Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
1
iV:« .5.
Ant. till Riksd. kansli den 20 mar» 1899, kl. 7 e. in.
Konstitutionsutskottets utlutande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af § 12 riksdagsordningen.
Uti eu inom Andra Kammaren väckt och till konstitutionsutskottet
hanvisad motion, n:o 236, har herr P. Paulson hemstält, att Riksdagen
matte antaga såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling följande
förslag till ändrad lydelse af § 12 riksdagsordningen.
»§ 12.
Riksdagsman i Första Kammaren eger ej att för denna befattning
något arfvode uppbära, men åtnjuter af statsmedel ersättning för
7 esekostnad. till och frän riksdagen. Vill han befattningen sig afsåga
eger han det göra vid valtillfället eller sedermera, mellan riksdagar
hos Konungens befallningshafvande.»
Motionären har till stöd för sin framställning anfört följande.
Vårt lands stora utsträckning i geografiskt hänseende gjorde, att
kostnaden för inställelse vid riksdagen vore väsentligt olika ''för olika
delar af landet. Riksdagsman i Andra Kammaren erhölle af statsmedel
ersättning for resekostnad till och från riksdagen, men riksdagsman i
forsta Kammaren ej. Det syntes dock motionären, som om det vore
Bill. till Riksd. Prof. 1899. 3 Sami. 5 Höft. (N:o 5.)
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 5.
både rättvist och billigt, att sådan ersättning borde tillkomma jemväl
riksdagsman i Första Kammaren. Om de principer, på hvilka Första
Kammarens sammansättning vore byggd, kunde man hysa hvilka åsigter
som helst, någon rubbning eller förskjutning af dessa principer skedde
i hvarje fall ej genom antagandet af bestämmelsen om ersättning för
resa till och från riksdagen för ledamot af Första Kammaren. Såsom
arfvode för befattningen som riksdagsman kunde det ej komma att anses,
men det skulle i någon, fastän ringa mån, verka ^jemnande kammarledamöterna
emellan. Ett ganska stort antal af borsta Kammarens
ledamöter bodde nemligen ständigt i Stockholm, och utom det att
någon resekostnad för dem ej ifrågakomme, åtnjöte de fördelen af att
under riksdagen kunna bo i sina hem.
Vid de föregående tillfällen, då denna fråga varit föremål för behandling
inom Riksdagen, hade den i allmänhet varit kombinerad med
förslag, som afsett. att mer eller mindre rubba nu gällande census för
valbarhet till Första Kammaren. Detta torde också hafva varit orsaken
till att, ehuru inom båda kamrarne sympatier för frågan blifvit uttalade,
den ändock ej lyckats vinna Riksdagens bifall.
Det kunde visserligen ifrågasättas, om ej ersättning för resekostnad
borde tillerkännas riksdagsman i Första Kammaren jemväl under
riksdagen, då ledighet från riksdagsgöromåleu af kammaren beviljats.
Men då en sådan ersättning möjligen kunde anses som ett slags arfvode,
hade motionären emellertid ej velat framkomma med förslag
derom, utan inskränkt sitt yrkande till reseersättning till och från riksdagen.
På sätt motionären antydt, har vid flera föregående riksdagar i
samband med väckta förslag om införande af arfvode till Första Kammarens
ledamöter frågan om ersättning för deras resor till och från
riksmötena varit föremål för pröfning. Uti de utlåtanden, hvilka af
konstitutionsutskottet öfver dessa förslag afgifvits, har utskottet såsom
skäl till afslag å desamma hufvudsakligen framhållit den olika karaktär,
grundlagsstiftaren velat gifva åt de båda kamrarne, i det att hos k örsta
Kammarens ledamöter i allmänhet borde förutsättas ett ekonomiskt
oberoende och en samhällsställning, hvarmed lättare läte sig förena
en större benägenhet att för representantkallets utöfvande ikläda sig
personliga uppoffringar.
Den af motionären åsyftade förändringen skulle, enligt utskottets
åsigt, om den godkändes, utgöra ett steg i rigtning att upphäfva denna
Konstitutionsutskottets Utlåtande No 5.
3
Första Kammares säregna karaktär i jemförelse med Andra Kammaren
och dermed den väsentligaste skilnaden mellan de begge kamrarne.
Då utskottet således ej kan anse den ifrågasatta förändringen vara
af så ringa betydelse, som motionären synes antaga, utan tvärtom finner
densamma egnad att bidraga till en ingalunda önskvärd rubbning af
de grundvalar, på bvilka vårt representationsskick bvilar, får utskottet
hemställa,
att förevarande motion icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 mars 1899.
På utskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.
Reservationer:
af herrar Ljungman, Dahn, Gyllensvärd, Johnsson och Andersson i
Ohrstorp;
samt af herr friherre Barnekow mot utskottets motivering.
Herr Berg, Gustaf Axel har begärt få här antecknadt, att han icke
deltagit i ärendets behandling inom utskottet.
STOCKHOLM, P. A. NYMANS EFTERTRÄDARES TRYCKERI, 189».