Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.
1
N:o 4.
Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1899, kl. 7 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändrad lydelse af §§ (10, 65 och 75 riksdagsordningen.
Uti eu från Andra Kammaren till konstitutionsutskottet hänvisad
motion, n:o 230, har herr O. Walter framlagt förslag om införande af
öppen omröstning i Riksdagens kamrar. Han hemställer i sådant afseende,
att Riksdagen måtte såsom hvilande till vidare grundlagsenlig behandling
antaga följande förslag till ändrad lydelse af §§ 60, 65 och 75 riksdagsordningen.
»§ 60.
När ärende — — — derom tillätes. Omröstning skall ske öppet
och medelst namnupprop. Befinnes i mål, der blott enkel pluralitet
erfordras, de afgifna rösterna lika delade, nedlägge talmannen i en dertill
afsedd rösturna eu ja-sedel och en nej-sedel, båda lika samt hvarför
sig slutna och hoprullade, och afgöres då omröstningens utgång genom
den sedel, som eu af kammarens ledamöter på anmodan af talmannen
ur rösturnan upptager.
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 3 Samt. 4 Haft. (N:o 4).
1
9
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.
§ 65.
När i fråga — — — Riksdagens beslut. Om vid sammanräkning
af de afgifna rösterna dessa befinnas lika delade, nedlägge Andra Kammarens
talman i en dertill afsedd rösturna en ja-sedel och en nej-sedel,
båda lika samt hvar för sig slutna och hoprullade, och afgöres då omröstningens
utgång genom den sedel, som en af Andra Kammarens ledamöter
på anmodan af talmannen ur rösturnan upptager.
§ 75.
Vid alla val, hvilka alltid skola ske med slutna sedlar, iakttages
— — — erfordras.»
T denna motion hafva herrar Edvard Mraminsky och Lars Eriksson
instämt.
Till stöd för sin framställning har motionären — med erinran att
förslag om användande af öppen omröstning i Riksdagens kamrar tillförene
. under flere riksdagar blifvit uti afgifna motioner framstälda, men
att för hvarje gång förslagen blifvit af konstitutionsutskottet afstyrkta
och af Riksdagen afslagna — till en början åberopat ett utdrag af hvad
landshöfdiugen O. R. Themptander yttrade vid frågans behandling i
Andra Kammaren under 1895 års riksdag. Utdraget är af följande
lydelse:
»Det är ej allenast ur rent teoretisk synpunkt, som detta förslag kan
ega fördelar, utan det har efter min tanke öfvervägande praktiska fördelar.
Valmännen lära dock numera i regeln halv a det anspråket, att de vilja
veta, hvar deras representant står i mera hufvudsakliga och vigtiga frågor.
Efter min tanke är det ingalunda i strid med riksdagsordningen, att man
vid riksdagsmannaval så förfar, att man vet, hvad för folk man väljer.
Det är ock derför, att jag anser den öppna omröstningen vara ett så godt
samband mellan representanten och hans v almän, som jag håller före, att
densamma eger en synnerligen stor vigt. För min del får jag säga, att
om eu person tillhört Riksdagen och deltagit i öppna voteringar, ega hans
valmän bra mycket bättre tillfälle att bestämma sitt omdöme om hans
verksamhet, än de fä genom mer eller mindre sväfvande programtal vid
valmöten.
Konstitution sutskottets Utlåtande N:o 4. 3
Den öppna omröstningen erbjuder den enklaste utväg att uttala
den mening, man hyser, och just derigenom skulle den .säkerligen och i
många fall vara ett sätt att högst betydligt förkorta debatterna. De öppna
omröstningarna medföra en annan praktisk fördel, nemligen att de i väsentlig
man minska besväret och tidsutdrägten med dessa slutna voteringar,
som nu ega rum. Först och främst går hvarje votering, som är öppen,
hastigare än en sluten, emedan uppräknandet af rösterna sker samtidigt
med namnuppropet. Man behöfver ej offra tid med öppnandet och uppräknandet
af röstsedlarne. Men äfven ur annan synpunkt eger den öppna
omröstningen ett företräde, det nemligen, att frågorna afgöras med eu
skyndsamhet, som förvånar den, hvilken är van vid våra förhållanden.
Den öppna omröstningen befriar oss från de synnerligen obehagliga
voteringarna om kontraproposition.
Vidare erinrar motionären derom, att den öppna omröstningen vore
antagen i de flesta främmande länders representationer, nemligen i Norge.
Danmark, Tvngland, frankrike, Tyskland, Belgien, Nederländerna, Österrike,
Ungern, Schweiz, Italien och Förenta staterna, äfvensom derom, att den
äfven funnes införd i Sverige, fastän på ett inskränktare område, nemligen
inom den kommunala förvaltningens beslutande församlingar. Densammas
praktiska realiserbarhet häfdades, enligt motionärens åsigt, bäst deraf, att
den ej utbytts mot den slutna voteringen. Att öppet och frimodigt uttala
en åsigt, grundande sig på årlig öfvertygelse, vore och förblefve eu hederssak
föi hvarje redbart tänkande man. Inom Riksdagen måste ju hvarje
talare ovilkorligen underkasta sig, att hans yttranden blefve föremål för
offentliggör ande. Fn afsevärd logisk inkonseqvens syntes motionären derför
förefinnas deri, att den uttalade asigten skulle offentliggöras, men att
resultatet deraf, sådant det praktiskt utmynnade och realiserades genom
beslutet, och hvilket resultat loge sig uttryck i voteringen, skulle hemlighållas.
Den sålunda ä nyo väckta frågan om införande af det öppna omröstmngssättet
i Riksdagens kamrar har, på sätt af konstitutionsutskottet
vid 1896 års riksdag närmare angifves, upprepade gånger varit föremål
for behandling inom Riksdagen. Vid samtliga dessa tillfällen har konstitutionsutskottet
hemstält, att de i ämnet väckta motionerna icke måtte till
någon Riksdagens åtgärd föranleda. Uti det utlåtande, som af konstitutions
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.
utskottet vid 1895 års riksdag afgafs i fragan, erinrade utskottet bland
annat derom, att vid föregående tillfällen emot den föreslagna grundlagsändringen
af konstitutionsutskottet hufvudsakligen anförts följande:
»Äfven om ur rent teoretisk synpunkt åtskilliga skäl kunde anföras
för det öppna omröstningssättet, såsom det naturligaste och mest manliga,
måste likväl frågan bedömas förnämligast ur synpunkten af dess
praktiska gagn för det allmänna. Företräde torde dä böra tillerkännas
det nu stadgade omröstningssättet, som i Anda högre grad än det föreslagna
gjorde det möjligt för en representant att, oberoende af hvarje
påtryckning, som i mera grannlaga och ömtåliga frågor kunde tänkas
inverka på eu i allmänhet sjelfständig man, fatta sitt beslut endast pa
grund af egen öfvertygelse, om denna ock vore stridande mot deras,
med Indika han vanligen vore liktänkande, eller mot den mening, som
för tillfället ville gälla såsom den allmänna. Ett uppdrag, sä omfattande
som representantens, måste gifvas af förtroende till och kännedom om
representantens karaktär och tänkesätt i allmänhet, icke allenast på
grund af den visshet, man kunde ega om hans röst i en eller annan
fråga. För öfrig! antoge i eu mängd vigtiga frågor debatterna i kamvarne
karaktären af öppen omröstning. Den tidsbesparing, som understundom
väntades blifva eu följd af det öppna omröstningssättet, vore
tvifvelaktig, enär det snarare kunde antagas, att representanterna då
vida mer än hittills skulle anse sig böra särskild! motivera, hvarför de
deltagit i det ena eller andra beslutet. Detta skulle otvifvelaktigt blifva
händelsen, om eu ledamot i följd af skäl och upplysningar, framstälda
under öfverläggningen inom den kammare han tillhörde, skidle finna
sig pligtig att frångå en mening, för hvilken han röstat inom utskott,
förutsatt att lian icke, just på grund af den öppna omröstningen, ansåge
sig tvungen att, för undvikande af beskyllningen om bristande fasthet
i grundsatsar, vidblifva en mening, hvars läglighet han fått giltiga skäl
att betvifla. Hvad som till stöd för den öppna omröstningen åberopats
från förhållandet inom utländska nationalrepresentationer kunde först
då tillerkännas någon egentlig vigt, om det ådagalades, att den främmande
plägseden med fördel läte tillämpa sig på vara förhållanden. I allt
fäll hade det icke visat sig, att det hos oss liäfdvunna omröstningssättet
medfört några olägenheter. Särskild! berättigade icke det sätt, hvarpå
svenska folkets ombud hittills utöfvat Riksdagens beslutanderätt, till det
påståendet, att en öfvergång till den öppna omröstningen vore af behofvet
påkallad.»
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.
5
De skäl, hvilka sålunda af liera föregående Riksdagars konstitutionsutskott
anförts mot en förändring uti ifrågavarande hänseende, och hvilka
hittills af Riksdagen befunnits afgörande, har utskottet för sin del icke
funnit vederlagda af hvad i den föreliggande motionen andragits till förmån
för det öppna omröstningssättet; och får utskottet alltså hemställa,
att motionen icke må till någon Riksdagens
åtgärd föranleda.
Stockholm den 20 mars 1899.
På utskottets vägnar:
G. S. AKERHIKLM.
Reservation
af herrar Dalm, Gryllensvärd, friherre liarnekm och Johnsson, hvilka
anfört:
»Då vi ansett, att utskottet bort hemställa om bifall till den af
herr Walter föreslagna grundlagsändringen, tillåta vi oss såsom skäl härför
åberopa följande.
Uti eu vid 1895 års riksdag afgifven motion (n:o 163) om sådan
grundlagsändring, att, när omröstning inom någon Riksdagens kammare
begärdes, densamma skulle ske öppet, anfördes, att det öppna omröstningssättet
erkändes, äfven af dess motståndare, vara till principen rigtigast,
samt att frågan om detta sätt för omröstnings anställande hörde till dem,
som icke borde eller kunde falla, utan tvärtom alltmer närmade sig en
tillfredsställande lösning.
1 sammanhang härmed hänvisades till en af representanten för
Tössbo och Vedbo domsaga vid 1889 års riksdag inom Andra Kammaren
väckt motion (n:o 1), uti hvilken följande motivering för det öppna omröstningssättet
anfördes:
''Karakteren af Riksdagens förhandlingar är ju den, att de skola
vara offentliga: riksdagstrycket är tillgängligt för allmänheten, diskussionerna
inom kamrarna äro offentliga, och allt, som derunder yttras, förvaras
Bill. till Rik sd. Prof. 1899. 3 Sami. 4 Haft. 2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 4.
6
i protokollen; men vid det slutliga utgörandet af en stridsfråga — sjelfva
hufvnddrabbningen — kan riksdagsmannen dölja sig bakom den slutna
voteringssedeln och insvepa sig i ett hemlighetsmakeri, som står i uppenbar
strid med karakteren af en fullständig offentlighet.
Bet alltmer ökade intresse, hvarmed allmänheten omfattar Riksdagens
förhandlingar, berättigar den till att kunna erhålla fullständig
kännedom såväl om det sätt, hvarpå besluten inom Riksdagen tillkomma,
som ock hvarje särskild riksdagsmans åsigter i de på dagordningen stående
frågorna. Jag är öfvertygad om att allmänna opinionens kraf på öppen
omröstning inom Riksdagen år från år ökats och fortfarande ökas; och
jag finner det naturligt, ty svenska folket har obestridligen rätt att
kontrollera, huru dess representanter i nationalförsamlingen fullgöra sitt
ansvarsfulla, magtpåliggande uppdrag.
Att öppet och ärligt uttala sin öfvertygelse är kärt för hvarje
sjelfständig, redbar och tänkande man; för riksdagsmannen är det eu
skyldighet. Må man derför sätta honom i tillfälle att äfven vid omröstningar
med den ''manliga frimodighetens tilltalande karakter afgifva sin
röst och visa, att det hos honom finnes eu man bakom ordet.''
På grund af dessa skäl och då, på sätt motionären erinrat, man
i de flesta uti civilisation och bildning högt stående länder i allmänhet
antagit den öppna omröstningen, få vi hemställa,
att förevarande af herr Walter väckta motion
måtte af Riksdagen bifallas.»
Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få bär anteeknadt, att han
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.
Stockholm, Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1899.