24

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

! I :; "

N:o 65.

Ank. till Riksd. kansli den 21 april 1899, kl. 3 e. ra.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj-.ts proposition angående
försäljning till Vara. köping af ett område af länsmansbostället
\ mantal Vara Stommen n:o 9.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver civilärenden
den 6 mars innevarande år, har Kongl. Maj:t i en till Riksdagen
samma dag aflåten proposition (n:o 69) föreslagit Riksdagen medgifva,

dels att från länsmansbostället mantal Vara Stommen n:o 9 i
Vara socken och Barne härad af Skaraborgs län finge till Vara köpings
kommun med full eganderätt öfverlåtas ett jordområde om 17,7 6 8 hektar,
å en af förste landtmätaren A. F. Hjorth år 1895 upprättad karta betecknadt
med litt. C, mot en köpeskilling af 43,000 kronor samt på
vilkor i öfrigt:

att köpeskillingen erlades vid tillträdet och af kommunen inbetalades
till statskontoret;

att området finge af kommunen tillträdas den 14 mars 1901; samt

att kommunen skulle ensam vidkännas alla med köpet förenade
kpstnader;

dels ock att nämnda köpeskilling finge, på samma sätt som köpeskillingarne
för försålda mindre kronoegendomar, användas till inköp
för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Af ofvan omförmälda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom, sedan
byggnadsnämnden i Vara köping väckt fråga om förvärfvande af eganderätt
till jord från länsmansbostället £ mantal Vara Stommen n:o 9 för att

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

25

sättas i tillfälle genomföra den för köpingen fastställa regleringsplanen,
köpingens invånare å kommunalstämma den 26 juni 1894 besluta att
hos Kong!. Maj:t göra ansökning om rätt för köpingen att, enligt förordningen
angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
den 14 april 1866, till sig lösa den frågavarande marken och uppdragit
åt kommunalnämnden att vidtaga för ändamålet erforderliga åtgärder.

På föranstaltande af kommunalnämnden hade i följd häraf genom
förste landtmätaren A. F. Hjort-h, med biträde af gode män, efter vederbörligt
förordnande, två områden af berörda boställe, hvilka syntes kunna
ifrågasättas till inlösen, blifvit uppmätta och kartlagda, nemligen dels
det s. k. lilla förslaget upptagande ett med litt. A å den år 1895 upprättade
kartan betecknadt område af 12,8 5 5 hektar, beräknadt till i
mantal och omfattande hufvudsakligen endast den i byggnadsplan!!
ingående marken, dels ock det s. k. stora förslaget, innefattande ett
under litt. C upptaget område af 17,7 6 8 hektar, uppskattadt till } mantal
samt bestående af, förutom hela det mindre området, jemväl annan
mark, hvars förvärfvande vore för köpingen gagneligt; och skulle, allt
eftersom det mindre eller det större området komme att af köpingen
förvärfvas, för bostället återstå, i förra fallet eg or om 62,9 35 hektar,
motsvarande f mantal, och i senare fallet egor om 58,02 2 hektar med
} mantal.

Enligt värdering, förrättad af godsegaren, ledamoten af Riksdagens
Första Kammare A. Weinberg och dåvarande ledamoten af Riksdagens
Andra Kammare, godsegaren A. Magnusson i Salstad med biträde af
kommissionslandtmätaren H. O. Lundin, vid hvilken förrättning beräknats
högst 8,000 kronor och lägst 1,250 kronor för den i regleringsplanen
ingående, till byggnadsqvarter afsedda marken och 1,000 kronor
för all den öfriga jorden, allt per hektar, hade det mindre området
uppskattats till 37,291 kronor 22 öre och det större området till 42,204
kronor 22 öre eller i medeltal för hvarje hektar af sistnämnda område
2,375 kronor 29 öre.

Å kommunalstämma den 11 september 1896 hade beslutits, att
köpingen skulle söka förskaffa sig eganderätt- till det större af ofvan
berörda områden, mot hvars värde, sådant det blifvit uppskattadt, stämman
icke haft något att anmärka; och hade i följd häraf kommunalnämnden
uti en till Kong]. Maj:t den 5 oktober 1896 ingifven skrift
— med förmälan att genom detta områdes förvärfvande vunnes möjlighet
att genomföra nödiga gaturegleringar, att erhålla egen mark till nödig
marknadsplats för de månatligen förekommande stora kreaturstorgdagarna
Bill. till Bikul. /''rot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 66 Höft. 4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

och för en tillämnad kloakledning och att anlägga en offentlig park,
samt för enskilde att förvärfva sig eganderätt till af dem redan bebyggda
tomter, samt under framhållande att köpingen icke hade för afsigt att
vid upplåtandet af tomter bereda sig någon direkt förtjenst å detta
jordköp — anhållit, det Kong!. Magt måtte vidtaga sådana åtgärder,
att det måtte tillåtas köpingssamhället att köpa ifrågavarande område
om 17,7 6 8 hektar af länsmansbostället Vara Stommen till det föreslagna
priset af 42,204 kronor 22 öre, hvaremellertid, derest hinder mötte för
förvärfvandet af detta område, köpingen förklarat sig villig åtnöja sig
med det mindre området, 12,8 5 5 hektar, till ett pris af 37,291 kronor
22 öre.

öfver denna ansökning hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande i
länet, till följd af remiss, hört boställets innehafvare, länsmannen A.
Ryman, och kronofogden i Barne fögderi; och hade Ryman uti särskilda
skrifter anfört hufvudsakligen, att han, som uppbure de med länsmanstjensten
förenade löneförmåner utan förbehåll om skyldighet att underkasta
sig förändring i dessa, genom bifall till den gjorda ansökningen
skulle drabbas af en afsevärd årlig minskning i inkomster, samt på grund
näraf hemstält, att ansökningen måtte lemnas utan afseende.

Kronofogden hade deremot förordat ansökningen och dervid, bland
annat, framhållit, hurusom på det ifrågavarande området af bostället
flera personer åt sig uppfört bostäder och andra byggnader utan annan
säkerhet för dessas bibehållande än det tillstånd, som lemnats dem af
nuvarande indelningshafvaren; att då en efterträdare i tjensten ej kunde
vara bunden af de vilkor, som företrädaren lemnat, eller kanske icke
ens ansåge sig ega rätt att tillåta något intrång på åkerbrukets område,
tydligt vore, huru rent af samhällsvådligt det kunde blifva, att en stor
del af köpingens invånare slagit ned sina bopålar på så lösa grunder,
att de hvilken dag som helst löpte fara, att deras byggnader jemnades
med marken; att som de fleste husegarne vore arbetsfolk, hvilkas enda
sparpenning nedlagts på uppförandet af de hus, de bebodde, det vore
synnerligen angeläget för dem att komma i tillfälle att förvärfva eganderätt
till de af dem bebygda tomtplatserna; samt att, äfven om det ifrågavarande
området frånhändes bostället, ändock återstode omkring 117
tunnland af boställets jord eller betydligt större areal, än som i allmänhet
innehades af länsmän.

Med öfverlemnande af berörda yttranden hade Kongl. Maj:ts befallningshafvande
afgifvit eget utlåtande af den 31 december 1896
och deri, på de i ansökningen och af kronofogden anförda skälen samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

27

enär köpingssamhället utan att erhålla eganderätt till det ifrågasatta
området saknade möjlighet att genomföra den af Kongl. Maj:t redan
faststälda plan för köpingsområdets ordnande och bebyggande, och
det idoga, framåtsträfvande samhället skulle på ett synnerligen betänkligt
sätt hämmas i sin utveckling, derest icke tillfälle bereddes att
inom dess område förvärfva byggnadstomter med full eganderätt, förordat,
att köpingssamhället finge förvärfva eganderätt till det större af
de två ifrågakomna jordområdena, samt i öfrigt anfört, att, hvad anginge
den erbjudna köpeskillingens belopp, denna, hvilken på sätt
ofvan nämnts, i medeltal uppginge till 2,375 kronor för hvarje hektar,
syntes fullt nöjaktig, men att, som köpingssamhället genom jordens
förvärfvande skulle inträda i rättigheten att uppbära de jemförelsevis
höga afgifter, hvilka till nuvarande boställshafvaren erlades för en del
tomtplatser å området, köpeskillingen likväl syntes kunna lämpligen
afrundas till jemn! 43,000 kronor.

Till följd af härå erhållen remiss hade kammarkollegium och statskontoret
den 20 maj 1898 afgifvit utlåtande; och då boställshafvaren
bestridt den gjorda framställningen, samt skyldighet till afstående för
det afsedda ändamålet af ifrågavarande område utaf boställets mark icke
under annan förutsättning kunde honom åläggas, än att köpingen vunnit
behörigt tillstånd till samma områdes förvärfvande i den ordning, kongl.
förordningen angående jords eller lägenhets afstående för allmänt behof
den 14 april 1866 anvisade, men ansökningen icke åsyftade sådant tillstånd,
hade embetsverken hemstält, att framställningen icke måtte till
vidare åtgärd föranleda.

Med anledning af hvad kammarkollegium och statskontoret sålunda
anfört, hade köpingens röstberättigade invånare å kommunalstämma
den 31 oktober 1898 beslutit hos Kongl. Maj:t anhålla, att,
derest den förut gjorda ansökningen icke kunde oförändrad bifallas,
beloppet af den inlösningssumma, som skulle erläggas för ifrågavarande
för kommunen nödiga jordområde, måtte få bestämmas i den ordning,
som föreskrefves i nyssnämnda förordning den 14 april 1866; och hade
kommunalnämnden med skrifvelse den 11 november 1898 till Kongl.
Maj:t öfverlemnat berörda ansökning.

Anbefalda att afgifva utlåtande i anledning al hvad i ärendet förekommit,
sedan embetsverken senast yttrat sig, hade kammarkollegium
och statskontoret den 17 sistlidne februari, jemte anmälan att länsmannen
Ryman den 25 januari innevarande år aflidit samt att i följd
deraf bostället, hvarå, vid det förhållande att Ryman till tjensten konstituerats
redan år 1877, hans sterbhusdelegare författningsenligt egde

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

åtnjuta fardagsrätt, af sterbhuset komme att den 14 mars 1901 afträdas,
i öfrigt meddelat och erinrat, att afkomsten af bostället blifvit genom
kollega beslut den 16 december 1878 faststäld att i stat upptagas till
1,220 kronor; att boställets bevillningstaxeringsvärde för år 1897 utgjort
36,000 kronor; samt att, på grund af Kongl. Maj:ts och Riksdagens
beslut, meddeladt genom kongl. bref den 31 maj 1895, till apotekaren
F. Lillja genom byte öfverlåtits ett område af 1,7 4 5 hektar af boställets
mark, mot det att Lillja till bostället afstått ett område af 2,8 5 hektar
af £ mantal Vara n:o 2 Anders Torstensgården och i mellangift derutöfver
till statsverket erlagt ett belopp af 3,478 kronor 50 öre, hvarå länsmannen
Ryman och hans rättsinnehafvare berättigats uppbära fyra procent
ränta årligen, till dess bostället af dem afträddes eller dessförinnan i
sammanhang med ny uppskattning af bostället kunde blifva annorledes
bestämdt. Och som efter Rymans sterbhus’ afträde af bostället hinder
af enskild rätt ej mötte att till köpingen då öfverlåta den afsedda marken,
samt behofvet af det sökta egoförvärfvet äfven till det större omfång,
som i ansökningen åsyftades, syntes vara nöjaktigt utredt, likasom den
erbjudna köpeskillingen, afrundad till det af Kongl. Maj:ts befallningshafvande
föreslagna belopp, jemväl enligt embetsverkens förmenande
finge anses tillräcklig, hvartill komme, att området uppenbarligen kunde
utan men för bostället såsom sådant undvaras, hade embetsverken hemstält
om bifall till ansökningen sålunda att Kongl. Maj:t måtte i proposition
föreslå Riksdagen medgifva, att det å förste landtmätaren Hjorths
i ärendet företedda karta under litt. C upptagna område om 17,7 6 8
hektar af boställets mark finge till Vara köpings kommun med full
eganderätt den 14 mars 1901 öfverlåtas mot en köpeskilling af 43,000
kronor, som kontant vid tillträdet till statskontoret inbetalades, med
förbindelse jemväl för köpingen att ensam vidkännas alla med köpet
förenade kostnader. Vidare hade embetsverken föreslagit, att nämnda
belopp skulle disponeras i likhet med hvad i afseende å inflytande köpeskillingsmedel
för försålda mindre kronoegendomar i allmänhet funnes
stadgadt; och borde, i händelse af bifall till ansökningen, afkomsten
af ifrågavarande boställe undergå förnyad uppskattning för behörigt
bestämmande af det afdrag å kontanta aflöningen, som indelningshafvaren
härefter hade att för boställsförmånen vidkännas, allt på sätt Kongl.
Maj:ts skrifvelse angående lönereglering för vissa af de till landsstaten
hörande fenster den 31 maj 1878 derom innehölle.

För egen del har departementschefen anfört, att vid jemförelse
mellan den år 1892 för Vara stationssamhälle, hvaraf Vara köping enligt
Kongl. Maj:ts medgifvande den 16 december 1892 bildats, faststälda

29

Statsutskottets Utlåtande N:o 65.

regleringsplan och kartan öfver det område, köpingen nu önskade förvärfva,
befunnes, att inom sistnämnda område folie nästan hela köpingens
bebyggda område öster om Uddevalla—Venersborg—Herrljunga
jernväg. De anförda skälen för att köpingen skulle tillåtas inköpa det
ifrågavarande området syntes departementschefen väl grundade, och hemstälde
han derför, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta förevarande
proposition.

Enligt hvad vederbörande kronofogde i förevarande ärende anfört,
halva å det ifrågavarande området flere personer åt sig uppfört bostäder
och andra byggnader utan annan säkerhet för dessas bibehållande än
det tillstånd, som lemnats dem af förre boställsinnehafvaren, samt att
som de fleste husegarne vore arbetsfolk, hvilkas enda sparpenning nedlagts
på de hus, de bebodde, det vore synnerligen angeläget för dem
att komma i tillfälle att förvärfva eganderätt till de af dem bebyggda
tomtplatserna.

Med afseende härå har utskottet velat framhålla, att omständigheterna
synas med nödvändighet påkalla, att Vara köping, efter förvärfvande
af berörda område, kommer att till innehafvarne af de bebyggda
lägenheterna derå mot ett pris, som ej öfverstiger derå belöpande andel
åt köpingens inköpspris för området jemte godtgorelse för kostnader,
försälja de bebyggda tomter, som icke måste till oafvisligt behof tagas
i anspråk för köpingens räkning. Under uttalande häraf hemställer
utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 21 april 1899.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.