Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
1
N:o 10.
/
Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1899, kl. 3 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
nionde hufvudtitel, innefattande anslagen till pensionsoch
indraqninqsstaterna.
[l:a U. A.]
Pensionsstaten.
l:o Kong! Maj:t har i statsverkspropositionen under nionde hufvudtiteln
i punkten 1 föreslagit Riksdagen att, i afseende å kostnaderna för
småskolelärares m. fl. ålder domsunderstöd sanstalts förvaltning och verksamhet
under år 1900, medgifva, att Kongl. Maj:t måtte för sistnämnda
år bestämma de belopp, som för bestridande af anstaltens förvaltningsbestyr
kunde blifva erforderliga; samt att de för berörda förvaltningskostnad
och för anstaltens utgifter i öfrigt under nämnda år erforderliga
medel måtte af Kongl. Maj:t, i den mån influtna afgifter icke vore att
tillgå, anvisas utaf tillgängliga statsmedel såsom förskott, att antingen
ersättas af berörda afgifter, i den mån de under året inginge, eller, derest
sagda afgifter skulle för året befinnas härtill otillräckliga, anmälas till
ersättande af Riksdagen.
Såsom af det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll
öfver ecklesiastikärenden den 30 december 1898 framgår, bar det varit
Bih till Rilcsd. Vrot. 1809. 4 Sami. 1 Afd. 10 lläft. (N:o 10.) 1
Angående
kostnaden för
förvaltningen
af smaskolelärares
m. fl.
ålderdomsunderstödsanstalt
under
är 1900.
[1-]
2
Statsutskottets Utlåtande N;o 10.
Angående
en inom
Andra Kammaren
väckt
motion.
Angående
en inom
Andra Kammaren
väckt
motion.
ifrågasatt, att ifrågavarande understödsanstalt skulle anordnas å fast
stat. Sedan yttrande i ämnet inhemtats från direktionen öfver folkskollärarnes
pensionsinrättning, hvilken ombestyr förvaltningen af anstalten,
har det emellertid befunnits vara en fördel, att den provisoriska
anordningen af samma anstalts förvaltning ännu någon tid måtte fortfara,
på det att man kunde blifva i tillfälle att med någorlunda sannolikhet
öfverskåda dess blifvande omfattning och med tillbörlig säkerhet
beräkna kostnaderna för förvaltningen deraf.
Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning bär utskottet icke
hatt något att erinra och hemställer,
att Kongl. Maj:ts nu ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.
2:o Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 15) har herr
J. G. Hazén föreslagit, att Riksdagen måtte besluta skrifvelse till Kongl.
Maj: t med begäran om utredning och förslag till statsunderstöd åt sådana
äldre behöfvande folkskolelärareenkor, hvilka genom mannens död eller
afsked före tillämpningen af pensionsreglementet den 15 oktober 1875
kommit att stå utanför delaktighet i nuvarande enke- och pupillkassa.
Beträffande de skäl, som motionären till stöd för sin framställning
anfört, tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionen.
Då motionären till stöd för sin framställning icke kunnat åberopa
mer än ett enstaka fall samt utskottet i alla händelser icke håller för
troligt, att sådana enkor, som uti motionen afses, förefinnas till så afsevärdt
antal, att det kan vara lämpligt att för deras skull ifrågasätta en mer
eller mindre vidlyftig utredning genom Kongl. Maj:ts försorg, får utskottet
hemställa,
att herr Hazéns ifrågavarande motion icke må
till någon Riksdagens åtgärd föranleda.
3:o Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 168) har herr
E. Hammarlund föreslagit, dels att Riksdagen måtte besluta, att det
högsta lönebelopp, för hvilket delaktighet i folkskollärarnes pensionsinrättning
finge ega rum, måtte bestämmas till 1,600 kronor, och dels
att Riksdagen för detta ändamål måtte höja det såsom bidrag till folkskollärarnes
pensionering uppförda årsanslag med 5,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
3
Motionären liar till en början framhållit, hurusom, sedan sistlidet års
Riksdag beviljat ett andra ålderstillägg för ordinarie lärare och lärarinnor
vid rikets folkskolor, i följd häraf hvarje lärare och lärarinna efter tio års
oförvitlig tjenstgöring såsom ordinarie komme upp till ett lönebelopp
af 800 kronor. Då lägsta delaktighetsbeloppet i folkskollärarnes pensionsinrättning
skulle motsvara »det högsta lönebelopp, hvaraf lärare, på
grund af tjensteålder, enligt gällande författning eger att komma i åtnjutande»,
utgjorde sålunda från och med innevarande års början lägsta
delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen 800 kronor.
En oegentlighet med afseende på folkskollärarnes pensionering
trädde dermed ännu bjertare i dagen än förut.
Då folkskollärarnes pensionsinrättning år 1867 trädt i verksamhet,
hade det lägsta lönebelopp, efter hvilket skoldistrikt vore förbundet att
ingå i pensionsinrättningen för sina folkskolläraretjenster, varit 400
kronor. Maximibeloppet, för hvilket kunde vinnas delaktighet i inrättningen,
hade satts till 1,000 kronor.
Under de 32 år, som förflutit sedan pensionsinrättningens tillkomst,
hade lärarelönerna så småningom ökats, så att från och med innevarande
år minimidelaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen utgjorde dubbla
beloppet mot år 1867. Maximidelaktighetsbeloppet stode deremot oförändradt
qvar vid 1,000 kronor. Medan alltså vid pensionsinrättningens
tillkomst man funnit det rättvist att medgifva delaktighet efter ett belopp,
motsvarande 2{- gånger minimidelaktighetsbeloppet, hade nuvarande
skilnaden mellan minimum och maximum i det närmaste bortfallit.
För fasthållande af den fullt rigtiga princip, som gjort sig gällande
vid pensionsinrättningens stiftande, syntes det motionären vara nödigt
att med det snaraste vidtaga en ändring.
Härefter har motionären erinrat, att han en gång förut tillåtit sig
fästa Riksdagens uppmärksamhet på den föreliggande frågan, nemligen
uti en motion (n:o 176 vid 1886 års riksdag). Med anledning af denna
motion hade Riksdagen beslutit att i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
»det Kongl. Maj:t ville låta utreda, hvilket inflytande en förhöjning af
högsta delaktighetsbeloppet i folkskollärarnes pensionsinrättning från
1,000 kronor till 1,200 kronor skulle utöfva på nämnda inrättnings
samt folkskollärarnes enke- och pupillkassas förmåga att uppfylla sina
förbindelser, samt, för den händelse den ifrågasatta förhöjningen kan
ske utan afsevärdt ytterligare tillskott från statsverket, för Riksdagen i
ämnet framlägga förslag.»
Dylik utredning hade derefter verkstälts och gifvit vid handen,
att den ifrågasatta ändringen kunde genomföras utan att någon för
-
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
höjning i statsbidraget behöfde komma i fråga åtminstone för den närmaste
tiden. De kostnader, som i framtiden möjligen kunde erfordras
för denna sak, hade beräknats belöpa sig till högst 2,600 kronor årligen.
Kongl. Maj:t hade derför i proposition n:o 19 till 1887 års B-Riksdag
hemstält, »att det högsta lönebelopp, för hvilket delaktighet i folkskollärarnes
pensionsinrättning må ega rum, bestämmes till 1,200 kronor».
Såsom motivering för detta förslag hade statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet anfört bland annat följande:
»Enligt § 13 i det för folkskollärarnes pensionsinrättning gällande
reglemente bestämmes hel pension med hänseende till den läraretjensten
åtföljande lön, för hvilken vederbörande skolområde eller skoldistrikt
vunnit delaktighet i pensionsinrättningen, och utgår med tre fjerdedelar
eller 75 procent af denna lön. Då under nuvarande förhållanden högsta
delaktighetsbeloppet är 1,000 kronor, kan en lärare icke från inrättningen
erhålla större pension än 750 kronor. Åtskilliga vid högre folkskolor
och egentliga folkskolor anstälde lärare åtnjuta dock aflöning
med belopp mer och mindre öfverstigande 1,000 kronor. Skilnaden i
aflöningens och pensionens belopp är för mången af dessa så betydlig,
att svårighet till äfventyrs uppstår för skoldistriktet att, när läraren i
anseende till ålder eller sjuklighet ej längre kan tillfredsställande förrätta
sin tjenst, förmå honom att derifrån afgå. Genom den af Riksdagen
ifrågasatta höjning kan lärarens pension ökas från 750 kronor
till 900 kronor eller med 150 kronor, ett i hans lefnadsställning ej obetydligt
belopp.»
Statsutskottet hade emellertid afstyrkt Kongl. Maj:ts proposition
i ämnet, hvarefter båda kamrarne fattat beslut i enlighet med utskottets
hemställan.
I Andra Kammaren hade flere talare uppträdt till förmån för
Kongl. Maj:ts proposition, under det statsutskottets afstyrkande hemställan
försvarats af blott en talare. Denne hade framhållit, att det väsentligaste
skälet för utskottets förslag hade varit, att man ansett, »att det
icke vore nödigt anslå ytterligare medel till denna pensionering, så länge
folkskollärarnes löner på landsbygden i allmänhet icke äro högre än
700 kronor», samt att utskottet ansett, »att icke något allmänt behof här
föreligger, utan endast ett enstaka i afseende på de större städerna.»
Motionären har vidare anfört, att då han nu, efter det frågan i 12
år fått hvila, å nyo dristade påkalla Riksdagens uppmärksamhet för
denna angelägenhet, skedde detta af den anledning, att under de flydda
åren åtskilliga omständigheter inträffat, som syntes böra medverka till
en lycklig lösning af detta gamla önskemål.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
5
Först och främst hade det skälet, att »folkskollärarnes löner på
landsbygden i allmänhet icke äro högre än 700 kronor», bortfallit. Hvarje
lärare kommer nemligen nu upp till ett lönebelopp, som med endast
200 kronor understiger maximidelaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen.
För det andra kunde man icke numera säga, att här förelåge
»endast ett enstaka behof i afseende på de större städerna». I minst
28 städer i vårt land utginge folkskollärarelönen med högre belopp än
1,000 kronor — detta oberäknadt ersättningen för bostad, vedbrand och
kofoder, för hvilka förmåner pensionsrätt ej får åtnjutas, och hvilken
ersättning beräknats till ett värde af 500 å 600 kronor.
Men äfven på åtskilliga ställen på landsbygden, särskild! på platser,
der lefnadskostnaderna vore synnerligen höga, hade skoldistrikten funnit
sig böra höja lärarelönerna till öfver 1,000 kronor för att derigenom
förskaffa sig dugliga och väl meriterade lärarekrafter. I en landsförsamling
i Skåne vore maximilönen till och med 1,500 kronor utom bostad
och vedbrand.
Slutligen vore att märka, att under det senaste årtiondet inträde
i folkskollärarnes pensionsinrättning medgifvits för åtskilliga utom den
egentliga folkskolan stående lärare, hvilkas lön öfverstege 1,000 kronor.
Så hade vid 1897 års slut delaktighet i pensionsinrättningen vunnits för
24 fenster vid folkskollärareseminariernas öfningsskolor (lön med ålderstillägg
1,800 kronor) och för 21 tjenster vid småskollärareseminarierna.
För alla dessa lärarekategorier förelåge ett behof att få maximidelaktighetsbeloppet
i pensionsinrättningen höjdt. En dylik höjning
utgjorde endast ett vidhållande af de principer, som gjort sig gällande
vid pensionsinrättningens bildande. Den komité, som förberedt pensionsinrättningens
tillkomst, hade nemligen i sitt komitéutlåtande yttrat följande:
Det
skulle »vara både obilligt och till skada för undervisningen,
om all rätt till delaktighet i inrättningen för lärare vid de egentliga
folkskolorna skulle begränsas af minimilönen, och om någon möjlighet
icke bereddes de lärare, som åtnjuta högre lön, att äfven få pensionen
förhöjd. Ty om en lärare till följd af dryga lefnadskostnader eller af
annat skäl anses behöfva större lön än andra, fordrar billighet och rättvisa,
att också hans pension i samma mån förhöjes. Och om pensionsinrättningen
icke bereder möjlighet härtill, utan den afskedade läraren
till följd af pensionens otillräcklighet måste antingen genom försakelser
och umbäranden genomkämpa sin ålderdom, eller såsom ett nådehjon
falla kommunen till last, kan pensionsinrättningen icke anses uppfylla
sitt närmaste ändamål, som är att bereda don orkeslöse läraren ett nöd
-
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
torftigt uppehälle. Det skulle också mycket menligt inverka på undervisningen,
i fall pensionen för en lärare nödvändigt måste bestämmas
efter en möjligen vida lägre lön, än han åtnjuter, emedan han derigenom
skulle se sig tvungen att stanna qvar vid tjensten så länge som möjligt,
äfven sedan han icke längre egde krafter att sköta sitt kall.»
Det vore uppenbarligen med hänsyn framför allt till här sist åberopade
omständighet — alltså skolans välförstådda intresse — som ett
par skoldistrikt på grund af den nuvarande pensionens låga belopp
beslutat tilläggspensioner för sina lärare. Detta sätt att lösa frågan
syntes emellertid ej kunna väntas vinna allmännare efterföljd, helst det
nog förefölle skoldistrikten oegentligt, att det skulle på två olika sätt
sörjas för lärarnes pensionering. Då det funnes en pensionsinrättning
för folkskollärarne, syntes det rigtigast, att denna åtminstone beredde
skoldistrikten en möjlighet att fylla det behof, som här förelåge.
Eftersom minimidelaktighetsbeloppet under de gångna 32 åren
blifvit fördubbladt, borde äfven maximidelaktighetsbeloppet rätteligen
ökas i samma proportion, d. v. s. bestämmas till 2,000 kronor. Motionären
vill dock icke föreslå en så hög siffra, utan ansåge, att ändamålet
skulle vinnas, i fall man satte maximum till 1,600 kronor, d. v. s. dubbla
beloppet af nuvarande minimum. För tjenst, som vunnit delaktighet
efter nämnda belopp, skulle hel pension utgöra 1,200 kronor; — en i
alla fall afsevärd minskning i årsinkomsten för lärare, som åtnjöte i
lön t. ex. 2,250 kronor.
Skoldistriktens bidrag till pensionsinrättningen komme visserligen
att ökas i samma mån delaktighet för läraretjensterna begärdes och
erhölles efter högre lönebelopp. Det kunde dock antagas, att ett genomförande
af förslaget skulle kräfva i någon mån ökadt bidrag från statsverket,
väl icke för enke- och pupillkassan, som befunne sig i en mycket
god ställning, men deremot för folkskollärarnes pensionsinrättning.
År 1886 hade 206 tjenster varit delaktiga i pensionsinrättningen
efter högsta medgifna belopp. Enligt af sakkunnig gjord utredning
skulle, om för alla dessa tjenster begärts och erhållits delaktighet efter
1,200 kronor, erfordrats ett årsanslag af 2,600 kronor.
År 1897 hade antalet tjenster, som vore delaktiga efter 1,000
kronor, ökats till 433. Om för alla dessa begärdes och erhölles delaktighet
efter 1,200 kronor, skulle alltså kräfvas ett årsanslag af 5,465
kronor. Om derutöfver för några tjenster delaktighetsbeloppet ytterligare
höjdes till 1,300 å 1,600 kronor, så skulle än vidare erfordras
omkring 2,500 kronor, alltså in alles omkring 8,000 kronor.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10
7
Ganska säkert vore emellertid, att, om medgifvande lemnades
skoldistrikten att vinna delaktighet i pensionsinrättningen efter belopp
intill 1,600 kronor, det skulle dröja en ansenlig tid, innan de 433
tjenster, som nu vore delaktiga efter 1,000 kronor, komme upp till det
blifvande maximidelaktighetsbeloppet. Och då för genomförande af den
år 1887 ifrågasatta förhöjningen ingen uppoffring från statsverkets sida
då behöft ifrågakomma, kunde ganska säkert den nu föreslagna rättvisa
reformen komma till stånd, utan att för närvarande mera än på
sin höjd 5,000 kronors förhöjning i årsanslaget för folkskollärarnes
pensionering blefve erforderlig.
Det kan visserligen icke bestridas, att det torde finnas ett icke
obetydligt antal folkskollärare, särskildt bland de i städerna anstälde,
hvilka åtnjuta aflöningsförmåner, som delvis ganska betydligt öfverstiga
det för delaktighet i folkskollärarnes pensionsinrättning nu stadgade
maximibeloppet 1,000 kronor. Det bör emellertid icke förbises, att uti
dessa högre löner i allmänhet ingår jemväl hyresersättning med flere
förmåner, på hvilka pensionsrätt icke får grundas.
Såsom motionären erinrat, visade sig Riksdagen sistlidet år behjerta
folkskollärarnes intressen genom att åt dem medgifva ett andra ålderstillägg,
hvarmed följde en ökning å 100 kronor uti minimidelaktigketsbeloppet
i pensionsinrättningen och för statsverket en ökning å 50,000
kronor uti det årliga bidraget till samma pensionsinrättning. Att nu
vidtaga någon förändring uti folkskollärarnes pensionsvilkor, hvarmed
ökade utgifter för staten skulle följa, synes redan med anledning häraf
mindre lämpligt.
Dertill kommer, att för tryggande af ifrågavarande pensionsinrättnings
ekonomiska ställning det befunnits nödvändigt, att densamma
från och med innevarande år erhåller ett med 95,000 kronor höjdt, årligt
statsanslag. Då utskottet derjemte föreställer sig, att de af ett bifall
till motionärens yrkande om delaktighetsbeloppets höjning föranledda
kostnaderna för statsverket ingalunda kunna begränsas inom de af
honom förslagsvis beräknade beloppen 5,000 till 8,000 kronor, utan
sannolikt komma att vida öfverstiga desamma, finner utskottet sig icke
kunna tillstyrka bifall till motionen, utan hemställer,
att herr Hammarlunds ifrågavarande motion icke
må af Riksdagen bifallas.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Angående
en inom
Andra Kammaren
väckt
motion.
4:o Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 50) har
herr O. A. Ericsson i Ofvanmyra föreslagit, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t utreda, i hvad
mån och på hvad sätt ett ålderdomsunderstöd eller en pension måtte
kunna med snaraste beredas våra indelta soldater, såväl vid kavalleriet som
vid infanteriet, samt sedermera för Riksdagen framlägga förslag derom.
Motionären har till en början erinrat, att det inom vårt statslif
vore så ordnadt, att nästan alla embets- och tjensteman efter afgåendet
från tjensten vid en viss ålder åtnjöte en s. k. pension. Denna
pension eller summa penningar, som de årligen uppbure under hela sin
återstående lefnad, uppginge till vissa procent af deras senast innehafda
lön som statstjenstemän, vanligast två tredjedelar af densamma.
Denna hjelp, som staten till en del ansett sig skyldig lemna sina
tjenare på ålderdomen, hade under de senaste åren mer och mer tagits
i anspråk, äfven af dem, som direkt icke kunde sägas vara statens
embetsmän; och under sistförflutna riksdag hade till och med förelegat
ett förslag, som afsett att obligatoriskt förse alla Sveriges arbetare med
ett ålderdomunderstöd.
Men oaktadt denna utsträckning af principen om statshjelp under
ålderns dagar, hade man likväl hittills förbigått en hel här, nemligen
våra indelta soldater; ty ibland desse vore det endast de äldsta, som
efter erhållet afsked kunde bekomma en liten årlig gratifikation, uppgående
till några få kronor, ur en fond eller samlad kassa (Vadstena
krigsmanshusfond).
Orsaken till detta förbigående ansåge motionären ligga deruti,
att dessa m soldater förut uteslutande aflönats af innehafvarne af landets
jordbruk och således på sätt och vis varit deras tjenare, samt på de
flesta orterna erhållit större delen af sin lön in natura, deribland ett
litet torp, hvilket soldaten äfven efter erhållet afsked fått besitta. Nu
deremot hade man mer och mer börjat öfvergå till kontant aflöning,
hvilken helt och hållet vid afskedstagande! öfverflyttades på den nyanskaffade,
och den afgående erhölle derefter ingenting, för så vidt
att han ej tjenstgjort så lång tid, att han, som ofvan nämnts, blefve
»gratialist» och på det sättet årligen erhölle några få kronor. Samtidigt
med denna öfvergång från in natura- till kontant aflöning, försigginge
äfven en annan. Sedan 1885 hade nemligen staten börjat ersätta
jordegaren eller, rättare sagdt, rust- och rotehållaren för rust- och roteringsbesväret,
och den tid vore snart inne, då denna ersättning skulle lemnas
till den fulla, uppskattade kostnaden. Den indelte soldaten blefve så
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
9
ledes snart helt och hållet statens tjenare, hvilken enligt nu gällande
härordning hade den ansvarsfulla och dubbla uppgiften att i farans
stund försvara vårt fädernesland och dervid äfven vara ett stöd för vår
beväring. De hade också hittills erhållit det bästa vitsord i sin tjenstgöring,
och de syntes derför icke längre böra blifva bortglömda och
vanlottade under sina gamla dagar. Vederfaren rättvisa och likställighet
hade alltid eldat den svenske krigaren att med oemotståndlig kraft
uppoffra sitt lif och blod för Konung och fädernesland, och denna vackra
egenskap funnes ännu qvar hos vårt folk och borde tillvaratagas och
uppmuntras.
Statsmagterna syntes således ej längre hvarken kunna eller böra
undgå att vidtaga åtgärder ledande dertill, att våra käcka indelta soldater
med snaraste måtte tillförsäkras ett ålderdomsunderstöd eller eu pension.
Någon synnerligen betungande utgift för statsverket borde en
sådan åtgärd ej kräfva, enär en förvissning om ett ålderdomsunderstöd
säkerligen skulle underlätta soldatanskaffningen och nedbringa statens
kostnad för ersättning af rustnings- och roteringsbesvären; besparingen
i detta hänseende kunde således tillgodoföras det bidrag, staten åtoge
sig att lemna till ifrågavarande ålderdomsunderstöd.
Motionären ansåge sig dock icke kunna eller böra föreslå på hvad
sätt, under hvilka vilkor och till hvilket belopp, ett sådant ålderdomsunderstöd
borde lemnas åt vår indelta soldat, utan vore öfvertygad, att
endast Kongl. Maj:t skulle nöjaktigt kunna åvägabringa en sådan utredning,
som ett dylikt förslag kräfde.
Utskottet förbiser visserligen icke vigten af de synpunkter, som
motionären framhållit för bedömande af den af honom väckta frågan,
eller de skäl, han anfört för ett bifall till sin framställning. Dock har
utskottet, som härvid velat erinra, att åt f. d. indelte soldater redan
utgå pensioner från Vadstena krigsmanshuskassa till belopp af från
15 till 72 kronor årligen samt att jemväl från andra fonder, såsom
invalidhusfonden och Konungens allmänna hospitalsfond, understöd kan
länder vissa förhållanden på ansökan erhållas, ansett, att en så vidtutseende
omreglering af pensionsförhållandena för indelta arméns manskap,
som motionärens förslag synes innebära, icke nu bör ifrågasättas.
De från berörda kassor nu utgående pensioner och understöd äro emellertid,
på sätt motionären framhållit, till sitt belopp ganska obetydliga och
kunna först för den till hög ålderdom komne f. d. soldaten uppgå till
någon mera afsevärd summa. Men äfven med de nuvarande pensionsbeloppen
kan Vadstena krigsmanshuskassa endast genom att årligen
Bill. till llilcsd. Prof. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Angående anslagen
under
pensionsstaten.
tillgripa en del af sitt kapital fullgöra sina pensionsförpligtelser. Dess
kapitalbehållning har nemligen nedgått från 4,845,803 kronor 44 öre
den 1 januari 1890 till 4,578,358 kronor 49 öre den 31 december 1897;
och vid sådant förhållande finner utskottet det vara angeläget, att något
varder till ordnande af ifrågavarande pensionering åtgjordt. Utskottet
har vid öfvervägande af de för sådant ändamål möjligen lämpliga åtgärderna
funnit sig böra jemväl taga i betraktande angelägenheten af,
att desamma icke må leda dertill, att åldern i tjenst för den indelta
arméns manskap varder faktiskt ökad till men för härens stridsduglighet.
Utskottet har trott sig finna, att under närvarande förhållanden målet
lättast skulle vinnas genom att Vadstena krigsmanshuskassa sättes i
tillfälle att utan minskning af sina tillgångar genast vid den indelte
soldatens inträde i pensionsåldern till honom utdela pension till något
högre belopp än för närvarande. En utredning af denna fråga samt af
de kostnader, som skulle uppkomma för statsverket med anledning af
en dylik ökad pensionering från nämnda kassa, finner utskottet vara
önsklig och får, på grund af hvad sålunda anförts, hemställa,
att Riksdagen, med föranledande af herr Ericssons
förevarande motion, må besluta att hos Kongl. Maj:t
anhålla, det Kongl. Maj:t ville låta verkställa utredning,
huruvida från Vadstena krigsmanshuskassa lämpligen
må till f. d. indelte soldater genast vid deras
inträde i pensionsåldern kunna beredas någon förbättring
uti de för närvarande utgående pensionerna,
äfvensom angående storleken af det höjda statsbidrag
till kassan, som af en dylik ökad pensionering skulle
blifva erforderligt, samt derefter till Riksdagen inkomma
med det förslag, hvartill utredningen må befinnas
föranleda.
5:o. I afseende å de i nu gällande riksstat uppförda anslagen
under pensionsstaten har Kongl. Maj:t icke ifrågasatt annan ändring
än den uti propositionen n:o 34 angående civile tjensteinnehafvares
rätt till pension af staten m. m. beträffande anslaget till civilstatens
pensionsinrättning föreslagna, hvilken proposition blifvit till behandling
af särskild! utskott hänvisad.
Utskottet hemställer,
att anslagen under pensionsstaten må i 1900
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
11
års riksstat uppföras med oförändrade belopp, dock
att uppförandet af anslaget till civilstatens pensionsinrättning
må bero af det beslut, Riksdagen i anledning
af särskilda utskottets hemställan på grund af
Kongl. Maj:ts förenämnda proposition n:o 34 kommer
att fatta.
Allmänna indragningsstaten.
6:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 115) har
herr C. H. Björck föreslagit, att Riksdagen ville från och med år 1900
höja den årliga pensionen för f. d. vaktkonstaplarne i Varberg Johan
Auqust Vinberg och Anders Johansson med 160 kronor för hvardera,
så att denna således måtte komma att utgå med 400 kronor årligen
för hvar och en af dem.
Angåeende
ifrågasatt höjning
af pensionen
till f. d.
vaktkonstaplarne
i Varberg
J. A. Vinberg
och A. Johansson.
Motionären har till stöd för denna framställning anfört följande.
Då straffängelset i Varberg 1881 indrogs, hade bestämts, att de
åtta vaktkonstaplar, som varit anstälda vid detsamma, nemligen Gustaf
Olsson, Anders Ahlqvist, Niklas Hed, Anders Hultin, Johan August
Vinberg, Johannes Lind, Olaus Carlsson och Anders Johansson, men
i anseende till ålder och sjuklighet ej lämpligen kunde förflyttas till
tjenstgöring vid .annan fångvårdsanstalt, skulle qvarstanna i Varberg
med skyldighet att i mån af krafter och arbetsförmåga användas dels
att tillse och vårda kronans vid fängelset befintliga inventarier, dels
att biträda vid de reparationer å byggnaderna, som kunde förekomma,
emot åtnjutande årligen, de tre förstnämnde af 400 kronor och de fem
öfriga af 300 kronor hvardera af sina löneförmåner. De tre förstnämnde,
som 1884 uppnått en ålder af 59 år och deröfver, hade genom
kongl. brefvet af den 28 november sistnämnda år erhållit en årlig
pension af 400 kronor hvardera, hvaremot de fem sistnämnde bibehållits
i sina löner, alldenstund lämplig sysselsättning syntes kunna
dem beredas vid disciplinkompaniet, som 1885 förlagts till Varberg.
Då sedermera genom kongl. brefvet den 1 juli 1886 dessa
fem vaktkonstaplar erhållit en pension, som, med fästadt afseende på
att de fortfarande vid fästningen kunde erhålla arbete och aflöning,
12 Statsutskottets Utlåtande A-o 10.
bestämts sa lågt som till 240 kronor för hvarje, både på egen begäran
tre af dem afgatt från sin anställning vid fästningen, hvaremot de
tvenne öfriga, Johan August Vinberg och Anders Johansson, fortfarande
stannat qvar, hvarvid deras aflöning såsom portvakter m. m. småningom
stigit till 365 kronor årligen, så att deras hela årliga inkomst af lön
och pension uppgått till 605 kronor för hvardera tills år 1897. Sistnämnda
år hade emellertid disciplinkompaniet indragits och dermed
äfven deras aflöning, hvadan de nu under sin bräckliga ålderdom
hufvudsakligen hade den obetydliga pensionen af 240 kronor att försörja
sig och sina familjer med. Denna pension vore otillräcklig och
kunde väl ej heller anses som en lämplig ersättning och belöning för
den långa och trogna tjenstetid — närmare 40 år för Vinberg och 33
år för Johansson — hvarunder de slitit ut sig i det allmännas tjenst.
Det syntes under dessa förhållanden vara rätt och billigt, att deras
respektive pensioner höjdes till det belopp, som deras kamrater efter
liknande ålder och tjenstetid erhållit, helst de nu vore sjuke och
orkeslöse samt således ej kunde slå sig fram på den lilla pensionen.
Med anledning af denna framställning vill utskottet till en början
anmärka, att motionärens uppgift, att tre f. d. vaktkonstaplar vid
ifrågavarande f. d. straffängelse, vid namn Olsson, Ahlqvist och Hed,
skulle genom ett kongl. bref den 28 november 1884 hafva erhållit
pensioner å 400 kronor hvarje, synes bero på ett misstag. Sedan
nemligen frågan om pension åt dem af Kongl. Maj:t gjorts till föremål
för proposition till 1885 års Riksdag, dervid Kongl. Maj:t visserligen
föreslog pensioner till nyssnämnda belopp, ansåg Riksdagen högre
pensioner icke böra dem medgifvas, än som motsvarade 80 procent å
de arfvoden, de då uppburo, och beviljade derför pensioner till belopp
af endast 320 kronor åt dem hvar.
Hvad beträffar nu ifrågavarande två f. d. vaktkonstaplar, Vinberg
och Johansson, har utskottet af vid motionen fogade handlingar inhemtat,
att de äro födde, Vinberg den 21 april 1833 och Johansson den 25
juni 1830. Vidare vill utskottet erinra, att, sedan, med anledning af
en utaf dem år 1884 gjord ansökan om pension, fångvårdsstyrelsen
föreslagit åt dem pensioner å 300 kronor hvardera samt Kongl. Maj:t
till 1886 års Riksdag aflåtit proposition i enlighet med fångvårdsstyrelsens
förslag, Riksdagen fann pensionerna böra begränsas till 80
procent af deras åtnjutna arfvoden, eller sålunda till 240 kronor, under
förklarande derjemte, att Riksdagen ansåge sig ega så mycket större
skäl att vidtaga dylik nedsättning i de begärda pensionsbeloppen, som
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
13
omförmälde vaktkonstaplar icke kunde åberopa hvarken någon synnerlig
hög ålder eller jemförelsevis längre tjenstetid.
Under dessa förhållanden, samt då dessutom utskottet, som håller
före, att Kongl. Maj:t ej lärer underlåta att beträffande nu ifrågavarande
två f. d. vaktkonstaplar, hvilka, sedan nämnda pension dem beviljades,
förblifvit i statens tjenst i ytterligare mer än elfva år, till Riksdagen
aflåta framställning om förhöjd pension, för den händelse Kongl. Maj:t
dertill finner skäl, icke anser det lämpligt att, på yrkande af enskild
motionär, ändring vidtages i de sålunda redan förut af Riksdagen faststälda
pensionsbeloppen, finner utskottet sig böra hemställa,
att herr Björcks ifrågavarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
7:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
och under hänvisning till hvad uti det vid statsverkspropositionen fogade
utdrag af statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 21 oktober
1898 är af departementschefen uti förevarande ämne anfördt, hemställer
utskottet,
att för verkmästarne vid salpetersjuderistaten
Carl Peter Hansson och Bror Christian Johansson må
å allmänna indragningsstaten uppföras pensioner till
belopp af 50 kronor för hvardera, att räknadt från
1898 års ingång af dem under deras återstående lifstid
årligen åtnjutas.
8:o. Uti statsverkspropositionen under förevarande hufvudtitel
har Kongl. Maj:t i punkten 3 föreslagit, att för drängen vid krigsskolan
Lars Erik Lindblöm måtte å allmänna indragningsstaten uppföras en
pension af 250 kronor, att af honom under hans lifstid årligen åtnjutas
med beräkning från och med månaden näst efter den, då han från sin
befattning vid krigsskolan erhållit entledigande.
Beträffande denna framställning innehåller statsrådsprotokollet
öfver landtförsvarsärenden den 22 december 1898 följande.
Uti en af Hans Kongl. Höghet Kronprinsen i egenskap af inspektör
för militärläroverken med tillstyrkan af bifall öfverlemnad skrifvelse af
den 80 augusti 1898 hade chefen för krigsskolan, med anmälan, att
såsom vaktmästare vid Karlbergs slott tjenstgörande drängen Lars Erik
Angående
pension för
verkmästarne
C, P. Hansson
och B. C.
Johansson.
[2-]
Angående
pension för
drängen vid
krigsskolan
L. E. Lindblom.
[3.]
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Lindblom på grund af sjukdom anhållit om afsked från sin tjenst med
pension, understält pensionsfrågan Kongl. Maj:ts pröfning och dervid,
under åberopande af för Lindblom utfärdade, skrifvelsen bifogade fräjde-,
läkare- och tjenstgöringsbetyg samt med tillkännagifvande, att Lindblom
under senaste tiden såsom aflöning åtnjutit 2 kronor om dagen,
eller 730 kronor för år, hemstält, att, då till krigsskolans disposition
icke funnes några medel för pensionering af derstädes anstälde drängar,
men det syntes obilligt, om Lindblom, som vid krigsskolan tjenat i
mer än 24 år, skulle efter en långvarig och trogen tjenst, hvilken på
grund af dervid ådragen sjukdom måst afbrytas, meddelas afsked, utan
att det i någon mån sörjdes för hans uppehälle för framtiden, Kongl.
Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition om beviljande åt Lindblom
för hans återstående lifstid af en årlig pension af 500 kronor,
att utgå från och med september månad 1898.
Af förenämnda betyg inhemtades, att Linblom, som vore född den
11 januari 1851 och således uppnått en ålder af nära 48 år, under en
sammanräknad tid af 24 år varit vid krigsskolan anstäld såsom dels
utarbetare, dels postbud och dels vaktmästare; att han, enligt afgifna
läkarebetyget, under sin tjensteutöfning vid krigsskolan ådragit sig
kronisk ledgångsreumatism, hvilken trots fortgående läkarebehandling
icke förbättrats, och att han på grund deraf nu och för framtiden vore
oförmögen att fullgöra den tjenst, han vid krigsskolan innehade; samt
att Lindblom, enligt vitsord af krigsskolans förutvarande chef, med stor
pligttrohet och arbetsamhet skött sina åligganden och sannolikt genom
den ansträngande tjensten såsom postbud och städningsarbetet i kalla
förstugor och dragiga lokaler ådragit sig den sjuklighet, som nu gjorde
honom mindre arbetsför.
Uti häröfver infordradt och den 11 november 1898 afgifvet utlåtande
hade arméförvaltningen förklarat sig icke i öfrigt hafva något
att erinra emot chefens för krigsskolan ofvanberörda framställning,
men hemstält, att den ifrågasatta pensionen finge beräknas och utgå
från och med månaden näst efter den, uti hvilken Lindblom från sin
befattning vid krigsskolan erhölle entledigande.
Statskontoret, hvars yttrande i ärendet jemväl infordrats, hade
den 3 december 1898, med erinran, att i gällande stat för krigsskolan
funnes under rubrik »Betjeningsstaten» upptaget för 22 drängar ett
belopp af 11,000 kronor, från hvilket den af Lindblom åtnjutna aflöning
af 730 kronor per år utgått, anfört, att statskontoret lika med öfriga
vederbörande funne det tillbörligt, att Lindblom, derest han till följd
af sjuklighet icke längre kunde bibehållas i sin nuvarande befattning
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
15
vid krigsskolan, blefve vid sin ofrivilliga afgång från tj ensten hugnad
med något understöd för sina återstående dagar, men att statskontoret,
vid det förhållande, att Lindblom, om än oförmögen till skötande af de
sysslor, honom vid krigsskolan ålåge, icke syntes vara till allt arbete
oduglig och således torde kunna sjelf något bidraga till sin försörjning
samt med jemväl fästadt afseende å Lindbloms ålder och tjenstetid,
funne sig icke kunna förorda understöd till så högt belopp, som föreslagits,
och derför hemstält, att detsamma måtte bestämmas till 250
kronor, att i årlig pension utgå från och med månaden näst efter den,
hvaruti afsked blifvit Lindblom meddeladt.
På grund af hvad sålunda förekommit, ansåge sig departementschefen,
med särskild hänsyn till, att Lindblom efter all sannolikhet
under utöfning af sin tjenst vid krigsskolan ådragit sig den sjukdom,
som numera gjort honom oförmögen att fortfarande fullgöra sina tjensteåligganden,
böra tillstyrka aflåtande af proposition i ämnet i enlighet
med statskontorets hemställan.
Med anledning af hvad sålunda i statsrådsprotokollet uti denna
fråga anförts, finner sig utskottet emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning
icke böra göra annan erinran, än att den ifrågasatta statshjelpen
åt Lindblom torde böra utgå i form af årligt understöd och
icke såsom pension, och hemställer alltså utskottet,
att Riksdagen må bevilja drängen vid krigsskolan
Lars Erik Lindblom för hans återstående lifstid
ett årligt understöd å 250 kronor, att utgå från
allmänna indragningsstaten och beräknas från och
med månaden näst efter den, då han från sin befattning
vid krigsskolan erhållit entledigande.
9:o. Uti en till Riksdagen den 24 februari 1899 aflåten särskild
proposition (n:o 74) har Kong]. Maj:t föreslagit Riksdagen medgifva,
att för förre sergeanten vid Bohusläns regemente C. J. Stjernman
finge å allmänna indragningsstaten uppföras en pension af trehundrasextio
kronor, att af honom från och med den 1 januari 1900 årligen
under hans återstående lifstid åtnjutas.
Det vid propositionen fogade statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden
den 24 februari 1899 utvisar, att då anmälts en hos Kongl.
Maj:t af löjtnanten vid Jemtlands fältjägareregemente G. A. Stjernman
Angående
pension åt
förre sergeanten
G. J.
Stjernman.
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
gjord ansökan derom, att, enär hans broder, förre sergeanten vid Bohusläns
regemente C. J. Stjernman, hvilken år 1897 sökt och erhållit
afsked från regementet, dervid lidit af sinnessjukdom och icke varit
tillräknelig för sina handlingar, samt C. J. Stjernman, hvars sinnessjukdom
varat i 3 å 4 år, numera af läkare förklarats för all framtid
otjenstbar, Kongl. Maj:t måtte tillerkänna C. ,T. Stjernman den pension,
som enligt gällande bestämmelser vore af obotligt vansinne lidande
militär tillförsäkrad.
Vid ansökningen hade funnits fogade tjensteförteckning, läkareintyg
och öfriga handlingar, af hvilka framgått, bland annat, att C.
J. Stjernman, som vore född den 23 april 1866, den 8 oktober 1884
antagits till volontär vid Bohusläns regemente och den 18 april 1889
befordrats till sergeant i regementet samt den 1 augusti 1891 konstituerats
till sergeant af 2 klassen; att han, som på grund af nervös
hjertåkomma varit befriad från 1891—1893 års möten, på egen begäran
den 3 september 1897 erhållit afsked från beställning på stat; att
O. Gill, som under åren 1895 och 1896 tjenstgjort såsom extra läkare
vid regementet _ och derunder haft tillfälle iakttaga C. J. Stjernmans
sinnestillstånd, intygat, att denne förefallit långt ifrån normal och att
Gill ansåge honom lida af höggradig nervsvaghet (ueurasthenia); att
legitimerade läkaren F. Svensson uttalat såsom sin öfvertygelse, att
C. J. Stjernman redan i september 1897 lidit af sinnessjukdom och
vant otillräknelig; samt att öfverläkaren vid Upsala hospital, der C. J.
Stjernman numera vårdades, intygat, att denne lede af kronisk sinnessjukdom
och antagligen aldrig skulle blifva tjenstbar såsom militär,
att det måste antagas, att C. J. Stjernman redan i september 1897
varit sinnessjuk, och att den nervsvaghet, som extra läkaren Gill åren
1895 och 1896 iakttagit hos C. J. Stjernman, borde antagas hafva
utgjort prodromerna till hans nuvarande sinnessjukdom.
Efter erhållen remiss hade chefen för tredje arméfördelningen
öfverlemnat och såsom eget utlåtande åberopat ett af chefen för Bohusläns
regemente afgifvet yttrande, deruti regementschefen förklarat, att
han, på grund af hvad läkarne intygat, ansåge det vara med billighet
och rättvisa förenadt, att C. J. Stjernman behandlades, såsom om han
blifvit sinnessjuk under den tid, han varit i tjenst, och att C. J. Stjernman
fördenskull syntes böra komma i åtnjutande af pension från allmänna
indragningsstaten inom den tid, som författningarne i dylikt
fall bestämde.
Vidare hade medicinalstyrelsen blifvit i ärendet hörd och dervid
afgifvit det utlåtande, att den höggradiga nervsvaghet (neurasthenia),
17
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
hvaraf C. J. Stjernman redan åren 1895 och 1896 lidit, antagligen
utgjort förebud (prodromer) till hans nuvarande sinnessjukdom, samt att
han vid afskedstagandet i september 1897 sannolikt varit på grund af
sinnessjukdom beröfvad förmågan att sina handlingar fritt bestämma
och deras följder bedöma.
Slutligen hade statskontoret med infordradt utlåtande inkommit
och dervid öfverlemnat uppgift från vederbörande länsman, att C. J.
Stjernman egde \ mantal Dyrhufvud i Ljungs socken jemte åtskillig
lösegendom, som af länsmannen värderats till 4,000 kronor för den
fasta och 1,000 kronor för den lösa egendomen.
För egen del hade statskontoret — under erinran, dels att jemlikt
8:de punkten i kongl. cirkuläret angående ny pensionsreglering för
armén den 22 juni 1897 den löntagare, som i minst tre ar lidit af
lamhet, blindhet eller vansinne, utan att anledning förefunnes, att han
kunde återvinna tjenstbarhet, finge, sedan detta förhållande genom föregående
undersökning blifvit utredt, utan egen ansökning från tjensten
skiljas mot åtnjutande under sin återstående lifstid af pension från allmänna
indragningsstaten till belopp, motsvarande den enligt nämnda
cirkulär för tjensten bestämda pension och fyllnadspension, dels ock
att enligt lista punkten af samma cirkulär dessa pensionsförmåner
utginge för lön ej öfverstigande 1,000 kronor med lönens hela belopp
med tillägg för underbefäl, som berättigats till beklädnad eller ersättning
derför, af dessa förmåners värde, beräknadt till vissa procent
af lönen, eller för sergeant af 2:a klassen till 50 procent — anfört, att
C. J. Stjernman, i hvars aflöning vid regementet ingått lön 240 kronor
och beklädnad 120 kronor, torde, derest han icke sökt och erhållit
afsked, med stöd af 8:de punkten af förberörda cirkulär, vid innevarande
års utgång kunnat blifva å allmänna indragningsstaten Överflyttad med
pension till belopp af 860 kronor; och då styrkt blifvit, att C. J. Stjernman
icke varit att anse såsom tillräknelig vid den tid, då han begärt
afsked och sålunda gått händelserna i förväg samt beröfvat sig sin
lagliga rätt till lön eller pension, hade statskontoret ansett ansökningen
vara förtjent af afseende, så mycket hellre som C. J. Stjernmans
ekonomiska ställning icke vore för hans framtida uppehälle
betryggande, hvadan statskontoret tillstyrkt, att proposition måtte till
Riksdagen aflåtas om beviljande för G. J. Stjernman å allmänna indragningsstaten
af en årlig pension åt 360 kronor att utgå från och
med den 1 januari år 1900.
För egen del har departementschefen hänvisat till de sålunda
afgifna yttrandena.
llili. till Biksd. Prat. 1809. 4 Sami. 1 Åfd. 10. Uäft.
3
18
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
På grund af hvad sålunda upplysts, anser utskottet det visserligen
vara billigt, att något understöd af statsmedel må beviljas Stjernman,
men håller utskottet före, att, då denne genom att sjelf begära afsked,
om ock detta måste antagas hafva skett i mindre tillräkneligt tillstånd,
sjelf beröfvat sig den rätt, han eljest haft till pension, samt Stjernman är
ogift och icke medellös, pensionen lämpligen kan bestämmas till 200 kronor,
hvilket, belopp ungefär motsvarar afgiften för hans vårdande å hospital.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att för
förre sergeanten vid Bohusläns regemente C. J. Stjernman
må å allmänna indragningsstaten uppföras en
pension af tvåhundra kronor, att af honom från och
med den 1 januari 1900 årligen under hans återstående
„ lifstid åtnjutas.
sion ''åt "jörre . 10:o. Uti särskild till Riksdagen den 6 mars 1899 afbiten proposi
sjukima-
tion (n:o 78) har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att för förre sjuk''^G^Caritson
busdrängen vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm jtfils Johan
och förra ba- Gustaf Carlsson och förra baderskan derstädes Brita Maria Charlotta
decSkihrgmcm. Bergman, född Wahlström, å allmänna indragningsstaten uppföra pensioner
till belopp af 400 kronor för den förre och 450 kronor för den
senare, att från och med den 1 januari innevarande år af dem under
deras återstående lifstid årligen åtnjutas.
Beträffande denna framställning inhemtas af det vid propositionen
fogade statsrådsprotokoll öfver landtförsvarsärenden den 6 mars 1899
följande.
Uti skrifvelse den 13 september 1898 hade direktionen öfver allmänna
garnisonssjukhuset i Stockholm, med erinran, att den beslutade
nya organisationen af sjukhuset vore afsedd att träda i kraft den 1
januari 1899, gjort framställning om beredande af understöd åt dem
bland den vid sjukhuset anstälda personal, som syntes böra af sådant
understöd komma i åtnjutande till följd vare sig deraf, att deras tjenstebefattningar
vore afsedda att indragas, eller deraf, att de för ålder,
sjuklighet eller eljest vore mindre lämpliga att fortfarande efter den
nya organisationens genomförande användas i sjukhusets tjenst, och
hade i sådant hänseende af direktionen hemstälts bland annat, att nedannämnda
två, betjeningsstaten tillhörande, personer, Indika under längre
tid med pligttrohet fullgjort sina tjensteåligganden, måtte under sin
19
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
återstående lifstid tilldelas pensioner från allmänna indragningsstaten
till följande, den kontanta aflöning, en hvar af dem vid sjukhuset åtnjutit,
motsvarande belopp, nemligen:
sjukhusdrängen Nils Johan Gustaf Carlsson .............................. kr 456: 2 5
och baderskan Brita Maria Charlotta Bergman, född Wahlström, t> 456: 2 5
hvilka åtnjöte, förutom den kontanta aflöningen, jemväl fri bostad å
sjukhuset med ved och lyse äfvensom daglig portionsersättning.
Uti härötver den 30 december 1898 atgifvet utlåtande hade arméförvaltningen
å intendents- och civila departementen yttrat, att för sjukhusdrängen
Carlsson samt baderskan Bergman funnes icke plats enligt
den nya organisationen, och att med afseende å hvad som blifvit upplyst
rörande Bergmans lefnads- och tjensteålder samt Carlssons helsotillstånd
arméförvaltningen funne deit vara med billighet och statens
husbondevärdighet öfverensstämmande, att dessa ej utan vidare afskedades.
Arméförvaltningen ansåge således, att pensioner å indragningsstaten
borde beredas Carlsson och Bergman med 450 kronor hvardera..
Vidare hade statskontoret den 16 sistlidne januari inkommit med
yttrande i detta ärende och dervid anfört, att, beträffande Carlsson,
statskontoret af handlingarna inhemtat, att denne uppnått en ålder af
58 år och varit i sjukhusets tjenst anstäld i 14 år samt, enligt den 2
december 1892 faststäld aflöuingsstat, uppburit dagarfvode med 1 krona
25 öre, hvarförutom han varit berättigad till fri bostad å sjukhuset jemte
ved och lyse äfvensom till daglig portionsersättning;
att Carlsson enligt behörigt läkarebetyg till följd af tarmblödningar
vore mycket nedsatt till sina kroppskrafter och derför oförmögen att
genom arbete sig försörja, samt att någon varaktig förbättring i hans
tillstånd icke för framtiden vore att förvänta; samt
att Carlssons befattning icke upptoges i den nya staten, utan
skulle ersättas med manskap från Svea trängbataljon;
och hade statskontoret, som delat den af arméförvaltningen uttalade
mening, att det icke vore med billighet och statens husbondevärdighet
öfverensstämmande att utan vidare afskeda Carlsson, men
ansett, att hans jemförelsevis korta tjenstetid påkallade en nedsättning
jemväl i de af arméförvaltningen förordade pensionsbeloppen, fördenskull
hemstält, att genom proposition Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen
att åt Carlsson å allmänna indragningsstaten uppföra årspension
af 400 kronor att utgå under hans återstående lifstid från och med
månaden näst efter den, hvari han blifvit från sin innehafvande befattning
vid sjukhuset skild.
Vidare hade statskontoret, i likhet mod direktionen och arméför -
20
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
vattningen, funnit sig höra till erhållande af pension å allmänna indragningsstaten
förorda baderskan Bergman, hvilken, enligt hvad styrkt
blifvit, uppnått en ålder af nära 65 år och i mer än 41 år varit vid
sjukhuset anstäld, men hvilkens befattning ej återfunnes i den nya
staten; och då hennes å 1892 års stat faststälda aflöning utgjorts af
dagarfvode till belopp af 1 krona 25 öre samt hon dessutom egt att
åtnjuta fri bostad å sjukhuset med ved och lyse samt daglig portionsersättning,
hade statskontoret icke haft någon erinran att framställa
mot det pensionsbelopp af 450 kronor, hvartill hon af arméförvaltningen
blifvit föreslagen, utan hade statskontoret hemstält, att jemväl
beträffande henne proposition måtte till Riksdagen aflåtas om uppförande
af pension å allmänna indragningsstaten att med 450 kronor utgå
under hennes återstående lifstid, räknadt från och med månaden näst
efter den, hvarunder hennes anställning vid sjukhuset upphört.
Med anledning af hvad sålunda förekommit, har departementschefen
förklarat sig anse, att pensioner å allmänna indragningsstaten syntes
böra, på sätt embetsverken tillstyrkt, beredas Carlsson och Bergman,
på grund af deras lefnads- och tjensteålder samt hvad om den förres
helsotillstånd blifvit upplyst, äfvensom dels att de belopp, statskontoret
i sådant hänseende föreslagit, syntes kunna vara för ändamålet tillräckliga,
och dels att pensionerna borde utgå från och med den 1 januari
innevarande år, då Carlssons och Bergmans anställning vid sjukhuset
upphört.
Emot Kongl. Maj:ts förevarande framställning har utskottet icke
funnit annat att .erinra, än att med fäst afseende på de beslut Riksdagen
fattat, dels år 1897 i fråga om pension åt tvätterskan vid allmänna
garnisonssjukhuset Emilia Höglund och dels år 1898 angående pension
åt kokerskan derstädes Maria Nilsson, utskottet ansett sig icke kunna
för Bergman förorda pension till högre belopp än som för sistnämnda
två personer medgifvits eller 300 kronor. Utskottet hemställer derför,
att Riksdagen må på det sätt bifalla Kongl.
Maj:ts förevarande framställning, att Riksdagen för
förre sjukhusdrängen vid allmänna garnisonssjukhuset
i Stockholm Nils Johan Gustaf Carlsson och förra
baderskan derstädes Brita Maria Charlotta Bergman,
född Wahlström, å allmänna indragningsstaten uppför
pensioner till belopp af 400 kronor för den förre och
300 kronor för den senare, att från och med den 1
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
21
januari innevarande år af dem under deras återstående
lifstid årligen åtnjutas.
ll:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 248) hafva
herrar C. Wallis och C. H. Björck hemstält, att Riksdagen måtte besluta
att å allmänna indragningsstaten uppföra pensioner till belopp af 400
kronor för hvardera af förre vaktmästarne vid allmänna garnisonssjukhuset
i Stockholm, Anders Petter Andersson Dahlin och Carl Erik
Nyström, att utgå från och med månaden näst efter den, hvari de
blifvit från sina innehafvande befattningar vid sjukhuset skilde och
intill dess de erhölle annau anställning i statens tjenst.
Beträffande de skäl, som motionärerna anfört till stöd för framställningen
i fråga, får utskottet hänvisa till sjelfva motionen.
Såsom jemväl motionärerna erinrat, är i statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden den 6 mars 1899, hvilket finnes fogadt vid Kongl.
Maj:ts under nästföregående punkt 10:o i detta utlåtande af utskottet
behandlade proposition n:o 78, angående pensioner åt förre sjukhusdrängen
vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm Nils Johan Gustaf
Carlsson och förra baderskan derstädes Brita Maria Charlotta Bergman,
meddeladt, att fråga förevarit om pension äfven åt de uti denna motion
omförmälda personer, Dahlin och Nyström, hvilka uppnått en ålder af,
Dahlin 45 och Nyström 43 år, samt varit i sjukhusets tjenst anstälde, Dahlin
15 och Nyström 17 år. Arméförvaltningen och statskontoret, som i
ärendet hörts, hade tillstyrkt pensions beviljande, men departementschefen
förklarade sig anse Dahlins och Nyströms lefnads- och tjensteålder
icke kunna för dem grundlägga något berättigadt anspråk på
pension för deras återstående lifstid. Då de, enligt hvad departementschefen
vidare anfört, uppnått en lefnadsålder af respektive 45 och 43
år, befunne de sig i den ålder, då mannen i allmänhet vore fortfarande
fullt arbetsför; de borde följaktligen kunna finna ny anställning och
derigenom utväg att försörja sig, men då någon tid kunde komma att
åtgå, innan dylik anställning kunde af dem erhållas, syntes det billigt,
att en hvar af dem måtte tilldelas en gratifikation för en gång, afsedd
att underlätta deras utkomst under, den tid, de kunde komma att sakna
anställning. Gratifikationens belopp ansågos för hvardera lämpligen
kunna bestämmas till C00 kronor, och hemstälde derför departementschefen,
att Kongl. Maj:t behagado medgifva, att till Dahlin och Nyström
finge från fjerde hufvudtitelns anslag till extra utgifter utbetalas en
Angående eu
inom Andra
Kammaren
vackt motion.
22
Statsutskottets Utlåtande N;o 10.
Angående pension
för lektorn
vid
sjökrigsskolan
J. F. Lagerlund.
[4]
gratifikation för en gång af 600 kronor åt hvardera. Denna hemställan
blef af Kongl. Maj:t gillad och bifallen.
Då således Kongl. Maj:t helt nyligen förehaft till ompröfning frågan
om pension åt Dahlin och Nyström samt desse i stället för pension
beviljats en gratifikation å 600 kronor hvardera, hvilken redan torde
vara till dem utbetald, hemställer utskottet,
att herrar Wallis’ och Björcks förevarande
motion icke må af Riksdagen bifallas.
12:o. Kongl. Maj:t har uti punkten 4 under denna hufvudtitel i
statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen medgifva, att för lektorn
vid sjökrigsskolan Johan Fredrik Lagerlund måtte å allmänna indragningsstaten
uppföras en årlig pension af 3,500 kronor, att under hans
återstående lifstid utgå från och med månaden näst efter den, då afsked
från hans anställning vid sjökrigsskolan blefve honom beviljadt.
Enligt hvad det vid propositionen fogade utdrag af statsrådsprotokollet
öfver sjöförsvarsärenden den 30 december 1898 utvisar, har
föredragande departementschefen, efter anmälan af eu af chefen för
sjökrigsskolan öfverlemnad och till nådigt bifall förordad ansökning,
deri lektorn vid skolan m. m. Johan Fredrik Lagerlund, med förmälan
att han öfverskridit en ålder af 70 år och numera funne sina krafter
vara i aftagande, så att han icke kunde fullgöra alla de skyldigheter,
som ålåge honom såsom lektor i matematik jemte mekanik samt fysik
vid skolan, anhållit, att honom vid afskedstagandet måtte beredas eu
årlig pension i enlighet med de grunder, som gälde för lektorerna vid
rikets allmänna läroverk, eller 4,350 kronor, utgörande 80 procent å
de sökanden, såsom lektor, tillkommande aflöningsmedel, 5,438 kronor,
vidare i detta ärende anfört följande.
Redan vid 1888 års riksdag hade Kongl. Maj:t, i sammanhang
med proposition om uppförande af lärarne vid sjökrigsskolan å ordinarie
stat, till Riksdagen gjort framställning angående pensionsrätt för samma
lärare. Nämnda proposition hade emellertid af Riksdagen afslagits,
emedan frågan ansetts lämpligen böra komma till afgörande i sammanhang
med en omorganisation af rikets allmänna läroverk, hvadan, och
då aflöningen alltså fortfarande komme att utgå i form af arfvoden,
jemväl frågan om pensionsrätt fått förfalla. Hos Kongl. Maj:t hade
under år 1897 lektorerna vid nämnda skola anhållit om aflåtande af
förnyad proposition till Riksdagen angående rätt för de ordinarie lärarne
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
23
vid skolan att åtnjuta pension från allmänna indragningsstaten enligt
samma grunder, som vore eller blefve bestämda för ordinarie ämneslärare
vid de allmänna läroverken. Till stöd för denna sin anhållan
och för att visa de ordinarie lärarnes vid sjökrigsskolan likställighet
med lärarne vid de allmänna läroverken hade sökandena åberopat
bestämmelserna i §§ 14 och 68 af gällande stadga för sjökrigsskolan
den 1 november 1889, enligt hvilka bestämmelser behörighet att söka
lektorstjenst tillkomme den, som vore behörig till sökande af lektorstjenst
vid rikets allmänna läroverk, samt vid förslags uppgörande till
lärokurser borde iakttagas, att kadett, som genomgått alla landklasserna,
skulle i de icke militära ämnena besitta ett kunskapsmått, icke
understigande det, som för godkänd afgångsexamen vid rikets allmänna
läroverk fordrades, hvarjemte sökandena framhållit, bland annat,
att löneförmånerna för de ordinarie lärarne vid sjökrigsskolan, hvilka
å sina tjenster egde af Kongl. Maj:t utfärdade fuilmagter, enligt Riksdagens
beslut utginge dels af statsmedel, dels af den terminsafgift,
som ålåge kadetterna att erlägga, samt utgjorde för hvar och en af
dessa lärare, som uppnatt högsta lönegraden, sammanlagdt i rundt
tal 4,600 kronor för år. Uti häröfver afgifvet utlåtande af den 10
november 1897 hade statskontoret förklarat sig icke kunna finna någon
giltig anledning, hvarför icke de vid sjökrigsskolan fast anstälde
lektorer skulle få komma i åtnjutande af en förmån, hvilken tillförsäkrats
såväl deras vederlikar vid de allmänna läroverken som öfver hufvud
taget alla andra med dem jemförliga ordinarie lärare vid statens läroanstalter,
såsom t. ex. navigationsskolorna, tekniska högskolan, Chalmers
tekniska läroanstalt, tekniska elementarskolorna, farmaceutiska
institutet och veterinärinstitutet med flera, hvarför statskontoret tillstyrkt,
att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta proposition af
hufvudsakligen samma innehåll som i den till 1888 års Riksdag aflåtna
proposition i denna del, eller att lektorerna vid sjökrigsskolan måtte
förklaras berättigade att från allmänna indragningsstaten erhålla pension
enligt samma grunder, som för närvarande vore eller framdeles kunde
blifva bestämda för deras vederlikar vid de allmänna läroverken. Sedan
derefter Kong]. Maj:t till Riksdagen aflåtit proposition i öfverensstämmelse
med hvad statskontoret sålunda hemstält, hade emellertid Riksdagen
enligt skrifvelse den 13 maj 1898 förklarat, att Riksdagen
vidhöllo den vid 1888 års riksdag uttalade uppfattningen om lönereglering
för ifrågavarande lärare såsom förutsättning för ordnande af
deras pensionsrätt samt om nämnda lönereglerings beroende af frågan
om lönereglering för elementarlärarne, men att Riksdagen vore förvissad,
24
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att, derest det skulle finnas nödvändigt att, förrän berörda pensionsoch
lönereglering för sjökrigsskolans lärare genomförts, bevilja afsked
åt någou af de derstädes anstälde lektorerna, Kongl. Maj:t icke skulle
underlåta att om pension åt honom göra särskild framställning till
Riksdagen.
Hvad beträffar nu föreliggande ansökning om pension från allmänna
indragningsstaten för lektorn Lagerlund, inhemtades af handlingarne:
att sökanden, som vore född den 2 oktober 1828, den 27 februari 1854
antagits till auskultant i bergskollegium och den 13 oktober 1856 till
stipendiat på jernkontorets dåvarande metallurgiska stat, hvarifrån han,
på gjord ansökning, entledigats den 27 december 1861; att han den
28 april 1871 förordnats till lärare i aritmetik och algebra samt fysik
vid sjökrigsskolan och den 31 oktober samma år till lärare i mekanik
derstädes; att han den 26 september 1879 förordnats till lektor i
matematik jemte fysik och mekanik vid sjökrigsskolau, å hvilken
befattning han den 3 maj 1895 erhållit fullmagt; att han, enligt ett
af cheferna för sjökrigsskolau under tiden 1884—1898 gemensamt
utfärdadt intyg, med sällspord! nit, intresse och skicklighet fullgjort
sina tjensteåligganden; samt att han, enligt handlingarne bifogadt
läkarebetyg, lede af svaghet i tarmkanalen.
Statskontoret, hvars yttrande öfver ansökningen infordrats, hade
i utlåtande den 15 december 1898 anfört, att, då sökanden uppnått
70 års ålder, det icke kunde vara med skolans intresse förenligt att
längre bibehålla honom såsom lärare, sedan han numera vid sin långt
framskridna ålder uppenbarligen icke kunde ega full arbetskraft, samt
att, då sökandens verksamhet vid skolan, som börjat den 28 april 1871
och alltså omfattade nära 28 år, dessutom vore synnerligen väl vitsordad,
statskontoret — med tillkännagifvande, att sökanden vid sjökrigsskolan
åtnjöte i fast arfvode såsom lärare i matematik 1,800 kronor,
såsom lärare i fysik och mekanik 840 kronor samt ålderstillägg 1,000
kronor eller tillsammans 3,640 kronor, hvarjemte sökanden vid fördelning
af de löneförbättringsmedel, som på grund af § 54 mom. 1 i
gällande stadga för skolan borde utaf de af kadetternas målsmän .erlagda
terminsafgifter tillkomma skolans lärare, fått. enligt särskilda
kongl. bref uppbära ett belopp, som år 1897 uppgått till 1,426 kronor,
samt af extra ordinarie anslaget till löneförbättring åt lärarne vid
sjökrigsskolan 372 kronor — funno sig böra tillstyrka, att Kongl.
Maj:t, med hufvudsakligt bifall till den gjorda framställningen, måtte
föreslå Riksdagen medgifva, att för Lagerlund finge å allmänna indragningsstaten
uppföras en årlig pension, hvars belopp, med hänsyn
Statsutskottets Utlåtande N:o 10. 25
dertill att sökanden icke räknade fulla 30 tjenstår vid skolan, icke
syntes böra sättas högre än 3,500 kronor, att utgå från och med
månaden näst efter den, hvarunder han erhölle afsked från sin anställning
vid sjökrigsskolan.
_ Departementschefen tillstyrkte för egen del aflåtande af proposition
i enlighet med statskontorets hemställan.
Med anledning af hvad i ärendet sålunda upplysts och anförts,
hemställer utskottet,
att Kongl. Majrts förevarande framställning må
vinna Riksdagens bifall.
13:o. I enlighet med Kongl. Majrts derom gjorda framställning
och under åberopande af hvad uti det vid statsverkspropositionen under
denna hufvudtitel fogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver sjöforsvarsärenden
den 30 december 1898 finnes i ämnet anfördt (sid. 32—35)
hemställer utskottet,
att Riksdagen må medgifva, att den vaktmästaren
vid sjökrigsskolan Gustaf Petersson beviljade pension
å allmänna indragningsstaten af 400 kronor må höjas
till 500 kronor, att utgå från och med månaden näst
efter den, i hvilken han erhåller entledigande från
sin befattning.
u v.*,1,4''0’ Majrt tiar föreslagit Riksdagen medgifva, att förre
bokhållaren vid statens jernvägsbyggnader Carl Petter Thorén måtte,
rf • iU -0C^ .me<^ ^en ^ januari 1899, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten åtnjuta en årlig pension af 1,200
kronor.
Härom förekommer uti det vid statsverkspropositionen fogade
utdrag af statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 25 november 1898,
(sid. 36—39) följande.
Uti skrifvelse den 11 i samma månad hade jernvägsstyrelsen gjort
framställning om beredande! af pension å allmänna indragningsstaten
för förre bokhållaren vid statens jernvägsbyggnader Carl Petter Thorén.
Af handlingarna i ärendet inhemtades, att Thorén, som vore född
Bih. till Itilcsd. Prof. 1890. 4 Samt. 1 Afd. 10 Haft. 4
Angående
höjning af
pension för
vaktmästaren
vid sjökrigsskolan
G. Petersson.
[5.J
Angående
pension för
förre bokhållaren
vid
statens jernvägsbyggnader
C. P. Thorén.
[6-]
26
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
den 4 februari 1829, från och med år 1858 till och med år 1888
innehaft anställning vid statens jern vägsbyggnader, till en början såsom
schaktmästare, men från och med den 1 juni 1873 såsom bokhållare
mot eu aflöning, hvilken från och med februari månad 1885 utgått
med 200 kronor i månaden jemte 15 procent inqvarteringsersättning;
att han sedermera från och med den 23 maj 1889 tjenstgjort såsom
extra biträde vid jernvägsstyrelsens kontrollkontor med en aflöning,
som från och med år 1895 utgjort sammanlagdt 150 kronor för månad;
att han, som sedan februari månad 1897 på grund af sjuklighet varit
urståndsatt att förrätta något arbete i jernvägens tjenst, enligt ett åt
legitimerade läkaren John Nordlund i Stockholm den 3 november
1898 utfärdadt intyg lede icke blott af nedsatt hjertverksamhet med
nervsvaghet (neurasthenia) och betydlig darrning, särskild! vid försök
att skrifva, utan äfven af nedsatt hörsel samt på grund af denna
sjuklighet vore urståndsatt att vidare med arbete sig försörja, samt
att Thorén, jemlikt ett af vederbörande roteman i Stockholm, likaledes
den 3 i nyssnämnda månad, utfärdadt bevis, vore stadd i medellösa
omständigheter.
Frågan om beredande af pension åt Thorén hade enligt hvad
departementschefen vidare erinrat, förut två särskilda gånger utgjort
föremål för Kongl. Maj:ts pröfning.
Redan uti skrifvelse den 19 december 1887 hade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen,
i sammanhang med gjord framställning om beviljande
af pensioner åt en del andra vid statens jern vägsbyggnader då anstälde
tjensteman, hemstält att åt Thorén måtte af Riksdagen äskas en årlig
pension till belopp af 1,200 kronor; men både Kongl. Maj:t vid ärendets
föredragning den 7 januari 1888 funnit de angående Thoréns helsotillstånd
meddelade upplysningar icke innefatta anledning att för honom
då föreslå pension.
Sedermera hade jernvägsstyrelsen uti skrifvelse den 26 januari
1898, med förmälan att Thorén uti en till styrelsen ingifven, af prestoch
läkarebetyg åtföljd ansökning anhållit att genom styrelsens bemedling
komma i åtnjutande af pension under sin återstående lifstid,
hemstält, att Kong]. Maj:t måtte föreslå Riksdagen medgifva, att Thorén
finge, räknadt från 1898 års början, från allmänna indraguingsstaten
åtnjuta årlig pension under sin återstående lifstid till belopp af 1,200
kronor. Till stöd för denna framställning hade styrelsen anfört att,
då Thorén, som befunne sig i en ålder af 69 år, med goda vitsord
tjenstgjort i olika befattningar vid statens jernvägsbyggnader och
statens jern vägstrafik under en tidrymd, uppgående till nära 40 år,
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
27
samt dertill komme att Tliorén, enligt hvad åberopadt läkarebetyg
utvisade, vore på grund af sjuklighet urståndsatt att vidare med
arbete sig försörja, styrelsen ansett sig ega fullgiltig anledning att
hos Kongl. Maj:t förorda Thorén till erhållande af något årligt understöd
under sin'' återstående lifstid; samt att beloppet af detta understöd
lämpligen syntes kunna bestämmas till enahanda belopp af 1,200 kronor,
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen år 1887 i sådant hänseende
föreslagit.
Öfver denna jernvägsstyrelsens framställning hade statskontoret,
till följd af nådig remiss, den 10 februari 1898 afgifvit utlåtande, deruti
statskontoret till samma framställning tillstyrkt bifall.
Vid föredragning af ärendet den 11 påföljande mars hade Kongl.
Maj:t emellertid funnit jernvägsstyrelsens berörda framställning icke
föranleda till någon vidare åtgärd, med förklarande dock att jernvägssryrelsen
skulle ega att, om styrelsen funne fog dertill förefinnas, i
god tid före nästkommande års riksdag inkomma med förnyad framställning
i ämnet.
Uti sin ofvan omförmälda skrifvelse af den 11 november 1898
hade jernvägsstyrelsen, med anmälan att Thorén den 12 nästförutgångne
oktober hos styrelsen förnyat sin ansökan om pension samt under
åberopande af styrelsens förenämnda skrifvelse af den 26 januari 1898
äfvensom af de för Thorén utfärdade nya betyg, för hvilkas innehåll
ofvan redogjorts, hemstält, det täcktes Kongl. Maj:t föreslå Riksdagen
medgifva, att Thorén finge, räknadt från och med 1899 års början,
från allmänna indragningsstaten åtnjuta årlig pension under sin återstående
lifstid till belopp af 1,200 kronor.
Departementschefen anförde vidare, att då billighet och rättvisa
syntes kräfva, att Thorén, som, efter ett nära fyrtioårigt, väl vitsordadt
arbete i statens tjenst, numera visats vara af sjuklighet oförmögen att
med arbete sig försörja, bereddes något årligt understöd af statsmedel,
samt, i betraktande jemväl deraf att Thorén enligt vederbörande rotemans
intyg befunne sig i medellösa omständigheter, beloppet af det
för honom föreslagna understöd icke borde kunna anses för högt,
departementschefen funne sig böra till jernvägsstyrelsens förevarande
framställning förorda bifall.
Af hvad sålunda till stöd för framställningen i fråga anförts
finner utskottet visserligen framgå, att någon pension å allmänna indragningsstaten
torde böra Thorén beredas. Utskottet har emellertid,
beträffande pensionens belopp, fäst sig vid, att Riksdagen år 1888
Angående
pension för
e. o. professorn
M. G. Rosenius.
[7-]
28 Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
beviljat pensioner k 1,000 kronor åt hvardera af nivellören och kassören
Beckman samt nivellören Littke, båda anstälda vid statens jernvägsbygg,
,ader. Ua utskottet håller före, att högre pensionsbelopp än som
sålunda för desse medgifvits, icke bör för Thorén ifrågakomma, hemställer
utskottet,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att förre
bokhållaren vid statens jernvägsbyggnader Carl Petter
Thorén må, räknadt från och med den 1 januari 1899,
under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
åtnjuta en årlig pension af 1,000 kronor.
15:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att extra
ordinarie professorn i exegetisk teologi vid universitetet i Lund Martin
Gabriel Rosenius måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken
han erhölle afsked från sin extra ordinarie professorsbeställning, under
sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension
till belopp af 4,300 kronor årligen.
Beträffande denna framställning innehåller statsrådsprotokollet
följande.
_ Uti skrifvelse den 11 september 1897 hade det större akademiska
konsistoriet i Lund anhållit, bland annat, det Kong]. Maj:t måtte af
Riksdagen utverka rätt för extra ordinarie professorn i exegetisk
teologi vid nämnda universitet Martin Gabriel Rosenius — som redan
då öfverskridit 72 års ålder och, efter att några år hafva åtnjutit
minskning i sin tjenstgöring, undfått tjenstledighet på grund af läkarebetyg,
hvars affattning ingåfve farhåga, att Rosenius svårligen kunde
återinträda i tjenstgöring — att vid afskeda erhållande komma i åtnjutande
af pension å allmänna indragningsstaten med 3,500 kronor
årligen.
Öfver denna af kanslern för rikets universitet förordade framställning
hade statskontoret den 18 november 1897 afgifvit infordradt
utlåtande, deri statskontoret — med bifogande af införskaffade behöriga
om Rosenius’ ålder och tjenstgöring samt om hans helsotillstånd,
utvisande, att Rosenius, som vore född den 20 juli 1825, den 17 maj
1867 utnämnts till adjunkt i teologi vid universitetet i Lund och den
17 mars 1882 till extra ordinarie professor i exegetisk teologi derstädes
samt att Rosenius sedan 1897 års vår lede af kronisk hjern
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
29
sjukdom med deraf härrörande oförmåga till ansträngande intellektuel
arbete och till följd deraf vore urståndsatt att sköta sitt embete, utan
att någon sannolikhet förefunnes, att han kunde blifva i stånd att
återinträda i tjenstgöring — anfört, att Rosenius, hvilken såsom aflöning
åtnjöte afkomsten af Stångby prebendepastorat, enligt de för ordinarie
professorers och adjunkters vid rikets universitet rätt till pension å
allmänna indragningsstaten gällande bestämmelser redan för mer än
sju år sedan skulle varit pensionsberättigad och att han numera
uppfylt jemväl det enligt kongl. brefvet den 25 juni 1818 för civile
embets- och tjenstemän i allmänhet stadgade vilkor för dylik pensionsrätt.
På grund häraf och under åberopande af hvad upprepade gånger
blifvit anfördt till stöd för framställningar om pensionsrätt jemväl för
universitetens extra ordinarie professorer samt de Riksdagens beslut,
hvarigenom pensioner å allmänna indragningsstaten till belopp af
3,500 kronor åt hvardera beviljats extra ordinarie professorerna C. J.
Norrby, J. M. Sundén och G. Dillner, hade statskontoret hemstält, att
Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att å allmänna indragningsstaten
bevilja extra ordinarie professorn Rosenius en årlig pension af 3,500
kronor, att utgå från och med månaden näst efter den, hvari han afginge
från sitt embete.
Extra ordinarie professorn Rosenius, som härefter beredts tillfälle
att yttra sig i ärendet, hade anfört bland annat, att han, under förutsättning
att det större konsistoriets åtgärd icke till någon Kongl. Maj:ts
och Riksdagens åtgärd föranledde, vore villig att för beredande af
tillräckliga existensmedel åt en fullt skicklig och kompetent vikarie
afstå ett vida högre belopp, än hvad gällande förordning angående
arfvode åt extra ordinarie professorers vikarier stadgade, samt anhållit
att Kongl. Maj:t ville från teologiska fakulteten i Lund låta infordra
yttrande, huruvida icke krafvet på undervisningens ordnande kunde
på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses genom nämnda åtgärd,
men tillika förklarat sig, för den händelse Kongl. Maj:t skulle pröfva
skäligt att till Riksdagen aflåta proposition angående rätt för honom
att vid afskeda erhållande uppbära eu pension af 3,500 kronor och
Riksdagen dertill beviljade anslag, vilja inkomma med ansökning om
afsked från sin innehafvande extra ordinarie professorsbeställning mot
åtnjutande af omförmälda pension.
Öfver det af Rosenius framstälda förslag rörande uppehållande
genom vikarie af den undervisning, som ålågo extra ordinarie professorn
i exegetik vid universitetet i Lund, hade derefter Kongl. Maj:t
30
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
infordrat yttranden af såväl teologiska fakulteten som oek det mindre
akademiska konsistoriet derstädes.
Fakulteten, dit Rosenius ingifvit en skrift, deri han utfästa sig
att, om förslaget att låta honom bibehålla sitt embete och åtnjuta
den tjenstledighet, som för hvarje termin kunde efter ansökning blifva
honom beviljad, skulle vinna afseende, till en skicklig och kompetent
vikarie terminligen såsom arfvode utbetala 1,000 kronor, hade i sitt
utlåtande yttrat, att, då för närvarande en väl vitsordad och skicklig
vikarie vore att tillgå och det arfvode, hvilket Rosenius förbundit sig
att utgifva, vore ganska rikligt, fakulteten funne det af honom föreslagna
sättet för uppehållande af den till hans extra ordinarie professorsembete
hörande undervisning och examination böra anses under förhandenvarande
förhållanden fullt tillfredsställande.
Härefter hade mindre akademiska konsistoriet i afgifvet utlåtande
anfört, att, då det måste vara för undervisningen fördelaktigare, att
den omhänderhades af en ordinarie lärare, och svårigheter lätt kunde
uppstå att, om behofvet af vikarie under en längre obestämd tid bortföre,
finna för vikariatet fullt skicklig person, det af Rosenius föreslagna
sättet för uppehållande af hans undervisning icke syntes tillfredsställande,
hvarför konsistoriet tillstyrkt, det Kongl. Maj:t måtte
för Riksdagen framlägga proposition om beredande af pensionsrätt för
Rosenius.
Vid föredragning af ärendet den 18 mars 1898 hade emellertid
Kong]. Maj:t, med särskildt fäst afseende å Rosenius’ omförmälda utfästelse,
funnit det större konsistoriets ifrågavarande framställning icke
till någon Kongl. Majrts vidare åtgärd föranleda.
Hos Kongl. Maj:t hade nu det större akademiska konsistoriet i
Lund gjort förnyad framställning i ärendet, dervid konsistoriet framhållit,
att Rosenius under de två sistförfluten terminerna varit och fortfarande
vore helt och hållet tjenstledig på grund af sjuklighet, hvars
beskaffenhet gjorde sannolikt, att han svårligen kunde åter inträda i
tjenstgöring.
Sedan härjemte Rosenius uti en särskild till Kong!. Maj:t ingifven
skrifvelse anhållit, det Kongl. Maj:t ville bereda honom rätt att efter
undfåuget afsked uppbära en årlig pension af 4,300 kronor, samt förklarat
sig för sådan händelse villig att inkomma med sill afskedsansökning,
hade statskontoret ånyo hörts i ärendet, dervid statskontoret,
under åberopande i öfrigt af sitt förut i ärendet afgifna yttrande, anfört
hufvudsakligen följande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
31
Beträffande pensionsbeloppets storlek hade numera förändrade förhållanden
inträdt, i det att genom den vid nästförflutna riksdag antagna,
af Kongl. Maj:t den 27 maj 1898 faststälda aflöningsstat för extra
ordinarie professorer vid universiteten och karolinska mediko-kirurgiska
institutet lönerna för desse professorer skulle under vissa vilkor, som
icke kunde på förevarande ärende inverka, från och med år 1899 höjas
från 3,500 kronor till 4,300 kronor, deri inberäknade två ålderstillägg
å 500 kronor hvardera, hvartill komme tjenstgöringspenningar 1,200
kronor. Med stöd af den utaf Riksdagen förut omfattade grundsats,
enligt hvilken pension å allmänna indragningsstaten beviljats extra
ordinarie professorer till enahanda belopp som det, hvartill lönen uppginge,
hade derför statskontoret hemstält, att Kongl. Maj:t måtte
föreslå Riksdagen att bevilja Rosenius pension å allmänna indragningsstaten
till belopp af 4,300 kronor, att utgå från och med månaden
näst efter den, hvarunder han från tjensten afginge.
Med anledning af hvad sålunda i ärendet upplysts och anförts
finner utskottet sig böra tillstyrka, att pension måtte beredas Rosenius
från allmänna indragningsstaten.
Beträffande pensionsbeloppet, som af Kongl. Maj:t i enlighet med
Rosenius’ begäran och på statskontorets- tillstyrkande föreslagits till
4,300 kronor, vill utskottet erinra, att, såsom jemväl statskontoret uti
sitt första yttrande i ärendet framhållit, Riksdagen vid de tillfällen, då
pension åt extra ordinarie professorer vid universiteten ifrågasatts,
beviljat åt dem pensioner å endast 3,500 kronor, hvilket belopp motsvarade
deras då innehafda lön. Äfven Rosenius sjelf har, da han
lemnades tillfälle yttra sig med anledning af större akademiska konsistoriets
i Lund år 1897 gjorda framställning om pension för honom
å sistnämnda belopp, förklarat sig nöjd med sådan pension och villig
att, i händelse af dess beviljande, ingifva ansökan om afsked. Att
sedermera genom Riksdagens beslut näst-lidet år lönen för extra ordinarie
professorer höjts från 3,500 till 4,300 kronor, hvilken omständighet
åberopats till stöd till för den nu ifrågasatta högre pensionen,
torde, enligt utskottets förmenande, icke böra föranleda, att pension å
sistnämnda belopp numera skulle anses vara i fråga om Rosenius befogad,
enär dels Rosenius’ lön icke utgått kontant enligt stat utan i
form af prebendepastorat-, och dels Rosenius under senare tid åtnjutit
fullständig tjenstledighet. Utskottet finner sig af dessa anledningar
icke böra tillstyrka högre pensionsbelopp än det hittills för extra ordinarie
professorer medgifna eller 3,500 kronor, och hemställer derför,
Angående
pension för
läroverkskollegan
F. A
Björkman.
[8]
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
att Kong!. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att extra
ordinarie professorn i exegetisk teologi vid universitetet
i Lund Martin Gabriel Rosenius må från och
med månaden näst efter den, i hvilken han erhåller
afsked från sin extra ordinarie professorsbeställnmg,
under sin återstående lifstid å allmännna indragningsstaten
uppbära pension till belopp af 3,500 kronor
årligen.
, „ 16:o*. A°°gI* bär föreslagit Riksdagen att medgifva, att
-ollegan vid Sodertelge pedagogi Fredrik August Björkman måtte från
och med månaden näst efter den, i hvilken afsked blefve honom
beviljadt från hans berörda befattning, under sin återstående lifstid å
allmänna indragningsstaten uppbära pension med ett belopp af 3 000
kronor årligen. r ’
Statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikdepartemenl särenden den 30
december 1898 innehåller i detta ämne följande.
Uti en af domkapitlet i Strengnäs till Kongl. Maj:t öfverlemnad
ansökning hade kollegan vid pedagogien i Sodertelge Fredrik August
Björkman anhållit om rätt att vid afskedstagandet från kollegabefattningen
få åtnjuta pension i enlighet med hvad för adjunkter och kolleger
vid rikets allmänna läroverk vore i sådant afseende stadgadt.
Af de vid ansökningen fogade handlingar inhemtades, att sökanden,
som vore född den 18 juli 1832, blifvit den 16 februari 1859 förordnad
att tillsvidare bestrida en lärarebefattning vid dåvarande pedagogien
i Söderhamn, den 12 september 1860 utnämnts till kollega vid
allmänna läroverket i. Luleå och den 7 oktober 1867 till sin innehafvande
befattning vid pedagogien i Södertelje, samt att han, som
tjenstgjort derstädes alltsedan höstterminen sistnämnda år, till dess han
den 10 februari 1898 insjuknat, enligt intyg af läroverkets rektor
fullgjort sina åligganden såsom lärare med utmärkt nit och skicklighet.
,ve*r berörda ansökning, som af domkapitlet förordats till
bifall,, hade statskontoret afgifvit infordradt utlåtande, deruti statskontoret
i hufvudsak anfört, att jemlikt kongl. brefvet den 16 mars 1858
lärarne vid elementarläroverken eller, såsom de numera benämndes,
allmänna läroverken egde att komma i åtnjutande af enahanda rättighet
till pension å allmänna indragningsstaten, som enligt gällande
författningar tillkomme civile embete- och tjensteman; att, enär peda
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
33
gogierna i allt väsentligt vore att betrakta som allmänna läroverk och
de vid desamma anstälde lärare såväl i fråga om kompetensvilkor till
af dem innehafda befattningar som beträffande lön, tjenstgöringens omfattning,
delaktighet i elementarlärarnes enke- och pupillkassa med
flera hänseenden jemväl vore likstälde med lärarne vid de egentliga
allmänna läroverken, med fog kunde ifrågasättas, huruvida icke lärarne
vid pedagogierna, för så vidt de uppfylt de med afseende å lärare vid
de allmänna läroverken för pension stadgade vilkor, utan vidare egde
pensionsrätt på grund af nyssberörda kongl. bref den 16 mars 1858,
men att denna förmån emellertid icke genom något uttryckligt allmänt
stadgande utsträckts till lärarne vid pedagogierna, hvarföre Kongl.
Magt tillförene, såsom uti propositionen angående statsverkets tillstånd
och behof till 1884 års Riksdag, aflåtit framställning om beviljande af
pension för rektorn vid pedagogien i Nora E. Brandberg, hvilken framställning
ock af Riksdagen bifallits; samt att sökanden, som uppnått
65 års ålder, varit i egenskap af lärare vid elementarläroverk och
pedagogier anstäld i statens tjenst under en tid af 39 år och, såsom
ett ansökningen bifogadt intyg af behörig läkare innehölle, numera
efter långvarig sjukdom vore oförmögen att vidare sköta sitt magtpåliggande
kall såsom lärare vid statens läroverk; hvarföre, då alltså
de vilkor för rätt till pension vid afskedstagande^ som genom kongl.
brefvet den 12 november 1823 stadgats för civile embets- och tjenstemän
i allmänhet, blifvit af sökanden i allo fullgjorda, statskontoret,
med tillkännagifvande att sökanden såsom kollega åtnjöte lön å stat
till belopp af 1,500 kronor jemte ålderstillägg derå enligt kongl. brefvet
den 22 januari 1881 med 2,000 kronor eller tillhopa i lön 3,500 kronor,
hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes till Riksdagen aflåta framställning
derom, att kollegan Björkman måtte förklaras berättigad att, efter
erhållet afsked från kollegabefattniugen, från och med månaden näst
derefter å allmänna indragniugsstaten under sin återstående lifstid uppbära
pension enligt bestämmelserna i kongl. brefvet den 16 mars 1858
med ett belopp af 3,000 kronor för år räknadt.
Utskottet, som icke anser sig i förevarande fall böra frångå den
hittills vid liknande tillfällen af utskottet i allmänhet följda grundsats,
att pensionsbeloppet icke bör sättas högre än till åttio procent af lönen,
får på grund deraf hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
Bill. till liiksd. Frot. 189fJ. 4 Sami. 1 Afd. 10 Häft. 5
34
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Angående
pension jör
teckningsläraren
B. E.
Lundberg.
[9.]
Angående
pension för
musikläraren
A TF. Larsson.
[10.]
af Riksdagen på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver,
att kollegan vid Södertelje pedagogi Fredrik
August Björkman må eg a att från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt
från hans berörda befattning, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
pension med ett belopp af 2,800 kronor årligen.
17:o. Under tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning får utskottet, under hänvisande till hvad i ämnet finnes
anfördt uti nyssberörda statsrådsprotokoll (sid. 15—16), hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att teckningsläraren
vid treklassiga allmänna läroverket i Varberg
Bernhard Edvard Lundberg må från och med månaden
näst efter den, i hvilken afsked varder honom beviljadt
från hans berörda befattning, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
pension till belopp af 300 kronor årligen.
18:o. Kongl. Maj:t har i punkten 10 under nionde hufvudtiteln
i statsverkspropositionen föreslagit Riksdagen medgifva, att musikläraren
vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm August Wilhelm
Larsson måtte från och med månaden näst efter den, i hvilken
afsked blefve honom beviljadt från hans berörda befattning, under sin
återstående lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära pension till
belopp af 1,250 kronor årligen.
Af nyssberörda statsrådsprotokoll inhemtas, att statsrådet och
chefen för ecklesiastikdepartementet då anmält en af direktionen öfver
Stockholms städs undervisningsverk till Kongl. Maj:t öfverlemnad ansökning,
deruti musikläraren vid högre allmänna läroverket å Södermalm
i Stockholm August Wilhelm Larsson anhållit om rätt till pension
vid afskedstagande från musiklärarebefattningen; varande infordradt
utlåtande i detta ärende afgifvet af statskontoret.
Af ansökningen bifogade handlingar inhemtades, att Larsson, som
vore född den 2 oktober 1827, varit anstäld såsom musiklärare dels
vid Maria lägre elementarläroverk från och med april månad 1860 till
och med vårterminen 1879, dels ock vid Södermalms högre allmänna
läroverk från och med höstterminen 1879, hvilken befattning han ännu
innehade på grund af konstitutorial af den 9 augusti 1880, att Larsson
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
35
dessutom under nämnda tider vid olika tillfällen på förordnande tjenstgjort,
såsom musiklärare vid andra allmänna läroverk i Stockholm, samt
att han under sin tjenstgöring ådagalagt nit och skicklighet äfvensom
hedrande vandel.
Statskontoret hade anfört, bland annat, att Larsson uppnått en
ålder af 71 år och räknade 38 tjenstår såsom lärare i musik vid allmänna
läroverk samt förty fullgjort de i äldre ännu gällande pensionsförfattningar
föreskrifna vilkor för civile tjenstemäns rätt till pension
å allmänna indragningsstaten, samt att aflöningen för läraren i musik
vid Södermalms högre allmänna läroverk enligt kongl. brefvet den 16
juli 1880 utgjorde 750 kronor med derå enligt kongl. brefvet den 31
januari 1891 beviljadt ålderstillägg af 500 kronor eller tillsammans
1,250 kronor årligen; och hade på grund af hvad sålunda anförts statskontoret,
i likhet med direktionen, hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
aflåta proposition till Riksdagen, att för Larsson beviljades rätt till
pension å allmänna indragningsstaten till belopp af 1,250 kronor årligen.
Emot denna Kongl. Maj:ts framställning har utskottet icke funnit
annat att erinra, än att pensionens belopp synes böra, i enlighet med
utskottets under nästföregående punkt uttalade mening, bestämmas till
åttio procent af den innehafda lönen eller sålunda till 1,000 kronor;
och får utskottet derför hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att musikläraren
vid högre allmänna läroverket å Södermalm i
Stockholm August Wilhelm Larsson må från och med
månaden näst efter den, i hvilken afsked varder honom
beviljadt från hans berörda befattning, under sin återstående
lifstid å allmänna indragningsstaten uppbära
pension till belopp af 1,000 kronor årligen.
19:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen medgifva, att föreståndaren
och förste läraren vid läroanstalten i Skara för öfveråriga
döfstumma Per Aron Borg och andre läraren vid samma läroanstalt
Carl Oskar Julius Carlström måtte från och med månaden näst efter
den, under hvilken hvar och en af dem entledigades från sin nuvarande
befattning, under sin återstående lifstid å allmänna indragningsstaten
uppbära en årlig pension: den förre af 1,500 kronor och den senare af
1,000 kronor, med vilkor dock att, derest någon af dem framdeles
skulle erhålla anställning mot aflöning af statsmedel eller vid någon
Angående
pension för
läränne vid
läroanstalten i
Skara för
öfveråriga döfstumma
P. A.
Borg och C. O.
J. Carlström.
mo
36
Statsutskottets Utlåtande J\:o 10.
af de med statsbidrag- understödda läroanstalter för döfstumma, hans
pensionsbelopp skulle'' för den tid, sålunda vunnen anställning varade,
minskas, i den mån den nya aflöningen tillhopa med pensionen öfversköte
det nu till honom utgående årsarfvodet.
Härom innehåller ofvanberörda statsrådsprotokoll (sid. 17—19)
följande.
I ansökning den 21 september 1898 hade föreståndaren och förste
läraren vid läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma Per Aron
Borg och andre läraren vid samma läroanstalt Carl Oskar Julius Carlström,
med anledning af denna anstalts beslutade indragning vid innevarande
läsårs slut, anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder,
på det att sökandena, efter erhållet afsked och sedan deras aflöning
för innehafvande befattningar upphört att utgå, måtte antingen å
indragningsstat förflyttas, till dess Kongl. Maj :t. kunde finna af behofvet
påkalladt att åter taga sökandenas verksamhet i anspråk, eller, om
detta ej kunde ega rum, få sig tillförsäkrad så stor pension, att de ej
behöfde sakna sin anständiga bergning.
Af de vid ansökningen fogade handlingar framginge:
att Borg vore född den 19 januari 1852 och således uppnått 47
års ålder, att han, som under åren 1872 och 1873 varit biträdande
och vikarierande lärare vid dåvarande allmänna institutet för döfstumma
och blinda å Manilla samt från medlet af april månad 1875 till den 11
september 1876 tjenstgjort vid samma institut såsom dels vikarie, dels
extra lärare, sistnämnda dag förordnats till lärare derstädes, att han
sökt och erhållit anställning från den 1 januari 1879 såsom andre lärare
vid läroanstalten i Vadstena för öfveråriga döfstumma samt att han,
efter att hafva en kort tid på förordnande bestridt föreståndare- och
förste lärarebefattningarna vid den i Skara inrättade dylika läroanstalt,
från och med 1892 års början oafbrutet tjenstgjort såsom ordinarie
innehafvare af dessa förenade befattningar, samt att Borg såväl för
denna som sin föregående tjenstgöring, omfattande en sammanlagd tid
af omkring 25 år, af vederbörande myndigheter blifvit synnerligen väl
vitsordad;
att Carlström, som vore född den 1 juli 1850 och således öfver
48 år gammal, varit anstäld under läsåren 1872—1873 såsom vikarierande
lärare vid allmänna institutet för döfstumma och blinda å Manilla, derefter
erhållit förordnande att från den 1 juli 1873 vara extra lärare vid
nämnda institut, i hvilken egenskap han tjenstgjort till utgången af år
1879 och alltsedan den 1 januari 1880 innehaft och bestridt befattningen
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
37
såsom andre lärare vid ofvan omförmälda läroanstalt i Skara, att han
sålunda tjenstgjort 26 år samt att han erhållit berömliga vitsord för
fullgörande af sina tjensteåligganden.
Direktionen öfver läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma
hade förklarat, att, med hänsyn till den förtjenstfulla verksamhet, som
af sökandena undeF en längre följd af år i statens tjenst utöfvats, ansåge
sig direktionen böra på det varmaste förorda beviljandet af den
ena eller andra af de utaf sökandena alternativt begärda förmånerna.
Statskontoret hade i afgifvet utlåtande anfört, att såväl föreståndaren
som andre läraren vid läroanstalten i Skara åtnjöte arfvoden, den
förre med 3,000 kronor och den senare med 2,000 kronor årligen, från
det å åttonde hufvuatiteln på extra stat uppförda anslaget »till upprätthållande
af undervisningen vid tre läroanstalter för öfveråriga döfstumma».
Aflöningsstat för läroanstalten hade af Kongl. Maj:t blifvit årligen faststäld,
senast genom kongl. brefvet den 30 september 1898, att gälla
för den del af år 1899, hvarunder anstalten kunde komma att vara i
verksamhet. I kongl. bref den 7 oktober 1898 hade förordnats, att
läroanstalten skulle indragas vid slutet af vårterminen 1899, och komme
alltså samtidigt dermed sökandenas anställning vid läroanstalten att
upphöra.
Då emellertid såväl föreståndaren Borg som andre läraren Carlström,
enligt hvad af det redan anförda framginge, under en så lång
tid som 25 år och derutöfver med nit och trohet egnat sina bästa
krafter åt undervisningen af döfstumma vid af staten inrättade läroanstalter
och derigenom utfört ett vigtig! och välsignelsebringande
arbete i det allmännas tjenst, hade de hvar för sig äfven gjort sig förtjena
af understöd och erkännande från det allmännas sida, då de utan
eget förvållande snart nödgades afbryta sin hittills varande verksamhet
och på annat håll söka utkomst, som numera, då staten icke längre
underhölle egna undervisningsanstalter för landets döfstumma barn,
måhända icke lätteligen stode dem till buds.
Oaktadt de ifrågavarande lärarne, till följd af de för öfveråriga
döfstumma inrättade läroanstalters mera tillfälliga organisation, icke
kunnat vinna den fasta anställning, som berättigat dem att vid läroanstaltens
upphörande med bibehållande af sina löneförmåner å indragningsstat
öfverflyttas, syntes de dock statskontoret böra vid entledigande från
sina befattningar få komma i åtnjutande af efter lefnadsålder, tjenstetid
och löneförmåner afpassad årlig pension, hvilken emellertid, i händelse
af förnyad anställning med aflöning af statsmedel, borde antingen nedsättas
eller helt och hållet upphöra.
38
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Angående
understöd åt
äldre behofvande
folkskolelärarc.
[12-]
Departementschefen förklarade sig till fullo instämma i statskontorets
yttrande och ville dervid synnerligen behjerta den af statskontoret antydda
omständigheten, att det antagligen skulle blifva förenadt med
stora svårigheter för de ifrågavarande lärarne att, sedan de nödgats
afgå från de befattningar, de nu innehade, på annat håll finna sin
utkomst. A ena sidan underhölle nemligen staten" numera icke några
egna döfstumskolor, och det vore föga sannolikt, att styrelserna i de
särskilda döfstumskoldistrikten skulle vara benägna att vid sina skolor
anställa lärare, hvilka endast under jemförelsevis få år kunde antagas
förblifva fullt tjenstbara. Å andra sidan åter syntes det blifva ganska
vanskligt för ofvan omförmälda lärare att vid den ålder de uppnått
förtjena sitt uppehälle genom en helt annan verksamhet än den, hvaråt
de hittills under den kraftigaste delen af sitt lif egnat sig.
Utskottet anser det visserligen högst önskligt, att dessa personer,
som ännu torde besitta full arbetskraft, samt hvilka, enligt hvad af
handlingarna framgår, visat sig ega framstående skicklighet och förvärfvat
rik erfarenhet i afseende å döfstummeundervisningen, fortfarande
må vid dylik undervisning vinna anställning. Men då tillsättandet af
lärareplatser vid döfstumskolorna i regel icke blir föremål för Kongl.
Maj:ts åtgärd, lärer frågan om beredande af pension åt nu ifrågavarande
personer icke böra åt en dylik önskan röna inverkan i vidare mån än
som redan skett i Kongl. Maj:ts framställning. Hvad beträffar de föreslagna
pensionsbeloppen, hafva dessa visserligen synts utskottet ganska
höga, men får utskottet likväl, på de i statsrådsprotokollet anförda skäl,
och då förevarande pensionsfråga torde få betraktas som ett undantagsfall,
hemställa,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.
20:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,
att å allmänna indragningsstaten må för år 1900
anvisas ett anslag af 10,000 kronor, att enligt de
närmare bestämmelser, Kongl. Maj:t kan finna godt
meddela, användas till understöd af högst 300 kronor
åt sådana äldre behöfvande folkskolelärare, hvilka
oförvitligt skött sin tjenst, men derifrån erhållit afsked
före år 1867.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
39
21:o. Under tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts i ämnet gjorda
framställning och med åberopande af hvad derom finnes anfördt uti det
vid statsverkspropositionen under denna hufvudtitel fogade statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikdepartementsärenden den 30 december 1898
(sid. 20—21) får utskottet, som af en från statsrådet och chefen för
ecklesiastikdepartementet till utskottet öfverlemnad, af statskontoret till
Kongl. Maj:t afgifven skrifvelse i förevarande ämne inhemtat, att ifrågavarande
ersättning till nuvarande tjensteinnehafvare för prostens omaksoch
underskrifningspenningar, belöper sig tillsammans till 36 kronor
16 öre, hemställa,
att Riksdagen må medgifva, att från allmänna
indragningsstaten må utgå dels skilnaden mellan det
anslag till ersättning för prostetunnor, som uppförts
under åttonde hufvudtiteln, och hvad till nuvarande
tjensteinnehafvare skall erläggas såsom ersättning för
prostetunnor och dels den nuvarande tjensteinnehafvare
tillkommande ersättning för prostens omaks- och underskrifningspenningar.
22:o. Beträffande slutsumman af förslagsanslaget till allmänna
indragningsstaten har Kongl. Maj:t ej föreslagit någon förändring.
Utskottet hemställer
att Riksdagen må uti riksstateu för år 1900 uppföra
anslaget till allmänna indragningsstaten med oförändradt
belopp; dock att utskottet vid uppgörande af
riksstaten för år 1900 må ega att i detsamma vidtaga
den jemkning, som för jemnande af riksstatens
slutsumma kan blifva erforderlig.
Extra anslag.
23:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning,
och i likhet med hvad under en följd af år egt rum, hemställer utskottet,
att Riksdagen må å extra stat för år 1900 anvisa
ett förslagsanslag af 1,540,000 kronor, att användas
dels till upprätthållande af arméns pensionskassas egen
pensionering med faststälda pensionsbelopp, mot skyldighet
för pensionskassan att afstå det för året den
-
Angående
ersättning i
anledning af
afskrifning af
kyrkotionde
m. m.
[13.]
Angående
anslaget till
allmänna
indragningsstaten.
[U.]
Angående
anslag till
upprätthållande
af arméns
pensionering.
[15.]
40
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
samma tillkommande vederlag för de till statsverket
indragna rusthållsafgifterna, och dels till fyllnadspensioner
i enlighet med de af Riksdagen godkända grunder
för sådana pensioners utgående.
Stockholm den 28 april 1899.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Reservationer:
vid punkt 3:o (angående en af herr E. Hammarlund väckt motion
i fråga om folkskolelärarnes pensionsvilkor):
af herr S. G. von Friesen;''
vid punkt ll:o (angående en af herrar C. Wallis och C. H. Björck
väckt motion i fråga om beviljande af pensioner åt vaktmästarne
A. P. Andersson Dahlin och C. É. Nyström):
af herr S. G. von Friesen, som ansett, att utskottet bort hemställa,
att herrar Wallis’ och Björcks förenämnda motion
måtte af Riksdagen bifallas.
vid punkt 15:o (angående pension för e. o. professoren M. G.
Rosenius):
af herr A. G. L. Billing, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,
att hvad Kongl. Maj:t i detta afseende föreslagit
måtte af Riksdagen bifallas.
vid punkt 16:o (angående pension för läroverkskollegan F. A,
Björkman):
af herrar A. G. L. Billing, H. P. P. Tamm och S. G. von Friesen,
hvilka ansett, att utskottet bort hemställa,
att Kongl. Maj:ts framställning måtte vinna
Riksdagens bifall.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
41
!iä
Bil. Litt. A.
Milens shsnibio isvlö ftM"na i"1ragninBsstaten.
riao
?noi i
-noti
Ny anvisning.
jjnq pension.........................................................................
Drängen vid krigsskolan Lars Erik Lindblom, årligt understöd
f. Sergeanten C. J. Stjernman, pension...........i-amafof mulna-tm
Johan Gustaf CarlssoD, pension.
Charlotta Bergman, född Wahlström, pension .......
Lektorn vid sjökrigsskolan Johan Fredrik Lagerlund, pension ........
Vaktmästaren vid sjökrigsskolan Gustaf Petersson, höjning af pensio
f. Bokhållaren vid statens jernvägsbyggnader Carl Petter Thorén, pension
e. o. Professorn vid Lunds universitet Martin Gabriel Rosenius, pension
Kollegan vid Södertelje pedagogi Fredrik August Björkman, pension
Teckningsläraren vid treklassiga allmänna läroverket i Varberg Bernhard
Edvard Lundberg, ppnsipnrf..f..
Musiklärareii vid högre allmänna läroverket å Södermalm i Stockholm
August Wilhelm Larsson, pension...............................................
Föreståndaren och förste läraren vid läroanstalten i Skara för öfver
åriga döfstumma Per Aron Borg, pension ...............................
Andre läraren vid läroanstalten i Skara för öfveråriga döfstumma
Carl Oskär Julius Carlström, pension......................................
Understöd åt f. d. folkskolelärare, som tagit afsked före år 1S67
Summa!
Kronor. |
5. |
50 |
— |
50 |
— |
250 |
— |
200 |
''— |
400 |
— |
300 |
_ |
3,500 |
— |
100 |
— |
1,000 |
— |
3,500 |
— |
2,800 |
— |
300 |
— |
1,000 |
— |
1,500 |
— |
1,000 |
_ |
10,000 |
— |
25,950 |
— |
Bih. till Riksd. Frat. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 10 Höft.
6
42
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen
1899 års riksstat
anslår:
Tpt
Anvisning i kontant. | |
|
Kronor. |
Ö. |
112,286 |
-< 1 : |
! 100,428 |
|
243,640 389,470 • |
|
J |
|
t 845,824 |
1 |
Pensions- och
A. Pensions -
Pensionsstaten för civile embets- och tjensteman .........................................
Dito för deras enkor och omyndiga barn......................................................
Ersättning för mistade löneinnehållningar .....................................................
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar..........................................
För pensionering af kommissionslandtmätare jemte deras enkor och barn.....
För dito af tjensteman och betjente vid skogsstaten och skogsskolorna.........
För dito af föreståndare, lärare och betjente vid tekniska högskolan............
För dito af embets- och tjenstemän samt betjente vid väg- och vattenaf
deras enkor och barn ........................................................ ..................
Ersättning för mistade löneinnehållningar ......................................................
Dito för nådårs- och begrafningshjelpsbesparingar........................................
Bidrag till pensionering af enkor och barn efter befäl och underbefäl med
Vadstena krigsmanshuskassa..............................................................................
Flottans pensionskassa:
Ersättning för mistade inkomster:
Till pensionsfonden.......................................................................................
Till gratialfonden........................................................................................
Till pensionering af flottans befäl och underbefäl med vederlikar, förslagsTill
pensionering af flottans och lotsverkets gemenskap (deraf högst 9,030
staterna inrättade invalidstat), förslagsanslag ..........................................
'') Öfver detta anslag kommer framdeles utlåtande att afgifvas.
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
43
Litt. B.
under riksstatens Nionde hufvudtitel.
Förslag till blifvande
riksstat:
indragningsstaterna.
Anvisning
i kontant.
staten.
Kronor.
............;.......................................................................................... 37,500: —
.......................................................................... 45,000: —
.......................................................................................V.............. 2,246: —
......................................................................................................... 6,540: —
........................................................................................................ 7,200: —
....................................................................................................... 9,000: —
........................................................................................................ 3,500: —
byggnadsstyrelsen, hvilka uppbära lön på ordinarie stat, äfvensom
...................................................................................................... 1,300: —
112,286
vederlikar
4,640: —
28,080: —
67,708: —
100,428 —
243,640 —
.................................................................................... 36,320: —
................................................................................... 16,650: —
anslag ...........................................................................................
kronor till den för daglönare å f. d. timmermans- och handtverks -
52,970: —
270,000: —
66,500: —
Transport
389,470 —
845,824 —
44
Statsutskottets Utlåtande iV:o 10.
1899 års riksstat |
|||
Anvisning i kontant. |
a ttu |
||
Tpt |
Kronor. 845,824 60,350 |
Ö. |
.iaiitbuvtufi 9 b n o i H gnatBissilh lobnu Invalidhusfonden .............................................................................................. |
r^"—1 2,400 |
_ >y |
För blesserade öfver- och underofficerare, reservationsanslag ........................... Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt, att af tullmedlen direkt utgå, förslags-Bidrag till pensionering af enkor och barn efter lärare vid allmänna läroverk, Bidrag till folkskolelärares pensionering.............................................................. Bidrag till folkskolelärarnes enke- och pupillkassa........................................... Bidrag till kongl. teaterns pensionskassor......................SfnOdp-fgggfVtinfiqfln! |
|
ö:gr |
1,628,798 |
— |
|
| .ö | .ioqoiX |
.neJBte |
||
B. Allmänna |
|||
■f. 1,800,652 |
— |
Till diverse föremål, förslagsanslag .............................................................. |
|
S:a |
3,429,450 |
— |
: — :0J g,ö .........................,............................................................................ .nno r |
\ _ :000,0 ................................................................................
— :00S(S ............................................................................''...............
mösiievlii r)n3e ehcnibro åq aöl jriiidqqu jjjbr/d .ao^Urrelg^.hvAi^vl
.Iggo^n I— :008,[ ............................''....... .........................
— :04<J.l- ...........................................................................
— :0fe0,82 ..............................''......................................•........
-824?.001 ■— :B0V,7d .................................~................................................ rfdihebev
- Öl 0 < J 2 ■ ....................................................................................................
- :02"<U ................................... .........................
.— :070,2g •— ;0oö,c)f ............................ .......................
— :00Ö.0V2 ...................................................................................
-bjl’.i9v+barul dac -anBrtnomaiil .b .7 £ ersnölgab ''iöl agb llii loiioul
— :005,00 .........................:.......................................................................
bioqen/nT
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
45
Förslag till blif
vande
riksstat:
Anvisning
i kontant.
Kronor. | ö.
Transport |
845,824 — |
|
S:gr indragningsstaten. |
1,628,798 1,800,652 |
|
Summa |
3,429,450 |
•V
Jjih. till Riksd. Prot. 1899. 4 Sami. 1 Afd. 10 Haft.
7
46
Statsutskottets Utlåtande N:o 10.
Bil. Litt. C.
Tabell öfver extra ordinarie anslag under riksstatens
Nionde hufvudtitel.
Kronor. |
6. |
|
Pensionsstaten. |
||
För upprätthållande af arméns pensionskassas egen pensionering samt |
||
till fyllnadspensioner, förslagsanslag ............................................ |
1,540,000 |
— |
STOCKHOLM, ISAAC MARCUS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.