Statsutskottets Utlåtande N:o 110.
10
iV:o no.
Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1899, kl. 3 e. m.
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående försäljning
af viss del af förra militiebostället 1 mantal
örby n:o 2 Bossgård i Elfsborgs län jemte kronans andel
i fallet och vattnet i Viskaån utanför samma område
m. m.
(I. A.)
Uti en till Riksdagen aflåten, till statsutskottets förberedande behandling
remitterad proposition (n:o 82) af den 7 april innevarande år
meddelas, hurusom ingeniören A. E. Håkansson i en den 4 februari
1896 till Kongl. Maj:t ingifven skrift anfört, att han hade för afsigt
att, i enlighet med ett af chefen för södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
majoren W. Gagner uppgjordt förslag, i det så kallade
Kongsfors vattenfall i Viskaån uppföra en dambyggnad för tillgodogörande
af vattenkraften derstädes i och för en tillämnad fabriksanläggning.
För detta ändamål hade sökanden anhållit, att Kongl. Maj:t
och kronan måtte för förra förste majorsbostället 1 mantal örby n:o 2
Bossgård i Örby socken och Marks härad af Elfsborgs län med sökanden
deltaga i dambyggnaden, som skulle hafva fäste å ena sidan vid
den sökanden tillhöriga frälselägenheten Grenneqvarn och å andra sidan
Statsutskottets Utlåtande N:o Ilo.
11
vid inloppet till qvarnrännan å den nämnda kronoegendomen tillhörande
så kallade Kongsfors qvarn, eller, derest denna framställning
icke beviljades, att sökanden, som i sådant fall hade för afsigt att ensam
utföra dambyggnaden, måtte medgifvas rätt till damfäste å kronoegendomens
mark samt att, jemlikt stadgandena i §§ 3 och 4 i kongl.
förordningen den 30 december 1880 om jordegares rätt öfver vattnet
å hans grund, få nyttja den kronoegendomen tillkommande lotten i
vattnet, i den mån densamma icke toges i anspråk för den vid örby
befintliga qvarnen, intill dess för Kongl. Maj:ts och kronans räkning
rätten till nyttjandet af denna del af vattnet i laga ordning komme att
göras gällande.
Med anledning af denna ansökning hade Kongl. Maj:t genom
bref den 13 juni 1896 förklarat, att kronan icke skulle för nämnda
boställes räkning deltaga i den föreslagna dambyggnaden samt att
Kongl. Maj:t funnit framställningen i öfrig! icke föranleda till annat
yttrande, än att sökanden hänvisades att vid vederbörlig domstol utföra
den talan angående ifrågavarande dambyggnad, hvartill han kunde
finna sig befogad.
Efter häraf erhållen del hade sökanden, jemlikt § 10 i ofvan omförmälda
kongl. förordning om jordegares rätt öfver vattnet å hans
grund, hos domareembetet i Marks härad anmält sin afsigt vara att i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med förenämnda, af majoren Gagner
uppgjorda förslag uppföra ifrågavarande dambyggnad samt uttagit stämning
å Kongl. Maj:t och kronan samt arrendatorn af hemmanet Örby
n:o 2 Bossgård, med yrkande, att det måtte tillåtas sökanden dels att
utan någon ersättning å hemmanets grund erhålla nödigt damfäste och
utföra de öfriga anläggningar, som erfordrades för den tillämnade dambyggnaden,
och dels att få nyttja den hemmanet tillkommande lotten
i vattnet, i den mån densamma icke toges i anspråk för den derå befintliga
qvarnen, intill dess för Kongl. Maj:ts och kronans räkning
rätten till nyttjandet af denna del af vattnet i laga ordning kunde
komma att göras gällande.
Genom den 28 juni 1897 meddeladt utslag, som numera vunnit
laga kraft, hade Marks härads synerätt förklarat sökanden berättigad
att under vissa vilkor uppföra ifrågavarande dambyggnad och att utan
afgift använda icke blott nödigt damfäste å kronans grund, utan äfven,
intill dess kronan gjorde sin rätt i laga ordning gällande, den del i
kronans hälft af vattnet, som ej vid Kongsfors qvarn förbrukades.
Nu hade emellertid sökanden i en den 25 juni 1898 till Kongl.
Maj:t ingifven skrift anfört, att sökanden hade för afsigt att använda
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 110.
den vattenkraft, som vunnes genom omförmälda dambyggnad, till en
elektrisk kraftstation, hvarifrån kraften skulle öfverföras till eu större
fabrik för tillverkning af bomullsgarn, samt att det vore ett oundgängligt
vilkor för att denna fabrik skulle kunna drifvas med någon fördel,
att äfven den kronan tillhöriga andelen af vattnet i Kongsfors vattenfall
kunde för ändamålet användas; och hade sökanden för den skull
anhållit om vederbörligt tillstånd att af kronan inköpa det å en ansökningen
bilagd, af kommissionslandtmätaren G. G. Skärman upprättad
karta upptagna område af förenämnda kronoegendom, utgörande 1 har
76 ar 70 qvadratmeter, jemte hela den kronan tillhöriga andelen af fallet
och vattnet i Viskaån utanför samma område äfvensom derå befiutliga
qvarn- och andra byggnader.
Till stöd för ansökningen hade sökanden ytterligare anfört, att, då
strömfallet vid Kongsfors vore så beskaffad!, att för dess tillgodogörande
strandegarne å ömse sidor hade af nöden dambyggnad hvar
å den andres grund, något sjelfständigt tillgodogörande af fallet från
kronans sida aldrig kunde ifrågakomma och att, då sökanden enligt
synerättens åberopade utslag erhållit laga tillstånd att bygga dam
tvärs öfver vattendraget samt använda kronans hälft af vattnet deri
med undantag af den obetydliga del, som förbrukades för Kongsfors
qvarn, för kronans räkning ej heller något användande af vattnet i
vidsträcktare mån kunde eg a rum utan under de vilkor och mot utbetalande
af den ersättning, som stadgades i § 3 i förut nämnda kongl.
förordning, hvarjemte sökanden förklarat sig villig att för omförmälda
jordområde med kronans andel af fallet och vattnet derutanför samt
den å området befintliga qvarnen och öfriga byggnader erlägga en
köpeskilling af 15,000 kronor, motsvarande derför af förbemälde Gagner
enligt ett handlingarna bilagdt värderingsinstrument åsatt värde.
Sedermera hade till Kongl. Maj:t ingifvits ett protokoll, hållet vid
extra bolagsstämma med Kongsfors spinneriaktiebolag den 30 september
1898 och utvisande, att sökanden till nämnda bolag försålt lägenheten
Grenneqvarn samt att bolaget förbundit sig att, derest nu ifrågavarande
ansökning vunne Kongl. Maj:ts bifall, af sökanden inköpa förenämnda
jordområde, andel i fall och vatten samt qvarn- och öfriga byggnader.
Efter remiss hade domänstyrelsen den 17 sistlidne mars afgifvit
utlåtande och dervid tillika öfverlemnat yttranden i ämnet från arrendatorn
af kronoogendomen i fråga, vederbörande kronofogde och domänintendent
samt Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet.
Af de sålunda hörde hade domänintendenten meddelat, att vid en
den 31 juli 1893 å egendomen förrättad arrendevärdering ett belopp af
Statsutskottets Utlåtande N:o 110.
13
600 kronor af domänintendenten föreslagits skola afgå såsom afdrag å
årliga arrendesumman, för den händelse arrendatorn skulle åläggas att
afstå qvarn med fall och dertill hörande torp äfvensom mark, erforderlig
för en industriel anläggning, hvarjemte domänintendenten, under förutsättning
att arrendatorn möjligen skulle fordra ersättning, utöfver
hvad han af sökanden bekomme för afstående af i ansökningen omnämnda
lägenhet, till högre belopp än det ofvan angifna, liemstält,
huruvida icke lämpligast vore, att med försäljningen finge anstå, intill
dess nuvarande arrendeperiod gått till ända.
Kronofogden hade hemstält om bifall till ansökningen.
Arrendatorn hade förklarat, att, då sökanden förbundit sig, att,
derest han finge af kronan inköpa ifrågavarande vattenfall och område
med byggnader, sökanden eller det bolag, till hvilket det försålda kunde
komma att öfverlåtas, skulle hålla arrendatorn fullt skadeslös för den
minskning i inkomster från den arrenderade egendomen, som genom
den ifrågasatta försäljningen kunde för honom eller hans rättsinnehafvare
uppkomma, arrendatorn för sin del ej hade något som helst att
invända mot ansökningen eller något anspråk att framställa mot Kongl.
Maj:t och kronan, ifall ansökningen bifölles.
Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade, enär ifrågavarande vattenfall
under nuvarande förhållanden ej syntes kunna användas med samma
fördel, som om hela vattenfallet vore i en mans ego, och då någon
förlust för kronan genom vattenfallets försäljning ej uppkomme, men
omkringliggande ort syntes få stor fördel, om en försäljning komme till
stånd, tillstyrkt bifall till ansökningen, dock under förklarande, att dermed
ej afgifvits något yttrande om vattenfallets värde, hvilket Kongl.
Maj:ts befallningshafvande ej tilltrodde sig kunna bedöma.
För egen del hade domänstyrelsen till eu början meddelat, att
förra första majorsbostället 1 mantal örby n:o 2 Bossgård med 1 mantal
Kongsfors n:o 1 i Örby socken genom styrelsens kontrakt den 31 maj
1895 utarrenderats under tjugu års tid från den 14 mars 1896 mot ett
årligt arrende af 1,800 kronor och för närvarande innehades af Albert
Börjesson; att under arrendet vore inbegripna Kongsfors qvarn och
qvarnlägenhet, hvarå funnes följande kronan tillhöriga åbyggnader, nemligen
ett qvarnhus af timmer, 7 meter långt, 7 meter bredt och 5 meter
högt, brädfodradt och inrättadt för två par stenar; eu mjölnarstuga af
timmer, brädfodrad och rödfärgad, 7,5 meter lång, 3,25 meter bred och
3,26 meter hög, innehållande ett boningsrum, kök och förstuga; eu
länga, innehållande svinhus och hållstall af resvirke, 3,75 meter bred,
6,80 meter lång och 2 meter hög, samt en ladugård, 12,8 meter lång,
14
Statsutskottets Utlåtande N:o Ilo.
5,80 meter bred och 2,25 meter hög, indelad till fähus af timmer, foderlada,
loge och sädeslada med ränne af resvirke och bräder; samt att
vid den å hemmanet senast verkstälda arrendeuppskattning arrendevärdet
af qvarn med torp beräknats till 550 kronor.
Vidare hade styrelsen anfört, att, då, så vidt för styrelsen kändt
vore, ifrågavarande jordområde med kronans andel af fallet och vattnet
derutanför samt den å området befintliga qvarnen och andra byggnader
icke kunde för något kronans omedelbara behof användas samt för
hufvudgårdens skötsel desamma kunde utan olägenhet undvaras, men
deremot genom deras försäljning för nu uppgifna ändamål ett industrielt
behof tillgodosåges, styrelsen ej hade något att erinra mot bifall
till ansökningen om deras försäljning, förutsatt att kronan i köpeskilling
tillförsäkrades ett belopp, som fullt motsvarade deras verkliga värde.
Så syntes det styrelsen emellertid ej blifva förhållandet, derest den af
sökanden erbjudna köpeskillingen, 15,000 kronor, skulle godkännas, enär,
enligt hvad af majoren Gagners förutnämnda värderingsinstrument inhemtades,
detta belopp endast utgjode värdet af de omkring 30 effektiva
hästkrafter, som för närvarande användes för qvarnens drift.
Styrelsen ansåge derför, att, på det kronans fördel icke måtte förbises,
köpeskillingen för jordområdet med mera borde bestämmas i den
ordning, som stadgas i kongl. förordningen angående jords eller lägenhets
afstående för allmänt behof den 14 april 1866, och att såsom
vilkor i öfrigt borde stadgas enahanda bestämmelser, som funnes intagna
i kongl. brefvet den 28 maj 1897 angående rätt för Fridafors
fabriksaktiebolag att tillösa sig ett jordområde med angränsande vatten
i Mörrumsån från förra häradshöfdingebostället 1 mantal Karsahult
n:o 1 i Kronobergs län.
Med afseende å hvad i ärendet förekommit har Kongl. Maj:t nu
föreslagit Riksdagen att medgifva,
dels att det å förenämnda, af kommissionslandtmätaren Skårman
upprättade karta angifna området, utgörande 1 har 76 ar 70 qvadratmeter,
jemte hela den kronan tillhöriga andelen af fallet och vattnet i
Viskaån utanför samma område äfvensom derå befintliga qvarn- och
andra byggnader finge till sökanden eller hans rättsinnehafvare med
eganderätt upplåtas mot köpeskilling, som på sökandens eller hans
rättinnehafvares bekostnad bestämdes i den ordning, som i kongl förordningen
den 14 april 1866 funnes föreskrifven i fråga om jords eller
lägenhets afstående för allmänt behof, men icke finge sättas till lägre
belopp än 15,000 kronor, och under vilkor i öfrigt,
Statsutskottets Utlåtande N:o 110.
15
att köpeskillingen skulle till landtränteri i länet inbetalas, innan
jordområdet med fall och byggnader finge af sökanden eller hans rättsinnehafvare
tagas i besittning,
att området med tillhörigheter finge af sökanden eller hans rättsinnehafvare
tagas i besittning vid utgången af nu löpande arrendeperiod
för egendomen den 14 mars 1916 eller dessförinnan å tid, hvarom
sökanden eller hans rättsinnehafvare kunde med egendomens nuvarande
arrendator öfverenskomma,
att, derest sådan öfverenskommelse träffades, sökanden eller hans
rättsinnehafvare skulle, utan något som helst bidrag från kronan, till
arrendator!! årligen erlägga den godtgörelse, som borde tillkomma arrendatorn
för mistning af jordområdet med qvarn och fall med mera, samt
att sökanden eller hans rättsinnehafvare skulle vara skyldig att,
om så påfordrades, uppsätta och för all framtid underhålla stängsel i
jordområdets gräns mot kronans mark;
dels ock att köpeskillingen finge, på samma sätt som köpeskillingarne
för försålda mindre kronoegendomar, användas till inköp
för kronans räkning af skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.
Utskottet, som emot förevararande framställning icke haft något
att erinra} hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 maj 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.