägsaktiebolag, hvithet bolag vid kostnadsförslagets
uppgörande egde banan mellan Örebro och Köping, icke varit
skyldigt att medgifva anslutning för ny bana, innefattade den ursprungliga
planen för Krylbo—Ullersäter—örebrolinien en öfvergång af ifrågavarande
bana vid Ullersäter medelst viadukt. Den nuvarande egaren
af Örebro—Köpingsbanan, Örebro—Köpings jernvägsaktiebolag, vore
deremot enligt Kongl. Maj:ts bestämmelse i resolution den 23 juli 1897
skyldig medgifva dylik anslutning, och vid sådant förhållande torde
någon tvekan icke kunna råda derom att, för den händelse staten
byggde en banlinie från Spånga öfver Ullersäter till Örebro, en föreningsstation
borde i det allmännas intresse anordnas vid Ullersäter. Enligt

9

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

af styrelsen uppgjord beräkning betingade en dylik anläggning eu
kostnad för staten af omkring 200,000 kronor, med livilket belopp
alltså kostnaden för Ullersäterlinien skulle komma att ökas.

Då genom användande af bibanan till Skebäck en lämplig förbindelse
skulle utan nämnvärd kostnad erhållas från Örebro station till
den tillämnade centralverkstaden på Alnängarna vid Örebro, samt denna
omständighet vore en af de faktorer, som gjorde Örebro—Frövibandelens
förvärfvande önskvärdt, borde vid en jemförelse mellan de båda nu
föreliggande alternativen jemväl tagas i betraktande den kostnad,
anläggningen af ett förbindelsespår från statsbanan till sagda verkstad
skulle komma att kräfva, för den händelse Skebäcksspåret ej skulle af
staten förvärfvas. Uti ifrågavarande hänseende hade styrelsen låtit
uppgöra ett förslag, som slutade å ett belopp af 135,000 kronor, dervid
emellertid vore att märka att, då jordvärdena vid Örebro vore i starkt
stigande, beloppet kunde komma att ökas derigenom, att expropriationskostnaderna
blefve större än nu beräknats.

Sammanstäldes nu anförda siffror, så visade det sig, att Ullersäteralternativet
skulle betinga en beräknad kostnad af (1,872,000 + 200,000
+ 135,000 =) 2,207,000 kronor.

Hvad derefter anginge kostnaden för Frövialternativet, så framginge
af det föregående, att följande belopp i detta hänseende redan
vore gifna, nemligen: bandelens inköpspris, 3,160,000 kronor, kostnaden
för förbindelsespåret vid Frövi, 115,000 kronor, samt kostnaden för
beredande af lifräntor åt äldre personal, 75,000 kronor eller eventuelt

58.000 kronor. Men härtill måste läggas dels kostnaden för banbyggnaden
från Spånga till Frövi, hvilken beräknats komma att uppgå till

308.000 kronor, oafsedt det belopp af 16,800 kronor, som banans

ledande öfver förbindelsespåret vid Frövi skulle betinga och livilket
redan inberäknats i den nyss angifna kostnaden för detta spår, dels
ock kostnaden för Örebro—Fröviliniens försättande i samma skick, som
afsetts för linien från Spånga öfver Ullersäter till Örebro. I detta
senare hänseende hade de närmare undersökningar, styrelsen nu företag^.
vid handen, att en utgift af 510,000 kronor vore erforderlig,

af hvithet belopp dock endast 269,000 kronor torde i sammanhang med
öfvertagandet af bandelen behöfva nedläggas å densamma, medan återstoden,
241,000 kronor, torde kunna successivt ingå i kostnaderna för
bandelens underhåll. Af ofvannämnda belopp, 269,000 kronor, representerade
största delen ko''stnaden för utbyte af äldre och lättare, före
år 1883 nedlagda räler mot sådana af 40 kilograms vigt äfvensom ny
öfverbyggnad m. m. å befintliga broar.

Bill. till Rilcsd. Vrot. 189!). 4 Samt. 1 Afd. 48 lläft.

O

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

Vid beräkning af de utgifter, inköpet komme att medföra, syntes
äfven för fullständigbetens skull böra tagas hänsyn till den omständigheten,
att staten jemlikt kontraktet skulle komma att under eu tid af
8 år binda sig vid en räntefot af 4 procent å ett kapital af 3,000,000
kronor. I betraktande deraf att man under senare tid vid motsvarande
beräkningar utgått från förutsättningen af en räntefot af 3,8 procent,
syntes den kostnad, staten i följd af nyssnämnda bestämmelse i kontraktet
komme att få vidkännas, kunna beräknas till omkring 50,000

kronor.

En sammanställning af nu angifna utgiftsbelopp gåfve vid handen,
att bandelens inköp skulle betinga följande kostnader:

inköpspris ..........................................

förbindelsespår vid Frö vi..............

linien Spånga—Frövi ....................

omedelbar kompletteringskostnad

lifräntor ............................................

ränteskilnad .......................................

......... kronor 3,160,000

.. . „ 115,000

„ 308,000

....... „ 269,000

... „ 75,000

............... „_ 50,000

Summa kronor 3,977,000

eller, om kostnaden för lifräntornas inköp skulle begränsas till 58,000
kronor, 3,960,000 kronor.

Under det att alternativet Spånga—Ullersäter—Örebro skulle kräfva
en utgift af 2,207,000 kronor, skulle alltså alternativet Spånga—Frövi
—Örebro representera en kostnad af åtminstone 3,960,000 kronor,
hvarvid vore att märka, att kostnaden för anskaffandet af rullande
materiel icke inginge i någotdera beloppet, men att deremot å båda
sidor upptoges en summa af 75,000 kronor — hvad det senare alternativet
anginge, inbegripet i kostnadssumman, 308,000 kronor, för linien
Spånga—Frövi — för sådana spårutvidgningar vid Örebro station,
hvilka voro erforderliga för mottagandet af den nya trafiken från
Krylbo.

Ehuru alternativet Spånga—Frövi—Örebro alltså skulle betinga
en betydligt större kostnad, erbjöde det enligt styrelsens förmenande
betydligt större fördelar. Till en början erkölles genom detta någonting
mera än en jernvägslinie från Spånga till Örebro, nemligen bolagets
fasta egendom i Örebro jemte bibanan till Skebäck med lastplatsen
vid Svartån. Vid en af baningeniören Hj. Renborg i november
månad år 1896 på styrelsens uppdrag verkstäld approximativ värdering
uppskattades denna egendom, bestående af 19 tunnland 16
kappland jord inom Örebro stad och hängbro socken, med spår, vexlar,

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

11

kontors-, förråds- och verkstadsbyggnader af olika slag, lokomotivstall,
boställshus, vagnbod, vändskifvor, lyftkran och vagnvåg m. m. till ett
värde af 432,000 kronor. Sedan dess både visserligen ett mindre jordområde
frånsålts, men å andra sidan jordvärdet betydligt stegrats. Vid
sådant förhållande och då bolagsstyrelsen förklarat sig villig att försälja
ifrågavarande egendom särskildt för sig för ett pris af 450,000 kronor,
med vilkor, bland annat, att till bolaget med eganderätt lemnades
lämplig plats i närheten af Örebro norra station för ett lokomotivstall
med dertill hörande verkstad och ditledande spår, syntes samma egendoms
värde numera icke kunna beräknas lägre än till 460,000 kronor.
Om från den ofvan angifna kostnadssumman för Frö vialternativet,

3.960.000 kronor, droges sagda belopp, 460,000 kronor, skulle alltså
återstående beloppet, 3,500,000 kronor, angifva den verkliga kostnaden
för detta alternativ i jemförelse med kostnaden för Ullersäteralternativet,

2.207.000 kronor.

Genom förvärfvandet af bandelen Örebro—Frövi skulle emellertid
staten kunna redan från början påräkna en betydande inkomst på jernvägslinien
Örebro—Spånga. Afkastningen af jernvägen mellan Örebro
och Köping hade nemligen — jemväl om inkomsten för malmtransporterua
å linien Frövi—Valskog frånräknades — sedan flera år tillbaka
befunnit sig i ständigt och snabbt stigande. Hvad särskildt anginge
linien Örebro—Frövi, så utvisade en af bolagsstyrelsen tillhandahållen
detaljerad tabell (bilagd statsrådsprotokollet), att hela trafikbruttoinkomsten
på linien Örebro—Frövi utgjort:

för år 1896 ............................................................................... kr. 331,529: —

» » 1897 ............................................................................. b 346,318: —

» » 1898 .............................................................................. b 385,084: —

och hade, enligt hvad jernvägsstyrelson inhemta!, motsvarande tal varit:

fcir år 1892 .............................................................................. kr. 312,402: —

» » 1893 ............................................................................... » 316,964: —

J> » 1894 ............................................................................... » 317,985: —

» » 1895 ............................................................................. b 322,125: —

Då styrelsen sökt uppgöra eu beräkning öfver den nettoinkomst,
staten, om don beslöte sig för Frövialternativet, skulle under den närmaste
tiden kunna påräkna å linien Örebro—Frövi—Spånga, hade styrelsen,
med hänsyn till den alltjemt stegrade trafiken, ansett tillfyllest
att till grund för denna beräkning lägga trafikresultaten under do tre
senaste åren. Beräkningen, rörande hvars detaljer utskottet tillåter
sig hänvisa till sid. 23—25 i statsrådsprotokollet, har gifvit till resultat:

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

bruttoinkomst ................................................................. kr. 339,774: —

driftkostnad|................................................................... » 188,997: —

nettobehållning .............................................................. kr. 150,777: —

Kapitaliserad efter en räntefot af 4 proc. gifver denna nettobehållning
ett värde af 3,769,425 kronor.

Enligt hvad jernvägsstyrelsen vidare anfört, borde den angifna
nettobehållningen sammanställas med kostnadssumman för linien Spånga
—Frövi—Örebro, 3,500,000 kronor, ökad med värdet af den rullande
materiel, som kunde böra beräknas för samma linie. I detta senare hänseende
hade vid uppgörandet af kostnadsförelagen för Krylbc—Örebrobanan
upptagits ett belopp af 75,000 kronor för hvarje banlängd af 10
kilometer; och då linien i fråga skulle få en längd af c:a 30 kilometer,
skulle alltså enligt denna beräkningsgrund rullande materiel behöfva
anskaffas för en summa af 225,000 kronor. Med hänsyn till den stora
trafik, som vore att förvänta å linien, syntes emellertid ett något högre
belopp böra beräknas; och hade styrelsen, med fästadt afseende jemväl
derå att eu icke ringa del af trafiken skulle komma att utgöras af
transitotrafik, ansett en förhöjning med c:a 33 procent vara skälig.
Den erforderliga rullande materielens värde skulle alltså upptagas till

300,000 kronor, vid hvilket förhållande kostnadssumman för bandelen
ökades till 3,800,000 kronor.

Äfven med beräkning af en så betydande kostnad för bandelens
förvärfvande skulle emellertid, enligt hvad den uppgjorda kalkylen utvisade,
staten kunna på bandelen beräkna en afkastning af omkring 4
procent. I sjelfva verket torde emellertid afkastningen blifva vida
större. Ty om också tilläfventyrs den i kalkylen ingående mindre betydande
faktorn bruttoinkomst på linien Frövi—Spånga upptagits till
väl högt belopp, funnes å andra sidan, då linien Örebro—Frövi i trafiktekniskt
hänseende erbjöde stora fördelar, sannolikhet för, att utgiftsprocenten
för bandelen i fråga konnne att icke obetydligt understiga
den nu beräknade utgiftsprocenten; och härtill komme, att med undantag
för linien Frövi—Spånga hänsyn i kalkylen icke tagits till den nya
trafik, som måste uppstå genom Krylbobanans tillkomst.

Styrelsen ansåge sig för den skull fullt berättigad uttala den
mening, att förvärfvandet af bandelen Örebro—Frövi på de i förslagskontraktet
uppstälda vilkor ''skulle för statsverket vara en förmånlig
affär, oafsedt den fördel, som läge i undvikandet af konkurrens med
Örebro—Köpings jernväg å sträckan mellan Ullersäter och Örebro.
Hvad särskilt anginge den förmån, som skulle beredas statens

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

13

jernvägar genom förvärfvandet af bolagets område i Örebro jemte spåret
till Skebäck, så hade redan förut framhållits betydelsen för den
ifrågasatta verkstadeanläggningen på Alnängarna af att staten erhölle
dispositionsrätt öfver sagda spår. Men besittningen af jordområdet vid
Örebro station vore af ej mindre vigt för statens jernvägar. Det belopp
af 75,000 kronor, som i de olika kostnadsberäkningarna för Krylbo—
Örebrobanan upptagits för utvidgning af Örebro station, afsåge endast
att åstadkomma för den nya trafikens mottagande direkt erforderliga
spårförändringar. Den alltjemt fortgående stegringen i rörelsen vid
Örebro station måste emellertid inom en nära liggande framtid nödvändiggöra
en betydande utvidgning af denna station, och kostnaden härför
skulle kunna i afsevärd mån begränsas, om staten egde bolagets nuvarande
jordområde. Exempelvis skulle, då en förflyttning af det nu
öster om spårsystemet befintliga godsmagasinet under alla förhållanden
måste ingå i planen för en utvidgning af stationen, detta magasin lämpligen
kunna flyttas till bolagets likaledes öster om spårsystemet belägna
område, medan åter, om staten ej egde detta område, plats icke gerna
kunde anskaffas för magasinet öster om spårsystemet, utan man blefve
nödsakad förlägga detta vester derom, hvilket i sin ordning skulle medföra,
att hufvudvägen till godsmagasinet måste anordnas medelst en
vägport under spårsystemet, då korsning i plan icke utan väsentliga
olägenheter och stor fara för trafiksäkerheten skulle kunna ifrågakomma.
Vägporten skulle emellertid på grund af lokala förhållanden icke kunna
anordnas utan en betydlig höjning af bangårdens hela spårsystem och
eljest obehöfliga förflyttningar af husbyggnader.

Vid bedömandet af nu föreliggande fråga syntes icke heller böra
lemna» utan afseende, att staten genom försäljning till tomter af en
del af ifrågavarande område skulle kunna återbekomma eu icke obetydlig
del af köpeskillingen för detsamma.

På grund af hvad sålunda anförts hade jernvägsstyrelsen hemstält,
det Ivongl. Maj:t täcktes till nu församlade Riksdag aflåta proposition
om förvärfvande för statens räkning af bandelen Örebro—
Frö vi af Örebro—Köpings jernväg mot den köpeskilling och på de vilkor
i öfrigt, som angåfves i det mellan styrelsen och styrelsen för
Örebro—Köpings jernvägsaktiebolag upprättade förslagskontrakt, äfvensom
pm framdragande af den under byggnad varande statsbanan mellan
Krylbo och Örebro i ändrad rigtning från Spånga, nemligen till Frövi
med nämnda plats såsom slutpunkt.

Rörande kostnaderna för fullbordandet af linien Krylbo—Frövi,

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

under förutsättning att bandelen Frövi—Örebro inköpes för statsverkets
räkning, har vederbörande föredragande inom jern vägsstyrelsen
lemnat följande utredning:

»Den af kongl. jernvägsstyrelsen år 1896 verkstälda utredningen,
hvilken ligger till grund för 1897 års Riksdags beslut rörande statsbaneanläggningen
Krylbo—Örebro, utvisar, bland annat, att denna statsbana
med sträckning öfver Ullersäter till Örebro skulle draga en kostnad
af sammanlagdt 9,053,823 kronor 75 öre — häruti inberäknadt kostnaden
för anskaffande af rullande materiel men icke expropriationskostnader.

Kostnaden för berörda statsbanas framdragande till Frövi, i stället
för Örebro, och anslutning till Örebro—Köpings jernväg å förstnämnda
plats erhålles genom fråndragande från förenämnda summa af såväl
den, oafsedt expropriationskostnaden, till 1,871,836 kronor 75 öre beräknade
anläggningskostnaden för sträckan Spånga—Örebro som äfven
å samma sträcka belöpande andel i kostnaden för anskaffande af
rullande materiel, 217,500 kronor, samt tillägg af dels den ursprungligen
beräknade anläggningskostnaden för bandelen Spånga—Frövi, 308,000
kronor (innefattande jemväl expropriationskostnaden, 12,639 kronor 25
öre), dels ock eu summa af 16,800 kronor, afseende uppförande af en
sedermera såsom nödvändig befunnen vägport för Frövi—Ludvika
jernvägs framdragande i förändrad sträckning under statsbanan och
deraf föranledda ökade terrasseringskostnader, och uppgår sålunda till
ett belopp af 7,289,287 kronor, hvaraf tillsammans 6,800,000 kronor
redan blifvit af Riksdagen beviljade, och erfordras följaktligen ytterligare
ett anslagsbelopp af 489,287 kronor, eller i afrundadt tal 500,000
kronor för ifrågavarande statsbanas framdragande till Frövi, dock utan
att omfatta bandelens Spånga—Frövi förseende med rullande materiel
samt under förutsättning att de på senare tider väsentligt stegrade
arbets- och materialprisen icke föranleda högre anläggningskostnad
för banan i dess helhet, än hvad ursprungligen dertill beräknats.»

Till närmare utredning angående behofvet af förbättringar å bandelen
Frövi—Örebro är vid statsrådsprotokollet fogad en af vederbörande
föredragande inom jernvägsstyrelsen meddelad »öfversigt af
kostnaderna för erforderliga kompletteringsarbeten m. in. å bandelen
Frövi—Örebro vid statens enventuella öfvertagande af sagda handel»,
hvilken utredning, såsom förut nämnts, slutar å ett belopp af 51.0,000
kronor. Enligt hvad departementschefen från jernvägsstyrelsen erfarit,
bör emellertid, då i köpet ingår Frövi—Ludvika jernväg nu tillhöriga
boställshus vid Frövi, från nämnda slutsumma afdragas den beräknade
kostnaden för uppförande af betjeningshus i Frövi 30,000 kronor jemte

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

15

motsvarande andel af de till 5 procent å kostnaden beräknade allmänna
utgifterna eller 1,500 kronor, således tillsammans 31,500 kronor.

Dä detta belopp ingår uti summan för de arbeten, som borde
omedelbart verkställas, borde alltså afdrag å denna summa 269,000
kronor, göras med nyssnämnda belopp, 31,500 kronor, eller till 237,500
kronor, hvarigenom också den sammanlagda kostnaden för inköpet af
bandelen i fråga minskades med 31,500 krono!''.

För egen del har departementschefen slutligen yttrat:

»Mot de af jernvägsstyrelsen ingifna båda förslagskontrakten
angående förvärfvande för statens räkning af bandelen Örebro—Frö vi
af Örebro—Köpings jernväg och angående öfvertagande af kontraktet
om trafikerande af Örebro—Svartå jernväg har jag icke något att
erinra. Sistnämnda förslagskontrakt innehåller, såsom jernvägsstyrelsen
redan påpekat, uttrycklig bestämmelse derom, att trafikkontraktet upphör
att gälla, om svenska statsverket begagnar sig af den i nådiga
koncessionen för Örebro—Svartå jernväg den 23 november 1894 statsverket
förbehållna rätt att inlösa jernvägen.

Kostnaden för inköpet af bandelen Örebro—Frövi, i synnerhet
då dertill läggas de ytterligare belopp, hvilkas utbetalande enligt jernvägsstyrelsens
utredning blifver nödvändigt, om inköpet beslutas, skulle
visserligen medföra en betydligt större statsutgift än byggandet af
linien Spånga—Ullersäter—Örebro; men då jernvägsstyrelsen efter en
grundlig utredning kommit till det resultat, att trafikinkomsten å bandelen
i fråga redan från början skall komma att gifva en så stor afkastning,
att skälig ränta beredes å alla nedlagda kostnader, synes
mig den med det förra alternativet förenade större utgiften icke böra
blifva för frågans afgörande bestämmande, helst flera goda skäl tala
för inköpet såsom fördelaktigare för staten än byggandet af den nya
linien.

Det är visserligen förenadt med svårighet att tillförlitligen utreda,
huru stor del af den ifrågakommande trafiken skulle, om inköpet ej
sker, komma att belöpa på bandelen Örebro—Frövi och huru mycket
skulle falla på bandelen Ullersäter—Örebro. Men så mycket är i allt
fall tydligt, att det är för staten fördelaktigt att, om möjligt, den
fraktkonkurrens undvikes, som skulle blifva eu följd af byggandet af
linien Ullersäter—Örebro.

Inköpet af bandelen i fråga skulle ock medföra, att trafiken å
Örebro vigtiga station blefvo uteslutande statsbanetrafik, så att skilda

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

trafikintressen icke vidare der förekomme, i hvilket sammanhang jag
jemväl vill erinra derom, att enligt förslagskontraktet hela Frövi
station blir, i motsats till hvad förut varit ifrågasatt, uteslutande statsegendom.

Jernvägsstyrelsen har redan framhållit fördelen för statsverket af
att komma i besittning af bolagets sällsynt välbelägna fastigheter i
Örebro och af bibanan till Skebäcks hamn, hvilken bana kommer
att utgöra den lämpligaste spårförbindelsen med verkstadsområdet vid
Alnängarne.

Om jag till det anförda lägger, att vid den nu allmänt öfverklagade
svårigheten för jordbruket att anskaffa tillräckligt antal arbetare
en viss lättnad kan vinnas, om på en, om ock ej alltför afsevärd sträcka
en redan befintlig bana köpes i stället för att ny jernväg bygges, så
anser jag mig hafva tillräckliga skäl att föreslå, att denna fråga förelägges
Riksdagen, och dervid, i nära anslutning till den ställning jag
förut i frågan intagit, tillstyrka, att det föreslagna köpet må komma
till stånd.

Såsom en sista invändning deremot skulle kunna räknas, att t. f.
chefen för generalstaben i utlåtande den 5 februari 1897, för hvilket
är närmare redogjordt uti statsrådsprotokollet för den 26 i samma
månad, uttalat sig till förmån för byggandet af linien Spånga—Ullersäter—Örebro
på den grund, att man på detta sätt skulle erhålla två
sjelfständiga transportlinier norr och vester om Mälaren, nemligen Krylbo
—Örebro—Hallsberg och Tillberga—Frövi—Örebro—Svartå. Häremot
vill jag nu endast erinra, att, enligt hvad jag inhemtat, bandelen Örebro
—Frövi genom sitt fördelaktiga läge i tekniskt hänseende har en ovanligt
stor trafikförmåga, hvartill kommer att, till följd af bestämmelserna i
1852 års privilegiebref för Köping-— Hults jernväg, den till inköp föreslagna
bandelen å hela sträckan redan har mark för dubbelspår samt
alla broars landfästen anordnade för dubbelspår, om ock, till följd af
ökade fordringar på utrymme mellan spåren, dessa landfästen nu äro
något för smala. Det skulle sålunda icke möta synnerligen stora
svårigheter att vid behof utlägga dubbelspår å den 25 kilometer långa
sträckan mellan Frövi och Örebro, då de omförmälda dubbla transportlinierna
skulle vara minst lika fördelaktigt ordnade, som om Ullersäteralternativet
nu valdes.

Om beslut fattas angående inköp af bandelen Örebro—Frövi, skulle
kostnaden för hela jernvägen mellan Krylbo och Örebro komma att

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

17

blifva följande, dervid jag i afseende å detaljerna får hänvisa till jernvägsstyrelsens
utredning:

Bandelen Krylbo—Frövi:

redan anvisadt........................... kr. 6,800,000: —

ytterligare behöflig! anslag,
hvari ock ingå 75,000 kronor
för spårutvidgningar i Örebro,
....................... „ 500,000: — kr.

Bandelen Frövi—Örebro:

köpeskilling (deraf kontant

160,000 kronor) .......... kr. 3,160,000: —

med afdrag af värdet å verkstadsområdet
och Skebäcks spåret.

...................................... „ 460,000: —

Förlust å ränteskilnad............................................... „

För förbindelsespåret vid Frövi.............................. „

Komplettering af banan........................................... „

Lifräntors inköp ......................................................... „

Rullande materiel......................................................... „

tillsammans kr. 10,760,700: —

Beträffande behofvet af anslag för köpeskillingens liqviderande
och öfriga erforderliga utgifter är först att märka, att den för fullständighetens
skull upptagna posten för ränteskilnad 50,000 kronor
icke är någon utgift, som kräfver anslag, äfvensom att, då enligt
förslagskontraktet frågan derom, för hvilka med banan öfvertagna

tjenstemän och betjente lifräntor skola anskaffas, icke behöfver komma
till slutligt afgörande förrän under år 1901, något anslag för detta
ändamål icke bör äskas af den nu församlade Riksdagen.

Köpeskillingens hufvuddel, 3,000,000 kronor, skall enligt kontraktet
innestå till slutet af år 1907. Vid sådant förhållande synes något anslag
för fullgörande af denna liqvid icke för närvarande vara .erforderligt,
utan torde det lämpligaste vara, att riksgäldskontor erhåller
bemyndigande att i sinom tid fullgöra denna liqvid äfvensom att fullgöra
den räntebetalning intill viss förfallodag, som är i kontraktet
föreskrifven.

Bill. till liiksd. Prof. 1809. 4 Sami 1 Afd. 48 Haft.

7,300,000: —

2,700,000

50.000
98,200

237,500

75.000
300,000

3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

På det att hela köpeskillingen må blifva liqviderad i en och
samma ordning, torde ock vara lämpligast, att riksgäldskontoret bemyndigas
att utbetala till bolaget dels den kontanta liqviden af 160,000
kronor, efter ifrågakommande behöriga afdrag, och dels godtgörelsen
för spåranläggningen vid Frövi med 98,200 kronor.

Hvad derefter beträffar utgifterna

för komplettering af bandelen Frövi—Örebro .......... kr. 237,500:

för rullande materiel till linien Spånga—Frövi—Örebro „ 300,000: —

och till färdigbyggande af jernvägen Krylbo—Frövi

jemte spårutvidgningar i Örebro...............................„ 500,000: —

eller tillsammans kr. 1,037,500: —

torde anslag för dessa ändamål böra i vanlig ordning äskas, dervid
jag, efter samråd med chefen för finansdepartementet, anser mig böra
föreslå, att beloppet begäres att utgå från riksgäldskontoret.»

I den af herr Sahlin väckta motionen, till hvars närmare innehåll
utskottet tillåter sig hänvisa, hafva erinringar framstälts beträffande
den utredning, på grund hvaraf jernvägsstyrelsen funnit skäl antaga
det föreslagna inköpet af bandelen Örebro—Frövi vara för staten ekonomiskt
fördelaktigt. Motionären har förmenat, att kostnaderna för
Krylbobanans fullbordande enligt detta alternativ skulle belöpa sig till
en betydligt större summa än den af jernvägsstyrelsen angifva. Till
denna summa borde nemligen efter motionärens tanke läggas ej mindre
det belopp af 241,000 kronor, som beräknats för framdeles erforderlig
komplettering af Örebro—Frövibanan, än äfven 775,000 kronor för
utläggning af dubbelspår å denna bana. JDå emellertid de i förstnämnda
belopp ingående poster närmast äro att hänföra till det framtida underhållet,
anser utskottet giltig anledning saknas att upptaga dem i förevarande
kostnadsberäkning; och hvad angår banans ombyggnad till
dubbelspårig synes det visserligen utskottet uppenbart, att denna anordning,
som föreslagits af strategiska skäl för möjliggörande af hastiga
truppförflyttningar, skulle för detta ändamål vara fullt så effektiv som
två skilda banor mellan samma ändpunkter, men deremot har utskottet
ingalunda kunnat finna behofvet åt eu sådan dubbel förbindelse vara
åtminstone för närmaste framtiden fullt ådagalagdt, och det förefaller
i viss mån egendomligt, att motionären, ehuru han anser de afsedda
fördelarna i strategiskt hänseende icke kunna vinnas genom utläggandet

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

19

af dubbelspår å bandelen i fråga, likväl vill belasta inköpsalternativet
med kostnaden härför.

Utskottet, som sålunda icke kunnat finna fog för motionärens
påståenden i förenämnda afseende, utan tvärtom anser den af jernvägsstyrelsen
angifna kostnadssumman vara rundligt tilltagen, har ej heller
kunnat finna, att styrelsen vid beräkning af den nettoinkomst, som
staten under den närmaste tiden kunde hafva att förvänta af linien
Örebro—Frövi—Spånga, kommit till ett alltför förmånligt resultat.
Motionären har härvid anmärkt, att driftkostnaden, som af jernvägsstyrelsen
beräknats efter medeltalet af utgiftsprocenten å statens jernvägar
söder om Storvik under de tre senast förflutna åren, borde sättas
betydligt högre. Enligt hvad utskottet inhemtat, har emellertid utgiftsprocenten
å bandelen Örebro—Frövi under åren 1896 och 1897 i
verkligheten väsentligt understigit motsvarande procenttal å ofvanberörda
statsjernvägar, och då härtill kommer, att genom nämnda handels
öfvertagande af staten en del administrationskostnader, såsom aflöning
till styrelse-, trafik-, maskin- och banbefäl, gifvetvis komma att besparas,
i det att statsjernvägarnas högre förvaltningspersonal icke derigenom
behöfver ökas, synes man hafva grundad anledning antaga, att driftkostnaden
på denna starkt trafikerade och synnerligen välbelägna bana
skall kunna begränsas till den af jernvägsstyrelsen beräknade procenten.

De betänkligheter, motionären uttalat mot statens öfvertagande af
skyldigheten att trafikera Örebro—Svartå jernväg, kan utskottet icke
dela. Högst antagligt är, att inkomsten af denna bana, som för trafik
öppnades först den 1 oktober 1897, kommer att under de följande
åren betydligt stegras. Vid sådant förhållande och då redan under år
1898 ersättningen för banans trafikerande, som enligt kontraktet utgår
med vissa procent af bruttoinkomsten, visat sig mer än tillräcklig för
driftkostnadernas bestridande, synes man icke hafva anledning befara,
att resultatet för framtiden skall visa sig mindre fördelaktigt.

Med stöd af den framlagda utredningen, mot hvars rigtighet
utskottet icke funnit befogade anmärkningar framstälda, har jeruvägsstyrelsen
uttalat den mening, att inköpet af bandelen Örebro—Frövi
på de nu föreslagna vilkoren skulle i ekonomiskt afseende vara
för statsverket förmånligt, i det att skälig ränta redan från början
kunde beräknas å alla deraf föranledda kostnader. Visserligen skulle
Krylbobanan kunna för en väsentligen lägre statsutgift fullbordas genom
byggandet af linien Spånga—Ullersäter—Örebro. Men dervid är att
märka, att inkomsten af denna bansträcka är ganska oviss, då den
blefve underkastad konkurrens med den äldre linien Örebro—Frövi—

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

Ullersäter med dess upparbetade trafik, som jemväl erhåller afsevärdt.
tillflöde genom två tillslutande banor, och i allt fall torde ränteafkastning
icke omedelbart kunna påräknas af det kapital, som nedlägges på
byggandet af en ny jernväg. Af största betydelse vid afgörandet af
denna fråga anser utskottet emellertid vara, att det ur nationalekonomisk
synpunkt måste befinnas mindre rigtigt att anlägga en ny bana,
då trafiken i fråga kan fullt ut besörjas genom anlitande af en redan
befintlig. Eu sådan användning af landets kapitaltillgångar synes utskottet
icke kunna rätt försvaras. Härjemte bör ock vid den i närvarande
tid knappa tillgången på arbetskrafter uppmärksammas, att
genom Krylbobanans framdragande öfver Ullersäter gifvetvis större
anspråk skulle ställas på arbetsmarknaden än genom bifall till det af
Kongl. Maj:t föreslagna alternativet.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, får utskottet, som icke
har något att erinra mot de i anledning af det föreslagna inköpet upprättade
förslagskontrakten, hemställa,

att, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning och med afslag å herr Sahlins i ämnet
väckta motion, Riksdagen må, under godkännande, till
hufvudsakliga delar, af de vid statsrådsprotokollet öfver
civilärenden den 6 mars 1899 fogade förslagskontrakt
angående förvärfvande för svenska statens räkning af
bandelen Örebro—Frö vi af Örebro—Köpings jernväg
och angående öfvertagande af kontrakt om trafikerande
af Örebro—Svartå jernväg, ej mindre bemyndiga riksgäldskontoret
att enligt bestämmelserna i förstnämnda
kontrakt fullgöra liqviden af köpeskillingen med tillhörande
räntebetalning samt utbetala godtgörelse för
anläggning af ett förbindelsespår vid Frö vi, än äfven
för år 1900 anvisa

till kompletteringsarbeten å

bandelen Örebro—Frövi.................. kronor 237,500: —

till inköp af rullande materiel
för linien Spånga—Frövi—Örebro „ 300,000: —

till fullbordande af statsbanan
mellan Krylbo och Frövi

jemte spårutvidgningar i Örebro..... „ 500,000: —

eller tillsammans kronor 1,037,500: —
att Utgå af riksgäldskontoret.

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

21

II.

I ofvan omförmälda proposition (n:o 62) har Kongl. Maj:t vidare Angående
föreslagit Riksdagen att till fortsättning af statsbanan från Göteborg fortsättning af
till Skee för år 1900 anvisa 4,000,000 kronor att utgå af riksgälds- Tätting—
kontoret. Skee.

I skrifvelse den 27 april 1898 anmälde Riksdagen sig hafva beslutat
anläggning af en statsbana från Göteborg öfver Uddevalla till
Skee, hvarför kostnaden beräknats till 13,091,000 kronor, samt till
påbörjande af denna bana för år 1899 anvisat 750,000 kronor, med rätt
för Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter, jernvägen borde
genomgå, allt under det af Kongl. Maj:t föreslagna förbehållet om sedvanlig,
kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. för jernvägen, såvidt densamma
genomlöpte Göteborgs och Bohus län, samt med vilkor, att
landsting, kommuner eller enskilde genom förbindelse, som kunde af
Kongl. Maj:t godkännas, dels åtoge sig att två år efter tillsägelse, som
dock ej finge ske före år 1901, hafva anlagt och för trafik öppnat
jernväg från statsbanans mellan Göteborg och Skee ändpunkt vid Skee
till Strömstad af normal spårvidd och i öfrigt af sådant byggnadssätt,
att statsbanans bantåg kunde med skälig hastighet derå framföras, dels
ock medgåfve, att, om jernvägen Skee—Strömstad icke vore färdig å
utsatt tid eller befunnes icke vara byggd enligt faststälda plan- och
profilritningar, staten skulle ega bygga jernvägen färdig eller försätta
densamma i det skick, samma ritningar utvisade, allt på dens eller deras
bekostnad, som förbindelsen utfärdat.

Förbehållet om kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. för jernvägen,
såvidt densamma genomlöper Göteborgs och Bohus län, afsåg:

att af landsting, kommuner eller enskilde skulle kostnadsfritt
upplåtas:

dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med dertill hörande afdikningar, vattenaflopp
och parallelvägar;

all mark för banbevakningsområden, hållplatser och bangårdar;

all mark för till följd af jern vägsbyggnaden erforderlig anläggning
af nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda, vägar;

dels under arbetets fortgång:

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

grustägter med dertill hörande vägar och sidospår behöflig mark, att
vid arbetets slut aflemnas i då befintligt skick;

samt att upplåtelsen jemväl skulle innebära förpligtelse att lemna
ersättning för olägenheter till följd af försvårad brukning, förlängda
vägar eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara
måtte, som kunde anses härflyta af det genom jernvägens anläggning
orsakade intrång;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös
för hvad i ett eller annat afseende härutinnan tilläfventyrs kunde komma
att brista.

Hvad beträffar den del af statsbanan Göteborg—Skee, som genomlöper
Göteborgs- och Bohus läns landstingsområde, meddelas i statsrådsprotokollet
öfver civilärenden den 6 sistlidne mars, att nämnda läns
landsting genom laga kraftvunnet beslut den 22 september 1898 förbundit
sig att fullgöra den nu omförmälda kostnadsfria upplåtelsen af
mark, och att denna förbindelse vore affattad i ordagrann öfverensstämmelse
med förbehållets lydelse.

Vidkommande banans sträckning inom Göteborgs stads område
hafva stadsfullmägtige i nämnda stad, efter det ett af dem den 10 november
1898 lemnadt, i statsrådsprotokollet oförmäldt medgifvande i fråga om
upplåtelse af mark för banan befunnits icke vara affattadt med önskvärd
bestämdhet, för frågans förnyade behandling fått från chefen för civildepartementet
mottaga »kostnadsförslag för statsbanan genom Bohuslän
1896 och 1897» jemte tillhörande ritningar, hvilka handlingar, bland
annat, innehålla uppgifter rörande jernvägens föreslagna sträckningar
öfver såväl Kungelf som Ytterby. Med anledning häraf hafva stadsfullmägtige,
enligt till statsutskottet från civildepartementet öfverlemnade
handlingar, den 23 sistlidne mars beslutit förklara, att stadsfullmägtige
vore villiga att för den beslutade jernbanan från Olskrokens station i
Göteborg till Skee — i hvad dess sträckning inom Göteborgs stads
område anginge och vare sig anläggningen skedde enligt eller i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med ettdera af de föreliggande förslagen beträffande
jernvägens sträckning öfver Ytterby eller Kungelf — kostnadsfritt
upplåta mark m. m. i väsentlig enlighet med hvad i Riksdagens
berörda skrifvelse den 27 april 1898 fordrats; samt att stadsfullmägtige
för dessa utfästelser uppstält följande vilkor och förbehåll:

att upplåtelsen af mark för viadukterna, utöfver hvad som erfordrades
för deras landfästen med dertill hörande kringfyllning, endast afsåge
den mark, som upptoges af grunden för de bockar, som skulle uppbära
viadukterna; dock att staten egde vid förefallande reparation eller för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

23

ändring af viadukterna fritt disponera derför under arbetstiden ytterligare
behöflig mark;

att viadukterna skulle göras så höga, att vanlig gatutrafik å derför
vid tiden för viadukternas uppförande afsedda punkter derunder
kunde framgå obehindrad, och att gatuytorna icke komma så nära i nivå
med vattenytan, att olägenhet deraf uppstode;

att, till undvikande af olägenhet för trafiken, under viadukt skulle
anbringas lämpligt skydd af jernplåt;

att staten öfver sitt banområde skulle bereda och underhålla lämpliga
och ändamålsenliga vägöfvergångar, der sådana förbindelser emellan
de å ömse sidor om jernbanorna belägna platserna af stadsfullmägtige
pröfvades nödiga och lämpligen kunde anordnas; samt

att staden frikallades från skyldighet att deltaga, utom hvad beträffade
upplåtelse af mark, i kostnaden för sådan omläggning af jernbana,
som i följd af Bohuslänsbanans anläggning kunde komma i fråga.

Beträffande det af Riksdagen uppställa vilkor angående anläggning
af normalspårig jernväg mellan Skee och Strömstad, harMepartementschefen
meddelat, att till fullgörande af detta vilkor Strömstad—
Skee jernvägsaktiebolag genom skriftlig förbindelse, hvilken blifvit af
Kongl. Maj:t godkänd, dels åtagit sig att två år efter tillsägelse, som
dock ej får ske före år 1901, hafva anlagt och för trafik öppnat jernväg
från statsbanans mellan Göteborg och Skee ändpunkt vid Skee till
Strömstad af normal spårvidd och i öfrigt af sådant byggnadssätt, att
statsbanans bantåg må kunna med skälig hastighet derå framföras, dels
ock medgifvit, att, om jernvägen Skee—Strömstad icke är färdig å utsatt
tid eller befinnes icke vara byggd enligt faststälda plan- och profilritningar,
staten må eg a bygga jernvägen färdig eller försätta densamma
i det skick, samma ritningar utvisa, allt på Strömstad—Skee jernvägsaktiebolags
bekostnad.

Vidare har departementschefen upplyst, att Kongl. Maj:t den 22
december 1898 beviljat Strömstad—Skee jernvägsaktiebolag, för hvilket
bolagsordning samma dag faststälts, koncession å jernvägsanläggning
från Strömstad till Skee. Vid koncessionsansökningen, öfver hvilken
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och jernvägsstyrelsen haft att yttra
sig, hade fogats ett kostnadsförslag, enligt hvilket denna jernväg med en
spårvidd af 1,4 35 meter och en längd i liufvudspår af 6,4 5 kilometer
skulle komma att kosta 716,000 kronor, deruti emellertid icke inbegripits
kostnad för rullande materiel eller för jernvägens anslutning till
den blifvande statsbanestationen i Skee. Båda de hörda styrelserna
hade sammanstämmande framhållit, att den understälda planen för banan

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

syntes uppfylla den af Riksdagen uppstäda fordran, att byggnadssättet
skulle vara sådant, att statsbanans bantåg skulle kunna med skälig
hastighet derå framföras.

Utöfver vanliga vilkor hade i koncessionen särskildt föreskrifvits,
att koncessionsliafvaren skulle vara pligtig tillåta att, på vilkor som
mellan jernvägsstyrelsen och koncessionshafvaren öfverenskommes eller,
om öfverenskommelse ej kunde träffas, af Kongl. Maj:t bestämdes, låta
statsbanans tåg mellan Göteborg och Skee framgå jemväl å linien Skee
—Strömstad.

Med anslutning till de i Riksdagens vilkorsbestämmelse angifna
tider hade i koncessionen föreskrifvits, att arbetet å jernvägsanläggningen
skall börja senast den 1 februari 1901 och derefter så bedrifvas,
att jernvägen må vara färdig att för trafik upplåtas senast den 1
februari 1903.

Enligt bevis från patent- och registreringsverket hade Strömstad
—Skee jernvägsaktiebolag inregistrerats den 6 februari 1899. Aktiekapitalet
hade då uppgått till 360,400 kronor och kunde utgöra lägst
350,000, högst 900,000 kronor. Å aktiekapitalet hade inbetalts 180,200
kronor, och skulle återstående inbetalning fullgöras å tider, som styrelsen
bestämde, dock före den 23 oktober 1900.

Då härtill komme, att af de tecknade aktierna ett så stort antal,
som svarade mot minimikapitalet, 350,000 kronor, tillhörde Göteborgs
och Bohus läns landsting och hushållningssällskap samt staden Strömstad,
och att nämnda läns landsting den 22 september 1898 besluta
att till aktiebolaget utlåna såväl ett belopp af 380,000 kronor som äfven,
derest det skulle visa sig erforderligt, ytterligare ett belopp af 50,000
kronor, allt mot den ränta, som landstinget sjelft finge betala, syntes
jernvägsanläggningen mellan Skee och Strömstad vara fullt betryggad.

Beträffande det belopp, som borde till arbetenas fortsättande under

år 1900 äskas, har departementschefen erinrat, att Kongl. Maj:t af 1898

års Riksdag för ändamålet begärt 4,000,000 kronor, men att Riksdagen,

med afseende å omfattningen af de för statens räkning för närvarande

bedrifna jernvägsbyggnaderna och af de pågående enskilda jernvägs anläggningarne

i landet, ansett lämpligt, att arbetet å den ifrågasatta

statsbanan genom Bohuslän framflyttades ett år, och förty för denna

banbyggnad anvisade för år 1899 endast det belopp af 750,000 kronor,

som i propositionen afsetts för förberedande arbeten under år 1898.

*

Af hvad ofvan blifvit meddeladt framgår, att de af nästlidna års
Riksdag uppstälda vilkor för beslutet om anläggning af ifrågavarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 78.

25

statsbana numera blifvit uppfylda, dervid emellertid stadsfullmägtige i
Göteborg vid sitt medgifvande om kostnadsfri upplåtelse af mark m. m.
fäst vissa förbehåll, hvilka dock icke synas vara af den betydelse, att
utskottet funnit sig böra deremot göra erinran, öfvertygadt som utskottet
är, att vid det definitiva bestämmandet af planen för banans framdragande
genom stadsområdet förhållandena skola kunna på ett tillfredsställande
sätt ordnas.

Med afseende å de svårigheter, som fortfarande genom bristen på
arbetskrafter beredas jordbruk och näringar, och då arbetena för fullbordandet
af Örebro—Krylbobanan äfven nästa år komma att pågå,
anser sig utskottet icke böra tillstyrka, att byggandet af Bohuslänsbanan
under samma år bedrifves i den omfattning, som med Kongl. Maj :ts förevarande
framställning afses, utan torde enligt utskottets mening anslaget
för år 1900 begränsas till 2,000,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Majrts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen till fortsättning af
statsbanan från Göteborg till Skee för år 1900 anvisar
2,000,000 kronor.

Angående sättet för anskaffande af detta belopp kommer utskottet
att framdeles afgifva yttrande.

Stockholm den 1 maj 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reservation

vid punkten J:o (angående fullbordande af statsbanan mellan Krylbo
och Örebro):

af herrar friherre J. T. Gripenstedt, A. G. L. Billing och /. Wijk,
hvilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till herr E. Sahlins i
ämnet väckta motion.

Bih. till Riksd. Frot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 48 Häfi.

4