Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
1
N:o 8.
Ank. till Riksd. kansli den 11 april 1899, kl. 3 e. in.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition
med förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen.
Till konstitutionsutskottet hafva båda kamrarne hänvisat Kongl. Maj:ts
till Riksdagen aflåtna proposition, n:o 31, deruti Kongl. Maj:t till Riksdagens
pröfning i grundlagsenlig ordning framlagt följande
»Förslag
till ändrad lydelse af 2 § i:o tryckfrihetsförordningen.
§ 2.
4:o. I grund af---— — som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag ovägerligen iakttagas
:
Att protokoll — — — — — icke uppenbara.
Att ej några —----— höte femtio riksdaler.
Att mobiliseringsplaner — — — — — skriften konfiskeras.
Att i hvad rättegångsmål — — — — — höte femtio riksdaler.
Det skall ock —----sexton skillingar.
Att protokoll-----sexton skillingar.
Att ingen må —--— — sexton skillingar.
Bill. till Riksd. Prat. 1899. 3 Samt. 8 Käft. (N:o 8).
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
Att ansökning om patent äfvensom öfriga handlingar i ärende angående
sådan ansökning samt patentmyndighetens protokoll och beslut deri
ej må, utan patentsökandens medgifvande, utlemnas i vidare mån än gällande
föreskrifter angående patent föranleda. Den häremot bryter böte
femtio riksdaler.
Att sådant — —--— hufvudsaken.
I öfrigt — — — — — stadgadt är.»
De skäl, som ligga till grund för den kongl. propositionen, innefattas
uti ett af chefen för justitiedepartementet i statsrådet den 27 sistlidne
januari afgifvet yttrande, så lydande:
»I ingifven skrifvelse har öfverdirektören och chefen för patent- och
registreringsverket anfört, att af bestämmelserna i 2 § 4 inom. tryckfrihetsförordningen
syntes framgå, att patent- och registreringsverket icke
lagligen kunde förvägra någon, som det begärde, att hos embetsverket, taga
del af, afskrifva eller lösa afskrift af hvilken handling som helst i ett på
embetsverkets handläggning ännu beroende patentärende. Detta kunde
emellertid för de patentsökande innebära stora vådor. Det vore nemligen
för den, som gjort en uppfinning, af flera skäl synnerligen angeläget att
så snart som möjligt anmäla densamma till patentering. I följd häraf nödgades
uppfinnaren ofta åt patentverket anförtro uppfinningen, innan den
blifvit fullt utarbetad och innan beskrifningen och patentanspråken kunnat
formuleras med nödig fullständighet och noggrannhet. Bristerna i dessa
hänseenden finge sedermera afhjelpas på grund af fortsatta experiment och
med ledning af de anmärkningar, som från patentmyndighetens sida framstäldes.
Under tiden kunde emellertid den trygghet, som uppfinnaren sökte
vinna genom patentansökningen, på det betänkligaste äfventyras i följd af
tryckfrihetsföroi''dningens ofvanberörda stadgande, som på flera sätt kunde
af en mindre nogräknad konkurrent missbrukas. Med den kännedom,
denne hos patentmyndigheten vunnit om den gjorda uppfinningen, kunde
han utrikes derå söka patent för egen räkning eller ock offentliggöra densamma,
så att dess patentering i utlandet omöjliggjordes, helst uppfinnaren
ofta af kostnadsskäl eller andra orsaker nödgades uppskjuta sin patentansökning
i utlandet, till dess hans härstädes gjorda ansökning blifvit pröfvad.
Äfvenledes kunde, om uppfinnarens ansökning på grund af något
begånget formfel eller annan försummelse förfölle, konkurrenten här i riket
ingifva en ansökning om patent å samma uppfinning, innan uppfinnaren
hunne förnya sin ansökning. Och äfven om konkurrenten ej på något af
nu angifna sätt lyckades sjelf vinna patenträtt å uppfinningen eller förhindra
uppfinnaren att derå erhålla patent, kunde han dock genom studium
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
3
af patentakten vinna många vigtiga upplysningar, som satte honom i stånd
att obehörigen korsa den andres verksamhet såsom uppfinnare eller industriidkare.
Ej sällan hände, att en patentansökning afsåge eller omfattade
något, som visserligen ej befunnes vara af beskaffenhet att kunna patenteras
men dock hade sitt stora värde som fabrikshemlighet; och att en konkurrent
erhölle kännedom om en dylik hemlighet kunde ofta vara lika ofördelaktigt,
som om han lyckades ornkullkasta ett patent. En person, som
sjelf vore uppfinnare, kunde för öfrigt äfven på många andra sätt missbruka
de upplysningar, han kunde vinna genom ett studium af andras
patentakter. Insigten om den risk, de patentsökande sålunda löpa, måste
återverka äfven på deras villighet att öfver sina uppfinningar lemna patentmyndigheten
fullständiga beskrifningar eller öfver hufvud att anmäla dem
till patentering. Vidare kunde framhållas, att det icke blott allestädes
ansåges utgöra ett hinder mot patents meddelande eller åtnjutande, om
uppfinningen, innan den anmäldes till patentering, varit känd genom offentligt
tryck, utan ock i Frankrike blifvit genom flera domstolsutslag fastslaget,
att en uppfinning ansåges vara känd jemväl i det fall, att en beskrifning
öfver densamma, innan den anmäldes till patentering, funnits för
allmänheten tillgänglig i ett offentligt arkiv, äfven om ej styrkas kunde,
att någon der tagit kännedom om beskrifningen i fråga. Slutligen borde
påpekas, att nu anmärkta vådor ytterligare ökades genom den jemförelsevis
långa tid, ofta mera än ett år, som gemenligen åtginge, innan en patentansökning
efter fortsatt skriftvexling mellan patentmyndigheten och sökanden
kommit i det skick, att den kunde föranleda patents beviljande.
Sverige vore, såvidt utrönas kunnat, det enda land, der sådana förhållanden
som de ofvan berörda äro rådande. I andra länder hade man såväl
ålagt patentverkens tjenstemän den strängaste tystnadspligt som ock på det
noggrannaste begränsat allmänhetens rätt att taga kännedom om patentakterna
till endast sådana handlingar, hvilkas innehåll ej kunde missbrukas.
Såsom regel gälde härvid, att allmänheten icke egde rätt att taga kännedom
om andra handlingar än just dem, på grund af hvilka patent meddelats.
Patentakternas innehåll i öfrigt betraktades såsom af konfidentiel
natur. Det torde ock vara tydligt, att förbud mot de ingifna handlingarnas
förevisande eller utlemnande skulle vara af mycket ringa betydelse, derest
allmänheten finge taga kännedom om de utlåtanden, som hos patentmyndigheten
afgifvits, eller om sagda myndighets meddelanden till sökandena, ur
hvilka meddelanden oftast samma upplysningar kunde vinnas som ur de
ingifna handlingarna. På grund häraf hemstäldes, huruvida icke skäl förefunnes
till sådan ändring i tryckfrihetsförordningen, att de patentsökande
kunde vinna full trygghet, att icke obehöriga personer hos patentverket
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
taga kännedom om patentansökningarnas innehåll, innan dessa jemlikt 7 §
i patentförordningen utlagts för allmänheten, eller eljest sätta sig i besittning
af sådana upplysningar om de till patentering anmälda uppfinningarna,
som icke, eller åtminstone icke i patentfrågans dåvarande läge, varit
afsedda att komma till allmänhetens kännedom.
Det lärer ej kunna förnekas, att, på sätt öfverdirektören och chefen
för patent- och registreringsverket sålunda anfört, tryckfrihetsförordningens
bestämmelser för närvarande kunna medföra afsevärda vådor för en uppfinnare,
som söker patent. Mot den föreslagna förändringen i samma bestämmelser
torde betänklighet icke böra möta, då inskränkningar i tryckfriheten
ej ifrågasättas i vidare mån, än som öfverensstämmer med gällande
föreskrifter angående patent. Enligt 7 § i förordningen den 16 maj 1884
angående patent skall, om ansökningshandlingarna äro fullständiga och anledning
ej förekommit att genast afslå ansökningen, patentmyndigheten i
allmänna tidningarna införa kungörelse om ansökningen med uppgift å
dess hufvudsakliga innehåll samt under en tid af två månader hålla ansökningshandlingarna
tillgängliga för en hvar, som önskar deraf taga
kännedom; och skall, då patent meddelas, kungörelse derom i allmänna
tidningarna införas samt beskrifningen jemte erforderliga bilagor i hufvudsakliga
delar på lämpligt sätt genom tryck offentliggöras. Möjligheten
att derjemte kunna tilltvinga sig rätt att taga del af ansökningshandlingarna,
redan innan desamma kommit i fullständigt skick, eller, under
alla förhållanden, af patentmyndighetens protokoll och beslut kan svårligen
anses erforderligt för tillgodoseende af något berättigadt intresse.
Det synes mig alltså böra såsom tillägg i tryckfrihetsförordningen stadgas,
att ansökning om patent äfvensom öfriga, handlingar i ärende angående
sådan ansökning samt patentmyndighetens protokoll och beslut deri ej må,
utan vederbörande patentsökandes medgifvande, utlemnas i vidare mån än
gällande föreskrifter angående patent föranleda. Med anledning häraf har
upprättats förslag till ändrad lydelse af 2 § 4:o tryckfrihetsförordningen,
och hemställer jag i underdånighet, att Eders Kongl. Maj:t täcktes, med
godkännande af detta förslag, till Riksdagens antagande framlägga detsamma.
»
De till stöd för den kongl. propositionen sålunda anförda skäl hafva
öfvertygat utskottet, att ett tillägg till tryckfrihetsförordningen i den af
Kongl. Maj:t föreslagna rigtningen är högst nödigt. Statens patentlagstiftning
afser att bereda en uppfinnare företrädesrätt att tillgodogöra sig
frukterna af det arbete och de kostnader, han nedlagt på sin uppfinning.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
5
Det lärer då ock tillkomma staten att se till att icke i dess tryckfrihetslagstiftning
sådana bestämmelser förefinnas, i följd af hvilka en uppfinnare
äfventyrar att beröfvas denna företrädesrätt just genom de åtgärder, han
enligt patentlagstiftningen har att vidtaga för att få densamma skyddad.
Enligt utskottets åsigt behöfver man emellertid icke gå så långt i
begränsning af tryckfriheten som det kongl. förslaget för att uti nu ifrågavarande
afseende bereda de patentsökande all erforderlig trygghet.
Af den utredning, som förebragts, framgår, att vid patentärendens
behandling behofvet af skydd mot obehörigt delgifvande af patentansökningar
och dithörande handlingar i första hand gör sig gällande under
den tid, som gemenligen åtgår från det en uppfinnare först anmält sin
uppfinning till patentering och till dess hans patentanspråk samt hans beskrifning
öfver uppfinningen blifvit formulerade med den fullständighet
och noggrannhet, som äro nödiga, för att patents beviljande skall kunna
ifrågakomma. Såsom i det vid den kongl. propositionen fogade statsrådsprotokollet
närmare framhålles, inträffar det nemligen ofta, att en patentansökan,
då den först ingifves, icke befinner sig i så fullständigt skick,
att den genast kan, jemlikt § 7 i kongl. förordningen den 16 maj 1884
angående patent, framläggas för allmänheten, utan måste dessförinnan
vanligen beskrifningen och patentanspråken närmare preciseras med ledning
af de anmärkningar, som från patentmyndighetens sida framställas.
Huru en uppfinnares rätt till sin egen uppfinning kan på flera sätt äfventyras,
derest under detta skede af patentfrågans behandling konkurrenter
kunna tilltvinga sig rätt att taga del af ansökningshandlingarna eller af
de utlåtanden öfver desamma, som hos patentmyndigheten afgifvits, är i
berörda statsrådsprotokoll jemväl påvisadt. Då utskottet anser det både
billigt och angeläget, att en uppfinnare skyddas mot sådana ingrepp i sin
rätt, finner utskottet det med hänsyn härtill vara af nöden, att i tryckfrihetsförordningen
införes en bestämmelse, enligt hvilken ansökning om
patent och dithörande handlingar icke må, innan ännu patentet beviljats,
utan sökandens medgifvande hållas för allmänheten tillgängliga i vidsträcktare
mån, än som föranledes af gällande föreskrifter angående patent.
Såsom af sistnämnda hänvisning till patentförordningen framgår, skulle
deremot den ifrågasatta bestämmelsen icke göra någon inskränkning i vare
sig patentmyndighetens skyldighet att, jemlikt § 7 i nyssnämnda förordning,
låta, sedan ansökningshandlingarna erhållit nödig fullständighet och
om anledning ej förekommit att genast afslå ansökningen, offentliggöra
uppgift å ansökningens hufvudsakliga innehåll samt hålla ansökningshandlingarna
under viss tid tillgängliga för allmänheten, eller i allmänhetens
rätt att under denna förutsättning taga del af berörda handlingar.
CD CD O
6
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
För skyddandet af en uppfinnares rätt öfver sin egen uppfinning
skulle emellertid i vissa fall en bestämmelse, sådan som den nyss antydda,
icke göra till fyllest. Enligt hvad utskottet från sakkunnigt håll inhemtat,
inträffar det nemligen icke sällan, att en och samma patentansökning innehåller,
jemte en uppfinning, hvarå patent kan beviljas, uppslag till andra
uppfinningar, hvilka ännu icke äro nog utarbetade för att kunna patenteras,
eller redogörelser för tillverkningsmetoder och dylikt, hvilka icke äro
af beskaffenhet att kunna erhålla patentskydd, men hvilka dock kunna
hafva stort värde såsom fabrikshemligheter. Enligt utskottets åsigt bör
emellertid en uppfinnares rätt att sjelf bestämma öfver offentliggörandet af
dylika uppfinningar eller metoder icke lida något intrång derigenom, att
de upptagits i en till patentmyndigheten ingifven ansökning, som endast
delvis kunnat bifallas, icke heller bör en sådan utgång af saken kunna
berättiga andra uppfinnare eller industriidkare att genom studium af
patentakterna tillgripa frukterna af den förres arbete på sin uppfinning.
Enahanda bör naturligtvis förhållandet äfven vara, om sådana uppslag till
uppfinningar eller redogörelser öfver tillverkningsmetoder förekomma i en
ansökning, som icke kunnat till någon del bifallas. Det ifrågasatta tilllägget
till tryckfrihetsförordningen bör sålunda från obehörigt delgifvande
till allmänheten skydda icke blott patentansökningar och dithörande handlingar,
intill dess patentansökningen slutligen pröfvats, utan äfven under
alla förhållanden sådana handlingar i hvad de angå uppfinningar, å hvilka
patent ej beviljats. Erforderligt skydd i båda dessa hänseenden vinnes
genom den af utskottet föreslagna formulering, som från obehörigt delgifvande
till allmänheten utan patentsökandens medgifvande undantager ansökningar
och öfriga handlingar rörande patent »i hvad de angå uppfinning,
derå ej patent beviljats».
Det kongl. förslaget stannar emellertid ej härvid, utan är så affattadt,
att inga patenthandlingar skulle få utan sökandens medgifvande
utlemnas i vidare mån, än gällande föreskrifter angående patent medgifva.
För sådana uppfinningar, å hvilka patent beviljats, anser utskottet en så
långt gående begränsning af tryckfriheten icke vara berättigad. Genom
densamma skulle nemligen uppfinnare, hvilka ville öfverklaga något patentmyndighetens
beslut, hvarigenom patent beviljats, blifva förhindrade från
att taga den kännedom om ärendets föregående handläggning, som de kunde
finna nödig för sin talan i målet. Den af utskottet föreslagna formuleringen
af tillägget till tryckfrihetsförordningen innebär deremot icke något
hinder mot delgifvande till allmänheten af patenthandlingar rörande uppfinningar,
å hvilka patent beviljats.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
7
Från Kongl. Maj:ts förslag skiljer sig utskottets slutligen äfven derutinnan,
att, för så vidt ändrade föreskrifter skulle finnas vara af nöden
angående den omfattning, i hvilken patentansökningshandlingar böra hållas
för allmänheten tillgängliga, det genom den affattning, utskottet gifvit sitt
förslag, tydligen utmärkts, att sådana föreskrifter skola meddelas i den
ordning, 87 § regeringsformen stadgar, d. v. s. af Konung och Riksdag
gemensamt.
För den händelse ur historisk synpunkt skulle befinnas ömkligt,
att efter viss bestämd tid samtliga patentakter skulle kunna hållas
tillgängliga, torde föreskrifter derom i samma ordning kunna meddelas.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, får utskottet hemställa,
att Riksdagen, med förklarande, att Kongl. Maj:ts
proposition icke kan i oförändradt skick bifallas, ville
såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandlingantaga
följande förslag till förändrad lydelse af 2 § 4:o
tryckfrihetsförordningen:
»4:o. I grund af — —---som helst.
Vid föregående tillåtelse skola följande undantag
ovägerligen iakttagas:
Att protokoll--— — — icke uppenbara.
Att ej några — — — — — böte femtio riksdaler.
Att mobiliseringsplaner —----skriften
konfiskeras.
Att i hvad rättegångsmål — — — — — böte
femtio riksdaler.
I)et skall ock — — — — — sexton skillingar.
Att protokoll — — — — — sexton skillingar.
Att ingen må — — — — — sexton skillingar.
Att ansökning om patent äfvensom öfriga hand
lingar
i ärende angående sådan ansökning samt patentmyndighetens
protokoll och beslut deri icke må, i hvad
de angå uppfinning, derå ej patent beviljats, utan sökandens
medgifvande utlemnas i vidsträcktare mån än som
föranledes af gällande förordning angående patent och
8
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 8.
de ytterligare föreskrifter, som kunna, i den ordning 87 §
regeringsformen stadgar, varda meddelade. Den häremot
bryter, höte femtio riksdaler.»
Stockholm den 7 april 1899.
På utskottets vägnar:
AXEL YILH. LJUNGMAN.
Reservation
af herr Johnsson.
Herrar friherre Åkerhielm och Alin hafva anhållit få här antecknadt,
att de icke närvarit vid detta ärendes slutliga behandling inom utskottet.
Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få antecknadt, att han icke deltagit
i ärendets behandling.
Stockholm 1899. Kungl. Boktryckeriet, P. Å. Norstedt & Söner.