I

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

1

Jf:o 1.

Ank. till Eiksd. kansli den 14 mars 1899, kl. 1 e. m.

Konstitutionsutskottets utlåtande, i anledning af väckt motion
om ändring af 52 § regeringsformen samt 10, 20, 32,
33, 34, 37 och 45 §§ riksdagsordningen.

Med anledning af en år 1895 väckt motion tillstyrkte nämnda års
konstitutionsutskott i särskilda betänkanden (n:is 12—14) ändrad lydelse af
10, 20, 32, 33, 34, 37 och 45 §§ riksdagsordningen i syfte »att åstadkomma
tidsbesparing och förenkling uti riksdagsarbetet». Hvad konstitutionsutskottet
derom hemstält, vann då äfven Riksdagens bifall, men vid 1897
års riksmöte blefvo de hvilande förslagen af Första Kammaren förkastade,
enligt hvad innevarande års motionär i ämnet anför, på grund af befarad
kollision med ett annat, från 1896 års riksdag hvilande förslag om ändrad
lydelse af flere grundlagsstadganden, bland dem äfven 32 § riksdagsordningen.

Under erinran härom och med framhållande af att de här ifrågavarande
förslagen, på grund ej minst af de sympatier de inom Riks
dagen obestridligen tillvunnit sig, förtjente att återupptagas, har hp
A. V. Ljungman uti en inom Andra Kammaren väckt, till konstitutiv
utskottet hänvisad motion, n:o 1, åter framlagt desamma, och i sam

Bill. till Biksd. Prot. 1899. 3 Sami. 1 Hd fl. (N:o 1.)

2

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

hårig dermed jemväl dels föreslagit vissa ytterligare ändringar i nämnda
paragrafer, dels äfven framlagt förslag till ändrad lydelse af 52 § regeringsformen.

Då flere af förslagen icke stå i nödvändigt samband med hvarandra,
går utskottet att punktvis afgifva utlåtande öfver motionen.

l:o.

Beträffande 52 § regeringsformen har motionären framlagt följande
förslag till ändrad lydelse:

§ 52.

Kamrarnes talmän och vice talmän utnämne Konungen, utom när
Riksdagen sammanträder i följd af kallelse, som i 95 § förmäles, då hvardera
Kammaren eger att, inom sig, välja talman och vice talman.

Enligt hvad af motionären framhållits, afser detta hans ändringsförslag
att åstadkomma full öfverensstämmelse mellan 52 § regeringsformen
och 33 §, andra stycket, riksdagsordningen. Sistnämnda grundlagsbud
innehölle nemligen ett undantag från den i 52 § regeringsformen
stadgade allmänna regel om konungens rätt att utnämna talmän och vice
talmän, och det vore vid sådant förhållande önskligt, att denna regel icke
i 52 § regeringsformen framstäldes såsom undantagslös.

Utskottet kan icke finna det föreslagna tillägget till 52 § regeringsformen
af behofvet påkalladt. Sedan 91, 92, 93 och 94 §§ regeringsformen
ålagt regent eller statsrådet, då det riksstyrelsen förvaltar, att,
för den händelse Konungen efter företagen resa stannar utom riket utöfver
tolf månader, eller i längre tid än tolf månader varit så sjuk, att han
icke befattat sig med regeringsärendena, eller derest vid konungs död
tronföljaren är omyndig eller hela konungaätten på manliga sidan utgått,
sammankalla Riksdagen, för att den må bestämma om rikets styrelse,
stadgar 95 § regeringsformen, att, om »mot förmodan» regenten eller
statsrådet skulle underlåta sådan riksdagskallelse, det åligger rikets hofrätter
att därom utfärda kungörelser, på det Riksdagen må kunna sam -

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 1.

3

mankomma. Det är för sistnämnda fall, hvilket grundlagen sålunda sjelf
betecknat såsom ett undantagsfall, som näppeligen kan tänkas komma att
inträffa, som 33 §, andra stycket, riksdagsordningen stadgar rätt för hvardera
kammaren att sjelf välja talman och vice talman. Utskottet kan
icke finna annat än att detta grundlagsbud i 33 § riksdagsordningen erbjuder
fullt tillräcklig ledning för huru i berörda fall förfaras skall vid utseendet
af talmän och vice talmän. ^ Att på detta sätt den allmänna
principen angifves i regeringsformen, men närmare detalj bestämmelser för
speciella fall hänvisats till riksdagsordningen, står enligt utskottets uppfattning
i full öfverensstämmelse med hvad äfven i andra fall tillämpats
vid våra grundlagars uppställning.

Då utskottet sålunda icke kan finna den föreslagna ändringen nödig,
hemställer utskottet,

att herr Ljungmans förevarande motion, i hvad
den afser ändrad lydelse af 52 § regeringsformen, icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

2:o.

För 10, 20 och 32 §§ riksdagsordningen föreslår motionären följande
förändrade lydelse:

§ io.

För den, som blifvit vald till ledamot i Första Kammaren, utfärdas
vid valförrättningens slut fullmagt i två exemplar, af hvilka det ena öfverlemnas
åt den valde och det andra insändes till justitiedepartementet. Fullmagterna,
som, när valet verkstälts af landsting, underslcrifvas af dess ordförande
jemte två af dess ledamöter, och, då valet skett af stadsfullmägtige,
undertecknas af desses ordförande jemte två af samma fullmägtige, böra
af atlas med ledning af formulär, som af Konungen fastställes.

. , i • " r, •

§ 20.

För den, som blifvit utsedd till ledamot i Andra Kammaren, utfärdas
ofördröjligen fullmagt i tvä exemplar, underskrift för valkrets å landet af

4

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

domhafvande]!, för stad, som ensam sänder riksdagsman, af stadens magistrat,
och för valkrets, som består af flera städer, af den magistrat, som
slutligen handlagt valet; och skatt det ena exemplaret öfverlemnas åt den
valde och det andra insändas titt justitiedepartementet. Fullmagterna böra
afmattas med ledning af formulär, som af Konungen fastställas.

§ 32.

1. Innan Riksdagen sammanträder, företages inför chefen för justitiedepartementet,
eller den Konungen i hans ställe förordnar, i närvaro af
tre bland de af Riksdagen valde fullmägtige i riksbanken och tre bland
fullmägtige i riksgäldskontoret granskning af de titt justitiedepartementet inkomna,
för Riksdagens ledamöter utfärdade futtmagter. Denna granskning,
som har till föremål att undersöka, huruvida fullmagterna blifvit i föreskrifven
ordning utfärdade, skall vara fulländad sist å dagen före riksdagens
början. Inkommer futtmagt efter riksdagens början, skatt sådan granskning,
som nyss är sagd, genast verkställas.

2. Hvardera kammaren tillkommer dock sedan att pröfva behörigheten
till riksdagsmannakallets utöfvande, ej mindre för sådana dess medlemmar,
hvilkas fullmagter ej blifvit godkända, än äfven för dem, emot
hvilka eljest, till följd af denna grundlag, förekommer anmärkning. Den,
om hvars riksdagsmannarätt fråga är väckt hos kammare, bibehåller
emellertid sin befattning såsom ledamot i kammaren, intill dess han
blifvit förklarad obehörig dertill.

Motionärens förslag innebär hufvudsakligen två ändringar af betydenhet.
Den ena åsyftar — i likhet med det år 1895 af Riksdagen
såsom hvilande antagna förslaget — förändrade bestämmelser i afseende
på riksdagsfullmagternas utfärdande och granskning, så att granskningen
må kunna vara fullbordad sist å dagen före Riksdagens början; den andra
afser ett utbytande af de i 10 och 20 §§ riksdagsordningen nu, in tagna
formulär för riksdagsfullmagter mot bestämmelser, att dessa fullmagter
skola affattas med ledning af formulär, som af Konungen fastställas.

Till stöd för förslaget i förstnämnda hänseende har motionären, under
hänvisning till konstitutionsutskottets utlåtande år 1895, n:o 12, erinrat
om den tidsbesparing och förenkling i riksdagsarbetet, som derigenom
skulle vinnas; såsom motiv åter för sitt ändringsförslag i fråga om fullmagtsformulären
har han dels hänvisat till Riksdagens beslut vid 1897

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

5

års riksmöte att förklara hyllande ett förslag om ändrad lydelse af 16
och 18 §§ riksdagsordningen, hvilket förslag bland annat afsåge, att vid
riksdagsmannaval protokolls affattande skulle ske med ledning af formulär,
som af Konungen faststälts, dels framhållit, att det uti 20 § riksdagsordningen
införda formulär till riksdagsmannafullmagt icke afser alla möjliga
fall och derför icke heller vid alla tillfällen kunnat ordagrant följas.

Derjemte skiljer sig motionärens förslag så väl från grundlagens nuvarande
ordalydelse som från det år 1895 antagna genom en del smärre
afvikelser, hvilka till större delen bestå blott i förändrad ordställning,
och af hvilka den vigtigaste afser, att fullmagt för riksdagsman i Första
Kammaren skall, då valet förrättats af landsting, undertecknas af landstingets
ordförande jemte två af dess ledamöter, ej, såsom nu, underskrifvas
af dess ordförande, med kontrasignation af dess sekreterare.

Hvad till en början sistnämnda smärre afvikelser från grundlagens nuvarande
ordalydelse angår, så kan utskottet ingalunda tillstyrka desamma,
då de i sak antingen icke innebära några eller ock endast alldeles betydelselösa
förändringar, och då vid tillämpningen af hvad för närvarande
härutinnan är i grundlagen stadgadt, inga anledningar till anmärkning
hafva försports.

Icke heller kan utskottet tillstyrka motionärens förslag, i hvad det
afser uteslutande ur 10 och 20 §§ riksdagsordningen af der intagna
formulär till riksdagsmannafullmagter och införande i deras ställe af bestämmelser
om, att dessa formulär skulle fastställas af Konungen. Att
riksdagsordningen med uttryckliga ord föreskrifver, huru riksdagsmännens
fullmagter skola vara affattade, anser utskottet tvärtom vara alldeles på
sin plats, så väl emedan derigenom dessa fullmagters verkliga innebörd
lättast framträder, som ock derutinnan, att på detta sätt ett hinder blifvit
gifvet mot införande i fullmagterna af obehöriga band på riksdagsmännen
rörande utöfningen af deras befattning:.

Deremot kan utskottet ej annat änjgifva motionären rätt deruti, att
det uti 20 § riksdagsordningen nu införda formulär till fullmagt för den,
som blifvit vald till ledamot af Andra Kammaren, icke är tillfredsställande.
Såsom det nu är affattadt, skall nemligen den valde i sin fullmagt
angifvas hafva »blifvit utsedd till ledamot af Riksdagens Andra
Kammare för en tid af tre år, räknade från och med den 1 Januari
nästkommande år», så framt icke »valet hållits till följd af Konungens
förordnande om nya val», eller »riksdagsman eljest afgått innan den tid,

6

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

för hvilken han blifvit vald, tilländalupit», i hvilka tvenne fall — men
också blott i dessa — riksdagsmannauppdraget skall angifvas gälla »för
tiden till den 1 Januari år — —», det vill säga det år, med hvilket
nästa treårsperiod begynner. Om åter, såsom mer än en gång inträffat,
ett i vanlig ordning under hösten före en treårsperiods begynnelse hållet
riksdagsmannaval blifvit upphäfdt och nytt val icke hunnit verkställas
förrän efter januari månads ingång, alltså efter treårsperiodens begynnelse,
skall således enligt formulärets nuvarande affattning den vid det
nya valet utsedde befullmägtigas såsom riksdagsman »för en tid af
tre år, räknade från och med den 1 Januari nästkommande år», och skulle
alltså egentligen icke få inträda i utöfning af sin riksdagsmannabefattning
förrän efter närmare ett helt år. Då föreskrifter, som grundlagen ålägger
en valförrättare att följa vid utfärdande af riksdagsmännens fullinagter,
icke böra vara så affattade, att de kunna leda till dylika konseqvenser,
har utskottet ansett en rättelse härutinnan vara af nöden, och har trott,
att en sådan rättelse lättast står att vinna, om från regeln — fullmagternas
affattande så att riksdagsmannauppdraget angifves omfatta en tid af tre år
från och med den 1 januari året närmast efter valet — undantagas alla
de fall, då walet hållits efter treårsperiodens början».

Om förslaget att, genom förändrad anordning af sättet för riksdagsfullmagternas
utfärdande och granskning, åstadkomma tidsbesparing och
förenkling i riksdagsarbetet yttrade konstitutionsutskottet år 1893, då utskottet
sjelft för Riksdagen framlade detsamma, följande:

»Enligt gällande bestämmelse skola vid Riksdagens början de, som
blifvit till riksdagsmän valde, första gången de efter valet inställa sig
vid Riksdagen, inför chefen för justitiedepartementet uppvisa sina fullmagter
till granskning. Vid de riksdagar under de närmast förflutna
tjugu åren, för hvilka nya val af Andra Kammarens samtlige ledamöter
egt rum, har resultatet af nämnda granskning, som enligt föreskriften
i § 32 riksdagsordningen skall inom tre dagar från Riksdagens början
vara fullbordad, icke meddelats kammaren förr än å andra dagen —
vid ett par riksdagar till och med först å tredje dagen — efter Riksdagens
början, och vid öfriga riksdagar har berättelse om förloppet af
granskningen i allmänhet afgifvits dagen efter den, då Riksdagen sammanträdt.
För riksdagsarbetet vore det alltså en ganska beaktansvärd
vinst, om fullmagtsgranskningen kunde verkställas och vara fullbordad
redan innan Riksdagen sammanträder; och som detta lätteligen kan ske

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o Z,

7

på det sätt, att fullmagterna af vederbörande valförrättare insändas till
justitiedepartementet för att redan före Riksdagens början der vara tillgängliga
för granskning, vill utskottet till Riksdagens pröfning framlägga
förslag till ändring af riksdagsordningen i denna retning. Härvid få*
utskottet anmärka att, da det torde vara i sin ordning, att den till riksdagsman
välde erhåller ett exemplar af fullmagten, utskottet ansett fullmagt
för riksdagsman böra utfärdas i två ”exemplar, af hvilka ofördröjlig^
det ena skall öfverlemnas åt den valde och det andra insändas till
justitiedepartementet.»

Det af utskottet i öfverensstämmelse härmed då framstälda ändringsförslag
blef ock af Riksdagen antaget såsom livilande för grundlagsenlig
behandling, men blef, da det vid 1894 års riksdag förekom till slutlig
behandling, af båda kamrarne förkastadt tillika med öfriga dermed
sammanbundna förslag, hufvudsakligen på grund af framstälda anmärkningar
mot en förändring, som i ett af dessa föreslagits i afseende på tiden
för lagtima riksdags början.

Det återupptogs emellertid, såsom redan antydts, år 1895 af enskild
motionär, och blef äfven då af utskottet tillstyrkt, i det utskottet förklarade
sig derom hysa^samma uppfattning, som konstitutionsutskottet vid
1893 års riksdag. Såsom ofvan omnämnts, blef förslaget ock af Riksdagen
förklaradt hvilande, men sedermera 1897 af Första Kammaren
förkastadt.

Då utskottet i allo delar den uppfattning om lämpligheten af de
föreslagna förändringarna i fråga om riksdagsfullmagternas utfärdande
och granskning, som konstitutionsutskotten vid 1893 och 1895 årens riksdagar
uttalat, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte, med afslag i öfrigt af herr
Ljungmans motion i förevarande delar, med anledning
af densamma antaga följande förslag till ändrad lydelse
af 10, 20 och 32 §§ riksdagsordningen att hvila
till vidare grundlagsenlig behandling:

§ io.

(Nuvarande lydelse:)

För den, som blifvit till ledamot
i Första Kammaren utsedd, utfärdas

(Föreslagen lydelse:)

För den, som blifvit till ledamot
i Första Kammaren utsedd, utfärdas

8

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

vid valförrättningens slut fullmagt,
som, när valet verkstälts af landsting,
?underskrifves af dess ordförande,
med kontrasignation af landstingets
sekreterare, och, då valet skett af
stad, undertecknas af stadsfullmägtiges
ordförande jemte två af desse
fullmägtige. Fullmagterne böra hafva
följande lydelse:

»I kraft af — — — — (lika

med motstående lydelse)---

Ort och tid.

§

(Nuvarande lydelse-.)

För den, som blifvit utsedd till
0 ledamot i Andra Kammaren, utfärdas
ofördröjligen fullmagt, underskrifven
för valkrets å landet af
domhafvanden, — för stad, som ensam
sänder riksdagsman, af stadens
magistrat, — och för valkrets, som
består af flera städer, af den magistrat,
som valet slutligen handlagt.
Fullmagterne böra hafva följande
lydelse:

»Vid riksdagsmannaval, som den
— — hållits i N. N. domsaga»
(»N. N. valdistrikt af N. N. dom -

vid valförrättningens slut fullmagt i
två exemplar, af hvilka det ena öfverlemnas
åt den valde och det andra insändes
till Justitie-departementet. Fullmagterne,
som, när valet verkstälts
af landsting, underslörijvas af dess
ordförande, med kontrasignation af
landstingets sekreterare, och, då valet
skett af stad, undertecknas af stadsfullmägtiges
ordförande jemte tva
af desse fullmägtige, böra hafva
följande lydelse:

»I kraft af det riksdagsmannaval,
som af N. N. landsting (stadsfullmägtige
i N. N. stad) blifvit den
— — förrättadt, varder N. N. härigenom
befullmägtigad att för en
tid af nio år från nämnde dag vara
ledamot af Riksdagens Första Kammare.
» Ort och tid.

20.

(Föreslagen lydelse:)

För den, som blifvit utsedd till
ledamot i Andra Kammaren, utfärdas
ofördröjligen fullmagt i två
exemplar, under skr ifna för valkrets
å landet af domhafvanden, för stad,
som ensam sänder riksdagsman, af
stadens magistrat, och för valkrets,
som består af flera städer, af den
magistrat, som valet slutligen handlagt;
och skall det ena exemplaret
öfverlemnas åt den valde och det andra
insändas till Justitie-departementet
Fullmagterne böra hafva följande
lydelse:

Konstitutionsutskottets Utlåtande N;o 1.

9

saga») eller »i N. N. stad» (»städer»),
»har N. N. blifvit utsedd till ledamot
af Riksdagens Andra Kammare
för en tid af tre år, räknade från
och med den 1 Januari nästkommande
år» (eller om valet hållits
till följd af Konungens förordnande
om nya val eller om riksdagsman
eljest afgått innan den tid, för hvilken
han blifvit vald, tilländalupit:
»för tiden till den 1 Januari år —
—»), »hvarom detta länder till bevis
och fullmagt.» Ort och tid.

§

(Nuvarande lydelse:)

1. Den, som blifvit till riksdagsman
vald, skall, första gången
han efter valet till riksdag sig inställer,
inför chefen för Justitiedepartementet,
eller den Konungen
i hans ställe förordnar, sin fullmagt
till granskning uppvisa å den dag
Riksdagen sammanträder eller, om
riksdagsman senare sig inställer, så
snart derefter ske kan. Denna granskning,
som skall ske i närvaro af
tre bland de af Riksdagen valde
Fullmägtige i Riksbanken och tre
bland Fullmägtige i Riksgäldskontoret,
har till föremål att undersöka,
huruvida fullmagterne blifvit i föreskrifvcn
form utfärdade, och skall
vid den riksdag, för hvilken nya val
af begge Kamrarnes eller enderas
samtliga ledamöter egt rum, vara
inom tre dagar fulländad, men vid

Bill. till Riksd, Prut. 1899. 3 Sami.

»Vid riksdagsmannaval, som den
— — hållits i N. N. domsaga»
(»N. N. valdistrikt af N. N. domsaga»)
eller »i N. N. stad» (»städer»),
»har N. N. blifvit utsedd till ledamot
af Riksdagens Andra Kammare
för en tid af tre år, räknade från
och med den 1 Januari nästkommande
år» (eller om valet hållits
efter treårsperiodens början: »för

tiden till den 1 Januari år--»),

»hvarom detta länder till bevis och
fullmagt.» Ort och tid.

32.

(Föreslagen lydelse:)

1. Innan Riksdagen sammanträder,
företages inför chefen för Justitiedepartementet,
eller den Konungen
i hans ställe förordnar, i närvaro af
tre bland de af Riksdagen valde
Fullmägtige i Riksbanken och tre
bland Fullmägtige i Riksgäldskontoret
granskning af de till Justitiedepartementet
inkomna, för Riksdagens
ledamöter utfärdade fullmagter. Denna
granskning, som har till föremål att
undersöka, huruvida fullmagterne
blifyit i föreskrifven form utfärdade,
skall vara fulländad sist å dagen före
riksdagens början. Inkommer fullmagt
efter riksdagens början, skall sådan
granskning, som nyss är sagd, genast
verkställas.

2. HvarderaKammaren tillkommer
dock sedan att pröfva behörigheten
till riksdagsmannakallets ut 1

Höft. 2

10

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

andra riksdagar samma dag, då fullmagterne
uppvisas.

2. Hvardera Kammaren —--

(lika med motstående lydelse)--

obehörig förklarad.

öfvande, ej mindre för sådana dess
medlemmar, hvilkas fullmagter ej
blifvit godkända, än äfven för dem,
emot hvilka eljest, till följd af denna
grundlag, anmärkning förekommer.
Den, om hvars riksdagsmannarätt
fråga är hos Kammare väckt, bibehåller
emellertid sin befattning såsom
ledamot i Kammaren, intill dess
han blifvit dertill obehörig förklarad.

3:o.

För 33 § riksdagsordningen föreslår motionären följande ändrade
lydelse:

§ 33.

1. Så snart Riksdagen sammanträdt och berättelse om förloppet af
den i 1 mom. af nästföregående paragraf föreskrifna granskning blifvit
af chefen för justitiedepartementet, eller den i hans ställe är förordnad,
meddelad Kamrarne, hvar i hvad angår dess ledamöter, låter Konungen
för hvardera Kammaren tillkännagifva, hvilka hland dess ledamöter förordnats
till talman och vice talman.

2. Då i något af de fall, som i 91, 92, 93 och 94 §§ regeringsformen
omförmälas, Riksdagen sammanträder på de i samma grundlags
95 § nämnde vederbörandes kallelse, eger hvardera Kammaren att, inom
sig, välja talman och vice talman.

3. Innan talman eller vice talman inträdt i utöfning af sin befattning,
föres ordet i hvardera Kammaren af den därstädes närvarande ledamot,
som bevistat de flesta riksdagar, och, der två eller flere ledamöter deltagit
i lika många riksdagar, den af dem, som är äldst till lefnadsaren.

4. Vid samtidigt förfall för både talmannen och vice talmannen i
någon af Riksdagens Kamrar utses under enahanda ordförandeskap, ^som
nyss är nämndt, en af Kammarens öfrige ledamöter att tjenstgöra såsom
talman, till dess förfallet upphört.

Om ett motsvarande förslag till ändring af paragrafens första moment
yttrade konstitutionsutskottet redan vid 1893 års riksdag, att vid

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

11

den ändring deraf, som ett antagande af förslaget om förändradt sätt för
riksdagsfullmagternas granskning syntes böra hafva till följd — d. v. s.
den ändring motionären nu föreslagit i fråga om de första inledningsorden
i momentet — »torde i stället för hvad i paragrafen föreskrifvits
derom, att kamrarne skola genom särskilda deputationer hos Konungen
begära talman och vice talman, böra bestämmas, att Konungen, sedan
Riksdagen sammanträdt och berättelse om förloppet af fullmagtsgranskningen
meddelats kamrarne, omedelbarligen skall för hvardera kammaren
låta tillkännagifva, hvilka bland dess ledamöter förordnats till talman och
vice talman».

Utskottets förslag härutinnan rönte emellertid 1894 samma öde, som det
nyss berörda ändringsförslaget rörande fullmagternas utfärdande och granskning.
Vid 1895 års riksdag förklarade sig utskottet hysa samma uppfattning,
som utskottet 1893 uttalat angående »obehöfligheten af den nu
föreskrifna ceremonien för Riksdagens kamrar att genom deputationer uppvakta
Konungen för att begära talmän och vice talmän». Äfven nu
delar utskottet denna uppfattning, helst genom talmansedens afskaffande
det skäl för deputationernas bibehållande bortfallit, som förut legat deri,
att de, i följd af sin närvaro inför Konungen vid denna akt, kunde inför
kamrarne intyga, att eden blifvit aflagd. Utskottet biträder sålunda i hufvudsak,
hvad motionären föreslagit beträffande paragrafens första moment.

Då, såsom äfvenledes 1895 års konstitutionsutskott framhöll, den
förändrade lydelse af 95 § regeringsformen, som vid 1894 års riksmöte
antogs af Riksdagen och derpå af Konungen gillades, torde påkalla den
ändring af 33 § riksdagsordningen, att bland de i dess andra stycke omförmälda
§§ inskjutes 92 § regeringsformen, har utskottet icke heller
något att erinra mot motionärens förslag derutinnan.

Så länge, såsom hittills, utnämnandet af kamrarnes talmän och vice
talmän af Konungen verkställes inför från kamrarne utsända deputationer,
har med fullt fog tredje stycket af 33 § riksdagsordningen kunnat begränsa
den tid, under hvilken ordet inom hvardera kammaren föres af
dess ålderspresident, med uttrycket: »innan talmän äro förordnade». Om
åter utskottets förslag om talmansdeputationernas upphörande vinner Riksdagens
bifall, och sålunda framdeles talmännens utnämnande och delgifvandet
deraf till kamrarne måste blifva skilda akter, synes detta böra
medföra den ändring af paragrafens tredje stycke, att, såsom utskottet nu
i anledning af motionen föreslår, ålderspresidenternas ordförandeskap uttryckligen
angifves fortfara, intill dess nämnda delgifvande egt rum.

12

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

På grund häraf och då utskottet derjemte i likhet med motionären
anser lämpligt, att paragrafens olika moment förses med ordningssiffror,
får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte, i anledning af herr Ljungmans
motion i förevarande delar, antaga följande förslag
till ändrad lydelse af 33 § riksdagsordningen att
hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 33.

(Nuvarande lydelse:)

Så snart fullmagterne undergått
den i mom. 1 af nästföregående §
föreskrifna granskning samt berättelse
om förloppet dervid blifvit af
chefen för Justi tie-departementet,
eller den i hans ställe förordnad är,
meddelad Kamrarna, hvar i hvad
dess ledamöter angår, begäre hvardera
Kammaren ofördröjligen hos
Konungen, medelst deputation, talman
och vice talman, dem Konungen
då för hvardera Kammaren, bland
dess ledamöter, utnämner.

Då i något af de fall, som i 91,
93 och 94 §§ regeringsformen omförmälas,
Riksdagen på de i samma
grundlags 95 § nämnde vederbörandes
kallelse sammanträder, eger
hvardera Kammaren att, inom sig,
välja talman och vice talman.

Innan talmän äro förordnade
eller valde, efter thy ofvan sägs,
föres i hvardera Kammaren ordet af
den derstädes närvarande ledamot,
som de flesta riksdagar bevistat, och,

(Föreslagen lydelse:)

1. Så snart Riksdagen sammanträdt
och berättelse om förloppet af
den i nästföregående paragraf mom. 1
föreskrifna granskning blifvit af chefen
för Justitie-departementet, eller
den i lians ställe förordnad är, meddelad
Kamrarna, hvar i hvad dess
ledamöter angår, läte Konungen för
hvardera Kammaren tillkännagifva,
hvilken bland dess ledamöter förordnats
till talman och hvilken till vice
talman.

2. Då i något af de fall, som
i 91, 92, 93 och 94 §§ regeringsformen
omförmälas, Riksdagen på
de i samma grundlags 95 § nämnde
vederböraudes kallelse sammanträder,
eger hvardera Kammaren att, inom
sig, välja talman och vice talman.

3. Innan sådant tillkännagifvande,
hvarom i mom. 1 förmäles, eller val
enligt mom. 2 egt rum, föres i
hvardera Kammaren ordet af den
derstädes närvarande ledamot, som

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o. 1.

13

der två eller flere ledamöter i lika
många riksdagar deltagit, den af
dem, som är till lefnadsåren äldst.

Vid samtidigt förfall för både
talmannen och vice talmannen i någon
af Riksdagens Kamrar utses under
enahanda ordförandeskap, som
nyss är nämndt, en af Kammarens
öfriga ledamöter att tjenstgöra såsom
talman, till dess förfallet upphört.

de flesta riksdagar bevistat, och, der
två eller flere ledamöter i lika många
riksdagar deltagit, den af dem, som
är till lefnadsåren äldst.

4. Vid samtidigt förfall för
både talmannen och vice talmannen
i någon af Riksdagens Kamrar utses
under enahanda ordförandeskap,
som nyss är nämndt, en af Kammarens
öfriga ledamöter att tjenstgöra
såsom talman, till dess förfallet
upphört.

4:o.

För .34 § riksdagsordningen föreslår motionären följande förändrade
lydelse:

§ 34.

Konungen låter offentligen kungöra den af honom för riksdags öppnande
bestämda tid, som ej må utsättas senare än å andra söckendagen
efter riksdags början. På den tid skola riksdagsmännen, sedan gudstjenst
är hållen med dem, sammankomma på rikssalen, der Konungen eller, då
han finner så för godt, statsministern eller annan statsrådsledamot förer
ordet. Vid detta tillfälle låter Konungen meddela lagtima Riksdag berättelse
om hvad i rikets styrelse tilldragit sig sedan nästföregående lagtima
Riksdags sammanträde, äfvensom enligt 59 § reg er mg sfor men öfverlemna
propositionen angående statsverkets tillstånd och behof till Riksdagen
i två exemplar, deraf ett tillställes hvardera Kammaren; men om
Riksdagen är urtima, kungöres för densamma anledningen till dess sammankallande
och aflemnas de förslag och framställningar, hvilka skola
blifva föremål för Kamrarnes öfverläggningar, Konungen dock obetaget
att sedermera äfven framställa andra förslag.

På Konungen, på sätt nu är sagdt, öppnat riksdag, framföre Kamrarnes
talmän vid samma tillfälle, i Kamrarnes namn, deras undersåtliga
vördnad till Konungen.

14

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

Enligt nuvarande lydelse af denna paragraf må tiden för riksdags
öppnande ej utsättas senare än å femte söckendagen efter riksdagens början.
Den förändring, som motionären nu härutinnan förordar, öfverensstämmer
med de ändringsförslag, som både 1893 och 1895 blefvo af
Riksdagen antagna såsom hyllande, och till hvilkas slutliga förkastande
på riksdagarne resp. 1894 och 1897 enda grunden synes hafva varit det
liknande öde, som då redan drabbat det samtidigt föreliggande förslaget
om ändring i sättet för riksdagsfullmagternas utfärdande och granskning.

Då nu utskottet i punkt 2:o här ofvan åter upptagit detta förslag,
enligt hvilket kamrarne redan å första dagen af riksdagens sammanträde
skola hafva konstituerat sig, och då något egentligt hinder icke torde
möta derför, att statsverkspropositionen å andra söckendagen efter riksdagens
början må kunna vara färdig till aflemnande, anser utskottet, att
tiden för riksdags öppnande lämpligen bör kunna, i konseqvens med ofvan
omförmälda, af utskottet föreslagna förändringar, bestämmas på sätt motionären
föreslagit.

Att åter i samband härmed, såsom motionären jemväl föreslagit, vidtaga
en förändrad redaktion af paragrafens bestämmelser rörande statsverkspropositionens
öfverlemnande, under det att motsvarande stadganden i
58 och 59 §§ regeringsformen skulle blifva oförändrade, kan utskottet
deremot icke finna af behofvet pakalladt, och far alltså hemställa,

att Riksdagen måtte, med afslag i öfrigt af herr
Ljungmans motion, i hvad den afser ändrad lydelse
af 34 § riksdagsordningen, med anledning af densamma
antaga följande förslag till förändring af nämnda §
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 34.

Konungen låter offentligen kungöra den af Honom
för riksdags öppnande bestämda tid, som ej ma utsättas
senare än å andra söckendagen efter riksdags
början. På den tid skola riksdagsmännen, sedan gudstjenst
med dem hållen är, sammankomma på rikssalen,
der Konungen eller, då Han så för godt finner, Statsministern
eller annan Statsrådsledamot förer ordet. Vid
detta tillfälle låter Konungen meddela lagtima riksdag

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

15

berättelse om hvad i rikets styrelse sedan nästföregående
lagtima riksdags sammanträde sig tilldragit,
äfvensom till Riksdagen i två exemplar, deraf ett tillställes
hvardera Kammaren, öfverlemna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof, innefattande
äfven förslag rörande sättet att genom bevillningar
fylla hvad staten utöfver de ordinarie inkomsterna erfordrar;
men om Riksdagen urtima är, kungöres för
densamma anledningen till dess sammankallande och
aflemnas de förslag och framställningar, hvilka skola
blifva föremål för Kamrarnas öfverläggningar; Konungen
dock obetaget att sedermera äfven andra förslag
framställa.

Då Konungen, på sätt nu är sagdt, riksdag öppnat,
framföre, vid samma tillfälle, Kamrarnas talmän
till Konungen, i Kamrarnas namn, deras undersåtliga,
vördnad.

i 5:o.

För 37 och å5 §§ riksdagsordningen föreslår motionären följande ändrade
lydelse:

§ 37.

1. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom sex dagar efter dess öppnande,
tillsättas ett Konstitutionsutskott, ett Statsutskott, ett Bevillningsutskott,
ett Bankoutskott samt ett Lagutskott. Dessa Riksdagens ständiga
utskott skola bestå: Konstitutionsutskottet af tjugo, Statsutskottet af tjugofyra,
Bevillningsutskottet af tjugo, Bankoutskottet af sexton och Lagutskottet
af sexton ledamöter, hvilka hvardera Kammaren till halfva antalet
väljer inom sig antingen omedelbart eller, om Kammaren så beslutar,
genom elektorer; ankommande på Kamrarnes sammanstämmande beslut
att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta särskildt utskott för upptagande
af fråga, som tillhör ständigt utskotts behandling, så ock att,
derest utskott anmäler behof af förstärkning i ledamöternas antal, bevilja
sådan.

2. Hvardera Kammaren eger ock inom sig utse suppleanter att, vid
inträffadt förfall för utskottsledamöter, inträda i deras ställe.

16

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

3. Derest i någondera Kammaren väckes fråga, som icke tillhör
förenämnda utskotts behandling, men är af beskaffenhet, att utskotts yttrande
erfordras deröfver, skall för frågans beredande inom Kammaren
tillsättas ett tillfälligt utskott, bestående af så många ledamöter, som Kammaren
aktar nödigt.

4. Å urtima riksdag skola ej tillsättas flera utskott, än som erfordras
för beredning af de dervid, enligt 2 §, förekommande ärenden.

§ 45.

1. Alla utskott skola sammanträda inom två dagar från den, då de
blifvit utsedda. De böra, så fort sig göra låter, afgifva de yttranden,
som ankomma på dem.

2. Har ledamot af utskott tre gånger å rad, utan laga förfall, afhålla
sig från utskottets sammanträden, bör ordföranden anmäla sådant
hos vederbörande Kammare, på det annan ledamot må i föreskrifven ordning
inväljas i utskottet.

Enligt nuvarande lydelse af ifrågavarande §§ skola de ständiga utskotten
tillsättas inom åtta dagar efter riksdags öppnande och sammanträda
inom fyra dagar från den, då de blifvit utsedda.

De ändrade tidsbestämmelser motionären härutinnan föreslår innebära
äfven i dessa punkter endast ett återupprepande af förslag, som både
1893 och 1895 blifvit af konstitutionsutskottet tillstyrkta och af Riksdagen
såsom hyflande antagna.

Då utskottet vid 1893 års riksdag först framlade förslaget, att de
ständiga utskotten skulle tillsättas inom sex dagar efter riksdagens öppnande,
meddelade utskottet, att under de då närmast förflutna tjugu åren
de ständiga utskottens tillsättning icke någon gång skett senare än å sjette
dagen efter riksdagens öppnande. Vid fem riksdagar under nämnda tidrymd,
för hvilka nya val till Andra Kammaren egt rum, hade utskotten
varit tillsatta redan å fjerde dagen, vid öfriga två dylika riksdagar å
femte dagen från riksdagens öppnande, och endast vid en riksdag under
hela tidrymden, den år 1878, hade utskottsvalen egt rum så sent som å
sjette dagen från det riksdagen blifvit öppnad.

Äfven den förändring med afseende å tiden för riksdagens öppnande,
hvilken utskottet föreslagit i punkt 4:o här ofvan, och enligt hvilken öppnandet
skall verkställas senast å andra söckendagen efter riksdagens början,
i stället för, såsom hittills, senast å den femte, synes utskottet icke böra

Konstitutionsutskottets Utlåtande Nio 1.

17

utgöra något hinder för att till högst sex dagar begränsa tiden mellan
riksdagens öppnande och valen af de ständiga utskotten. Allt sedan det
nya riksdagsskickets införande hafva nemligen, om man blott undantager
den första riksdagen, den år 1867, utskottsvalen icke någon gång förrättats
senare än å åttonde dagen efter riksdagens början. Vid fem riksdagar
hafva de förrättats å femte dagen derefter, vid tre å den sjette,
vid femton å den sjunde, och vid åtta, bland dem sex sådana riksdagar,
för hvilka nya val till Andra Kammaren förrättats, å den åttonde.

Med hänsyn till dessa förhållanden synes, till förekommande af onödig
tidsutdrägt, den förändring utan olägenhet kunna vidtagas, att tillsättandet
af de ständiga utskotten skall ske inom sex dagar efter riksdagens
öppnande.

Tiden, inom hvilken utskotten skola sammanträda, efter det de blifvit
utsedda, torde äfven lämpligen böra, på sätt motionären föreslagit, förkortas
till två dagar.

På grund häraf och då utskottet icke har något att invända mot
motionärens förslag, att de olika momenten i 45 § riksdagsordningen
måtte förses med ordningssiffror, får utskottet hemställa,

att Riksdagen måtte, i anledning af herr Ljungmans
motion i förevarande delar, antaga följande förslag
till ändrad lydelse af 37 och 45 §§ riksdagsordningen
att hvila till vidare grundlagsenlig behandling:

§ 37.

1. Å hvarje lagtima riksdag skola, inom sex
dagar efter dess öppnande, tillsättas: ett Konstitutionsutskott,
ett Statsutskott, ett Bevillningsutskott, ett
Bankoutskott samt ett Lagutskott. Dessa Riksdagens
ständiga utskott skola bestå: Konstitutionsutskottet af
tjugo, Statsutskottet af tjugofyra, Bevillningsutskottet
af tjugo, Bankoutskottet af sexton och Lagutskottet
af sexton ledamöter, hvilka hvardera Kammaren till
halfva antalet inom sig väljer antingen omedelbart
eller, om Kammaren så beslutar, genom elektorer; ankommande
på Kamrarnas sammanstämmande beslut
att, när sådant finnes vara af nöden, tillsätta särskildt
utskott för upptagande af fråga, som tillhör ständigt
Bill. till Riksd. Prot. 1899. 3 Sami. 1 Häft. 3

18

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

utskotts behandling, så ock att, derest utskott anmäler
behof af förstärkning i ledamöternas antal, sådant bevilja.

2. Hvardera Kammaren eger ock inom sig utse
suppleanter, att, vid inträffadt förfall för utskottsledj*-möter, i deras ställe inträda.

3. Derest i någondera Kammaren fråga väckes,
som icke tillhör förenämnda utskotts behandling, men
är af beskaffenhet att utskotts yttrande deröfver erfordras,
skall för frågans beredande ett tillfälligt utskott,
bestående af så många ledamöter, som Kammaren
nödigt aktar, inom Kammaren tillsättas.

4. A urtima riksdag skola ej flera utskott tillsättas,
än som erfordras för beredning af de dervid,
enligt 2 §, förekommande ärenden.

§ 45.

1. Alla utskott skola inom två dagar från den,
då de blifvit utsedda, sammanträda. De böra, så fort
sig göra låter, afgifva de yttranden, som på dem ankomma.

2. Har ledamot af utskott tre gånger å rad,
utan laga förfall, från utskottets sammanträden sig
afhållit, bör ordföranden hos vederbörande Kammare
sådant anmäla, på det annan ledamot i utskottet må,
i föreskrifven ordning, inväljas.

Stockholm den 14 mars 1899.

På utskottets vägnar:
G. S. ÅKERHIELM.

Konstitutionsutskottets Utlåtande N:o 1.

19

Reservationer:

af herr Nyström mot utskottets beslut i fråga om ändring af §§ 33 och
37 riksdagsordningen;

af herr Johnsson angående vissa delar af motiveringen.

Herrar Berg, Gustaf Axel, och Restadius hafva begärt få här antecknadt,
den förstnämnde, att han ej öfvervarit detta ärendes slutliga
behandling i utskottet, samt den sistnämnde, att han icke deltagit i ärendets
behandling i dess helhet.

STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 189 9-