Statsutskottets Utlåtande N:o 26.
list; ''tV>^:-Trrte i5?ä -fbh
n<«, '' SitiaiOa s \i‘ ■ Uv ■ dsv. j ■ .arfoKoO
; rf Ti -it:! Ms ,V i ..ii! i i V..'' .: ~u; H''
; hi„ a:.-’>*-* tC>t ni “te ''••>*
■ ( „ rf • -r ; • .1 , -!.S
MxibmÉb c .a-u( ;oi
Nso 20b
ri;>0- Ii''-''i!’«.*•*!th^cj’8 lji: -i } ‘:.jj jjf? , /. • iriO^ilOO
■ ■ r* r .. „ .1 r . . . r, »* r * , . _ .. f t - v
• y. • ;\p ij.ft»- ''i l . -t ■, i .• i t > o./,:. '' .. ■ i.’l .. t V • .■ • .< : 1• i \sJJ
Ank. till Riksd. kansli den 3 mars 1899, kl. 3 e. m,
I • t . Uf.r. '' . . » . 1 j ;• * >''o C. ■'' • * 1. • •> ’ 1 ■* ’ *.• ''
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
anvisande af medel till utrotande af den s. k. trädgårdsnunnan
inom Kalmar och Blekinge län.
(E. A.)
Uti en den 23 sistlidne januari aflåten, till statsutskottet för förberedande
behandling remitterad proposition (n:o 19) har Kongl. Maj:t,
med åberopande af propositionen bifogadt utdrag af protokollet öfver
civilärenden för samma dag, föreslagit Eiksdagen medgifva, att af de
medel, som jemlikt Riksdagens skrivelser den 12 maj 1868 och den 6
mars 1889 blifvit stälda till Kongl. Maj:ts disposition för behöfvandes
undsättning vid missväxt eller felslagen skörd eller då allmännare nöd
i någon ort af annan orsak uppstått, ett belopp af högst 10,000 kronor
måtte för år 1899 af Kongl. Maj:t disponeras för vidtagande af erforderliga
åtgärder till utrotande af den s. k. trädgårdsnunnan inom Kalmar
och Blekinge län. . , •
Af åberopade statsrådsprotokoll inhemtas hufvudsakligen följande:
Uti en till landtbruksstyrelsen den 1 oktober nästlidna år ingifven
skrift hade föreståndaren för statens entomologiska anstalt anmält, att
Bill. till Biksd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 16 Höft. (N:o 26.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 26.
enligt till anstalten inkomna skrivelser och prof den s. k. trädgårdsnunnan
(Ocneria dispar) 1898 års sommar uppträdt inom södra delen af Kalmar
län och inom Blekinge län på ett för framtiden högst oroväckande sätt,
i det att dels denna insekt der förekommit i en mycket stor mängd,
dels ock dess larver uppätit ej allenast blad och barr på träden utan
äfven odlade växter, på grund hvaraf föreståndaren hemstält att, då fara
vore för handen, att svårare härjning genom denna insekt kunde förestå,
genom besök å platsen af sakkunnig person måtte utrönas, om och
hvilka anstalter borde till förekommande af skada genom sagda insekt
vidtagas.
Sedan med anledning deraf landtbruksstyrelsen den 4 nyssnämnda
oktober förordnat assistenten vid statens entomologiska anstalt, filosofie
doktorn Y. Sjöstedt att utföra de afsedda undersökningarna och deröfver
till landtbruksstyrelsen inkomma med redogörelse, hade bemälde Sjöstedt
besökt de af ifrågavarande skadeinsekt hemsökta trakterna inom ofvan
sagda län och efter hemkomsten till landtbruksstyrelsen afgifvit fullständig
redogörelse öfver uppdragets fullgörande, hvilken redogörelse till styrelsen
inkommit den 2 november nästlidna år.
Genom remiss den 8 i samma månad anmodade landtbruksstyrelsen
föreståndaren för statens entomologiska anstalt att till styrelsen inkomma
med yttrande i anledning af hvad assistenten Sjöstedt meddelat angående
trädgårdsnunnans härjningar, och hade bemälde föreståndare derefter uti
skrifvelse, som till landtbruksstyrelsen inkommit den 4 sistnämnda månad,
anfört, att af Sjöstedts redogörelse framginge, att insektens larver inom
flera socknar af Kalmar och Blekinge län uppträdt på ett sätt, som måste
väcka stora farhågor för den närmaste framtiden, då härjningen, som det
ville synas, utgjorde endast en början till kommande sådana, kanske af
vida större utsträckning; att, då emellertid larverna ännu visat sig talrikt
endast på mer begränsade lokaler samt fjärilhonorna i allmänhet voro
mycket stationära och vanligen ej aflägsnade sig från det ställe, der de
blifvit utkläckta, isoleringsåtgärder härvidlag kunde blifva jemförelsevis
verksamma; att, då äggen dessutom lades klumpvis och helt nära marken,
förhoppning funnes, att, om lämpliga åtgärder derför vidtoges, gräns kunde
sättas för härjningarna; att de skogsträd, som angrepos af larverna, voro
hufvudsakligen björk, gran, ek och bok, men att larverna af insekten ofta
angrepe äfven fruktträd, samt kastade sig öfver vissa odlade växter, såsom
klöfver, gräs m. fl., dock i allmänhet endast då sådana komme i deras
väg och andra födoämnen på platsen böljade tryta; att den största skada,
Statsutskottets Utlåtande N:o 26.
3
insekten sålunda åstadkomma, alltså syntes drabba skogen, men att äfven,
om också endast tillfälligtvis, den odlade jorden deraf hotades; samt att,
då föga eller intet till förekommande af härjningar af insekterna syntes
vara att från innehafvarne af den jord, hvarå insekterna uppträda förvänta,
statsmedel borde för ändamålet utverkas.
"Vid det sålunda upplysta förhållandet, att ifrågavarande insekt företrädesvis
anstälde skada å skog, hvarom äfven erfarenheten från flere
främmande länder gåfve vittnesbörd, hade landtbruksstyrelsen med skrifvelse
den 16 november nästlidne år till domänstyrelsen öfverlemnat afskrift
af assistenten Sjöstedts redogörelse för den åtgärd, som på sistnämnda
styrelse kunde ankomma. Sedan emellertid underrättelse från
domänstyrelsen erhållits, att någon åtgärd till utrotande af ifrågavarande
insekt icke vore från samma styrelses sida att förvänta, och föreståndaren
för statens entomologiska anstalt härom erhållit kännedom, hade bemälde
föreståndare uti en ytterligare skrifvelse, dagtecknad den 19 december
1898, under sådan förutsättning hemstält, att landtbruksstyrelsen för sin
del måtte vidtaga åtgärder för att söka hindra ifrågavarande skadedjurs
inträngande å den i närheten af de angripna skogarna befintliga odlade
jord och äng, och hade han till stöd härför anfört, att det såväl i Sverige
som i andra länder visat sig, att ifrågavarande fjärils larver, sedan de
förtärt bladen på träden, begåfve sig till närbelägna åkrar och gräsmarker
för att skaffa sig föda, hvarigenom stora förluster för jordbrukaren uppstått,
samt vidare, med åberopande af den förut omförmälda erfarenheten,
att befolkningen i värf land ej af egen drift plägade vidtaga åtgärder mot
insekthärjningar, framhållit angelägenheten deraf, att staten i detta fall,
liksom vid ollonborrarnas bekämpande, ingrepe, åtminstone i början, för
att icke än större områden skulle sköflas, hvarvid enskilda bemödanden
skulle blifva så godt som fruktlösa, och på grund häraf och för att statsmyndigheterna
icke skulle stå alldeles redlösa, i fall en härjning af svårare
beskaffenhet skulle innevarande år utbryta, hvartill all anledning
förefunnes, föreslagit, att landtbruksstyrelsen måtte söka utverka, att ett
statsanslag af 10,000 kronor stäldes till dess förfogande för att i mån af
behof användas till förhindrande af ifrågavarande larvers ödeläggande i
större skala af odlade fält, ängar och trädgårdar.
Af den utaf assistenten Sjöstedt förebragta utredningen framginge,
att ifrågavarande insekt ända intill sista tiden varit ganska sällsynt inom
vårt land; att den deremot i det öfriga Europa, särskildt åt södern, vore
allmän och funnes äfven i norra Afrika samt i Asien till Japan; att den
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 26.
i norra Amerika räknades såsom en bland de farligaste skadeinsekterna;
att i Massachusetts en sedan år 1892 tillsatt komité arbetat för insektens
utrotande och dervid haft stora summor till sitt förfogande, i det att under
år 1897 derför anslagits 150,000 dollars och för år 1898 200,000 dollars
blifvit begärda; att den nu inom norra Blekinge och södra Kalmar län
pågående insekthärjningen, som hastigt och i högst oroväckande grad tilltagit,
hotade att taga en synnerligen stor omfattning, derest icke i tid
kraftiga åtgärder vidtoges för dess bekämpande; samt att med ledning
af den erfarenhet, som vunnits inom Amerika, såsom lämpliga åtgärder
vid insektens bekämpande kunde förordas förstörandet af äggen med
tillhjelp af ett slags lampor med brusande stark låga, som rigtades på
ägghögarna, omgifvande af de stenmurar, der insekten enligt vanligheten
i oräkneliga massor lagt sina ägg, med limmade stänger, hvarigenom de
nykläckta larverna instängdes och hindrades att söka sig föda och derföre
doge, larvringars anbringande å träden samt i vissa fall besprutningar.
Landtbruksstyrelsen, som i skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 21
sistlidne december redogjort för hvad sålunda förekommit, har dervid för
egen del anfört att, äfven om från skogsvårdens synpunkt anledning icke
skulle förekomma att vidtaga åtgärder mot ifrågavarande insekt, hvarom
landtbruksstyrelsen icke ville tillåta sig uttala någon mening, hade landtbruket
ett så stort intresse af att insekterna icke finge utbreda sig öfver
trädgårdar, åkrar och ängar, der de, enligt hvad erfarenheten visat, äfven
anstälde stor förödelse, helst om de komme att sakna sin föda annorstädes,
såsom t. ex. i löfskogen, att landtbruksstyrelsen funne kraftiga åtgärder
höra vidtagas, för att icke denna insekt skulle, på sätt fara syntes vara
för handen, massvis föröka sig och blifva till en verklig landsplåga. Detta
syntes emellertid kunna förekommas, men endast om från statens sida
inskredes mot insekten, hvarmed ej borde dröjas, om kostnaderna skulle
kunna inskränkas inom måttliga gränser. Det syntes i detta fall icke
vara öfverensstämmande med klokhetens föreskrifter att invänta åtgärders
vidtagande af den landtbruksidkande allmänheten, då det i liknande fall
visat sig, att den enskilda företagsamheten måste framkallas och ledas af
de förvaltande myndigheterna. Området, hvarinom insekterna enligt Sjöstedt
redogörelse förekomme, vore beläget inom Gullabo socken af Kalmar
län samt Augerums och Fridlefstads socknar af Blekinge län, och syntes
enligt en af landtbruksstyrelsen med ledning af nämnda redogörelse gjord
beräkning omfatta omkring 3,500 hektar.
Statsutskottets Utlåtande N:o 26.
5
Kostnaderna för ifrågavarande utrotningsarbete, bestående, enligt hvad
förut blifvit sagdt, företrädesvis uti äggens förstöring samt larvernas utestängande
medelst limsträngar från områden, der de kunde förskaffa sig
föda, vore det för styrelsen omöjligt att med visshet uppgifva, bland
annat, af det skäl, att styrelsen ej egde och ej heller kunnat förskaffa
sig fullkomlig kännedom, huru talrika äggsamlingarna voro på det förhärjade
området. Då emellertid å ifrågavarande område, enligt hvad
assistenten Sjöstedt upplyst, förekomme talrika stenrösen och stengärdesgårdar,
å hvilka insekten, företrädesvis plägade lägga sina ägg, komme
gifvetvis en ganska stor arbetsstyrka att erfordras och äfven arbetet att
blifva ganska tidsödande för att genomsöka stenrösena i och för äggens
uppbränning, gärdesgårdarnas omgifvande med limlinier samt åtskilliga
röjningsarbetens verkställande. Arbetet måste, för att åsyftad verkan
skulle ernås, taga sin början omedelbart efter snösmältningen på våren,
och arbetstiden kunde antagligen ej räcka längre än en eller högst en
och en half månad. Under förutsättning att äggsamlingarnas mängd vore
lika talrik på hela det förhärjade området som inom den trakt, Sjöstedt
haft tillfälle undersöka, blefve enligt de approximativa beräkningar, som
af styrelsen i samråd med föreståndaren och assistenten vid statens entomologiska
anstalt blifvit uppgjorda, ett belopp af 10,000 kronor tillräckligt
för bestridande af kostnaden för aflöningar och anskaffande af nödiga
arbetsmaterialier m. m.
På grund af hvad sålunda blifvit anfördt och då, enligt hvad i det
föregående framhållits, arbetet till förekommande af ifrågavarande insekthärjningar
syntes komma att bero på åtgärder från landtbruksförvaltningens
sida, hade landtbruksstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes bereda
tillgång till och ställa till landtbruksstyrelsens förfogande mot redovisningsskyldighet
ett belopp af 10,000 kronor för att sätta styrelsen i tillfälle
att under år 1899 vidtaga erforderliga åtgärder till utrotande af trädgårdsnunnan
inom ofvan omförmälda område af Kalmar och Blekinge län.
Af det anförda har departementschefen funnit otvetydigt framgå, att
förekomsten af ifrågavarande skadeinsekt innebure en stor fara för såväl
skogsskötsel!! som jordbruket och trädgårdsskötseln. Denna fara hotade
visserligen nu närmast den trakt, i hvilken insekten redan uppträda men,
derest åtgärder för densammas utrotande derstädes icke omedelbart vidtoges,
syntes, enligt hvad den erfarenhet, som i utlandet vunnits, gåfve
vid handen, insekten komma att hastigt sprida sig och inom stora delar
af landet åstadkomma skada. Ett aflägsnande af denna fara måsto såBih.
till Rissel. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 16 Haft. 2
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 26.
ledes utgöra föremål för ett allmänt intresse och förty förtjena statens
uppmärksamhet och understöd.
Departementschefen ansåge derför att, på sätt landtbruksstyrelsen
föreslagit, för sådant ändamål ett anslag borde ställas till landtbruksstyrelsens
förfogande, och syntes då, i likhet med hvad förut egt rum
för utrotande af ollonborrar, medel kunna efter Riksdagens hörande beredas
från den fond, som Kongl. Maj:t jemlikt Riksdagens skrivelser
den 12 maj 1868 och den 6 mars 1889 egde disponera för behöfvandes
undsättning vid missväxt eller felslagen skörd eller då allmännare nöd i
någon ort uppstått af annan orsak, såsom felslaget fiske, öfversvämning
eller större eldsvåda. Denna fond uppgick vid 1898 års slut till 838,491
kronor 49 öre.
Statsutskottet har icke haft något att erinra mot hvad af Kongl. Maj:t
i detta ärende föreslagits och hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
Stockholm den 3 mars 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Stockholm, tryckt hos P. Palmquists Aktiebolag, 1899.