Statsutskottets Utlåtande N:o 105.
I
tf: o 105.
Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1899, kl. 3 e. m..
Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition angående
efterskänkande af kronans rätt till danaarf efter förre
fabriksarbetaren Lars Persson.
(I. A.)
Sedan förre fabriksarbetaren Lars Persson från Harg i Helgona socken
af Södermanlands län den 25 februari 1896 aflidit, efterlemnande sin
hustru Johanna Persson, född Hagström, men icke några vid dödsfallet
kända arfvingar, hade, enligt hvad i en till Riksdagen afbiten proposition
(n:o 88) af den 21 nästlidne april meddelas, enkan Persson i en af Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i nämnda län med skrifvelse den 26 november
1898 insänd skrift anhållit, att, då en del af Lars Perssons qvarlåtenskap,
enligt hvad instrumentet öfver en den 20 maj 1896 förrättad bouppteckning
efter honom utvisade uppgående till 405 kronor 72 öre, skulle såsom
danaarf tillfalla kronan, kronans rätt till berörda arf måtte till sökandens
förmån efterskänkas; till stöd för hvilken framställning sökanden
åberopat, att, enär hon och hennes man alltid lefvat i den föreställningen,
att, då barn i äktenskapet icke funnes, den efterlefvande maken skulle
vid den andras frånfälle vara berättigad att behålla boets samtliga tillgångar,
makarne ej ansett nödigt att genom testamente tillförsäkra den
Bih. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sarnl. 1 Afd. 03 Iläft. (N:is 105—107.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 105«
efterlefvande en rätt, som de trott vara i lag stadgad; vid hvilken ansökning
fogats intyg dels af den 16 november 1898 af vederbörande
pastor, att sökanden, som vore född den 22 november 1821, vore i behöfvande
omständigheter, dels och af den 15 november 1898 af vice ordföranden
i Helgona sockens kommunalnämnd, att sökanden af ålderdomssvaghet
och ofärdighet dåmera vore oförmögen att sig sjelf försörja samt
befunne sig i ömmande behöfvande omständigheter.
I häröfver afgifvet infordradt yttrande hade vederbörande kronofogde,
med förmälan, att sökanden, som för några år sedan genom olyckshändelse
skadat ena höften och endast med största svårighet och icke utan
att begagna käpp kunde förflytta sig från ett ställe till ett annat, saväl
på grund häraf som ock till följd af sin höga ålder numera vore oförmögen
att genom eget arbete försörja sig och dessutom vore i behöfvande
omständigheter, med afseende härå och då det syntes i hög grad önskvärd^
att sökanden, som städse utmärkt sig för redbarhet och ordentlighet,
på gamla dagar komme i åtnjutande af det lilla kapital, som hon
och hennes aflidne man genom träget arbete och en ytterlig sparsamhet
förvärfvat, förordat bifall till ansökningen; hvarjemte Kongl. Maj:ts befallningshafvande
med hänsyn särskildt till sökandens ålder och oförmåga
att genom eget arbete sig sjelf försörja jemväl tillstyrkt bifall till ansökningen.
Slutligen hade kammaradvokatfiskalsembetet i infordradt utlåtande
meddelat, att, ehuru jemlikt beslut af Rönö häradsrätt kungörelse om
Lars Perssons dödsfall varit infördt i Post- och Inrikes Tidningar den 17
oktober, den 19 november och den 21 december 1896, enligt meddelande
från vederbörande kronofogde den 8 november 1898 ännu sistnämnde
dag någon arfvinge efter den aflidne ej anmält sig; att vid efter honom
den 5 juli sistnämnda år förrättadt arfskifte ett belopp af 227 kronor
80 öre tillskiftats hans okända arfvingar; samt att den för dessa förordnade
gode mannen, spinnaren N. M. Bengtsson, till advokatfiskalsembetet
redovisat af sagda medel med derå upplupen ränta efter verkstälda behöriga
utbetalningar återstående 227 kronor 13 öre, hvilket belopp sedermera
blifvit till statskontoret inlevereradt; och hade kammaradvokatfiskalsembetet
på de af Kongl. Maj:ts befallningshafvande anförda skäl tillstyrkt
bifall till ansökningen.
Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit har Kongl. Maj:t
nu föreslagit Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel finge till sökandens förmån efterskänkas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 105.
3
Utskottet, som icke haft något att mot förevarande framställning
erinra, hemställer alltså,
att Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition må af
Riksdagen bifallas.
Stockholm den 9 maj 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.