Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

1

N:o 27.

Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1899 kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående föreslagna statsbidrag till vägars anläggning
och förbättring, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer
och torrläggning af vattensjuka marker samt
angående vilkoren för sådana statsbidrags åtnjutande.

(R. A.)

l:o.

Väganläggningar och vägförbättringar.

I den till Riksdagen den 16 sistlidne januari aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t under riksstatens
sjette hufvudtitel föreslagit Riksdagen att för år 1900 ställa till Kongl.
Maj:ts förfogande 1,000,000 kronor till bidrag för anläggning af nya samt
förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda vägar.

Ifrågavarande anslag utgjorde för hvart af åren 1867—1874 150,000
kronor, 1875 — 1881 200,000 kronor, 1882—1883 300,000 kronor, 1884—
1885 400,000 kronor, 1886—1887 500,000 kronor, 1888—1891 600,000
kronor och 1892—1897 800,000 kronor och utgår från och med år 1898
med 900,000 kronor årligen.

Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll öfver
civilärenden har föredragande departementschefen erinrat, hurusom vägBih.
till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 17 Höft. (N:o 27). 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

och vattenbyggnadsstyrelsen i skrifvelse till Kongl. Maj:tafden 31 oktober
1896 gjort hemställan om ifrågavarande anslags förhöjning från dess dåvarande
belopp 800,000 kronor till 1,000,000 kronor. Till stöd derför
både. styrelsen anfört, att de årliga anslagen icke på långt när varit tillräckliga
att tillgodose behofven af statsbidrag för beslutade vägföretag,
hvilket framginge deraf, att. efter fördelning af ett års fond återstått eu
mängd dylika arbeten, för hvilkas utförande planer funnits uppgjorda och
fullständigt beredda, men för hvilka i följd af bristande tillgång statsanslag
icke kunnat beviljas. Summan af beräknade arbetskostnaden för
sålunda balanserade företag hade vid slutet af nedan nämnda år utsriort
följande belopp:

år

1887.............

2,285,166

—

»

1888....................

2,526,889

—

1889.............

2,571,414

—

7>

1890..............

2,598,851

—

»

1891..........

3,312,383

—

»

1892............

3,107,640

—

»

1893................

2,605,017

—

»

1894............

»

2,959,487

—

»

1895........

..................... »

2,488,560

—

Det intresse, som sålunda visat sig för förbättring af vägväsendet
inom landet, syntes icke böra stäfjas utan tvärtom uppmuntra genom anvisande
dertill af erforderliga medel. Den offervillighet för vägväsendets
utveckling, som hos de vägbyggnadsskyldige inom alla delar af riket alltmera
framträdde, ådagalade nemligen icke blott, att behofvet af ökade och
förbättrade samfärdsmedel vore stort, utan äfven att sådana ekonomiska
förhållanden rådde, som gjorde bördan af byggnadskostnaderna för de enskilde
dräglig, hvadan talande skäl syntes föreligga för staten att begagna
dessa gynsamma omständigheter för att kraftigare än förut befrämja°de
förbättringar i vägväsendet, som i stor omfattning väntade på utförande.

Likasom anslagen till väganläggningar förut varit otillräckliga i förhållande
till landets stora utsträckning och brist på vägar, hade de jemväl
varit lägre än hvad andra länder i nära liknande läge för enahanda ändamål
funnit nödigt anvisa, i hvilket afseende styrelsen åberopat Norges
exempel.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t den 14 januari 1897 af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens berörda framställning, hade departementschefen
anfört, att, då de af styrelsen meddelade uppgifter å de beräknade

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

3

arbetskostnaderna för vägföretag, till hvilkas utförande sökts, men på grund
af bristande tillgångar icke kunnat beviljas understöd af statsmedel, otvetydigt
gåfve vid handen, att vägväsendets utveckling kräfde större statsanslag
än de förut anvisade, departementschefen ansåge sig ega fullt skäl
att förorda en förhöjning uti ifrågavarande anslag, men att denna förhöjning
dock för det dåvarande lämpligast syntes böra begränsas till 100,000
kronor.

Med bifall till Kongl. Maj:ts i enlighet med departementschefens förslag
till Riksdagen aflåtna framställning i ämnet, stälde Riksdagen för
ändamålet till Kongl. Maj:ts förfogande för år 1898 ett belopp af 900,000
kronor, hvilket belopp jemväl blifvit härför å innevarande års riksstat
anvisadt.

Efter att hafva erinrat om dessa förhållanden har departementschefen
anmält, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i en den 17 november
1898 till Kongl. Maj:t afbiten skrifvelse, under .åberopande af de uti skrifvelsen
den 21 oktober 1896 anförda skäl och då en snabb utveckling af
rikets vägväsende obestridligen utgjorde ett af de verksammaste medlen
att befordra landets framåtskridande, hemstält om förhöjning med 100,000
kronor eller till 1,000,000 kronor af ifrågavarande anslag. Dervid hade
styrelsen, till fullständigande af här ofvan intagna uppgifter rörande årliga
beloppet af beräknade kostnader för vägföretag, hvilka icke kunnat med
statsanslag tillgodoses, meddelat, att summan af dylika kostnader utgjorde:

år 1896............................................ kronor 2,699,132: —

» 1897............................................ » 2,351,132: —

Då enligt departementschefens mening ett fullständigt tillgodoseende
af behofvet utaf statsbidrag för vägväsendets utveckling obestridligen skulle
kräfva vida högre belopp än det nu ifrågasatta, samt ett årligt anslag af
1,000,000 kronor, med hänsyn till den stora vigten för landet i dess helhet
att vägkommunikationerna i möjligaste mån förbättras, på intet sätt
torde kunna anses för stort, har departementschefen funnit sig böra förorda
bifall till väg- och vattenbyggnadsstyrelsens senast omförmälda framställning.

Enligt hvad statsutskottet inheintat, har vägbyggnadsfonden för år
1898 fördelats på det sätt, att till sammanlagdt 66 arbeten med en våglängd
af 384,6 kilometer och en beräknad kostnad af 1,261,722 kronor
anslag beviljats till följande belopp för företag inom nedan nämnda län,
nemligen:

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

inom

Kronobergs län.....................

... kronor

22,900: —

»

Kristianstads » .....................

7>

30,700: —

»

Malmöhus » .....................

3,200: —

Hallands » .....................

»

9,900: —

»

Göteborgs och Bohus län.....

»

41,600: —

Elfsborgs län.................

76,200: —

»

Vermlands » .................

»

39,600: —

»

Östergötlands » ................

24,200: —

Jönköpings » .................

»

64,500: —

>

Skaraborgs » .................

»

24,500: —

>

Stockholms * .................

»

51,300: —

Södermanlands » .................

»

18,600: —

)

Vestmanlands » .................

»

5,900: —

»

Kopparbergs » ................

»

46,400: —

>

Gefleborgs » .................

13,300: —

Vesternorrlands » .................

»

6,400: —

Jemtlands » .................

X>

148,600: —

V esterbottens >■>

'' »

105,400: —

Norrbottens » .................

7>

102,800: —

Kronor

836,000: —

I denna summa ingå ej de anslag, som från fonden anvisats dels
för väganläggning mellan Glommersträsk och Ruskträsk, 54,000 kronor, dels
ock för väganläggning mellan Tärna kyrka och sjön Öfver-Uman samt
mellan Stora Umevattnet och riksgränsen, 10,000 kronor. Medräknas dessa
anslagssummor, uppgå de från 1898 års vägbyggnadsfond disponerade
medlen till 900,000 kronor eller till fondens hela belopp.

Beträffande fördelningen af vägbyggnadsfonden för innevarande år
är utskottet i tillfälle meddela, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsen hittills
föreslagit, att till 58 arbeten med en väglängd af 417 kilometer och
en beräknad kostnad af 1,228,186 kronor måtte anvisas 817,200 kronor.

Då utskottet icke haft något att erinra mot den af Kongl. Maj:t nu
föreslagna förhöjningen af ifrågavarande anslag, får utskottet hemställa,

att Riksdagen, i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag,
må, till bidrag för anläggning af nya samt förbättring
eller omläggning af backiga eller eljest mindre
goda vägar, för år 1900 anvisa 1,000,000 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

5

2:o.

Bro- och hamnbyggnader samt vattenkommunikationer.

Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre, hamnbyggnader
samt upprensning af åar och farleder har Kongl. Maj:t af Riksdagen
begärt ett anslag för år 1900 af 300,000 kronor, eller samma belopp,
som för ifrågavarande ändamål blifvit anvisadt å innevarande års riksstat.

Enligt hvad utskottet inhemtat, har 1898 års anslag till hela sitt
belopp 150,000 kronor fördelats mellan sex särskilda företag, och af innevarande
års anslag, 300,000 kronor, hafva dels af Kongl. Maj:t redan beviljats
bidrag med 172,600 kronor till sju särskilda företag, dels ock derutöfver
af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordats understöd med
återstående 127,400 kronor till 5 särskilda hamnbyggnadsarbeten.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
må, till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt upprensning af
åar och farleder, för år 1900 anvisa 300,000 kronor.

3:o.

Frostminskningsföretag.

Till understödjande, medelst anslag utan återbetalning sskyldighet, af
sådana myrutdikningar och v attenaftappning ar, hvilken ändamål är att
minska frostländigheten för närliggande bygd, har Kongl. Maj:t för år 1900
äskat ett anslag af 300,000 kronor eller enahanda belopp, hvarmed detta
anslag beviljats för åren 1898 och 1899.

Ifrågavarande anslag, den s. k. frostfonden, har, enligt hvad utskottet
inhemtat, blifvit för nästlidna år med hela sitt belopp 300,000 kronor
fördeladt på 67 särskilda företag inom åtta af rikets län.

Utskottet hemställer,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förslag,
må, till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet,
af sådana myrutdikningar och vatten -

/

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

aftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten
för närliggande bygd, för år 1900 anvisa 300,000
kronor.

4:o.

Vilkor för statsbidragen.

Ivongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen besluta, att i afseende å de statsbidrag,
som af Riksdagen för år 1900 beviljas till väganläggningar och
vägförbättringar, till bro- och hamnbyggnader samt upprensning af åar
och farleder äfvensom till sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål är att minska frostländigheten för närliggande bygd, följande
allmänna vilkor och bestämmelser skola blifva gällande, nemligen:

»Mom. 1. För hvarje företag måste plan till arbetets utförande jemte
beräkning öfver dermed förenade kostnader vara uppgjord och hafva vunnit
Kongl. Maj:ts nådiga fastställelse; och skall menighet, bolag eller annan
vederbörande, som erhållit statsunderstöd till arbetets utförande, vara underkastad
alla de vilkor och kontroller, som af Kongl. Maj:t pröfvas lämpliga
och nödiga.

Mom. 2. Innan statsbidrag beviljas, bör efter offentligen utfärdad
kungörelse vederbörande menighet hafva afgifvit yttrande om företagets
lämplighet och nytta.

Mom. 3. Anslag må af Kongl. Maj:t bestämmas:

för väganläggningar och vägförbättringar till högst två tredjedelar
af den beräknade kostnaden enligt den faststälda arbetsplanen:

för bro- och hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder
till högst två tredjedelar af den beräknade kostnaden enligt den faststälda
arbetsplanen; dock att för mindre hamnar, företrädesvis-fiskehamnar, anslag
må af Kongl. Maj:t bestämmas till mer än två tredjedelar, dock högst
till nio tiondedelar af den beräknade kostnaden, i hvilket fall af statsanslaget
endast sju niondedelar må kunna användas till arbetets utförande,
hvaremot återstående två niondedelar skola afsättas till en hamnfond, på
sätt i mom. 14 sägs; samt

för myrutdikningar och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att
minska frostländigheten för närliggande bygd, till högst hälften af den
beräknade kostnaden enligt den faststälda arbetsplanen;

skolande menighet, bolag eller andra vederbörande, hvilka antagas
komma att af ett genom statsbidrag understödt företag hafva nytta, genom

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

1

kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag enligt ofvan angifna
proportion af respektive minst en tredjedel, minst tre tiondedelar eller
minst hälften bestrida den återstående, icke af statsmedel anvisade andelen
af kostnaderna för företagets fullbordande, hvarvid bestämmelsen i
mom. 4 skall iakttagas.

Mom. 4. Vid meddelande af anslag skall, der Kongl. Maj:t icke
finner undantag böra ega rum, iakttagas att, om verkliga kostnaden för
arbetets utförande skulle befinnas understiga den beräknade, af vederbörande
myndighet granskade och godkända kostnaden, det beviljade
anslaget minskas med så stor del af den ifrågavarande besparingen, som
det beviljade anslaget utgjort af den beräknade kostnadssumman; börande
vid sådana företag, som afse större vägarbeten, hamn- och brobyggnader,
och till hvilkas utförande statsbidrag beviljats till belopp af 10,000 kronor
eller derutöfver samt hvilka ej på entreprenad verkställas, räkenskaper af
vederbörande intressenter föras på sådant sätt, att den verkliga kostnaden
för det af staten understödda arbetsföretaget må kunna säkert uppskattas.

Mom. 5. Då ett arbetes utförande öfverlemnas till menighet, bolag
eller enskilde, bör alltid kontrakt derom vara i vederbörlig ordning afslutadt
samt af Kongl. Maj:t eller, efter erhållet nådigt bemyndigande, af
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkändt.

Kontraktet skall innefatta förbindelse för menighet, bolag ellerenskilde
dels att i noggrann öfverensstämmelse med den faststälda arbetsplanen
och under skyldighet att dervid vara underkastade vederbörandes
kontroll påbörja och fullborda arbetet inom viss bestämd tid, utan att
vidare väcka anspråk på ytterligare bidrag af allmänna medel, och dels
att, genom egna tillskott, utgöra hvad som utöfver statsbidraget kan
erfordras, äfvensom de öfriga åtaganden, som enligt dessa allmänna vilkor
och bestämmelser vederbörande åligga och äro på det förevarande fallet
tillämpliga; egande väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att, der den pröfvar
lämpligt, uti de kontrakt, som af bemälda styrelse rörande arbetenas
utförande upprättas, intaga det förbehåll att, innan sista delen af statsbidraget
utbetalas, bör styrkas, att till styrelsen blifvit aflemnade fullständiga
ritningar, utvisande huru arbetet blifvit utfördt. Dessutom bör
uti kontrakten angående sådana större vägarbeten, hamn- och brobyggnader,
till hvilkas utförande statsbidrag beviljats till belopp af 10,000 kronor
eller derutöfver, inflyta, att vederbörande arbetsdirektion skall hafva skyldighet
att under arbetsåren inom viss bestämd tid till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
årligen afgifva af räkenskapsutdrag åtföljd berättelse om
arbetets fortgång under nästföregående året; hvarjemte, beträffande särskilt
de kontrakt, hvilka afse företag till kommunikationsanstalters befordrande,

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

i dessa kontrakt bör införas, att vederbörande direktion skall, sedan
kommunikationsanstalten blifvit för trafik upplåten, afgifva sådana uppgifter
om de årliga trafikförhållandena, som kunna ifrågakomma att infordras.

Mom. 6. För fullgörandet af sådant kontrakt, äfvensom för de
lyftade statsmedlens återbäring, i fall mot kontraktet brytes, skall ställas
sådan säkerhet, som af Kongl. Maj:t godkännes; varande dock städer och
sådana menigheter, hvilka Kongl. Maj:t anser derifrån böra befrias, från
dylik skyldighet frikallade.

Mom. 7. Af Kongl. Maj:t eller af Riksdagen beviljadt anslag kan i
allmänhet icke utbekominas förr, än arbetsföretaget blifvit börjadt, hvarefter
anslagna medel få successivt och i mån af arbetets fortgång lyftas
vid de terminer, som i kontraktet finnas utsatta eller särskildt blifvit
bestämda antingen af Kongl. Maj:t eller af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
efter dertill af Kongl. Maj:t lemnadt bemyndigande; börande, såvida icke
Kongl. Maj:t, med afseende å särskilda förhållanden, pröfvar skäligt annorlunda
förordna, någon del af anslaget i statskontoret innestå, intill dess
arbetet är vederbörligen afsynadt och godkändt.

Mom. 8. Alla statsbidrag, som blifvit uti ifrågavarande afseende
beviljade, skola från statskontoret utbetalas antingen omedelbart eller ock
genom Kongl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande eller den myndighet,
som fått sig i nåder uppdraget att medlen reqvirera och uttaga; börande
innan större eller mindre del af beviljade statsbidrag utbetalas, hos statskontoret
företes:

a) om arbetets utförande afslutadt och godkändt kontrakt;

b) af Kongl. Maj:t godkänd säkerhetshandling för samma kontrakts
fullgörande eller medlens återbäring, i de fall der sådan säkerhet enligt
inom. 6 erfordras;

c) behörigt intyg att arbetet är börjadt.

Derest för mindre hamnbyggnad anslag beviljats till belopp öfverstigande
två tredjedelar af den beräknade kostnaden, skall derjemte iakttagas
att, innan någon del af statsanslaget utleinnas, skall vara styrkt,
dels att vederbörande landsting åtagit sig att ansvara för framtida underhållet
af hamnbyggnaden, dels ock att ej mindre sjelfva området för hamnen
än äfven ett för den rörelse, som skall i hamnen bedrifvas, tillräckligt
område i land blifvit för det gemensamma behofvet afsöndrade.

Mom. 9. De säkerhetshandlingar, som för statsbidrags utbekommande
till statskontoret aflemnats, förblifva uti kontorets vård; dock skola
sådana handlingar, som vederbörande embetsmyndigheter kunna blifva i
behof att begagna, till dem på behörig reqvisition utlemnas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

9

Mom. 10. I händelse afvikelse, utan dertill erhållen vederbörlig
tillåtelse, skett från den faststälda arbetsplanen eller arbetet, utan af
Kongl. Maj:t rnedgifvet anstånd med detsammas utförande, icke blifvit
fullbordadt inom derför bestämd tid, ankommer på Kongl. Maj:t att låta
inställa all vidare utbetalning af statsbidraget samt återfordra hvad deraf
uppburits, att på en gång eller successivt till statskontoret inbetalas inom
den tid, som bestämmes af Kongl. Maj:t eller af Riksdagen, till hvars
pröfning frågan om uppburna medels återbäring öfverlemnas, derest längre
anstånd dermed än till nästa riksdag anses erfordras. Statskontoret bör
tillse, att sådan inbetalning ingår i vederbörlig ordning; och skall det
åligga vederbörande att å sålunda lyftade och återburna medel jemväl
erlägga fem procent årlig ränta från lyftningsdagen till dess återbetalning
sker.

Mom. 11. De arbetsföretag, för hvilkas utförande statsbidrag beviljats,
böra vara påbörjade inom tid. som i det om företagets utförande upprättade
kontrakt eller af Kongl. Maj:t särskild! blifvit bestämd; kommande,
då arbetet icke påbörjats inom den sålunda bestämda tidens förlopp, det
beviljade beloppet att reserveras till Riksdagens disposition.

'' Mo in. 12. AJla med understöd af allmänna medel utförda arbeten
skola af den eller dem, som sådant understöd bekommit, underhållas, intill
dess sådan underhållsskyldighet kan varda andra i laga ordning ålagd eller
vederbörande från underhållsskyldigheten befriats, med iakttagande,beträffande
underhåll af mindre hamnbyggnader, till Indika beviljats anslag till belopp
öfverstigande två tredjedelar af beräknade kostnaden, af bestämmelsen i
mom. 8 här ofvan.

Mom. 13. Derest hamn- och kanal- eller andra likartade afgifter
efter arbetsföretagets fullbordande skola komma att utaf de trafikerande
upptagas, bör taxa härå vara faststäld, så lindrig som skäligen låter sig
göra. Sålunda faststälda afgifter få icke förhöjas, med mindre Kongl.
Maj:t, på grund af särskildt förekommande omständigheter, pröfvar skäligt
dertill lemna bifall, utan böra deremot ovilkorligen nedsättas, så snart det
af redogörelse, som hvart femte år till Kongl. Maj:ts befallningshafvande
bör ingifvas, befinnes, att behållna inkomsten öfverstiger en viss af Kongl.
Maj:t faststäld procent utaf de till företaget lemnade enskilda bidrag; och
skall dessutom en viss af Kongl. Maj:t likaledes bestämd andel utaf de
afgifter, som uppbäras, till reparationsfond afsättas eller till sådan särskild
hamnfond, hvarom i mom. 14 sägs, ingå.

Mom. 14. Utgår till mindre hamnbyggnad anslag till belopp öfverstigande
två tredjedelar af kostnaden, skola två niondedelar af anslaget
afsättas till en under vederbörande landstings egen förvaltning stäld hamn Bih.

till Riksd. Prof. 1829. 4 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

fond, till hvilken jemväl må, efter Kong]. Maj:ts bestämmande, inflyta viss
andel af afgifter, upptagna för hamnens begagnande; och må denna fond
för underhållet af hamnbyggnaden anlitas.

Mom. 15. Beträffande anslag till understödjande af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten
för närliggande bygd, skall iakttagas, dels att anslaget må
företrädesvis anvisas till sådana större företag, som anses i väsentlig mån
befrämja det dermed afsedda ändamål, dels ock att Kongl. Maj:t eger att,
i de fall der sådant anses vara af behofvet påkalladt, medgifva, att någon
del af anslaget må förskottsvis till vederbörande utbetalas.

Mom. 16. Alla kostnader, af hvad namn de vara må, som i följd
af erhållna anslag föranledts för statskontoret, skola utan undantag bestridas
eller godtgöras utaf den eller dem, som statsbidragen erhållit.»

De nu gällande allmänna vilkor och bestämmelser för erhållande och
tillgodonjutande af ifrågavarande statsbidrag samt kontrollen derå, att
faststälda planer varda vid arbetenas utförande följda, innehållas i Riksdagens
skrivelser den 27 april 1881 (n:o 69), den 11 juni 1883 (n:o 67),
den 7 maj 1889 (u:o 43), den 30 april 1897 (n:o^52) och den 13 maj
1898 (n:o 138). Dock har Riksdagen, enligt dess sistnämnda skrifvelse,
från ett af dessa vilkor medgifvit undantag för väganläggning inom Vesterbottens
län mellan Tärna och sjön Öfver-Uman och mellan Stora Umevattnet
och riksgränsen.

Beträffande berörda vilkor har departementschefen yttrat följande:

»Någon förändring uti dessa vilkor har icke nu ifrågasatts, utan har
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen uti sin förenämnda skrifvelse den 17
november 1898, såvidt anginge de uti samma skrifvelse ifrågasatta anslag
till vägars anläggning och förbättring samt till hamn- och brobyggnader
in. in., föreslagit att, med iakttagande att de vid 1898 års riksdag meddelade
vilkor i afseende å bidrag till hamnarbeten skulle gälla endast der
bidragen öfverstege två tredjedelar af beräknade kostnaden, de uti Riksdagens
omförmälda skrivelser i förevarande afseende meddelade föreskrifter
fortfarande skulle lända till efterrättelse.

Äfven jag anser mig böra tillstyrka, att de enligt Riksdagens ofvanberörda
skrivelser nu gällande vilkor och bestämmelser bibehållas. Då
det emellertid synes mig olämpligt, att den, som önskar taga fullständig
kännedom om dessa vilkor och bestämmelser, nu måste söka desamma uti
icke mindre än fem särskilda riksdagsskrifvelser, samt eu önskvärd lättnad
i detta afseende skulle beredas särskildt de många enskilda personer, som,
i egenskap af intressenter uti eller arbetsledare för med statsbidrag under -

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

11

stödda arbetsföretag, behöfva taga del af dessa vilkor och bestämmelser,
om desamma blefve på ett ställe sammanförda, anser jag mig böra föreslå
Eders Kongl. Maj:t att för Riksdagen framlägga ett förslag i detta hänseende.
Alldenstund jag, såsom nämnts, härvid icke åsyftar någon förändring
af sjelfva vilkoren eller bestämmelserna, skiljer sig det förslag, jag här
nedan går att för Eders Kongl. Maj:t framställa, från föregående vilkor
och bestämmelser endast i redaktionelt, hänseende. Såsom Eders Kongl.
Maj:t behagade erinra sig, innehållas de hufvudsakliga nu gällande vilkor
och bestämmelser uti Riksdagens skrifvelse den 27 april 1881, och de jem•
likt senare riksdagsskrifvelser tillkomna innefatta allenast ändringar i eller
tillägg till föreskrifterna uti den förstnämnda skrifvelsen.

Ordalydelsen uti förslaget öfverensstämmer derför äfven i väsentligaste
delar med 1881 års riksdagsskrivelse, och förekommande afvikelser
hafva antingen betingats deraf att, sedan numera odlingslånefonden bildats
samt särskilda vilkor för åtnjutande af lån från denna fond blifvit stadgade,
hvad uti 1881 års vilkor och bestämmelser förekommer angående
låneunderstöd kunnat helt och hållet uteslutas, eller ock omedelbart föranledts
af intagandet bland sistnämnda vilkor och bestämmelser af de
jemlikt senare riksdagsskrifvelser tillkomna ändringar i eller tillägg till
desamma.

Endast beträffande en särskild fråga anser jag mig böra här motivera
förslagets affattning.

Såsom Eders Kongl. Maj:t täcktes erinra sig, föreslog Eders Kongl.
Maj:t uti förra årets statsverksproposition Riksdagen att bibehålla de då
gällande allmänna vilkoren och bestämmelserna för erhållande och tillgodonjutande
af statsbidrag af nu ifrågavarande slag samt kontrollen derå,
att faststälda planer blefve vid arbetenas utförande följda, dock med följande
tillägg till mom. 3 af bestämmelserna i Riksdagens skrifvelse den
27 april 1881:

»För mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar, må anslag utan återbetalningsskyldighet
af Kongl. Magt bestämmas till mer än två tredjedelar,
dock högst till nio tiondedelar af den beräknade kostnaden, under vilkor
att betryggande säkerhet för framtida underhållet af sådan hamnanläggning
ställes och att, före lyftandet af någon del af statsanslaget, ådagalägges,
att ej mindre sjelfva området för hamnen än äfven ett för den rörelse,
som skall i hamnen bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit för det
gemensamma behofvet afsöndrade.»

Då enligt förut gällande bestämmelser anslag till utförande af hamnbyggnader
kunde af Eders Kongl. Magt bestämmas till högst två tredjedelar
af den beräknade kostnaden, afsågs genom nämnda förslag att bereda

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

Eders Kongl. Maj:t tillfälle att under vissa särskilda vilkor till anläggning
och ombyggnad af mindre hamnar och företrädesvis fiskehamnar bevilja
ett förhöj dt anslag.

önskvärdheten af att staten kraftigare än förut understödde dylika
hamnbyggnadsföretag blef äfven erkänd af Riksdagen, som uti sin nyssnämnda
skrifvelse den 13 maj 1898 förmälde sig icke hafva tvekat att
besluta sådan ändring i gällande stadganden, att statsbidrag för ifrågavarande
ändamål skulle kunna utgå med nio tiondedelar af den beräknade
kostnaden; men ansåge Riksdagen ett oeftergiflig! vilkor för medgifvande
af sådan höjning i statsanslagen vara, att frågan om framtida underhållet .
af de hamnar, för hvilka statsunderstöd sålunda åtnjutits, blefve på ett
tillfredsställande sätt ordnad.

1 sådant afseende framhöll Riksdagen, att det enligt Riksdagens
mening skulle vara synnerligen fördelaktigt, om ansvaret för underhållet
komme att hvila på vederbörande landsting. För detta ändamåls vinnande
syntes dock erfordras, att särskilda medel till bestridande af underhållskostnaderna
stäldes till landstingets förfogande. I sådant afseende hade
Riksdagen tänkt sig, att af statsanslaget, som skulle kunna utgå med nio
tiondedelar af den beräknade kostnaden för företaget, endast sju niondedelar
skulle få användas för arbetets utförande, hvaremot återstående två
niondedelar af anslaget borde afsättas till en under vederbörande landstings
förvaltning stäld hamnfond, till hvilken jemväl skulle ingå viss del
af de afgifter, som komme att upptagas för hamnens begagnande; och
skulle denna fonds tillgångar få användas för det behöriga underhållet af
dessa hamnar.

Enligt hvad Riksdagen uti sin berörda skrifvelse anmälde, beslöt
Riksdagen ock, att de med afseende å de i skrifvelsen omförmälda statsbidrag
meddelade allmänna vilkor och föreskrifter, hvilka funnes intagna
i Riksdagens skrivelser den 27 april 1881 (n:o 69), den 11 juni 1883
(n:o 67), den 7 maj 1889 (n:o 43) och den 30 april 1897 (n:o 52), fortfarande
skulle blifva gällande, endast med den ändring, att för mindre
hamnar, företrädesvis fiskehamnar, anslag utan återbetalningsskyldighet skulle
kunna af Eders Kongl. Maj:t bestämmas till nio tiondedelar af den beräknade
kostnaden, af hvilket statsanslag likväl endast sju niondedelar skulle
kunna användas till arbetets utförande, hvaremot återstående två niondedelar
af anslaget skulle afsättas till en under vederbörande landstings egen
förvaltning stäld hamnfond, till hvilken jemväl finge, efter Eders Kongl.
Maj:ts bestämmande, inflyta viss andel af afgifter, upptagna för hamnens
begagnande; och skulle före utlemnandet af någon del af statsanslaget vara
styrkt, dels att vederbörande landsting åtagit sig att ansvara för framtida

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

13

underhållet af hamnbyggnaden, för hvilket underhåll ofvan omförmälda
fond finge anlitas, dels ock att ej mindre sjelfva området för hamnen än
äfven ett för den rörelse, som skulle i hamnen bedrifvas, tillräckligt område
i land blifvit för det gemensamma behofvet afsöndra^.

I fråga om rätta tolkningen af detta Riksdagens beslut, hvilket den
27 maj 1898 blifvit af Eders Kongl. Maj:t godkändt i hvad detsamma afvek
från Eders Kongl. Maj:ts till Riksdagen afgifna förslag, har någon
tvekan visat sig kunna uppstå, nemligen huruvida de af Riksdagen bestämda
särskilda vilkor för anslag till mindre hamnbyggnader nödvändigt
måste esa tillämpning i afseende å alla mindre hamnbyggnader eller endast
å sådana, till hvilka beviljas anslag öfverstigande två tredjedelar af beräknade
kostnaden. Af hvad ofvan anförts framgår sålunda, att väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen ansett ett särskildt uttalande erforderligt derom,
att de vid 1898 års riksdag meddelade vilkor i afseende å bidrag till
hamnarbeten skulle gälla endast der bidragen öfverstege två tredjedelar af
beräknade kostnaden, och uti ett den 30 november 1898 afgifvet, i dessa
delar ännu ej af Eders Kongl. Magt slutligen pröfvadt förslag till fördelning
af innevarande års anslag till bro- och hamnbyggnader m. in. har
styrelsen visserligen för sin del tolkat Riksdagens beslut i nämnda rigtning
och på grund deraf jemväl föreslagit flere mindre hamnar till erhållande
af bidrag från anslaget till belopp, motsvarande två tredjedelar
af beräknade kostnaden, utan att ifrågasätta tillämpning af nämnda vilkor,
men tillika dock ansett sig böra påkalla särskild pröfning från Eders Kongl.
Majt:s sida af omförmälda tolkningsfråga.

Då Eders Kong]. Maj:t uti den till nästlidna års Riksdag gjorda
framställning i förevarande ämne uppenbarligen afsåg, att de af Eders
Kongl. Maj:t ifrågasatta skärpta vilkor skulle gälla endast mindre hamnbyggnadsarbeten,
till hvilka anslag öfverstigande två tredjedelar af kostnaden
beviljades, samt, såvidt jag kunnat finna, hvarken Riksdagens beslut,
i hvad det afviker från Eders Kongl. Maj:ts förslag, eller innehållet af
Riksdagens skrifvelse i öfrigt gifver tillräcklig anledning till antagande,
att Riksdagen afsett att utsträcka tillämpningen af de utaf Riksdagen beslutade
skärpta vilkoren äfven till andra hamnbyggnadsarbeten, torde vägoch
vattenbyggnadsstyrelsens tolkning af Riksdagens ifrågavarande beslut
få anses fullt rigtig.

För undanrödjande emellertid af hvarje möjlighet till tvekan i detta
hänseende har det synts mig lämpligt, att det förslag till allmänna vilkor
och bestämmelser, som jag ansett nu böra af Eders Kongl. Maj:t föreläggas
Riksdagen, affatta^ så, att deraf tydligen framgår, att vilkoren om ansvarsförbindelse
från landsting för underhåll af hamnbyggnad samt om

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

afsöndring af område för hamnen in. m. icke nödvändigt måste ega tillämpning
i andra fall, än då för mindre hamnbyggnadsföretag anslag beviljas
till belopp öfverstigande två tredjedelar af beräknade kostnaden.»

Beträffande vilkoren för statsbidrag till mindre hamnbyggnader hafva
inom Riksdagen särskilda förslag framstälts dels af herr C. O. C. J. Nordenfalk
och dels af herr A. V. Ljungman.

Herr Nordenfalk har uti sin i Första Kammaren väckta motion n:o
17, efter en redogörelse för de af 1898 års Riksdag beslutade bestämmelser
i förevarande ämne, anfört följande:

»Under den tid, som förflutit, sedan dessa bestämmelser faststäldes,
hafva emellertid förhållanden inträffat, på grund af hvilka det synes kunna
med visshet antagas, att den medverkan af landstingen för mindre hamnars
åstadkommande, som åsyftats med vilkoret af landstings ansvarighet
för det framtida underhållet, icke står att erhålla.

Så blef vid fjolårets landsting i Hallands län framställning gjord
derom, att landstinget måtte åtaga sig ansvaret för en tillernad hamnbyggnad
i Morups socken, Glommens hamn benämnd, mot vilkor, dels att
statsbidrag för ändamålet beviljades till nio tiondedelar af den beräknade
kostnaden, att så fördelas, som i nämnda nådiga skrifvelse stadgas, dels
ock att det bolag, som komme att bildas för hamnbyggnadens utförande,
förbunde sig, gent emot landstinget, att svara för hamnens framtida underhåll
samt för den kostnad, som genom uraktlåtenhet i sådant afseende
kunde drabba tinget. Denna framställning blef emellertid af landstinget
afslagen i enlighet med vederbörande utskotts betänkande, deri utskottet,
bland annat, yttrat, att det vore fullt förvissadt om »att tinget i alla händelser
icke skulle ingå» på vilkoret att åtaga sig ansvaret för framtida
underhållet.

Två framställningar i enahanda syfte till samma års landsting i
Malmöhus län, afseende den ena farled mellan Löddeköpinge och Öresund
samt den andra hamnbyggnad vid fiskeläget Borstahusen, hafva lika litet
rönt . framgång hos detta landsting, hvilket biföll de utskottsbetänkanden,
i hvilka utskottet, under uttalande, bland annat, att »det syntes utskottet
vara. för landstingets ändamål och verksamhet olämpligt och, snart sagdt,
omöjligt att öfvertaga ansvaret för hamnbyggnaderna och deras framtida
underhåll», afstyrkt tinget från antagandet af de främstälda förslagen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 21.

15

Anledning torde icke saknas för antagandet, att den uppfattning,
som uti ifrågavarande afseende sålunda gjort sig gällande inom dessa båda
landsting, jemväl delas af andra sådana och att följaktligen landstingen i
allmänhet komrne att, i likhet med de ofvannämnda, afböja fordran på en
ansvarighet, den staten, som dock eger organ för tillvaratagande af sin
fördel härutinnan, icke synes dem skäligen böra affordra landstingen,
Indika, i följd af sin organisation, äro så föga egnade att fylla de kraf
på en verksamhet sådan, som åtagandet af en dylik ansvarighet skulle
komma att ställa på dem. Men i så fall blefve anslagets användande för
mindre hamnar till den utsträckning, som med detsamma är afsedt, omöjliggjordt
och dermed äfven utsigten att få till stånd vigtigare fiskehamnar,
för hvilkas tillkomst bidrag af statsmedel är en oundgänglig förutsättning
i anseende till de kostnader, som med desammas uppförande äro förenade.
I alla händelser lärer denna utsigt vara stängd hvad ofvannämnda två län
beträffar, för hvilkas fiskeribedrift särskilt uppförda hamnar dock äro,
mer än måhända för de fleste andras, af behofvet påkallade.

Under sådana förhållanden lärer den uppstäda fordran på ansvarighet
af landsting för underhållet icke böra upprätthållas och såsom följd
deraf med hamnfondens förvaltning på annat sätt förfall. I sjelfva verket
torde ock antaglig säkerhet derför, att underhållet ej försummas, kunna
vinnas genom åtgärder, afseende skärpt kontroll å fullgörandet af underhållsskyldigheten
utaf dem, som erhållit statsbidraget och hvilka det naturligtvis
främst bör åligga att tillse, det hamnbyggnaden hålles i stånd, samt
att bekosta derför erforderliga åtgärder. En hamnfond borde naturligtvis
äfven i allt fall finnas, men betraktas såsom en reserv, hvilken, stäld under
statsmyndighets vård — väg- och vattenbyggnadsstyrelsens eller Konungens
befallningshafvandes — finge användas för ändamålet, i händelse
hamnintägterna icke räckte för utförandet af större reparationsarbeten,
men då först efter af vederbörande myndighet, på grund af pröfning i
hvarje särskildt fall, derom meddeladt beslut. Uppsigten kunde tänkas så
ordnad, att chefen för det väg- och vattenbyggnadsdistrikt, inom hvilket
hamnen är belägen, tidigt hvarje vår — det är vanligen af höst- och
vinterstormarne samt af isgången skada å hamnarne förorsakas — besigtigade
desamma, dervid alla de underhållsåtgärder, som vore att vidtaga,
och tiden, då desamma skulle vara fullgjorda, borde antecknas i det
vid förrättningen förda protokoll. Vid den förnyade inspektion, som gemenligen
längre fram på sommaren förrättas af chefen för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
egde denne, eller den, som må kunna erhålla uppdrag
att- i hans ställe fullgöra denna inspektion, tillfälle att öfvertyga sig om
underhållsarbetenas rigtiga utförande eller deras behöriga fortgång och, i

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

händelse dervid skulle visa sig, att någon underlåtenhet, vårdslöshet eller
tredska läge de underhållsskyldige till last, vidtaga de åtgärder, som af
förhållandena påkallades; och det offentliga stode dervid ingalunda magtlöst,
ty oafsedt rätten att anlita hamnfonden, om så pröfvades böra ske,
skulle, derest Kong]. Maj:t förbehölle sig att när som helst ändra den taxa,
som kunde för hamnens begagnande varda faststäld, hamnafgifterna -—
hvilka fiskarena måste utgöra för att kunna på den ifrågavarande platsen
bedrifva sitt yrke — kunna flerdubblas, intill dess underhållsarbetena vore
fullgjorda eller, om så funnes skäligt, intill dess hamnfonden blifvit ersatt
för de förskott, som från densamma utgått till hamnens underhåll. Det
bör i afseende härå ej lernnas ur sigte, att inkomsten af ett ordentligt
bedrifvet fiske i allmänhet lemnar idkarne af yrket god tillgång till äfven
icke obetydliga utgifter för den för dem synnerligen vigtiga fördelen att
hela året om hafva skydd i en god hamn för båt med tillbehör. — I
öfrigt skulle en af Kong!. Maj:t eller Dess befallningshafvande tillsatt ledamot
i hamnstyrelsen, hvilket uppdrag någon i orten bosatt lämplig person
säkerligen skulle finnas villig åtaga sig mot jemförelsevis ringa ersättning
af hamnens intägter, helt visst komma att visa sig vara af nytta för kontrollen
öfver hamnens underhåll, hvars eftersättande han skulle hafva skyldighet
att genast anmäla, liksom han borde komma att göra goda tjenster
genom tillsyn deröfver, att hamnafgifterna på rätt tid och till stadgadt
belopp erlades, och genom upplysningar och råd i afseende å föreskrifna
redogörelser för hamnen.

Genom åtgärder i den rigtning, här blifvit antydd, synes sådan grad
af säkerhet för underhållets utgörande vinnas, som kan anses erforderlig
för utlemnande af statsanslag, med hvilka ju är afsedt att räcka landets
fiskerinäring en hjelpsam hand, den der icke skäligen bör undandragas
densamma allenast af farhåga att utom mensklig beräkning stående tilldragelser
kunna tänkas inträffa, medförande i sällsynta fall skador, hvilka
den i hamnanläggningen intresserade fiskeribefolkningen icke skulle mägta,
ens med tillhjelp af hamnfondens behållning, bota.

De närmare bestämmelser, som under förutsättning att fordran på
landstings ansvarighet icke skulle kräfvas, kunna anses erforderliga för
vinnande af antaglig säkerhet för framtida underhållet af dylik hamn, lära
emellertid böra öfverlemnas åt Kongl. Maj:t. att meddela; i öfverensstämmelse
med hvilken åsigt jag, med åberopande af hvad i öfrigt här ofvan
är anfördt, får vördsamt hemställa,

dels om sådan ändring i de af Kongl. Maj:t till antagande föreslagna
allmänna vilkor och bestämmelser för åtnjutande af statsbidrag till sådana
mindre hamnbyggnader, företrädesvis fiskehamnar, för hvilka dylikt bidrag

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

17

beviljas till mer än två tredjedelar af kostnaden, att Riksdagen — med
uteslutande ej mindre af stadgandet, att, innan någon del af statsanslaget
utlemnas, styrkas skall, att vederbörande landsting åtagit sig att ansvara
för framtida underhållet af hamnbyggnaden, än ock af bestämmelsen, att
den fond af två niondedelar, som bör afsättas, skall öfverlemnas till vederbörande
landstings egen förvaltning — ville besluta, att denna hamnfond,
till hvilken fortfarande skulle efter Kongl. Maj:ts bedömande kunna ingå
viss andel af afgifterna för hamnens begagnande och hvilken finge efter
vederbörande myndighets pröfning anlitas för större underhållsarbeten, till
hvilkas utförande behållna hamnafgifter icke räckte, skall förvaltas af den
statsmyndighet, som af Kong]. Magt bestämmes, äfvensom att, innan någon
del af statsanslaget utlemnas, antaglig säkerhet skall vara stäld för framtida
underhållet af hamnbyggnaderna;

dels ock att till ifrågavarande vilkor och bestämmelser måtte af Riksdagen
fogas äfven den bestämmelse, att Kongl. Maj:t må ega att till ledamot
i styrelsen för hamn, till hvars byggande utgått dylikt högre statsbidrag,
utse eller låta utse lämplig person, mot åtnjutande af den godtgörelse
utaf hamnens intägter, som, i händelse öfverenskommelse derom
ej kan träffas, må varda bestämd.»

I den af herr Ljungman inom Andra Kammaren väckta motionen
n:o 212 har med afseende å den vid 1898 års riksdag beslutade ändring
i vilkoren för statsbidrag till ifrågavarande ändamål anförts följande:

»Redan vid afgörandet i Riksdagen gjordes invändningar mot statsutskottets
förslag att lösa frågan om »betryggande säkerhet för framtida
underhållet^, under påpekande af att ändamålet med statsbidraget till »mindre
hamnar, företrädesvis fiskehamnar,» derigenom förfelades; och den korta
tid, som förflutit, efter det Riksdagens beslut fattades, har redan tillräckligt
bekräftat dessa invändningars rigtighet. Der det är förenadt med verklig
risk att »ansvara för framtida underhållet», har nemligen vederbörande
landsting ej velat ikläda sig ansvaret, och der det icke är förenadt med
någon risk att ikläda sig sådant ansvar, utgör bestämmelsen om vederbörande
landstings onödiga förmynderskap ännu ett hinder emot statsanslagets
anlitande för ändamålet.

Stadgandet i fråga innebär sålunda t. ex. alls ingen garanti vare sig
för att de medel, som inlemnas från en viss hamn till vederbörande landsting,
äfven blifva för blott denna hamn använda, eller för att det inseende
och den magt, landstinget skulle erhålla öfver samma hamns hushållning,
komme att utöfvas på det för hamnintresset bästa sättet. Det ställer dessutom
så uppenbart som möjligt eu yrkesklass under eu annans förmynder Bih.

till Riksd. Prat. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 17 Höft. 3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

skap, ty den fiskeidkande befolkningen har i regeln ytterst litet inflytande
å landstingsmannavalen och får blott undantagsvis någon sin medlem vald
till landstingsman.

Mången hamn tillhör dessutom kommun eller municipalsamhälle, som
sjelf kan lemna »betryggande säkerhet för framtida underhållet» och under
nödig kontroll från statens sida ombestyra förvaltningen af sin hamnfond,
hvadan all verklig grund för vederbörande landstings nödtvungna förmynderskap
ju saknas.

Det kan slutligen knappast anses lämpligt att utan tvingande nödvändighet
betunga landstingen med en omfattande ny förvaltningsgren, för
hvars handhafvande de helt visst äro föga skickade.»

På grund häraf har herr Ljungman hemstält,

att Riksdagen, med afseende ä de hår ofvan omförmälda statsbidrag
till mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar, måtte besluta den ändring
i vilkoren för sådant bidrags åtnjutande, att anslag utan återbetalningsskyldighet
må af Kongl. Maj:t bestämmas till nio tiondedelar af den beräknade
kostnaden, af hvilket statsanslag likväl endast sju niondedelar må
kunna användas till arbetets utförande, hvaremot återstående två niondedelar
af anslaget skola afsättas till en under betryggande förvaltning stäld
hamnfond, till hvilken jemväl må, efter Kongl. Maj:ts bestämmande, inflyta
viss andel af afgifter, upptagna för hamnens begagnande; skolande
före utlemnandet af någon del af statsanslaget vara styrkt, dels att betryggande
säkerhet finnes för framtida underhållet af hamnbyggnaden, för
hvilket underhåll ofvan omförmälda fond må anlitas, dels och att ej mindre
sjelfva området för hamnen än äfven ett för den rörelse, som skall i
hamnen bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit för det gemensamma
behofvet afsöndrade.

Det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget till allmänna vilkor och
bestämmelser för erhållande och tillgodonjutande af de under punkterna
1—3 här ofvan omförmälda statsbidrag innebär, på sätt i statsrådsprotokollet
framhållits, ej någon ändring af de för närvarande gällande föreskrifter
i detta hänseende. Endast för vinnande af bättre öfversigt, reda
och tydlighet hafva dessa bestämmelser från de fem särskilda riksdagsskrifvelser,
hvarest de återfinnas, blifvit i det kongl. förslaget sammanförda
till ett ordnadt helt. Behofvet af en sådan sammanfattning har länge
gjort sig känbart; och vid granskning af det sätt, på hvilket densamma

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

19

nu blifvit utförd, har utskottet ej haft något att erinra. Hvad särskildt
angår det af nästlidna års Riksdag fattade beslut om viss ändring af ifrågavarande
bestämmelser i hvad de afse statsbidrag till mindre hamnanläggningar,
har detta beslut, om hvars rätta tolkning någon tvekan visat sig
kunna uppstå, blifvit i det nu föreliggande kongl. förslaget med önskvärd
tydlighet formuleradt; och synes det utskottet att den affattning, beslutet
sålunda erhållit, fullt öfverensstämmer med dess verkliga innebörd. I
enlighet härmed skola endast för det fall, att statsanslag till mindre hamnbyggnad
öfverstiger två tredjedelar af den beräknade kostnaden, de af
1898 års Riksdag bestämda vilkoren om landstings ansvarighet för underhåll
af anläggningen, om afsöndring af område för hamnen m. m. med
nödvändighet eg a tillämpning. x\fven utan iakttagande af dessa vilkor kan
emellertid företag afseende anläggning af mindre hamn komma i åtnjutande
af statsbidrag, ehuru i så fall ej med högre belopp än två tredjedelar
af kostnaden, likasom ett sålunda begränsadt anslag må utgå för annan
hamnanläggning samt brobyggnad och upprensning af å eller farled.

1 båda de motioner, för hvilka här ofvan redogjorts, yrkas nu, att
vilkoret om vederbörande landstings ansvarighet för framtida underhållet
af mindre hamnbyggnad, till hvilken statsbidrag utgår med mer än två
tredjedelar af kostnaden, skall bortfalla. Enligt motionärernas mening
skulle nemligen detta vilkor så godt som omöjliggöra det förhöjda statsbidragets
utgående, enär landstingen icke torde vara benägna att åtaga
sig en sådan ansvarighet; och herr Nordenfalk har särskildt påpekat, hurusom
Hallands och Malmöhus läns landsting vid sammanträden under nästlidna
år afslagit tre uppgifna framställningar i detta syfte. Enligt hvad
utskottet inhemtat, afsåg emellertid en af dessa framställningar anläggning
af en farled jemte hamnbyggnad för en beräknad kostnad af samman!agdt
333,000 kronor, och detta arbete synes sålunda ej vara att hänföra till
sådana företag, som kunna komma i åtnjutande af statsbidrag utöfver två
tredjedelar af kostnaden, hvadan landstingets medverkan i angifna hänseendet
ej heller varit erforderlig. Hvad vidare beträffar den hos Hallands
läns landsting gjorda ansökningen i fråga — afseende dels anslag af landstinget
för istån dsättande af Glomtnens hamn, dels ock tingets ansvarighet
för denna hamns underhåll — har statsutskottet varit i tillfälle taga del
af protokollet angående detta ärendes förberedande behandling af landstingets,
vederbörande utskott och deraf funnit framgå, bland annat, att
befolkningens i orten intresse för detta företag ej visat sig vara synnerligen
stort, att det framlagda kostnadsförslaget varit grundadt på alltför låga
arbets- och materialpris samt derjemte icke upptagit åtskilliga arbeten,
som af landstingsutskottet ansetts nödvändiga för att hamnen skulle kunna

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

fylla sitt ändamål, och att företaget sålunda ingalunda kunde anses vara
väl och tillräckligt planlagdt. Dessa af nyssnämnda utskott anförda förhållanden
synas innefatta tillräckliga skäl för landstingets afslag å den
gjorda framställningen; och den omständigheten, att till följd häraf företaget
icke i dess dåvarande skick kunnat komma i åtnjutande af det
åsyftade statsbidraget, torde knappast vara att beklaga. I motiveringen för
det af 1898 års Riksdag beslutade stadgandet om landstings ansvarighet
för underhållet framhölls ock särskildt, att genom den pröfning, som landstingen
kornme att utöfva å inkommande ansökningar om statsbidrag för
hamnanläggningar, man skulle vinna ökad säkerhet derför, att sådant bidrag
endast komme att utgå till företag af otvifvelaktig nytta. Utskottet
håller ock före, att i de fall, der åstadkommande af en mindre hamnanläggning
betinnes vara af verklig vigt och betydelse samt derför erfordras
statsbidrag med mer än två tredjedelar af kostnaden, vederbörande landsting
icke skall undandraga sig att gent emot statsverket ansvara för anläggningens
underhåll. Derest i särskildt fall risken af en sådan förbindelse
skulle synas landstinget alltför stor, torde landstinget kunna trygga sig
härför genom undergaranti af vederbörande kommun eller andra intresserade,
på sätt ock vid senaste sammanträde af Blekinge läns landsting blifvit
ifrågasatt.

Af den erfarenhet, som hittills vunnits, har utskottet sålunda icke
kunnat finna sig öfvertygadt om nödvändigheten eller lämpligheten af att
staten eftergifver den fordran på vederbörande landstings ansvar för underhållet,
som uppstälts såsom vilkor för det förhöjda statsbidragets utgående.
Just med afseende å de mindre hamnar, som här äro i fråga, möta enligt
utskottets mening stora svårigheter för staten att på annat sätt vinna betryggande
säkerhet för det framtida underhållet, och härförutan är den
hjelp, staten lemnat, ofta af ringa värde. De anordningar för skärpt kontroll
å underhållet, som i herr Nordenfalks motion blifvit föreslagna att
sättas i stället för landstingens ansvarighet, synas åtminstone i och för sig
ingalunda tillräckliga för ändamålets vinnande. Enligt detta motionärens
förslag skulle nemligen i många fåll afgifterna för hamnens begagnande
blifva den enda tillgång, som förutom hamnfonden stode till buds för bestridande
af underhållskostnaderna, och dessa hamnafgifter måste enligt
utskottets mening anses såsom en ganska oviss inkomst, hvilken säkerligen
icke alltid kunde, på sätt motionären förestält sig, efter behof ökas genom
ändring af taxan.

Beträffande hamnfonderna hafva båda motionärerna föreslagit upphäfvande
af föreskriften att dessa fonder skulle öfverlemnas till vederbörande
landstings förvaltning. Med afseende å den nuvarande bestäm -

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

21

inelsen har herr Ljungman anmärkt, dels att förvaltningen af fonderna
skulle blifva betungande för landstingen, hvilka enligt motionärens mening
vore härtill föga skickade, dels ock att garanti saknades derför, att de
medel, som från en viss hamn inlemnades till vederbörande landsting,
äfven blefve för endast denna hamn använda.

Det synes emellertid utskottet, som om landstingen, af hvilka flertalet,
om icke alla, redan nu hafva särskilda fonder under sin förvaltning,
knappast skulle i nämnvärd män betungas genom mottagandet af några
nya fonder med i allmänhet jemförelsevis små belopp; och då något faktiskt
stöd för det framstälda påståendet i motsatt rigtning nu icke föreligger,
saknar utskottet anledning tillstyrka ändring i förevarande bestämmelse.
Skulle det emellertid framdeles visa sig, att landstingen hafva
verklig olägenhet af att handhafva hamnfondernas förvaltning, föreställer
sig utskottet, att hinder ej skall möta mot vidtagande af sådan ändring i
stadgandet, att denna förvaltning må kunna i stället öfverlemnas till statsmyndighet,
som af Kongl. Maj:t bestämmes. — Lika med herr Ljungman
anser utskottet vigtigt, att de medel, som från viss hamn inflyta, gå till
en för densammas underhåll afsedd särskild fond, som endast får för
denna hamn användas. Att så bör ske, synes ock utskottet tillräckligt
tydligt framgå af mom. 14 uti det af Kongl. Maj:t nu framlagda förslaget.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,

att Riksdagen, med afslag å herrar Nordenfalks
och Ljungmans ifrågavarande motioner, må besluta, att
i afseende å de af Riksdagen för år 1900 beviljade statsbidrag
till väganläggningar och vägförbättringar, till
bro- och hamnbyggnader samt upprensningar af åar och
farleder äfvensom till sådana myrutdikningar och vattenaftappningar,
hvilkas ändamål är att minska frostländigheten
för närliggande bygd, skola gälla de af Kongl.
Maj:t föreslagna, i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 13 januari 1899 intagna allmänna vilkor och bestämmelser.

5:o.

inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 143) har herr
i Gammalstorp föreslagit, att Riksdagen ville besluta att i
uppgjordt, af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkändt

Uti eu
Nils Jönsson

enlighet med

22

Statsutskottets Utlåtande A'':o 27.

kostnadsförslag låta på statens bekostnad anlägga en båthamn vid Hanö
och i nästa års stat för detta ändamål anvisa ett belopp af 111,300 kronor.

Dels genom motionärens framställning och dels genom handlingar,
som från vederbörande embetsmyndigheter tillhandahållits statsutskottet,
har utskottet beträffande förevarande fråga inhemta! hufvudsakligen följande.

Sedan Kongl. Maj:t år 1895 anvisat medel för bekostande af undersökning
angående hamnanläggning vid fiskeläget å Hanö inom Mjellby
socken af Blekinge län, uppgjordes af distriktschefen W. Gagner förslag
till sådan anläggning, hvilken af honom beräknades till en kostnad af
111,000 kronor. Då emellertid härtill bör läggas ett belopp af 300 kronor,
som af vederbörande egare fordrats såsom ersättning för afstående till
hamnanläggningen, af visst jordområde, har kostnadsberäkningen kommit
att sluta å den af motionären nu begärda summan 111,300 kronor.

För beredande af medel till anläggningens utförande i enlighet med
ofvannämnda förslag hemstälde Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge
län uti särskilda under åren 1.896 och 1897 aflåtna skrifvelseiy dels
att stål sbidrag för ändamålet måtte anvisas från den s. k. hamnbyggnadsfonden,
dels ock att kronan för lots- och fyrinrättningarnes å Hanö räkning
måtte deltaga i kostnaden med ett belopp af 7,000 kronor. Sedan

särskild! bolag, benämndt Hanö hamnaktiebolag, blifvit för anläggningens
utförande och underhåll bildadt med ett minimikapital af 12,300 kronor,
har jemväl detta bolag inkommit med framställningar om statsbidrag såväl
från hamnbyggnadsfonden som från lotsverkets medel.

Af de sålunda ingifna handlingarna äfvensom af hvad i förevarande
motion blifvit anfördt framgår, att Hanö med afskildt läge vid Blekinge
södra kust, omkring 4 kilometer från närmaste land, hade en för fiske
synnerligen gynsam belägenhet, att ehuru ön, som i sin helhet egdes af

en landtbrukare på fastlandet, vore skoglös och omöjlig för odling, den

likväl vore bostadsort för fiskare, lotsar och fyrpersonal, utgörande enligt
motionärens uppgift sammanlagdt inemot 250 personer; att naturligt hamnskydd
helt och hållet saknades, hvarför den ifrågasatta hamnanläggningen
syntes vara af behof påkallad för de båtar, som tillhörde ej mindre de
fiskeidkande än äfven lots- och fyrpersonalen, men att de förstnämnde
vore föga i stånd att bidraga till kostnaden för anläggningen.

Uti ett den 26 oktober 1897 afgifvet yttrande har lotsstyrelsen vitsordat
såväl behofvet för lotsverket af en lämplig båthamn å Hanö, förutan
hvilken lotsplatsen derstädes just under de farligaste omständigheterna endast
ofullständigt kunde uppfylla sitt ändamål, som ock den stora betydelse
tillvaron af en fiskarebefolkning på ön egde för lots- och fyrplatserna
derstädes. Hamnförslaget syntes lotsstyrelsen hvad planen an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

23

"inge vara tillfredsställande, och om anläggningen komme till stånd med
ett bidrag från lotsverkets sida af 7,000 kronor, hade derigenom ett för
lotsverket länge kändt behof blifvit afhulpet för betydligt lägre kostnad
än som på derå andra ställen måst utgifvas för ordnande af nödvändiga
hamnar för lotsbåtar, och beloppet vore derför val användt för sagda ändamål.
Då emellertid i liknande förut förekomna fall de för hamnbyggnadsfonden
gällande bestämmelser hindrat inräknande af lotsverkets bidrag
bland de medel, som skulle af enskilde tillskjutas, hemstälde lotsstyrelsen
om utverkande af Riksdagens merlgifvande till detta hinders undanrödjande
för ifrågavarande undantagsfall.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, som den 11 juni 1898 till Kongl.
Maj:t afgifvit utlåtande i ämnet, har deruti förklarat sig anse giltiga skal
tala för hamnanläggning vid Hane, dels för att vid fisket deromkring
skulle kunna användas äfven större båtar än sådana, som kunde med lätthet
upptagas på land, dels för att ön måtte kunna angöras äfven vid
ogynsamma vindförhållanden. Den af Gagner föreslagna hamnbyggnaden
syntes styrelsen tillfredsställa billiga anspråk i dessa hänseenden, och mot
hans byggnadssätt hade styrelsen ej något att erinra. Beträffande användning
för arbetets utförande af hamnbyggnadsmedel tillsammans med lotsmedel
ansåge äfven väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, att Riksdagens
medgifvande vore erforderligt, men enligt styrelsens mening borde framställning
härom dock ej beslutas, förrän dels hamnförslaget''blifvit i visst
angifvet hänseende kompletteradt, dels ock vederbörande landsting blifvit
i ärendet hördt.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med väg- och vattenbyggnadsstyrelsens
hemställan anbefalde Kongl. Maj:t den 19 augusti 1898 sin befallningshafvande
i Blekinge län dels att låta verkställa utredning rörande
storleken af och kostnaden för det område i land, som med hänsyn till
den rörelse, som vore afsedd att i hamnen bedrifvas, kunde finnas böra,
utöfver hvad för sjelfva hamnanläggningen ansetts erforderligt, för det
gemensamma behofvet afsöndras, dels ock att inhemta yttrande från länets
landsting i fråga om ansvar för hamnens underhåll.

Med anledning häraf har Kongl. Maj:ts befallningshafvande med
skrifvelse den 28 december 1898 till Kongl. Maj:t öfverleinnat dels en
från kronobetjeningen infordrad utredning i fråga om erforderligt område
för hamnen, dels ock utdrag af landstingets protokoll, hvaraf inhemtas att
— sedan tingets beredningsutskott andragit, bland annat, att Mjellby
kommun borde i första hand åtaga sig ansvaret för framtida underhållet
af den föreslagna hamnanläggningen vid Hanö, och att landstinget derefter
kunde taga i öfvervägande, huruvida landstinget funne skäligt att

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

gent emot statsverket ikläda sig sådant ansvar — landstinget med bifall
till beredningsutskottets hemställan beslutit att för det dåvarande icke
åtaga sig ifrågavarande ansvarsskyldighet.

Kongl. Maj:t har emellertid den 24 sistlidne januari återremitterat
handlingarna till Kongl. Maj:ts befallningshafvande med anmodan att i
anledning af hvad rörande ärendet förekommit vid landstingets sammanträde
infordra yttrande af Mjellby kommun samt dermed äfvensom med
eget utlåtande till Kong]. Maj:t inkomma.

Denna remiss har ännu icke blifvit af Kong]. Maj:ts befallningshafvande
besvarad.

Hvad i detta ärende förekommit synes utskottet väl gifva vid handen,
att den ifrågasatta hamnanläggningen vid Hanö skulle blifva till gagn såväl
för öns och närliggande kusters fiskeidkande befolkning som ock för de på ön
förlagda lots- och fyranstalterna. Emellertid torde kostnaden för denna anläggning
kunna till en del bestridas af enskilde, och i sådant afseende synas
medel redan vara att tillgå genom bildandet af ofvan omförmälda hamnaktiebolag.
Vidare gifver lotsstyrelsens yttrande i ärendet grundad anledning
ifrågasätta, huruvida icke visst bidrag till företaget borde utgå af lotsverkets
medel. Med hänsyn till dessa förhållanden och då fråga om statsbidrag
för denna hamnanläggning blifvit understäld Kongl. Maj:ts pröfning men
i brist på nödig utredning ännu icke kunnat företagas till afgörande, anser
sig utskottet icke böra tillstyrka, att Riksdagen i det läge, hvaruti frågan
för närvarande befinner sig, för ändamålet anvisar medel. Utskottet hemställer
alltså,

att herr Nils Jönssons förevarande motion icke
må af Riksdagen bifallas.

6:o.

Uti en i Första Kammaren väckt motion n:o 8 har herr F. von
Strolcirch föreslagit, att Riksdagen måtte besluta en skrifvelse till Kongl.
Maj:t med hemställan, att Kongl. Maj:t ville taga i öfvervägande:

dels huruvida icke lämpligt vore, att staten i och för befrämjande
af rikets utveckling och förkofran ensam, efter i hvarje särskildt fall förut
skedd undersökning och utredning, bekostade upptagning och underhåll af
de stora aflopps- och hufvudkanaler, som erfordras vid företag, som afse
en systematiskt genomförd aftappning eller torrläggning af försumpad eller

Statsutskottets Utlåtande N:o 27.

25

vattensjuk mark, omfattande mera vidsträckta vattenområden äfven i andra
delar af riket än Norrland;

dels under hvilka vilkor kolonier skulle kunna åstadkommas å sådant
torrlagdt område;

samt att Kongl. Maj:t i sådant fall ville föreslå Riksdagen närmare
bestämmelser.

Beträffande de skäl, .som till stöd för detta yrkande blifvit anförda,
tillåter sig utskottet att hänvisa till sjelfva motionen.

Äfven vid förra årets riksdag hade utskottet att behandla en af
samme motionär gjord framställning i väsentligen enahanda syfte. Med
afseende å denna framställning, som i enlighet med utskottets hemställan
afslogs af Riksdagens båda kamrar, hade utskottet anfört, bland annat,
följande:

»Utskottet medgifver väl, att under vissa förhållanden statens mellankomst
kan vara önskvärd och behöflig för åstadkommande af mera omfattande
torrläggningsföretag, som befinnas vara till gagn för det allmänna,
men deremot kan utskottet icke finna ändamålsenligt att, på sätt med
motionen åsyftas, allmänna bestämmelser skulle meddelas och särskilda
medel afses för utförande af dylika arbeten genom statens försorg. Derest
staten i något särskildt fall anses böra träda, emellan för tillvägabringande
af ett allmännyttigt företag af den art, som i motionen angifves, synes
lämpligast vara, att särskild framställning för detta fall göres. Härigenom
torde på tillförlitligaste sätt kunna pröfvas, om statens mellankomst är i
det föreliggande fallet af behofvet påkallad, och i sådan händese under
hvilka vilkor och på hvad sätt staten bör träda emellan.»

Under åberopande af hvad utskottet sålunda uttalat, får utskottet
hemställa,

att herr von Strokirchs förevarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 3 mars 1899.

På statsutskottets vägnar:
OHR. LUNDEBERG.

Bill. till Riksd. Prof. 1892. 4 Sami 1 Afl. 17 Häft.

4

2fi

Statsutskottets Utlåtande Ar:o 27.

Reservation

vid punkten 4:o:

af herrar I. Wijk och F. E. Pettersson, hvilka ansett, att utskottet
bort i hufvudsakliga delar tillstyrka bifall till herr Ljungmans i ämnet
väckta motion; och

af herrar P. Pehrson och 1. Månsson.

Stockholm 1899. Kungl. Boktryokeriet, P. A. Norstedt & SOner.