Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
1
N:o 3.
Ank. till Riksd. kansli den 20 mars 1899, kl. 7 e. m.
Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion om
ändring af § 16 riksdagsordningen.
Vid åtskilliga tillfallen efter den nuvarande representationsordningens
införande hafva förslag inom Riksdagen bragts å bane angående
ändring i riksdagsordningen, i syfte att det medelbara valsättet vid val
till Andra Kammaren skulle upphöra och omedelbart valsätt fastslås såsom
obligatoriskt, vare sig i samtliga valkretsar eller i vissa af dem. Senast
vid 1896 års riksdag väcktes motion om o vilkorligt användande af
omedelbart valsätt i alla valkretsar. Motionen afstyrktes af konstitutionsutskottet,
men uti en vid dess betänkande fogad, af åtskilliga ledamöter
från Andra Kammaren biträdd reservation framlades förslag till sådan
ändring af § 16 riksdagsordningen, att det omedelbara valsättet skulle
göras till regel och de medelbara valen utgöra undantag, beroende af
särskildt i vederbörande kommuner derom fattadt beslut. Det i berörda
reservation väckta ändringsförslag, hvilket vann Andra Kammarens godkännande,
har af herr J. Andersson i Lysvik återupptagits uti eu inom
Andra Kammaren afgifven, till utskottets behandling hänvisad motion,
n:o 215; och har motionären hemstält, att Riksdagen behagade antaga
nedanstående förslag till ändring af § 16 riksdagsordningen att hvila till
vidare grundlagsenlig behandling.
Bih. till Riksd. Prof. 1899. 3 Sami. 3 Häft. (N:o 3.)
1
2
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
“Riksdagsordningen.
§ 16.
Talen till riksdagsman förrättas omedelbart, och afgifvas rösterna,
särskildt för hvarje kommun, inför kommunalstämmas ordförande eller
magistrat; och skola för rösternas sammanräknande och fullmagts utfärdande
åt den, som de flesta rösterna erhållit, valprotokollen insändas,
för kommunerna å landet till domhafvanden och för städerna, der två
eller flere städer äro till en valkrets förenade, till magistraten i den stad,
som största folkmängden eger.
Stad, som har att ensam sända flere riksdagsmän, må, på sätt som
för val till stadsfullmägtige är stadgadt, kunna indelas i valkretsar.
Kommuner, som hafva att gemensamt välja riksdagsman, ega dock
begagna det medelbara valsättet, derest flertalet af de röstberättigade
så beslutar. Då förslag härom af de röstberättigade i eu kommun
väckes medelst beslut, fattadt inför kommunalstämmas ordförande eller
magistrat, varder sådant meddeladt Konungens befallningshafvande, som
från öffiga till valkretsen hörande kommuner infordrar de röstberättigades
röster och utfärdar kungörelse om utgången efter thy som de flesta afgifna
rösterna varit för bifall eller afslag. I sistnämnda fall kan frågan icke
förr, än eu tid af fem år derefter förflutit, å nyo upptagas. Beslutas
åter förändringen, träder den i kraft vid det val som näst efter en månad
från kungörelsens utfärdande inträffar, och gäller för en tid af minst
fem år, hvarefter beslut om dess upphörande kan på lika sätt som om
dess införande fattas.
Vid de medelbara valen väljes riksdagsman medelst elektorer.
A landet utses för hvarje kommun inför kommunalstämmans ordförande
en elektor, och derutöfver, efter folkmängden, en för hvarje fullt tal
af ett tusen. Desse elektorer sammanträda till riksdagsmannaval inför
domhafvanden i den domsaga, till hvilken valkretsen hörer, eller, om
två domsagor äro förenade till en valkrets, inför domhafvanden i den
af dessa domsagor, hvilken den största folkmängden eger.
I de valkretsar, som bestå af två eller flera städer, utses inför
magistraten en elektor för hvarje stad, och derutöfver, efter folkmängden,
en för hvarje fullt tal af femhundra. Desse elektorer sammanträda till
riksdagsmannaval inför magistraten i den stad inom valkretsen, som största
folkmängden eger.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
3
I stad, der magistrat ej finnes, skall den för sådan stad särskildt
tillsatta styrelse eller dess ordförande taga den befattning med riksdagsmannaval,
som enligt denna § samt § 18, 20 och 22 tillhör magistrat
eller dess ordförande.»
Till stöd för denna framställning har motionären till en början
åberopat åtskilliga från den officiella statistiken hemtade sitfror angående
riksdagsårannavalen på landsbygden åren 1893 och 1896, utvisande,
bland annat, att antalet valkretsar med omedelbart valsätt stigit från
120 år 1893 till 130 år 1896, men att antalet valkretsar med medelbart
valsätt under samma tid sjunkit från 25 till 20, äfvensom att, medan antalet
deltagare i omedelbara riksdagsmannaval från år 1893 till år 1896 ökats
från 82,643 till 94,007 eller från 41,3 procent till 43,9 procent af de
valberättigade, antalet deltagare i medelbara val deremot under samma
tid nedgått från 6,644 till 4,905 eller från 17,5 procent till 16,6 procent
af de valberättigade. Motionären, som erinrar derom, att valen uti städerna
numera öfverallt ske omedelbart, anför vidare, att sedan år 1893,
då det direkta valsättet tillämpades i 120 valkretsar och det indirekta
i 25, ytterligare fem kretsar öfvergått från medelbart till omedelbart
valsätt, hvarjemte under år 1898 beslut fattats åtminstone i tre kretsar
om enahanda förändring. »Af detta förhållande», fortsätter motionären,
»framgår otvetydigt, att det omedelbara valsättet väcker och underhåller
större intresse för valen samt omfattas af valmännen mer och mer allmänt,
såsom förenadt med mindre besvär och innebärande större garanti för utgången
af valet, att denna må blifva i öfverensstämmelse med flertalets
mening.»
I syfte att påvisa, hurusom det medelbara valsättet icke bibehållits
företrädesvis i de mest vidsträckta orterna, åberopar motionären härjemte,
att af de tjugu valkretsar å landsbygden, i hvilka år 1896 detta valsätt
ännu tillämpades, fem tillhörde Elfsborgs län, tre Stockholms län, tre Upsala
län och två Gefleborgs län, hvarförutom i hvart och ett af följande län,
nemligen Kronobergs, Kalmar, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Skaraborgs,
Vesterbottens och Norrbottens, funnes en krets med sådant valsätt.
Häraf ansåge motionären framgå, att det endast vore en tidsfråga,
när det omedelbara valsättet blefve enrådande; och syntes det under
sådant förhållande naturligast, att detta valsätt vore obligatoriskt. Men
4
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
då sådant för närvarande ej läte sig göra, enär somliga ville bibehålla
valfrihet, borde ändå tiden anses vara inne att i lag upphöja till regel
det valsätt, som faktiskt redan vore så, med det medelbara som undantag.
Rigtigheten af hvad motionären sålunda anfört i fråga om det
omedelbara valsättets fortgående utbredning vill utskottet icke bestrida,
likasom utskottet, som saknar anledning att i sammanhang med förevarande
motion yttra sig angående företrädet mellan de båda olika valsätten,
ej heller vill förneka, att till äfventyrs det direkta valsättet kan i
en framtid varda enrådande. Så är emellertid för närvarande icke förhållandet,
då ett, om också icke stort, likväl afsevärdt antal valkretsar
fortfarande bibehållit det medelbara valsättet såsom det för dem lämpligaste.
Samtliga dessa valkretsar skulle, om den föreslagna grundlagsändringen
blefve genomförd, nödgas föranstalta om särskildt beslut
angående begagnande af det utaf dem sålunda föredragna valsättet. Med
bibehållande af nu gällande bestämmelser kan beslut om förändradt valsätt
deremot endast undantagsvis blifva erforderligt, Efter införandet i § 13
mom. 4 riksdagsordningen af bestämmelse derom, att ny valkretsindelning
skall ega rum hvart tionde år, är nemligen nytt beslut om omedelbart valsätt
påkalladt allenast i sammanhang med valkretsens omreglering. De
föga afsevärda olägenheter, som med bibehållande af nuvarande föreskrifter
sålunda i visst fall skulle af ny kretsindelning föranledas för de kommuner
med omedelbart valsätt, som önskade behålla detsamma, komme i
alla händelser, derest det omedelbara valsättet gjordes till regel och det
medelbara till undantag, att i motsvarande fall uti lika hög grad drabba
de kommuner, i hvilka man önskade fortfara med det medelbara valsättet.
Då utskottet sålunda funnit den föreslagna omkastningen af
bestämmelserna i § 16 riksdagsordningen vara icke blott helt och hållet
obehöflig, utan äfven i viss mån olämplig, får utskottet hemställa,
att förevarande motion icke må föranleda till
någon Riksdagens åtgärd.
Stockholm den 20 mars 1899.
På utskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.
Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 3.
5
Reservationer:
af herr Johnsson;
af herrar Dalin, Gyllensvärd och friherre Barnekow, h vilka, hufvudsakligen
på de af motionären angifna skäl, hemstält,
att motionen måtte af Riksdagen bifallas;
samt af herr Ljungman mot utskottets motivering.
Herr Berg, Gustaf Axel, har begärt få här antecknadt, att han
icke deltagit i ärendets behandling inom utskottet.
Bih, till Riksd. Prof. 1899
3 Sami.
3 Hä/t.
2
STOCKHOLM, NYA TRYCKERI-AKTIEBOLAGET 1899.