Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

1

Jf:o 45.

Ank. till Riksd. kansli den 14 april 1899, kl. 2 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ls proposition angående
upplåtelse från kronans mark inom Piteå socken
af ett område till plats för en kapellbyggnad m. m.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt protokoll öfver ecklesiastikärenden har
Kongl. Maj:t i en den 10 sistlidne februari till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 37) föreslagit Riksdagen medgifva, att af Pite kronopark
ett å en af landtmäteriauskultanten E. L. Hollström år 1897 upprättad
karta med bokstäfverna a, b, c och d utmärkt område om 2''/2 hektars
ytvidd finge till plats för ett kapell jemte begrafningsplats för alltid upplåtas
till Piteå landsförsamling under vilkor, att området blefve på församlingens
bekostnad af vederbörande revirförvaltare utstakadt och å
karta lagdt; att å området vid upplåtelsen befintlig afverkningsbar skog
skulle för kronans räkning tillgodogöras, dock med rätt för församlingen
att, der den så önskade, tillösa sig samma skog emot ersättning, som i
sådan händelse skulle efter i orten gängse pris af domänstyrelsen bestämmas;
samt att församlingen skulle, der så påfordrades, kring hela
ifrågavarande område uppföra och underhålla lämpligt stängsel.

Bih. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 29 Höft. (N:is 45—54.)

1

-1 Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll inhemtas, hurusom Piteå landsförsamlings
kyrkoråd, sedan församlingen å kyrkostämma den 25 april 1897
besluta att i närheten af Långträsks jern vägsstation inom Piteå socken
på församlingens gemensamma bekostnad uppföra ett kapell och i samband
dermed anordna begrafningsplats äfvensom att för sådant ändamål begära
upplåtelse från kronans mark af ett område om 272 hektar, hvilket beslut
å kyrkostämma den 7 november nämnda år så till vida ändrats,
att för beredande bland annat af lämpligare utymme för kyrkostugor
upplåtelsen borde afse ett område om 5 hektars ytvidd, uti en till Kongl.
Maj:t ingifven ansökning, jemlikt uppdrag, anhållit, att ett å en vid ansökningen
fogad, af landtmäteriauskultanten E. L. Hollström år 1897 upprättad
karta utmärkt område om 5 hektar, beläget å kronans mark inom
förberörda socken på ett afstånd från jernvägsgrinden vid Långträsks
station^ af 586 meter, efter landsvägen räknadt, måtte få för nämnda
ändamål till församlingen upplåtas kostnadsfritt.

Till stöd för denna ansökning hade anförts hufvudsakligen, att Storlångträsks
by, i närheten af hvilken omförmälda kapell vore afsedt att
uppföras, vore belägen omkring 5 1/3 mil från församlingens kyrka, hvadan
och då flera mindre byar och lägenheter läge bortom nämnda by på
ända till 81/2 mils afstånd från kyrkan, behofvet af en gudstjenstlokal
med begrafningsplats inom ifrågavarande trakt gjort sig högeligen känbart,
samt att församlingen ansåge sig hafva skäl för sin begäran om
kostnadsfri upplåtelse af kronomark deruti, att all för ändamålet lämplig
mark tillhörde kronan, och att församlingen, som ganska snart måste vara
betänkt på sin delning, hade att, utöfver kostnaden för nämnda kapell
och begrafningsplats, emotse dryga utgifter för kyrkliga behof. I sammanhang
härmed hade framhållits, att den mark, som läge mellan det nu
ifrågasätta, området och ett till utrymme för stationssamhälle vid Långträsks
station afsöndradt område, vore sumpig och af sådan anledning till
begrafningsplats olämplig.

På grund af remiss hade dom än styrelsen i detta ärende inkommit
med yttranden, af vederbörande jägmästare, öfverjägmästare och kontraktsprost,
domkapitlet i Hernösand samt Kongl. Maj:ts befallninghafvande i
Norrbottens län äfvensom med eget, af en öfversigtskarta åtföljdt utlåtande,
hvarefter jemväl kammarkollegium, efter erhållen befallning, sig yttrat.

Jägmästaren anmärkte, att det väl varit önskligt, att kapellplatsen
lagts i sammanhang med omförmälda stationssamhälle, enär i händelse af
bifall till församlingens föreliggande framställning ett mellanliggande om -

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

3

råde af omkring 14 hektars ytvidd komme att så godt som gifvas tillf
spillo, utsatt, som det enligt jägmästarens mening blefve, för trafik och
åverkan, men att, då sakkunnige, af församlingen utsedde personer ansett
detta område olämpligt för ifrågavarande ändamål, jägmästaren icke trodde
sig i nämnda olägenhet finna tillräckligt skäl för afstyrkande, desto hellre
som det mellanliggande området sannolikt blefve behöfligt för stationssamhällets
utvidgning. Jägmästaren hemstälde för den skull, att den
sökta upplåtelsen måtte beviljas, dock mot lösen för marken jemte derå
växande skog.

öfverjägmästaren meddelade, att det i ansökningen afsedda området
bestode af god, jemn och högland mark, beväxt med ganska tätsluten,
medelåldrig och äldre tallskog, och vore af samma beskaffenhet som den
mellan detta område och stationssamhället liggande delen, som utgjordes
af hed- eller moland, samt att han i händelse af bifall till ansökningen
ansage kapellplatsen böra på ett eller annat sätt läggas i omedelbart
sammanhang med stationssamhällets område.

Kontraktsprosten anförde, att den till inemot 1,200 personer uppgående,
inom karga och vidsträckta bygder på betydande afstånd från
moderkyrkan utspridda befolkning, för hvilken kapellet i fråga närmast
vore afsedt, vore med hänsyn till själavården den minst tillgodosedda inom
hela den folkrika och vidsträckta församlingen, hvadan de allvarligaste
och mest beaktansvärda kraf förelåge att inom samma trakter inrätta
ett kapell jemte dertill hörande begrafningsplats; att kapellet syntes böra
förläggas i närheten af Långträsk, emedan dels stambanan nu sammanbunde
de öfre delarne af de eljest genom ingen väg med hvarandra
förenade norra och södra bygderna af församlingen, dels ock ett ordnadt
stationssamhälle syntes komma att inom kort uppväxa vid Långträsk;
att, då kapellet syntes böra uppföras utom stationssamhällets område,
någon mer passande plats än den af församlingen föreslagna icke syntes
finnas, helst det mellan den föreslagna kapellplatsen och stationssamhället
belägna området enligt på platsen företagna undersökningar vore sumpigt
och således ej för ändamålet tjenligt; att det af mångahanda anledningar
syntes mindre lämpligt att uppföra så kallade kyrkostugor i kapellets
omedelbara närhet, på grund hvaraf, och då tomter för dylika byggnader
kunde erhållas på angränsande, enskilde tillhörig mark, församlingen
syntes kunna åtnöjas med ett område om 2]/2 hektar; att, beträffande
frågan om områdets kostnadsfria upplåtande, församlingen, som vore länets
folkrikaste, väl icke förklarat sig oförmögen att sjelf bekosta de med

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

bygget förenade utgifter, men att hänsyn dervid dock, enligt kontraktsprostens
tanke, borde tagas icke så mycket till den folkrika församlingen,
som dock genom att för kapellbyggnadens uppförande och begrafningsplatsens
anordnande anslå ett belopp af 9,500 kronor redan gjort för
saken ett ganska vackert och frivilligt offer, utan fastmer till den fattiga,
aflägset boende befolkning, för hvilken kapellet vore afsedt, i hvilket hänseende
vore att framhålla, hurusom den ekonomiska bärkraften hos denna
befolkning vore allt för svag för att densamma skulle kunna på egen
bekostnad bereda sig utväg till en bättre ordnad själavård, utan att berörda
behof kunde fyllas allenast genom gemensamma uppoffringar af
församlingen i sin helhet; samt att det på grund häraf syntes billigt och
rättvist, att den för kapell jemte begrafningsplats erforderliga mark blefve
åt församlingen kostnadsfritt upplåten, desto hellre som kronans inom Norrbottens
län och den företrädesvis inom Piteå socken belägna marken vore
af den omfattning, att den kostnadsfria upplåtelsen af det försvinnande
bila område, hvarom nu vore fråga, icke syntes från skogsväsendets sida
böra tillmätas allt för stor vigt i jemförelse med det behjertansvärda
kyrkliga ändamål, som deraf vunnes.

I detta kontraktsprostens yttrande hade domkapitlet instämt under
hemställan, att Kongl. Maj:t måtte vidtaga åtgärder, hvarigenom evärdlig
och kostnadsfri upplåtelse af 272 hektar å det af församlingen föreslagna
område af kronans mark för uppförande af kapell och anläggning af begrafningsplats
bereddes församlingen.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande ansåge, att, då behofvet af ett kapell
med begrafningsplats å den af församlingen angifna trakten vore påtagligt,
och församlingen, åtminstone ej utan allt för stora kostnader,
kunde förvärfva sig för ändamålet nödigt och lämpligt område af enskild
mark, en upplåtelse från kronomarken icke borde möta hinder, helst frågan
i detta fall vore af ett allmänt intresse.

Med anledning deraf, att Kongl. Maj:ts befallningshafvande emellertid
framhållit önskvärdheten deraf, att den del af kronoparken, som omedelbart
gränsade till stationsområdet, i första rummet anlitades för ifrågavarande
ändamål, hade domänstyrelsen låtit jägmästaren verkställa besigtning
af omförmälda mellan den af församlingen ifrågasatta kapellplatsen
och stationssamhället belägna mark, hvarefter jägmästaren, med öfverlemnande
af en utaf landtmäteriauskultanten I. Bexelius år 1898 upprättad
karta, derå inlagts förslag till reglering af denna mark, meddelat, att
samma mark icke vare sig hade det läge eller i öfrigt vore af den be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

5

skaftenhet, att den kunde anses för ändamålet lämplig, hvaremot en i
nordvestra hörnet af det af församlingen föreslagna området erbjöde bästa
tomtplatsen för kapellet.

Domänstyrelsen anförde, att den mark, som i ansökningen afsåges,
vore belägen å en mellan enskildes egor inskjutande skogstrakt af den
stora, i Piteå socken belägna kronoparkskomplex, som benämndes Pite
kronopark, och innehölle en areal af 103,540 hektar; att å denna trakt
af kronoparken norra stambanan ginge fram, skärande den från Piteå till
Arvidsjaur ledande landsvägen; att vid skärningspunkten läge Långträsks
station, invid hvilken ett område af, förutom utfartsvägar, 37,12 hektar
blifvit genom kongl. bref den 17 maj 1895 från kronoparken upplåtet
för att tillgodose ett blifvande stationssamhälles behof af tomtplatser; att
styrelsen, beträffande sjelfva saken, ansåge att, då vederbörande myndigheter
vitsordat behofvet af ett kapell uti ifrågavarande del af socknen,
och af det anförda frainginge att marken derstädes tillhörde kronan, församlingens
begäran om markupplåtelse förtjenade afseende; att styrelsen
emellertid med anledning af hvad domkapitlet anfört hölle före, att en
areal af 27s hektar vore fullt tillräcklig; att den af jägmästaren omförmälda
höjden syntes, såsom obestridligen den lämpligaste platsen, svårligen
kunna för kapellets ändamålsenliga uppförande undvaras, hvadan af det
utaf församlingen begärda och å Hollströms karta utmärkta området den
del, hvarå nämnda höjd vore belägen, syntes med en areal af 2 Ya hektar
böra till församlingen upplåtas på sätt styrelsen å samma karta medelst
streckade linier mellan bokstäfverna a, b, c och d närmare angifvit; att
olägenhet genom intrång visserligen befarats skola uppstå för den mellan
kapellplatsen och stationen qvarblifvande kronoparksdelen, men att, då
kyrkostugor med åtföljande bosättningar å kapellplatsen förmodades icke
komma till stånd, den befarade olägenheten icke syntes blifva af någon
betydenhet; samt att enligt styrelsens uppfattning giltiga skäl ej vore anförda
för afgiftsfri upplåtelse, utan borde köpeskilling för marken med
derå växande skog erläggas till kronan på sätt i fråga om Långträsks
stationssamhälles tomtplatser vore genom ofvannämnda kongl. bref stadgadt.

Uti ofvanberörda kongl. bref den 17 maj 1895 stadgades bland annat:

att förslag till köpeskilling för de särskilda tomterna skulle, samtidigt
för alla tomterna, uppgöras af vederbörande revirförvaltare och en
af Kongl. Maj:ts befallningshafvande utsedd lämplig person, hvarvid särskildt
värde borde åsättas å tomt befintlig skog och särskildt värde sjelfva
jorden; samt

6

Statsutskottets Utlåtande, N:o 45.

att tomt finge af Kongl. Maj:ts befallningshafvande till pris motsvarande
minst den sålunda föreslagna köpeskillingen upplåtas till den,
som hos Kongl. Maj:ts befallningshafvande anmälde sig till erhållande af
sådan tomt och dervid erlade värdet för å tomten befintlig skog jemte
en femtedel af köpeskillingen för jorden.

Slutligen hade kammarkollegium uti sitt utlåtande, under erinran
att vida mer än hälften af Piteå sockens nuvarande ytinnehåll blifvit
jemlikt kongl. bref den 16 maj 1879 afsatt till kronopark, anfcjrt, att
kollegium, som genom hvad i ärendet förekommit ansåge hafva till fyllest
ådagalagts så väl behofvet af kapell tillika med begrafningsplats inom
ifrågavarande trakter som äfven det föreslagna områdets lämplighet härför,
icke hade något att erinra deremot, att mark hlefve för detta ändamål
af kronans här belägna kronopark^1 för alltid upplåten till församlingen,
men att, då församlingen icke visat sig hafva oundgängligt behof
af ett område af större omfattning än 2 hektar, upplåtelsen icke syntes
böra öfverstiga denna areal; samt att, vidkommande frågan huruvida upplåtelsen
borde vara kostnadsfri, kollegium funne sig, särskildt af hvad
kontraktsprosten i ärendet anfört, hafva anledning biträda hvad denne
äfvensom domkapitlet derutinnan hemstält, dock att den på området vid upplåtelsen
befintliga afverkningsbara skog borde för kronans räkning tillgodogöras,
med rätt likväl för församlingen att inlösa skogen eller viss del deraf.

Då genom det ifrågavarande kapellets uppförande skulle tillgodoses
ett vigtigt andligt kulturintresse i en aflägsen bygd, och de uppoffringar
härför, hvartill församlingen visat sig beredd, vore ganska afsevärda,
tvekade departementschefen icke att för sin del tillstyrka kostnadsfri upplåtelse
af det relativt till kronans öfriga marker å dessa trakter obetydliga
området; och hemstälde han derför, att Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen
aflåta ifrågavarande proposition.

Statsutskottet, till hvars förberedande behandling denna proposition
blifvit hänvisad, har emot densamma icke haft något att erinra, hvadan
utskottet hemställer,

att hvad Kongl. Maj:t i förevarande hänseende föreslagit
må af af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 14 april 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.