Statsutskottets Ltlåiande N:o 104.

1

>:o 104.

Ank. till Riksd. kansli den 9 maj 1899, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj ds proposition angående
upplåtande till landiförsvaret af lägenheten Berrita Gurrisigekan
inom Malmöhus län.

(I- A.)

Under åberopande af bilagdt utdrag af protokollet öfver landtförsvarsärenden
den 29 sistlidne mars bär Kongl. Maj:t i en samma dag
till Riksdagen aflåten proposition (n:o 90) föreslagit Riksdagen medgifva,
att lägenheten Berrita Gurrislyckan inom Malmöhus län finge den 14
mars 1900, eller den dag dessförinnan, hvarom öfverenskommelse kunde
träffas med arrendatorerna af lägenheten, upplåtas till landtförsvaret för
att användas till utvidgning af Kronprinsens husarregementes exercisfält.

Af ofvanberörda statsrådsprotokoll inhemtas följande.

I ansökning den 25 oktober 1897 hade förgyllaren G. Wahlström
och fabrikören C. H. Richter, hvilka egde lägenheten Rosenholm, handlanden
J. L. Lundberg, som egde lägenheten Fridhem, och konsul T.
Flensburg i egenskap af förmyndare för C. M. E. Flensburg, hvilken egde
lägenheten Marietorp, anfört, att, sedan Kronprinsens husarregemente blifvit
i sin helhet förlagdt till Malmö, dess exercisfält vid Limhamn vore
otillräckligt, men att en utvidgning lät t kunde åstadkommas, derest Kongl.
Maj:t och kronan, som redan egde den öster om exercisfältet belägna
Bill. till Riksd. Prof. 1809. 4 Sami. 1 Afd. 62 Iläft. (N:o 104.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

lägenheter! Berrita Gurrislyckan, från staden Malmö förvsrfvade den staden
tillhöriga, norr om Berrita Gurrislyckan och öster om exercisfältet
belägna marken och till staden i stället för den mellan sistnämnda mark
och Berrita Gurrislyckan belägna vägen till Limhamn afstode så mycket
jord i södra delen af lyckan, som åtginge till anläggning af en annan
väg från Malmö till Limhamn, i hvilket fall genom omförmälta lyckas
och marks läggande till exercisfältet kunde erhållas ett sammanhängande
fält med en yta af 407,500 qvadratmeter; och förbunde sig sökandena,
som genom dessa åtgärder finge väg till sina lägenheter, att, derest denna
deras framställning inom tre år vunne bifall, inom ett år, efter det så
skett, låta på sin bekostnad anlägga den föreslagna nya vägen.

Chefen för regementet, i ärendet hörd, hade vitsordat behof vet af
att exercisfältet utvidgades, samt i öfrigt yttrat, att genom Berrita Gurrislyckans
och den norr derom belägna markens läggande till exercisfältet,
som nu utgjorde omkring 26 hektar, öfningsplatsen skulle vinna en tillökning
af omkring 12 hektar, motsvarande ungefär ökningen från tre till
fem sqvadroner, samt äfven erhålla en för öfningarne lämpligare form,
hvarjemte regementschefen öfverlemnat en af tre utaf sökandena utgifven
förbindelse att med 2,000 kronor bidraga till gäldandet af kostnaderna
för förvärfvandet åt regementet af omförmälta, staden tillhöriga mark.
Regementschefen tillstyrkte således sökandenas framställning; likaså chefen
för I arméfördelningen, som förmält sig anse en utvidgning af exercisfältet
ytterst behöflig, sedan garnisonsstyrkan ökats från tre till fem sqvadroner
och beväringsöfningarne blifvit dit förlagda.

Sedan emellertid på framställning af regementsförvaltningen om
upplåtelse till regementet af den staden tillhöriga marken drätselkammaren
i Malmö förklarat, att staden önskade erhålla eganderätten till Berrita
Gurrislyckan och att, förrän frågan härom vore afgjord, regeinentsförvaltningens
framställning icke föranledde någon åtgärd, enär drätselkammaren
ansåge ifrågavarande mark icke böra afhändas staden, derest staden
erhölle eganderätten till Berrita Gurrislyckan, har regementschefen
vidare anfört, att för regementet vore hufvudsaken att förvärfva Berrita
Gurrislyckan för sammanläggning med exercisfältet, medan erhållandet
af den staden tillhöriga marken icke vore någon direkt nödvändighet,
samt att vägflyttningen endast folie inom det önskvärdas område.

Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län hade blifvit hörd
i ärendet och meddelat: att hospitalslägenheten Berrita Gurrislyckan, som
omfattade 7 hektar, 75 ar, 48 qvadratmeter, genom kontrakt den 29

■ Statsutskottets Utlåtande N:o 104.

3

augusti 1890 upplåtits till handlanden A. Faxes sterbhusdelegare, hans
numera aflidna enka Cecilia Faxe, född Kockum, samt sönerna handlandena
Cornelius Faxe och Lorens Faxe, till den 14 mars 1922 emot ett
årligt arrende af 413 kronor 69 öre under vilkor, bland andra, att
arrendatorerna skulle vara skyldiga att, der sådant för allmännyttigt
ändamål å kronans vägnar fordrades, afstå lägenheten tillhörig mark
mot åtnjutande af minskning i arrendeafgiften, motsvarande den förlust,
dem tillskyndades; att Berrita Gurrislyckan blifvit för år 1897 bevillningstaxerad
till 20,000 kronor och väl egnade sig att försäljas till villa-''
tomter; och att Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke hade sig bekant,
att Berrita Gurrislyckan skulle behöfva tagas i anspråk för något annat
allmänt ändamål än det nu ifrågasatta. Slutligen hade Kongl. Maj:ts
befallningshafvande hemstält, att på anförda skäl framställningen beträffande
anläggning af ifrågavarande väg måtte lemnas utan afseende, samt
förklarat sig icke hafva något att erinra mot Berrita Gurrislyckans användande
för Kronprinsens husarregementes räkning.

Domänstyrelsen, hvars yttrande jemväl infordrats, hade öfverlemnat
skriftlig förbindelse från arrendatorerna att afstå Berrita Gurrislyckan
mot ersättning för eventuelt växande gröda, hvarjemte domänstyrelsen för
egen del anfört, att Berrita Gurrislyckan, som helt och hållet bestode af
åker och vore obebyggd samt tillhörde antalet af de mindre kronoegendomar,
om hvilkas disposition vid inträffande arrendeledighet det jemlikt
kongl. brefvet den 29 maj 1891 berodde på Kongl. Maj:t att efter omständigheterna
i hvarje fall förordna, icke kunde för något skogsväsendets
ändamål användas eller med annan kronoegendom sammanslås, hvadan
domänstyrelsen icke hade något att erinra mot att lägenheten, derest sådant
pröfvades erforderligt, till exercisplats för ofvannämnda regemente
utlades.

Slutligen hade arméförvaltningen å intendentsdepartementet öfverlemnat
en skrifvelse, deri arrendatorerne förmält, att de brukat Berrita
Gurrislyckan i cirkulation med en annan, dem tillhörig egendom, och
att lägenheten af dem drainerats och befunne sig i hög kultur, delvis
besådd med klöfver och timotej, hvadan de uppskattade den förlust, dem
skulle tillskyndas genom lägenhetens afträdande, till 600 kronor, mot
hvilket, belopp de vore villiga afstå lägenheten redan den 14 mars 1899.
Arméförvaltningen hade, sedan regementsförvaltningen och fördelningsintendenturen
ytterligare blifvit börda, hemstält, att Berrita Gurrislyckan
snarast möjligt öfverlemnades till Kronprinsens husarregemente för till -

4

Statsutskottets* Utlåtande N:o 104.

ökning af dess exercisfält och att medel till ersättning åt arrendatorerne
för arrenderättens afstående måtte med 600 kronor anvisas från fjerde
hufvudtitelns allmänna besparingar.

För egen del har departementschefen anfört, att, då enligt hvad
drätselkammaren i Malmö meddelat, staden Malmö icke syntes villig att
för utvidgningen af Kronprinsens hnsarregementes exercisfält afhända sig
ofvan omförmälta, staden tillhöriga mark öster om exercisfältet samt regementschefen
med anledning häraf framhållit, hurusom erhållandet af denna
mark icke vore direkt nödvändigt för regementet, utan att hufvudsaken
vore, att regementet komme i besittning af Berrita Gurrislyckan, syntes
den af sökandena gjorda framställningen i hvad den afsage nämnda mark
och den ifrågasatta väganläggningen icke böra föranleda någon Kongl.
Majt:s åtgärd. Deremot och enär såväl regementschefen som arméfördelningschefen
vitsordat, att, sedan regementets samtliga sqvadroner förlagts
till Malmö, regementets exercisfält, der äfven beväringens öfningar skulle
försiggå, måste utvidgas, samt domänstyrelsen och Kongl. Majt:s Befallningshafvande
i Malmöhus län meddelat, att Berrita Gurrislyckan icke för
något annat statsändamål erfordrades, ansåge departementschefen framställning
böra göras hos Riksdagen om Berrita Gurrislyckans upplåtande
till regementet. Det belopp, hvarmed ersättning skulle utgå till arrendatorerne
för mistning af arrenderätten till lägenheten, vore icke större,
än att den kunde bestridas af besparingar under fjerde hufvudtiteln.
Då arrendatorerne icke vore ovilliga att före nästkommande fardag afträda
lägenheten till landtförsvaret, borde tiden för lägenhetens afträdande bestämmas
till nästkommande fardag, eller den dag dessförinnan, hvarom
öfverenskommelse kunde träffas med arrendatorerne.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemstälde departementschefen
om den framställning till Riksdagen, som föreliggande proposition
innefattar.

Utskottet, som icke haft något att erinra mot hvad Kongl. Maj:t i
förevarande afseende föreslagit, får alltså hemställa,

att Kongl. Majt:s ifrågavarande proposition må
af Riksdagen bifallas.

Stockholm den 9 maj 1899.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Stockholm, tryckt hos A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag 1899.