Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

1

; t

tf:o 111.

ii Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1899, kl. 3 e. m.

, i j ., * '' ( ;■ .r

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
försäljning af Alnarps kungsgård underlydande gatehusen
n:is 12 och 13 Lomma.

(I. A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver civilltrenden
den 14 april innevarande år har Kongl. Maj:t i en till Riksdagen samma
dag aflåten proposition (n:o 87) föreslagit Riksdagen medgifva, att de
Alnarps kungsgård underlydande gatehusen n:is 12 och 13 Lomma få
mot en köpeskilling af sextiotusen kronor till hemmansegaren Anders
Svensson i Lomma försäljas under de i statsrådsprotokollet angifna vilkor;
samt att det statsverket tillkommande köpeskillingsbeloppet, efter afdrag
af säljaren tilläfventyrs påhvilande kostnader för försäljningen, må reserveras
för framtida användande för Alnarps landtbruksinstitut, med rätt för
institutet att årligen uppbära den å samma belopp uppkommande ränta
från det beloppet inflyter till statsverket och intill dess detsamma kommer
till användning för institutet.

I förenäinnda statsrådsprotokoll meddelas, hurusom uti en till Kongl.
Muj:t. ingifven skrift Anders Svensson, egare af delar af hemmanen n:is
1, 2, 4, 6 och 11 Lomma i Lomma socken af Bara härad och Malmöhus
län, anhållit att få för 60,000 kronor köpa gatehusen n:is 12, 13 och 14

Bih. till Riksd. Prot. 1H9H. 4 Sand. 1 Afd. Cd Höft. (N:o 111.)

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

Lomma, hvilka lydde under Alnarps, på grund af Rikets Ständers medgifvande
i skrifvelse den 12 september 1857, mot årligt arrende till landtbruksinstitutet
upplåtna kungsgård.

Öfver denna ansökning hade, till följd af remisser, ej mindre landtbruksstyrelsen
inkommit med yttrande af styrelsen för landtbruksinstitutet
vid Alnarp och eget utlåtande af den 11 november 1898, än äfven statskontoret
den 18 december 1898 afgifvit utlåtande; hvarefter Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i Malmöhus lån på gifven anledning låtit den 13 januari
innevarande år verkställa uppskattning och värdering af det ifrågavarande
området genom domänintendenten i länet äfvensom de af landstinget och
hushållningssällskapets förvaltningsutskott utsedde uppskattningsmän; och
slutligen hade styrelsen för landtbruksinstitutet i anledning af hvad vid
ifrågavarande förrättning förekommit ånyo i ärendet sig yttrat.

Af handlingarna i ärendet inhemtades, bland annat,
att den ifrågavarande lägenheten, hvilken numera rätteligen borde
benämnas gatehusen n:is 12 och 13 Lomma, sedan gatehuset n:o 14
Lomma, hvilket förekomme i 1825 års jordebok, jemlik! kammarkollegii
kungörelse den 28 januari 1870, såsom ej åsatt särskild ränta, kronotionde
eller rotering, uteslutits från nya jordeboken, der en annan lägenhet erhållit
dess namn och nummer, vore belägen omedelbart söder om Lomma
kyrka, 2 kilometer från Lomma jernvägsstation och 1,3 mil från staden
Malmö samt begränsades i vester af Höje å och genomskures af Malmö—
Billesholms jernväg;

att lägenheten, enligt en år 1899 af förste landtmätaren C. M. Carlquist
verkstäld kopia af karta öfver densamma med tillhörande, samma år
upprättad beskrifning, efter afräkning för impediment förr omfattat en
areal af 12 hektar 23 ar 31 qvadratmeter; men att, sedan derifrån för
olika ändamål afsöndrats områden om tillsammans 1 hektar 46 ar 2 qvadratmeter
samt på grund af Riksdagens bifall till Kongl. Maj:ts derom nästlidna
år aflåtna proposition för statens jernvägars räkning inlösts 16 ar 60
qvadratmeter, lägenheten numera utgjordes af 10 hektar 60 ar 69 qvadratmeter,
bestående af sand och lermylla på underlag här och der af grus
men hufvudsakligen af lera, som under en stor del af lägenheten och till
betydligt djup syntes utgöras af tegellera;

att lägenheten, hvars onera och utskylder för år 1898 uppginge till
48 kronor 18 öre, vore bevillningstaxerad till 12,000 kronor och af landtbruksinstitutet
vid Alnarp utarrenderad under femton år, räknadt från den
25 mars 1898, emot en årlig afgift af 520 kronor; samt

att, enligt ofvan berörda den 13 sistlidne januari verkstälda uppskattning
och värdering af lägenheten, den del af marken, som läge vester

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

3

om Malmö—Billesholms jernväg och hvilken, enär den förmodats blifva
lämplig till byggnadsplatser, ansetts böra värderas såsom tomter, åsatts ett
värde af 23,000 kronor, motsvarande omkring 38 öre å 40 öre för qvadratalnen,
och den del af jorden, som låge öster om jernvägen, värderats
till 34,000 kronor, motsvarande omkring 2,000 kronor för tunnlandet, hvadan
alltså saluvärdet för hela lägenheten uppskattats till 57,000 kronor,
hvilket uppskattningsmännen förklarat sig anse vara det högsta egendomen
kunde vara värd, äfven om den genast finge tillträdas af en köpare.

Styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut, som anfört, bland annat,
att lägenheten på grund af sin tillgång å tegellera och sitt läge dels å
eu plats, der en liflig tegel- och cementindustri drefves, dels invid ett
vattendrag, som här utgjorde en utlartsväg till hafvet, egde ett särdeles
högt värde, hvilket sannolikt kunde antagas i framtiden blifva ännu större,
hade likväl ansett skäl vara för handen att tillstyrka antagandet af nu
föreliggande anbud, enär styrelsen efter inhemtade upplysningar funnit,
att det erbjudna priset — hvars storlek berodde derpå, att sökanden
Svensson sjelf vore tegelbruksegare och synbarligen önskade tillförsäkra
sig tillgång på tegellera för längre tid, att han redan innehade jord af
hemman, som låge rundt om berörda gatehus och vore skilda af desamma,
samt att han genom deras förvärfvande skulle komma i besittning af
längre strand och bättre utfartsväg vid ån — i det närmaste motsvarade
de anspråk, som kunde uppställas vid en framtida realisation, men hemstälde,
att afhändandet finge ske endast under förutsättning att den från
institutet för kungsgården utgående årliga arrendeafgiften, hvilken, på sätt
statskontoret upplyst, enligt 1897 års räkenskaper uppgått till 13,310 kronor
33 öre, blefve nedsatt med ett belopp motsvarande 4 procent å köpesumman,
60,000 kronor; att nuvarande arrendatorn under kontraherade
femton år finge förblifva i oqvald besittning af sitt arrende; samt att,
såsom förut skett, å lägenheten upplätes plats för inställande af hästar och
åkdon vid kyrkobesök från institutet.

De två sistnämnda vilkoren hade sökanden Anders Svensson förklarat
sig villig uppfylla, derest det ifrågasatta köpet komme till stånd.

Landtbruksstyrelsen hade förmält sig icke hafva något att erinra
mot den ifrågasatta försäljningen under de af styrelsen för landtbruksinstitutet
föreslagna vilkor, i hvad dessa afsåge nuvarande arrendator^
rättigheter och plats för inställande af hästar; men då landtbruksstyrelsen
i utlåtande den 11 november 1898, angående proposition till Riksdagen
om förändrad organisation af Alnarps landtbruksinstitut, föreslagit, att den
behållna af kastningen af den staten tillhöriga, till Alnarps landtbruksinstitut
anslagna fasta egendom skulle till statsverket redovisas och således

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

det nuvarande arrendet åt'' Alnarps kungsgård upphöra, ansåge landtbruksstyrelsen
det vara lämpligt, att köpeskillingen för ifrågavarande gatehus,
i stället för att användas på sätt styrelsen för Alnarps landtbruksinstitut
föreslagit, anvisades till betäckande af motsvarande del af kostnaderna för
genomförande af omorganisationen enligt landtbruksstyrelsens förslag af
institutet; och hemstälde styrelsen på grund häraf, att köpesumman, 60,000
kronor, måtte användas såsom bidrag till betäckande af kostnaderna föluppförandet
af de byggnader, som enligt landtbruksstyrelsens förslag skulle
erfordras för genomförandet af ifrågavarande omorganisation af Alnarps
landtbruksinstitut.

Statskontoret, som i ärendet sig yttrat, innan det ifrågakomna området
blifvit i behörig ordning uppskattadt och värderadt, hade anfört,
att, då sådant icke skett och området icke heller varit, på sätt kongl.
brefvet den 18 maj 1888 angående försäljning af åtskilliga mindre kronoegendomar
föreskrefve, utbjudet i öppen täflan, statskontoret hyste någon
tvekan att, innan sådant föregått, tillstyrka det i följd af jordens lämplighet
till lertägt i och för tegeltillverkning synbarligen värdefulla områdets
försäljning. Men derest Kong]. Maj:t skulle finna föreliggande anbud vara
af beskaffenhet att redan nu böra utan vidare utredning beträffande egendomens
värde vinna nådigt afseende, ville statskontoret, som saknade närmare
kännedom om och derför icke vore i tillfälle att bedöma den inverkan
på ifrågavarande försäljningsfråga, som det af landtbruksstyrelsen
omförmälda omorganisationsförslaget kunde utöfva, beträffande försäljningsmedlens
användande hemställa, det Kongl. Maj:t täcktes föreskrifva, att
de inflytande medlen, 60,000 kronor, sedan derifrån afdragits de kostnader
för försäljningen, som tilläfventyrs kunde komma att påhvila säljaren,
skulle redovisas på sätt och i den ordning för köpeskillingar för
försålda mindre kronolägenheter vore stadgadt, äfvensom medgifva nedsättning
i det arrende, som Alnarps landtbruksinstitut hade att för kungsgården
erlägga, med ett belopp motsvarande det nu för ifrågavarande
gatehus inflytande arrende eller 520 kronor årligen.

Enär vederbörande uppskattningsmän, på sätt ofvan nämnts, uttalat
den förmodan, att den del af egorna, som läge vester om Malmö—Billesholms
jernväg, skulle, om egendomen komme uti enskild mans hand,
blifva starkt efterfrågad till byggnad splatser, och derför ansett sig böra
värdera denna del af fastigheten såsom tomter, hade departementschefen,
enligt hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, anmodat styrelsen för
landtbruksinstitutet vid Alnarp att inkomma med yttrande, huruvida anledning
funnes att efter vederbörlig uppdelning sälja ifrågavarande område
vester om jernvägen såsom tomter; och hade styrelsen till svar härå an -

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

5

fört, att berörda område visserligen kunde sågas vara i så måtto till bebyggande
välbeläget, som det befunne sig invid kyrka och skola samt
begränsades af kyrkoväg och byväg, men å andra sidan vore det tvifvel
underkastadt, om dess temligen inklämda läge mellan kyrkogård, jernväg
och nyanlagda fabriksbyggnader skulle göra det tilltalande såsom byggnadsplats,
helst denna del af byn icke heller förut varit företrädesvis
härtill omtyckt af arbetarebefolkningen, som med förkärlek hittills valt
sina boningsplatser i närheten af hafvet och stora landsvägen mellan
Malmö och Landskrona. Icke mindre tvifvelaktigt vore, huruvida en ytterligare
utvecklad tegelindustri, som sannolikt kunde emotses inom byområdet,
i sjelfva verket komine att ställa ökade kraf på bostadslägenheter,
då de nyare tegelbrukens konstruktion särskildt medförde er» mycket stark
reduktion af mensklig arbetskraft. Men äfven under mera gynsamma afsättningsförhållanden
vore det i alla händelser tydligt, att ett så betydligt
område endast småningom under en längre tidrymd skulle kunna med
fördel till tomter afyttras, på grund hvaraf ock styrelsen, som hölle före,
att sökanden Svenssons anbud innebure en betydligt större köpeskilling,
än som skulle kunna vinnas genom områdets styckning i tomter, fortfarande
förordade bifall till dennes framställning.

I sammanhang härmed hade styrelsen för landtbruksinstitutet, med
afseende å hvad landtbruksstyrelsen och statskontoret anfört, såsom sin
uppfattning uttalat, att, då Alnarps kungsgård vore på arrende upplåten
till landtbruksinstitutet, denna institution borde få anses berättigad att,
så länge arrendet fortfore, åtnjuta alla af egendomen följande förmåner
och således äfven att uppbära ränta å den köpeskilling, som af en köpare
erlades för gatehusen n:is 12 och 13 Lomma, hvilket lämpligast torde
kunna ske genom att eu viss procent å köpesumman afdroges på det årliga
arrendet. Tillika hemstälde styrelsen, att frågan om en blifvande
omorganisation af institutet icke måtte utgöra hinder för att institutet
under nuvarande förhållanden tillsvidare måtte få åtnjuta sin rätt uti den
räntefördel, den föreslagna försäljningen skulle medföra, alldenstund försälj
ningskapitalet, som till statskotoret inbetalades, i händelse af behof ju
städse vid en omorganisation stode till Kongl. Maj:ts och Riksdagens förfogande.

Slutligen hade Anders Svensson uti en till Kongl. Maj:t ingifven
skrift — med bifogande af utdrag af protokoll vid kyrkostämma med
Lomma församling den 8 januari 1899, utvisande att församlingen beslutit
godkänna en af kyrkorådet gjord hemställan derom, att församlingen måtte
söka tillstånd att för framtida utvidgning af dess nya kyrkogård expropriera
ett område, tillhörande nu ifrågavarande lägenhet, samt uppdragit åt

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

utsedde personer att å församlingens vägnar vidtaga åtgärder i sådant
syfte — förklarat, att han för sin del icke hade något att erinra emot en
dylik ansökan af församlingen.

Af hvad nu anförts framginge, enligt hvad departementschefen vidare
meddelat, att den ifrågasatta försäljningen tillstyrkts af såväl styrelsen
för Alnarps landtbruksinstitut som landtbruksstyrelsen, samt att statskontoret
endast af den anledning tvekat att tillstyrka densamma, att någon
uppskattning då ännu icke egt rum samt att området icke blifvit utbjudet
i öppen täflan. Men då af den sedermera verkstälda värderingen framginge,
att den erbjudna köpeskillingen öfverstege hvad uppskattningsmännen
förklarat sig anse lägenheten högst kunna vara värd, ansåge departementschefen
sig böra tillstyrka bifall till den gjorda ansökningen.

Hvad åter beträffade köpeskillingens användande och godtgörelsen
till landtbruksinstitutet för mistningen af arrendeinkomst från ifrågavarande
område, hade olika meningar uttalats, i det att styrelsen för
Alnarps landtbruksinstitut yrkat, att institutet måtte berättigas att, så
länge arrendet af kungsgården egde bestånd, åtnjuta ränta å köpeskillingen
på det sätt, att fyra procent å dennas belopp afdroges å den årliga
arrendesumman. Landtbruksstyrelsen åter, hvilken i annat sammanhang
föi’eslagit, att arrendet af Alnarps kungsgård skulle upphöra vid blifvande
omorganisation af institutet, hade hemstält, att köpeskillingen skulle användas
såsom bidrag till betäckande af kostnaderna för uppförandet af de
byggnader, som blefve erforderliga för omorganisationens genomförande.
Slutligen hade statskontoret ansett, att det kronan tillkommande köpeskillingsbeloppet
borde redovisas på sätt och i den ordning, som stadgades
beträffande köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter, samt
att Alnarps landtbruksinstitut skulle erhålla nedsättning i arrendet för
kungsgården med ett belopp, motsvarande hvad institutet nu uppbure i
arrende för de ifrågavarande gatehusen.

Då den i ärendet omförmälda frågan angående omorganisation af
Alnarps landtbruksinstitut ännu vore beroende på utredning hos embetsverk,
kunde departementschefen nu icke yttra sig, i hvad mån eller för
hvilka särskilda ändamål köpeskillingsbeloppet kunde komma att blifva
behöfligt för de med en blifvande omorganisation förenade kostnader.
Klokast syntes då vara, att köpeskillingen reserverades för framtida användande,
på sätt Kongl. Maj:t och Riksdagen funne lämpligt, till landtbruksinstitutets
nytta. I afvaktan härpå borde institutet, såsom innehafvare
af kungsgården på arrende, tillerkännas årlig ränta å köpeskillingsbeloppet.

Statsutskottets Utlåtande N:o 111.

7

Emot den föreslagna försäljningen af ifrågavarande lägenhet har
utskottet icke haft något att erinra, likasom utskottet äfven anser sig böra
biträda Kongl. Maj:ts förslag angående köpeskillingens användande.
Deremot har utskottet, i enlighet med den af statskontoret i ärendet uttalade
mening, ansett, att området bör, på sätt kongl. brefvet den 8 maj
1888 angående försäljning af åtskilliga mindre kronoegendomar föreskrifver,
utbjudas i öppen täflan, dock med den redan erbjudna köpeskillingen
såsom minimibelopp.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på
det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,

att de Alnarps kungsgård underlydande gatehusen
n:is 12 och 13 Lomma få för en köpeskilling af
minst sextiotusen kronor å offentlig auktion försäljas
under de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den
14 april innevarande år angifna vilkor; samt

att det statsverket tillkommande köpeskillingsbeloppet,
efter afdrag af säljaren tilläfventyrs påhvilande
kostnader för försäljningen, må reserveras för
framtida användande för Alnarps landtbruksinstitut, med
rätt för institutet att årligen uppbära den å samma
belopp uppkommande ränta från det beloppet inflyter
till statsverket och intill dess detsamma kommer till
användning för institutet.

Stockholm den 9 maj 1899.

På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.