Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Kiksd. kansli den 18 april 1899, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

''jr*

(l:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Marinförvaltningen.

l:o. I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof
den 13 januari 1899 har Kongl. Maj:t uti punkten 1 under femte
hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att höja den i staten för marinförval
tningen uppförda anvisning till vikariatsersättningar, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden med 3,500 kronor till 8,500 kronor
och följaktligen i riksstaten för år 1900 upptaga anslaget till marinförvaltningen,
för närvarande 38,600 kronor, till ett med 3,500 kronor
höj dt belopp, eller till 42,100 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari
1899 har föredragande departementschefen i detta ärende anfört följande
(sid. 2—6).

I skrifvelse den 7 decennier 1897 hade marinförvaltningen rörande
behofvet af ökadt anslag till vikariatsersättningar, renskrifning, flitpeuBih.
till Rikad. Prot. 1809. 4 Sami. 1 Afd. 6 Eäft. (N:o G.J 1

Angående
höjning af
detta anslag.
[1-]

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ningar och tillfälliga biträden, hvilket anslag i nu gällande stat för
embetsverket vore upptaget till 5,000 kronor, anfört hufvudsakligen
följande.

Samtidigt med den utveckling, flottan under de sista tjugu åren
erhållit, hade antalet och omfattningen af de ärenden, som kommit
under marinförvaltningens handläggning, varit i nästan oafbrutet stigande.
Under det att antalet inkomna ärenden år 1878, med hvilket
års ingång marinförvaltningen efterträdt förvaltningen af sjöärendena,
utgjort 2,395, hade de år 1896 inkomna ärendenas antal uppgått till
4,241. Denna tillväxt hade medfört en väsentlig ökning af marinförvaltningens
arbete, hvilket ock visat sig, bland annat, derutinnan,
att år 1878 afgjorts 2,390, men år 1896 ej mindre än 4,239 ärenden,
samt att antalet koncept till utgående expeditioner, som år 1878 utgjort
1,301, år 1896 uppgått till 2,055, häruti ej inberäknade s. k.
muterade koncept till utgående expeditioner, som numera till betydande
antal årligen förekomme.

På embetsverkets militära och ingeniörafdelningar hade med anledning
af det sålunda ökade arbetet personalen blifvit förstärkt genom
officerare och ingeniörer, som blifvit till tjenstgöring i embetsverket
kommenderade eller förordnade. Då deremot å embetsverkets civilafdelning
och särskildt dess kansli, der behofvet af förstärkta arbetskrafter
i all synnerhet gjort sig gällande, den ordinarie personalen
icke blifvit ökad, hade för göromålens behöriga gång extra ordinarie
tjenstemän måst i allt större utsträckning tagas i anspråk, utan att
detta oaktadt det i 1878 års stat för marinförvaltningen fastslagna belopp
till vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar och tillfälliga
biträden, 5,000 kronor, undergått någon förhöjning.

Visserligen hade, på framställning af marinförvaltningen, under
flera år till förstärkande af nyssnämnda anslag anvisats ett belopp af
500 kronor; men detta hade dock endast i ytterst ringa mån kunnat
bidraga till minskande af missförhållandet mellan det arbete, de extra
ordinarie tjenstemännen utfört, och den ersättning för arbetet, embetsverket
kunnat bereda dem.

Redan för flera år tillbaka hade det i följd af de ökade göromålen
visat sig nödvändigt, att sekreteraren i embetsverket under större delen
af den dagliga expeditionstiden hade amanuensbiträden till sitt förfogande.
På grund häraf hade marinförvaltningen under de senare åren
förordnat två amanuenser att tjenstgöra å kansliet. Dock hade i anseende
till embetsverkets begränsade tillgångar ersättning åt amanuenserna
icke kunnat utgå med högre belopp årligen än 480 kronor åt

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

den ene af dem och 420 kronor åt den andre. Denna ersättning kunde
dock icke anses stå i rimligt förhållande till den tjenstgöring af tre
timmar och ofta än mera dagligen, som embetsverket för närvarande
fordrade af amanuenserna.

Å ni vil avdelningen vore anstäld en amanuens med ett årligt arfvode
af 900 kronor, hvilket, äfven detta, i förhållande till amanuensens arbete
vore alldeles för ringa.

Såsom exempel på amanuensarfvodenas storlek i andra af de centrala
embetsverken hade marinförvaltningen erinrat, att i kammarkollegium
utginge två amanuensarfvoden å 1,500 kronor och sju å 1,200
kronor, i kammarrätten fyra arfvoden å 1,800 kronor och tretton å
1,200 kronor, i telegrafstyrelsen tre arfvoden å 1,600 kronor, två å
1,500 kronor, ett å 1,400 kronor, två å 1,200 kronor och två å 900
kronor; att i patent- och registreringsverket samtlige amanuenserna åtnjöte
1,200 kronor hvar årligen, äfvensom att i allmänhet uti de embetsverk,
der, enligt hvad marinförvaltningen inhemtat, af amanuenserna
fordrades motsvarande eller ock något mindre arbete än i marinförvaltningen,
amanuensarfvodena utginge med belopp, ej understigande 1,200
kronor. Marinförvaltningen ansåge det derför billigt, att dess amanuenser
komme i åtnjutande af arfvoden å ungefär sistnämnda belopp.

Af de i embetsverket tjenstgörande extra ordinarie tjenstemän,
Indika icke vore amanuenser, hade flertalet tagits i anspråk för arbete
i verket merendels flera timmar dagligen. Härför hade icke kunnat
beredas dem annan ersättning än årlig gratifikation till belopp i allmänhet
vexlande mellan 100 och 200 kronor, en obetydlig godtgörelse,
särskildt då man toge hänsyn till de ringa utsigter till befordran, embetsverket
erbjöde.

För att embetsverket måtte kunna räkna på att få behålla, förutom
amanuenser, sådana extra ordinarie tjenstemän, som vore eller kunde
blifva verket till gagn, vore det nödvändigt, att åt dem bereddes en
mera afsevärd uppmuntran i form af icke allt för obetydliga flitpenningar.

Äfven renskrifningsarbetet inom verket hade ökats så betydligt,
att det blifvit nödvändigt att hafva två fasta renskrifningsbiträden anstälda,
hvarförutom ändock tillfälliga renskrifningsbiträden måst anlitas. För
täckande af den ökade renskrifningskostnaden, hvilken delvis föranledts
af fartygsnybyggnader, hade, då anslaget till vikariatsersättningar, renskrifning
in. in. varit dertill otillräckligt, måst tagas i anspråk medel
från anslagen till berörda nybyggnader, en utväg, som dock endast
undantagsvis och i nödfall borde få ifrågakomma. Fördenskull borde

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

det för renskrifningen afsedda anslag ökas så, att renskrifningskostnaden
kunde helt och hållet deraf utgå.

På de sålunda åberopade grunder och då den ökade arbetsbördan
icke berodde af tillfälliga omständigheter, utan fastmera, enligt livad
antagas kunde, komme att allt fortfarande växa, erfordrades oundgängligen
en förhöjning af anvisningen till vikariatsersättningar, renskrifning,
flitpenningar och tillfälliga biträden med belopp ej understigande
3,500 .kronor.

Marinförvaltningen hade derför hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
dels anvisa för år 1898 ett belopp af 3,500 kronor till beredande af
något förhöjd ersättning åt amanuenser, e. o. tjensteman och vaktbetjening
samt för bestridande af ökad renskrifningskostnad, dels ock
föreslå Riksdagen att höja den nu i staten för marinförvaltningen uppförda
anvisning till vikariatsersättningar, renskrifning, flitpenningar och
tillfälliga biträden med 3,500 kronor till 8,500 kronor.

I sammanhang härmed både marinförvaltningen gjort framställning
om uppförande af ett arfvode å 1,500 kronor för en särskild advokatfiskal
inom embetsverket.

Vid föredragning den 31 december 1897 af marinförvaltningens
ifrågavarande, först den 18 i samma månad till sjöförsvarsdepartementet
inkomna skrifvelse hade Kongl. Maj:t funnit den då gjorda framställningen
icke till någon Kongl. Majrts åtgärd föranleda.

Uti skrifvelse den 3 maj 1898 hade emellertid marinförvaltningen
gjort förnyad framställning i ämnet och dervid anfört ytterligare
följande.

Embetsverkets arbetsbörda hade allt fortfarande växt, ett förhållande,
som tydligen framginge bland annat deraf, att antalet inkomna
mål år 1897 utgjort 4,621 mot 4,241 år 1896 och att antalet afgjorda
mål år 1897 uppgått till 4,603 mot 4,239 år 1896, äfvensom att antalet
koncept till utgående expeditioner, hvilket år 1896 uppgått till 2,055,
år 1897 utgjort 2,244, häruti ej inberäknadt det stora antalet muterade
koncept till från embetsverket utgående skrivelser.

Det läge i öppen dag, att det vore synnerligen olämpligt, att arbetet
i ett statens embetsverk skulle på grund af bristande medel
vara ordnadt på sådant sätt, som hittills i marinförvaltningen måst
vara fallet, och nära till hands läge det antagande, att, derest ändring
härutinnan ej skedde, embetsverket komme att blifva strandsatt på erforderliga,
dugande arbetskrafter och dess förmåga att i behörig ordning
handlägga löpande ärenden äfventyras. I allt fall hade det icke
synts vara rigtigt att fordra ett ansträngande och magtpåliggande arbete

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

5

af personer, hvilka man icke kunde bereda en något så när skälig
ersättning för arbetet.

Med anledning af marinförvaltningens sålunda förnyade framställning,
som jemväl afsett anvisande af medel för ändamålet för år 1899
samt uppförande af arfvode för en advokatfiskal, hade Kongl. Maj:t
den 1 juli 1898, jemte förklarande, att Kongl. Maj:t funne marinförvaltningens
framställning om anställande af en advokatfiskal i embetsverket
ej böra föranleda någon Kongl. Maj:ts åtgärd samt ej heller funne skäl
att då ingå i pröfning af vare sig frågan om proposition till Riksdagen
angående förhöjning i staten för marinförvaltningen eller* frågan om
anvisande för år 1899 af medel till ersättning åt amanuenser och e. o.
tjenstemän m. m., för år 1898 af femte hufvudtitelns allmänna besparingar
till embetsverkets förfogande stält ett belopp af 3,500 kronor
att jemte derför i stat anvisadt anslag användas till ersättning åt
amanuenser och e. o. tjenstemän samt till bestridande af ökad renskrifningskostnad;
och hade Kongl. Maj:t den 9 sistlidne december
anvisat samma belopp för år 1899, att användas på liknande sätt.

Uti sin skrifvelse den 16 september 1898 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 hade marinförvaltningen,
med åberopande af den i embetsverkets förberörda två skrivelser
lemnade utredning, upprepat sin anhållan om propositions aflåtande till
Riksdagen angående höjning af anslaget till vikariatsersättningar m. in.

Till de i marinförvaltningens anförda skrivelser åberopade sifferuppgifter
kunde läggas, att under år 1898 antalet af till embetsverket
inkomna mål utgjort 4,757 och antalet uppsatta koncept, s. k. muterade
koncept oberäknade, 2,248. Uppgift angående antalet under
sistnämnda år afgjorda mål både ännu icke kunnat lemnas.

Af hvad sålunda i detta ärende förekommit syntes departementschefen
framgå, att här förelåge ett verkligt och stadigvarande behof,
hvilket icke lämpligen kunde vidare tillgodoses med tillfälliga anvisningar.

Under åberopande af den i statsrådsprotokollet till stöd för denna
framställning förebragta utredning hemställer utskottet,

att Riksdagen må höja den i staten för marinförvaltningen
uppförda anvisning till vikariatsersättningar,
renskrifning, flitpenningar och tillfälliga biträden
med 3,500 kronor till 8,500 kronor och följaktligen
i riksstaten för år 1900 upptaga anslaget till marin -

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
höjning af
detta anslag.

[2—8.]

förvaltningen, för närvarande 38,600 kronor, till ett
med 3,500 kronor höj dt belopp, eller till 42,100
kronor.

Aflöning för flottans corpser och stater.

2:o. I statsverkspropositionen, punkterna 2—8 under femte hufvudtiteln,
bär Kong], Maj:t föreslagit Riksdagen,

dels att medgifva, att till erhållande af det årliga tillägg till fasta
lönen af 2,000 kronor, som Riksdagen beviljat att tilldelas endera af
innehafvare af chefsbefattningen i marinförvaltningen, chefsbefattningen
vid flottans stab eller stationsbefälbafvarebefattningen i Karlskrona,
derest han icke uppbure flaggmans lön, måtte kunna ifrågakomma äfven
stationsbefälhafvaren vid flottans station i Stockholm, derest denne icke
uppbure flaggmans lön, med iakttagande, att, om två af nämnda befattningshafvare
icke uppbure dylik lön, tillägget skulle tilldelas den af
dem, som vore i sin befattning äldst; samt att detta medgifvande måtte
få gälla från och med 1899 års början;

dels att i riksstaten för år 1900 under femte hufvudtiteln uppföra
såsom reservationsanslag ett belopp af 11,900 kronor till repetitionsöfningar
för reservofficerare;

dels att medgifva, att reservofficer vid flottan, för hvilken insättning
i rånte- och kapitalförsäkringsanstalt skett i enlighet med bestämmelserna
i kongl. kungörelsen angående utbildande af reservbefäl
för flottan den 13 juli 1887, måtte, derest han fullgjorde den tjenstgöringsskyldighet,
som nu vore eller framdeles kunde för sådana reservofficerare
varda stadgad, efter uppnådda femtiofem års ålder under sin
återstående lifstid åtnjuta en årlig pension lika stor med det belopp,
hvarmed den lifränta, som på grund af den verkstälda insättningen
skulle honom tillkomma vid femtiofem års ålder, understege 300 kronor;

dels att medgifva. sådan ändring i gällande stat för flottans civilstat,
att kammarskrifvarnes lön, som enligt nu gällande bestämmelser efter
5 års tjenstgöring i samma grad ökades med 500 kronor, måtte efter
10 års väl vitsordad tjenstgöring i denna grad ökas med ytterligare
500 kronor, samt att väbel, för hvilken lönen enligt nu gällande bestämmelser
efter 5 års tjenstgöring i nämnda egenskap ökades med
200 kronor, måtte efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring såsom väbel
kunna erhålla en ytterligare lönetillökning af 200 kronor;

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

7

dels att godkänna förändrad stat för de militära befattningar vid
flottan, hvilkas innehafvare åtnjöte bostad eller inqvarteringsbidrag i
penningar, af den lydelse, bilagan A vid protokollet öfver sjöförsvarsärenden
den 13 januari 1899 utvisade;

dels att godkänna stat för flottans poliscorps af den lydelse, bilagan
B vid samma protokoll utvisade, samt medgifva, dels att den redan
anstälda personalen vid varfspolisen i Karlskrona måtte vid öfverflyttning
till den nya staten komma i åtnjutande af ålders tillägg, motsvarande
nu innehafvande lönetillägg, dels att i öfrigt personalen vid
varfspolisen i Karlskrona måtte vid öfverflyttningen till ordinarie stat
få, i fråga om rätt till ålderstillägg, räkna sig till godo då innehafd
tjenstetid vid corpsen, samt

dels att anslaget till aflöning för flottans corpser och stater måtte i
riksstaten för år 1900 upptagas till ett med 57,000 kronor höjdt belopp
eller till 1,786,052 kronor samt att hvad af anslaget till ersättning för
vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar
län icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut borde
inräknas bland tillgångarna till aflöning för flottans corpser och stater
måtte likasom föregående år användas för fyllande af behofvet under
denna anslagstitel år 1900.

Statsrådsprotokollet innehåller angående dessa framställningar följande
(sid. 6—32).

Då Riksdagen år 1887 anvisade medel för ökande af antalet offi- Disposition
cerare vid flottan med, bland andra, en flaggman, hade i sammanhang {^fyllnad
härmed det ena
viljat åt chefen för flottans stab och stationsbefälhafvaren i Karlskrona, ^éfattniJar*
blifvit indraget och beträffande det andra bestämdt, att det finge användas
till lönefyllnad åt endera utaf innehafvarne af chefsbefattningen
i marinförvaltningen, chefsbefattningen vid flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattningen
i Karlskrona, derest han icke uppbure flaggmans
lön.

Jemte de nu nämnda befattningarna syntes departementschefen
ännu en befattning vid flottan vara af den beskaffenhet, att dess innehafvare
borde kunna komma i åtnjutande af denna lönefyllnad, derest
han icke innehade flaggmans lön. Denna befattning vore stationsbefälhafvarens
vid Stockholms station. Ifrågavarande befattning medförde
nemligen en chefsställning och särskild! vid de icke sällan förekommande
besöken af främmande nationers örlogsfartyg, eu representations -

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Reservbefäl.

skyldighet, som kräfde utgifter, hvilka icke utan uppoffrande af enskilda
medel kunde bestridas, om befattningens innehafvare endast uppbure
kommendörslön.

Någon betänklighet mot den sålunda ifrågasatta anordningen borde,
enligt departementschefens åsigt, så mycket mindre möta, som densamma
ej skulle föranleda någon ökad utgift af statsmedel. Skulle det
någon gång inträffa, att två bland inneliafvarne af nu nämnda befattningar
icke uppbure flaggmans lön, borde förhållandet så ordnas, att
den af dessa båda, som vore i sin befattning äldre, finge uppbära lönefyllnaden.

Enligt statsrådsprotokollet den 31 december 1886 hade chefen
för sjöförsvarsdepartementet hemstält, det Kongl. Maj:t täcktes föreslå
Riksdagen att på ordinarie stat bevilja för utbildande och pensionering
af reservbefäl 24,150 kronor, deraf för förstnämnda ändamål 17,750
kronor. De beräkningar angående kostnaden för reservbefälets utbildning,
som af departementschefen lagts till grund för denna hemställan,
hade utgått derifrån, att ifrågavarande utbildning skulle vinnas dels genom
en ettårig aspirantkurs, dels genom två särskilda repetitionskurser,
hvilka skulle af hvarje reservunderlöjtnant genomgås, den ena omkring
5 och den andra omkring 10 år efter aspirantkursens afslutande och
hvardera omfatta eu tid af två månader under vintern. Då det tillika
förutsatts, att 10 reservofficerare skulle årligen utbildas, hade kostnadsberäkningen
stält sig på följande sätt:

för 10 reservofficerares ettåriga utbildning

dagaflöning å 3 kr................................................. kr. 10,950: —

beklädnad å 20 kr. i månaden........................ » 2,400: — 13,350: —

för 2 repetitionskurser, tillhopa 120 dagar:

dagaflöning å 3 kr.............................................. kr. 3,600: —

beklädnad å 20 kr. i månaden..................... » 800: 4 40O:

Summa kr. 17,750: —

förutom naturaunderhållskostnaden, beräknad för den ettåriga kursen

till............................................................................................. kr. 1,934: 50

och för båda repetitionskurserna till ......<.............................. » 636: —

Summa kr. 2,570: 50,

hvilken senare summa likväl skulle i staten ingå i det till naturaunderhållet
anvisade anslag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

Sedan Riksdagen bifallit den i enlighet med departementschefens
hemställan aflåtna propositionen, utfärdades kongl. kungörelsen angående
utbildande af reservbefäl för flottan den 13 juli 1887, hvilken ännu vore
i hufvudsak gällande. Enligt § 10 i denna kungörelse erhölle reservofficersaspirant
under den tid, han för sin utbildning tjenstgjorde vid
flottan, äfvensom reservunderlöjlnant under de tider, han genomginge
föreskrifna repetitionskurser, följande förmåner:

dagaflöning 3 kronor;

beklädnadshjelp 20 kronor i månaden;

naturaunderhåll eller ersättning derför i likhet med manskapet vid
sjömanscorpsen.

Då reservofficer inkallades till annan tjenstgöring, erhölle han resekostnads-
och traktan!entsersättning, beräknad från hans hemort till den
station, han tillhörde, samt aflöning under tjenstgöringstiden lika med
officer af motsvarande grad vid flottan.

Till 1897 års Riksdag hade Kongl. Maj:t aflåtit proposition om
höjning af anslaget till pensionering af reservbefäl, dervid departementschefen
framhållit, att den nuvarande anordningen, enligt hvilken repetitionskurserna
vore förlagda till vintern och endast omfattade en
tid af två månader hvardera, icke vore tillräcklig att bibringa reservofficerarne
den öfning, som för befäls utöfvande numera vore oundgängligen
nödvändig, hvarför departementschefen ansett, att repetitionskurserna
borde förläggas till sommaren och omfatta en tid af minst 2,
högst 5 månader.

Den då gjorda propositionen hade icke blifvit af Riksdagen bifallen,
hvaremot 1898 års Riksdag, med bifall till Kongl. Maj:ts proposition
om ändrade grunder för reservbefälets pensionering, medgifvit, att de
reservofficerare, som hädanefter antoges vid flottan, måtte, derest de
fullgjorde den tjenstgöringsskyldighet, som då vore eller framdeles kunde
för sådana reservofficerare varda stadgad, efter uppnådda femtiofem
års ålder åtnjuta en årlig pension till belopp af 300 kronor.

Då den'' skrifvelse, hvaruti detta Riksdagens beslut anmäldes, den
20 maj 1898 föredragits inför Kongl. Maj:t, hade Kongl. Maj:t anbefalt
chefen för flottans stab att inkomma med förslag till ny kungörelse
angående utbildande af reservbefäl för flottan; och hade chefen
för flottans stab med skrifvelse den 31 augusti 1898 öfverlemnat förslag
i ämnet.

I denna skrifvelse hade chefen för flottans stab erinrat, hurusom
behofvet af en utsträckning af repetitionsöfningarnas omfång och längd
redan flera gånger blifvit i generalrapporter från särskilda års kustBih.
till Riksd. Pvot. Vidd. 4 Samt. 1 Afd. 6 Häft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

eskadrar framhållet och att jemväl chefen för flottans stab vid flera
tillfällen uttalat sig rörande tillvaron af detta behof. Dervid hade
bland annat anförts, att i den män ytterligare materiel för flottan anskaffades,
ökades äfven vigten af att reservofficerarne såväl under aspirantkursen
som under repetitionskurserna erhölle vederbörlig utbildning
uti de tjenstebefattningar, som de vid mobilisering skulle bestrida; att
visserligen några reservofficerare, på grund af frivillig öfverenskommelse
och mot aflöning från öfningsanslaget i enlighet med bestämmelserna
i kongl. kungörelsen den 13 juli 1887, deltagit i de senare årens eskaderöfningar;
men att, då det icke kunde med säkerhet påräknas, att
sådana aftal alltid skulle kunna träffas, ändrade bestämmelser angående
reservofficerares tjenstgöringsskyldighet för uppnående af erforderlig
utbildning syntes höra vidtagas.

Enligt det nu af chefen för flottans stab framlagda förslaget skulle
hvardera repetitionsöfningen från nu föreskrifna längd af 2 månader
vintertiden utsträckas till högst 6 månader utan angifvande af viss årstid.
Vidare skulle enligt samma förslag repetitionsöfningarna bestå
dels af repetitionskurs, dels af praktisk tjenstgöring i enlighet med af
Kongl. Maj:t i kommandoväg utfärdade bestämmelser.

I sammanhang härmed hade chefen för flottans stab föreslagit, att
reservofficers aflöningsförmåner under tjenstgöring skulle vara lika med
officers af motsvarande grad vid stammen. Om nemligen — hade med
afseende härå bemälde chef yttrat — repetitionsöfningarna komme att
bestå af såväl repetitionskurs som derpå följande praktisk tjenstgöring,
syntes det ej vara lämpligt, att, såsom för närvarande egde rum, reservofficer
under den tid, han genomginge den föreskrifna repetitionskursen,
uppbure aflöning i likhet med reservofficersaspirant, men deremot,
då han inkallades till annan tjenstgöring, skulle åtnjuta samma förmåner
som officer af motsvarande grad vid stammen; ty då under repetitionsöfningarna
den praktiska tjenstgöringen omedelbart komme att ansluta
sig till repetitionskursen, komme öfvergången från en aflöningsgrund
till en annan att ske under pågående tjenstgöring, hvilket skulle medföra
afsevärda olägenheter. Skilnaden i aflöning i ena eller andra fallet
vore så obetydlig, att den ej syntes behöfva tagas i betraktande.
Derjemte hade chefen för flottans stab föreslagit, att reservofficer skulle
ega åtnjuta godtgörelse enligt resereglementet för resor i tjensten; hvaremot
stabschefen ansett, att reservofficer icke borde åtnjuta dagtraktamente
under uppehåll å den flottans station, dit han blifvit inkallad för
genomgående af repetitionsöfningar.

Lika med chefen för flottans stab ansåge departementschefen, att den

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

utbildning, som jemlik! bestämmelserna i kongl. kungörelsen den 13
juli 1887 bibringades flottans reservofficerare, numera, hvad repetitionskurserna
beträffade, icke vore tillräcklig för att göra dessa reservofficerare
skicklige att till gagn för vapnet bestrida de befattningar, som
vid mobilisering vore för dem afsedda. Den väsentligaste bristen i hithörande
bestämmelser läge''uppenbarligen deruti, att repetitionskurserna
vore förlagda till vintern, i följd hvaraf i dessa kurser icke kunde ingå
öfning i clen vigtiga tjensten ombord. Det syntes departementschefen
derför nödvändigt, att denna inskränkning beträffande den tid af året,
då repetitionsöfningarna skulle ega rum, borttoges och att jemväl åt
öfningarna ansloges en något längre tid. Chefen för flottans stab hade,
såsom nyss nämnts, föreslagit, att tidslängden skulle bestämmas till
högst 6 månader.

Härvid finge dock icke förbises, att båda de föreslagna ändringarna
i väsentlig mån ökade de förpligtelse^ som ålades reservofficerarne.
De fleste af desse vore anstälde såsom befäl å handelsfartyg, och det
måste för dem blifva betydligt mera betungande att ställa sig till flottans
förfogande under seglationstiden än under vintern, då seglationen
vanligen upphört, likasom ock hvarje utsträckning af öfningstiden måste
verka i samma rigtning. Med hänsyn härtill och för att icke framkalla
den faran, att icke tillräckligt antal lämpliga personer komme att söka
inträde i flottan såsom reservbefäl, vågade departementschefen icke förorda
chefens för flottans stab förslag oförändradt, så fördelaktigt detsammas
antagande än skulle vara för reservbefälets utbildning. Han
ansåge dock, att en stor förbättring i denna utbildning skulle vinnas,
om repetitionsöfningarna komme att för hvarje reservunderlöjtnant omfatta
en tid af sammanlagdt 6 månader, deraf 4 månader ombord.
Öfningarna skulle då för hvarje reservunderlöjtnant antingen förläggas
till två särskilda tidpunkter samt omfatta hvardera gången en tid af
högst 3 månader, deraf 2 månader ombord, eller ock kunna fullgöras
under ett år, då tjenstgöringstiden skulle blifva högst 6 månader, deraf
4 ombord. Den senare anordningen skulle antagligen vara, med hänsyn
till reservunderlöjtnanternas civila yrke, för dem lämpligare och
borde medföra i det närmaste samma gagn för deras sjömilitära utbildning.
Kostnaderna för de årliga öfningarna skulle i båda fallen
blifva desamma.

Då departementschefen sålunda hade för afsigt att föreslå en ökad
tjenstgöringsskyldighet i fredstid för reservofficerare vid flottan, ansåge
han sig jemväl böra i hufvudsak biträda hvad chefen för flottans stab
föreslagit rörande deras aflöning under tjenstgöring, hvarigenom de

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

skulle blifva likstälda med officerare i motsvarande grad vid flottans
stam, d. v. s., så vidt repetitionsöfningarna anginge, underlöjtnanter vid
flottan. För en tid af 3 månader, deraf 2 månader ombord, skulle
aflöningsförmånerna för en reservunderlöjtnant utgöra:

lön för 3 månader å kronor 50: —
dagaflöning: 1 mån. i land å kr. 60
2 mån. ombord å »

dietpenningar: 2 mån. ombord i)
inqvarteringsersättning: 1 mån.

kronor 150:

— ... kr. 60: —

90: —... » 180: —

j>

240: —

kronor 90: — ............

»

180: —

land å kronor 25: —

»

25: —

Summa

kronor

595: —

Vare sig, att 20 reservunderlöjtnanter inkallades för tjenstgöring
under 3 månader eller 10 för tjenstgöring under 6 månader, blefve
årliga kostnaden densamma, eller 11,900 kronor, hvilken summa med
7,500 kronor öfverstege det belopp af 4,400 kronor, som nu vore för
ifrågavarande ändamål anvisadt under anslaget till aflöning för flottans
corpser och stater; hvaremot någon besparing skulle uppkomma derigenom,
att naturaunderhåll eller ersättning derför icke skulle utgå under
tjenstgöring i land.

Deremot ansåge departementschefen, att någon ersättning för reservunderlöjtnants
resa till eller från station, der han hade att inställa
sig för repetitionsöfningarnas fullgörande, icke borde ifrågakomma.

Då de personer, hvilka ingått såsom reservofhcersaspiranter under
nu gällande bestämmelser, icke utan eget frivilligt åtagande vore
pligtige att underkasta sig den sålunda föreslagna, ökade tjenstgö rings -skyldigheten, kunde det ej med visshet beräknas, huru många reservunderlöjtnanter,
som under de närmaste åren skulle komma att deltaga
i de utsträckta repetitionsöfningarna. Med afseende härå syntes det
departementschefen vara lämpligast, att i riksstaten för år 1900 anslaget
till aflöning för flottans corpser och stater minskades med det för
reservofficerares repetitionskurser nu afsedda belopp, 4,400 kronor, och
att i stället såsom ett särskildt anslag under femte hufvudtiteln med
natur af reservationsanslag uppfördes ofvannämnda belopp 11,900 kronor
till repetitionsöfningar för reservofficerare.

Det vore emellertid af största vigt, att så många som möjligt af
redan utnämnda reservofficerare komme att deltaga i de utvidgade repetitionsöfningarna.
Då detta endast kunde ske genom deras frivilliga
åtagande, hvilket åter vore i viss mån beroende af de förmåner, som

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

13

kunde erbjudas dem såsom ersättning derför, syntes det departementschefen
lämpligt, att sådana äldre reservofficerare bereddes möjlighet
att komma i åtnjutande af samma förmåner i fråga om pensionering,
hvilka jemlikt Riksdagens år 1898 gjorda medgifvande kunde tilläggas
derefter antagna reservofficerare. Detta skulle kunna ske derigenom,
att dem tillädes fyllnad till 300 kronor i den lifränta, som på grund
af verkstäld insättning i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt skulle tillkomma
dem vid 55 års ålder, hvilken fyllnad skulle utgå såsom årlig
pension till sådana reservofficerare efter uppnådda 55 års ålder. Beloppet
af denna fyllnadspension borde kunna utan svårighet uträknas
äfven i de fall, att vid insättningeu i ränte- och kapitalförsäkringsanstalten
förbehållits, att lifräntan i verkligheten skulle börja att utgå
vid en lägre ålder, eller att insättningen skett för erhållande af ett
kapital vid viss ålder.

Uti ansökning af den 26 och 29 november 1897 hade kammar- Andra åidersskrifvarne
vid flottans stationer i Karlskrona och Stockholm anhållit, kan!m^skrifdet
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, om icke löneförbättring sana
skulle kunna sökandena beredas samt, för den händelse afseende fästes Ta flottans
vid denna begäran, hos Riksdagen göra framställning om anvisande stationer,
till lägsta gradens tjenstemän vid flottans civilstat af ytterligare ett
ålderstillägg å 500 kronor, att utgå efter 10 års tjenstgöring.

Till stöd för denna framställning hade sökandena anfört följande.

Enligt nu gällande, den 10 juli 1884 faststälda stat för flottans
civilstat åtnjöte en kammarskrifvare vid flottan följande aflöningsförmåner:
lön 1,200 kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och, efter
5 års tjenstgöring, ett ålderstillägg å 500 kronor, hvarigenom årsinkomsten
för en sådan tjensteman kunde uppgå till 2,000 kronor —
således det högsta lönebelopp, han hade att påräkna. Utan att till fullo
känna de motiv, som vid uppgörandet åt nämnda lönestat varit bestämmande
och ledt derhän, att lägsta gradens tjensteman vid flottans civilstat
medgifvits endast ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års tjenstgöring,
under det att andra tjenstemän vid samma stat tillerkänts två
sådana tillägg, hvartdera å 500 kronor, att utgå efter respektive 5 och
10 års tjenstgöring, hade sökandena dock ansett sannolikt, att skälet
härför varit utsigten för en kammarskrifvare vid flottan att vinna befordran
efter eu tjenstetid af omkring 10 år, hvarigenom således ett
andra ålderstillägg för honom vore alldeles obehöflig!. Möjligt hade
varit, att vid tiden för löneregleringen ett dylikt antagande liaft berättigande;
för närvarande torde dock icke så vara fallet, bör närvarande

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

uppginge medelåldern för samtliga kammarskrifvarne vid flottans
båda stationer till 37 V2 år, och före vunnen befordran hade hvar och
en tjenstgjort såsom e. o. kammarskrifvare under en tid, som varierade
mellan 6 och 14 år. Af dessa femton tjensteman hade nu fyra hvardera
en ordinarie tjenstetid af tio år och derutöfver, och från och med år
1898 vore af öfrige icke mindre än tio berättigade till ålderstillägg.
Minst halfva antalet af dessa hade icke någon utsigt att nå befordran
inom de närmaste tio åren, för så vidt befordringarne hädanefter
komme att följa samma gång som under den senast förflutna tiden.
Aflöningsförmånerna för tjenstemän vid andra statens verk och inrättningar,
der kompetensvilkoren vore likartade, stälde sig äfven vid jemförelse
betydligt gynsammare.

För handen varande och, så vidt man nu kunde döma, blifvande
förhållanden syntes derför tala för behofvet af ett andra ålderstillägg.
Under åberopande af det nu anförda samt enär förändrade förhållanden
inträdt under loppet af de 23 år, som förflutit sedan nu gällande aflöningsstat
för flottans civilstat uppgjordes — dervid särskildt lefnadsomkostnadernas
stegring borde tagas i betraktande — och då flottans
utveckling under senare åren medfört trägnare tjenstgöring, hvarigenom
möjligheten till extra förtjenster minskats, hade sökandena vågat göra
nu förevarande framställning.

Efter härå erhållen remiss hade marinförvaltningen i ärendet inhemta!
yttranden från stationsbefälhafvarne vid flottans stationer.

Stationsbefälhafvaren i Karlskrona hade öfverlemnat och åberopat
ett från räkenskapskontoret vid stationen infordradt yttrande, uti hvilket,
med hänvisning till utarbetade uppgifter rörande de tjenster, till hvilka
kammarskrifvare kunde befordras, kammarskrifvarnes vid stationen
tjenstetid m. m., bland annat anförts, att, sedan under den tid, som
närmast föregått 1874 års lönereglering för flottans civilstat, en del
äldre extra ordinarie tjenstemän afgått för att söka sin utkomst på
annat håll och endast ett fåtal unge män funnit för sig lämpligt att
inträda vid denna stat, de å staten qvarstående derefter lyckats vid
icke alltför långt framskriden ålder vinna befordran, men att, med den
stadga, befordringarna inom civilstaten numera kunde anses hafva vunnit,
det kunde tagas för gifvet, att endast undantagsvis befordran af kammarskrifvare
komme att vinnas före tillryggalagd 10 års tjenstetid,
hvadan behofvet af ett andra ålderstillägg för kammarskrifvarne vore
sjelfkärt; och hade stationsbefälhafvaren för egen del anfört, att han
saknade anledning att icke förorda ifrågavarande hemställan.

Stationsbefälhafvaren i Stockholm hade jemväl öfverlemnat yttrande

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

af räkenskapskontoret vid stationen, hvilket intet väsentligt haft att
erinra mot de för den underdåniga ansökningen anförda skälen och i
öfrigt påpekat, dels hurusom af flottans rulla framginge, att de 4 äldste
kammarskrifvarnes lefnadsålder läge mellan 45 och 41 år och deras
tjenstetid mellan IOV2 och nära 13 år, de två dernäst äldstes lefnadsålder
mellan nära 47 och nära 45 samt deras tjenstetid mellan nära 9
och öfver 8 år, samt att den till lefnadsåren yngste kammarskrifvaren
vore öfver 29 år gammal och den senast utnämnde 47 år, dels att
samtlige kammarskrifvare vid flottan utom den sist utnämnde innehade
den tjensteålder, som berättigade till det i stat medgifna ålderstillägg,
hvaraf framginge, att omsättningen af civilstatens tjenstemän vore synnerligen
trög och att sökandenas förhoppningar om befordran på ett
för dem känbart sätt gått om intet, hvadan det vore billigt och önskvärdt,
att något gjordes till förbättrande af deras ställning; och hade
stationsbefälhafvaren, enär samtliga de af sökandena till stöd för deras
framställning åberopade skälen talade för billigheten deraf och med
hänsyn för öfrigt till den långa extra ordinarie tjenstetid, de fleste af dem
före sin befordran till kammarskrifvare tillryggalagt, till de efter löneregleringen
fördyrade lefnadsförhållandena och till den trägnare tjenstgöring,
flottans utveckling medfört, på det varmaste tillstyrkt, att vederbörligt
afseende måtte fästas vid framställningen.

Marinförvaltningen, som den 28 december 1897 afgifvit eget utlåtande
i ämnet, hade deruti anfört följande.

Jemväl beträffande den från femte hufvudtiteln aflönade civila
tjenstemannapersonalen syntes tiden vara inne att taga i öfvervägande
möjligheten att förbättra deras ställning, hvilka för sitt arbete njöte
den minsta lönen. Nu gällande stat för flottans civilstat grundade sig
på 1874 års Riksdags beslut om lönereglering för civilstaten. Sedan
dess hade otvifvelaktigt de förhållanden, som borde komma i betraktande
vid bedömandet af föreliggande fråga, förändrats. Marinförvaltningen
hade derför ansett sig höra understödja kammarskrifvarnes berörda
framställning. Hvilken ökad utgift, som skulle föranledas af det
sökta andra ålderstilläggets beviljande, läte sig icke med bestämdhet
beräkna. Hvad anginge Karlskrona station, till hvilken hörde 11 af
kammarskrifvarnes hela antal, 15, syntes någon tillförlitlig ledning för
omdömet härutinnan icke vara att hemta från de af dervarande räkenskapskontor
i dess afgifna yttrande åberopade uppgifter, enär dessa
dels vid beräkningen af kammarskrifvarnes utsigter till befordran tagit
hänsyn allenast till pensionsåldern för innehafvare af de tjenster, till
hvilka befordring kunde ifrågakomma, dels med afseende å de tider,

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

då det sökta andra ålderstillägget skulle tillkomma kammarskrifvame
vid stationen, förutsatt, att ingen befordran alls inom kammarskrifvaregraden
skulle ega rum. Marinförvaltningen hade ansett sig kunna antaga,
att omkring en tredjedel af hela antalet kammarskrifvare komme
att i regel innehafva den tjensteålder, som skulle berättiga till andra
ålderstillägget. Under sådan förutsättning skulle ett belopp af 2,500
kronor motsvara den ökade utgift från femte hufvudtitelns anslag till
ålderstillägg, hvilken nu vore i fråga. På grund af det sålunda anförda
hade marinförvaltningen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes hos
Riksdagen föreslå sådan ändring af gällande stat för flottans civilstat,
att kammarskrifvarnes lön, hvilken enligt nu gällande bestämmelse efter
5 års tjenstgöring i samma grad ökades med 500 kronor, måtte efter
10 års tjenstgöring i samma grad ökas med ytterligare 500 kronor.

Med hänsyn dertill, att detta ärende först helt nära början af 1898
års Riksdag i fullständigt skick inkommit, hade dåvarande chefen för
sjöförsvarsdepartementet ansett sig icke böra hemställa om aflåtande af
proposition i ämnet.

I skrifvelse den 16 september 1898 angående utgifterna under
riksstatens femte liufvudtitel för år 1900 hade marinförvaltningen,
under åberopande af den genom embetsverkets förutnämnda utlåtande
af den 28 december 1897 förebragta utredning, förnyat sin deri gjorda
hemställan.

De skäl, som i detta ärende blifvit anförda för bifall till den gjorda
framställningen, syntes departementschefen böra föranleda dertill, att
proposition i ämnet måtte aflåtas till Riksdagen. Om ifrågavarande
tjenstemäns aflöningsförmåner sammanstäldes med, exempelvis, de förmåner,
som tillkomme kammarskrifvame i tullverket, hvilkas befattningar
väl kunde vara närmast jemförliga med kammarskrifvarnes vid
flottan, så visade sig, att de sistnämnde vore betydligt ogynsammare
stälde. Af de i tullverkets aflöningsstat för år 1898 upptagne 66 kammarskrifvare
åtnjöte 60 lön af 1,500 kronor, tjenstgöringspenningar till
belopp af 500 kronor och två ålderstillägg å 500 kronor hvartdera
samt uppnådde sålunda en slutaflöning af 3,000 kronor, under det att
de återstående 6 med 1,500 kronors lön, 300 kronor i tjenstgöringspenningar
och 2 ålderstillägg, hvartdera å 300 kronor, efter 10 års
tjenst kunde komma i åtnjutande af 2,400 kronors aflöning.

I sammanhang härmed erinrade departementschefen, hurusom de
vid flottans stationer anstälde väblar — hvilka hade till åliggande, bland
annat, att hos vederbörande befäl till laglig beifran anmäla, om någon
till flottan hörande under tjenstgöring föröfvat brott eller beträdts

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

17

med försnillning eller annan olaglighet eller oordning af beskaffenhet
att vid krigsrätt böra upptagas, att vara allmän åklagare i krigsrätt,
då målsegaren ej sjelf åtalade målet samt saken ej vore af den vigt
och beskaffenhet, att särskild aktor skulle förordnas, samt att tillse, det
arrestanter väl bevakades och tillbörligen behandlades, äfvensom öfver
dem fö-ra noggrann förteckning — åtnjöte enligt gällande stat en aflöning
af 600 kronor såsom lön och 200 kronor såsom tjenstgöringspenningar,
hvarjemte de efter fem års tjenstgöring kunde erhålla ett ålderstillägg
af 200 kronor.

Uti en till Kongl. Maj:t stöld skrift hade väbeln vid flottans station
i Stockholm anhållit, det åtgärder måtte vidtagas till förbättrande af
honom tillkommande löneförmåner, antingen på det sätt, att såväl lön
som tjenstgöringspenningar blefve förhöjda, eller ock så, att ett andra
ålderstillägg finge efter 10 års tjenst utgå, samt att denna förmån
finge åtnjutas från början af år 1898. Till stöd för denna anhållan
hade hufvudsakligen anförts, att, sedan från nyss omförmälda aflöningsförmåner
af tillhopa 1,000 kronor afdragits afgifterna till flottans pensionskassa,
44 kronor om året, samt de till stat och kommun utgående
skatter blifvit guldna, återstoden af aflöningen vore otillräcklig att försörja
väbeln och hans familj; att jemlikt Kongl. Maj:ts förklaring den
23 september 1887 de vid flottans stationer anstälde vählar innehade
lika värdighet med flaggunderofficerare vid flottan, under det att, hvad
löne- och pensionsvilkoren beträffade, väbel, äfven med inräknande af
ålderstillägg och tjenstgöringspenningar, icke åtnjöte samma förmåner,
som tillkomme eu till tjenstgöring icke inkallad underofficer af 2:a
graden och ej uppbure ens hälften af det belopp, som tillkomme flaggunderofficer
vid maskiniststaten, då denne icke vore sjökommenderad;
att pension jemte fyllnadspension efter 30 års tjenst utginge för väbel
med endast 600 kronor, då den för underofficer af 2:a graden med
vederlikar å andra flottans stater belöpte sig till 864 kronor; samt att
väbel vid uppnådda 65 lefnads- och 35 tjenstår visserligen vore berättigad
till förhöjd pension, men att denna med 200 kronor understege
det belopp, som tillkomme flaggunderofficer och deras öfriga vederlikar
efter 55 lefnads- och 30 tjenstår.

Denna framställning jemte ett från auditören vid flottans station
i Stockholm deröfver infordradt yttrande hade stationsbefälhafvaren
med skrifvelse den 8 januari 1898 öfverlemnat till chefen för sjöförsvarsdepartementet
samt dervid, med instämmande i den af auditören
uttalade åsigt, att väbelns löneförmåner, hvilka icke motsvarade det numera
i betydlig grad ökade, magtpåliggande arbete, som med hans bellih.
till Rik»A. Prat. 181)1). 4 Sund. 1 Afd. 6'' Höft.

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Inqvarterings bidrag.

fattning vore förenadt, måste anses vara för hans lefnadsförhållanden
synnerligen otillräckliga, förordat såsom lämpligaste sättet för frågans
lösning, att ett andra ålderstillägg blefve väbeln beredt.

Efter erhållen remiss både marinförvaltningen i ärendet infordrat
yttrande från stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona,
hvilken i skrifvelse den 3 maj 1898, med öfverlemnande af ett utaf
auditören vid stationen afgifvet yttrande, anfört, att, då väbelns vid
Karlskrona station aflöningsförmåner i och för sig måste betraktas såsom
numera väl ringa i förhållande till den ökade mängden och vigten
af de med hans befattning förenade göromål, och denne väbel med
hänsyn till tjenstegöromålens omfång syntes befinna sig i sämre läge
än väbeln vid Stockholms station, det icke vore obilligt, att bättre
löneförmåner bereddes jemväl väbeln vid flottans station i Karlskrona,
hvarjemte stationsbefälhafvaren, i öfverensstämmelse med hvad för
väbeln vid Stockholms station föreslagits, förordat, att väbel vid flottan
måtte förklaras berättigad att komma i åtnjutande af ett andra ålderstillägg
å 200 kronor.

Marin förvaltningen hade i utlåtande i detta ärende den 16 september
1898 på de af stationsbefälhafvarne anförda och åberopade skäl
förklarat sig vilja hemställa om proposition till Riksdagen i syfte dels
att bereda väbel vid flottan förbättrade löneförmåner på det sätt, stationsbefälhafvarne
förordat, dels att rätten till den sålunda föreslagna
löneförbättringen måtte få tillämpas från och med år 1899; och hade
marinförvaltningen i skrifvelse samma dag angående utgifterna under
riksstatens femte hufvudtitel gjort hemställan i berörda syfte.

På grund af hvad sålunda förekommit rörande såväl kammarskrifvarnes
som väblarnes vid flottans stationer aflöningsförhållanden hemstälde
departementschefen, det Kong!. Maj:t måtte hos Riksdagen göra
framställning i berörda syften.

Genom kong!, bref den 5 februari 1897, angående en del underofficerares
å månadslönarestaten ansökan om befrielse från aflöningsafdrag
för bostad i kronans hus, hade blifvit, bland annat, uppdraget
åt marinförvaltningen att, vid afgifvande framdeles af förslag till ny
stat för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare åtnjöte
boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar, tillse, huruvida samtliga
till tjenstgöring vid flottans stationer eller varf inkallade underofficerare
kunde beredas inqvarteringsbidrag, då de icke åtnjöte fri bostad i
kronans hus.

Uti sin skrifvelse den 10 september 1897 angående utgifterna

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

19

under riksstatens femte hufvudtitel år 1899 hade marinförvaltningen
anmält, att embetsverket med anledning häraf infordrat yttrande och
förslag i ämnet från stationsbefälhafvarne vid flottans stationer och att
sådana yttranden och förslag jemväl inkommit, men att marinförvaltningen,
med anledning af då föreliggande förslag till omorganisation af
sjömanscorpsen och ökning af underofficerscorpsen m. m. och då det icke,
innan frågorna härom blifvit afgjorda, kunde med säkerhet bedömas,
hvilka ändringar, som borde vidtagas uti gällande, af Riksdagen faststälda
stat för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare
åtnjöte boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar, icke ansett sig
då kunna framställa förslag i detta ämne.

Deremot hade marinförvaltningen numera, sedan 1898 års Riksdag
beslutat förändrad organisation af sjömanscorpsen och i sammanhang
dermed ökning af underofficerscorpsen in. m., ansett tidpunkten för en
lösning af denna fråga vara inne och med skrifvelse den 16 sistlidne
september öfverlemnat förslag till ny inqvarteringsstat.

Den princip, som läge till grund för den i sammanhang med 1876
års lönereglering för flottans corpser och stater upprättade och allt hittills
i hufvudsak oförändrade stat, hvarom nu vore fråga, vore, att alla de
ständiga befattningarna i land skulle vara förenade med boställe eller
ersättning derför i penningar. I enlighet med denna grundsats hade
sedermera vid 1877 och 1885 årens riksdagar i staten upptagits nya
befattningar, som ansetts böra till de ständiga hänföras._ Vid 1877 års
riksdag både tillika medgifvits, att officer, som vore till tjenstgöring
vid flottans militärdepot eller varf kommenderad och icke åtnjöte tri
bostad i kronans hus eller enligt gällande stat vore berättigad till ersättning
derför i penningar, finge, derest han icke å gammal lönestat
qvarstode, uppbära in q var teri ngsbidrag med ett efter år räknadt belopp
af 300 kronor vid Karlskrona och 400 kronor vid Stockholms station.
Denna förmån hade sedermera af 1883 års Riksdag utsträckts på det
sätt, att. officer, hvilken vore till tjenstgöring i flottans öfverstyrelse
eller i sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition eller vid flottans
station kommenderad och icke åtnjöte fri bostad i kronans hus eller
enligt ofvanstående stat vore berättigad till ersättning derför i penningar,
egde uppbära inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt
belopp af 300 kronor vid Karlskrona och 400 kronor vid Stockholms
station. Slutligen hade enligt 1897 års Riksdags beslut tillkommit fast
inqvarteringsbidrag för chefen för sjökrigshögskolan och adjutanten hos
denne chef.

Med tillämpning af den förut godkända principen, att alla af offi -

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

cerare bestridda befattningar, hvilka kunde anses såsom ständiga., borde
i staten upptagas, hade marinförvaltningen i sitt nu framlagda förslag
uppfört 3 nya inqvarteringsbidrag till officerare, tjenstgörande i marinförvaltningen,
enligt hvars instruktion 5 officerare skulle vara anstälda
i embetsverk^ I enlighet med sitt den 16 sistlidne september afgifna
utlåtande öfver en af chefen för flottans stab gjord framställning rörande
inqvarteringsbidrag till i staben tjenstgörande officerare hade marinförvaltningen
i statförslaget uppfört inqvarteringsbidrag, förutom till
chefen för staben, jemväl till 2 afdelningschefer med 1,000 kronor åt
hvardera och till 8 i staben tjenstgörande officerare med samma belopp
som till öfriga i flottans öfverstyrelse tjenstgörande officerare. Hvad
anginge flottans stationer, hade marinförvaltningen i förslaget upptagit
följande nya inqvarteringsbidrag med samma belopp, som för närvarande
utginge till samma slags eller likstälda befattningar, nemligen:

vid Karls-krona
station:

vid Stock-holms
station:

till

kadettofficer ....................................................................

—

1

»

adjutant hos stationsbefälhafvaren ..................................

1

1

5)

kompanichefer vid sjömanscorpsen..................................

5

3

))

äldste officer vid artilleridepartementet...........................

1

—

»

biträdande officer vid artilleridepartementet för torped-materielen ..........................................................................

1

1

))

officer vid sjöinstrument- och sjökar teförrådet, i stället
för i gällande stat upptagen äldste officer vid min-departementet, jemlik!; nådiga brefvet den 14 de-cember 1888..........................................................................

1

1

»

informationsofficerare vid underbefäls- och minskolorna

2

1,

hvarjemte i sjelfva staten intagits de inqvarteringsbidrag,

som

af 1897

års Riksdag beviljats för chefen för sjökrigshögskolan och den hos
bemälde chef anstälde adjutant med tillhopa 1,500 kronor.

Beträffande underofficerspersonalen hade marinförvaltningen haft att
iakttaga det genom kongl. brefvet den 5 februari 1897 embetsverket
meddelade uppdrag att vid afgifvande af sådant förslag, som nu vore i
fråga, tillse, huruvida samtliga till tjenstgöring vid flottans stationer
eller varf inkallade underofficerare kunde beredas inqvarteringsbidrag,
då de icke åtnjöte fri bostad i kronans hus. Denna föreskrift hade
föranledt dertill, att i sjelfva staten blifvit utöfver nuvarande inqvarteringsbidrag
uppförda vid Karlskrona station, på sätt stationsbefälhafvaren
förordat, inqvarteringsbidrag till 6 informationsunderofficerare

tatsutsJcottets Utlåtande N:o G.

21

samt vid Stockholms station till en underofficer, tjenstgörande hos kommendanten,
en uppbördsman i kaserner m. m. och en informationsunderofficer
samt att i öfrigt genom en vid staten fogad anmärkning
2:o tillagts till tjenstgöring inkallade underofficerare en förmån, motsvarande
den, som enligt anmärkning l:o tillkomme officerare.

För underofficerare hade marinförvaltningen såväl i sjelfva staten
som i anmärkningen 2:o vid densamma upptagit inqvarteringsbidragets
belopp till 100 kronor vid Karlskrona och 15Ö kronor vid Stockholms
station. Mot detta belopp hade departementschefen, hvad underofficerarne
af 2:a graden beträffade, icke något att erinra. För flaggunderofficerarne
deremot syntes med hänsyn till de höjda löneförmåner för
motsvarande underbefäl vid armén, som af chefen för landtförsvarsdepartement
föreslagits, och på det att icke flaggunderofficerarne måtte
komma i sämre ställning än nämnda underbefäl vid armén, inqvarteringsbidraget
böra sättas något högre, nemligen till 150 kronor vid
Karlskrona och 200 kronor vid Stockholms station.

I en till chefen för sjöförsvarsdepartementet stäld skrifvelse hade
chefen för sjökrigshögskolan hemstält, att jemväl de officerare, hvilka
kommenderats att genomgå kurs vid nämnda högskola, måtte komma i
åtnjutande af inqvarteringsbidrag, och hade marinförvaltningen i häröfver
afgifvet utlåtande af den 9 sistlidne december föreslagit, att åt anmärkning
l:o vid det af embetsverket förut afgifna förslaget till inqvarteringsstat
måtte gifvas sådan affattning, att jemväl de till genomgående af
kurs vid sjökrigshögskolan kommenderade officerare deri upptoges.

Den ökade årliga utgift, som skulle föranledas af det utaf marinförvaltningen
med dess skrifvelse den 16 september 1898 öfverlemnade
statförslagets godkännande, hade af marinförvaltningen beräknats till
18,000 kronor. Den af departementschefen ifrågasatta förändringen beträffande
flaggunderofficerarne skulle medföra eu ytterligare ökad utgift
af i rundt tal 1,000 kronor. Utgiften för inqvarteringsbidrag åt officerare,
som genomginge kurs vid sjökrigshögskolan, borde, med afseende
dels derå, att kurserna för högskolan icke vore beräknade att omfatta
längre tid än 7 månader af året, dels derå, att flertalet i dessa kurser
deltagande officerare, om de ej dertill blifvit kommenderade, skulle på
grund af andra kommenderingar varit under motsvarande tid berättigade
till inqvarteringsbidrag, icke beräknas till högre belopp än 3,000
kronor årligen.

För egen del hade departementschefen icke, utöfver hvad ofvan
angifvits, något att erinra mot marinförvaltningens förslag till stat med
dervid fogade anmärkningar och ansåge det derjemte billigt, att de till

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Polisbevakningen
vid
flottans
stationer.

genomgående af kurs vid sjökrigshögskolan kommenderade officerare —
hvilka genom sin kommendering till deltagande i denna för deras utbildning
i sjöofficerens yrke synnerligen vigtiga kurs ginge i mistning af
tillfället att för den tid, kursen varade, erhålla sådan kommendering,
som enligt nu gällande bestämmelser skulle medföra rätt till inqvarteringsbidrag
— lomme i åtnjutande af sådan förmån.

Sedan medlemmar af varfspolisen vid flottans station i Karlskrona
hos Kongl. Maj:t anhållit, det Kong! Maj:t täcktes föranstalta derom,
att sökandena placerades på sådan lönestat vid flottan, som enligt det
för flottans pensionskassa gällande reglemente berättigade dem att
blifva till delegare i denna kassa antagne, samt marinförvaltningen i
häröfver den 10 april 1896 afgifvet utlåtande anfört, att det syntes
vara uppenbart, att förslag om pensionering af ifrågavarande corps icke
kunde till Riksdagen framställas, innan lönestat för corpsen blifvit förelagd
Riksdagen och vunnit dess godkännande, men att frågans dragande
inför Riksdagen ej syntes böra afse något mindre än ett definitivt
ordnande af polisbevakningen vid flottans varf ej blott vid Karlskrona,
utan ock vid Stockholms station, hade Kongl. Maj:t den 1 maj
1896 uppdragit åt marinförvaltningen att verkställa utredning i fråga
om lämpligaste sättet för ordnande af polisbevakningen vid flottans
stationer i Karlskrona och Stockholm antingen genom denna bevaknings
öfvertagande af nämnda städers polis eller ock genom anställande vid
hvarje station af en särskild poliscorps äfvensom att till Kongl. Maj:t
inkomma med det förslag i ämnet, hvartill omförmälda utredning kunde
föranleda.

Till åtlydnad häraf hade marinförvaltningen anmodat stationsbefälhafvarne
vid flottans stationer att inkomma med yttrande och förslag
rörande ordnandet af denna angelägenhet, hvarefter till marinförvaltningen
inkommit framställningar i ämnet från stationsbefälhafvaren i
Karlskrona uti skrivelser den 5 december 1896 och den 9 augusti 1898
samt från stationsbefälhafvaren i Stockholm uti skrifvelser den 7 november
1896, den 10 februari 1897 och den 22 april 1898; och hade
marinförvaltningen, med öfverlemnande af berörda skrifvelser jemte
dervid fogade yttranden och andra handlingar, den 16 sistlidne september
afgifvit eget utlåtande i ämnet.

Rörande tillkomsten af varfspolisen i Karlskrona och åtskilliga i
sammanhang dermed stående förhållanden erinrade departementschefen
om följande.

Sedan den genom kongl. bref den 30 oktober 1866 tillsatta komité

e

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

23

för ordnande af sjöförsvarets ekonomiska förvaltning föreslagit, att all
bevakning vid varfven, såvidt den ej besörjdes af egentliga militärposter,
skulle öfvertagas af en poliscorps vid hvardera stationen, hade
Kongl. Maj:t för genomförande af anordning i sådant syfte vid 1871
års riksdag begärt en friare dispositionsrätt med afseende på besparingarna
å vissa anslag; men denna framställning hade icke vunnit
Riksdagens bifall. Sedermera hade den 24 maj 1872 utfärdats reglemente
för styrelsen och förvaltningen vid flottans stationer, i livilket
stadgats, att bevakningen vid stationerna skulle förrättas af poliscorpsen
i stationsorten; men sedan stadsfullmägtige i Karlskrona vägrat att
ingå på derstädes, likasom i Stockholm, ifrågasatt öfverenskommelse,
att stadens polis skulle förrätta bevakningen vid stationen, hade genom
kongl. bref den 12 november 1872 anbefalts uppsättande af en särskild
poliscorps för Karlskrona station, hvarjemte den för corpsens aflöning beräknade
summa af 17,200 kronor blifvit för år 1873 anvisad att utgå
af anslaget till flottans nybyggnad och underhåll. Derefter hade i proposition
till 1873 års Riksdag föreslagits, att för aflöning åt polisbevakningen
vid Karlskrona station anslaget till flottans nybyggnad och
underhåll måtte med 17,200 kronor förhöjas; men denna framställning
hade icke af Riksdagen bifallits.

Uti statsverkspropositionen till 1877 års Riksdag hade föreslagits,
att de af Kongl. Maj:t den 3 oktober 1876 i öfverensstämmelse med
Riksdagens beslut faststälda grunder för pensioneringen af flottans befäl
och underbefäl med vederlikar måtte jemväl få tillämpas vid pensioneringen
af personalen vid, bland andra corpser och stater, varfspolisen;
men Riksdagen, som ej ansett lämpligt att ingå i pröfning af förslag
till pensionering, grundande sig på lönestater, hvilka ej varit föremål
för Riksdagens pröfning, hade ej heller bifallit denna framställning.

Den 23 november 1877 hade, efter varfschefernas hörande, förvaltningen
af sjöärendena afgifvit förslag till aflöningsstater för polispersonalen
vid flottans varf, livilket förslag afsett dylik bevakning icke
allenast vid Karlskrona, utan äfven vid Stockholms station. Vid föredragning:
häraf den 30 december 1878 hade emellertid dåvarande chefen
för sjöförsvarsdepartementet anfört, att, i anledning af väckt fråga
om åvägabringande af öfverensskommelse derom, att bevakningen vid
sistnämnda station skulle öfvertagas af Stockholms poliscorps, öfverståthållareembetet
förklarat sig icke kunna ingå på den af stationsbefälhafvaren
gjorda framställning i ämnet, samt att frågan om upprättande
af eu särskild corps för Stockholms stations bevakning icke syntes böra,
innan vidare utredning af ärendet vunnits, komma under pröfning; på

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

grund hvaraf departementschefen ansett sig icke kunna tillstyrka aflåtande
af framställning i ämnet till Riksdagen.

Hos 1880 års Riksdag hade Kongl. Maj:t gjort framställning derom,
att reservationsanslaget till flottans nybyggnad och underhåll,
1,078,000 kronor, måtte upptagas under följande titel: »flottans nybyggnad
och underhåll, derunder för polisbevakning vid Karlskrona station
22,100 kronor, reservationsanslag 1,078,000 kronor»; men denna framställning
hade icke vunnit Riksdagens bifall.

Det till aflöning af varfspolisen i Karlskrona, hvilken allt sedan
sin tillkomst utgjorts af 1 poliskommissarie, 3 öfverkonstaplar och 18
poliskonstaplar jemte extra poliskonstaplar, för åren 1873, 1874 och
1875 anvisade medelsbeloppet 17,200 kronor hade genom kongl. brefvet
den 17 december sistnämnda år höjts till 22,100 kronor, hvarvid
det förblifvit, till dess på grund af det genom kongl. brefvet den 31
december 1891 medgifna lönetillägg åt polispersonalen efter viss tids tjenstgöring
det från och med år 1892 blifvit successivt ytterligare höjd!,
så att det för år 1899 utgjorde 25,500 kronor.

Uti sin förutnämnda skrifvelse till marin förvaltningen af den 5
december 1896 hade stationsbefälhafvaren i Karlskrona, med instämmande
i ett af polismästaren i nämnda stad afgifvet yttrande i ämnet,
såsom sin mening uttalat, att polisbevakningen vid stationen och varfvet
i Karlskrona borde på angifna vilkor öfvertagas af stadens polis.
I anledning häraf hade marinförvaltningen den 18 i samma månad anmodat
stationsbefälhafvaren att låta verkställa och till förvaltningen
inkomma med utredning af frågan om polisbevakningens öfvertagande
af Karlskrona stad samt att för sådant ändamål göra framställning hos
staden, om och på hvilka vilkor staden skulle vara villig åtaga sig
bevakningen. Sedan denna fråga till följd deraf blifvit anmäld hos
stadsfullmägtige i Karlskrona samt deras beredningsutskott i afgifvet
yttrande tillstyrkt, att den ifrågakomma polisbevakningen måtte af
staden öfvertagas enligt ett af utskottet uppgjordt förslag till liufvudgrunder
för en öfverenskommelse, hade emellertid utskottets i ärendet
gjorda hemställan blifvit vid stadsfullmägtiges sammanträde den 2 juli
1898 afslagen, i följd hvaraf stationsbefälhafvaren i skrifvelse den 9
sistlidne augusti anfört, att något vidare i fråga om stadens öfvertagande
af polisbevakningen icke syntes vara att åtgöra.

Vidkommande Stockholms station, der polisbevakningen ännu ombesörjdes
af det militära manskapet, hade stationsbefälhafvaren med skrifvelse
den 7 november 1896 öfverlemnat, bland annat, ett af stationens
varfschef afgifvet yttrande, hvaruti denne, under framhållande

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

25

att i och med båtsmanshållets slutliga vakanssättning beliofvet af eu
poliscorps för varfvets bevakning körnare att göra sig känbart, framlagt
ett förslag, enligt hvilket bevakningen af varfvet skulle anförtros åt en
särskild, af hufvudstadens polisstyrelse oberoende poliscorps. För egen
del hade stationsbefälhafvaren — med erinran att fråga förut varit å bane
om hela polisbevakningens vid stationen öfvertagande åt hufvudstadens
poliscorps, men att öfverståthållareembetet enligt dess skrifvelse till stationsbefälhafvaren
den 8 oktober 1873 motsatt sig ett dylikt förslag —
anfört, att frågan om polisbevakningen vid Stockholms station synts
böra ordnas efter olika grunder beträffande varfvets område och området
utom varfvet samt att stationsbefälhafvaren, hvilken med afseende
å de numera ändrade förhållandena ånyo gjort framställning till öfverståthållareembetet
om stadens öfvertagande af bevakningen utom varfvet,
tillstyrkt varfschefens förslag beträffande ordnandet af bevakningen
å varfsområdet. Sedermera hade stationsbefälhafvaren med skrifvelse
den 10 februari 1897 till marinförvaltningen öfverlemnat det åt öfverståthållareembetet
på stationsbefälhafvarens nyssnämnda framställning
aflåtna svar, deruti öfverståthållareembetet anfört, bland annat, att öfvertagandet
af polisbevakningen utom varfvet skulle öka kostnaderna för
stadens polisverk med omkring 8,000 kronor årligen och att öfverståthållareembetet
på i skrifvelsen angifna grunder ej funnit skäl att
hos , stadsfullmägtige begära anslag för ifrågavarande ändamål, i anledning
af hvilket svar stationsbefälhafvaren, då frågan sålunda ej kunnat
lösas på sätt han förut tänkt sig, ansett intet annat återstå än att antingen
afstänga Skepps- och Kastellholmarnas områden såsom ett kasernområde
eller också att inleda underhandling med Stockholms stad rörande
de vilkor, på hvilka staden kunde vara villig att öfvertaga ifrågavarande
polisbevakning. Emellertid hade i sin skrifvelse den 22 april
1898 stationsbefälhafvaren, då till följd af den nu hastigt pågående
vakans sättningen båtsman shållet icke kunde för bevakningen påräknas
längre än på sin höjd till 1899 års utgång, gjort förnyad framställning
i ämnet och dervid öfverlemnat två af varfschefen uppgjorda nya förslag
rörande den för bevakningen vid stationen erforderliga personalen
det ena förslaget afseende bevakningen endast af varfvet och det andra
bevakningen af hela stationen — det sista förslaget uppgjordt för den
händelse bevakningen utom varfvet icke komme att öfvertagas åt kommunen.

Marinförvaltningen hade i sitt den 16 sistlidne september afgifna
utlåtande för egen del anfört följande.

Först syntes böra framhållas, att, äfven om förslag, såsom i det
Bih. till Rikad. Viol. 181)0. 4 Sami. 1 Åfd. 0 luft. 4

Statsutskottets Utlutande N:o 6.

Sfi

föregående meddelats, varit å bane att öfverlemna polisbevakningen vid
Karlskrona stations varf åt allmänna polisen i Karlskrona stad, någon
anmärkning dock icke gjorts eller varit att göra vare sig emot organisationen
af den nuvarande, genom kongl. brefvet den 12 november
1872 tillkomna varfspoliscorpsen i Karlskrona eller mot det sätt, hvarpå
denna corps motsvarat de på densamma stälda fordringarna. Tillföljd
häraf och då Karlskrona stad ej velat öfvertaga polisbevakningen vid
varfvet derstädes, syntes någon förändring ej vara att förorda beträffande
organisationen af polisbevakningen å denna station.

Hvad åter beträffade Stockholms station, hade sådana förhållanden
inträdt, som med nödvändighet påkallade ej blott eu ändring af det
sätt, hvarpå bevakningen vid stationen nu ombesörjdes, utan äfven att
denna ändring komme till stånd inom den närmaste framtiden. Polisbevakningen
derstädes utgjordes numera, under befäl af underofficerare,
dels af militärt manskap, uttaget ur flottans till tjenstgöring uppfordrade
båtsmanskompanier, dels ock af för ändamålet antagna daglönare å
varfvet. Som redan sagts, hade dock den på senare tid raskt fortgående
vakanssättningen inom båtsmanshåll stält i utsigt, att bevakningen,
på sätt nu egde rum, icke kunde påräknas mer än på sin höjd
till 1899 års utgång, och att för sådan tjenstgöring taga i anspråk
manskap från den till andra tjensteuppdrag afsedda, stundom alltför
fåtaliga sjömanscorpsen, syntes icke kunna ifrågasättas.

Den gamla frågan om polisbevakningens öfvertagande af Stockholms
stad hade derför helt naturligt ånyo blifvit tagen i öfvervägande.

Innan marinförvaltningen emellertid närmare inlåtit sig på spörsmålet,
huruvida staden kunde ega någon skyldighet beträffande öfvertagandet
af den polisbevakning vid flottans härvarande station, som
hittills ombesörjts af flottan, hade marinförvaltningen erinrat derom, att
denna bevakning omfattade ej blott varfvet och dess olika, inom inhägnader
belägna delar, utan jemväl det ganska vidsträckta området
utom varfvet, som på de kronan tillhöriga Skepps- och Kastellholmarne
upplåtits för allmänheten.

De förhållanden, som rörde bevakningen inom varfvet, och de, som
rörde bevakningen utom detsamma syntes vara helt olika och visade
ovedersägligt på denna frågas delande i två frågor. Ej blott beträffande
förutsättningarna för den ena och andra bevakningens ändamålsenliga
utförande, utan jemväl i fråga om bedömandet af spörsmålet om den
enes eller andres skyldighet att ombesörja och draga kostnaderna för

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

27

bevakningen vore det af vigt, att från fragan om bevakningen af flottans
varf skilja frågan om bevakningen af flottans område utanför varfvet.

Hvad då först vidkomme polisbevakningen inom varfvet, borde det
bemärkas, att — i olikhet med den vanliga polisbevakningen, som
afsåge att förekomma och beifra handlingar, genom hvilka säkerheten
till person eller egendom eller allmän ordning stördes — bevakningen
af varfvet hufvudsakligen afsåge skydd för eldfara och skada å kronans
egendom och dylikt. Giivet syntes det ock derför vara, att den personal,
som hade att utöfva bevakning inom varfvet, borde stå under omedelbar
ledning af varfvets befäl och af detsamma mottaga de instruktioner,
som för bevakningens rätta handhafvande kunde erfordras, hvithet
icke läte sig göra, derest hufvudstadens polis skulle omhänderhafva
bevakningen och för densamma ansvara. Då dessutom de flesta förseelser,
som förekomme inom varfvet, bletve föremål för behandling af
krigsrätt, syntes olämpligheten af varfvets indragande under det allmänna
polisområdet vara uppenbar. Härtill hade kommit att emellan flottans
manskap och stadens polispersonal ett spändt förhållande med deraf
sannolikt följande ledsamma förvecklingar kunde väntas uppstå af en
dylik anordning. Då varfvet dessutom utgjorde ett för allmänheten
afstängdt område, syntes för öfrigt oomtvistligt, att staden icke heller
egde någon skyldighet att, derest sådant ifrågasattes, öfvertaga denna
bevakning.

I fråga om bevakningen utom varfvet vore förhållandet deremot
ett annat. Denna bevakning vore uteslutande eu polistjenst, i vanlig
mening. Att flottans manskap icke kunde innehafva de förutsättningar,
som erfordrades för en tillfyllestgörande sådan bevakning, vore uppenbart,
helst då det saknade både den befogenhet och den auktoritet,
som vore oundgängliga för att gent emot en stor allmänhet uppträda
med tillbörligt eftertryck.

I de svar, som öfverståthållareembetet aflåtit pa gjorda framställningar
om stadens öfvertagande af åtminstone polisbevakningen utom
varfvet, hade anförts, bland annat, att något tvingande behof af polisbevakning
å holmarna ur det allmännas synpunkt icke förefunnes annat
än vid vissa tillfällen. I detta afseende vore dock marinförvaltningen
af eu annan mening, i det att erfarenheten visat, att ständig bevakning
vore väl behöflig, särskild! sommartiden, då eu mängd menniskor
såväl natt som dag trafikerade Skepps- och Kastellholmarna.

Dessutom hade öfverståthållareembetet åberopat ett yttrande af stadens
ombudsman, enligt hvilket Skepps- och Kastellholmarna egentligen
vore att betrakta såsom kronan enskildt tillhöriga tomter, med afseende

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

å hvilka kronan hade samma rättigheter och skyldigheter som enskilda
tomtegare. Häraf skulle då följa, att kronan egde rätt att låta afstånga
holmarna såsom ett särskildt kasernområde; men då dessa holmar visat
sig vara bland Stockholmsbefolkningens favoritplatser och en eftersökt
tilläggsplats för eu mängd privata fartyg och båtar, syntes, såsom
stationsbefälhafvaren ock anmärkt, en sådan åtgärd icke vara lämplig.

Att, så länge holmarna stode öppna för allmänheten — hvilket
naturligen vore i stadens intresse och ej i flottans — staden hade
samma skyldigheter i afseende på dessa holmar som beträffande andra
offentliga platser, hade marinförvaltningen ansett vara otvifvelaktigt;
och att kommunen äfven sjelf icke förnekat rigtigheten af denna ujrpfattning,
hade framgått af öfverståthållareembetets skrifvelse den 28
juni 1897, deruti såsom skäl för afböjandet af den gjorda framställningen
endast, förutom hvad redan nämnts, åberopats, att genom öfvertagandet
af polisbevakningen å Skepps- och Kastellholmarna grunderna för polis
posteringen i hufvudstaden skulle rubbas, att ökade kostnader för
polisväsendet skulle drabba kommunen, att ett för staden ofördelaktigt
prejudikat i fråga om polisbevakningen i närheten af andra kasernområden
skulle uppkomma samt att behofvet af polisbevakning vore större
å andra platser inom hufvudstaden, allt omständigheter som icke kunde
inverka på bedömandet af frågan om stadens skyldighet i förevarande
afseende. Härtill komme ock, att staden redan nu genom att deltaga
i underhållet af Skeppsholmsbron äfvensom i utgifterna för belysningen
å Skeppsholmen på visst sätt erkänt, att staden ur det allmännas synpunkt
både skyldigheter beträffande ifrågavarande platser.

I enlighet med den sålunda af marinförvaltningen uttalade uppfattningen
hade embetsverket i skrifvelse den 17 maj 1898 anmodat
stationsbefälhafvaren härstädes att meddela öfverståthåUareembetet, det
flottan efter viss dag år 1899, hvilken af stationsbefälhafvaren skulle
uppgifvas, icke egde tillgång å manskap, som kunde afses för polisbevakningen
utom varfvet å Skeppsholmen eller å Kastellholmen och
att följaktligen all dylik bevakning å den för allmänheten upplåtna
delen af dessa holmar komme att från flottans sida med sagde dag
upphöra. Tidpunkten härför hade af stationsbefälhafvaren i skrifvelse
till öfverståthåUareembetet bestämts till den 1 april 1899.

Marinförvaltningen hade derför vid uppgörande af förslaget ansett
sig hafva att taga hänsyn endast till hvad bevakningen af flottans varf
kunde kräfva.

Enligt den genom kongl. brefvet den 10 december 1897 faststälda
stat för varfspolisen i Karlskrona utgjordes personalen vid nämnda

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

29

corps af 1 kommissarie, 3 öfverkonstaplar och 18 poliskonstaplar, och
upptoges denna personals aflöning till 1,600 kronor för kommissarien,
1,200 kronor för en hvar af öfverkonstaplarne och 800 kronor, deri
inberäknats 132 kronor i beklädnadsersättning, för en hvar af konstaplarne,
hvartill komme 1,500 kronor till extra konstaplar och 1,000
kronor i uppmuntringspenningar.

Af denna personal åtnjöte på grund af kongl. brefvet den 31 december
1891 följande personligt lönetillägg, motsvarande ålder still ägg,
till nedannämnda belopp, nemligen:

kommissarien 2 lönetillägg å
3 öfverkonstaplar, hvardera 2
13 konstaplar, hvardera 2 lön

kr.

400: —

gg å

100 kr..........

»

600: —

i 100

kr...................

»

2,600: —

100

kr. .................

»

200: —

eller tillhopa

kr.

3,800: —

Då det syntes vara rigtigt,, att medlemmar af poliscorpsen liksom
öfrige civile eller civilmilitäre tjenstemän komme i åtnjutande af ålderstillägg,
hade marinförvaltningen ansett, att till personalen vid varfvens
poliscorpser borde utgå två ålder still ägg, hvartdera utgörande för en hvar
af kommissarierna 200 kronor samt för en hvar af öfverkonstaplarne
och konstaplarne 100 kronor, att utgå efter 5 och 10 års väl vitsordad
tjenstgöring inom samma grad.

Mot nu gällande stat för varfspolisen i Karlskrona hade marinförvaltningen
ej haft något att erinra.

Det af varfschefen i Stockholm senast uppgjorda förslaget angående
varfspolis för härvarande station upptoge 1 öfverkonstapel med
1,600 kronors aflöning, 3 vaktkonstaplar, hvardera med 1,332 kronors
aflöning, och 16 konstaplar, hvardera med 1,132 kronors aflöning, dervid
stationsbefälhafvaren beträffande gradbenämningarna framstält ett
särskildt förslag.

I likhet med stationsmyndigheterna och på de i det föregående
utvecklade grunder hade marinförvaltningen ansett nödvändigt, att en
särskild flottans poliscorps upprättades för bevakningen af härvarande
varf, hvilken poliscorps, likasom varfspolisen i Karlskrona, borde vara
civil men lyda under strafflagen för krigsmagten.

Vid bestämmandet af löneförhållandena och gradbenämningarna vid
densamma hade det emellertid sjmts marinförvaltningen nödigt att åstadkomma
likhet i detta afseende mellan båda stationerna. Marinförvaltningen
hade derför härutinnan ansett en jemkning böra eg a rum i det

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

af varfschefen härstädes afgifna förslaget samt att det i samma förslag
upptagna antalet konstaplar lämpligen borde kunna nedsättas till 13,
derest ett särskildt belopp afsåges för extra konstaplar. Dessutom
syntes vid Stockholms station, likasom vid Karlskrona station, ett visst
belopp böra vara att tillgå för beviljande af uppmuntringspenningar åt
personalen.

Af varfschefen hade derjemte ifrågasatts, att den högsta polisbefattningen
vid Stockholms station, för hvilken befattnings innehafvare
varfschefen föreslagit benämningen öfverkonstapel, men marinförvaltningen
benämningen kommissarie, skulle kunna ombesörjas af stationens
väbel, i hvilket fall aflöningen för innehafvaren af nämnda polisbefattning
skulle kunna nedsättas. Såväl ur sparsamhetssynpunkt. som
äfven på den grund att stationens väbel vore svagt afiönacl och borde
kunna ega tid att på behörigt sätt egna sig åt polisbefattningen, hade
marinförvaltningen, i likhet med stationsbefälliafvaren ansett sig böra
förorda en dylik anordning, som, derest den befunnes lämplig, sannolikt
redan nu skulle kunna åstadkommas.

De åsigter, som sålunda af marin förvaltningen uttalats i fråga om
anordnandet af polisbevakningen vid flottans varf, delade departementschefen
fullständigt. Den erfarenhet, som vunnits under de 26 år, hvilka
förflutit efter det varfspoliscorpsen i Karlskrona upprättades, hade ådagalagt,
att en sådan corps icke kunde undvaras och att coi''psen, sådan
den år 1872 organiserades, på ett tillfredsställande sätt fyllt behofvet.
För corpsens personal måste det kännas hårdt, att den i följd af om
ständigheter, i hvilka den icke haft någon skuld, icke kunnat vinna
samma tryggande ställning som öfriga corpser vid flottan.

Enligt den stat, som den 9 sistlidne december af Kong! Maj:t
faststälts för varfspolisen i Karlskrona att gälla från och med den 1
januari innevarande år, hade det från anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll till varfspolisen utgående belopp, jemfördt med motsvarande,
af marinförvaltningen angifna belopp för år 1898, minskats med
400 kronor i följd af afgång bland den till lönetillägg berättigade personalen
och utgjorde följaktligen 25,500 kronor. Derest aflöning åt
denna corps skulle komma att utgå från anslagen till aflöning för flottans
corpser och stater samt till ålderstillägg, skulle således utgifterna
från anslaget till flottans nybyggnad och underhåll minskas
med 25,500 kronor. Då emellertid sistnämnda anslag för närvarande
vore så knappt, att årligen åtskilliga af station smyndigheterna såsom
oundgängliga anmälda behof icke kunnat tillgodoses, ansåge sig de -

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

31

partementschefen icke kunna föreslå en motsvarande minskning af detsamma.

Hvad beträffade polisbevakningen vid Stockholms station syntes det
departementschefen vara af vederbörande myndigheter till fullo ådagalagdt,
att under nuvarande förhållanden, äfven frånsedt behofvet af
bevakning å Skeppsholmen utom varfsområdet och å Kastellholmen,
bevakningen å varfvets skilda delar icke kunde bestridas af manskap
från flottans militära personal, och icke heller syntes någon minskning
i den af marinförvaltningen föreslagna polispersonalen kunna ifrågasättas.

Sammanlagda kostnaden för den af marinförvaltningen föreslagna
poliscorpsen skulle, på sätt embetsverkets förslag till stat för densamma
närmare utvisade, uppgå till 40,200 kronor, ålderstillägg oberäknade.

Frågan om den föreslagna poliscorpsens pensionering, hvilken syntes
böra ske genom flottans pensionskassa, hade departementschefen ansett
böra till behandling företagas först efter det frågan om corpsens organisation
blifvit löst.

I skrifvelse den 10 september 189S angående utgifterna under
riksstat ens femte liufvudtitel för år 1900 hade marin förvaltningen anfört,
att, om gällande stater med de af marin förvaltningen föreslagna
ändringar beträffande inqvarteringsstaten och flottans poliscorps, Indika
betingade en ökad utgift af tillhopa 58,200 kronor, toges till utgångspunkt,
för alla till anslagstiteln aflöning för flottans corpser och stater
hänförliga utgifter under år 1900 erfordrades tillköpa kr. 1,954,019: 70.
Om från denna summa droges 1899
års anslag till aflöning för flottans
corpser och stater ............... kr. 1,729,052: —

samma års anslag till ersättningför
vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre

härad af Kalmar län.................... )> 114,000: —

samt tillgången i följd af vakanser

m. in., beräknad till................____52,767: 70 » 1,895,819: 70,

så skulle enligt marinförvaltningens förslag erfordras

en ökning af .................................................................... kr. 58,200: - .

Enligt de förslag, departementschefen i det föregående framstält,
skulle följande ökade utgifter från aflöningsanslaget påkallas, nemligen
för tillämpande af ny stat för de militära befattningar vid flottan,

Anslags beloppen.

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Utskottets utlåtande.

hvilkas innehafvare åtnjöte boställe eller inqvar te ringsbidrag i penningar.
.............................................................................................. kr. 22,000: —

samt för aflönande af flottans poliscorps, då i betraktande
toges, att vid Stockholms station poliskommissarieoch
väbelsbefattningarna antagligen skulle blifva förenade,
hvarigenom en utgift från aflöningsanslaget
af 800 kronor komme att besparas ................................. » 39,400: —

eller tillhopa kr. 01,400: —
hvaremot, derest departementschefens framställning om
uppförande i riksstaten af ett särskilt anslag till repetitionsöfningar
för reservofficerare vunne bifall, utgifterna
från aflöningsanslaget skulle minskas med
ett belopp af........................................................................... » 4,400: —

hvadan den erforderliga ökningen af sistnämnda anslag

skulle blifva ........................................................................... kr. 57,000: —

Hvad först beträffar Kongl. Maj:ts framställning angående dispositionen
af det årliga tillägget till fasta lönen af 2,000 kronor, som
Riksdagen beviljat att under vissa förhållanden tilldelas endera af inneliafvarne
af vissa angifna befattningar under sjöförsvarsdepartementet,
bar utskottet ej haft något att deremot erinra.

Kongl. Maj:ts förslag i fråga om reservbefälets aflöning och pensionering
har utskottet jemväl på de i statsrådsprotokollet för detsamma
anförda skäl funnit sig böra tillstyrka.

Vidkommande Kongl. Maj:ts framställning om ett nytt ålderstillägg
till kammarskrifvare å flottans civilstat, bar utskottet, — som inhemtat
att ifrågavarande tjensteman, utöfver dem enligt stat tillkommande fast
lön med ett ålderstillägg, ej åtnjuta några som helst andra aflöningseller
naturaförmåner i annat fall, än då de beordras att tjenstgöra
ombord å något flottans fartyg — funnit samma framställning behjertansvärd
och tillstyrker derför Riksdagen att bifalla densamma.

Hvad deremot angår det föreslagna nya ålderstillägget till väblarne
vid flottan, bar utskottet ej funnit sig af de till stöd för denna framställning
förebragta skäl öfvertygadt. om nödvändigheten deraf. Dertill
kommer, att väbelsbefattningen vid flottans station i Stockholm, vid
bifall till hvad utskottet bär nedan föreslår, kommer att förenas med
anställning såsom poliskommissarie vid nämnda station, hvarmed ock
följer ökad aflöning. Utskottet finner sig derför böra afstyrka Kongl.
Maj:ts framställning härutinnan.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

33

I fråga om inqvartermgsbidrag till innehafvare af militära beställningar
vid flottan har utskottet icke haft annat att erinra, än att beträffande
den föreslagna höjningen af dylikt bidrag till flaggunderofficerarne
från 100 kronor vid Karlskrona och 150 kronor vid Stockholms
station till resp. 150 kronor och 200 kronor — till stöd för hvilken framställning
åberopats den af Kongl. Maj:t ifrågasatta förhöjningen af underofficerames
vid armén aflöning — utskottet ansett pröfningen af denna
fråga böra, med hänsyn till Riksdagens angående Kongl. Maj:ts sistberörda
framställning fattade beslut, tills vidare anstå. Uti det såsom bilagan
1 vid detta utlåtande fogade förslaget .till stat för de militära befattningar
vid flottan, hvilkas innehafvare åtnjuta boställe eller inqvarteringsbidrag
i penningar, har utskottet derför ur anmärkningen 2:o uteslutit
bestämmelsen om dylikt högre inqvartermgsbidrag för flaggunderofficerare,
och finner sig utskottet jemväl såsom en följd deraf kunna föreslå
en nedsättning i den äskade anslagsförhöjningen, 22,000 kronor, med

1,000 kronor till 21,000 kronor.

Hvad slutligen angår framställningen om anslag till polisbevakningen
vid flottans stationer, har utskottet med hänsyn till nödvändigheten
deraf, att noggrann uppsigt hålles öfver flottans varf och verkstäder,
särskilt med hänsyn till eldfara samt för kontrollen öfver gällande
ordningsföreskrifters tillämpning, funnit behofvet af dylik bevakning
ådagalagdt. Utskottet har jemväl inhemtat, att de anordningar, som
i sådant afseende varit sedan längre tid tillbaka vidtagna vid Karlskrona
station, visat sig fullt ändamålsenliga. Då nu i och med
båtsmanshållets slutliga vakanssättning polisbevakningen vid Stockholms
station ej längre lärer kunna såsom hittills bestridas af flottans manskap,
har utskottet funnit särskilda mått och steg böra äfven der vidtagas
för upprätthållandet af bevakningen. Utskottet, som alltså i hufvudsak
tillstyrker bifall till Kong]. Maj:ts förslag om anställande af fast
polisbevakning vid båda stationerna, har dock, med hänsyn till varfsområdenas
jemförelsevis inskränkta omfång, icke funnit sig öfvertygadt
om nödvändigheten af så stor polisstyrka, som föreslagits, utan håller
före, att densamma skulle utan vidare olägenhet kunna inskränkas, hvad
öfverkonstaplarnes antal beträffar till 2 vid Karlskrona ocli 1 vid Stockholms
station samt beträffande poliskonstaplarnes antal till 15 vid Karlskrona
och 10 vid Stockholms station. Särskilt, anslag till extra konstaplar
torde ej heller erfordras, om de till uppmuntringspenningar anvisade
beloppen få användas äfven till aflönande af tillfälliga biträden,
då sådana erfordras. I (ifrigt har utskottet vid jemförelse af det återstående
antalet polismän vid de båda stationerna trott sig finna, att

Uih. till Riksd. Prot. IHDU. 4 Rand. 1 A/d. 6'' lläft. 3

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

34

dessa uppmuntringspenningar kunna vid Stockholms station bestämmas
till 800 kronor i stället för, enligt förslaget, 1.000 kronor. Hvad poliskommissarierna
angår har utskottet ansett sig böra föreslå, att vid
Stockholms station poliskommissarie^''ensten skall förenas med väbelsbeställningen.
En sådan anordning är redan af Kongl. Maj:t ifrågasatt
och lärer sålunda finnas lämplig. Enär väbelsbeställningen är uppförd
å flottans civilstat med fast lön 600 kronor, tjenstgöringspenningar 200
kronor samt ett ålderstillägg å 200 kronor, torde å staten för flottans
poliscorps böra för poliskommissarien vid Stockholms station upptagas
allenast ett arfvode å 800 kronor. Efter de af utskottet sålunda föreslagna
ändringarne å staten kommer denna, såsom inhemtas af bil. 2,
att sluta å ett belopp af 27,800 kronor, som alltså skulle behöfva af
Riksdagen anvisas.

Derest hvad utskottet sålunda anser sig böra under denna punkt
föreslå, vinner Riksdagens bifall, skulle anslaget till flottans corpser och
stater behöfva ökas med följande belopp, nemligen:
för tillämpande af ny stat för de militära befattningar vid flottan, hvilkas

innehafvare åtnjuta boställe eller inqvarteringsbidrag

i penningar .................................................................. kronor 21,000: —

samt för aflönande af flottans poliscorps........................ » 27,800: —

eller tillsammans med........................................................... » 48,800: —

hvarifrån afgår, derest Kongl. Maj:ts förslag om re servofficerarnes

repetitionsöfningar bifalles, ........ » 4,400: —

hvadan den erforderliga ökningen af anslaget skulle

utgöra................................................................................ » 44,400: —

Emot förslaget angående användningen af anslaget till ersättningför
vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af
Kalmar län har utskottet icke haft något att erinra.

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

a) att Riksdagen må medgifva, att till erhållande
af det årliga tillägg till fasta lönen af 2,000 kronor,
som Riksdagen beviljat att tilldelas endera af innehafvarne
af chefsbefattningen i marinförvaltningen,
chefsbefattningen vid flottans stab eller stationsbefälhafvarebefattningen
i Karlskrona, derest han icke uppbär
flaggmans lön, må kunna ifrågakomma äfven stationsbefälhafvaren
vid flottans station i Stockholm,
derest denne icke uppbär flaggmans lön, med iaktta -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

35

gande att, om två af nämnde befattningshafvare icke
uppbära dylik lön, tillägget skall tilldelas den af dem,
som är i sin befattning äldst; samt att detta medgifvande
må få gälla från och med 1899 års början;

b) att Riksdagen må i riksstaten för år 1900 under
femte hufvudtiteln uppföra såsom reservationsanslag
ett belopp af 11,900 kronor till repetitionsöfningar för
reservofficerare;

c) att Riksdagen må medgifva, att reservofficer
vid flottan, för hvilken insättning i ränte- och kapitalförsäkringsanstalt
skett i enlighet med bestämmelserna
i kongl. kungörelsen angående utbildande af reservbefäl
för flottan den 13 juli 1887, må, derest han
fullgör den tjenstgöringsskyldighet, som nu är eller
framdeles kan för sådana reservofficerare varda stadgad,
efter uppnådda femtiofem års ålder under sin återstående
lifstid åtnjuta en årlig pension, lika stor med
det belopp, hvarmed den lifränta, som på grund af
den verkstälda insättningen skulle honom tillkomma
vid femtiofem års ålder, understiger 300 kronor;

d) att Riksdagen må medgifva sådan ändring i
gällande stat för flottans civilstat, att kammarskrifvarnes
lön, som enligt nu gällande bestämmelser efter 5
års tjenstgöring i samma grad ökas med 500 kronor,
må efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring i denna
grad ökas med ytterligare 500 kronor;

e) att Riksdagen icke må bifalla Kongl. Majts
framställning om ett andra ålderstillägg åt flottans
väblar;

f) att Riksdagen må godkänna förändrad stat för
de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare
åtnjuta bostad eller inqvarteringsbidrag i penningar,
af den lydelse bilagan 1 vid detta utlåtande
utvisar;

g) att Riksdagen må godkänna stat för flottans
poliscorps af den lydelse, bilagan 2 vid detta utlåtande
utvisar, samt medgifva dels att den redan anstälda
personalen vid varfspolisen i Karlskrona må vid öfverflyttning
till den nya staten komma i åtnjutande af
ålderstillägg, motsvarande nu innehafvande lönetillägg,

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående en
inom Andra
Kammaren
väckt motion.

dels att i öfrigt personalen vid varfspolisen i Karlskrona
må vid öfverflytt ningen till ordinarie stat få, i
fråga om rätt till ålderstillägg, räkna sig till godo
då innehafd tjenstetid vid corpsen;

h) att, vid bifall till hvad utskottet nnder momenten
b), f) och g) här ofvan föreslagit, Riksdagen må
höja anslaget till aflöning för flottans corpser och stater,
nu 1,729,052 kronor, med 44,400 kronor till 1,773,452
kronor; samt

i) att Riksdagen må medgifva att hvad af anslaget
till ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge
län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan
på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör
inräknas bland tillgångarna till aflöning för flottans
corpser och stater, må likasom föregående år användas
för fyllande af behofvet under denna anslagstitel
år 1900.

3:o. Uti en af herr O. Erickson i Bjersby inom Andra Kammaren
väckt motion (n:o 170) har föreslagits, att Riksdagen ville besluta,
att den nu till härens och flottans underofficerare och civilmilitära personer
af motsvarande rang författningsenligt utgående ersättningen för
naturaportion finge sammanslås med dagaflöningen till en aflöningsförmån,
benämnd dagaflöning; samt att under förutsättning af bifall härtill
vederbörliga statsanslag måtte undergå den minskning eller ökning,
som af en sådan sammanslagning af aflöningsförmåner betingades.

Till stöd för denna framställning har motionären erinrat, hurusom
den år 1897 samlade Riksdagen medgifvit, att ersättning för naturapor
Fion, beräknad efter dittills gällande grunder, finge, då sådan ersättning
författningsenligt ifrågakomme, till underofficerare och civilmilitära
personer af motsvarande rang från och med nämnda år utgå med 62 öre
för hvarje portion. Derigenom hade ifrågavarande ersättning, i stället
för att vara underkastad de årliga portionsprisens alltjemt återkommande
vexlingar blifvit fixerad till ett visst bestämdt belopp. Portionsersättningen
hade derigenom fått alldeles enahanda karakter som dagaflöningen.

Genom den af Kong]. Maj:t uti årets statsverksproposition gjorda
framställningen om ökad dagaflöning till underofficerare med vederlikar
vid armén och flottan ifrågasattes en ändring uti flertalet för armén och

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

37

flottan gällande stater. Då, såsom nyss vore sagdt, ersättningen för naturaportion
blifvit till visst bestämdt belopp fixerad och faktiskt ingenting
annat vore än ett tillägg uti dagaflöningen, syntes en sammanslagning
af dagaflöningen och ersättningen för naturaportionen för
underofficerscorpsen vara egnad att befrämja reda uti aflöningsväsendet
och föranleda förenkling uti räkenskaperna.

I anledning af denna motion har Riksdagen den 15 nästlidne mars
vid behandlingen af riksstatens fjerde hufvudtitel beslutat att i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t måtte, så snart ske
kunde, låta verkställa fullständig utredning, huruvida och på hvad sätt
härens aflöningssystem i dess helhet må kunna förenklas, samt derefter,
och om möjligt till nästa Riksdag inkomma med det förslag i
ämnet, hvartill utredningen kunde befinnas föranleda.

Hvad beträffar aflöningsförhållandena vid Karlskrona artillericorps,
hvilka äro byggda ''på^hufvudsakligen enahanda grunder, som de, hvilka
äro gällande för motsvarande truppslag vid hären, torde frågan om deras
förenkling lämpligen böra göras beroende på den af Riksdagen
sålunda äskade utredning angående härens aflöningsförhållanden, och
någon särskild Riksdagens åtgärd i detta afseende torde alltså icke erfordras.

Hvad derefter angår aflöningssystemet vid flottan i öfrigt, har utskottet
ansett, att detsamma, hvilket är vida enklare än arméns, knappast
kan gifva utskottet anledning att förorda vidtagande af någon särskild
åtgärd, helst utskottet ställer sig tveksamt gent emot den af
motionären föreslagna åtgärden att förena underofficerarnes vid flottan
dagaflöning och portionsersättning till en aflöningsform, enär nemligen
dessa aflöningsförmåner icke utgå under samma vilkor.

På de sålunda anförda skälen hemställer utskottet,

att herr Ericksons ofvan berörda motion, i hvad
den afser förhållandena vid flottan, icke må till någon
Riksdagens särskilda åtgärd föranleda.

Karlskrona artillericorps.

4:o. Kongl. Maj:t, har föreslagit Riksdagen, dels att medgifva, att Angående höjersättning
för naturaportion, beräknad efter hittills gällande grunder, ninBJ‘fja£etta

[9,nTo-]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

SB

måtte, der sådan ersättning författningsenligt ifrågakomma, till underofficerarne
vid Karlskrona artillericorps från och med början af innevarande
år och tills vidare utgå med 62 öre för hvarje portion; dels
att medgifva, att vid Karlskrona artillericorps dagaflöningen under tjenstgöring
måtte höjas för styckjunkare från 1 krona till 1 krona 50 öre
och för sergeant från 1 krona till 1 krona 20 öre, samt månadsarfvodet
för l:e konstapel från 15 kronor till 18 kronor, för 2:e konstapel från
10 kronor till 13 kronor och för l:a kl. artillerist från 5 kronor till 8
kronor, äfvensom att staten för Karlskrona artillericorps måtte i öfverensstämmelse
härmed ändras; dels ock att i riksstaten för år 1900 höja
reservationsanslaget till Karlskrona artillericorps, nu utgörande 293,795
kronor, med 6,200 kronor till 299,995 kronor.

Till statsrådsprotokollet (sid. 33'' har föredragande departementschefen
i dessa frågor anfört följande.

Med anledning af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hade
1898 års Riksdag medgifvit, att ersättning för naturaportion i land, beräknad
efter hittills gällande grunder, finge, der sådan ersättning författningsenligt
ifrågakomma, till underofficerare vid flottan från och med
början af år 1898 och tills vidare utgå med 62 öre för hvarje portion.

Enär detta beslut icke ansetts omfatta jemväl underofficerarne vid
Karlskrona artillericorps, hade chefen för corpsen i skrifvelse till marinförvaltningen
hemstält om utverkande deraf, att framställning om enahanda
förmån för artillericorpsens underofficerare från och med början
af år 1899 måtte hos Riksdagen göras, hvarjemte corpschefen meddelat,
att portionsersättningen till corpsens underofficerare för närvarande utgjorde
48 öre samt att å reservationsanslaget till corpsen funnes tillgång
till bestridande af den ifrågasatta ökade utgiften; och hade marinförvaltningen
i skrifvelse den 16 sistlidne september angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 gjort hemställan i
ämnet.

Den sålunda föreslagna förändringen af ifrågavarande förmån syntes
departementschefen vara af billighet påkallad, då den redan tillgodokommit
underofficerarne såväl vid armén som vid flottan.

Såsom departementschefen vidare erinrade hade på hemställan af
chefen för landtförsvarsdepartementet Kongl. Maj:t besluta föreslå Riksdagen
att medgifva, dels att dagaflöningen under tjenstgöring måtte
förhöjas för, bland andra, styckjunkare och sergeanter vid armén, för
de förre från 1 krona till 1 krona 50 öre och för de sistnämnde från

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

39

80 öro till 1 krona 20 öre, dels ock att månadsarfvodena måtte höjas
för l:e konstaplar från 15 kronor till 18 kronor, för 2:e konstaplar
från 10 kronor till 13 kronor och för vice korpraler från 5 kronor till
8 kronor.

Underbefäl och manskap af motsvarande grader vid Karlskrona

artillericorps åtnjöte enligt gällande stat för corpsen:

styckj unkare dagaflöning...............................................................

...... 1

krona

sergeant » ..........................................................

. ... 1

»

l:e konstapel månadsarfvode ..................................................

....... 15

kronor

2:e » » ..................................................

...... 10

»

l:a kl. artillerist » .....................................................

...... 5

»

För att, derest den föreslagna höjningen af dagaflöning och månadsarfvode
åt förutnämnda personal vid armén vunne bifall, sätta motsvarande
personal vid Karlskrona artillericorps i samma ställning beträffande
nu ifrågavarande aflöningsförmåner, hvilket vore af billighet påkalladt,
erfordrades att vid Karlskrona artillericorps dagaflöningen höjdes
för styckjunkare från 1 krona till 1 krona 50 öre samt för sergeant
från 1 krona till 1 krona 20 öre och månadsarfvodet för l:e konstapel
från 15 kronor till 18 kronor, för 2:e konstapel från 10 kronor till 13
kronor samt för l:a kl. artillerist från 5 kronor till 8 kronor.

En sådan höjning af dagaflöningar och månadsarfvoden skulle, enligt
af marinförvaltningen verkstäld beräkning, medföra en ökad årlig
utgift från reservationsanslaget till Karlskrona artillericorps af i rundt
tal 6,200 kronor.

Hvad först beträffar Kongl. Maj:ts framställning angående ersättning
för naturaportion åt underofficerarne vid Karlskrona artillericorps,
så synes det utskottet vara billigt, att den förmån, som i fråga om
portionsersättningens beräknande medgifvits såväl arméns som flottans
öfriga underofficerare, må komma jemväl underofficerarne vid denna
corps till godo; och utskottet får derför tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts
förslag i denna del.

Hvad derefter angår den ifrågasatta höjningen af dagaflöningen
åt styckjunkare och sergeanter samt månadsarfvodena åt konstaplar
och l:a klass artillerister får utskottet erinra, att Riksdagen den 6
innevarande månad på det sätt bifallit Kongl. Maj:ts under fjerde
lmfvudtiteln gjorda, af statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet
åberopade framställningar angående förbättrande af underbe -

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

fälets vid hären aflöningsförmåner, att Riksdagen medgifvit, att under
år 1900 finge utbetalas tillfälliga löneförbättringar till nedannämnde befattningsinnehafvare
med följande belopp och under samma vilkor som
aflöningen under de aflöningstitlar, hvartill de skulle utgöra tillägg,
nemligen, bland annat, dels till dagaflöningen under tjenstgöring för
styckjunkare m. fl. 50 öre, samt för sergeanter m. fl. 40 öre och dels
till månadsarfvodena för l:e konstaplar m. fl. 3 kronor, för 2:e konstaplar
m. fl. 3 kronor, samt för vicekorpraler m. fl. 3 kronor, äfvensom
på extra stat för år 1900 beviljat det anslagsbelopp, som till
dessa löneförbättringars bestridande befunnits erforderligt. Då utskottet
anser, att de skäl, som föranledt detta Riksdagens beslut, i lika mån
föreligga i afseende på den nu ifrågasatta lönetillökningen för underbefälet
vid Karlskrona artillericorps, får utskottet, under hänvisning såväl
beträffande de särskilda löneförbättringarnas belopp som angående det
behöfliga extra anslagets storlek till den i statsrådsprotokollet lemnade
utredning, hemställa,

a) att Riksdagen må medgifva, att ersättning för
naturaportion, beräknad efter hittills gällande grunder,
må, der sådan ersättning författningsenligt ifrågakommer,
till underofficerarne vid Karlskrona artillericorps
från och med början af innevarande år och tills vidare
utgå med 62 öre för hvarje portion;

b) att Kongl. Maj:ts framställning om höjd dagaflöning
och höjda månadsarfvoden åt underbefälet
vid Karlskrona artillericorps må af Riksdagen på det
sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att under år
1900 må till nedannämnda befattningsinnehafvare vid
nämnda artillericorps utbetalas tillfälliga löneförbättringar
med följande belopp och under samma vilkor,
som aflöningen under de aflöningstitlar, hvartill de,
enligt hvad nedan sägs, skola utgöra tillägg, nemligen
:

dels till dagaflöningen under tjenstgöring för
styckjunkare 50 öre och för sergeanter 20 öre samt
dels till månadsarfvodena för l:e konstaplar, 2:e
konstaplar och l:a klass artillerister 3 kronor;

c) att reservationsanslaget till Karlskrona artillericorps
må uti riksstaten för år 1900 uppföras med
oförändradt belopp, 293,795 kronor, samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

41

d) att Riksdagen må, vid bifall till hvad under
moment b) bär ofvan föreslagits, till extra löneförbättring
åt underbefäl vid Karlskrona artillericorps enligt de
uti berörda moment b) stadgade grunder å extra stat
för år 1900 bevilja ett anslag af 6,200 kronor.

Ålderstillägg.

5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år
1900 höja förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 32,000 kronor, med
6,300 kronor till 38,300 kronor.

Angående denna framställning har departementschefen till statsrådsprotokollet
(sid. 34) anfört, att af hvad i det föregående hemstälts
dels rörande ett andra ålderstillägg för kammarskrifvame och väblarne
vid flottans stationer, dels angående aflöningsstat för flottans poliscorps
föranleddes en ökad utgift från förslagsanslaget till ålderstillägg; och
hade ökningen beräknats för kammarskrifvame till 2,500 kronor, för
väblarne till 400 kronor och för poliscorpsen till 3,400 kronor, eller till
sammanlagdt 6,300 kronor.

Utskottet, som ofvan under punkten 2:o tillstyrkt bifall till Kongl.
Maj:ts framställning om ytterligare ett ålderstillägg till kammarskrifvarne
vid flottan, men deremot afstyrkt framställningen om nytt ålderstillägg
till väblarne, samt i fråga om aflöningsstaten för flottans poliscorps
föreslagit minskning af polispersonalens af Kongl. Maj:t ifrågasatta
styrka, har med anledning häraf beräknat, att anslaget till ålderstillägg,
hvilket är af förslagsanslags natur, icke torde behöfva höjas med mera
än 5,000 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1900 höja
förslagsanslaget till ålderstillägg, nu 32,000 kronor,
med 5,000 kronor till 37,000 kronor.

Flottans öfningar.

6:o. Kongl. Maj:t har förslagit Riksdagen att i riksstaten för år
1900 höja reservationsanslaget till flottans öfningar från 720,000 kronor
till 870,000 kronor, eller med 150,000 kronor.

Bill. till Riksd. Prot. 181)1). 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. G

Angående
höjning af
detta anslag.

[ii-]

Angående
höjning af
detta anslag.
[12.]

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Till statsrådsprotokollet (sid 35—41) tiar departementschefen i
denna fråga erinrat, hurusom enligt det vid Kongl. Maj:ts till 1896 års
Riksdag aflåtua proposition angående statsverkets tillstånd och behof fogade
utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 13 januari
nämnda år dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet anfört i fråga
om behofvet af ökadt anslag till flottans öfningar bland annat följande.

Erfarenheten från de då senast förflutna årens eskaderöfningar
gåfve vid handen, att det dåvarande anslaget till flottans öfningar icke
kunde anses vara tillräckligt för vinnande af det dermed afsedda ändamål:
att bibringa och underhålla fullt tillfredsställande kännedom om
in a ten''el eris handhafvande på verksammaste sätt. Hufvudorsaken härtill
vore uppenbarligen att söka i den genomgripande förändring, som
sjelfva beskaffenheten af flottans öfningar undergått i sammanhang
med omdaningen af stridsfartygen, hvilka numera, efter tacklingens
borttagande, uteslutande rörde sig med ångkraftens tillhjelp. En fullständig
insigt och färdighet i handhafvande! af nutidens invecklade
krigsmaskiner på sjöförsvarets område kunde icke vinnas utan samöfningar
af större både långvarighet och omfattning, än forna enklare
förhållanden kräfde.

Den år 1880 tillsatta sjöförsvarskomitén, som föreslagit öfningsanslagets
höjande till 670,000 kronor och dervid framhållit den stora
vigten af personalens tidsenliga utbildning, hade beräknat, att med ett
anslag af 670,000 kronor följande antal öfningsdagar pr man borde erhållas,
nemligen för officer af högre grad än kaptens 51, för kapten
46, för subalternofficer 146, för underofficer 59 och för stammanskap
112. Detta antal öfuingsdagar hade emellertid de senare åren ej kunnat
uppnås, under det att, såsom nämn dt, fordringarna på personalens mångsidiga
utbildning i betydlig mån stigit i följd af materielens alltmera
komplicerade beskaffenhet.

Bland de förnödenheter, hvilkas förbrukning till följd af den förändring,
öfningsmaterielen undergått, på senare tider i högst betydlig
mån ökats och måste växa med antalet af de i öfningarna deltagande
fartyg, borde i första rummet nämnas stenkol. Åtgången deraf betingades
icke blott af fartygens förflyttande från en ort till en annan,
utan särskildt äfven af nödvändigheten att genom gång i olika farleder
samt under vexlande förhållanden bereda personalen en noggrann kännedom
om våra skärgårdar och vana att der föra de fartyg, som i behofvets
stund skulle i dessa skärgårdar uppträda. Kostnaden för stenkol
hade under de senaste årens ingalunda långvariga eskaderöfningar upp -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

43

gått till betydliga belopp och var under eskaderöfningarna år 1895
öfver 70,000 kronor.

Förutom den ökade åtgången af stenkol bidroge äfven, bland
annat, de höga prisen på nutidens artilleriammunition, hvaraf ej obetydliga
qvantiteter måste förbrukas, till att göra öfningsanslaget otillräckligt.
Visserligen användes vid skjutöfningarna företrädesvis smärre
pjeser och tubkanoner; men det vore nödvändigt att söka förskaffa
personalen någon erfarenhet äfven i fråga om betjenandet af de stora
kanonerna vid skarpskjutning. I huru hög grad kostnaderna för dessa
skjutöfningar ökats, insåges lätt, då man tog i betraktande, att priset
år 1880 utgjorde för en 12 cm. granat 10 kronor, för en 24 cm. granat
67 kronor samt för en gevärspatron 6 öre, under det att år 1895 eu
12 cm. granat kostade 14 kronor 30 öre, en 24 cm. granat 100 kronor
och en gevärspatron 12 öre. De projektiler, som under skjutöfningar
förbrukades vid sjöbefästningarna vid Karlskrona, bekostades från öfningsanslaget,
och denna utgift, som tydligen måst ökas efter tillkomsten af
Karlskrona artillericorps, vore för öfningsanslaget ganska känbar. Den
hade år 1894 utgjort 7,346 kronor, och kostnaden för projektiler vid
öfningarna med flottans fartyg samt vid exercisskolorna samma år hade
uppgått till 78,155 kronor.

Expeditionskostnaderna ökades äfven af det skäl, att de nya fartygstypema
kräfde större personal för maskinernas skötsel än de äldre
typerna. Sålunda erfordrades af maskinpersonal å en l:a kl. pansarbåt
56 maskinister och eldare, å en torpedkryssare 24 och å en torpedbåt
8. Härvid vore ytterligare att märka, att för maskinpersonalen
alltid kräfdes högre aflöning än för öfrig med densamma likstäld personal
ombord.

De nu anförda omständigheter, som medförde ökade kostnader för
flottans öfningar, hade förorsakat, att för vidmagthållande af personalens
tjenstbarhet behöfliga expeditioner måst helt och hållet indragas
eller förkortas. Under flera år hade befälhafvarne för öfningseskadrarne
framhållit, att tiden för de så ytterst vigtiga öfningarna i eskader
varit så kort, att ett stort antal öfningar antingen alls icke kunnat
företagas eller ock måst så afkortas, att de ingalunda medfört åsyftadt
resultat, hvilket ju ej borde förvåna, då man för kostnadens skull ej
kunde låta eskaderöfningarna utsträckas öfver 5 å 6 veckor. Och dessa
öfningar, hvilka de senare åren blifvit utförda med så pass stor materiel,
som hädanefter under vanliga förhållanden torde vara af behofvet
påkallad men ej på länge syntes behöfva ökas, vore dock nödvändiga
för att erhålla en befälspersonal, som kände sin materiel och sitt blif -

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vande stridsfält samt hade praktiskt studerat sätten för den förras användande.

Då sålunda den utveckling, vårt sjöförsvarsväsen undergått sedan
anslaget för flottans öfningar bestämdes till dess dåvarande belopp af

670,000 kronor, å ena sidan med bjudande nödvändighet kräfde, att
öfningarna utsträcktes utöfver hvad då egde rum, men å andra sidan
också medfört sådan ökning af kostnaderna för desamma, att de måste
i följd af anslagets otillräcklighet inskränkas eller åtminstone endast
med svårighet kunde uppehållas i sin dåvarande utsträckning, hade departementschefen
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes föreslå Riksdagen
att i riksstaten för år 1897 höja anslaget till flottans öfningar från

670.000 kronor till 825,000 kronor, eller med 155,000 kronor.

I häröfver afgifvet utlåtande hade statsutskottet anfört, att enär af
den utaf departementschefen lemnade utredning framginge, att genom
stegrade kostnader för stenkol, ammunition och andra förbrukningsartiklar
ifrågavarande anslag icke vore tillräckligt att bereda flottans
personal erforderlig öfning, utskottet ansett ökade medel härför böra
anvisas. Härvid hade utskottet dock velat erinra, att, enligt den af
Riksdagen år 1894 godkända förändrade stat för sjömanscorpsen, ett sammanlagdt
belopp af 73,665 kronor beräknats att utgå i dagaflöning till
sjös för 90 dagar, hvilken kostnad likväl jemlikt Kongl. Maj:ts beslut
bestredes af anslaget till flottans öfningar och icke från aflöningsanslaget.
Emellertid hade Riksdagen i skrifvelse den 11 april 1894 ant.ydt
en utväg, hvarigenom besparing å aflöningsanslaget kunde vinnas, i det
Riksdagen uttalat önskvärdheten deraf, att ytterligare all skälig hänsyn
måtte tagas till den manskapstillgång, som den till såväl öfnings- som
tjenstetid numera utsträckta allmänna värnpligten tillförde flottan, och
att derför, så snart ske kunde, antagningstiden för det på viss tid anstälda
manskapet vid denna corps måtte förkortas till hvad som funnes
nödigt för bibringandet af erforderlig utbildning af detta manskap, och
derigenom den aflöning, som skulle utgå under permitteringstiden, besparas.
Genom vidtagande af berörda åtgärd skulle, enligt utskottets
mening, en minskning i utgifterna å aflöningsanslaget uppstå, hvilken
skulle göra det möjligt att från berörda anslag utgöra de hittills från
öfningsanslaget bestridda kostnaderna för dagaflöningen till sjös. Härigenom
'' skulle således å sistnämnda anslag kunna för utsträckning af
flottans öfningar blifva tillgängligt ett motsvarande belopp af omkring

75.000 kronor och anslaget således ej behöfva höjas med 155,000
kronor, utan endast med 80,000 kronor, hvarför utskottet föreslagit, att
anslaget måtte höjas med sistnämnda belopp, eller till 750,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

45

12 reservanter inom utskottet hade emellertid ansett höjningen
böra blifva endast 50,000 kronor; och detta hade också, efter gemensam
votering, blifvit Riksdagens beslut, i följd hvaraf anslaget till flottans
öfningar i riksstaten för år 1897 uppförts med ett belopp af

720,000 kronor, med hvilket belopp det sedermera också ingått i riksstaterna
för åren 1898 och 1899.

Med den sålunda vidtagna höjningen kunde dock, enligt hvad departementschefen
vidare anfört, behofvet. af öfningarnas utsträckning
ingalunda anses vara fyldt. Den medgåfve i sjelfva verket, i följd af
de alltjemt stegrade omkostnaderna för öfningarna, knappast deras uppehållande
i samma omfattning som före anslagets höjande.

Sålunda hade, enligt uppgift af chefen för marinförvaltningens artilleriafdelning,
från anslaget till flottans öfningar såsom ersättning för
konsumerade antändningsmedel, patroner och projektiler till materialförråden
å stationerna influtit:

från 1 november 1894.31 oktober 1895 ......kr. 98,424: —

» » » 1895... » i, 1896 ...... » 136,421: —

» » » 1896... » » 1897 ...... » 233,378: —

i hvilka summor icke inginge kostnaden för annat krut än sådant, som
vore inneslutet i patronhylsor.

Denna snabba stegring berodde till stor del derpå, att skjutöfningarna
under de senare åren i större omfattning egt rum å de nyare
fartygen, i hvilkas bestyckning ett flertal snabbskjutande pjeser inginge.
Så hade å 1895 års öfningseskadrar det snabbskjutande lätta artilleriet
utgjorts af 18 st. 57 mm. kanoner, 4 st. 38 mm. kanoner och 43 st.
2o mm. kulsprutor. På 1897 års eskadrar, som likväl räknat 2 kanonbåtar
och ^ en 3:e kl. pansarbåt mindre än 1895 års, hade samma artilleri
bestått af 28 st. 57 mm. kanoner, 6 st. 47 mm. kanoner och 30
st. 25 mm. kulsprutor. Således hade artilleriet vid 1897 års öfningar,
i jemförelse med det år 1895 använda artilleriet, varit ökadt med 10
st. 57 mm. kanoner, men minskadt med 13 st. 25 mm. kulsprutor, hvarjemte
6 st. 47 mm. kanoner kommit i stället för 4 st. 38 mm. kanoner.
Då nu 4 skott med 25 mm. kulspruta, hvilka vid skolskjutning svarade
mot 1 skott med 57 mm. snabbskjutande kanon, kostade tillsammans 6
kronor, under det att 1 skott med 57 mm. kanon kostade 12 eller 10
kronor, allt eftersom granat af stål eller tackjern användes, så insåges
lätt, i huru hög grad skjutöfningarna fördyrats genom införandet af de
snabbskjutande kanonerna.

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Äfven ammunitionen till den nya 12 cm. snabbskjutande kanonen
vore väsentligt dyrare än till den äldre, ej snabbskjutande 12 cm.
kanonen. Sålunda kostade ett skott med granat och stridsladdning, under
förutsättning att en patronhylsa användes för tre skott, för 12 cm.
snabbskjutande kanon af 1894 års modell 51 kronor, men för 12 cm.
kanon af 1881 års modell endast 28 kronor. Om barlastad granat och
exercisladdning användes, blefve under samma förutsättning kostnaden
pr skott respektive omkring 28 och 22 kronor.

Kostnaden för den del af den å befästningarna vid Karlskrona förbrukade
ammunition, som ersattes från öfningsanslaget, hade under
öfningsåret 1894—1895 uppgått till omkring 9,500 kronor och för öfningsåret
1897—1898 beräknats till omkring 12,200 kronor.

Äfven kostnaden för stenkol hade under de senare åren ytterligare
ökats. Denna kostnad hade under eskaderöfningarna år 1895 uppgått
till öfver 70,000 kronor. Enligt uppgifter från flottans stationer hade
motsvarande kostnad för år 1898 utgjort omkring 90,000 kronor.

Med afseende på nödvändigheten af att skjutöfningarna, särskilt
med snabbskjutande kanoner, icke inskränktes, utan fastmera företoges
i större omfattning, än hittills kunnat ega rum, erinrade departementschefen,
att under det nyligen afslutade kriget mellan Amerikas förenta
stater och Spanien de spanska sjöstridskrafternas totala förintelse till
väsentlig del hade sin grund deri, att de spanska fartygens besättningar,
enligt hvad sedermera blifvit upplyst, ej hade beredts tillräckligt
tillfälle att deltaga i skjutöfningar och i följd deraf voro de amerikanska
matroserna vida underlägsna i skjutskicklighet. Med införandet af
snabbeldspjeser af äfven gröfre kaliber hade skjutskickligheten fått en
ännu större betydelse än förut, då nemligen den skickligare skytten
härigenom bereddes tillfälle att i högre grad än förr göra sin öfverlägsenhet
gällande.

Tillgodogörandet af den skjuthastighet, som de moderna pjesernas
konstruktion medgåfve, kräfde hos skytten en snabbhet i uppfattningen
af målets läge med flere omständigheter och en färdighet i vapnets
skyndsamma inrotande och serverande, som endast kunde vinnas genom
trägna rigtöfningar i förening med ofta återkommande skjutöfningar.
Hvarje sekund, som vid skjutvapnets betjenande förlorades, beredde
motståndaren en fördel, och den, som från stridens första början erhållit
en, äfven ringa, öfverlägsenhet i eldverkan, hade alla utsigter att allt
mera öka denna öfverlägsenhet och afgå med segern.

En annan omständighet, som inverkade på öfningarnas beskaffenhet,
vore den, att, då numera sjöbeväringen till ganska stor procent

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

47

in ginge i fartygens besättningslistor för att vid mobilisering fylla desamma,
stammanskapet måste afses uteslutande till förhandsposter ombord.
I följd af detta förhållande vore det oundgängligen nödigt, att
hvarje man af stammen bibringades den största möjliga yrkesskicklighet.
Härigenom ökades de årliga kostnaderna för personalens systematiska
utbildning, då nemligen dels större kostnad måste nedläggas på hvarje
särskild individs utbildning, dels ett större antal manskap årligen måste
utbildas till förhandsmän.

Vidare borde framhållas, att, om flottan skulle kunna fylla sin uppgift
såsom landets första försvarslinie, det vore nödvändigt, att hon
redan under de första mobiliseringsdagarna vore i stånd att upptaga
strid. Med afseende härpå måste flottans såväl personal som materiel
hållas i största möjliga stridsberedskap, hvarför mobiliseringsöfningar
tid efter annan måste företagas. Härtill lemnade det nuvarande öfningsanslaget
icke tillgång.

Erfarenheten hade ådagalagt, att den för torpedvapnets skötande
afsedda personal icke kunde nöjaktigt utbildas utan anordnande af en
torpedskola. Likaledes vore det högeligen önskvärd!, att en sjelfgående
torped tid efter annan måtte kunna sprängas för erhållande af visshet,
att hithörande materiel funktionerade på ett tillfredsställande sätt.

De nu åberopade skäl syntes departementschefen nödvändiggöra
en icke alltför obetydlig höjning af det nuvarande anslaget till flottans
öfningar. Det sätt att minska utgifterna från detta anslag, som af
statsutskottet vid 1896 års riksdag antydts, syntes numera icke kunna
utan motsvarande höjning af anslaget till aflöning för flottans corpser
och stater ifrågakomma, sedan 1898 års Riksdag godkänt en organisation
af sjömanscorpen, som, enligt hvad den vid Kongl. Maj:ts proposition
i ämnet fogade kostnadsberäkning utvisade, förutsatte ökad utgift
från aflöningsanslaget utan att dervid beräknats någon minskning af
den från öfningsanslaget utgående utgiften för sjöaflöning.

Utskottet, som medgifver giltigheten af de skäl, som förebragts för höjning
af anslaget till flottans öfningar, har emellertid dervid funnit sig böra
jemväl taga i beaktande, att sistlidet års Riksdag, med föranledande af
Kongl. Maj:ts då gjorda framställning om ett extra anslag å 36,000 kronor
till ersättning af förbrukadt kanonkrut, framhållit önskvärdheten af att sådana
kostnader framdeles måtte gäldas från anslaget till flottans öfningar,
men att Kongl. Maj:t likväl, i punkten 20 under denna hufvudtitel, enär
till följd af öfningsanslagets otillräcklighet några åtgärder icke kunnat

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vidtagas för uppnående af det af Riksdagen antydda önskemålet, funnit
sig nödsakad att äfven af innevarande års Riksdag för samma ändamål
begära ett extra anslag af icke mindre än 45,800 kronor. Då utskottet
anser det angeläget, att, i öfverensstämmelse med den af Riksdagen
år 1898 uttalade åsigt, utgifter för sistberörda ändamål måtte,
liksom fallet lärer vara med alla öfriga utgifter för flottans öfningar,
bestridas från nu ifrågavarande anslag, för hvilket ändamål en ökning
af samma anslag framträder såsom ännu mer behöflig, håller utskottet
före, att den å anslaget till flottans öfningar ifrågasatta förhöjningen
bör af Riksdagen bifallas, dock under den förutsättning, att från detta
anslag komma att bestridas ej mindre kostnaderna för det kanonkrut,
till hvars ersättande Kongl. Maj:t nu äskat medel, än äfven framdeles
de utgifter för dylikt ändamål, som kunna ifrågakomma.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1900 höja
anslaget till flottans öfningar, nu 720,000 kronor, med

150,000 kronor till 870,000 kronor.

Sjökarteverket.

Angående höj- 7:o. I statsverkspropositionen har Kongl. Maj:t under punkten 13
nin8antL^etta 1 förevarande hufvudtitel föreslagit Riksdagen att i riksstaten för år
[13^] 1900 uppföra reservationsanslaget till sjökarteverket till ett med 10,000

kronor förhöjdt belopp, eller till 70,000 kronor.

Härom har departementsehefen till statsrådsprotokollet (sid. 41)
anfört följande.

Alltsedan år 1870 hade reservationsanslaget till sjökarteverket
utgått med ett belopp af 60,000 kronor, hvilket jemte den behållna
inkomsten af försålda sjökort användts till bestridande af verkets utgifter.

I proposition till 1892 års Riksdag hade Kongl. Maj:t föreslagit
nämnda anslags höjande till 70,000 kronor; och hade dåvarande chefen
för sjöförsvarsdepartementet i det yttrande till statsrådsprotokollet,
hvarmed han motiverat sin hemställan om aflåtande af proposition i
berörda syfte, anfört bland annat, att under de tre då senast förflutna
åren, i följd af stigande pris på stenkol, proviant med flere förnöden -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

49

heter äfvensom förhöjda aflöningar, brister å anslaget uppstått, livilka
brister visserligen kunnat täckas af reservationer å föregående års anslag,
men likväl ådagalade anslagets otillräcklighet under dåvarande
förhållanden och derest mätningarne skulle fortgå i samma omfattning
som förut. Derjemte hade departementschefen framhållit, hurusom det
vore nödvändigt att så skyndsamt som möjligt bedrifva och afsluta
sjömätningsarbetena i Bottniska viken samt att i allmänhet detta kartverks
arbeten bedrefves i den utsträckning, som dess fartygsmateriel
tilläte, helst de äldre sjökorten öfver större delen af Bottniska kusten
icke på långt när vore så tillförlitliga, som sjöfartens trygghet kräfde.

I häröfver afgifvet utlåtande hade emellertid statsutskottet anmärkt,
att, enligt senaste kapitalkonto till rikshufvudboken, vid början af år
1891 å anslaget funnits en från föregående år reserverad behållning
af 6,729 kronor 1 öre; och hade utskottet, med afseende härå hemstält,
att, med afslag å den gjorda framställningen, anslaget till sjökarteverket
måtte i 1893 års riksstat uppföras med oförändradt belopp
af 60,000 kronor, hvilket ock blifvit Riksdagens beslut.

Anslagets otillräcklighet hade emellertid under de nu senast förflutna
åren allt märkbarare framträdt och syntes närmast vara föranledd
af hufvudsakligen samma omständigheter som år 1892 åberopats, eller
höjda pris på stenkol och öfriga förnödenheter. Visserligen hade besparingar
alltjemt blifvit öfverförda från ett år till ett annat; men
detta hade haft sin grund deri, att medel måst afses för vissa större,
icke årligen återkommande utgifter, såsom för anskaffande af dyrbarare
ny materiel, vidlyftigare underhållsarbeten och dylikt, hvarför inskränkningar
måst göras med afseende på sjelfva expeditionerna för att åstadkomma
dessa för bestridande af oundgängliga, stundom icke på förhand
beräkneliga utgifter nödiga besparingar. Härtill komine, att under de
båda senaste åren mätningsarbetena kunnat i önskvärd omfattning bedrifvas
endast derigenom, att enligt kongl. bref den 25 september 1896
från handels- och sjöfartsfonden anvisats ett belopp af 25,000 kronor
för påskyndande af uppmätning och kartläggning af farlederna till
hamnarne å norrländska kusten. Detta belopp, hvars anvisande närmast
föranledts af anmälan om att grundstötningarnas antal inom
nämnda farvatten på ett oroväckande sätt tilltagit, hade numera blifvit
för dermed afsedt ändamål användt, ehuru ändamålet ingalunda kunnat
tillfullo vinnas. För sjö mätningarnas uppehållande under innevarande
år hade i den af Kongl. Maj:t för samma år faststälda stat för sjökarteverket
måst till betäckande af kostnaderna för sjelfva sjömätningsexpeditionerna
beräknas, utöfver hvad som kunnat utgå af årsanslaget,

Bill. till Riksd. Blot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 0 Haft. 7

50

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

Angående
lots- och fyrinrättningen

med lifräddningsanstalterna.

[14.]

ett belopp af 6,000 kronor att utgå af de vid 1898 års slut å anslaget
befintliga besparingar. Dessa besparingar, hvilka af chefen för sjökarteverket
beräknats till omkring 13,000 kronor, skulle således vid
utgången af år 1899 antagligen hafva nedgått till ett belopp, som,
med hänsyn till förutnämnda utgifter för nyanskaffning och underhåll
af materiel m. m., icke syntes böra ytterligare minskas. Vid sådant
förhållande och då bidrag för ändamålet från handels- och sjöfartsfonden
icke vidare ansåges vara att påräkna, vore uppenbart, att mätningarna
redan under år 1900 icke skulle kunna fortsättas i samma omfattning
som förut, än mindre påskyndas.

Påskyndandet af mätningarna, särskilt vid den norrländska kusten,
syntes emellertid departementschefen, med afseende å den ökade sjöfarten
till hamnarne vid nämnda kust, vara synnerligen angeläget och
derjemte af stor vigt för flottan.

Af hvad sålunda i detta ärende förekommit har utskottet funnit
beliöfligheten af någon ökning i anslaget till sjökarteverket vara ådagalagd,
men då den verksamhet, som af sjökarteverket utöfvas, är af
högst väsentlig betydelse för handel och sjöfart, synes det kunna ifrågasättas,
huruvida icke denna verksamhet lämpligen må kunna på ett
kraftigare och mer stadigvarande sätt än hittills understödjas af medel,
som kunna af Kong!. Maj:t disponeras för nämnda näringars befordrande,
t. ex. från handels- och sjöfartsfonden. Utskottet har under
sådana förhållanden ansett, att nu ifrågavarande anslag icke behof ver
ökas med så stort belopp, som af Kongl. Maj:t föreslagits, utan hemställer,

att Riksdagen må i riksstaten för år 1900 uppföra
reservationsanslaget till sjökarteverket till ett
med 5,000 kronor förhöjdt belopp, eller till 65,000
kronor.

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

8:o. Kongl. Maj:t har föreslagit, att det till lots- och fyrinrättningen
med lifräddningsanstalterna erforderliga penningeanslag måtte
upptagas till enahanda belopp, hvartill inkomsten af titeln fyr- och
båkmedel beräknats, eller 1,500,000 kronor, och följaktligen, med inberäkning
af deri ingående friheter och ersättningar 409 kronor, utföras
med 1,500,409 kronor, eller 100,000 kronor mera än i riksstaten för

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

51

innevarande år; hvarvid Kongl. Maj:t tillika förutsatt, att de å inkomsttiteln
fyr- och båkmedel uppkommande öfverskott fortfarande måtte
såsom hittills få användas för de med anslaget afsedda ändamål.

Under erinran, att Kongl. Maj:ts nu gjorda framställning öfverensstämmer
med de grunder, som i afseende å förevarande anslag blifvit
vid föregående riksdagar godkända, hemställer utskottet,

att, under förutsättning att inkomsttiteln fyr- och
båkmedel blifver af Riksdagen beräknad till 1,500,000
kronor, Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Öfriga ordinarie anslag.

9:o. Beträffande öfriga ordinarie anslag, som i riksstaten för innevarande
år finnas å femte hufvudtiteln uppförda, har icke föreslagits
någon annan ändring, än att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
förslagsanslaget till skrifmaterialier och expenser, ved m. m., nu utgörande
46,944 kronor, måtte höjas med 75 kronor till 47,019 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna
hufvudtitel, hvilka här ofvan icke blifvit särskilt omförmälda,
må i 1900 års riksstat upptagas till oförändrade
belopp, dock att anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. må få till beloppet jemkas
i den mån, som för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
kau finnas erforderligt.

Angående
öfriga ordinarie
anslag.

[15.]

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Extra anslag.

Nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

Angående an- 10:o. Kong]. Maj:t har under denna hufvudtitel i punkten 16 föreläsning*
af'' slagit Riksdagen att till anskaffning af ny krigsfartygsmateriel dels af
krigsfartygs- det utaf 1898 års Riksdag beviljade anslaget till anskaffning af krigsnjatenei.
fartygsmateriel anvisa för år 1900 återstående 2,447,000 kronor, dels ock
L ytterligare för år 1900 bevilja 1,053,000 kronor eller tillhopa 3,500,000
kronor.

I sammanhang med denna Kongl. Majffs framställning har utskottet
förehaft till behandling nedannämnda inom Riksdagen i förevarande
ämne väckta motioner.

Angående en I motionen n:o 19 inom Första Kammaren har herr Rob. Almström
''Kammaren^ m- föreslagit, bland annat, att-Riksdagen måtte till fortsatt anskaffväokt
motion, ning af krigsfartygsmateriel

a) dels af det utaf 1898 års Riksdag för ändamålet beviljade anslaget
anvisa på extra stat för år 1900 återstående 2,447,000 kronor,
dels ock ytterligare på extra stat för år 1900 anslå 1,053,000 kronor,
samt

b) bevilja ett belopp af 13,200,000 kronor och deraf på extra stat
för år 1900 anvisa 5,376,500 kronor.

Angående en Inom Andra Kammaren har herr T. Lundblad i motionen n:o 204
''Kammaren1 föreslagit, bland annat, att medel måtte af Riksdagen anslås till bygväckt
motion, gande af minst 2 pansarfartyg af l:a klassen samt att sålunda, utöfver
hvad af Kongl. Maj:t blifvit äskadt för fartygsbyggnad, nemligen återstoden
af 1898 års anslag 2,447,000 kronor och nytt anslag på extra
stat af 1,053,000 kronor, Riksdagen måtte för anskaffande af ny fartygsmateriel
bevilja ett belopp af, i rundt tal, förslagsvis 8 millioner
kronor eller det belopp, som för anskaffande af berörda antal af tvenne
pansarfartyg erfordrades, att utgå under två år, och af hvilket anslag
halfva beloppet skulle utgå under år 1900; hvarjemte motionären öfverlemnat
åt statsutskottet att närmare bestämma siffrorna för dessa anslag,
hvilka af honom blott kunnat approximativt föreslås.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

53

Beträffande Kongl. Maj:ts ofvanberörda framställning innehåller
statsrådsprotokollet följande.

Marinförvaltningen hade i skrifvelse den 16 september 1898 angående
utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1900 anfört
följande i fråga om behofvet af ny krigsfartygsmateriel.

Enligt den i 1880—82 års parlamentariska sjöförsvarskomités betänkande,
Bil. A. tabell 7, framstälda plan öfver den flytande materielens
successiva förnyelse med ett årligt e. o. anslag af 2,000,000 kr.,
hvaraf 100,000 kronor skulle afses för minmateriel och diverse ändamål,
och i enlighet med 1880 års certkomités prisuppgifter, skulle år
1893 hafva funnits

l:a kl. pansarbåtar ......................

2:a » torpedbåtar .......................

Enligt samma plan borde å

l:a kl. pansarbåtar .......................

2:a » torpedbåtar .......................

Under byggnad.

Färd i ga.

........ 0,5

5,2

1899^ finnas

bo

14,0

0,7

8,4

20,0

Från och med år 1884 till och med år 1893 hade likväl anslagen för
ifrågavarande ändamål blifvit, på sätt en marinförvaltningens skrifvelse
bifogad uppgift närmare utvisade, så inskränkta, att de under denna
tioårsperiod uppgått till sammanlagdt endast 11,209,834 kronor. Derför
hade äfven vid 1893 års slut funnits endast

l:a kl. pansarbåtar
)> » torpedbåtar

2:a » »

Under byggnad. Färdiga.

— 3

2 4

7

års komité för afgifvande af förslag angående förändringar

1892

i afseende på sjökrigsinaterielen m. m., hvilken komité i hufvudsak
vidhållit de af förutnämnda komité förordade fartygscerter och antal af
hvarje cert, hade föreslagit, att hemställan till Riksdagen skulle göras
om ett årligt ordinarie nybyggnad sanslag af 2,800,000 kronor, för hvilket
under åren 1894—1899 skulle kunna byggas

l:a kl. pansarbåtar ...... 3,6

torpedkryssare (avisofartyg)........................................................................ 2,o

l:a kl. torpedbåtar ................................................................................. 8,o

2:a » » 3,o

men tillika anfört, att, oaktadt flottan genom ett sådant anslag utan
tvifvel skulle kunna vinna en nöjaktig utveckling efter förloppet af

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

20 år, det likväl skulle vara förenadt med alltför stor våda, om en så
lång tidrymd finge förflyta, innan landets kustförsvar uppnådde en
ståndpunkt, som kunde anses betryggande. Såväl med anledning deraf
som med hänsyn till flottans dåvarande fullständiga oförmåga att fylla
någon enda af de ansvarsfulla uppgifter, hvilka i händelse af krig å de
vatten, som omgåfve våra kuster, måste uppställas för sjövapnet, hade
komitén ansett det nödvändigt att genast tillgripa en kraftig åtgärd för
att inom en kortare tid bereda åtminstone möjlighet för flottan att
trygga landets neutralitet, hvilken berodde mera af sjövapnet än af någon
annan gren af försvarsverket. I sådant hänseende hade komitén
föreslagit att utöfver den sjökrigsmateriel, som skulle åstadkommas med
det föreslagna ordinarie nybyggnadsanslaget minst tre l:a kl. pansarbåtar,
sex l:a kl. torpedbåtar och två avisofartyg jemte minmateriel
måtte under de tre närmaste åren anskaffas genom härför erforderligt
extra anslag på en gång.

Något förhöjdt ordinarie nybyggnadsanslag hade emellertid icke
erhållits, utan hade för åren 1894—1899 å extra stat anvisats medel
uppgående till sammanlagdt 18,510,000 kronor. Med dessa anslag hade
den flytande materielen af de certer, hvarom här vore fråga, beräknats
komma att vid 1899 års slut vara uppbringad till

Under byggnad. Färdiga.

l:a kl. pansarbåtar...............................

............................. 0,5 6,0

torpedkryssare ...................................

........................... — 5,o

l:a kl. torpedbåtar................................

............................ 2,o 13,o

2:a » » ..................................

............................ 2,o 9,o

hvilket antal likväl beträffande pansarbåtarna betydligt understege det,
som enligt 1880—82 års komités plan borde finnas vid nyss angifna
tidpunkt.

Enligt samma plan borde af l:a kl. pansarbåtar finnas

Under byggnad. Färdiga.

år 1900................................................................................ 0,6 9,0

» 1901................................................................................. 0,5 9,5

Altså kräfdes, utöfver de l:a kl. pansarbåtar, som med de hittills
beviljade medlen kunde anskaffas, ytterligare tre sådana pansarbåtar för
att flottan skulle vid slutet af år 1901 vara i besittning af det antal
dylika fartyg, som merberörda parlamentariska komité ansett böra nämda
år finnas.

Då marinförvaltningen nu ginge att angifva medelsbehofvet under
år 1900 för anskaffning af fartygsmateriel, hade, på grund af hvad nu

Statsutskottets Utlåtande N:o G.

!)!)

blifvit anfördt, embetsverket icke ansett sig kunna beräkna detta behof
''lägre än till hvad som erfordrades för anskaffning under åren 1900
och 1901 af tre l:a kl. pansarbåtar.

I fråga om beloppet af kostnaden härför hade marinförvaltningen
icke kunnat utgå från de beträffande fartygsbyggnader hittills följda
beräkningar. Såväl prisen å materialier som arbetslönerna hade under
de senaste åren väsentligen ökats, hvarför fartygsanskaffningarne hädanefter
måste kräfva högre anslagsbelopp än hittills.

Af 1898 års Riksdag hade för krigsfartygsmateriel beviljats ett
anslag af 4,947,000 kronor, deraf för år 1899 anvisats 2,500,000 kronor,
hvadan till anvisande för år 1900 återstode ett belopp af 2,447,000
kronor.

På grund af hvad sålunda anförts, hade marinförvaltningen hemstält,
att Kong!. Maj:t täcktes hos Riksdagen dels, utöfver hvad af det år
1898 beviljade anslaget återstode till anvisande för år 1900, äska ett
extra ordinarie anslag för anskaffning af krigsfartygsmateriel å 13,200,000
kronor att utgå under två år, dels ock föreslå, att för år 1900 måtte
anvisas ej mindre af det vid 1898 års Riksdag för nu ifrågavarande
ändamål beviljade anslaget

återstående....................................................................... kronor 2,447,000: —

än äfven af det äskade nya anslaget .................... » 5,376,500: —

hvarigenom för år 1900 skulle komma att anvisas

tillhopa................................................................... kronor 7,823,500: —

Departementschefen anförde för egen del, att, ehuru det ur mer
än en synpunkt vore önskvärd! att, såsom marinförvaltningen framhållit,
kunna under de närmaste åren påskynda byggandet af ny krigsfartygsmateriel
för flottan för att, åtminstone hvad l:a kl. pansarbåtar beträffar,
kunna vid slutet af år 1901 komma i jemnhöjd med det af förutnämnda
komitier uppgjorda byggnadsprogram, ansåge han dock — af skäl, för
livilka under nästföljande punkt skulle redogöras -— att en nödig befunnen
omändring af flottans tre äldsta l:a kl. pansarbåtar, Svea, Göta
och Thule, vore af den stora betydelse, att detta arbete ej borde undanskjutas;
och då härtill åtginge ej obetydliga belopp, funne han, med
fästadt afseende på nödvändigheten att tillgodose äfven andra statsbehof,
nybyggnadsverksamheten för år 1900 böra inskränkas till hvad som
varit afsedt att åstadkommas med det anslag, som af 1898 års Riksdag
beviljats till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel.

56 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

För den summa, som af 1898 års Riksdag beviljats till krigsfartygsmateriel,
skulle, enligt den beräkning, som framlagts i en vid statsutskottets
utlåtande i ämnet fogad reservation, hvilken legat till grund
för Riksdagens beslut, kunna, sedan vissa andra behof, hvilka icke vore
att hänföra till nyanskaffning, blifvit tillgodosedda, nybyggas en l:a kl.
pansarbåt samt två l:a kl. och två 2:a kl. torpedbåtar. Till denna nyanskaffning
hade af det för år 1899 anvisade beloppet kunnat användas

2,130,000 kronor, hvilket belopp återstått, sedan nyssberörda, till nyanskaffning
icke hänförliga behof blifvit fylda.

Hvad beträffade den beräknade kostnaden för den nya lista kl.
pansarbåten, ville departementschefen erinra derom, att, sedan ritningarna
till densamma faststälts, Kong]. Maj:t den 20 maj 1898 medgifvit
den ändring i nämnda ritningar, att, med uteslutande af den deri
upptagna stäftuben för utskjutning af torpeder, i stället finge upptagas
två sidotuber, hvilket föranledde en icke obetydligt ökad kostnad. Då
derjemte priset på bepansringsmateriel, bestyckning och ammunition
betydligt stigit, sedan kostnadsberäkningarna för ifrågavarande fartyg
uppgjorts, kunde tydligen kostnaden för fartygets färdigställande ej
begränsas till hvad ursprungligen derför beräknats, utan måste väsentligt
ökas.

Äfven i fråga om såväl l:a som 2:a kl. torpedbåtar vore det nödigt
att beräkna eu något ökad anskaffningskostnad.

Det syntes vidare departementschefen vara riktigast att vid äskande
af anslag till ny fartygsmateriel samtidigt, så långt sådant vore möjligt,
anmäla alla de anslagsbehof, som af den föreslagna nyanskaffningen
blefve en följd. Hit hörde kostnaden för den oumbärliga 2:a utredningen
af torpeder och artilleriammunition. Genom denna kostnads inberäknande
i nybyggnadskostnaden undvekes att, sedan en gång medel
till fartygens byggande beviljats, nödgas ytterligare äska särskild! anslag
för komplettering af deras utredning.

Med hänsyn till nu angifna förhållanden hade marinförvaltningen
beräknat kostnaderna för fullbordandet af den under byggnad varande
l:a kl. pansarbåten (den 7:e i ordningen) och nybyggandet af två l:a
kl. och två 2:a kl. torpedbåtar sålunda:

en l:a kl. båt:

ursprungligen beräknad kostnad................................ kronor 3,825,424: —

ökad kostnad:

för 2 sidotuber i st. f. en stäftub ... 151,000: —

Transport 151,000: — kronor 3,825,424: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

57

Transport .151,000: — kronor 3,825,424: —
för bepansringsmateriel enligt afgifna

anbud ...........................................

» bestyckning enligt afgifna anbud
» ammunition till följd af höjda
priser å röks vagt krut m. m. ..

291,000: —
15,800: —

90,000: —

547,800: —

en andra utredning af torpeder och artilleriammunition
...................................................................

kronor 4,373,224:
» 374,000:

Summa kronor 4,747,224: —

en l:a kl. torpedbåt:

fartyget med allt tillbehör utom nedanstående
... ........................................

artilleri- och torpedmateriel ...............

2 utredningar torpeder och artilleriammunition
å 26,000 kr. hvardera

en l:a kl. torpedbåt:.......................

en 2:a kl. torpedbåt:

fartyget med allt tillbehör utom nedanstående
.............................................

artilleri- och torpedmateriel ...............

2 utredningar torpeder och ax-tilleriammunition
å 24,000 kr. hvardera

en 2:a kl. torpedbåt:.........................

188,000: —
23,000: —

52,000: —

263,000:

263,000:

110,000: —

17,000: —

48,000: —

175,000

175,000

Summa kronor 5,623,224

Till täckande af denna kostnad vore af det för
år 1899 anvisade anslag att påräkna ett belopp
af.................................................................... » 2,130,000: —

hvadan för ifrågavarande anskaffning skulle erfordras
ytterligare.................................................. kronor 3,493,224: —

hvilket belopp lämpligen syntes böra afrundas till 3,500,000 kronor.

Herr Almström m. fl. har uti sin ofvan omförmiilda motion i korthet
redogjort för hvad statsrådsprotokollet, innehåller beträffande nyanskaffBih.
Ull Rikud. Prof,. 1890. 4 Band. 1 Afd. U Höft. 8

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ning af stridsfartygsmateriel och dervid särskild! framhållit, att marinförvaltningen,
för att snarast möjligt bringa fartygsantalet i öfverensstämmelse
med den af 1880—1882 årens sjöförsvarskomité uppgjorda
och af 1892 års s. k. certkomité modifierade plan, ansett, att under
åren 1900—1901 borde anskaffas tre l:a klass pansarbåtar, samt derför
hemstält, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att, förutom anvisandet
af återstoden, 2,447,000 kronor, af redan beviljadt anslag,
jemväl bevilja ett nytt extra anslag å 13,200,000 kronor samt deraf
för år 1900 anvisa 5,376,500 kronor, men att Kongl. Maj:t icke biträdt
nämnda förslag, utan inskränkt sig till att begära anslag för fullbordande
af den krigsfartygsmateriel, hvartill af 1898 års Riksdag medel
beviljades, dock med tillägg, utöfver det återstående oanvisade beloppet,
af 1,053,000 kronor på grund af prisstegring å materialier och anskaffning
af en andra utredning af torpeder och artilleriammunition m. m.

Motionärerna hafva derefter anfört, att, fastän de vore fullt öfvertygade,
att de tre äldsta l:a kl. pansarbåtar, äfven i det skick, hvari
de nu befunne sig, kunde vara vårt försvar till verkligt gagn, de såsom
varma försvars vänner visserligen gerna såge, att de förbättringar å desamma
måtte vidtagas, som erfarenheten från de senaste sjökrigen visat
vara nödiga. Men de kunde för sin del icke biträda sådana åtgärder
derutinnan, som skulle ställa sig hindrande i vägen för flottans fortsatta
förnyelse enligt den hittills gifna planen eller som under någon tid
skulle minska det nuvarande antalet af dess alltför fåtaliga pansarfartyg.
Såsom marinförvaltningen framhållit, egde nemligen vår flotta på långt
när icke den styrka, densamma, enligt berörda plan, nu borde hafva.
Icke mindre än tre l:a kl. pansarbåtar, utöfver dem vi egde, borde nu
vara anskaffade eller åtminstone påbörjade. Motionärerna biträdde derför
obetingadt marinförvaltningens ofvanberörda förslag om flottans fortsatta
förnyelse, så mycket hellre, som statens närvarande finansiella
ställning främjade dess genomförande.

Herr Lundblad har uti sin ofvanberörda motion anfört, att det
ganska allmänt väckt en till förvåning gränsande uppmärksamhet, att,
ehuru den nu befintliga tillgången å l:a klassens pansarbåtar, 6 stycken,
betydligt understege hvad enligt 1880—82 årens sjöförsvarskomités
moderata förslag borde år 1900 finnas, nemligen 9 stycken dylika fartyg,
Kongl. Maj:t likväl icke af denna Riksdag äskat något anslag till
sistnämnda plans fullföljande vidare, än att den under byggnad varande
7:de pansarbåten skulle med dertill beräknad kostnad fullbordas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

59

Skälet dertill syntes vara den tyvärr nödigblifna ombyggnaden af
de 3:ne äldsta pansarbåtarne, hvartill anslag af 4,920,000 kronor ansetts
erforderliga.

Men marinförvaltningen, från hvilken detta förslag ursprungligen
hade utgått, hade likväl ansett beliofvet af ny krigsfartygsmateriel icke
kunna beräknas lägre än till hvad som erfordrades för anskaffning under
åren 1900 och 1901 af tre l:a klassens pansarbåtar.

Af 1898 års riksdag hade, enligt hvad marinförvaltningen erinrat,
för krigsfartygsmateriel beviljats ett anslag af 4,947,000 kronor, deraf
till anvisande för år 1900 återstode ett belopp af 2,447,000 kronor, och
hade nu förvaltningen hemstält, att Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen,
dels utöfver hvad af det år 1898 beviljade anslaget återstode, äska ett
extra ordinarie anslag för anskaffning af fartygsmateriel å 13,200,000
kronor, att utgå under 2 år, dels .ock föreslå, att för år 1900 måtte
anvisas ej mindre af det vid 1898 års riksdag för nu ifrågavarande

ändamål beviljade anslaget återstående........................ kr. 2,447,000:—,

än äfven af det äskade nya anslaget ............................ » 5,376,500: ,

hvarigenom för år 1900 skulle komma att anvisas tillhopa kr. 7,823,500

Då denna summa ingalunda kunde anses öfverstiga ett folks tillgångar,
hvars statskassa numera kunde uppvisa ansenliga årliga öfverskott,
för närvarande i budgeten upptagna till 21,316,000 kronor, och då antalet
af 9 pansarbåtar ingalunda, kunde anses vara mer än tillräcklig
styrka, utan snarare för liten till skydd af våra vidsträckta kuster, hemstälde
motionären, att medel måtte af Riksdagen anslås till byggande
af minst två pansarfartyg af l:sta klassen eller, utöfver hvad Kongl.
Maj:t föreslagit, i rundt tal 8,000,000 kronor att utgå under två år.

Beträffande det anslag, som af Kongl. Maj:t äskats till fullbordande
af den krigsfartygsmateriel, hvars anskaffning af 1898 års Riksdag
bifölls, innehålla de i ämnet väckta motionerna icke någon skiljaktig
mening. Under åberopande af den i statsrådsprotokollet lemnade beräkningen
af detsammas storlek, anser sig ock utskottet böra tillstyrka
Riksdagen att bifalla Kongl. Maj:ts förslag, lärande — vid det förhållande
att i beräkningen ingår jemväl kostnaden för eu andra utredning
af torpeder och artilleriammunition — detta bifall få anses innebära
gillande af den af departementschefen uttalade meningen, att vid
äskande af anslag till ny fartygsmateriel, deri, så långt sådant är möjligt,
bör inbegripas alla de anslagsbehof, som af den föreslagna nyanskaffningen
blifva eu följd, hvarigenom skulle undvikas att, sedan eu

Utskottets ut•
låtande.

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

gång medel till fartygens byggande beviljats, ytterligare anslag måste
äskas för komplettering af deras utredning.

Hvad derefter vidkommer de uti ofvannämnda båda motioner framstälda
förslag i afseende på ytterligare anslag till krigsfartygsnybyggnad,
anser utskottet, i öfverensstämmelse med Riksdagens senast år
1898 uttalade åsigt, krigsfartygsmaterielens tillökning och förnyelse
bäst befordras genom ett till sitt belopp någorlunda lika stort anslag
för hvarje år, och då utskottet håller före, att det af Kongl. Maj:t nu
äskade nybyggnadsanslaget torde vara väl lämpad t efter de närvarande
förhållandena, finner utskottet sig icke böra förorda dess öfverskridaude
och afstyrker alltså bifall till hvad uti motionerna derutöfver föreslagits.

Utskottet får derför hemställa,

a) att Riksdagen må, i öfverensstämmelse med
Kongl. Maj:ts förslag och ofvanberörda motioner, till
fullbordande af den i statsrådsprotokollet för sjöförsvarsärenden
den 13 januari 1899 omförmälda nya
krigsfartygsmateriel anvisa på extra stat för år 1900
dels af det utaf 1898 års Riksdag för ändamålet beviljade
anslaget återstående 2,447,000 kronor, dels ock
ytterligare 1,053,000 kronor, eller tillhopa 3,500,000
kronor;

b) att hvad uti herr Almströms med flere och
Lundblads motioner föreslagits i afseende å större
anslag till ny krigsfartygsmateriel, än hvad utskottet
under mom. a) härofvan tillstyrkt, icke må af Riksdagen
bifallas.

Försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna
Svea, Göta och Thule.

an^åltiinör- Iho. Kongl. Maj:t har i statsverkspropositionen under femte
sättande i fullt hufvudtiteln uti punkten 17 föreslagit Riksdagen att till försättande i
skick6 afgra tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna Svea, Gröta och Thule

kl. pansar- bevilja ett anslag af 4,920,000 kronor och deraf på extra stat för år
båtarna svea, 190O anvisa 2,500,000 kronor.

Gota och 7 7

Thule.

[17.]

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

61

Uti förenämda inom Första Kammaren väckta motion (n:o 19) har herr
Rob. Almström m. fl. föreslagit, bland annat, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning måtte på det sätt bifallas, att Riksdagen till
försättande i fullt tidsenligt skick af l:a kl. pansarbåtarna Svea, Göta
och Thule beviljade ett anslag af 4,920,000 kronor och deraf på extra
stat för år 1900 anvisade 1,640,000 kronor.

Inom Andra Kammaren har herr T. Lundblad i sin ofvannämnda
motion n:o 204 föreslagit, bland annat, att för närvarande anslag måtte
lemnas till ombyggnad af endast ett af ofvannämnda lista klass pansarfartyg.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen till stöd för framställningen
i fråga anfört följande.

Utvecklingen af sjökrigsmaterielen under de senaste åren hade inom
nästan alla mariner företrädesvis kännetecknats dels deraf, att snabbskjutande
kanoner af medelkaliber — 12 till 15 cm. — blifvit införda,
hvarigenom skjuthastigheten blifvit 5 å 6 gånger större än den, som
med äldre pjeser af denna storlek kunnat åstadkommas, dels deraf att
sprängverkan hos de explosiva projektilerna blifvit genom införande af
mera brisanta sprängladdningar betydligt kraftigare, på samma gång
som projektilernas förmåga att antända brännbara ämnen ombord ökats,
dels ock af höjandet af bepansringsmaterielens fysiska egenskaper,
hvarigenom pansarets tjocklek kunnat minskas, utan att det skydd, som
pansaret erbjöde, förringats.

De förändringar i sjökrigsmaterielen, som häraf betingats, hade
äfven, i den mån det då varit möjligt, beaktats af den för afgifvande
af förslag till vissa förändringar i afseende på sjökrigsmaterielen m. m.
tillsatta komité, såsom framginge af dess den 30 november 1892 afgifna
betänkande, hvaruti vissa förbättringar föreslagits i den plan för
anskaffning af ny fartygsmateriel, hvilken framlagts af den år 1880
tillsatta komité för afgifvande af förslag till sjöförsvarets ordnande.

Dessa af 1892 års certkomité föreslagna förbättringar äfvensom
andra på senare tider nyttiga befunna anordningar hade tillämpats å
svenska flottans efter år 1892 konstruerade l:a kl. pansarbåtar Oden,
Thor och Niord samt den under byggnad varande pansarbåten Dristigheten,
hvaremot nu antydda förbättrade anordningar naturligtvis icke
kunnat tillämpas på de före sistnämnda år byggda l:a kl. pansarbåtarna
Svea, Göta och Tliule.

Inom fackmanskretsar hade man hittills, äfven med erkännande att
de nyare fartygen vore starkare än de äldre, dock alltjemt tillmätt dessa

Angående en
inom Första
Kammaren
väckt motion.

Angående en
inom Andra
Kammaren
väckt motion.

62

Statsutshostets Utlåtande N:o 6.

senare ett betydande stridsvärde, ända till dess erfarenheten från kriget
mellan Japan och Kina och i synnerhet från kriget mellan Amerikas
förenta stater och Spanien gifvit vid handen, att stridsfartyg, i hvilkas
konstruktion trä till stor utsträckning inginge och hvilkas sekundära
bestyckning — 12 till 15 cm. kanoner — ej vore snabbskjutande och
i möjligaste mån pansarskyddad, icke i en strid mot fullt tidsenliga
fartyg hade den utsigt till framgång, som deras egenskaper i öfrigt
borde kunna bereda dem.

Den spanska eskader, som den 1 maj 1898 snabbt förintats vid
Manila utan att ens hafva kunnat tillskynda motståndaren någon nämnvärd
skada, hade bestått af fartyg, af hvilka de flesta varit sjösatta
samma år som pansarbåten Svea eller senare. Sådana fartyg hade
hittills ej ansetts egentligen föråldrade; men under strid med fartyg,
byggda efter fullt moderna principer, framträdde dock hos sådana något
äldre typer en del olägenheter, som praktiskt ådagalade skilnaden i
stridsvärde mellan de äldre och de nyare fartygen.

I utländska mariner hade man äfven offrat ej obetydliga summor
på modernisering af jemförelsevis nya fartyg. Så hade i Frankrike icke
mindre än 15 pansarfartyg, alla nyare än pansarbåten Svea, undergått
betydande förändringar; och i England hade till dylikt ändamål för
åren 1895—99 anslagits summor, tillhopa motsvarande 66 millioner
kronor. I Tyskland underkastades samtliga pansarfartyg af den jemförelsevis
nya »Sachsen»-typen genomgående modernisering, och det
äldre pansarfartyget »König Wilhelm» hade undergått två särskilda
genomgripande förändringar. Liknande åtgärder hade i större eller
mindre utsträckning vidtagits i så godt som alla andra mariner; och
anmärkningsvärd! vore, att denna modernisering omfattat i första rummet
jemförelsevis nya fartyg, hvarigenom dessas stridsvärde kunnat
uppbringas fullt till jemnhöjd med stridsvärdet hos de allra nyaste
fartygen inom samma klass.

Sedan med fästadt afseende å dessa förhållanden gifvits i uppdrag
åt tre officerare vid flottan, nemligen varfschefen vid flottans station i
Karlskrona, chefen för artilleridepartementet derstädes och en å marinförvaltningens
artilleriafdelning tjenstgörande officer, samt två ingeniörer,
nemligen öfverdirektören och chefen för mariningeniörstaten
äfvensom chefen för ingeniördepartementet vid flottans varf i Karlskrona,
att sammanträda och öfverlägga om hvilka åtgärder som borde
vidtagas för att, särskild! med hänsyn till erfarenheterna från senaste
årens krig, försätta pansarbåtarna Svea, Göta och Thule i möjligast
tidsenliga skick, äfvensom föreslå användandet af den materiel, som

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

63

kunde blifva föreslagen att utrangeras, hade dessa personer den 17
sistlidne december afgifvit yttrande, hvilket, med uteslutande af ingressen,
vore af följande lydelse:

»För fullgörandet af detta vårt uppdrag hafva vi först sökt utreda,
i hvad mån och i hvilka delar de tre ifrågavarande pansarbåtarne ej
kunna anses vara tidsenliga.

Erfarenheterna från senaste årens sjökrig, för så vidt de beröra
fartygen och deras stridsmedel, kunna sammanfattas i följande punkter:

l:a) Det snabbskjutande artilleriet af medelkaliber har i eldstriden,
om det är skyddadt af pansar, afgörande betydelse.

2:a) De lättare snabbskjutande pjeserna hafva afsevärd verkan mot
opansrade delar och mindre väl skyddade kanonbetjeningar.

3:e) Det grofva artilleriet har en relativt ringa träffproeent.

4:e) Användandet af trä i inredningen liar visat sig vid beskjutning
lätt orsaka eldsvåda.

5:e) Torpeder i oskyddade öfvervattens-tuber utgöra en fara för
eget fartyg.

6:e) Eldsläckningsmaterielen måste under strid hållas effektiv.

En granskning af förhållandena ombord å pansarbåtarne Svea,
Göta och Tliule, särskildt med hänsyn till dessa punkter, gifver vid
handen beträffande först det snabbskjutande artilleriet af medelkaliber:

att pansarbåtarne Göta och Thule alldeles sakna sådant artilleri,
enär dessa pansarbåtars 15 cm. kanoner ej äro snabbskjutande,

att pansarbåten Svea visserligen är försedd med 4 st. 12 cm.
snabbskjutande kanoner, men att dessa, såväl som pansarbåtarne Thules
och Götas 15 cm. kanoner, äro mycket svagt skyddade, samt

att de för ernående af hastig eldgifning så vigtiga anordningarne
för langning äro till större delen mycket otillfredsställande.

Beträffande det lätta snabbskjutande artilleriet, så utgöres detta på
samtliga de tre fartygen af ett allt för ringa antal (5 å 6) 57 ram.
kanoner, af hvilka icke någon kan afgifva eld i rigtnirigen rätt föröfver,
hvarjemte om deras ammunitionstillförsel gäller hvad ofvan sagts beträffande
langningsanordningarne för kanonerna af medelkaliber.

Visserligen kan till denna del af bestyckningen jemväl räknas ett
antal kulsprutor, men numera kumia dessa pjeser endast tillmätas ett
obetydligt strids värde, i synnerhet som de flestas placering i lågt
liggande tamburer redan vid måttlig sjö omöjliggör deras användande.

Den af Kongl. Magt den 16 september 1892 i nåder tillsatta
komitén för utredande af åtskilliga frågor rörande sjökrigsmateriel m. m.
har påvisat olägenheterna af att hafva det (/rofva artilleriet så uppstäldt

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

som å våra tre äldre pansarbåtar. Med instämmande häri torde dessutom
böra framhållas, att det pansarskydd, som med hänsyn till fartygens
deplacement kan afses för artilleriet på dessa fartyg, är synnerligen
oproportionerligt fördeladt, i det att det nästan helt och
hållet blifvit förlagdt till de grofva kanonerna på de medelsvåras
bekostnad.

Detta förhållande, som vid den tidpunkt, då denna fartygstyp konstruerades,
fann sitt berättigande i den då gängse åsigten, att det
grofva artilleriet var det vigtigaste, framstår nu, sedan senare tiders
krigshändelser bevisat den för artilleriets verkan öfvervägande betydelsen
af snabbskjutande kanoner af medelkaliber, såsom en allvarsam
olägenhet.

Den punkt, i hvilken erfarenheterna från såväl kinesisk-japanska
som spansk-amerikanska krigen tala det tydligaste språket, är otvifvelaktigt
den, som rörer förekomsten af trä i inredningen, och här framträder
kanske tydligast de tre ifrågavarande pansarbåtarnes otidsenlighet,
i det att trä ymnigt ingår i deras såväl inredning som däck.

Då i de nyssnämnda krigen ett stort antal fartyg blefvo antända
af granater, framgår tydligen den stora risk, för hvilken våra tre äldre
pansarbåtar skulle utsättas i en allvarsam artilleristrid.

Vidkommande faran af torpeder i oskyddade öfvervattenstuber, torde
denna sedan länge varit erkänd, och dylika tuber, hvilka förekomma å
pansarbåtarne Göta och Thule, tvenne å hvardera, hafva icke å senare
bygda pansarbåtar blifvit anbragta.

Den lätthet, hvarmed granatelden visat sig förorsaka eldsvådor,
ställer stora fordringar på anordningarna för eldsläckning och bestyrker
nödvändigheten af att dessa i möjligaste mån äro skyddade mot
beskjutning samt klara till ögonblickligt användande; intetdera kan
sägas vara fallet med den eldsläckningsmateriel, som finnes å de ifrågavarande
pansarbåtarne.

Af det sagda framgår, att det hufvudsakligen är artilleriet och dess
skydd samt inredningen på de tre pansarbåtarne, som tarfva genomgripande
förändringar, men äfven i en del andra än här ofvan berörda
afseenden torde sjökrigsmaterielens utveckling fordra förbättringar, och
anföra vi här nedan under särskilda punkter de förslag vi funnit oss
böra framställa vidkommande på olika områden behöfliga åtgärder för
fartygens försättande i fullt tidsenligt skick.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

65

Artilleriet och dess skydd.

Då, med bibehållande i hufvudsak af de nuvarande bestyckningsoch
bepansringsanordningarne, pansarbåtarnes deplacement och stabilitet
icke medgifva de medelsvåra kanonernas förseende med verksamt pansarskydd
och, beträffande pansarbåtarne Göta och Thule, ej heller de
nuvarande kanonernas utbytande mot snabbskjutande af samma kaliber,
hvilka väga omkring 4 tonn mera, så framträder, såsom oeftergifligt
vilkor för att kunna erhålla ett kraftigt och tillräckligt skyddadt snabbskjutande
artilleri af medelkaliber, nödvändigheten af att på något i fartygets
öfre del beläget område åstadkomma en större vigtbesparing.

En dylik kan ernås endast genom reduktion af det grofva artilleriet
och dess tunga pansarskydd, en åtgärd, som äfven synes oss
berättigad, då vi anse, att den snabbskjutande medelkalibern i alla afseenden
först måste tillgodoses.

Borttagas de båda 25 cm. kanonerna med sina fasta och rörliga
torn, så uppkommer en besparing i vigt af omkring 530 tonn, tillräcklig
att utbyta den nuvarande bestyckningen mot 1 st. 21 om. kanon, 7 st.
15 cm. snabbskjutande kanoner, samtliga skyddade af balancerade
slutna torn, samt 11 st. 57 mm. kanoner.

Mot en sådan bestyckning skulle den invändningen kunna göras,
att en grof kanon är för litet för att, med sådana pjesers af erfarenheten
styrkta mindre goda träffprocent, under strid hinna göra någon
verkan, en invändning, som torde böra bemötas, dels med att denna
pjes i viss mån blifver snabbskjutande, dels med att ringa sannolikhet
finnes för att dessa fartyg i strid skola komma att uppträda ensamma.

Äfven om skäl kunna framdragas, som tala för uppställandet af
två 21 cm. kanoner, hvarvid 15 cm. kanonernas antal finge inskränkas,
så låter sig detta dock icke göra, emedan fartygens konstruktion icke
medgifver uppställandet, med skyddad langning, af en så grof pjes
akterut, och att i gemensamt torn förut anbringa tvenne dylika kanoner
anse vi ej böra ifrågakomma, med hänsynGtill de olägenheter, som äro
förbundna med eu sådan anordning.

Att å andra sidan endast uppställa 15 cm. kanoner bär tagits under
öfvervägande, men då flere än 8 större pjeser ej kunna erhålla
lämpliga platser, hafva vi ansett oss böra föreslå, att en af dessa erhölle
gröfre kaliber, hvarigenom tillföres fartygets bestyckning en pjes,
som är verksam på längre afstånd och mot starkare pansar än 15 cm.
kanonen.

Ilth. till Riksd. Vrot. lMM. 4 Sami. 1 Afd. V lläft. it

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Den ifrågasatta nya bestyckningen är i enlighet med bifogade 6 st.
ritningar så placerad, att 21 cm. kanonen och 4 st. 15 cm. kanoner
medgifva eld rätt föröfver och 5 st. 15 cm. kanoner rätt akteröfver.
21 cm. kanonens torn och öfriga anordningar äro alldeles lika med de
för pansarbåten Dristigheten bestämda.

På pansarbåtarne Göta och Thule kommer förkanten af det fasta
tornet att hvila på främre ändan af citadellet, men å pansarbåten Svea
måste, för ernående af tillräckligt förmoment, 21 cm. kanonen flyttas
så långt föröfver, att dess fasta torn kommer för om citadellet och
således måste neddragas till pansardäck.

15 cm. kanonerna skola, såsom ofvan blifvit sagdt, skyddas af
balancerade pansartorn, och ammunitionstillförseln tryggas genom fasta
sådana.

57 mm. kanonerna, för hvilka vi ej ansett oss kunna föreslå annat
skydd än möjligen vanliga tunna skyddsskärmar, äro föreslagna att
placeras å öfverbyggnad och bryggor; deras antal har blifvit begränsadt
af antalet lämpliga uppställningsplatser.

Ammunitionstillförseln är så ordnad, att 21 cm. kanonen förses direkt
från den för denna kanon uteslutande afsedda durk.

Den aktre och de båda främre 15 cm. kanonerna förses likaledes
direkt från de under dem belägna durkarne. Öfriga 15 cm. kanoner
erhålla sin ammunition från främre 15 cm. durkarne genom bordvarts
under pansardäck gående langningstrummor, eu för hvarje kanon, hvarjemte
langningsrum för beredskapsammunition äro anordnade under
hvar och en af de 4 aktre bredsidekanonerna vid ändpunkterna af der
utmynnande langningstrummor.

57 mm. kanonernas ammunition tillföres dem genom särskilda lätt
pansarskyddade trummor, som från 15 cm. durkarne leda till öfverbyggnaden.

Genom en ombestyckning i enlighet med hvad ofvan föreslagits
blifva dessa fartyg försedda med ett kraftigt artilleri, förutom lättare
pjeser, bestående af en grof kanon och 7 st. snabbskjutande af medelkaliber,
samtlige försedda *med tillräckligt skydd såväl för pjes och
betjening som för ammunitionstillförseln, hvarjemte de kunnat beredas
synnexdigen goda skjutvinklar.

To vp edb esty eldning.

Denna är för närvarande olika å de tre pansarbåtarne, i det att
Göta har både öfvervattens-sidotuber och stäftub, Thule endast det

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

67

förra slaget och Svea endast stäftub. Vid öfverläggningarne har den
åsigt gjort sig gällande att de först nämnda fartygens båda öfvervattenstuber
borde borttagas, enär skyddad plats icke kan dem beredas. Härvid
har dock tagits under öfvervägande, huruvida de ej borde ersättas
af fasta undervattens-sidotuber, åtminstone på Thule, som eljest, då
rammen hindrar stäftubs anbringande, skulle komma att blifva alldeles
utan torpedbestyckning, men då detta fartyg i sin ram kan
anses ega någon ersättning för de andras torpeder och anskaffandet
af dylika tuber är förenadt med betydande kostnader, hafva vi ej ansett
.oss böra föreslå anbringandet af sådana.

Master.

Såsom af ritningarne framgår, hafva vi föreslagit den nuvarande
militärmastens ersättande af tvenne lättare, obestyckade master, den
aktre af trä med rå, den främre af jern, äfvenledes försedd med rå,
samt med en lätt utkiksmärs.

Då den nuvarande mastens stora tyngd icke finner något berättigande
i den klena bestyckning den uppbär, hafva vi, vid det förhållande,
att lättare pjeser af samma kaliber, som öfriga i den föreslagna
bestyckningen ingående, i alla händelser ej kunna i masten uppställas,
ej tvekat i valet mellan märsbestycknings uteslutande och införandet
af en mindre pjes, hvars effekt och eldverkan ej motsvarar de uppoffringar,
som måste göras för dess uppställning.

Yttre belysning.

De ifrågavarande pansarbåtarne förfoga öfver följande antal strålkastare
:

Svea 2 st. 60 cm. (Mangins) på ställningar för och akter.

Göta 4 » 60 » (Schuckerts) i tamburer.

Thule 4 » 60 » » » »

Då olägenheterna af att hafva strålkastare uppstäda i tamburer,
såsom å de båda sistnämnda fartygen, äro större än fördelarne af att
hafva dem lågt placerade, hafva vi föreslagit deras uppställande på
öfverbyggnaden å platser, som ritningarne utvisa.

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

För att förstärka den yttre belysningen anse vi att på dessa fartyg
2 st. 60 cm. strålkastare böra utbytas mot 2 st. 90 cm., hvilkas lyskraft
är afsevärdt större.

Beträffande pansarbåten Svea, som endast har 2:ne strålkastare af
föråldrad typ, föreslås att 2 st. af de från nyssnämnda fartyg öfverblifna
60 cm. strålkastarne jemte 2 st. 90 cm. jemväl å denna pansar*
båt uppställas i öfverensstämmelse med hvad för de båda öfriga blifvit
föreslaget.

Däck och inredning.

Det nuvarande trädäcket hafva vi föreslagit att utbytas mot ett
på undersidan isoleradt däck af jern hvarjemte all träinredning är afsedd
att rifvas och ersättas af jern.

I sammanhang härmed hafva en del af ritningarne framgående
förändringar i inredningen blifvit vidtagna, och då, med anledning af
de föreslagna ändringarne, besättningslistan behöfver ökas, för Göta
och Thule med tre underofficerskorpraler, art. staten, och fyra artillerimatroser
samt för Svea med tre underofficerskorpraler, art. staten, och
2 signalmatroser, har för denna ökning plats blifvit beredd.

Slaggångarne öfver trossdäck äro borttagna, likaså tamburerna för
kulsprutor och strålkastare, så att fartygssidan blifver jemn. För beredande
af bättre luftvexling anbringas sidoventiler.

Skydd för en högste befälhafvare.

Å pansarbåten Göta, som är afsedd att vara chefsfartyg, har anordnats
en skyddad plats för en högste befälhafvare, i det att ofvanpå
styrtornet placerats ett 75 mm. tjockt pansartorn, försedt, med sigtgluggar.
1 detta torn, som motsvarar styrhusen å de andra pansarbåtarne,
finnes jemväl ratt och maskintelegraf.

Eldsläckning sanordning ar.

Dessa ordnas så, att i möjligaste mån skyddade rörledningar dragas
till lämpliga platser, der brandposter anbringas. Vatten tillföres genom
en för ändamålet särskildt afsedd pump.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

69

Kommunikationscentrum.

Utan att föreslå några särskilda anordningar för öfverförande af
order och meddelanden, hafva vi dock afsett lämpligt belägen plats för
förmedlandet af sådana, för den händelse en dylik framdeles skulle anses
vara behöflig.

Båtar.

Antalet båtar är föreslaget att bibehållas, och framgår af ritningarne
de för dessa, såväl under stridsberedskap som fredliga förhållanden,
afsedda platser.

Kolförråd.

Å hvardera af pansarbåtarne Svea och Thule har detta kunnat
ökas med omkring 50 tonn, som inrymts i en till nuvarande vattenrummet
förlagd kolbox. Å den förstnämnda har den såsom olämplig
ansedda korkfyllningen borttagits, och den härigenom uppkomna vigtbesparingen
användts till nyssnämnda ökning.

Äfven å pansarbåten Göta har på samma ställe en kolbox tillkommit,
men då detta fartyg är afsedt att föra en högste befälhafvare med
stab, har inredningen så inkräktat på de öfre kolboxarne, att ingen
ökning af kolförrådet kunnat åstadkommas.

Sting erkölar.

Då jemförande försök nästkommande år torde komma att utföras,
sedan pansarbåten Thor blifvit med slingerkölar försedd, hafva vi ej
velat föreslå anbringandet af sådana, utan torde resultatet af dessa
försök böra afvaktas, innan denna fråga afgöres. I bil. 2 är emellertid
härför erforderlig kostnad angifven.

Vi anse oss dock böra påpeka, att för närvarande ingen, och, sedan
den nu under byggnad varande dockan blifvit färdig, endast en af
dockorna i Karlskrona kan emottaga pansarbåtar af l:a kl., försedda
med dylika kölar.

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Kostnaden för de af oss här föreslagna förändringarne utgör:

Svea Göta Thule

kr. kr. kr.

För anskaffning af bestyckning

och ammunition m. m. (bil. 1) 587,500 597,500 597,500

För fartygens förändring (bil. 2) 1,072,689 1,079,567 1,025,859

Summa 1,660,189 1,677,067 1,623,359

eller tillsammans: 4,960,615 kr., hvilken summa bör minskas med det
belopp, som kan erhållas såsom ersättning för på annat håll använd
materiel.

Vidkommande användandet af den materiel, som, sedan nu föreslagna
förändringar blifvit genomförda, skulle komma att från fartygen
utrangeras, få vi vördsamt föreslå:

att pansarbåten Sveas 12 cm. ss kanoner samt de fyra ej i anspråk
tagna strålkastarne måtte användas vid eventuel ombyggnad af 2:a kl.
pansarbåtar;

att följande pjeser, nemligen:

6 st. 25 cm. kanoner m/85 och m/89 med lavettage, hydrauliska pressar
och pumpar samt rörliga torn,

8 » 15 » kanoner m/89 med lavettage och skyddsskärmar,

12 )) 25 mm. fyrp. kulspr. m/77 med lavettage samt

6 » 25 » tvåp. » m/84 med lavettage

öfverlemnas till fasta försvaret;

att i de fasta tornen ingående plåtarne afses att efter lämplig bearbetning
användas såsom bepansringsmateriel vid nybyggnad af pansarbåtar,
samt

att användbara delar af pansarbåtarne Götas och Thules öfvervattenstuber
användas vid framtida nybyggnader.»

Genom skrifvelse den 24 sistlidne december hade departementschefen
anmodat marinförvaltningen att inkomma med utlåtande öfver
berörda förslag och dervid särskildt afgifva yttrande rörande de besparingar,
som kunde åvägabringas dels genom bibehållande å hvartdera
fartyget af en 25 cm. kanon i det torn, som enligt förslaget afsetts
att bestyckas med en 21 om. kanon, dels genom användande af
tre 25 cm. kanoner för ett föreslaget batteri vid Karlskrona, dels genom
användande för andra behof af den i öfrigt till utrangering föreslagna
materielen, dels ock genom nedsättning af det utaf marinförvaltningen
i skrifvelse den 16 sistlidne september begärda anslag till torpeder och

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

71

en andra utredning af artilleriammunition för under byggnad eller ombest.
yckning varande fartyg med värdet af nu till utrangering föreslagna
torpeder och artilleriammunition.

Med anledning häraf hade marinförvaltningen i skrifvelse den 5
januari 1899 anfört följande.

Ifrågavarande förslag grundade sig på de erfarenheter, som bemtats
från de senare årens sjökrig, och ville marinförvaltningen för sin
del instämma uti de i förslaget utlalade åsigter angående dessa erfarenheter,
dock med den modifikation, att embetsverket, beträffande fartygens
grofva artilleri, ansåge erfarenheten från krigen endast hafva
ådagalagt, att detta artilleri hade en mindre träffprocent än det sekundära
och lätta artilleriet.

Hvad det afgifna förslaget innehölle beträffande de delar, i hvilka
pansarbåtarna Svea, Göta och Thule ej vore tidsenliga, vore endast
väl kända sakförhållanden och ansåges deremot ingen invändning kunna
göras.

Hvad anginge de åtgärder, som föreslagits för de tre pansarbåtarnes
försättande i tidsenligt skick, ansåge embetsverket, att derigenom
hufvudsakligen följande afsevärda fördelar komme att vinnas:

1) pansarbåtarne erhölle ett fullt tidsenligt artilleri af medelkaliber,
som äfven med afseende på antalet pjeser måste, i betraktande af fartygens
ringa tonntal, anses vara fullt jemförligt med hvad andra mariner
kunde framvisa ;

2) det nuvarande lätta snabbskjutande artilleriet blefve ökadt till
ett antal pjeser, som äfvenledes med hänsyn till fartygens storlek vore
fullt tillfredsställande;

3) ammunitionstillförseln, som synnerligen på pansarbåtarna Göta
och Thule numera icke motsvarade tidens fordringar på en snabb langning,
ordnades på ett sätt, som möjliggjorde snabb eldgifning;

4) det sekundära artilleriet och äfven ammunitionstillförseln, hvilka
båda nu vore nästan oskyddade, erhölle ett pansarskydd, hvithet, om
det än icke motsvarade det, som andra mariner på sina till tonntalet
betydligt öfverlägsna pansrade fartyg kunde använda, dock syntes vara
det bästa man kunde erhålla på nu ifrågavarande fartyg och väsentligen
förökade deras stridsvärde;

5) dessas stridsvärde förhöjdes för öfrigt väsentligt genom minskad
eldfara i följd af träinredningens utbytande mot inredning af jern.

Då de nu angifna fördelarna ej kunde i lika hög grad vinnas genom
andra ombestyckningsåtgärder, såsom t. ex. de äldre 15 cm. kanonernas
förändring till snabbskjutande, och då Sveas fyra 12 cm. snabb -

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

skjutande kanoner kunde, såsom framdeles skulle visas, ersätta andra
pjeser af detta slag, hvilka vore för flottan erforderliga, hade marinförvaltningen
tillstyrkt de i förslaget angifna åtgärderna för de tre pansarbåtarnas
försättande i tidsenligt skick med den förändring likväl,
att i stället för den föreslagna 21 cm. kanonen i torn förut en af de
nu uppstäda 25 cm. kanonerna borde bibehållas och förändras så, att i
densamma kunde lämpligen användas röksvagt krut och genom anbringandet
af ny mekanism och nytt lavettage göras i viss mån snabbskjutande.

Härigenom åstadkommes en besparing, som för de tre pansarbåtarna
uppginge till 148,270 kronor, hvarjemte en sådan förändrad
25 cm. kanon ökade fartygens stridsvärde derigenom, att 25 cm. kanonernas
ballistiska effekt vore betydligt öfverlägsen 21 cm. kanonernas,
under det att antalet meterton lefvande kraft pr minut borde blifva
något större, än då en 21 cm. kanon inginge i bestyckningen.

Det för 25 cm. kanonerna afsedda tornet måste visserligen härigenom
erhålla en något minskad pansar tjocklek, utan att marinförvaltningen,
som vid denna frågas öfvervägande jemväl tagit hänsyn dels
till vigten af att så långt som möjligt kunna använda den äldre materielen,
dels till utsigten att härigenom något förkorta den säkert ganska
dryga tid, som syntes komma att erfordras för ifrågavarande pansarbåtars
förändring, likväl under nu anförda förhållanden ansåge någon
afsevärd olägenhet häraf uppstå.

Beträffande de i förslaget angifna kostnaderna för nämnda förändring
ville marinförvaltningen endast påpeka, att deruti ej inginge
mera än en utredning af artilleriammunition och att embetsverket för
sin del ansåge det nödvändigt att äfven för ombestyckade fartyg beräkna
en andra utredning. Härigenom komme de i förslaget beräknade
förändringskostnaderna att höjas med 616,140 kronor, om den
ena 25 cm. kanonen bibehölles, och med 668,400 kronor, om en 21
cm. kanon i stället skulle ingå i bestyckningen.

Vidkommande användandet af den materiel, som skulle komma att
borttagas från de tre pansarbåtarna, hade marinförvaltningen anfört
följande.

Sedan chefen för fortifikationen, på marinförvaltningens begäran
om upplysningar i ämnet, meddelat, att tre 25 om. kanoner af flottans
i bruk varande modeller kunde för en kostnad, som med 13,500 kronor
öfverstege den för uppställning af lika många 24 cm. kanoner beräknade
uppställningskostnaden, uppställas uti föreslaget batteri vid
Karlskrona, ville marinförvaltningen föreslå, att tre af ifrågavarande

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

pansarbåtars sex 25 cm. kanoner på så sätt komme till användning,
ehuru 25 om. kanonens ballistiska effekt vore något underlägsen den
effekt, som borde kunna erhållas med de 24 cm. kanonerna, som ursprungligen
afsetts för nyss antydda batteri; och hade marinförvaltningen
vid beräkningen af den besparing, som härigenom uppstode och i
det följande angåfves, iakttagit hvad bemälde chef i sin berörda skrifvelse
anfört beträffande de med sådant utbyte förenade bestyckningskostnaderna.
*

Af pansarbåten Sveas fyra 12 crp. snabbskjutande kanoner borde tre
lämpligen kunna ersätta de tre 12 cm. snabbskjutande kanonerna i reserv,
hvilka vore afsedda att anskaffas med en del af de 65,000 kronor,
sistlidit års Riksdag beviljat till kanoner i reserv, och den fjerde kanonen,
dock försedd med annan skyddsskärm, tagas i anspråk vid fortsatt
ombestyckning af 3:e kl. pansarbåtar.

Den redan befintliga ena ammunitionsutredningen för ifrågavarande
fyra 12 cm. snabbskjutande kanoner kunde användas att betäcka en
del af den ammunition, som behöfdes för redan till ombestyckning bestämda
pansarbåtar af sistnämnda slag.

För den händelse flera 2:a kl. pansarbåtar, hvaraf endast en, nemligen
John Ericsson, fått sina föråldrade 24 cm. kanoner af 1869 års
modell utbytta mot 15 cm. kanoner, komme att ombestyckas, ansåge
marinförvaltningen, att sex af de åtta 15 cm. kanonerna af 1889 års
modell, som nu föreslagits att borttagas från l:a kl. pansarbåtar, borde,
med mindre förändring för ökandet af deras skjuthastighet och användbarhet
för röksvagt krut, kunna användas.

Af de två återstående 15 cm. kanonerna vore den ena behöflig för
skjutbanan. Förhållandet vore nemligen, att, då nya 15 cm. snabbskjutande
kanoner anskaffades dels för pansarbåten »Dristigheten», dels
ock inom kort för fästningen Kungsholmen och framdeles för de nu
till ombestyckning föreslagna tre pansarbåtarna, det blefve oundgängligen
nödvändigt att i och för profskjutning af krut till sistnämnda
kanoner å Karlskrona skjutbana eg a tillgång till en 15 cm. kanon med
samma konstruktion af loppet som den, hvilken vore tillämpad i 15
cm. snabbskjutande kanon af 1898 års modell; och genom insättande
af ett nytt kärnrör samt påsättande af ännu ett band å långa fältet
kunde eu af 15 cm. kanonerna af 1889 års modell dertill användas med
bibehållande af nuvarande lavettage, hvarigenom man för mindre kostnad
än annars kunde tillgodose nu nämnda behof.

Att i enlighet med det öfverlemnade förslaget uppställa de för l:a
kl. pansarbåtar obehöflig!! 15 cm. kanonerna af 1889 års modell å fästBih.
till Riktd. Blot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft. 10

74

Statsutskottets Utlåtande N:o C>.

ningen Kungsholmen, för hvilken såväl marinförvaltningen som komiterade
för afgifvande af förslag angående landets fasta försvar föreslagit
15 cm. snabbskjutande kanoner och hvartill medel blifvit beviljade,
ansåge marinförvaltningen ej lämpligt.

Tolf af de aderton 25 mm. kulsprutor, som blefve obehöfliga för
pansarbåtarna, kunde uppställas å fästningarna Kungsholmen och Vestra
Hästholmen, Indika enligt komiterades förslag vore afsedda att erhålla,
Kungsholmen tio och Vestra Hästholmen två 25 mm. kulsprutor.

Den 15 cm. kanon och de sex 25 mm. kulsprutor, som ej i det
föregående föreslagits till användning, ansåge marinförvaltningen böra
utgöra reserv för å fartygen uppstäda dylika pjeser.

De för pansarbåten Göta obehöfliga tre 38 cm. torpeder kunde
täcka en del af det behof af torpeder i reserv, för hvilket medel blifvit
begärda i skrifvelse den 16 sistlidne september, och hvad anginge de
45 cm. torpeder, som tillhörde utredningen för pansarbåten Thule, borde
de utgöra reserv för dylika torpeder, tillhörande utredningen för pansarbåtarna
Oden, Thor och Niord.

De besparingar, som skulle kunna åvägabringas, om marinförvaltningens
nu uttalade åsigter tillämpades vid pansarbåtarnas ändring,
hade embetsverket beräknat på följande sätt:

l:o) om den ena 25 cm. kanonen bibehölles i pansarbåtarnas bestyckning,
minskades ombestyckningskostnaden för dessa tre fartyg med

tillsammans ........................................................................ kr. 148,270: —

2:o) för den händelse det i marinförvaltningens skrifvelse
den 16 september 1898 begärda anslag till
artilleriammunition och torpeder beviljades, kunde
ombestyckningskostnaden ytterligare minskas med

dels.......................................................................................

hvilka ej behöfde tagas i anspråk för ammunition
till ombestyckade fartyg,

3:o) dels ock ............................................................................

motsvarande värdet af i pansarbåten Götas utredning
ingående tre 38 cm. torpeder;

4:o) genom att använda tre af Sveas fyra 12 cm. snabbskjutande
kanoner såsom kanoner i reserv kunde
af det för anskaffning af sådana kanoner beviljade

belopp, 65,000 kronor, en summa af .......................

användas för nu ifrågasatt förändring af l:a kl.
pansarbåtar och

» 116,800: —

» 19,730: —

» 57,000: —

Transport kr. 341,800: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

75

Transport kr.

5: o) genom användning af de tre för pansarbåtarna
obehöfliga 25 cm. kanonerna för det föreslagna
batteriet vid Karlskrona kunde af derför beräknade

medel frigöras en summa åt ...................................... »

6:o) om tolf 25 mm. kulsprutor, obehöfliga för pansarbåtarna,
finge tagas i anspråk för sjöbefästningarna,
kunde likaledes af för sådana pjeser beräknad
anskaffningskostnad frigöras en summa af »
7:o) vidare uppstode en minskning uti den i förslaget

beräknade ändringskostnaden af................................ »

derigenom, att de för 25 cm. kanonerna afsedda
torn komme att erhålla en något minskad pansartjocklek; 8:

o) slutligen ansåge marinförvaltningen, att man genom
användning af den utrangerade tornmaterielen för
anskaffning af nya torn borde erhålla en besparing
af ..........................................................................•••• )?

hvadan totalsumman af här beräknade besparingar

skulle utgöra ...........................................................•_........ kr.

hvilket belopp likväl, i händelse två ammunitionsutredningar
beräknades för nu till ombestyckning
föreslagna l:a kl. pansarbåtar, borde minskas med »

341,800: —

138,300: —

48,000: —
60,000: —

105,000:
693,100: —

616,140: —

Såväl af de för frågans utredande särskildt utsedda personernas
yttrande som ock af marinförvaltningens deröfver afgifna utlåtande
framginge således, enligt hvad departementschefen vidare framhöll, att
våra äldre l:a klass pansarbåtar, h vilka i alla andra hänseenden än de
nu omförmälda fortfarande tillfredsstälde nutidens fordringar, lyckligtvis
kunde, äfven om kostnaden derför vore betydlig, förändras så, att
de erhölle ett stridsvärde, hviiket han ej tvekade att beteckna såsom
fullt lika högt som stridsvärdet hos våra allra nyaste fartyg af ifrågavarande
cert.

Marinförvaltningen hade för sin de! i allt väsentligt biträdt det
uppgjorda ändringsförslaget, dervid marinförvaltningen dock, ej blott
af besparingsskäl, utan ock för att höja artilleriets ballistiska effekt, förordat,
att i stället för anbringande af den föreslagna 21 cm. kanonen
i tornet förut bibehålla en af do nu derstädes uppstälda 25 cm. kanonerna,
sedan densamma likvisst underkastats vissa förändringar. Vidare
hade marinförvaltningen ansett rigtigast, att äfven vid dessa far -

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 0.

tygs ombestyckning två artilleriutredningar för den nya bestyckningen
måtte anskaffas.

Dessa af marinförvaltningen förordade modifikationer i det ursprungliga
förslaget ansåge departementschefen, på de af marinförvaltningen
anförda skäl, vara lämpliga; och hyste han ej det ringaste tvifvel om
ändamålsenligheten af att de sålunda föreslagna åtgärderna med nämnda
modifikationer måtte vidtagas för att sätta våra äldre l:a kl. pansarbåtar
i fullt, tidsenligt skick. Han ansåge sig ock böra tillstyrka dessa
åtgärders vidtagande, äfven om nybyggnadsverksamheten för flottan
derigenom skulle behöfva något tillbakasättas. Han vore nemligen öfvertygad
om, att den krafttillökning, som härigenom skulle tillföras
flottan, vore större, än som skulle vinnas, om de härför erforderliga
medel nedlades på en ny l:a kl. pansarbåt, för hvars anskaffande skulle
behöfvas ungefär samma summa som för den föreslagna förändringen
af tre l:a kl. pansarbåtar.

På kortare tid än två år ansåges de föreslagna förändringarna icke
kunna verkställas, helst som det icke syntes vara rådligt att på en gång
taga mer än ett fartyg under arbete för att icke under tiden alltför
mycket nedsätta våra sjöstridskrafter. Deremot skulle det vara synnerligen
lämpligt och ledande till besparing, om man redan nu kunde beställa
afl den för förändringarnas genomförande erforderliga pansaroch
artillerimaterielen, hvarigenom man dels borde kunna betinga lägre
pris, dels skulle vinna större trygghet för materielens levererande inom
önskvärd tid, hvilket under nuvarande förhållanden, då alla krigsmaterieltillverkare
vore oerhördt upptagna, vore af stor betydelse. Med
afseende härpå vore det synnerligen lyckligt, om hela den för ändringarnas
fullbordande behöfliga summan kunde på en gång beviljas, om
den också, med hänsyn till andra statsbehof, måste till utgående fördelas
på två år.

Mot de af marinförvaltningen beräknade besparingarna i det uppgjorda
kostnadsförslaget hade departementschefen ingen annan erinran
att göra än den, att, då han icke ansåge det rådligt att börja något
som helst rifningsarbete ombord å något af de nu ifrågavarande fartygen
förr, än den för ändringen nödiga bepansrings- och artillerimaterielen
vore helt och hållet eller åtminstone i det allra närmaste
färdig, den till utrangering föreslagna tornmaterielen ej blefve disponibel
för den båt, som först skulle ändras, och att således den af
marinförvaltningen i sammanhang härmed beräknade besparing, 105,000
kronor, syntes böra minskas med en tredjedel, eller till 70,000 kronor.

Kostnaderna för ändringen af samtliga de tre ifrågavarande far -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

77

tygen jemte en fullständig utredning artilleriammunition för hvartdera
hade enligt det ursprungligen uppgjorda förslaget uppgått
till ........................................ kr. 4,960,615: —

hvartill komme kostnaden för den af marinförvaltningen
föreslagna andra utredningen af artilleriammunition.
................................................................. » 616,140: —

summa kr. 5,576,755: —

Från denna kostnad afginge enligt marinförvaltningens
förslag med nyss antydda ändring beträffande
tornmaterielen:

genom bibehållande af den ena 25 cm.

kanonen................................................ kr. 148,270: —

genom minskning af pansartjockleken å

tornet för sistnämnda kanon ......... » 60,000: —

genom användning af den utrangerade
tornmaterielen till anskaffning af

nytt torn å två fartyg................... » 70,000: — » 278,270:_

då återstående kostnaden blefve................................. kr. 5,298,485: —

Af denna kostnad ........................................................

kunde dock täckas
genom öfverföring från det år 1898
beviljade anslaget till kanoner i

reserv för fartygen"...................... kr. 57,000: —

samt, under förutsättning att de under
punkterna 18, 19 och 21
under denna hufvudtitel i statsverkspropostionen
begärda anslag
beviljades med föreslagna
belopp, från begärda anslag till
artilleriammunition och torpeder » 136,500:
från begärdt anslag tillbestyckning
af Karlskrona befästningar m. m. » 186,300:

hvadan för ändring af ifrågavarande pansarbåtar erfordrades
ett särskild! anslag af ..........................

eller i rundt tal 4,920,000 kronor.

kr. 5,298,485: —-

kr. 379,800: --kr. 4,918,685: —

Herr Almström in. fl. har uti sin ofvan omförmälda motion anfört,
att, enär medgifvas måste, att den föreslagna förändringen af ifråga -

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Utskottets utlåtande.

varande tre pausarbåtar skulle i väsentlig män höja dessa fartygs stridsvärde,
motionärerna ansåge sig böra biträda Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning. Enär emellertid en sådan förändring endast borde vidtagas
med ett af fartygen i sänder, och med det första af dem icke
förr, än pansarbåten »Dristigheten» vore färdig, samt dermed sex pansarbåtar
stridsdugliga, under det att den sjunde underginge förändring,
på det att flottans styrka icke under någon tid måtte vara försvagad,
ansåge motionärerna, att den för ifrågavarande förändringsarbeten erforderliga
kostnad af 4,920,000 kronor lämpligen borde fördelas till anvisning
under tre år och sålunda för år 1900 för ändamålet anslås 1,640,000
kronor.

Jemväl herr Lundblad har som skäl för sitt ofvanberörda förslag
framhållit det betänkliga uti att genom ombyggnad på en gång af tre
pansarbåtar för någon tid väsentligt inskränka vår användbara fartygsmateriel
af detta slag.

De båda motionerna skilja sig från hvarandra och från Kongl.
Maj :ts förslag derutinnan, att enligt herr Almströms med flere motion
den för förändringen erforderliga kostnaden skulle fördelas på tre år i
stället för, såsom Kongl. Maj:t föreslagit, på två år, och att enligt herr
Lundblads motion anslag för närvarande skulle lemnas till förändringarna
å allenast ett af fartygen.

Af hvad statsrådsprotokollet innehåller och utskottet i öfrigt inhemtat
har utskottet blifvit öfvertygadt, att de ifrågavarande tre fartygen
genom den föreslagna ombestyckningen och anbringandet åt
pansarskydd för de nya medelsvåra kanonerna äfvensom öfriga förändringar
komma att i såväl offensivt som defensivt hänseende vinna
högst betydligt i stridsvärde. Utskottet har jemväl funnit sig böra
meddela, att äfven med den kostnad, som nu föreslås att nedläggas å
de särskilda fartygen, totalkostnaden för ett hvart af dem icke på två
å tre hundra tusen kronor när komma att uppgå till utgifterna för
den under nybyggnad nu varande pansarbåten. Utskottet anser sig
derför böra tillstyrka medels anvisande till den ifrågasatta förändringen.

I fråga om ofvan nämnda skiljaktighet i afseende å fördelningen
af kostnaden har utskottet funnit Kongl. Maj:ts förslag böra lemnas
företrädet, alldenstund såväl tid som penningar derigenom komma att
besparas, och hemställer utskottet derför,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

79

att Riksdagen, med afslag å herr Almströms med
flere och Lundblads motioner, i hvad de skilja sig från
Kongl. Maj:ts proposition, må till försättande i fullt
tidsenligt skick af l:a klass pansarbåtarne Svea, Göta
och Thule bevilja ett anslag af 4,920,000 kronor och
deraf på extra stat för år 1900 anvisa 2,500,000 kronor.

Bestyckning af befästningarna vid Karlskrona och batterierna

vid Fårösund.

12:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestyckning
af befästningarna vid Karlskrona och batterierna vid Fårösund bevilja
å extra stat för år 1900 ett anslag af 800,000 kronor.

Till stöd för denna framställning har departementschefen åberopat
hvad af statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet blifvit
anfördt till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden under punkten
25 angående det fasta försvaret i allmänhet, och torde jemväl utskottet
få hänvisa dertill.

Under åberopande af Riksdagens den 6 innevarande månad fattade
beslut angående de under fjerde hufvudtiteln till stärkande af landets
nuvarande fasta försvar af Kongl. Maj:t äskade anslag hemställer utskottet,

att Riksdagen må till bestyckning af befästningarna
vid Karlskrona och batterierna vid Fårösund å
extra stat för år 1900 bevilja ett anslag af 800,000
kronor.

Artilleri- och torpedmateriel för fartygen m. m.

13:o. I punkterna 19—22 under denna hufvudtitel har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1900 bevilja till
artilleriammunition för stridsfartyg en 030,500 kronor, till ersättning af
förbrukadt kanonkrut 45,800 kronor, till anskaffning af torpeder in. in.
241,400 kronor samt till anställande af skjutförsök 10,000 kronor.

Angående
bestyckning
af befästningarna
vid
Karlskrona
och batterierna
vid
Fårösund.

[18.]

Angående
anslag till
artilleri- och
torpedmateriel
m. in.

[19 22.]

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Beträffande dessa anslagsbehof har departementschefen till statsrådsprotokollet
(sid. 66 — 68) anfört följande.

I fråga om sådan ammunition för stridsfartyg en, som utgjorde den
för dem faststälda 2:a utredningen, för anskaffningen hvaraf medel
icke inberäknats i fartygens nybyggnadsanslag och till hvilken icke
heller den ersättning, som från öfningsanslaget utbetalades för konsumerad
ammunition, lemnade tillgång, hade marinförvalt-ningen redan i
skrifvelse den 18 september 1896 anmält, att för anskaffande af sådan
ammunition till de då under nybyggnad varande stridsfart}7gen erfordrades
en summa af 342,000 kronor, hvilken anmälan förnyats i embetsverkets
skrifvelse den 10 september 1897 och då ledt dertill,
att uppå Kongl. Maj:ts proposition 1898 års Riksdag för ändamålet
anvisat 86,000 kronor; hvadan för de nämnda fartygens 2:a ammunitionsutredning
ytterligare skulle erfordras 256,000 kronor. Då emellertid,
enligt hvad mariuförvaltningen i sin skrifvelse den 16 september
1898 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel
för år 1900 anmält, priset på röksvagt krut alltjemt stegrats efter
den tid, då ifrågavarande kostnad beräknades, medförde detta en af
marinförvaltningen till 18,000 kronor uppskattad förhöjning i sistnämnda
kostnad, och kunde till följd häraf återstående anslagsbehof för att förse
de år 1896 under nybyggnad varande stridsfartygen med en 2:a utredning
af ammunition icke beräknas till mindre än 274,000 kronor.
I sistberörda skrifvelse hade marinförvaltningen tillika erinrat, att efter
år 1896 ytterligare 2 torpedkryssare och 6 torpedbåtar blifvit satta på
stapel, hvilka fartyg beräknades vara färdiga innevarande år, och för
hvilka jemväl erfordrades en 2:a ammunitionsutredning, hvars kostnad
utgjorde 76,400 kronor, äfvensom att genom ombestyckning af äldre
fartyg ännu ett behof af ammunition uppstode, till hvilket likaledes den
ersättning, som från öfningsanslaget utbetaltes för konsumerad ammunition,
ej lemnade tillgång. I afseende å detta sistnämnda behof hade
marinförvaltningen erinrat, att de fartyg, som redan blifvit ombestyckkade,
voro pansarbåtarna af l:sta klassen Svea och af 3:dje klassen
Ulf, hvartill komme 4 st. 3:dje klassens pansarbåtar, som under innevarande
år skulle ombestyckas, samt att till tre af dessa fartyg, nemligen
Svea, Ulf och Berserk, en utredningsammunition kunnat dels anskaffas,
dels beställas för medel, som stått till förvaltningens förfogande,
men att till det återstående ammunitionsbehofvet för samtliga dessa
fartyg erfordrades 280,100 kronor. Det totala anslagsbehofvet för anskaffande
af ammunition till stridsfartygen för år 1900 hade alltså af
marinförvaltningen beräknats till 630,500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

81

Till ersättning af förbrukadt kanonh ut hade Riksdagen sistlidna år,
på Kongl. Maj:ts förslag, beviljat 36,000 kronor, men dervid tillika
framhållit önskvärdheten af att dessa kostnader framdeles måtte gäldas
af samma anslag, hvarifrån ersättningen för vid flottan förbrukad ammunition
i öfrigt bestredes. Nu hade marinförvaltningen i sin ofvan berörda
skrifvelse den 16 september 1898 anfört, att, då öfningsanslaget,
hvithet betalade all under öfningarna konsumerad ammunition med
undantag af sådant krut, som ej inginge i metallpatroner, under flera
år visat sig vara alldeles otillräckligt för sitt ändamål, förvaltningen
icke kunnat vidtaga några åtgärder till uppnående af det af Riksdagen
antydda önskemålet, utan funne sig böra anmäla, att till ersättning för
förbrukadt kanonkrut erfordrades, då medelförbrukningen under åren
1896 och 1897 lades till grund för kostnadsberäkningen, för år 1900
en summa af 45,800 kronor.

Uti skrifvelse den 10 september 1897 hade marinförvaltningen anmält,
att för anskaffning af 25 st. 38 cm. torpeder med tillhörande laddningar
för då byggda eller under byggnad varande torpedbåtar erfordrades
ett anslagsbelopp af 197,500 kronor. Kongl. Maj:t hade emellertid
ansett, att ifrågavarande anskaffning kunde utan olägenhet fördelas
på två år, och att anslagsbehofvet i denna del för år 1899 borde
upptagas till 96,000 kronor. Riksdagen hade likväl för ifrågavarande
ändamål beviljat endast 48,000 . kronor, och det återstående anslagsbehofvet
för anskaffning af torpeder m. m. skulle således utgöra 149,500
kronor. Såsom af marinförvaltningens oftanämnda skrifvelse af den
16 september 1898 kunde inhemtas, hade, sedan förenämnda skrifvelse
af den 10 september 1897 aflåtits, ytterligare tre torpedbåtar blifvit
satta på stapeln, i följd hvaraf tillkomme ett behof af 9 reservtorpeder,
hvarjemte varfschefen vid flottans station i Karlskrona anmält, att 2
st. 38 cm. torpeder under öfningarna gått förlorade; och borde således
sistnämnda summa ökas med för 11 torpeder m. m. erforderliga 86,900
kronor till 236,400 kronor. Dessutom hade marinförvaltningen ansett
medel behöfiiga till anställande af för torpedvapnets vidmakthållande
och utveckling erforderliga försöksskjutningar, i hvilket hänseende för
år 1900 föreslagits ett belopp af 5,000 kronor. Anslagsbehofvet för
anskaffning af torpeder med tillhörande laddningar samt för försöksskjutning
med torpeder utgjorde således enligt marinförvaltningens beräkning
241,400 kronor.

Bih. till Itihd. l\ol. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 6 Käft.

11

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Till skjutförsök hade marinförvaltningen ansett att, i likhet med föregående
år, jemväl för år 1900 erfordrades ett belopp af 10,000 kronor.

Mot hvad marinförvaltningen sålunda anfört rörande behofvet af
anslag för år 1900 till artilleri- och torpedmateriel hade departementschefen
icke funnit något att anmärka. Han ville endast i detta sammanhang
erinra om sin i det föregående uttalade åsigt rörande önskvärdheten
deraf, att, samtidigt med anvisande af medel för byggande
af nya stridsfartyg eller ombestyckning af äldre sådana, medel jemväl
måtte anvisas till två utredningar af artilleri- och torpedmateriel för
ifrågavarande fartyg. Derest denna åsigt vunne godkännande, skulle
särskild! anslag för 2:a utredning af sådan materiel icke vidare komma
att begäras.

Af hvad i statsrådsprotokollet anförts till stöd för framställningen
om anslag till anskaffande af ammunition till stridsfartygen har utskottet
funnit behofvet af dylik anskaffning ådagalagdt. Då emellertid det
begärda anslaget uppgår till ganska betydligt belopp, har utskottet ansett
detsamma lämpligen böra fördelas till utgående under två år, och
att för år 1900 endast 315,500 kronor böra till ifrågavarande ändamål
anvisas.

Med afseende å hvad utskottet under punkten 6:o härofvan anfört
angående angelägenheten af att kostnaderna för ersättning af förbrukadt
kanonkrut måtte gäldas från anslaget till flottans öfningar, och
under förutsättning af bifall till hvad utskottet uti nyssberörda punkt
föreslagit beträffande höjning af nämnda öfningsanslag, anser sig utskottet
böra afstyrka bifall till Kong!. Maj:ts nu förevarande framställning
om ett extra anslag å 1900 års stat för ersättning af redan förbrukad!
kanonkrut.

Hvad derefter vidkommer Kongl. Maj:ts förslag om anslag till anskaffande
af torpeder, har utskottet icke funnit anledning till annan
anmärkning än att anslaget synes kunna utan olägenhet fördelas på två
år, helst tre af de fartyg, till hvilka torpedanskaffning nu ifrågasatts,
knappast ännu torde vara fullt färdiga, samt den nu föreslagna torpedanskaffningen
till största delen afser reservtorpeder, hvadan utskottet
funnit sig böra för år 1900 tillstyrka anvisandet allenast af det belopp,
149,500 kronor, som ännu återstår för att fylla det af Kongl. Maj:t
vid 1898 års riksdag anmälda behofvet.

Mot det föreslagna anslaget till skjutförsök har utskottet icke funnit
anledning till erinran.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

83

På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

a) att Riksdagen må till ammunition för stridsfartygen
bevilja ett anslag af 630,500 kronor samt
deraf på extra stat för år 1900 anvisa 315,500 kronor;

b) att, vid bifall till hvad utskottet i punkten 6:o
här ofvan föreslagit beträffande ökning af anslaget
till flottans öfningar, Kongl. Maj:ts framställning om
anslag till ersättning af förbrukadt kanonkrut icke må
af Riksdagen bifallas;

c) att Riksdagen må till anskaffning af torpeder
m. m. bevilja ett anslag af 241,400 kronor och deraf
på extra stat för år 1900 anvisa 149,500 kronor; samt

d) att Riksdagen må till anställande af skjutförsök
på extra stat för år 1900 anvisa 10,000 kronor.

Ammunitionsförrådshus å Kalsholmen.

14:o. Kongl. Maj:t har i punkten 23:o under denna hufvudtitel
föreslagit Riksdagen att till uppförande vid Karlskrona station å Kalsholmen
af ett förrådshus för laddade projektiler och patroner på extra
stat för år 1900 bevilja 41,200 kronor.

Angående
anslag till
ammunitionsförrådshus
å
Kalsholmen.

[23.]

I detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet meddelat,
att uti en till marinförvaltningen den 16 oktober 1897 inkommen
skrifvelse varfschefen vid flottans station i Karlskrona anmält behofvet
af medel till anskaffande för stationen af ett ammunitionsförrådshus å
Kalsholmen, afsedt till förvaring af de laddade projektiler och patroner,
som inginge uti stridsfartygens första ammunitionsutredning, dervid varfschefen,
med öfverlemnande af chefernas för artilleri- och ingeniördepartementen
memorial i ämnet jemte ritningar öfver nybyggnaden
och dess placering äfvensom två alternativa kostnadsförslag, framhållit,
hurusom det föreslagna ainmunitionsförrådshuset ur mobiliseringssynpunkt
vore oundgängligen nödvändigt, om stridsfartygen skulle kunna
klargöras inom rimlig tid; och hade på anmodan af marinförvaltningen
varfschefen i en senare skrifvelse irlkommit med en af planritning öfver
Kalsholmen åtföljd utredning beträffande de platser å sagda holme, som
för omförmälda ändamål kunde ifrågakomma, jemte deras respektive
fördelar och olägenheter.

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
anslag till ny
docka i
Karlskrona.

[24.]

Marinförvaltningen, som i skrifvelse den 30 november 1897 öfverlemnat
detta ärende till Kongl. Maj:ts pröfning, hade dervid anfört,
att den ökning af flottans materiel, som på senare tid egt rum, medförde
oafvisligt behof af ökadt utrymme för den till fartygen hörande
ammunitionen, hvilket behof i Karlskrona till en del blifvit afhjelpt
genom det nyuppförda kruthuset å Kalsholmen, men att, då det ur
säkerhetssynpunkt ej vore rådligt, att förvara laddade projektiler och
patroner i samma hus som krut, det vore oundgängligen nödvändigt
att bereda ökadt utrymme för förvaring af dessa ammunitionseffekter,
hvarvid äfven måste tagas i betraktande vigten af att hastigt kunna
verkställa en mobilisering; ur hvilken synpunkt förvaltningen ansåge
det med alternativ 1 betecknade förslaget på grund af bryggans anordning
vara fördelaktigast. För dess utförande erfordrades ett anslag
å 41,200 kronor.

Vid föredragning den 31 december 1897 af denna marinförvaltningens
skrifvelse, hade Kongl. Maj:t, med hänsyn till andra behof,
hvilkas tillgodoseende då ansetts vara mera angeläget, funnit den då
gjorda framställningen icke till någon Kongl. Maj:ts åtgärd föranleda.

Marin förvaltningen, som emellertid ansett ifrågavarande behof nu
icke längre kunna sättas å sido, hade uti skrifvelse den 16 september
] 898 angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år
1900 förnyat sin ofvanberörda framställning och dervid åberopat de
till stöd för densamma redan anförda skäl.

Då den i ärendet förebragta utredning syntes departementschefen
hafva till fullo ådagalagt behöfligheten af den föreslagna nybyggnaden
och lämpligheten af dess förläggande till Kalkliolmen, hemstälde han
om aflåtande till Riksdagen af framställning i ämnet.

Med hänsyn till hvad sålunda anförts, finner utskottet sig böra tillstyrka
bifall till framställningen i fråga och hemställer,

att Riksdagen må till uppförande vid Karlskrona
station å Kalsholmen af ett förrådshus för laddade
projektiler och patroner å extra stat för år 1900 bevilja
41,200 kronor.

Ny docka 1» Karlskrona.

15:o. Under tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning samt med erinran, att af det anslag å 475,000 kronor,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

85

som Riksdagen år 189 7 beviljade till byggande af ny docka i Karlskrona,
för åren 1898 och 1899 anvisats sammanlagdt 300,000 kronor,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen må af förut beviljadt anslag till
byggande af ny docka i Karlskrona å extra stat för
år 1900 anvisa återstående beloppet 175,000 kronor.

Anskaffning af ytterligare beklädnads- m. fl. persedlar för värnpligtige
vid Karlskrona artillericorps.

16:o. Sedan för detta ändamål sistlidna års Riksdag beviljat 49,000
kronor samt deraf på extra stat för år 1899 anvisat ett belopp af 30,000
kronor, får utskottet, i enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
hemställa,

att Riksdagen må af förut beviljadt anslag till
anskaffning af ytterligare beklädnads- m. fl. persedlar
för värnpligtige vid Karlskrona artillericorps å extra
stat för år 1900 anvisa återstående beloppet 19,000
kronor.

Minväsendet.

17:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å extra stat för
år 1900 bevilja till minväsendet ett anslag å 100,000 kronor.

Härom innehåller statsrådsprotokollet följande.

Beträffande minväsendet, för hvilket marinförvaltningen i skrifvelse
den 16 september 1898 ansett ett extra anslag för år 1900 å 100,000
kronor vara erforderligt, ville departementschefen erinra, att under eu
längre följd af år för detta ändamål årligen utgått ett extra anslag å
nyssnämnda belopp, intilldess anslaget vid 1894 års riksdag nedsatts
till 75,000 kronor, vid hvilket belopp det sedermera förblifvit.

I fråga om minväsendets behof för år 1900 meddelade departementschefen,
att, förutom de hvarje år erforderliga nyanskaffningarna
af minspärrningsmateriel m. m., anskaffning borde ega rum dels af handminor
till ersättande af de till sin konstruktion numera föråldrade me -

Angående
anslag till
bekläd u ad sm.
fl. persedlar
för värnpligtige
vid Karlskrona
artillericorps.

[25.J

Angående
anslag till
minväsendet.

[26.]

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående

sjökrigs ekolan.

[27.]

kaniska minorna, dels af kontramineringsmateriel i betydlig mängd för
användning i våra skärgårdar, hvarjemte de gamla till transportpråmar
för minmateriel använda f. d. kanonsluparne, hvilka, såsom byggda af
trä, blefve för dyra att underhålla, syntes böra, i den mån medel dertill
kunde disponeras, ersättas med transportpråmar af stål.

Alla dessa för minförsvarets utveckling synnerligen angelägna anskaffningar
och arbeten kräfde emellertid icke obetydliga kostnader,
till hvilkas täckande erfordrades ett större anslagsbelopp än det, som
under de senaste åren blifvit för minväsendet anvisadt, hvarför departementschefen
funne sig böra, lika med marinförvaltningen, föreslå ifrågavarande
anslags återupptagande till det högre belopp, hvarmed detsamma
tillförene utgått.

Ehuruväl utskottet icke vill bestrida vigten af att den af departementschefen
särskildt omförmälda minmateriel måtte anskaffas, håller
utskottet dock före, att anslag till högre belopp, än som alltsedan år
1894 för ändamålet beviljats, icke lärer derför vara oundgängligen erforderligt,
och hemställer alltså,

att Riksdagen må till minväsendet å extra stat
för år 1900 bevilja ett anslag å 75,000 kronor.

Sjökrigsskolan.

18:o. Kongl. Maj:t. har föreslagit Riksdagen att, i likhet med hvad
under de senare åren egt rum, till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan,
utöfver de 1,300 kronor, som enligt 1888 års Riksdags
medgifvande finge användas af kadetternas terminsafgifter, anvisa
för år 1900 ett extra anslag af 1,860 kronor med det dervid för löneförbättringens
erhållande fästade vilkor, att den, som ville deraf komma
i åtnjutande, icke finge, jemte sin lärarebefattning vid sjökrigsskolan,
utöfva lärareverksamhet vid någon privat undervisningsanstalt för inträde
i nämnda skola.

Utskottet hemställer,

att Kongl. Majrts förevarande framställning
af Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

87

Byggnad, inrymmande matsalar, kokhus m. m. i Karlskrona.

19:o. Uti en särskild till Riksdagen den 6 mars 1899 aflåten
proposition (n:o 60) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att på extra
stat för år 1900 bevilja ett anslag af 210,000 kronor dels för uppförande
å gården till sjömanscorpsens kaserner i Karlskrona af eu byggnad,
inrymmande matsalar för det i kasernerna förlagda manskapet,
kokhus, förrådsrum, boningsrum för skaffningsunderofficeren och kasernkockarne
samt varmbadhus, dels för anordnande å annat ställe af lokaler
till ersättning för dem, som nu inrymdes i en på den afsedda platsen
för den nya byggnaden befintlig trähuslänga.

Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 6 mars 1899
har föredragande departementschefen till en början meddelat, att uti
kommendantens vid flottans station i Karlskrona den 31 oktober 1895
till stationsbefälhafvaren afgifna berättelse öfver underlydande personals
tjenstbarhet m. m. anförts beträffande de för manskapet afsedda matsalarne
inom sjömanscorpsens kaserner i Karlskrona följande.

Den del af kasernerna, som blifvit till matsalar för manskapet
upplåten, vore dertill högst olämplig. Dessa salar hade nemligen fått
sin plats i bottenvåningen i kasernen n:o 2, der golfvet läge direkt
på marken, till större delen 1 å 2 fot lägre än den utanför varande

gatan. Härtill komme, att rummen vore endast 2,44 å 2,45 meter höga,

med låga, invid marken belägna fönster. Någon ordentlig vädring,
i synnerhet under kall och fuktig väderlek, vore derför icke möjlig, i
följd hvaraf en osund, fuktig, af matlukt bemängd luft der ständigt
vore rådande. Salarne voro derjemte så mörka, att under den mörka
årstiden, när manskapet inkommit uti dem, man till och med midt på
dagen hade svårt att urskilja hvad som funnes på borden, hvarför

gasen måste tändas äfven vid middagens intagande. I synnerhet vore

detta förhållandet i den norra matsalen, dit solen aldrig inkomme.
Matsalames storlek vore ej heller tillräcklig, hvilket föranleda att vid
större inkasernering äfven exercishuset måste användas vid manskapets
måltider. — Att matsalarne vid kasernernas ombyggnad förlädes i
bottenvåningen, torde hafva varit en tillfällighetsåtgärd, som berott
deraf, att man ansett sig icke kunna minska på logementsutrymmct och
att bottenvåningen med sin ringa höjd och sitt osunda läge icke vore

Angående en
Kongl. Maj:ts
proposition om
uppförande af
byggnad för
matsalar m. m.
i Karlskrona.

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

lämplig till boningsrum, hvadan något annat val då för tillfället ej
funnits än att till denna våning förlägga matsalarne, hvarigenom en
förbättring i dåvarande förhållandet åtminstone erhållits. Några särskilda
matsalar hade nemligen ej då funnits, utan manskapet hade intagit sina
mål i exercishuset, å kokhusvinden eller i logementen. — Som ljusa
och tidsenliga matsalar vore af stor betydelse för manskapets trefnad
och behofvet deraf med hvarje år allt mera gjorde sig gällande vid
jemförelse med, huru annat inkaserneradt. kronans manskap hade för sig
ordnadt, hade kommendanten ansett sig böra påpeka de omförmälda
bristerna och till deras afhjelpande föreslå, att å kaserngårdens östra
del uppfördes en byggnad, som förutom matsalar äfven borde innehålla
kokhus, förrådsrum, boningsrum för skaffningsuuderofficeren och
kasernkockarne samt varmbadhus, som nu saknades.

Med anledning af denna kommendantens framställning hade stationsbefälhafvaren
anmodat varfschefen vid stationen att låta på grund af
den i kongl. brefvet den 2 juli 1875 faststälda allmänna plan för ordnandet
af flottans kaserntomt i 8:de qvarteret uppgöra förslag till uppförande
af den ifrågasatta byggnaden. Då derjemte, om byggnaden
skulle uppföras å dertill föreslagen plats, erfordrades inredning af sprutbod,
afträdeshus och vedbodar m. in. i stället för dem, som inrymdes i
den å platsen för den föreslagna byggnaden nu befintliga trähuslängan,
hade stationsbefälhafvaren äfven låtit uppgöra förslag till sådana ändringar
i kasernen n:o 2, i östra kokhuset och i s. k. nya kokhuset,
att ersättning för lägenheterna i nämnda trähuslänga der kunde beredas.

Enligt de sålunda uppgjorda förslagen hade kostnaden för nybyggnaden
beräknats till 203,270 kronor och kostnaden för ändringar af
redan befintliga byggnader till 4,825 kronor.

Med skrifvelse till marin förvaltningen den 29 augusti 1896 hade
stationsbefälhafvaren öfverlemnat de till detta ärende hörande ritningar
och kostnadsförslag samt öfriga handlingar, dervid stationsbefälhafvaren,
jemte vitsordande af att den ifrågasatta byggnaden för matsalar m. m.
vore af behofvet synnerligen påkallad, förklarade sig icke hafva annat
att erinra mot varfsmyndigheternas förslag, än att den i kostnadsförslaget
upptagna posten 33,875 kronor 58 öre för oförutsedda utgifter
och varfvets tilläggsprocent syntes kunna i betydlig mån minskas.

Marinförvaltningen hade emellertid ansett sig icke böra i sin skrifvelse
den 18 september 1896 angående utgifterna under riksstatens
femte hufvudtitel år 1898 ifrågasätta äskande af anslag för ändamålet,
enär dessförinnan behof af extra ordinarie anslag för andra ändamål
borde tillgodoses.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

89

I skrifvelse till marinförvaltningen den 31 augusti 1898 hade
stationsbefälhafvaren, under åberopande af sin skrifvelse den 29 augusti
1896, erinrat, att de nuvarande matsalarna med läge i jordvåningen och
med sina mörka, trånga samt af synnerligen dålig och unken luft fylda
lokaler näppeligen länge kunde för sitt ändamål användas.

Marinförvaltningen både derefter i skrifvelse den 16 sistlidne september
angående utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år
1900 anfört, att marinförvaltningen vid hvad af stationsbefälhafvaren
blifvit anfördt icke hade annat att erinra, än att någon betydligare nedsättning
af kostnaden genom uteslutande af varfvets omkostnad sprocent
(den s. k. varfsprocenten) knappt syntes kunna beräknas, emedan en
sådan uteslutning i allmänhet endast innebure, att de varfvets allmänna
utgifter, hvilka dessa procent afsåge att betäcka, blefve, för så vidt
anginge det ifrågavarande arbetet, öfverflyttade på andra anslag, hvilket
åter icke kunde vara med en rigtig hushållning öfverensstämmande;
härmed likväl icke sagdt, att ej någon mindre del af dessa procent
kunde uteslutas.

Af stationsbefälhafvaren hade marinförvaltningen inhemta!, att kostnadsbeloppet
för nybyggnaden 203,270 kronor, borde till följd af höjda
materialkostnader, särskilt å murtegel, ökas till 207,000 kronor.

På grund häraf hade marinförvaltningen hemstält, att Kong! Maj:t
täcktes i proposition till 1899 års Riksdag äska dels för uppförande å
gården till sjömanscorpsens kaserner i Karlskrona af en byggnad, inrymmande
matsalar för det i kasernerna förlagda manskapet, kokhus, förrådsrum,
boningsrum för skaffningsunderofficeren och kasernkockarne samt
varmbadhus, dels för anordnande å annat ställe af lokaler till ersättning
för dem, som nu inrymdes i eu på den för matsalarna m. in. afsedda
platsen befintlig trähuslänga, ett anslag å extra ordinarie stat af

210,000 kronor.

Departementschefen har vidare meddelat, att, såsom hau i sitt anförande
till statsrådsprotokollet den 13 sistlidne januari omförmält,
kostnaden för de sålunda föreslagna åtgärderna syntes honom vara väl
hög, hvarför lian i skrifvelse till marinförvaltningen den 11 i samma
månad anmodat detta embetsverk att taga i öfvervägande, huruvida icke
denna kostnad skulle kunna genom enklare anordning af de föreslagna
byggnaderna eller annorledes nedbringas, samt att, sedan utredning i
nämnda hänseende blifvit verkstäld, inkomma med förnyadt förslag i
ämnet.

Sedan i anledning häraf marinförvaltningen remitterat detta ärende
till stationsbefälhafvarens i Karlskrona yttrande, hade denne, som anBili.
till Iliksd. lJrot. 18!Jd. 4 Sami. 1 A/d. (> lliift. 12

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

modat varfschefen vid stationen att i samråd med kommendanten derstädes
verkställa den begärda utredningen, med skrifvelse till marinförvaltningen
den 21 nästlidne februari öfverlemnat tre af chefen för
stationens ingeniördepartement den 6, 16 och 20 i samma månad till
varfschefen afgifna yttranden rörande ifrågavarande byggnadsförslag;
och inhemtades af dessa yttranden, att genom vidtagande af vissa förändringar
med den uthändiga putsningen, yttertakets täckning, badrummen
och invändig målning af väggarna kostnaden för nybyggnaden
å kaserngården kunde nedbringas från förut beräknade 207,000 kronor
till 195,540 kronor. För egen del hade emellertid stationsbefälhafvaren
förklarat sig icke kunna godkänna de för nedsättning af byggnadskostnaderna
ifrågasatta förändringarna, hvilka enligt hans uppfattning
icke i längden komme att medföra besparing, då underhållskostnaden
för byggnaden till följd af förändringarna antagligen skulle blifva större,
än om byggnaden uppfördes efter ursprungliga förslaget; hvarjemte, om
väggarnes invändiga målning utfördes med slamfärg i stället för med
oljefärg, renhållningen af desamma icke kunde göras lika fullständig.
Slutligen hade stationsbefälhafvaren erinrat, att, derest varfsprocenten
— hvilken i den ursprungligen beräknade kostnaden, 207,000 kronor,
inginge med 18,243 kronor Öl öre och i det nyssnämnda mindre kostnadsbeloppet
med 17,406 kronor 76 öre — icke skulle beräknas, kostnadssummorna
kunde nedsättas, i ena fallet till 188,756 kronor 49 öre
och i andra fallet till 178,133 kronor 24 öre.

Marinförvaltningen, som i embetsskrifvelse den 24 sistlidne februari,
med öfverlemnande af de till ärendet hörande handlingar, afgifvit eget
yttrande i frågan, hade dervid anfört följande.

Den gjorda utredningen i ärendet visade, att någon nedsättning i
de beräknade kostnaderna för ifrågavarande högst nödvändiga byggnadsföretag
icke ansetts kunna vinnas på annat sätt än genom att en
del smärre arbeten å byggnaden utfördes med billigare och sämre
material in. m. samt att bestämmelse utfärdades om att varfsprocenten
ej skulle utgå. Då emellertid genom deu förra åtgärden kostnaderna
för detta jemförelsevis rätt stora byggnadsföretag i allt fall ej skulle
kunna nedbringas med mera än 11,460 kronor och, såsom stationsbefälhafvaren
jemväl anmärkt, kostnaden för byggnadens underhåll m. m.
skulle blifva större genom en del arbetens utförande på det ifrågasatta
billigare sättet, ansåge sig marinförvaltningen af denna anledning ej
kunna föreslå någon nedsättning i kostnadsberäkningen. I fråga om
eftergifvandet af varfsprocenten hade marinförvaltningen ej funnit någon
grund till att, derest arbetet skulle utföras genom varfvets försorg,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

91

frånse dessa afgifter, Indika för arbetenas bedritvande inom varfvet
vore oundgängliga; och hänvisade marinförvaltningen i öfrigt till hvad
härutinnan blifvit anfördt i dess förutnämnda skrifvelse den 16 september
sistlidna år.

Då härtill komme, att under nu rådande konjunkturer kostnaderna
för såväl materialier som dagsverken vore i ständigt stigande och att
till följd deraf den beräknade kostnaden, enligt marinförvaltningens
tanke, vore att anse snarare såsom för låg än för hög, kunde marinförvaltningen
icke föreslå någon minskning i den af embetsverket
öfverlemnade kostnadsberäkningen, utan ville, med framhållande å nyo
af det trängande behofvet af ifrågavarande byggnader, endast upprepa
sin i nyssnämnda skrifvelse den 16 september sistlidna år gjorda hemställan
i ämnet.

För egen del har departementschefen anfört, att då af hvad i detta
ärende förekommit syntes framgå, dels att det föreslagna byggnadsföretaget
vore af ett oafvisligt behof påkalladt, dels att i den härför
beräknade kostnaden ej kunde göras sådan nedsättning, som kunde anses
medföra någon verklig besparing, dels ock att intet giltigt skäl
förefunnes för att ur kostnadsberäkningen utesluta den på byggnadsföretaget
belöpande varfsprocenten, finner han sig böra biträda marinförvaltningens
i ämnet gjorda hemställan.

Af hvad sålunda i ärendet förekommit finner utskottet framgå, att
behofvet af den föreslagna byggnaden torde vara obestridligt. Emellertid
synes det för ändamålet äskade beloppet vara högre, än som
kan anses nödvändigt böra till eu dylik byggnad anvisas. Utskottet har
derför sökt tillse, huruvida icke kostnaderna måtte kunna nedbringas,
och har dervid till en början inhemtat, att pålningsarbete för grundläggningen
lärer kunna undvikas, i fall byggnaden flyttas ungefär 12
meter högre upp från stranden, än hvad förslagsritningen utvisar.
Genom en dylik flyttning skulle, enligt hvad utskottet vidare inhemtat,
ur kostnadsförslaget kunna uteslutas omkring 10,000 kronor, motsvarande
kostnadsförslagets poster pålar med nedslagning, 8,002 kronor
40 öre, samt knacksten, 2,574 kronor, eller tillhopa 10,576 kronor 40
öre. Hvad beträffar kostnaderna för anskaffning eller ändring af eu
del mera lösa inventarier, såsom t. ex. kar af åtskilliga slag, manglar,
bord, bänkar, centrifuger, cisterner, kokapparater, kaffekokare, ångkaminer
m. m., tillsammans uti kostnadsförslaget upptagna till nära 17,000
kronor, håller utskottet före, att särskildt anslag ej torde för desamma

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

vara erforderligt, utan att Kongl. Maj:t ej Lärer sakna utväg att af
tillgängliga medel bestrida samma kostnader. Då derjemte utskottet
anser, att genom arbetets utförande på entreprenad den i kostnadsförslaget
till ett belopp af 18,243 kronor 51 öre ingående varfsprocenten
bör kunna inbesparas, lärer således, enligt utskottets förmenande,
uti den ifrågasatta anslagssumman kunna utan afsevärd olägenhet åstadkommas
en nedsättning med tillhopa, i jemnadt tal, 45,000 kronor, och
att alltså för ändamålet skulle behöfva anslås 165,000 kronor.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må på extra stat för år 1900 bevilja
ett anslag af 165,000 kronor dels för uppförande
å gården till sjömanscorpsens kaserner i Karlskrona af
en byggnad, inrymmande matsalar för det i kasernerna
förlagda manskapet, kokhus, förrådsrum, boningsrum
för skaffningsunderofficeren och kasernkockarne
samt varmbadhus, dels för anordnande å annat
ställe af lokaler till ersättning för dem, som nu inrymmas
i en på den afsedda platsen för den nya
byggnaden befintlig trähuslänga.

Stockholm den 18 april 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR, LUNDEBERG.

Reservation

vid punkt 10:o (angående anslag till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel): af

herrar C hr. Lundeberg, friherre F. W. von Otter, friherre J. T.
Gvipenstedt, A. G. L. Billing, K. Bohnstedt, I. Wijk, F. E. Pettersson,
grefve Ph. Klingspor, E. Fränekel, H. P. P. Tamm, JSf. Fosser och G.
D. It. Tornerhjelm, hvilka ansett, att utskottets yttrande och förslag
bort hafva följande lydelse:

»Beträffande det anslag, som — — — — — — — komplettering
och deras utredning.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

93

Hvad derefter vidkommer de båda motionerna i hvad de afse ytterligare
anslag till fartygsbyggnad och särskildt den af herr Almström
m. fl. väckta, har utskottet velat framhålla, att då, enligt hvad utskottet
trott sig finna, krigsrustningarna, särskildt hvad sjövapnet beträffar, i
de flesta länder under senare tider bedrifvas med ökad kraft och med
växande kostnader, äfven i vårt land allvarliga åtgärder böra vidtagas
till sjöförsvarets skyndsammare stärkande.

Såsom af bilagda promemoria (Bil. 3) framgår, kan enligt till buds
stående uppgifter öfverskottet å 1898 års statsreglering för närvarande
beräknas till omkring 22,000,000 kronor, hvilket öfverskott är helt och
hållet odisponeradt. Med afseende härå och med hänsyn till statsverkets
ekonomiska ställning i öfrigt, synas dess tillgångar utan tvifvel
medgifva den utgift för sjöförsvaret, som af herr Almström m. fl. föreslagits.
Härvid har utskottet velat tillägga, att förhållandena synas
medgifva, att denna nya krigsmateriel åtminstone till större delen tillverkas
vid verkstäder inom landet.

Utskottet anser sig sålunda böra tillstyrka det af herr Almström
m. fl. väckta förslaget, att ytterligare 13,200,000 kronor måtte beviljas
för anskaffning af ny krigsfartygsmateriel, men har dervid velat, under
åberopande af hvad här ofvan anförts i fråga om inbegripande i kostnaden
för nyanskaffningar af alla de anslagsbehof, som äro af desamma
föranledda, erinra, att i förenämnda belopp, 13,200,000 kronor, icke
ingår kostnaden för anskaffande af eu andra utredning af torpeder och
artilleriammunition till de föreslagna tre pansarbåtarne, hvilken kostnad
beräknas uppgå till 1,122,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

a) att Riksdagen må — — — — — — — —
— — — eller tillhopa 3,500,000 kronor;

b) att Riksdagen med anledning af herr Almströms
med flere förenämnda motion må till anskaffning
af ny krigsfartygsmateriel, utöfver hvad som
under mom. a) här ofvan föreslagits, bevilja 13,200,000
kronor och deraf för år 1900 anvisa 5,376,500 kronor;
samt

c) att herr Lundblads förevarande motion, i hvad
den afser större anslag till ny krigsfartygsmateriel,
än hvad Kongl. Maj:t äskat, må anses genom Riksdagens
beslut, i anledning af hvad utskottet under
mom. b) här ofvan föreslagit, vara besvarad.»

94

Statsutslcottets Utlåtande N:o 6.

Bil

Tabell öfver ordinarie anslagen nnd

1899 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jem-förlig anvisning
på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

17,000

26,800

—

—

—

—

—

26,800

—

38,600

—

—

—

38,600

—

82,400

—

—

—

—

-

82,400

—

1,729,052

«

1,729,052

293,795

293,795

_

32,000

—

—

32,000

—

286,550

_

286,550

_

419,870

—

—

—

—

419,870

—

2,843,667 —

—

_

| 2,843,667

—

Sjöförsva

Departementet o

Departementschefen................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kaus

Marinförvaltningen. Nuvarande belopp................

Ökas med .............................................................

Fl

Aflöning för flottans corpser och stater. Nuvaran

Ökas med............................................................

Karlskrona artillericorps, reservationsanslag..........

Ålderstillägg, förslagsanslag. Nuvarande belopp

Ökas med ............................................................

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpsern
Naturaunderhåll, förslagsanslag ............................

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

95

it. A.

iksstatens Femte hufvudtitel.

epartementet.

fverstyrelsen.

amt kommandoexpeditionen

ersonal.

elopp

eservationsanslag

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och dermed jem-förlig anvisning
på förslag.

Summa.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

17,000

26,800

42,100

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

17,000

26,800

42,100

Ö .

7 38,600: —
3,500: —

S:gr

1,729,052: —
44,400: —

85,900

—

—

—

—

—

85,900

1,773,452

293,795

37,000

286,550

419,870

-

—

—

—

—

1,773,452

293,795

37,000

286,550

419,870

—

.. 32,000: -

5,000: —

Tr:pt

2,896,567

—

—

2,896,567!—

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1899 års riksstat anslår

Anvisning

kontant.

Indelning och
förlig ai
på fö

Friheter.

dermed j om-ansning
rslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

2,843,667

_

___

_

2,843,667

_

—

—

—

26,400

—

26,400

—

114,000

—

—

—

114,000

—

33,300

—

—-

—

—

33,300

—

2,908,567

_

.

—

26,400

_

2,934,967

—

1,300,000

1,300,000

720,000

720,000

350,000

350,000

50,920

50,920

60,000

✓ 12,000

—

—

--

60,000

12,000

—

44,000

—

—

—

—

44,000

—

19,175

—

—

—

—

—

19,175

—

23,500

—

—

--

—

—

23,500

—

46,944

—

—

—

—

—

46,944

—

12,500

—

—

—

—

—

12,500

—

1,339,039

—

—

—

—

—

1,339,039

5,630,006

—

—

26,400

! 5,656,406

_

Båtsmansindelningen ............................................

Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekin
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för

Flottan

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations

Dive

Flottans öfningar, reservationsanslag. Nu varand
Ökas med ..............................................................

It e p e t i t i o n s ö fn i n g a r för reservofficerare, reservations
Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad oc
Undervisningsverken:

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag ..............

Siökrigsskolan ..................................................

Skeppsgosseskolan ...........................................

Sjökarteverket, reservationsanslag. Nuvarande be
Ökas med .............................................................

Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flotta

Sjukvård, reservationsanslag ..................................

Diverse behof .........................................................

Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslags
Ökas för jemnande af hufvudtitelns slutsumm

Extra utgifter .........................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

97

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning

och dermed jern-

förlig anvisning
på förslag.

Anvisning

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Tr:pt

2,896,567

_

__

_

_

2,896,567

_

—

—

—

—

26,400

—

26,400

—

län och Södra Möre härad af Kalmar län ...............

114,000

—

—

—

—

—

114,000

—

slagsanslag....................................................................

33,300

—

—

—

—

33,300

—

S:gr

2,957,967

—

—

—

26,400

—

2,984,367

materiel.

anslag ..........................................................................

1,300,000

—

—

—

1,300,000

anslag.

belopp ................................................... 720,000: —

............................................................. 150,000: -

870,000

—

—

—

—

—

870,000

—

anslag (nytt).................................................................

11,900

—

—

11,900

—

ersättning derför, förslagsanslag.................................

350,000

—

—

—

—

—

350,000

—

................................................................. 11,100: —

.................................................................. 31,040: —

................................................................. 8,780: —

50,920

—

—

—

—

50,920

—

lopp ......................................................... 60,000: —

................................................................. 5,000: —

65,000

—

—

—

—

65,000

—

under anställning eller kommendering utrikes.........

12,000

—

—

—

12,000

—

44,000

—

—

—

—

—

44,000

—

19,175

—

—

—

—

—

19,175

—

23,500

—

—

—

—

23,500

—

anslag. Nuvarande belopp .................. 46,944: —

med ........................................................ 75: —

47,019

47,019

12,500

—

—

—

—

—

12,500

—

S:gr

1,506,014

—

—

—

—

1,506,014

—

Tr:pt

5,849,881

—

—

—

26,400

—

5,876,281

—

Bih. till Riktd. Prat. IHdl). 4 Sami. 1 Åfd. 6 Raft.

13

98

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1899 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
förlig ai
på fö

Friheter.

dermed jom-lvisning
rslag.

Ersättningar.

Samma.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

5,630,006

1

—

26,400

—

5,656,406

—

1,400,000

—

405

—

4

—

1,400,409

_

86,150

86,150

9,000

—

—

—

—

—

9,000

—

13,000

—

—

—

—

—

13,000

_|

1,508,150

—

405

—

4

1,508,559

7,138,156

405

26,404)—

7,164,965)—

Han -

Lots- ock fyrinrättningen med lifräddningsanstal kontant.

...................................................................

Ökas med ............................................................

Undervisningsanstalter för sjöfart ...........................

Nautisk-meteorologiska byrån .................................

Alderstillägg för personalen vid undervisningsanstalmeteorologiska
byrån, förslagsanslag................

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

99

Förslag till blifvande riksstat:

Indelning

och dermed jern-

förlig anvisning

Anvisning

på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Tr:pt

5,849,881

—

—

—

56,400

—

5,876,281

—

deln.

terna, reservationsanslag. Nuvarande anvisning i

...................................................... 1,400,000: -

............................................................. 100,000: —

1,500,000

—

405

—

4

—

1,500,409

—

•

86,150

—

—

—

—

—

86,150

—

9,000

-

—

—

—

—

9,000

—

terna för sjöfart och föreståndaren vid nautisk-

13,000

—

—

---

—

13,000

—•

Sgr

1,608,150

-

405

—

4

—

1,608,559

—

Summa

7,458,031

—

405

—| 26,404

-

7,484,840

—

100

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Femte hufvudtitel.

Kronor.

ö.

Sjöförsvarsdepartementet.

Till extra löneförbättring åt underbefäl vid Karlskrona artilleri-corps.............................................................................................

6,200

» fullbordande af ny krigsfartygsmateriel.......................................

3,500,000

_

» försättande i fullt tidsenligt skick af första klass pansarbåtarne
Svea, Göta och Thule.......................................................

2,500,000

» bestyckning af befästningarna vid Karlskrona och batterierna
vid Fårösund ..........................................................................

800,000

» ammunition för stridsfartygen ......................................................

315,500

_

» anskaffning af torpeder m. m.......................................................

149,500

_

» anställande af skjutförsök............................................................

10,000

_

» uppförande vid Karlskrona station å Kalsholmen af ett för-rådshus för laddade projektiler och patroner ........................

41,200

» byggande af ny docka i Karlskrona ...........................................

175,000

_

» anskaffning af ytterligare beklädnads- m. fl. persedlar för

värnpligtige vid Karlskrona artillericorps ............................

» minväsendet............................................................................

19,000

75,000

_

» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan..............................

1,860

—

För uppförande af en byggnad, inrymmande matsalar, kokhus m. m.
i Karlskrona ..............................................................................

165,000

_

Summa

7,758,260

-

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

101

Bil. 1.

Förslag till

Stat

för de militära befattningar vid flottan, hvilkas innehafvare åtnjuta
boställe eller inqvarteringsbidrag i penningar.

Antal •

Karls-

Stock-

Karlskrona

Stockholms

krona

liolms

station.

station

sta-

sta-

tion.

tion.

kr.

ö.

kr.

ö.

A. Offlcerspersonalen.

i

Chef för sjöförsvarsdepartementets kommandoexpedition..

—

_

1,000

_

2

Adjutanter i d:o å B00 kronor.......................................

—

__

1,000

_

1

Chef för marinförvaltningen..........................................

—

—

1,500

_

3

Chefer för marinförvaltningens militära afdelningar

—

_

3,000

_

5

Officerare, tjenstgörande i marinförvaltningen, å. 500 kr.

—

_

2,500

_

1

Chef för flottans stab ...................................................

—

_

1.500

_

2

Afdelningschefer i d:o, å, 1,000 kronor ...........................

—

—

2,000

—

8

Officerare, tjenstgörande i flottans stab, å 500 kronor ....

—

—

4.000

—

1

Chef för sjökrigshögskolan............................................

—

—

1,000

—

1

Adjutant hos samme chef ............................................

—

—

500

—

1

Chef för sjökrigsskolan ..................................

_

—

*) 1,000

—

3

Kadettofficerare å, 500 kronor .......................................

_

_

1,500

_

1

Chef för sj ökarte verket .....................................

—

—

1,000

—

i

1

Stationsbe fäl häfvare.....................................................

*) 1,000

—

*) 1,200

—

i

1

Varfschef ..................................................................

*) 1.000

—

*) 1,200

—

Transport

2,000

—

23,900

—

'') Innehar boställe eller bostad

102

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Antal

Karlskrona

Stockholms

Karls-

Stock-

krona

holme

station

station.

8 ta-

sta-

tion.

tion.

kr. | ö.

kr.

ö.

Transport

2,000

_

23,900

__

i

i

Kommendant ..............................................................

600

—

*) 1,000

—

i

i

Chef för underbefäls- och exerciskolorna........................

600

—

*) 1,000

—

i

Ordförande i förvaltningsdirektionen..............................

600

—

— "

—

i

Chef för skeppsgossekåren.............................................

600

--

—

—

3

3

Varfsdepartementschefer å 600 kronor i Karlskrona och

1 600

—

1,000 kronor i Stockholm .......................................

/*)1,200

—

*) 3,000

—

o

O

u

Adjutanter hos stationsbefälhafvaren å 400 kronor i Karls-

( MO

—

krona och 500 kronor i Stockholm.........................

800

—

\ *) 500

—

i

1

Äldste instruktionsofficer vid exercisskolan.....................

400

*) 500

-

8

5

Kompanichefer vid sjömanskåren å 400 kronor i Karls-

| 1,000

—

krona och 500 kronor i Stockholm...........................

3,200

—

bil ,500

—

1

1

Befälhafvare för uppfordrade båtsmanskompanier............

400

—

500

—

2

Kompanichefer vid skeppgossekåren, å 400 kronor .........

800

—

—

1

Äldste officer vid artilleridepartementet i Karlskrona......

400

—

1

1

Biträdande officer vid artilleridepartementet (för torped-

materielen) ............................................................

400

—

500

—

1

Äldste officer vid ekipagedepartementet i Karlskrona......

*) 400

—

—

—

1

1

Officer vid sjöinstrument- och sjökar teförrådet...............

400

—

*) 500

—

• 4

3

Informationsofficerare vid underbefäls- och minskolorna,

4 å 400 kronor, 3 å 500 kronor...............................

1,600

—

1,500

—

1

1

Adjutant hos kommendanten å 400 och 500 kronor.........

400

—

500

--

Summa kronor

15,400

—

36,400

—

Afgår för begagnade bostadslägenheter..........................

3,600

—

11,400

—

Inqvarteringsbidrag i penningar ...................................

11,800

—

25,000

—

3

6,800

1

B. Underofflcerspersonalen.

i 2

2

Underofficerare, tjenstgörande hos kommendanten, 2 å

100 kronor, 2 å 150 kronor .....................................

200

—

*) 300

—

! 4

4

Uppbördsman i kaserner och exercisskolor, 4 å 100 kro-

f 100

nor, 4 ä 150 kronor................................................

l *) 300

—

*) 600

—

Transport

600

—

900

—

*) Ianeliar boställe eller bostad.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

103

A n t a 1

- - - • - -

Karls-

krona

Stock-

holms

Karlskrona

station.

Stockholms

station.

sta-

tion.

sta-

tion.

kr.

Ö.

kr.

Ö.

10

5

Transport

Informationsunderofficerare å 100 kronor och 150 kronor

600

1,000

—

900

*) 750

—

i

Sjukhusunderofficer.........................................

100

—

—

—

Summa kronor

Afgår för begagnade bostadslägenheter .........................

Inqvarteringsbidrag i penningar..........

1,700

800

1,400

—

1,650

1,650

—

Summa inqvarteringsbidrag i penningar, kronor ............

38,200

*) Imieliar boställe eller bostad.

Anmärkningar:

l:o. Officer, hvilken är till tjenstgöring i öfverstyrelsen eller å flottans station eller till genomgående
af kurs vid sjökrigsliögskolan kommenderad och icke åtnjuter fri bostad i kronans hus eller
enligt ofvanstående stat är .berättigad till ersättning derför i penningar, må uppbära i m} var terings bidrag
med ett efter år räknadt belopp af 300 kronor vid Karlskrona och 400 kronor vid Stockholms station.
Chef för båtsmanskompani tillkommer, under enahanda vilkor, inqvarteringsbidrag med ett efter år
räknadt belopp af 400 kronor, om han är bosatt i Stockholm, men eljest af 300 kronor.

2:o. Underofficer, hvilken är till tjenstgöring i öfverstyrelsen eller å flottans station eller varf
kommenderad och icke åtnjuter fri bostad i kronans hus eller enligt ofvanstående stat är berättigad
till ersättning derför i penningar, må uppbära inqvarteringsbidrag med ett efter år räknadt belopp af
100 kronor vid Karlskrona och 150 kronor vid Stockholms station.

104

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. 2.

Förslag till

Stat

för Kongl. flottans poliscorps.

Antal

Karls-

Stock-

Aflöning

nads-

S u m m

a.

krona

holme

ersättning.

tion.

tion.

kr.

ö.

kr.

ö.

kr.

ö.

i

_

Poliskommissarie.............................................

1,600

—

—

—

1,600

—

—

i

Poliskommissarie, tillika väbel, arfvode ............

800

—

—

—

800

—

2

i

Ofverkonstaplar å .........................................

1,200

—

—

—

3,600

—

15

10

Poliskonstaplar å .........................................

668

—

132

—

20,000

—

Till extra konstaplar och uppmuntringspen-

ningar åt personalen

vid Karlskrona station ..............................

—

—

—

—

1,000

—

» Stockholms station..............................

—

—

—

—

800

—

Su.

mn

la kronor

27,800

—

Anm. 1. Till polispersonalen utgå två ålderstillägg, livartdera utgörande för poliskommissarien
vid Karlskrona station 200 kronor och för en hvar af öfverkonstaplarne och konstaplarne 100 kronor,
det första ålderstillägget efter 5 och det andra efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring inom samma grad.

Anm. 2. Åtnjuter poliskommissarie, öfverkonstapel eller konstapel bostad i kronans hus, afdrages,
så länge denna fördel varar, från lönen för kommissarie och öfverkonstapel 150 kronor och för konstapel
100 kronor, allt för år.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

105

Bil.

P. M.

Så vidt nu kan beräknas, uppgå öfverskotten å 1898 års statsreglering
till följande belopp i afjemnade tal.

Jernvägstrafikmedlen, beräknade till 9,000,000 kronor, hafva uppgått till

11,000,000 kronor och således lemnat ett öfverskott af..........................

Skogsmedlen hafva öfverstigit det beräknade beloppet 3,500,000 kronor med
Tullmedlen, beräknade till 39,000,000 kronor, hafva lemnat ett öfverskott af
Bränvinstillverkningsskatten, beräknad till 15,500,000 kronor, har efter afdrag

af restitution för denatureradt bränvin lemnat ett öfverskott af...........

Bevillningen af fast egendom samt af inkomst har uppgått

till......................................................................... kr. 6,810,000: —

Efter afdrag för afkortningar, förslagsvis..................... j 100,000: —

Då denna inkomsttitel beräknats till ..

uppkommer ett öfverskott af..............

Myntverkets behållning för år 1898 utgör.

återstår kr. 6,740,000: —
............. > 5,600,000: —

Kronor.

2,000,000

4.226.000
13,208,000

3.480.000

färligen motsvara hvarandra,
igt statsrådsprotokollet öfver inkomstberäkninge
hvitbetssockertillverkningsafgiften, beräknad till .

uppgått till allenast närmare ............................

hvadan en brist uppstått af..............................

samt å förslagsanslagen uppkommit en beräknad
brist af.................................................

öre.

1.140.000

1.608.000 |

Stockholm den 12 april 1899.

Summa kronor
kunna antagas unge-

25,662,000

n har

......... kr. 8,000,000: —

......... » 6,318,000: —

......... kr. 1,682,000: —

netto-

......... » 2,000,000: —

3,682;000

såsom nettoöfverskott

21,980,000

- 1

Alb.

Anderson.

1 I

Jiih. till Stind. Prof. ISOP. 4 Sami 1 Afd. 6 Haft.