20
Statsutskottets Utlåtande N:o 49,
KT:o 49.
Ånk. till Eiksd. kansli den 14 april 1899, kl. 2 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning af en till förra kronofogdebostället
1 mantal Wik n:o 1 i Södermanlands län hörande
lägenhet.
(I. A.)
I en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling
remitterad proposition (n:o 46) af den 17 februari innevarande år
meddelas, hurusom domänstyrelsen i skrifvelse den 9 december 1898 anmält,
att vid uppskattning, som nämnda år egt rum å förra kronofogdebostället
1 mantal Wik n:o 1 i Vadsbro socken och Oppunda härad af
Södermanlands län för förnyad utarrendering från den 14 mars 1901 af
denna egendom, soin lemnade mer än 500 kronor i årligt arrende, förslag
väckts om afsöndring och försäljning af den till egendomen hörande
lägenheten‘Ängstugan; och hade domänstyrelsen understält berörda fråga
Kongl. Maj:ts pröfning, dervid styrelsen tillika öfverlemnat instrumentet
öfver berörda värdering jemte en af förste landtmätaren A. W. Lodén år
Statsutskottets Utlåtande N:o 49.
21
1897 upprättad karta öfver egendomen med tillhörande beskrifning äfvensom
yttrande i ärendet af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet jemte
öfriga till ärendet hörande handlingar.
Af nämnda handlingar inhemtades, bland annat,
att lägenheten Ängstugan, som genom Hedenlundasjön vore skild
från egendomens hemskifte, innehölle en areal af 13,584 hektar, deraf
6,638 hektar åker, 1,41 hektar äng, 5,37 hektar skogs- och betesmark
samt 0,166 hektar impediment;
att å lägenheten funnes följande kronan tillhöriga åbyggnader, nemligen
stuga, bod och uthusbyggnad, innehållande timrad ladugård för sex
djur samt loge, alla i godt stånd;
att uppskattningsmännen, ehuru afsöndring och försäljning af lägenheten
kunde ifrågasättas, likväl, då väg till lägenheten saknades annorledes
än öfver sjön, ansett sig icke hafva skäl att förorda dylik afsöndring,
helst som egendomens arrendator, hvilken för närvarande brukade
jorden till Angstugan under hufvudgården, ifrågasatt att, då kronan blott
egde en enda arbetarebostad vid hufvudgården, bestående af stugubyggnaden
vid det i närheten belägna nedlagda torpet Grindstugan, å nyo såsom
torp använda Angstugan, hvilken numera vore försedd med nya och
för sådant ändamål lämpliga byggnader;
att, sedan Kongl. Maj:ts befallningshafvande efter mottagande af uppskattningsinstrumentet
anmodat domänintendenten i länet att inkomma
med närmare utredning rörande möjligheten att bereda utfartsväg åt ifrågavarande
lägenhet, bemälde tjensteman till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
insändt dels yttrande i ärendet af förste landtmätaren Lodén, som
meddelat, att någon utfartsväg för lägenheten icke funnes, så vidt af i länets
landtmäterikontor förvarade kartor framginge, samt att afståndet från
lägenheten till närmaste allmänna landsväg utgjorde omkring 250 meter,
dels utlåtande af egendomens arrendator, som uppgifvit, att från lägenheten
ledde en öfver egendomen Hedenlundas egor framlöpande, rudimentär
väg, som på en sträcka af omkring 100 meter vore försedd med diken å
ömse sidor, och att iståndsättandet af nämnda utfartsväg borde kunna
verkställas för en helt ringa kostnad, under förutsättning, att icke något
hinder från jordegarens sida ifrågakomme, dels ock en skrifvelse till domänintendenten
från egaren af Hedenlunda, som meddelat, att från hans
sida hinder ej mötte för begagnande utan ersättning så väl af den väg,
som från lägenheten Ängstugan ledde öfver Årsta och Hedenlunda egor
fram till vägen från Arsta till stora landsvägen mellan Hofby och Flen,
22
Statsutskottets Utlåtande N:o 49.
som ock af nyssnämnda väg från Årsta till stora landsvägen, under vilkor
blott, att den grind, som i gränsen mellan Arsta och Hedenlunda funnes öfver
Ängstugans ifrågavarande utfartsväg, af lägenhetens egarehölles i giltigt skick;
att uppskattningsmännen i dem härefter affordradt yttrande, enär numera
möjlighet funnes till erhållande af lämplig väg till Angstugan och
således förnämsta hindret för dess afsöndring undanröjts, tillstyrkt eu sådan
åtgärd och uppgjort beräkning öfver lägenhetens saluvärde, enligt
hvilken beräkning detta värde skulle uppgå till i jemnadt tal 4,600 kronor,
hvari inbegripits 543 kronor 60 öre för värdet af den å lägenheten
växande skog; samt
att Kongl. Maj:ts befallningshafvande med hänsyn till lägenhetens
från hufvudgården afskilda läge och hvad i öfrigt angående lägenheten
blifvit upplyst, ansåge densamma lämpligen böra skiljas från egendomen
och försäljas.
För egen del hade domänstyrelsen, under erinran, att såsom skäl mot
Ängstugans afsöndring, utom saknaden af utfartsväg, äfven framhållits,
att å egendomen ej funnes andra kronan tillhöriga hus, som kunde till
bostäder åt arbetare upplåtas, än stugubyggnaden å nämnda lägenhet och
en å det numera under hufvudgården inlagda torpet Grindstugan befintlig
stuga, anfört: att härvid kunde anmärkas, att Ängstugan ej väl lämpade
sig till bostad för arbetare vid gården, då samfärdseln med denna,
till hvilken vägen öfver land vore eu mil lång, kunde under vintertiden,
då Hedenlundasjön vore belagd med is, som ej bure eller kunde utan svårighet
med farkost genomträngas, liksom vid islossningen om vårarne
blifva särdeles besvärlig; att, äfven om Ängstugan bibehölles under gården,
derigenom säkerligen icke blefve tillräckligt sörjdt för herbergerandet
i kronans hus af arbetsfolk vid egendomen i fråga, till hvilken hörde
en åkerareal af mer än 46 hektar och der nu vore anstälda åtta statkarlar;
att för statkarlarnes hysande för närvarande funnes vid hufvudgården,
utom huset vid Grindstugan, en arrendatorn enskildt tillhörig
byggnad i godt stånd, innehållande fem rum; samt att, vare sig arrendatorn,
som af uppskattningsmännen förordats till erhållande af optionsrätt
vid egendomens förnyade utarrendering, skulle äfven under nästa arrendeperiod
blifva egendomens arrendator eller annan person härtill antoges,
tillfälle antagligen komme att erbjudas att åt kronan på billiga vilkor
förvärfva nyssberörda byggnad, hvarigenom behofvet af kronan tillhöriga
arbetarebostäder lämpligast kunna afhjelpas.
Vidare hade domänstyrelsen beträffande frågan om utfartsväg från
Statsutskottets Utlåtande N:o 49.
23
lägenheten anfört, att, ehuru denna fråga ej kunde anses för framtiden
ordnad genom nuvarande egarens af Hedenlunda förut omförmälda förklaring,
helst dervid ej lemnats medgifvande till inteckning för rätten till
väg i de fastigheter, hvaröfver vägen framginge, spekulanter på lägenheten
sannolikt ej skulle låta sig häraf tillbakahållas, då afståndet till allmän
väg ej vore mer än omkring 250 meter och egaren af den mellanliggande
marken ej syntes vara ovillig att angående begagnandet af väg
deröfver träffa öfverenskommelse, samt att i allt fall innehafvaren af
lägenheten i följd af dennas läge invid större sjö utan svårighet kunde
bereda sig tillträde till någon i närheten af sjön varande kommunikationsled;
och hade domänstyrelsen, som ansåge, att för undanrödjande af
alla farhågor i sistnämnda afseende i blifvande arrendekontrakt angående
Wik borde intagas förbehåll om rätt för innehafvaren af Ängstugan att
taga väg öfver Wiks egor till allmän landsväg, hemstält, att Ängstugan,
hvilken kunde utan olägenhet för skötseln af egendomen i öfrigt derifrån
skiljas och hvilkens areal ej uppginge till en femtedel af den till hemmanet
Wik hörande, måtte från egendomen afsöndras och försäljas.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit, har Kong!. Maj:t nu föreslagit
Riksdagen att medgifva,
dels att den till förra kronofogdebostället 1 mantal Wik n:o 1 hörande
lägenheten Ängstugan finge derifrån afsöndras och i enlighet med
föreskrifterna i 8 mom. af kongl. skrifvelsen till domänstyrelsen angående
bestämmelser att tjena till efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande
från kronans jordbruksdomäner den 25 september 1896 för åsätta saluvärdet
till försäljning utbjudas, att tillträdas den 14 mars 1901, med rätt
för köparen att begagna väg öfver stamhemmanets egor till allmän landsväg;
dels ock att de medel, som genom ifrågavarande försäljning inflöte,
finge, på samma sätt som köpeskillingarne för försålda mindre kronoegendomar,
användas till inköp för kronans räkning af skogbärande eller till
skogsbörd tjenlig mark.
På grund af hvad i ärendet förekommit hemställer utskottet,
att hvad Kongl. Maj:t i omförmälda hänseende
föreslagit må vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 14 april 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNURBERG.