Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
1
N:o 74.
Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1899, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj it s i statsverkspropositionen
under sjette hufvudtiteln gjorda framställning om
anslag till aflöningar och öfrig a utgifter vid Ultuna
landtbruksinstitut, dels ock Kongl. Maj:ts proposition angående
slutlig organisation af nämnda institut.
(2:a U. A.)
Kongl. Maj:t har dels i punkten 23 af sjette hufvudtiteln i den till
innevarande års Riksdag aflåtna proposition angående statsverkets tillstånd
och behof föreslagit Riksdagen, att på extra stat för år 1900 anvisa ett
anslag af 29,000 kronor till aflöningar och öfriga utgifter vid Ultuna
landtbruksinstitut, dels ock uti särskild proposition (n:o 77) af (Jen 24
nästlidne mars under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver
civilärenden för samma dag föreslagit, att Riksdagen måtte
dels, med godkännande af det i ofvannämnda statsrådsprotokoll intagna
förslag till stat för landtbruksinstitutet vid Ultuna äfvensom af den
föreslagna ändringen i gällande vilkor för åtnjutande af de i staten för
institutet upptagna löneförmåner, höja det å sjette hufvudtiteln under anslagstiteln
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtinannanäringar»
uppförda anslag till Ultuna landtbruksinstitut från 20,000 kronor till
51,000 kronor eller med 31,000 kronor;
Bih. till Riksd. 1''rot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 44 Haft. (N:o 14).
1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag a
15.000 kronor till understöd åt landtmannaskolor)» att ökas från 190,400
kronor till 221,400 kronor;
dels medgifva, att besparingar, som å det i staten för institutet till
»institutets öfriga utgifter» uppförda belopp under ett år uppkomme, finge
användas till bestridande af utgifter under ett kommande år;
dels ock å extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 17,800 kronor
till uppförande af en lektorsbostad vid institutet.
Till det vid statsverkspropositionen fogade protokoll öfver civilärenden
för den 13 sistlidne januari har föredragande departementschefen anmält,
hurusom styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultima till Kongl. Maj:t afgifvit
förslag till, bland annat, omorganisation af lärarekrafterna vid
institutet, i sammanhang hvarmed hemstälts om uppförande å ordinarie
stat af hela det erfordeidiga aflöningsbeloppet. Men då samtliga de myndigheter,
som borde i ärendet höras, ännu icke hunnit afgifva utlåtanden,
har departementschefen förklarat sig icke kunna vid föredragning af statsverkspropositionen
göra någon framställning om ändring i de bestående
förhållandena, om ock departementschefen ansåge sannolikt, att han skulle
kunna framdeles under Riksdagens fortgång anmäla ärendet inför Kongl.
Maj:t; och har derför departementschefen tillstyrkt, att Kong]. Maj:t måtte
hos Riksdagen göra framställning af innehåll, som statsverkspropositionen
utvisar.
Till statsrådsprotokollet för den 24 nästlidne mars har departementschefen
till en början erinrat, att Kongl. Maj:t uti proposition till 1891 ars
Riksdag angående statsverkets tillstånd och behof, i sammanhang med
frågan om omorganisation af Ultuna landtbruksinstitut, framlagt förslag
till stat för institutet, deruti, bland annat, funnits upptagna b lektorer,
med eu aflöning för hvar af 3,000 kronor, deraf 2,000 kronor i lön och
1.000 kronor i tjenstgöringspenningar, samt 3 adjunkter med en aflöning
af 2,0,00 kronor hvar, deraf 1,400 kronor i lön och 600 kronor i tjenstgöringspenningar,
samt med tillägg för lektorerna, att efter fem ar kunde
lönen höjas med 500 kronor, efter tio år med ytterligare 500 kronor ^och
efter 15 år med ytterligare 500 kronor, och med anmärkning, att saväl
rektor och öfriga lektorer som adjunkterna skulle åtnjuta jemväl fri bostad.
Ålderstillägg för adjunkterna hade icke i staten föreslagits af den
uttryckligt angifna anledning, att deras befattningar i allmänhet kunde
betraktas såsom öfvergångsplatser till bättre aflönade tjenster.
För åtnjutande af de föreslagna aflöningsförmånerna hade tillika föreslagits
vissa vilkor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
3
Enligt skrifvelse den 13 maj 1891 hade denna Kongl. Maj:ts framställning
af Riksdagen på det sätt bifallits, att Riksdagen, under förutsättning,
att behållna afkastningen af den staten tillhöriga, till landtbruksinstitutet
vid Ultima anslagna fasta egendom äfvensom elevernas afgifter
och hyresbidrag blefve till statsverket redovisade,
dels, med godkännande af ej mindre följande »stat för landtbruksinstitutet
vid Ultuna;
Aflöning. |
Lön. |
Tjenst- görings- |
Summa |
1 rektor, arfvode |
penningar. |
2,000 |
|
1 lektor ........ |
2,000: — |
1,000: — |
3,000 |
3 lektorer ..... |
6,000: — |
3,000: — |
9,000 |
1 adjunkt ..... |
1,400: — |
600: — |
2,000 |
3 adjunkter ... |
4,200: — |
1,800: — |
6,000 |
Extra lärare, arfvoden.......... |
2,250 |
||
1 bibliotekarie ... . |
300 |
Aflöning summa kronor 24,550
Efter fem år kan lönen
höjas med 500 kronor, efter
tio år med ytterligare 500
kronor och efter femton år med
ytterligare 500 kronor.
Till institutets öfriga utgifter .............
Summa kronor
24,450: —
49,000: —
Anm. Rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta jemväl fri bostad;®
än äfven de för aflöningsförmånernas åtnjutande föreslagna vilkor, bibehållit
det å sjette hufvudtiteln under anslagstiteln »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar» uppförda anslag till Ultuna landtbruksinstitut
vid oförändradt belopp, 20,000 kronor, samt på extra stat
anvisat för aflöningar och öfriga institutets utgifter 29,000 kronor;
dels ock medgifvit, bland annat, att Kongl. Maj:t egde under en lid
af fem år vidtaga de ändringar i aflöningsstaten, som för genomförande
af institutets förändrade organisation kunde erfordras, med vilkor att
hvarken faststälda aflöningsbelopp eller aflöningsstatens slutsumma öfverskredes.
Enligt kongl. bref den 6 augusti 1891 hade detta Riksdagens beslut
af Kongl. Maj:t blifvit godkändt i hvad det afvikit från hvad Kongl. Maj:t
i propositionen föreslagit, och hade samma dag kungörelse angående de
för aflöningsförmånernas åtnjutande bestämda vilkor utfärdats. Sedermera
hade Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse härmed årligen faststält, stat för
Ultuna landtbruksinstitut, senast för år ! 899 genom kongl. brefvet den
21 oktober nästlidna år.
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
Angående ämnesfördelningen mellan de vid institutet anstälde lärare
föreskrefves uti 28 § af Kongl. Maj:ts förnyade stadgar för landtsbruksinstitutet
vid Ultuna den 14 oktober 1892, att vid institutet meddelades
undervisning af:
fyra lektorer, nemligen
1 i jordbrukslära,
1 i husdj urslära,
1 i kemi och geologi,
1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel,
fyra adjunkter, nemligen
1 i kemi och mejerilära, deri inbegripen mejerikemi,
1 i praktisk matematik, mekanik, fysik och meteorologi,
1 i redskaps- och byggnadslära samt fältmätning och ritning,
1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära, samt
tre extra lärare, nemligen
1 i skogshushållning,
1 i nationalekonomi samt ekonomilagfarenhet och kommunalrätt,
1 i bokföring.
Beträffande särskildt lärarnes sålunda bestämda antal och ämnenas
fördelning dem emellan äfvensom de åt lärarne anvisade löneförmåner
ansåge sig departementschefen böra, med hänsyn till de framställningar,
Indika han nu hade att anmäla, lemna följande redogörelse.
Behofvet af att lärarnes vid landtbruksinstituten ställning så förbättrades,
att möjlighet förefunnes att för instituten förvärfva fullt goda
lärarekrafter, hade föranledt den så kallade landtbruksläroverkskomitén att
i dess till Kongl. Maj:t afgifna betänkande angående organisation af rikets
landtbruksläroverk af den 29 mars 1884 föreslå inrättandet af lektorsbefattningar,
hvilkas innehafvare skulle bestrida undervisningen i de för
praktiken vigtigare hufvudämnena och åtnjuta aflöningsförmåner af 3,000
kronor hvar jemte ålderstillägg, äfvensom fri bostad, hvaremot komiterade
ansett, att undervisningen i de grundläggande teoretiska eller elementära
ämnena mycket väl kunde bestridas af lägre aflönade tjensteman, så kallade
adjunkter, hvilka borde åtnjuta en aflöning af 2,000 kronor, deraf 1,500
kronor i lön och 500 kronor i tjenstgöringspenningar, jemte fri bostad,
som dock ej behöfde vara afsedd för familj, samt utan rätt till ålderstillägg,
då det vore att förmoda, det innehafvarne af dessa befattningar ej
komme att betrakta dem annorlunda än såsom tillfälliga, hvilka de önskade
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
5
utbyta mot andra i ekonomiskt afseende förmånligare. Komiterades förslag
hade, förutom extra lärare, upptagit
dels 6 lektorer, nemligen:
1 i fysik samt maskin- och byggnadslära,
1 i kemi och geologi,
1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel,
1 i jordbrukslära,
1 i husdjurslära samt
1 i mejerilära,
dels ock 3 adjunkter, nemligen:
1 i fysik samt maskin- och byggnadslära,
1 i kemi och geologi samt
1 i husdjurens anatomi och sjukvårdslära.
Landtbruksakademiens förvaltningskomité, som öfver förslaget hörts,
hade för sin del i allt väsentligt godkänt denna fördelning af läroämnena
mellan lektorerna och adjunkterna, men då förvaltningskomitén i motsats
mot landtbruksläroverkskomitén ansett, att chefskapet för institutet och
landtegendomen borde bibehållas hos direktören för institutet, hvilken
skulle undervisa i jordbrukslära, hade förvaltningskomitén ansett nödigt
att, för att innehafvaren af dessa befattningar icke skulle blifva alltför
betungad af göromål, till hans biträde vid undervisningen borde anställas
en adjunkt i jordbrukslära, hvarigenom adjunkternas antal skulle komma
att utgöra 4.
I den proposition i ämnet, som af Kongl. Maj:ts aflåtits till 1889
års Riksdag, hade samma fördelning af Kongl. Maj:t ''blifvit godkänd, dock
med den förändring, att lektorn i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel
blifvit utbytt mot en adjunkt, samt att adjunkturen i fysik, maskin- och
byggnadslära icke upptagits. I enlighet med landtbruksläroverkskomiténs
åsigt borde enligt förslaget adjunkterna icke åtnjuta ålderstillägg. Denna
proposition hade af Riksdagen blifvit afslagen,''och hade frågan om fördelningen
af läroämnena mellan de särskilda lärarne således varit oafgjord.
Då ärendet ånyo upptagits af styrelsen för Ultima landtbruksinstitut
uti skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 8 september 1890, hade bemälda
styrelse föreslagit följande fördelning af läroämnena mellan lektorer och
adjunkter:
6 lektorer, nemligen:
1 i jordbrukslära,
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
1 i praktisk mekanik samt maskin- och byggnad slava,,
1 i organisk och agrikulturkemi samt mejerikemi,
1 i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel,
1 i husdjuslära samt
1 i mejerilära,
4 adjunkter, nemligen:
1 i jordbrukslära,
1 i praktisk matematik, fysik och meteorologi,
1 i oorganisk kemi och geologi samt
1 i husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära.
Detta förslag till lärarepersonal vid institutet hade sålunda skilt sig
från det af Kong! Maj:t till 1889 års Riksdag afgifna förslag i samma
ämne hufvudsakligen derutinan, att styrelsen för Ultima landtbruksinstitut
upptagit en lektor i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel, i likhet med
landtbruksläroverkskomitén, samt en adjunkt i praktisk matematik, fysik
och meteorologi, under det att nämnda adjunkt uteslutits i Kongl. Maj:ts
förberörda förslag samt lärarebefattningen i botanik, zoologi och trädgårdsskötsel
upptagits såsom adjunktur. Samtliga ordinarie lärare, således äfven
adjunkterna, borde enligt Ultunastyrelsens förslag åtnjuta rätt till ålderstillägg.
Mot detta Ultunastyrelsens förslag hade landtbruksstyrelsen uti häröfver
afgifvet infordradt utlåtande af den 21 november 1890 anmärkt
dels att, derest ett af landtbruksstyrelsen framstäldt förslag om upphörande
af den högre mejeriskolan vid Ultima och inrättandet af en dylik vid
Alnarp genomfördes, det af institutsstyrelsen föreslagna lektoratet i mejerilära
ej behöfde upprättas, dels att i sammanhang dermed den förändring
i den af styrelsen föreslagna fördelning af läroämnena mellan lärarne
borde vidtagas, att åt den lektor, som enligt förslaget skulle undervisa i
organisk ock agrikulturkemi samt mejerikemi, borde tilldelas ämnena kemi
och geologi samt att den adjunkt, som enligt samma förslag skulle undervisa
i oorganisk kemi och geologi, skulle i stället vara skyldig att meddela
undervisning i kemi, med särskildt afseende å mejerikemi, samt i mejerilära,
dels ock att den föreslagna adjunkturen i jordbrukslära mycket väl
kunde ur förslaget uteslutas, enär någon af de utaf institutsstyrelsen upptagna
två stipendiaterna kunde åläggas att handleda eleverna i samma ämne
samt tjenstgöra såsom repetitörer i detsamma, hvartill komme att, då den
dåvarande läraren i detta ämne utan adjunkt medhunnit, förutom fullgörandet
af sina åligganden såsom lärare, äfven förvaltningen af egen
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
7
domen, en lektor, som odeladt finge egna sig åt sitt lärarekall, syntes
kunna, äfven om kursen i ämnet något ökades, utan biträde af adjunkt
meddela den erforderliga undervisningen deri. Mot förslaget, i hvad det
afsett rätten för de ordinarie lärarne att åtnjuta ålderstillägg, hade landtbruksstyrelsen
icke gjort någon anmärkning.
Uti det vid Kongl. Maj:ts proposition'' i ämnet till 1891 års Riksdag
fogade statsrådsprotokoll hade dåvarande departementschefen uttalat, att
han beträffande organisationen af läroverket väl för sin del ansåge landtbruksstyrelsens
förslag hafva afgjordt företräde framför 1889 års förslag,
men att det syntes kunna ifrågasättas, om icke ämnenas fördelning å de
särskilda lärarne borde underkastas pröfning vid uppkommande ledigheter
eller eljest, då förhållandena dertill föranledde.
Vid pröfning inom Riksdagen af samma kongl. proposition hade af
statsutskottet uttalats den åsigten, att, då af 1889 års förslag med -inberäknande
af hufvudläraren i jordbrukslära, som enligt detta förslag tillika
skulle vara anstaltens direktör, men med frånräknande af den i och med
den högre mejeriskolans upphörande obehöfliga lektorn i mejerilära, såsom
fast anstälda lärare upptagits 4 lektorer och 4 adjunkter, det syntes utskottet
med allt skäl kunna ifrågasättas, huruvida icke en dylik fördelning
af de ordinarie lärarekrafterna å de båda skilda lönegraderna skulle blifva
en ändamålsenlig fördelning af läroämnena äfven med den af Kongl. Maj:t
då föreslagna organisationen. Under öfverläggningarna rörande frågan
inom kamrarna hade betänkligheter uttalats mot, att de olika lärarnes
undervisningsområden och omfånget af hvar och en lärares verksamhet
icke blefve definitivt bestämdt, utan att ämnesfördelningen komme att
lämpas efter de särskilda lärarnes egenskaper. Då i öfrigt åtskillig ovisshet
rådt rörande lämpligheten af vissa delar af den föreslagna organisationen,
hade Riksdagen, såsom redan anförts, med upptagande i den då
godkända, ännu gällande staten för landtbruksinstitutet vid Ultuna af aflöningar
i eldighet med Kongl. Maj:ts förslag för 4 lektorer och 4 adjunkter,
beslutit att, för att jemkningar framdeles skulle kunna göras i de
anmärkta hänseendena, uppföra den delen af det utaf Kongl. M$j:t för
omorganisationens genomförande begärda anslaget, som öfverskrede det
å sjette hufvudtiteln under anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk
och landtmannanäringar» uppförda anslag till landtbruksinstitutet
vid Ultuna, 20,000 kronor, eller 29,000 kronor, på extra stat för år 1892;
och hade sedermera Riksdagen årligen för afiöningar och öfriga utgifter
vid institutet utöfver det ordinarie anslaget, 20,000 kronor, å extra stat
beviljat ett anslag af 29,000 kronor.
Då fråga sedermera uppstått rörande utfärdandet af stadgar för in -
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
stitutet, hade till följd af Riksdagens beslut om inskränkande af det utaf
Kongl. Maj:t föreslagna antalet lektorer från 5 till 4 samt ökandet deremot
af adjunkternas antal från 3 till 4 blifvit nödigt att verkställa förändring
af den fördelning af läroämnena mellan lektorer och adjunkter,
som blifvit af landtbruksstyrelsen föreslagen och af Kongl. Maj:t uti förberörda
kongl. proposition ansedd ega företräde framför 1889 års förslag.
Sagda förändring hade hufvudsakligen åstadkommits sålunda, att i de
stadgar för institutet, som af Kongl. Maj:t den 14 oktober 1892 utfärdats,
någon lektor i praktisk mekanik samt maskin- och byggnadslära icke upptagits,
utan hade dessa ämnen fördelats mellan adjunkterna.
I sammanhang med afgifvande af förslag till åtskilliga ändringar i
nyssberörda stadgar för institutet, för hvilket förslag departementschefen
icke ansåge sig i detta sammanhang behöfva redogöra, hade nu, enligt
hvad departementschefen vidare meddelat, styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut
i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 16 september 1897 med bifogande
af särskilda yttranden af institutets rektor och lärareråd, beträffande lärarne
vid institutet anfört hufvudsakligen följande:
Då styrelsen i sitt år 1890 afgifna förslag till ny organisation föreslagit,
att lärarne vid institutet skulle vara af 3 grader: lektorer, adjunkter
och extra lärare, hade styrelsen fasthållit vid den princip, att lärarne i
samtliga liufvudämnen och de grundläggande ämnen, som syntes vara af
synnerlig vigt vid den högre landtmannabildningen, skulle tillhöra den
första graden, hvaremot biträdande lärarne i dessa ämnen samt hufvudlärarne
i de mindre vigtiga ämnena, i hvilka lärare kunde beräknas med
lätthet erhållas med den för undervisningen vid institutet nödiga utbildningen,
skulle vara adjunkter, under det att i de läroämnen, hvari undervisningen
upptoge blott en ringa del af läsåret, denna skulle kunna bestridas
af extra lärare.
Denna princip hade emellertid icke blifvit följd vid fastställande af
nu gällande organisation, i det att dels det föreslagna antalet lärare ej
obetydligt reducerats, dels vigtiga hufvudämnen, såsom mejerilära, mekanik
samt maskin-, redskaps- och byggnadslära, anförtrotts åt adjunkter,
dels slutligen adjunkturerna i motiveringen till Kongl. Maj:ts proposition
till Riksdagen år 1891 i motsats till styrelsens förslag betecknats
som öfvergångsplatser, afsedda att innehafvas under en kortare tid af
unge män, som snart kunde vänta befordran till andra förmånligare
tjenster, hvarför deras löneförmåner ock inskränkts till 2,000 kronor,
utan rätt till löneförbättring, samt en ungkarlsbostad, löneförmåner som
ej vore tillräckliga för nödtorftigt uppehälle för en gift person, hvilket
faktiskt alla de nu varande adjunkterna vore. Utsigten att från dessa
Statsutskottets Vtlåtande N:o 54.
9
platser erhålla befordran till andra, bättre afiönade tjenster hade visat
sig ganska ringa, hvilket ock vore lätt förklarligt, alldenstund dessa lärare
måste utbilda sig specielt för sin tjenst vid institutet; men i den mån de
detta gjorde, blefve de uppenbarligen mindre kompetenta att konkurrera
om tjenster med andra uppgifter tillsammans med personer, som särskildt
egnat sig åt dessa uppgifter. För att kunna existera, måste dessa lärare
mer eller mindre åsidosätta de fortsatta studier, som vore nödvändiga eller
önskvärda för befattningens vid institutet fullgoda skötande, för att antingen
bereda sig till vinnande af förmånligare anställning af annan beskaffenhet
eller genom för tjensten vid institutet främmande arbete skaffa
sig extra inkomster.
Detta förhållande vore så mycket beklagligare, som adjunkternas
undervisning blifvit vida mer magtpåliggande än i styrelsens ofvannämnda
förslag afsetts. Visserligen hade det lyckats att trots det minskade antalet
lärare ordna det så, att icke något läroämne uteslutits, och att hvarje
lärare fått sig tilldelade ämnen, som bildade en ganska naturlig ämnesgrupp,
men uppenbart vore att, i den män lärarnes antal minskats, blefve
ock de fleste lärarnes undervisning mer omfattande och magtpåliggande.
Adjunkternas ställning hade derjemte blifvit sämre än enligt styrelsens
förslag och knappt bättre än extra lärarnes vid de allmänna läroverken,
men det kunde uppenbarligen icke vara rätt och klokt att, som vid Ultima
blifvit fallet, åt lärare i sådan ställning uppdraga undervisningen i flera
hufvudämnen eller magtpåliggande grundläggande ämnen vid ett af landets
högre afslutande fackläroverk. Detta vore så mycket betänkligare, som
det, enligt styrelsens förmenande, på grund af den under den förflutna
tiden vunna erfarenheten om adjunkternas ogynsamma ekonomiska ställning
vid de nuvarande innehafvarnes afgång skulle blifva svårt att erhålla fullt
kompetenta personer som sökande till sådana på eu gång magtpåliggande
och illa afiönade tjenster. Redan vid dessas första besättande hade det
visat sig, att de sökande ej i alla fallen beherskade alla delar af ämnet
så fullständigt, som önskligt varit, men styrelsen hade ansett sig på
grund af de låga löneförmånerna ej kunna ställa kompetensfordringarna
så högt, som önskvärdt varit. Följden hade blifvit den, att t. ex. i
mejerilära och kemi måst antagas eu skicklig kemist, som först efter sin
anställning vid institutet genom studier i utlandet förskaffat sig nödig utbildning
i hufvudämnet mejerilära med dess hjelpvetenskap bakteriologi.
Då en sådan utbildning af läraren naturligtvis icke vore möjlig under
tjenstgöringen vid institutet, berodde det alltid på särskilda omständigheter,
om och när en sådan långvarigare studieresa kunde få af en lärare anträdas,
och saken vore alltid förknippad med stora olägenheter.
liih. till Itlksd. Vrol. Wto. 4 Samt. 1 Afil. 44 Höft. S>
10
Statsutshotetts Utlåtande N:o 74.
Enligt styrelsens mening kunde dessa för institutets anseende och
verksamheten vid detsamma beklagliga förhållanden ej afhjelpas på annat
sätt, än att de nuvarande adjunkturerna förändrades till lektorat. Först
derigenom komme dessa tjensters innehafvare i den ekonomiskt betryggade
ställning, att de utan anlitande af andra förvärf vid sidan af sin lärareverksamhet
kunde lefva som gifta och ej behöfde betrakta sina tjenster
som öfvergångsplatser. Först derigenom kunde man också hoppas att vid
ledigheters inträffande få i alla afsenden kompetente sökande.
Styrelsen ansåge för sin del samtliga de fyra adjunktsplatserna vara
af den vigt och betydelse, att de borde förvandlas till lektorat vid nuvarande
innehafvarnes afgång. Visserligen kunde innehafvaren af adjunkturen
i de veterinära ämnena lättare än de öfriga erhålla befordran till
andra tjenster, men han vore genom sin tjenstgöring vid institutet förhindrad
att söka och utöfva en mer vidsträckt veterinärpraktik; och då
vid tillsättandet af läns- och distriktsveterinärer stort afseende med rätta
fästes vid denna, vore hans utsigter i konkurrensen om dylika tjenster i
hög grad minskade genom hans anställning vid institutet. Det vore äfven
af vigt såväl för egendomen som i synnerhet för institutets elever, att
denne lärare så mycket som möjligt vistades vid Ultuna. Det intresse,
som jordbrukaren plägade hysa för kreaturen och deras befinnande, gjorde,
att eleverna, som utan tvifvel delade detta intresse, äfven utom den egentliga
undervisningen kunde vid mångfaldiga tillfällen hafva gagn af veterinärens
praktiska råd och anvisningar.
Skulle de sålunda ifrågasatta förändringarna af lärareplatserna genomföras,
så skulle alltså för hvarje adjunkt, som afginge, en lektorstjenst
upprättas, livilket skulle medföra en ökning af lönen med 1,000 kronor,
eller inalles för fyra förändrade tjenster 4,000 kronor, jemte framdeles
ålderstillägg och pension till samma belopp som för de nuvarande lektorerna.
Efter redogörelse, huru enligt styrelsens mening det ökade behof
af bostadslägenheter, som skulle uppstå, derest styrelsens förslag bifölles,
lämpligen borde fyllas, hade styrelsen, beträffande önskvärdheten
deraf att lektorerna finge i fråga om rätt till ålderstillägg tillgodoräkna
sig viss föregående tjenstgöring, åberopat hvad institutets rektor derom
anfört, nemligen att det skulle vara synnerligen gagneligt för institutet,
om lektor vid institutet finge rätt att för beräkning af ålderstillägg
räkna sig till godo äfven den tid, han före sin anställning vid institutet
tjenstgjort i samma grad vid högre allmänt eller tekniskt läroverk eller
såsom docent vid universitet till samma utsträckning, som denne på
grund af denna tjenstgöring egde rätt att beräkna tjenstår vid dessa
nämnda läroverk. För egen del hade styrelsen än ytterligare betonat
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
11
den redan af institutets rektor påpekade svårigheten att erhålla dugande
lärare vid institutet, om lektorstjensterna vid detsamma vore uti ifrågavarande
hänseende sämre stälda än motsvarande fenster vid de allmänna
läroverken.
Till följd af kong! remiss hade landtbruksstyrelsen den 11 november
1898 till Kong! Maj:t afgifvit utlåtande öfver institutsstyrelsens nu omförmälda
förslag och dervid hufvudsakligen anfört följande.
Derest alla lärarebefattningarna vid institutet vore af enahanda beskaffenhet,
så att icke skäligen antagas kunde, att tillräckligt goda lärarekrafter
kunde till någon af desamma förvärfvas, med mindre än att de
med lektorsbefattningarna nu förenade löneförmåner dertill ansloges,
skulle gifvetvis icke någon tvekan behöfva råda derom, att ju staten borde
för samtliga lärarne bevilja enahanda löneförmåner, hvilka vore lektorerna
förunnade. Med undantag af de extra lärarne, hvilka skulle bibehållas
vid sina nuvarande löneförmåner, skulle enligt Ultunastyrelsens föreliggande
förslag Ofri ga lärare vid institutet eller med andra ord samtliga ordinarie
lärarne erhålla samma förmåner, som vore lektorerna anvisade, hvaraf
följden skulle blifva, att hela den nuvarande adjunktsinstitutionen skulle
upphäfva^. Detta berodde tydligen på samma styrelses uppfattning om
omöjligheten att på annat vilkor för de med hvarje adjunktsbefattning nu
förenade läroämnen erhålla fullt goda lärarekrafter. Till en del ansåge
landtbruksstyrelsen denna åsigt vara rigtig, nemligen för sa vidt anginge
de båda adjunkturerna dels i kemi och mejerilära, deri inbegripen mejerikemi,
dels ock i redskaps- och byggnadslära samt fältmätning och ritning,
hvaremot styrelsen funne fullt giltiga skäl icke hafva blifvit anförda för
förändring till lektorat af öfriga två adjunkturer, nemligen den i praktisk
matematik, mekanik, fysik och meteorologi samt den i husdjurens anatomi,
fysiologi och sjuk vårdslära.
Hvad först anginge adjunkturen i kemi och mejerilära, deri inbegripen
mejerikemi, hade — såsom ock inhemtades af den föregående utredningen
denna adjunktur tillkommit på förslag af landtbruksstyrelsen i dess
skrifvelse den 21 november 1890. Visserligen hade sedermera den högre
mejeriskolan vid Ultuna upphört och i stället inrättats mejeriinstitutet vid
Alnarp och sålunda den förutsättning, hvarunder landtbruksstyrelsens
ifrågavarande förslag afgifvits, blifvit uppfyld, men på samma gång hade
under den tid, som sedan dess förflutit, förhållandena med hänsyn till
den svenska landtbruksnärirxgens bedrifvande i många afseenden förändrats
och särskildt hade mejerihandteringen fått för samma näring en vida större
betydelse än förr, hvarvid endast behöfde erinras att, då landets export
af naturligt smör år 1890 uppgått till 15,043,330 kg., samma export år
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
181)7 utgjort 23,862,OCH) kg., att till följd af den stora konkurrensen på
den utländska marknaden anspråket på mejeriprodukternas beskaffenhet
betydligt stegrats, samt att konsumtionen inom landet af såväl smör som
ost äfvensom exporten af sistnämnda vara i afsevärd grad tilltagit. Häraf
hade emellertid blifvit en följd, att mejeriläran, som enligt 3 § af de för
landtbruksinstitutet vid Ultuna gällande stadgar utgjorde ett af hufvudämnena
vid institutet, kommit att blifva ett af de vigtigaste bland dessa
och sålunda enligt grundtanken för undervisningens bedrifvande vid
institutet icke längre borde anförtros åt mindre kompetent lärare än en
bland lektorerna, åt hvilken i sådant fall äfven borde anförtros de delar
af kemin, hvilka kunde anses stå i omedelbart förhållande till mejeriläran
äfvensom bakteriologin, hvilken vetenskap, ehuru den icke funnes omnämnd
bland de ämnen, i hvilka undervisning vid institutet enligt gällande stadgar
borde bedrifvas, numera arbetat sig fram till en sådan sjelfständig ställning
och erhållit en sådan betydelse för mejerihandteringen, att den borde upptagas
bland de sjelfständiga läroämnena vid institutet. På detta sätt
kornme fortfarande såsom hittills undervisning i kemi att bedrifvas af två
lärare, hvilka nu båda skulle blifva lektorer, hvarigenom någon adjunkt
i detta ämne icke vidare blefve erforderlig.
Uti merberörda af styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna den
8 september 1860 afgifna förslag hade vidare bland lärarne vid institutet
upptagits en lektor i praktisk mekanik samt maskin- och byggnadslära samt
eu adjunkt i praktisk matematik, fysik och meteorologi. Mot detta förslag
hade landtbruksstyrelsen icke haft något att erinra, och i propositionen till
1891 års Riksdag hade ej heller någon erinran gjorts mot förslaget i denna
del; men då Riksdagen nedsatt det af Kongl. Maj:t föreslagna antalet lektorer
från 5 till 4 med ökande på samma gång af adjunkternas antal från 3 till
4, hade något lektorat i praktisk mekanik samt maskin- och byggnadslära
icke kunnat upprättas, utan hade dessa ämnen, af hvilka den praktiska mekaniken
betraktades såsom grundläggande för maskinläran samt sistnämnda
ämne ansåges innefatta jemväl redskapsläran, måst anförtros åt en adjunkt,
som skulle undervisa uti redskapslära och byggnadslära äfvensom fältmätning
och ritning. Maskin- och redskapsläran vore enligt stadgarna för institutet
hufvudämnen och måste efter den oerhörda utveckling redskapsindustrin
numera erhållit samt den betydelse den fått jemväl för landtbruket,
inom hvilket elektriciteten syntes komma till allt större användning,
anses vara så vigtiga för landtmannen, att de i likhet med mejeriläran
erfordrade så goda lärarekrafter, som åt institutet kunde beredas,
eller med andra ord att undervisningen i dessa läroämnen borde anförtros
åt en lektor. Om således i dessa ämnen, hvilka med ett ord be
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
13
nämndes redskapslära, ett lektorat borde inrättas, borde dermed, enligt
landtbruksstyrelsens mening, förenas ämnena mekanik, fysik och meteorologi,
såsom med desamma närmare sammanhängande än byggnadsläran
samt fältmätning och ritning, Indika ämnen åter lämpligen borde sammanslås
med praktisk matematik och jemte detta ämne föredragas af en
adjunkt. Denna adjunktur äfvensom adjunkturen i husdjurens anatomi,
fysiologi och sjukvårdslära, hvilken enligt landtbruksstyrelsens åsigt borde
såsom sådan bibehållas, skulle icke omfatta något ämne, som syntes behöfva
föredragas-“af en lektor.
Deremot — hade landtbruksstyrelsen vidare anfört — syntes hvad
styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultima anfört med hänsyn till svårigheten
för dessa lärare att med den speciella utbildning, som kräfdes för
deras behöriga skötande af sina befattningar, erhålla andra sysslor, tala
derför att, på sätt äfven af såväl styrelsen för landtbruksinstitutet vid
Ultuna som ock landtbruksstyrelsen förut blifvit föreslaget, till lönerna
för dessa adjunkturer, hvilka sålunda visat sig icke rätteligen kunna anses
såsom öfvergångsplatser, borde beviljas ålderstillägg i enlighet med hvad
som för närvarande gälde beträffande lektorernas löner. Härför talade
mycket kraftigt äfven den omständigheten, att, enligt landtbruksstyrelsens
åsigt, derförutan svårighet städse skulle yppas att med lämpliga personer
återbesätta adjunktsbefattningarna, i hvilket afseende landtbruksstyrelsen
erinrat, hurusom, på sätt styrelsen för landtbruksinstitutet vid Ultuna uti
skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 21 oktober 1898 anmält, adjunkturen i
husdjurens anatomi, fysiologi och sjukvårdslära, som varit till ansökan
kungjord ledig, icke kunnat återbesättas till följd deraf, att icke någon
enda sökande anmält sig till erhållande af befattningen, hvarför Ultunastyrelsen
sett sig nödsakad hemställa, att befattningen måtte få med vikarie
tills vidare uppehållas. Blefve sagda förmån adjunkterna beviljad, ansåge
landtbruksstyrelsen, att svårighet icke behöfdc yppas att till deras befattningar
förvärfva fullt kompetenta och dugliga personer.
Frånträddes emellertid den uppfattningen, att adjunktsbefattningarna
borde vara öfvergångsplatser, afsedda att innehafvas endast kortare tid,
följde deraf, att åt adjunkterna borde anskaffas familjebostäder, om också
anspråken på dessa kunde ställas något lägre än på de för lektorerna afsedda
bostäder. Som emellertid, på sätt styrelsen för landtbruksinstitutet
vid Ultuna ock framhållit, de båda flygelbyggnaderna vid hufvudbyggnaden
å Ultuna, hvilka för närvarande vore upptagna till bostäder för
två adjunkter, vore användbara till familjebostäder för lektorer, erfordrades,
om landtbruksstyrelsens förevarande förslag genomfördes, familjebostäder
endast för två adjunkter. Af de båda adjunkter, som för närvarande icke
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
hade sin bostad i sagda flygelbyggnader, både på senare tiden den ene
bebott öfre våningen å laboratoriibyggnaden och den andre innehaft två
rum och kök i den så kallade tjenarebyggnaden. Den förra bostaden
kunde anses vara tillfyllestgörande såsom familjebostad för en adjunkt,
hvaremot den senare icke kunde anses annat än för samma ändamål i
hög grad otillräcklig. Under den tid, adjunkturen i husdjurens anatomi,
fysiologi och sjukvårdslära varit obesatt, hade sistnämnda bostad disponerats
för annat ändamål. Af dessa skäl hade landtbruksstyrelsen ansett, att en
familjebostad för adjunkt behöfde anskaffas.
För anskaffande af denna bostad hade landtbruksstyrelsen framstält
alternativa förslag. I främsta rummet hade styrelsen ifrågasatt, att bostaden
skulle inredas uti en byggnadskomplex, som skulle komma att
uppföras för inrättande vid Ultuna af en försöksanstalt på utfodringslärans
område. Då Kongl. Maj:t, förut samma dag funnit åtgärder icke
för närvarande böra vidtagas för åstadkommande af en dylik försöksanstalt,
ansåge sig departementschefen icke vidare behöfva uppehålla sig vid denna
utväg att skaffa en adjunktsbostad vid institutet.
För den händelse försöksanstalten icke skulle komma till stånd, hade
landtbruksstyrelsen förmält sig anse lämpligast vara, att någon af de nuvarande
lektorsbostäderna användes till adjunktsbostad och en ny lektorsbostad
uppfördes i öfverensstämmelse med ritningar och kostnadsförslag,
som fogats vid landtbruksstyrelsens utlåtande till Kongl. Maj:t den 11
november 1898 beträffande omorganisation af landtbruksinstitutet vid Alnarp.
Detta kostnadsförslag vore af följande lydelse:
Approximativt kostnadsförslag till en lärarebostad af trä vid Alnarps
landtbruksinstitut, af C. Olinder.
Cirka 500 kubikmeter gräfning och schaktning k 50 kronor 250
256 kubikmeter gråstensgrund och källarmurar å 5: — » 1,280
7,000 stycken tegel med bruk och murning å 75: — » 525
272 qvadratmeter golf med bjelklag, fyllning, panel,
rörning och puts å 12: —........................................ » 3,264:
160 qvadratmeter d:o å vinden å 10: —............. » 1,600:
655 qvadratmeter väggar 3 -plank + 1 -panel + ''/irpanel
2 papp å 8: —........................................................... » 5,240:
265 qvadratmeter yttertak med stolar och plåt k 5: 50 » 1,457:
50
Transport kronor 13,616: 50.
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
15
Transport
Plåtarbeten såsom stuprör, fönsterbleck, skorstensbeslag
etc.....................................................................................
Inre målning, tapetsering .......................................................
Yttre målning.........................................................................
Jernspis med tillbehör..........................................................
Kamin med tillbehör.......................................................
kronor 13,616: 50
»
»
»
125
630
250
75
50
7 stycken kakelugnar med uppsättning och tillbehör »
Glas med insättning............................................................. »
Snickeriinredning, trappor, veranda och ornering ........ »
Beslager och beslagning.......................................................... »
Oförutsedda utgifter, tillsyn etc. ...................................... »
Summa kronor
900
190
700
250
500
7,286
50.
Öfverintendentsembetet, som anbefalts att yttra sig öfver framställningen
om nya byggnader vid landtbruksinstitutet vid Alnarp och ännu
icke hunnit fullgöra detta uppdrag, hade på departementschefens begäran
om särskildt yttrande rörande förslaget till lektorsbostad anfört, att embete!,
efter skedd granskning, icke funnit orsak till erinran mot den för ifrågavarande
byggnad afsedda ritning, att en dylik byggnad syntes, under
förutsättning att icke lokala förhållanden gjorde ändringar i plandispositionen
önskliga och att markens beskaffenhet icke föranledde bergsprängning
eller kostbarare grundläggning än den i kostnadsberäkningen antagna,
kunna utföras för beräkningens slutsumma, deri dock icke inginge några
poster för planering, kloak- och vattenledning, brunn, planteringar eller
yttre afträdeshus, tvättstuga, mangelbod m. in., samt att omkostnaden för
uppförande af ett mindre uthus, inrymmande vedbod och afträde, enligt
embetets åsigt skulle belöpa sig till omkring 500 kronor.
I afgifven promemoria hade vederbörande föredragande inom landtbruksstyrelsen
anfört, att hvad beträffade kostnader för planering,
plantering och vägar, det syntes, som om landtbruksinstitutet med de stora
arbetskrafter, som egendomen disponerade, skulle kunna åstadkomma
dessa arbeten, utan att statsverket behöfde dermed betungas, så mycket
mera som vid byggnadens anläggande redan befintliga vägar och anläggningar,
enligt hvad föredraganden ansåge, till stor del skulle kunna komma
den nya bostaden till.godo, att då den under senare åren anordnade
vattenledningen nu, enligt hvad föredraganden antoge, vore fullständigt
genomförd för institutets olika institutioner, utgifter icke syntes behöfva
intagas i kostnadsförslaget för särskild vattenledning till den föreslagna
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
nybyggnaden, då ju alltid kunde förutsättas, att densamma förlädes i
närheten af en större eller mindre hufvudledning, hvadan en inledning
i byggnaden blott kunde betinga en obetydlighet i kostnad, samt att angående
tvättstuga och mangelbod det syntes, som om den lektor, som
komme att bebo den nya byggnaden, mycket väl kunde begagna sig af
de lokaler, som redan funnes, och hvilka motsvarande lärare hittills, om
ock ej såsom lektor, haft tillfälle använda.
Uti sitt förenämnda utlåtande af den 11 november 1898 hade landtbruksstyrelsen
slutligen yttrat sig angående frågan om beräkningen af
viss föregående tjenstgöringstid för vinnande af ålderstillägg och i detta
hänseende anfört, att enligt gällande vilkor för åtnjutande af de i staten
för landtbruksinstitutet vid Ultuna upptagna löneförmåner borde löntagare
i fråga om ålderstillägg tillgodoräknas den tid, han före den nya
statens utfärdande kunde hafva tjenstgjort vid institutet i lärarebefattning,
som i afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten vore med hans
nya befattning jemförlig. Styrelsen för Ultuna landtbruksinstitut hade
föreslagit, att lektor måtte tillerkännas rätt att i samma afseende räkna
sig till godo äfven den tid, som han före sin anställning vid institutet
tjenstgjort i samma grad vid allmänt eller tekniskt läroverk eller
såsom docent vid universitet till samma utsträckning, som lektor
vid de allmänna läroverken på grund af denna tjenstgöring egde
rätt att beräkna tjenstår vid dessa läroverk. Landtbruksstyrelsen
hade erinrat, hurusom Kongl. Maj:t dels genom kungörelse den 12
september 1890 föreskrifvit, att ordinarie adjunkt eller kollega, hvilken
aflagt sådan akademisk examen, som utgjorde vilkor för behörighet
att söka lektorsbefattning vid högre allmänt läroverk äfvensom i öfrigt
fullgjort stadgade föreskrifter för att kunna till lektor utnämnas, egde
rätt att vid årsberäkning för uppflyttning i högre lektorslönegrad räkna
sig till godo den tid, han från och med året näst efter det, hvarunder berörda
vilkor blifvit. fullgjorda, med nit och skicklighet vid allmänt läroverk
tjenstgjort såsom tillförordnad rektor, såsom vikarierande lektor eller
med en tjenstgöring väsentligen lika den, som ålåge lektor, dels genom
beslut den 1 juni 1877 förklarat docent, som vid eller efter ingången af
år 1878 tillträdde docentstipendium, berättigad att, i händelse han öfverginge
i allmänna läroverkens tjenst, för bestämmande af lönegrad räkna
sig till godo högst fem år af den tid, han deltagit i undervisningen vid
universitetet, dels ock genom beslut den 18 maj 1878 förordna! att, förutom
innehafvare af docentstipendier, af de vid 1879 års ingång redan
anstälde eller sedermera inom teologiska och filosofiska fakulteterna an
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
17
tågna docenter ett antal af 20 vid universitetet i Upsala och 10 vid universitetet
i Lund, i den ordning de vid hvartdera universitetet efter utnämningsdagen
sinsemellan intoge, så vidt de genom aflagda examina och
fullgörande af för blifvande elementarlärare genom författningarna stadgade
profår vunnit behörighet till anställning vid offentligt elementarläroverk,
skulle ega att för bestämmande af lönegrad vid sådant läroverk
räkna sig till godo högst fem år af den tid, under hvilken de styrkt sig
hafva vare sig genom föreläsningars hållande eller genom biträde vid ledning
af öfningarna i något vid universitetet inrättadt seminarium eller på
annat deremot svarande sätt med goda vitsord deltagit i undervisningen
vid universitetet, vid hvilken beräkning hvarje läsetermin skulle anses lika
med ett hälft år.
Då det icke syntes kunna lända annat än till förmån för institutet, om
den af Ultunastyrelsen ifrågasatta förmånen beträffande rätt för lektor att
i afseende å ålderstillägg tillgodoräkna sig förut utöfvad tjenstgöring medgåfves,
hade landtbruksstyrelsen funnit sig böra biträda öltunastyrelsens
framställning i förevarande del.
Deremot hade landtbruksstyrelsen icke delat Ultunastyrelsens uppfattning,
att den ifrågasatta förändringen i staten för institutet ej borde ega
tillämpning annat än i mån af de nuvarande adjunkternas afgång, enär
fyllandet af institutets behof af lärarekrafter icke borde uppskjutas utan
ofördröjligen sättas i verket.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt både landtbruksstyrelsen
hemstält om vidtagande af de för genomförande af styrelsens förslag erforderliga
åtgärder.
Öfver de framstälda förslagen, så vidt fråga vore om ändring i löneförmåner
och aflöningsvilkor för lärare vid Ultima landtbruksinstitut, hade
statskontoret anbefalts att afgifva utlåtande; och hade till följd häraf
detta embetsverk i skrifvelse till Kong!. Maj:t den 24 sistlidne januari
anfört hufvudsakligen följande:
Af hvad i ärendet förekommit framginge, att en ändring i den år
1891 af Riksdagen antagna staten för Ultuna landtbruksinstitut vore af behofvet
påkallad, derest institutet skulle kunna på ett tillfredsställande sätt
fylla sin uppgift. Statskontoret funne sig derför böra biträda det af landtbruksstyrelsen
framstälda förslag att, jemte indragning af tvenne adjunkturer,
två nya lektorer blefve i staten uppförda med enahanda aflöningsförmåner
som förutvarande lektorer.
Vidkommande derefter de två återstående adjunkturerna ville det
synas statskontoret, som om de olägenheter, hvilka, enligt hvad handBih.
till Riksd. Prut. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 44 Höft. 3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
lingarne utmärkte, uppstått deraf att adjunkternas aflöningsförmåner varit
för knappa, icke kunde verksamt afhjelpas, med mindre lönerna redan i
första lönegraden förhöjdes. Statskontoret ansåge sig derför böra tillstyrka,
att dessa adjunkter i staten uppföi’des med ett aflöningsbelopp af 2,500
kronor, deraf 1,500 kronor i lön och 1,000 kronor i tjenstgöringspenningar,
samt med rätt till två ålderstilläg, hvardera å 500 kronor. Härigenom
utjemnades ock i viss mån den disproportion mellan lön och tjenstgöringspenningar,
som onekligen i de högre lönegraderna skulle uppstå, derest,
såsom föreslaget blifvit, lönen bestämdes till 1,400 kronor jemte tre ålderstillägg
å 500 kronor, eller tillsammans i högsta lönegraden 2,900 kronor,
och tjenstgöringspenningarne till endast 600 kronor; hvarförutom statskontoret
ansåge, att, derest tjenstgöringspenningarne sattes så lågt som till
sistnämnda belopp, svårighet måste uppstå att, i händelse af ordinarie
tjensteinnehafvarens förfall, anskaffa behörigen qvalificerad vikarie.
Deremot ansåge sig statskontoret icke böra tillstyrka landtbruksstyrelsens
hemställan att, der förhöjning efter viss tids fortsatt innehafvande af tjenst i
samma grad vore medgifven, löntagare finge tillgodoräknas den tid han före
den nya statens utfärdande kunde hafva tjenstgjort vid institutet i lärarebefattning,
som i afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten vore med
hans nya befattning jemförlig, enär en sådan bestämmelse skulle verka derhän,
att såväl de två adjunkter, hvilka efter den nya statens trädande i
kraft komme att uppflyttas i lektorsgraden, som de adjunkter, hvilka komme
att i adjunktsgraden qvarstå, omedelbart skulle undfå rätt till ålderstillägg.
Den nu ifrågasatta förändringen i staten innebure nemligen, enligt statskontorets
tanke, en så väsentlig förbättring i de nuvarande adjunkternas
ekonomiska ställning, att några ytterligare förmåner för dem icke syntes af
behofvet påkallade. Ej heller syntes de nuvarande extra lärarnes tjenstgöring
vid institutet vara af den omfattning, att densamma borde räknas
innehafvare af lektorat eller adjunktur till godo för erhållande af ålderstillägg;
hvaremot statskontoret funne goda skäl tala derför, att löntagare,
som efter den nya statens utfärdande vunne anställning vid institutet,
finge i fråga om tjenstårsberäkning för ålderstillägg räkna sig till godo
den tid, hvarunder han före sin anställning vid institutet tjenstgjort i
motsvarande grad vid allmänt eller tekniskt läroverk eller såsom docent
vid universitet, samt att dervid i tillämpliga delar borde lända till efterrättelse
de bestämmelser, soin i sådant afseende meddelats angående aflöningsförmånerna
vid de allmänna läroverken.
Då grunden dertill, att vid 1891 års riksdag de för Ultuna landtbruksinstitut
då erforderliga anslagsmedel fördelats med 20,000 kronor å
ordinarie stat och 29,000 kronor å extra stat, syntes hafva varit någon
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
19
ovisshet beträffande lämpligheten af vissa delar af den föreslagna organisationen,
men dessa betänkligheter numera i och med föreliggande, på
en flerårig erfarenhet grundade förslag till jemkning i organisationen enligt
statskontorets förmenande finge anses såsom häfda, syntes icke längre
något skäl förefinnas att fördela ifrågavarande medel på tvenne anslag,
utan hemstälde statskontoret tillika, det Kong!. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att uppföra hela det för Ultuna landtbruksinstitut erforderliga beloppet
på ordinarie stat under sjette hufvudtitelns anslag till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar >.
För egen del har departementschefen anfört följande.
Med de myndigheter, som i detta ärende yttrat sig, vore departementschefen
enig derom, att tiden nu vore inne att åt landtbruk sinstitutet vid
Ultuna gifva den slutliga organisation, som ännu fattades detsamma, och
att denna organisation borde gå ut på att bereda gynsammare aflöningsförmåner
åt de lägst aflönade lärarne, adjunkterna. Den erfarenhet, som
vunnits efter år 1891, hade tydligt visat, att med den nuvarande organisationen
af adjunktsbefattningarna institutet löpte en alltför stor risk
att icke erhålla tillräckligt dugande lärarekrafter eller till och med att
icke ens erhålla sökande till ledigförklarade platser. Två adjunktsbefattningar
vore för närvarande af dylik anledning vakanta.
Den ena vakanta befattningen vore adjunkturen i kemi och mejerilära,
som blifvit ledig redan den 1 november 1895 genom dåvarande
innehafvarens afskedstagande. Tjensten hade kungjorts ledig till ansökning,
utan att någon ansökning ingifvits och vidhållits. Sedan styrelsen för institutet
anmält att, så vidt styrelsen hade sig bekant, det icke vore att
förvänta, att vid förnyadt utsättande af ansökningstid någon kompetent
sökande till denna lärarebefattning under bestående förhållanden komme
att anmäla sig, och tillika hemstält om befattningens uppehållande genom
vikarie, hade Kongl. Maj:t den 24 januari 1896 funnit skäligt bifalla
styrelsens förslag, dock med skyldighet för styrelsen att före utgången
af år 1896 ånyo underställa ärendet Kongl. Maj:ts pröfning. Jemlikt
särskilda af Kongl. Maj:t gjorda medgifvanden hade vikariatet sedermera
fortgått, och hade Kong!. Maj:t senast genom beslut den 12 november 1897
bestämt, att det skulle åligga styrelsen för institutet att, sedan frågan om
adjunkturernas vid institutet förändring till lektorat blifvit af Kongl. Maj:t
slutligen pröfvad, ånyo, om förhållandena dertill gåfve anledning, underställa
frågan Kongl. Maj:ts pröfning.
Den andra vakanta adjunkturen hade till läroämnen husdjurens anatomi,
fysiologi och sjukvårdslära och hade blifvit ledig genom innehafvarens
afskedstagande från och med den 1 oktober 1898. Äfven beträffande
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
denna tjenst hade styrelsen för institutet anmält, att efter befattningens
ledigförklarande någon sökande till tjenstcn icke anmält sig före ansökningstidens
utgång; hvarförutom styrelsen meddelat, att, efter hvad af
gjorda förfrågningar syntes framgå, utsigt för närvarande icke funnes att
erhålla kompetent sökande till tjensten med dess nuvarande löne- och bostadsförhållanden.
Sedan Kongl. Maj:t den 3 december 1898 medgifva, att med vidare
åtgärder för återbesättande af denna adjunktsbefattning finge tillsvidare
anstå, och bemyndigat institutets styrelse att låta genom vikarie uppehålla
den med befattningen förenade undervisningsskyldigheten, med rätt för
vikarien att uppbära de med samma befattning förenade löneförmåner,
hade emellertid styrelsen för institutet i skrifvelse den 13 sistlidne januari
anmält, att ej mindre styrelsen upprepade gånger kungjort ifrågavarande
vikariat ledigt till ansökning utan att någon sökande anmält sig, än äfven
institutets rektor utan framgång under hand sökt anskaffa vikarie, samt
att förty undervisningen vid institutet i de till ifrågavarande adjunktur
hörande ämnen icke kunde i enlighet med den faststälda undervisningsplanen
uppehållas.
Landtbruksstyrelsen, som hörts i detta ärende, hade framhållit, att
den förnämsta anledningen dertill, att styrelsen för institutet icke lyckats
erhålla vikarie till ifrågavarande befattnings uppehållande, enligt hvad
landtbruksstyrelsen hade sig bekant, varit den, att förmånen af familjebostad
icke vore förenad med den till befattningen hörande aflöning.
Ur den uppkomna svårigheten hade man sökt reda sig pa det sätt,
att styrelsen för institutet den 24 nästlidne februari af Kongl. Maj:t erhållit
befallning att åstadkomma utredning angående möjligheten att bereda
provisorisk familjebostad åt vikarien, eller ock huruvida undervisningen
kunde tillsvidare uppehållas genom extra lärare. Denna utredning
hade ännu icke hunnit inkomma.
Då det uppenbarligen icke vidare vore möjligt att betrakta adjunktsbefattningarna
såsom allenast öfvergångstjenster i afvaktan på befordran
till förmånligare befattning, vore det tydligt, att bostadsfrågan måste intaga
ett framstående ram bland de omständigheter, som de sökande hade
att taga i betraktande, men det kunde icke heller förbises, att adjunktslönens
belopp, 2,000 kronor utan rätt till ålderstillägg, icke kunde vara
synnerligen lockande för personer med den föregående utbildning, som
vid ifrågavarande fenster fordrades och måste fordras.
Ultunastyrelsen hade föreslagit att afhjelpa den befintliga olägenheten
genom att i mån af afgång utbyta alla fyra adjunktsbefattningar ne mot
lektorat. Landtbruksstyrelsen både för sin del endast velat göra sådant
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
21
utbyte beträffande två adjunktsbefattningar, dock utan att afvakta nuvarande
tjensteinnehafvares afgång, men föreslagit tre ålderstillägg, hvart
å 500 kronor, för de qvarstående två adjunktstjensterna jemte familjebostad.
Statskontoret hade i det hela instämt med landtbruksstyrelsen
men ansett lämpligare, att de qvarstående adjunkternas löneförmåner
höjdes för hvardera med 500 kronor, och att i stället ålderstilläggen för
adjunkterna minskades till två, hvartdera å 500 kronor.
Med landtbruksstyrelsen instämde departementschefen deruti, att för
närvarande icke mer än två adjunktstjenster borde utbytas mot lektorat.
Med hänsyn till mejeriväsendets snabba utveckling under senare tider inom
så godt som alla delar af landet äfvensom dertill, att redskapsindustrien
fått en allt större betydelse för landtbruket, ansåge departementschefen
ock, lika med landtbruksstyrelsen, att till lektorat borde företrädesvis ombildas
de båda adjunkturerna i kemi och mejerilära samt i redskapslära
m. m., dervid naturligt nog en viss omflyttning af läroämnena mellan
lärarne, enligt departementschefens mening, skulle, såsom landtbruksstyrelsen
antydt, blifva behöflig.
För de båda qvarstående adjunkturerna i praktisk matematik m. m.
och i husdjurens anatomi in. in. funne departementschefen aflöningsförmånerna
böra förbättras. Utom allt tvifvel vore då, att äfven de båda
innehafvande af dessa fenster borde förses med familjebostäder, för hvilket
ändamål, enligt landtbruksstyrelsens förslag, endast erfordrades uppbyggandet
af en ny bostad för en kostnad enligt förslaget för sjelfva
bostadshuset af 17,286 kronor 50 öre, hvartill enligt öfverintendentseinbetets
hemställan borde komina för ett mindre uthus 500 kronor, eller
sålunda tillsammans i afrundadt tal 1 7,800 kronor.
Likaledes vore departementschefen öfvertygad derom, att den kontanta
aflöningen för adjunkterna behöfde höjas. Men i någon mån tvifvelaktigt
syntes det departementschefen vara, huruvida den erforderliga förhöjningen
borde beredas, såsom landtbruksstyrelsen föreslagit, uteslutande
genom ålderstillägg, tre till antalet, eller i enlighet med statskontorets
förslag genom dels omedelbar höjning af aflöningen och dels ålderstillägg
till ett antal af två. För adjunkterna och dermed för institutet vore,
enligt departementschefens förmenande, statskontorets förslag i det hela
fördelaktigare, men då den centrala myndighet, under hvilken institutet
närmast lydde, förklarat att, om de tre ålderstilläggen beviljades, svårighet
icke behöfde yppas att till befattningarna förvärfva fullt kompetenta och
dugliga personer, ansåge departementschefen sig icke kunna gå längre än
landtbruksstyrelsen föreslagit.
Beträffande vilkoren för åtnjutande af ålderstillägg hade departements -
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
chefen intet annat att erinra mot landtbruksstyrelsens förslag, sådant det
blifvit af statskontoret modifieradt, än att, då departementschefen icke
kunnat tillstyrka den af statskontoret föreslagna genast inträdande löneförhöjningen
för de qvarstående adjunkterna, det syntes vara skäl bibehålla
ett mot nu gällande bestämmelse svarande stadgande rörande rätt
för löntagare att tillgodoräkna sig viss föregående tjenstgöring vid institutet.
På grund af hvad sålunda anförts hade departementschefen uppgjort
följande förslag till
Stat
för
landtbruksinstitutet vid Ultima.
Tjenst- |
|||||||
Lön. |
görings- |
Summa. |
|||||
Aflöning''. |
penningar. |
||||||
1 rektor, arfvode .............................. |
— |
— |
— |
— |
2,000 |
— |
|
1 lektor .................................... |
2,000 |
_ |
1,000 |
__ |
5,000 |
Efter fem år kan lönen |
|
5 lektorer ...................................... |
höjas med 600 kronor, |
||||||
10,000 |
— |
5,000 |
15,000 |
— |
efter tio år med ytter- |
||
1 adjunkt ....................................... |
1,400 |
— |
600 |
— |
2,000 |
— |
ligare 600 kronor och |
1 adjunkt ..................................... |
1,400 |
— |
600 |
— |
2,000 |
— |
ytterligare 600 kronor. |
Extra lärare, arfvoden........................ |
— |
— |
— |
— |
2,250 |
— |
|
1 bibliotekarie ................................. |
— |
— |
— |
— |
300 |
— |
|
Aflöning summa kronor |
— |
— |
— |
— |
26,550 |
— |
|
Till institutets öfriga utgifter............ |
— |
— |
— |
— |
24,450 |
— |
|
Summa kronor |
— |
— |
— |
— |
51,000 |
Anm. Rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta jemväl fri bostad.
Denna stat öfverstege sålunda den nu gällande med 2,000 kronor.
De i den föreslagna staten upptagna ålderstilläggen ansåge departementschefen
böra såsom hittills på öfligt sätt utgå från sjette hufvudtitelns
förslagsanslag till ålderstillägg.
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
23
Bestämmelsen rörande ålderstillägg bland aflöningsvilkoren, sådana
de funnes intagna i kong], kungörelsen den tf. augusti 1891, syntes böra
erhålla följande ändrade lydelse:
»att, der förhöjning af lönen efter viss tids fortsatt innehafvande af
tjenst i samma grad är medgifven, tidpunkten för första förhöjningen bestämmes
att inträda efter fem ar, under vilkor att innehafvaren mera än
fyra_ år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin egen eller på grund
af förordnande annan statens tjenst, för andra förhöjningen efter ytterligare
fem ar pa samma vilkor och för tredje förhöjningen under enahanda
vilkor efter ytterligare fem år, under iakttagande, hvad hvarje af
dessa förhöjningar angår, att den högre aflöningen ej får tillträdas förrän
vid början af kalenderåret näst efter det, under hvilket den stadgade
tjensteåldern blifvit uppnådd; börande löntagaren härvid tillgodoräknas
den tid, han före utfärdandet af den nu för institutet faststälda staten
kan hafva tjenstgjort vid institutet i lärarebefattning, som i afseende å
omfånget af undervisningsskyldigheten är med hans nya befattning jemförlig,
hvarjemte löntagare, som efter utfärdandet af sistnämnda stat vinner
anställning, eger tillgodoräkna sig den tid, hvarunder han före sin anställning
vid institutet tjenstgjort i motsvarande grad vid allmänt eller
tekniskt läroverk eller såsom docent vid universitet, dervid i tillämpliga
delar skola lända till efterrättelse de bestämmelser, som i sådant afseende
meddelats angående aflöningsförmånerna vid de allmänna läroverken.»
I anslutning till hvad förut anförts ansåge departementschefen tiden
nu vara inne att uppföra hela det för Ultuna landtbruksinstitut erforderliga
beloppet, 51,000 kronor, på ordinarie stat under sjette hufvudtitelns
anslag^ till »undervisningsanstalter för jordbruk och landmannanäringar».
På grund af hvad departementschefen sålunda anfört hemstälde lian,
pa sätt ofvan nämnts, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå, att Riksdagen måtte
dels, med godkännande af det af departementschefen uppgjorda förslaget
till stat för landtbruksinstitutet vid Ultuna äfvensom af''den föreslagna
ändringen i gällande vilkor för åtnjutande af de i staten för
institutet upptagna löneförmåner, höja det å sjette hufvudtiteln under
anslagstiteln »undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda anslag till Ultuna landtbruksinstitut från 20,000 kronor till 5R000
kronor eller med 31,000 kronor;
kommande, i händelse af bifall härtill, anslaget till »undervisningsanstalter
för jordbruk och landtmannanäringar (deraf ett förslagsanslag
å 15,000. kronor till understöd åt landtmannaskolor)» att ökas från 190,400
kronor till 221,400 kronor;
dels medgifva, att besparingar, som å det i staten för institutet till
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
»institutets öfriga utgifter* uppförda belopp under ett år uppkomme, finge
användas till bestridande af utgifter under ett kommande år;
dels ock å extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af 17,800 kronor
till uppförande af en lektorsbostad vid institutet.
Då, såvidt utskottet har sig bekant, någon olägenhet icke visat sig
uppstå derigenom, att de för landtbruk sin stitutets vid Ultima verksamhet
erforderliga medel icke varit i sin helhet å ordinarie stat upptagna, har
utskottet ansett någon förändring härutinnan icke för närvarande erfordras;
hvaremot utskottet, som funnit goda skäl vara anförda för Kongl. Maj:ts
förslag om förändring af två hittillsvarande adjunkturer till lektorat samt
om beviljande åt adjunkterna vid institutet af tre ålderstillägg, ansett sig
böra förorda, att utöfver det anslag å 29,000 krono!1, som i statsverkspropositionen
å extra stat begärts till aflöningar och öfriga utgifter vid
institutet, må likaledes å extra stat beviljas ytterligare 2,000 kronor,
med hvilket belopp de två lektorslönerna öfverskjuta de två adjunktslöner,
som genom den föreslagna förändringen skulle mbesparas, äfvensom
att Riksdagen må medgifva, att tre ålderstillägg må från sjette hufvudtitelns
förslagsanslag till ålderstillägg utgå till ej mindre innehafvarne af
de två nyinrättade lektoraten än äfven adjunkterna vid institutet, samt
godkänna den föreslagna förändrade bestämmelsen i afiöningsvilkoren
rörande ålderstillägg. I sammanhang härmed vill emellertid utskottet
hafva uttalat, att utskottet icke känner sig öfvertygadt derom, att den af
departementschefen i öfverensstämmelse med landtbruksstyrelsens hemställan
förordade ämnesfördelningen emellan institutets lärare är den i alla
afseenden lämpligaste och att det särskildt synes kunna ifragasättas, huruvida
icke den stora betydelsen för jordbruket af byggnadsläran med den
deri ingående läran om afvägningar och afdikningar gör det önskvärdt,
att byggnadsläran vid institutet representeras af en lektor. För möjliggörande
af förnyad pröfning af frågan om ämnesgruppen ngen anser derför
utskottet, att någon bestämmelse härom icke bör i Riksdagens beslut intagas;
likasom utskottet också håller före, att vid inträffande ledigheter
eller eljest, derest förhållandena sådant föranleda, läroämnena böra kunna
emellan de särskilda lärarebefattningarna fördelas på sätt lämpligast kan
befinnas.
Emot förslaget, att besparingar, som å anslaget till »institutets öfriga
utgifter» under ett år uppkomma, skulle få under ett kommande år användas,
har utskottet icke haft något att erinra.
Beträffande frågan om uppförande af en lektorsbostad vid institutet
har utskottet funnit, att nödiga medel böra för detta ändamål beviljas;
men då kostnaderna härför synas kunna genom tillgodogörande af vid
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
25
institutet tillgängliga arbetskrafter, körslor m. m. nedbringas åtminstone
till 15,000 kronor, har utskottet ansett statsanslaget böra till detta belopp
begränsas.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,
att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
förslag, må
l:o) med godkännande af ej mindre följande
>S t a t
för
landtbrnksinstitntet vid Ultima.
Aflöning.
1 rektor, arfvode.....
1 adjunkt..................
Extra lärare, arfvoden
1 bibliotekarie...........
Summa kronor;
Lön. |
Tjenst- göringa- penningar. |
Summa. |
|||
_ |
_ |
2,000 |
_ |
||
2,000 |
— |
1,000 |
— |
3,000 |
— |
10,000 |
— |
5,000 |
— |
16,000 |
— |
1,400 |
— |
600 |
— |
2,000 |
— |
1,400 |
— |
600 |
— |
2,000 |
— |
— |
— |
— |
— |
2,250 |
—1 |
— |
— |
— |
— |
300 |
|
— |
~ |
— |
26,550 |
— |
|
— |
- |
— |
— |
24,450 |
— |
_ |
— |
— |
51,000 |
— |
Efter fem år kau
lönen höjas med
600 kronor, efter
tio år med)
ytterligare 500[
kronor och efter]
femton år med|
ytterligare 600!
kronor.
Anm. Rektor och öfriga lektorer samt adjunkterna åtnjuta jemväl fri
bostad.»
än äfven följande ändrade lydelse af den bland
aflöningsvilkoren, sådana de finnas intagna i kongl. kun1liili.
till Kiksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 44 Höft. 4
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
görelsen den 6 augusti 1891, innefattade bestämmelsen
rörande ålderstillägg:
»att, der höjning af lönen efter viss tids fortsatt
innehafvande af tjenst i samma grad är medgifven, tidpunkten
för första förhöjningen bestämmes att inträda
efter fem år, under vilkor att innehafvaren mera än fyra
år af denna tid sjelf med godt vitsord bestridt sin egen
eller på grund af förordnande annan statens tjenst, för
andra förhöjningen efter ytterligare fem år på samma
vilkor och för tredje förhöjningen under enahanda vilkor
efter ytterligare fem år, under iakttagande, hvad hvarje
af dessa förhöjningar angår, att den högre aflöningen
ej får tillträdas förrän vid början af kalenderåret näst
efter det, under hvilket den stadgade tjensteåldern blifvit
uppnådd; börande löntagaren härvid tillgodoräknas den
tid, han före utfärdandet af den nu för institutet faststälda
staten kan hafva tjenstgjort vid institutet i lärarebefattning,
som i afseende å omfånget af undervisningsskyldigheten
är med hans nya befattning jemförlig, hvarjemte
löntagare, som efter utfärdandet af sistnämnda
stat vinner anställning, eger tillgodoräkna sig den tid,
hvarunder han före sin anställning vid institutet tjenstgjort
i motsvarande grad vid allmänt eller tekniskt läroverk
eller såsom docent vid universitet, dervid i tillämpliga
delar skola lända till efterrättelse de bestämmelser,
som i sådant afseende meddelats angående aflöningsförmånerna
vid de allmänna läroverken»,
bibehålla det under sjette hufvudtiteln under anslagstiteln
»undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar»
uppförda ordinarie anslag till Ultuna
landtbruksinstitut vid oförändradt belopp 20,000 kronor
samt på extra stat för år 1900 anvisa för aflöningar
och öfriga institutets utgifter 31,000 kronor;
2:o) medgifva, att besparingar, som å det i staten
för institutet till »institutets öfriga utgifter» uppföx-da
belopp under ett år uppkomma, må användas till bestridande
af utgifter under ett kommande år; samt
Statsutskottets Utlåtande N:o 74.
27
3:o) å extra stat för år 1900 anvisa ett belopp af
15,000 kronor till uppförande af en lektorsbostad vid
institutet.
Stockholm den 28 april 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.