Bankoutslcottets Memorial N:o 13.
7
1
Jf:« 13
''i f t j !! *. i11-i (.5 fi jf!;!!.;
jkh.! ftöMfili
Ant. till Eiksd. kansli den 28 april 1899, kl. 3 e. m.
Memorial, angående väckta förslag om ändringar i bankoreglementet
och ajlöningsstaten.
.ii-nuut; ib;;!''- oitivo Jj>(1 ivii
Sedan bankoutskottet numera genomgått det för riksbanken gällande
reglemente jemte dertill börande aflöningsstat samt dervid tagit i öfvervägande
de förslag, som af enskilda motionärer eller af fullmägtige i
riksbanken framstälts beträffande ändringar i samma reglemente och aflöningsstat,
far utskottet härmed afgifva det yttrande hvartill nämnda
. förslag funnits föranleda.
Fullmägtige i riksbanken hafva i skrifvelse den 20 april 1899 fäst Banlcoregleuppmärksamheten
derpå, att, sedan lag blifvit under den 24 mars 1898 ”“”Ts, Ii ^
utfärdad angående check, tillfälle borde beredas att för uttag å vissa räkningar
i riksbanken använda checkformen. Sådant vore förhållandet i
fråga om § 18 mom. d (giroräkning), § 19 mom. c (upp- och afskrifningsräkning)
samt § 26 mom. 6 (kreditivräkning), I alla dessa fall syntes
det fullmägtige lämpligast, om, i stället för användning af vexel, föreskrefves
bruket af check, med skyldighet för riksbanken att tillhandahålla
erforderligä blanketter, såsom beträffande vexel nu vore stadgadt. i
Utskottet har ej funnit anledning till erinran mot fullmägtiges framställning
samt hemställer derför och i öfverensstämmelse med hvad fullmägtige
föreslagit,
§ 20.
8 Bankoutskottets Memorial N:o 13:
l:o.
att Riksdagen må besluta att § 18 mom. d, § 19
mom. c och § 26 mom. 6 i bankoreglementet skola
erhålla följande lydelse:
§ 18 mom. d. För uttagning kan begagnas
antingen handskrifven eller tryckt anvisning eller till
viss man eller order stäld check, hvilken icke får in
blanco transporteras; skolande behörigen folierade och
numrerade checkblanketter räkningshafvaren tillhandahållas
utan afgift;
§ 19 mom. c. För uttagning begagnas till viss
man eller order stäld check, hvilken icke får in blanco
transporteras. Räkningshafvaren eger icke begagna
andra cÄec&blanketter än sådana, som af riksbanken
honom tillhandahållas. För dessa cAecftblanketter, å
hvilka qvitto skall lemnas, får afgift icke upptagas;
och
§ 26 mom. 6. För uttagning begagnas antingen
på viss man stäld, handskrifven anvisning eller ock
på viss man eller order stäld check, hvilken icke får
in blanco transporteras. Kreditivhafvaren eger icke
begagna andra cAecftblanketter än sådana, som af riksbanken
honom tillhandahållas. För dessa blanketter,
å hvilka qvitto skall lemnas, får afgift icke upptagas. I
I of vanberörda skrifvelse hafva fullmägtige vidare anfört:
»I afseende å så kallade öppna deposita är i § 20 mom. 3 föreskrifvet,
att? om insättare uttager depositionen före utgången af den tid, för hvilken
afgift blifvit erlagd, han likväl ej eger rätt att återbekomma erlagd
afgift..1?: v ;i‘v: ■ -jöt > flin • .fn
»Denna
bestämmelse synes väl sträng för den händelse att, såsom ej
sällan inträffar, vissa insatta värdepapper, vare sig emedan de blifvit utlottade
eller af annan anledning utbytas mot andra till motsvarande belopp.
Fullmägtige hafva med afseende härå tänkt sig, att stadgandet ej
bör vara ©vilkorligt utan kunna suppleras med en undantagsbestämmelse.»
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
9
Utskottet finner
hemställer därför,
2:o.
att Riksdagen må besluta, att § 20 mom. 3 i
bankoreglementet skall erhålla följande nya lydelse:
§ 20 mom. 3. Afgiften för — — (oförändradt)
— — gällande vilkor.
Uttager insättare depositionen före utgången af
den tid, för hvilken afgift blifvit erlagd, eger han likväl
ej rätt att återbekomma erlagd afgift; men om
från honom före samma tids utgång åter mottagas värdepapper
i öppet förvar, beräknas för den nya depositionen,
för hvad dess värde ej öfver stiger den uttagnas, iclce afgift
förr än från utgången af den tid, för hvilken betalning
erlagts för den äldre.
I §21 mom. 1 af nu gällande bankoreglemente meddelas bestämmelser
om den s. k. distriktsindelningen så lydande:
Riksbankens utlåningsrörelse drifves genom hufvudkontoret i Stockholm
för Stockholms stad och län, Upsala, Södermanlands och Vestmanlands
län; genom afdelningskontoret i Göteborg för Hallands, Göteborgs
och Bohus äfvensom för Elfsborgs län med undantag af Redvägs härad;
genom afdelningskontoret i Malmö för Kristianstads och Malmöhus län;
genom afdelningskontoret i Falun för Kopparbergs län; genom afdelningskontoret
i Gefle för Gefleborgs län; genom afdelningskontoret i Hernösand
för Vesternorrlands län; genom afdelningskontoret i Jönköping för Jönköpings
län jemte ofvannämnda härad af Elfsborgs län samt Yartofta och
Frökinds härad af Skaraborgs län; genom afdelningskontoret i Kalmar för
Kalmar läns södra landstingsområde eller Norra och Södra Möre samt
Stranda och Handbörs härad jemte Öland, äfvensom för Aspelands härad
af Kalmar läns norra landstingsområde; genom afdelningskontoret i Karlstad
för Vermlands län; genom afdelningskontoret i Linköping för Östergötlands
län samt för Norra och Södra Tjust, Sevede och Tunaläns härad
af Kalmar läns norra landstingsområde; genom afdelningskontoret i Luleå
Bill. till Riksd. Prof. 189.9. G Sami, 1 Afd. 8 Iläft. 2
} tn.
10
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
för Norrbottens län; genom afdelningskontoret i Mariestad för Skaraborgs
län med undantag af Vartofta och Frökinds härad; genom afdelningskontoret
i Umeå för Vesterbottens län; genom afdelningskontoret i Vexiö
för Kronobergs och Blekinge län; genom afdelningskontoret i Visby för
Gotlands län; genom afdelningskontoret i Örebro för Örebro län samt
genom afdelningskontoret i Östersund för Jemtlands län, nnder iakttagande
i afseende å samtliga afdelningskontoren af de vilkor och bestämmelser
beträffande lånerörelsen, hvilka fullmägtige ega föreskrifva. *'')
Jemlikt beslut vid 1898 års riksdag skulle under innevarande år
1899 öppnas afdelningskontor af riksbanken i Halmstad för Hallands län
och i Karlskrona för Blekinge län, men af dessa båda kontor torde allenast
det senare komma att träda i verksamhet å bestämd tid, ty hvad angår
Halmstadskontoret har Riksdagen nyligen medgifvit uppskof till år 1900
eller början af år 1901 med detta kontors öppnande. Vidare har Riksdagen
beträffande tiden för öppnande af riksbankskontor i de länsresidensstäder,
som ännu sakna sådana, beslutit, att kontor skall inrättas:
i Kristianstad för Kristianstads län år 1900 eller år 1901
i Venersborg » Elfsborgs » » 1901 » » 1902
i Nyköping » Södermanlands » » 1901
i Vesterås » Vestmanlands » » 1902
i Upsala d Upsala » » 1903
På grund af de beslut, som sålunda af Riksdagen vid innevarande
riksmöte fattats, hemställer utskottet,
3:o.
dels att Riksdagen må besluta att § 21 mom. 1
i bankoreglementet skall erhålla följande ändrade lydelse:
Riksbankens
utlåningsrörelse drifves genom hufvudkontoret
i Stockholm för Stockholms stad och län,
Upsala, Södermanlands och Vestmanlands län; genom
afdelningskontoret i Göteborg för Hallands, Göteborgs
* Distriktsindelningen kommer att under år 1899 undergå den förändring, som föranledesvaf
stadgandena i slutet af detta reglemente om inrättande af nya afdelningskontor i Halmstad och
Karlskrona.
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
11
och Bohus äfvensom för Elfsborgs län med undantag
af Redvägs härad; genom afdelningskontoret i
Malmö för Kristianstads och Malmöhus län; genom afdelningskontoret
i Falun för Kopparbergs län; genom
afdelningskontoret i Gefle för Gefleborgs län; genom
afdelningskontoret i Hernösand för Vesternorrlands län;
genom afdelningskontoret i Jönköping för Jönköpings
län jemte ofvannämnda härad af Elfsborgs län samt
Vartofta och Frökinds härad af Skaraborgs län; genom
afdelningskontoret i Kalmar för Kalmar läns södra
landstingsområde eller Norra och Södra Möre samt
Stranda och Handbörds härad jemte Öland, äfvensom
för Aspelands härad af Kalmar läns norra landstingsområde;
genom afdelningslcontoi~et i Karlskrona för Blekinge
län; genom afdelningskontoret i Karlstad för
Vermlands län; genom afdelningskontoret i Linköping
för Östergötlands län samt för Norra och Södra Tjust,
Sevede och Tunaläns härad af Kalmar läns norra landstingsområde;
genom afdelningskontoret i Luleå för
Norrbottens län; genom afdelningskontoret i Mariestad
för Skaraborgs län med undantag af Vartofta och Frökinds
härad; genom afdelningskontoret i Umeå för
Vesterbottens län; genom afdelningskontoret i Vexiö
för Kronobergs län; genom afdelningskontoret i Visby
för Gotlands län; genom afdelningskontoret i Örebro
för Örebro län samt genom afdelningskontoret i Östersund
för Jemtlands län, under iakttagande i afseende
å samtliga afdelningskontoren af de vilkor och bestämmelser
beträffande lånerörelsen, hvilka fullmägtige ega
föreskrifva;
dels ock att till ifrågavarande mom. må fogas en
not af följande innehåll: *
* Bistriktsindelningen kommer att framdeles undergå
den förändring, som föranledes af stadgandena i slutet
af detta reglemente om öppnande af rilcsbankskontor i
Halmstad, Kristianstad, Venersborg, Nyköping, Vesterås
och TJpsala.
12
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
§ SB.
I eu inom Andra Kammaren af herr II. E. Holmgren väckt motion
(N:o 64) har framstälts det förslag, att Riksdagen ville besluta, att § 56
mom. 1 i nu gällande bankoreglemente skulle erhålla följande ändrade
lydelse:
(nuvarande lydelse:)
Hvarje afdelningskontors räkenskaper
och förvaltning granskas årligen
genom fyra personer, af hvilka
riksdagens kammare utse hvardera
två jemte lika antal suppleanter för
dem.
(af motionären föreslagen ny lydelse:)
Hvarje afdelningskontors räkenskaper
och förvaltning granskas årligen
genom fyra af Riksdagen valda
revisoi*er, af hvilka hvardera kammaren
genom en inom densamma
utsedd nämnd af tjugufyra personer
väljer två jemte lika antal suppleanter
för dem. Skulle en och
samma person blifva utsedd till revisor
eller suppleant af båda nämnderna,
skall Andra Kammarens nämnd
inom tre dagar derefter utse annan
person för den eller de sålunda valde.
Till stöd för sitt förslag har motionären anfört hufvudsakligen, att
det nuvarande sättet för utseende af revisorer för riksbankens afdelningskontor
i vissa fall kunde anses vara mindre lämpligt och medförde flere
olägenheter, hvilka ökades i den mån afdelningskontorens antal växte. Inom
kamrarne vore för det stora flertalet af ledamöterna förhållandena vid
afdelningskontoren mindre kända och svårigheten att bedöma personers
lämplighet till befattning såsom revisor kunde lätteligen föranleda, att
mången riksdagsman undandrage sig deltaga i dylika val, hvilka ock
enligt hvad erfarenheten syntes gifva vid handen i allmänhet icke följts
med någon särskild uppmärksamhet och icke utan skäl torde hafva ansetts
ganska besvärliga och tidsödande för kamrarne. Svårigheten att erhålla
personal-kännedoin och den omständigheten, att valen förrättades samtidigt
inom hvardera kammaren, hade till och med föranledt, att afliden
person någon gång ifrågakommit att väljas till revisor, eller att dertill
utsetts person, som af särskilda omständigheter ej bort till erhållande af
dylikt uppdrag ifrågakomma, hvarjemte inträffat, att båda kamrarne med
sitt val fallit på samma person, eller ock att den ena utsett till suppleant
den, som af den andra blifvit vald till ordinarie revisor.
Bankoutskoltels Memorial N:o 13.
13
Med afseende härpå och då den tid icke vore aflägsen, då riksbankskoritorens
i orterna antal k om me att uppgå till 23, syntes det motionären
böra tagas i öfvervägande, huruledes för undvikande af de olägenheter,
som uppstått vid begagnandet af det nuvarande valsättet, någon annan
form för val af revisorer vid riksbankens afdelningskontor skulle kunna
åstadkommas; och ansåge motionären att Riksdagen möjligen kunde anses
vara benägen att ordna denna valfråga så, att hvardera kammaren utsåge
en af 24 personer bestående nämnd, åt hvilken valet af kammarens revisorer
öfverlätes. Emot ett sådant tillvägagående kunde visserligen, enligt
hvad motionären sjelf erinrar, göres den befogade anmärkningen, att derigenom
ej förekommes den eventualitet, att båda kamrarnes valmän med
sitt val folie på samma person. Af denna anledning ansåge motionären,
att det vore lämpligast, att i sådant fall endera kammarens valmän Ange
förnya sitt val i den eller de senares ställe, och inotionäremkunde för sin
del ej finna något hinder, att detta förökade besvär ålades Andra Kammarens
valmän.
öfver ifrågavarande förslag hafva fullmägtige i riksbanken anmodats
afgifva yttrande samt i sådant afseende inkommit med eu skrifvelse af
den 30 sistl. mars, hvari fullmägtige, under erkännande att, på sätt motionären
erinrat, det nu använda förfaringssättet vid val af revisorer vore
förenadt med åtskilliga olägenheter, förmält, att, om med hänsyn till dessa
Riksdagen skulle anse lämpligt, att det ifrågavarande valet förrättades på
annat sätt, det af motionären föreslagna angående tillsättandet af valnämnder
syntes fullmägtige fullt användbart, helst det för blifvande valmän
måste vara lättare att skaffa sig tillförlitliga underrättelser om ifrågasatta
personers villighet och lämplighet i det ena eller andra afseende!
att vara revisorer vid vederbörande riksbankskontor än för kamrarne i
deras helhet.
Innan utskottet till närmare granskning upptager motionärens förslag,
får utskottet erinra, att vid 1891 års riksdag en motionär i Första
Kammaren väckte förslag, att bestyret med val af revisorer för riksbankskontoren
i orterna skulle öfverlemnas till bankoutskottet, hvilket förslag
i hufvudsak vann understöd af det årets bankoutskott, som i afgifvet
utlåtande N:o 6 den 10 mars 1891 hemstälde, bland annat, om sådant
14
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
? eu. tillägg till utskottets instruktion, att utskottet skulle få sig ålagdt att
särskildt för hvarje riksbankens afdelningskontor utse fyra revisorer och
lika antal suppleanter för granskning af dessa kontors räkenskaper och
förvaltning under nästföregående år.
Fyra ledamöter af utskottet hade emellertid yrkat, att motionen skulle
afstyrkas, samt i en till utskottsutlåtandet fogad reservation hemstält, att
motionen ej skulle till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och, som Riksdagen
med afslag å utskottets förslag biträdde denna hemställan, förföll
frågan vid 1891 års riksdag och har sedermera icke återupptagits, förr
än vid innevarande riksmöte genom herr Holmgrens förevarande motion.
Hvad beträffar det nu väckta förslaget, anser utskottet, lika med motionären,
att det sätt, som nu användes för val af revisorer vid riksbankens
kontor i orterna, är förenadt med så väsentliga olägenheter, att en ändring
härutinnan är^gf behofvet påkallad. Men beträffande det af motionären
angifna sättet för att åstadkomma en lämpligare anordning, nemligen
genom att å två särskilda valnämnder, den ena utsedd af Första och den
andra af Andra Kammaren, öfverflytta ifrågavarande revisorsval, synes
utskottet icke innefatta en lycklig lösning, hvilken utskottet icke finner
sig böra förorda äfven af det skäl, att anordningen med sjelfständigt verksamma
valnämnder, utsedda af hvardera kammaren för sig, är en nyhet
vid inom Riksdagen förekommande val. Lämpligare synes utskottet vara,
att revisorsvalen förrättas på samma sätt som valen af justitieombudsmannen
samt af fullmägtige i riksbanken och riksgäldskontor, och får
i öfverensstämmelse härmed utskottet hemställa,
4:o.
a) att Riksdagen må besluta att § 56 mom. 1 i
gällande bankoreglemente skall erhålla följande ändrade
lydelse:
Hvarje afdelningskontors räkenskaper och förvaltning
granskas årligen genom fyra personer, hvilka
jemte ett lika antal suppleanter väljas af en nämnd,
bestående af fyratioåtta valmän, utsedda på enahanda
sätt, som i § 71 i riksdagsordningen är föreskrifvet i
fråga om den nämnd, som skall välja fullmägtige i
riksbanken och i riksgäldskontor, och
Bankoutskottets Memorial N:o 73.
15
b) att herr Holmgrens motion må anses besvarad
genom hvad utskottet föreslagit under punkten a)
härofvan.
Till bankoutskottet har för förberedande behandling remitterats en
inom Andra Kammaren af Herr M. Balm väckt motion (N:o 92), så
lydande:
»Med hänvisning till fullmägtiges i riksbanken yttrande med anledning
af grefve Spens’ i 1898 års bakoutskott väckta förslag (se bankoutskottets
memorial n:o 7, bil. C., sid. 8—9), vågar jag hemställa, att i
bankoreglementet på plats, som bankoutskottet eger bestämma, må intagas
antingen en ny paragraf eller ett särskildt moment till redan befintlig
paragraf af följande lydelse:
»I händelse till styrelseledamot vid afdelningskontor, med uppdrag
att handhafva den dagliga förvaltningen, af fullmägtige är eller blifver
förordnad någon person, som innehafver ordinarie tjenst inom riksbanken,
skall denna tjenst i vanlig ordning tillsättas, dock att den, som tiH innehafvande
af sådan tjenst efter honom förordnas, skall, när förre innehafvaren
återtager utöfningen af densamma, vara skyldig att, med bibehållande
af samma tjenst åtföljande lön och tjenstgöringspenningar, förrätta den
tjenst vid något af riksbankens kontor, som fullmägtige, med hänsyn
tagen så väl till den ifrågavarande personens förtjenst och skicklighet som
till i öfrigt föreliggande omständigheter, finna skäligt bestämma, intill
dess han kan i laga ordning blifva befordrad till stadigvarande tjenst,
hvarom allt särskildt förbehåll bör intagas i det förordnande eller den
fullmagt, som för honom utfärdas.»
Med anledning häraf får utskottet erinra, hurusom 1897 års riksdags
bankoutskott anmodat fullmägtige i riksbanken att till bankoutskottet
vid 1898 års riksdag afgifva yttrande öfver ett inom utskottet väckt
förslag till afhjelpande af vissa olägenheter, som uppstått i bredd med
den fortgående ökningen af antalet riksbankskontor i orterna och hvilka
olägenheter stode i samband med och hade sin grund i det förhållande,
att till verkställande styrelseledamöter vid afdelningskontoren i de flesta
fall utsåges personer, hvilka tillika innehade tjenst på riksbankens stat.
16
Bankoutskoitets Memorial N:o 13.
Enär dessa tjenstebefattningar bibehölles under hela den tid, uppdraget
att vara verkställande styrelseledamot fortfore, måste under nu rådande
förhållanden ifrågavarande ordinarie tjenstebefattningar uppehållas genom
vikarier, hvilket medförde åtskilliga olägenheter och i och för sig maste
anses olämpligt. Härtill komme, att de verkställande styrelseledamöter,
som tillika vore tjensteman i riksbanken, föranleddes att söka högre befattningar
i riksbanken, icke för att tillträda och sköta desamma utan för
att'' bereda sig högre pension vid uppnådd pensionsålder.
Det från fullmägtige begärda yttrandet afgafs den B februari 1898
och var af följande lydelse:
»Till bankoutskottet.
»Det åligger fullmägtige att afgifva yttrande och förslag i fråga
om pensions- och successionsförhållanden för och efter de styrelseledamöter,
som skola handhafva den dagliga förvaltningen vid riksbankens
afdelningskontor, för närmare utredande af de hithörande frågor, hvilka
utskottets ordförande herr grefve G. H. Spens i skrifvelse af den 30
april till utskottet bragt på tal.
■^Beträffande l:o pensionsförhåälandena för de ifrågavarande styrelseledamöterna,
har i omförmälda skrifvelse framhållits, huru som det borde
undvikas, att de handhafvande styrelseledamöterna söka tjenst i 8:dje
eller kamreraregraden vid de kontor, der sådan gradindelning funnes,
uteslutande med tanke på pension, hvarigenom kunde inträffa, att de
vigtiga kamrerare^ensterna vid hufvudkontoret i större antal skulle kunna
komma att bestridas på förordnande.
»Hvad nu angår den här senast angifna olägenheten, bör det tagas
i betraktande, att vid befordran till tredje grads tjenst utöfvandet af handhafvarebefattning
utan tvifvel innefattar en tungt vägande merit; men
denna är dock ej i allo afgörande, dä med den jemföres annan förtjenst,
ådagalagd särskild! under tjenstgöring i andra graden och delvis i tredje
under förordnande. Ansökan af handhafvare till tredje grads tjenst kan
ock föranleda, att en sådan, om han till tjensten utnämnes, kommer
att till densamma öfvergå, så att den skötes af ordinarie innehafvare.
»Klart är dock, att en handhafvare eger ett gifvet intresse att söka
få anställning i tredje graden, så vida inga utsigter för honom finnas att
såsom handhafvare komma i åtnjutande af skälig pension. För närvarande
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
17
utöfvas handhafvarebefattningarna vid riksbankens 15 afdelningskontor af
11 tjensteman i banken, 3 pensionerade statstjenstemän och en person,
som icke varit i statens tjenst anstäld.
»Vid Göteborg och Malmö äro handhafvare ordinarie kamrerare hvar
vid det kontor, der han tjenstgör.
Vid de 9 öfriga af de 11 kontoren äro såsom handhafvare anstälda:
1 andra gradens tjensteman vid hufvudkontoret med rätt till pension efter
3,000 kronor,
1 » » » vid Göteborgskontoret med d:o,
1 » » » vid Malmökontoret med d:o,
2 kamrerare vid första gruppen af de smärre afdelningskontoren med d:o,
2 » vid andra » » » » » med d:o,
1 » vid tredje » » » » » med d:o,
1 » vid fjerde » » » » » med d:o,
till pension efter 2,800 kronor.
»Handhafvarelönen, utom tjenstgöringspenningar och arfvode, utgör
med intjenta ålderstillägg deremot 4,000 kronor vid de smärre kontoren,
3,400 kronor vid Visbykontoret, men vid Göteborgs- likasom vid Malmökontoret
4,500 kronor, hvaremot pensionen vid hvardera af dessa sistnämnda
två kontor för kamrerare utgör högst 4,000 kronor.
»Då handhafvarnes vid de smärre kontoren löneförmåner, sådana de
äro bestämda för tjensteman i riksbanken i allmänhet, kunna sammanlagdt
uppgå till 6,000 kronor, är lätt insedt, att afgång vid uppnådd
pensionsålder skulle för dem, som icke på grund af innehafvande tjenst
hafva att påräkna högre pensionsbelopp än 8,000 kronor, medföra väsentlig
ekonomisk olägenhet. Enahanda är förhållandet i Göteborg, der aflöningen
kan stiga till 7,000 kronor jemte fri bostad, samt i Malmö med
högst 7,000 kronor i aflöning, hvaremot pensionen för kamrerare ej går
till mer än 4,000 kronor.
»Med afseende härpå synes det af grefve Spens framlagda förslaget
förtjent af all uppmärksamhet. Det skulle nemligen bereda handhafvarne
vid de smärre kontoren, utom vid ett, eventuel rätt till tredje grads pension
och dem vid Göteborg och Malmö ett något högre belopp, än kamrerare
komma att i pension erhålla. Sant är visserligen, att enkepensionen
skulle, i händelse en handhafvare aflider, medan han innehar tjenst i lägre
grad än den tredje eller såsom kamrerare vid ett mindre afdelningskontor,
komma att utgå endast med det belopp, som svarar mot den lägre aflöningen,
men då afgiften för denna tillika skulle blifva högre och möjBih.
till Riksd. Prot. 1899. 6 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 3
18
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
ligheten att få bibehålla handhafvarebefattningen till pensionsålder med
pensionsrätt skulle underlätta åtgärder för de efterlefvandes försörjning,
synes någon tvingande nödvändighet ej föreligga att i det afseendet vidtaga
några särskilda anordningar, i synnerhet som dessa alltid skulle i
större eller mindre mån beröra enke- och pupillkassans ekonomi.
»Det skulle kunna ifrågasättas att för pensions erhållande föreskrifva
vissa — exempelvis 10 — års tjensteutöfning i egenskap af handhafvare,
men nödvändigt är sådant så mycket mindre, som det svårligen lär kunna
inträffa, att någon riksbankens tjensteman befordras till handhafvare vid
så hög ålder, att han efter några få år skulle finnas berättigad till pension,
d. v. s. hafva uppfylt de vilkor — 65 års lefnadsålder och 35 års
verksamhet såsom tjensteman — som enligt fullmägtiges förslag till bankoreglemente
skulle bestämmas för pensions erhållande. Ännu mindre skulle
något sådant kunna inträffa enligt nu gällande bestämmelser. Om nu
dessa befinnas böra blifva ändrade, i enlighet med fullmägtiges förslag,
följer dock ej deraf, att den dermed sammanhängande vilkorliga skyldigheten
att afgå från tjensten skall uttryckligen stadgas äfven med afseende
å handhafvarne, enär dessa af fullmägtige förordnas för ett år i sänder.
»Hvad beträffar 2:o succesionsförhållandena, har förslagsställaren fullt
rigtigt framhållit de olägenheter, som äro förenade dermed, att befattningarna
för de riksbankens tjensteman, som förordnas till handhafvare
vid afdelningskontoren, skola uppehållas af tillfälligt förordnade ordinarie
eller extra tjensteman, olägenheter, som gifvetvis stegras i mån af kontorens
förökade antal.
»För det närvarande ställer det sig så, att, i följd af meddelade förordnanden
å handhafvarebefattningar, af vikarier uppehållas följande antal
tjenster, nemligen:
vid hufvudkontoret 1 i andra och 4 i första graden, vid kontoren
i Göteborg 1 i tredje, 2 i andra och 2 i första graden,
i Malmö 1 i tredje, 2 i andra och 2 i första graden,
i Hernösand 1 kamrerarebefattning (af tjensteman från hufvudkontoret)
och 1 registrators (d:o),
i Jönköping 1 kamrerarebefattning (d:o),
i Kalmar 1 kamrerare- och 1 kassörsbefattning,
i Umeå 1 kamrerare- och 1 kassörsbefattning,
i Örebro 1 kamrerarebefattning (af tjensteman från hufvudkontoret),
i Östersund 1 kamrerare- samt en kassörs- och 1 registratorsbefattning.
»En ändring härutinnan på det sätt, att de platser, som nu uppe -
19
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
hållas, och framdeles komma att uppehållas af vikarier, blifva försedda
med ordinarie innehafvare, som utan vidare få beräkna tjensteår för ålderstillägg,
bör, såsom lätt inses, vara förmånlig och leda till större stabilitet
i administrationen. Naturligtvis kan dylik ändring ske i enlighet med hvad
förslagsställaren ifrågasatt, eller att handhafvare frånträder sin ordinarie
tjenst, men med bibehållen befordringsrätt så till vida, att han må såsom
lönlös uppflyttas i högre tjenstegrad.
»Härvid möter dock först den betänkligheten, att vid de smärre
kontoren gradindelning icke finnes faststäld. Och då åtskilliga handhafvare
äro ordinarie kamrerare vid afdelningskontor, skulle för öfrigt
i afseende å dessa en bestämmelse i det ifrågasatta syftet ej blifva effektiv.
Slutligen skulle ett afsevärdt antal befattningar utom stat på det sättet
uppkomma.
»Men målet torde kunna vinnas på en annan väg. Beträffande rektorer
vid högre elementarläroverk meddelas genom kongl. kungörelsen af
den 11 juli 1862 den bestämmelse, att, i händelse till rektor vid högre
elementarläroverk blefve af Kongl. Maj:t utsedd någon lärare, som vid
annat läroverk innehade ordinarie tjenst, denna tjenst skulle i vanlig
ordning tillsättas, dock att den, som dertill utnämndes, skulle, när förre
innehafvaren återtoge utöfningen af densamma, vara skyldig att träda i
tjenstgöring vid det läroverk, Kongl. Maj:t, med afseende å förekommande
omständigheter, funne skäligt bestämma, hvilket förbehåll borde intagas
i den fullmakt, som utfärdades.
»Denna bestämmelse gälde derefter i 28 år, utan att derunder en
enda gång ifrågakom förflyttning enligt Kongl. Maj:ts beslut, och stadgandet
utsträcktes, med stöd af Riksdagens beslut i anledning af kongl.
proposition, genom kongl. kungörelsen af den 12 september 1890 till att
gälla äfven beträffande rektorer vid lägre allmänna läroverk samt jemväl
der till rektor förordnas någon lärare vid samma läroverk. Ej heller
sedan den tiden har, så vidt bekant är, något fall af förutsatt förflyttning
förekommit.
»Med afseende härå borde en motsvarande bestämmelse kunna finnas
lämplig beträffande handhafvareplatserna vid riksbankens afdelningskontor.
Visserligen eger den skiljaktighet rum emellan de allmänna läroverken
och riksbanken, att vid de förra endast två slag af tjenster finnas,
lektors- och adjunkts- eller kollegabefattningar, medan vid riksbankens
kontor förekomma vid hufvudkontoret fyra tjenstegrader, vid kontoren i
Göteborg och Malmö tre samt vid de öfriga afdelningskontoren kamrerare-,
20
jBankoutskottets Memorial N:o 13.
kassörs- och registratorstjenster. Men skiljaktigheten härutinnan behöfver
ej hindra meddelandet af den ifrågavarande bestämmelsen, om denna affattas
så, att fullmäktiges rätt att, om och när förflyttning måste ske,
efter sig företeende omständigheter och med hänsyn till vederbörandes
meriter inom riksbanken låta denne tjenstgöra å den plats, som för
honom kan befinnas lämplig, naturligtvis med bibehållande af innehafvande
löneförmåner, till dess han kan blifva befordrad till stadigvarande
tjenst. Det senare bör, med afseende på de många kontor, riksbanken
skall få, och dess utveckling i allmänhet, icke komma att dröja
länge, och hvad nödvändigheten af förflyttning, sedan en handhafvare
återtagit sin ordinarie befattning, angår, borde den ytterst sällan inträffa.
För ett sådant antagande talar nemligen icke blott erfarenheten från
läroverken, utan ock den, som sedan vunnits i afseende å afdelningskontoren,
der hittills ingen tjensteman, som förordnats till handhafvare,
lemnat sin plats, såvida han icke begärt att blifva flyttad till annat
kontor i samma egenskap.
»För den, som efter en till handhafvare förordnad tjensteman kommer
att befordras till dennes förra tjenst, vinnes härigenom den fördelen, att
han blir ordinarie med rätt till ålderstillägg i vanlig ordning och tryggad
aflöning, hvilken skulle utgå, äfven om han komme att afgå från tjensten
i följd af handhafvarens återtagande af denna. Fallet torde, såsom redan
anmärkts, endast undantagsvis förekomma, medan nu, såsom förut är
visadt, vikariat måste ega rum såsom gifven regel. För öfrigt hindrar
intet, att en med eventuel skyldighet att underkasta sig förflyttning utnämnd
tjensteinnehafvare kan vid inträffande ledighet söka annan ordinarie
tjenst i samma grad eller med motsvarande aflöning, i hvilket fall
en annan inträder i hans ställe, men icke som vikarie, utan i egenskap
af ordinarie, endast med förbehåll, att han skall underkasta sig möjligen
ifrågakommande förflyttning. Då arten af tjenstgöringen är i stort sedt
föga skiljaktig vid de olika kontoren, bör en sådan vexling af personer,
om den någon gång eger rum, icke för riksbanken medföra någon olägenhet,
under det att å andra sidan ställningen för tjenstemännen blir tryggare
och bättre.
»Naturligtvis kan det tänkas, att en handhafvare, äfven om den nu
föreslagna pensionsrätten blifver medgifven, söker högre tjenst, än han
vid sitt förordnande till handhafvare innehade, men i sådan händelse
blir, om han fortfarande anses böra vara handhafvare, den nya tjensten
Bankoutskottels Memorial N:o 13.
21
tillsatt, såsom här är ifrågastäldt, och den förra besatt med ordinarie,
för hvilken intet förbehåll skulle gälla.
»Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställa fullmäktige,
att till § 78 i förslaget till reglemente för riksbanken må tilläggas ett
moment så lydande:
Styrelseledamot, som handhafver den dagliga förvaltningen vid afdelningskontor,
hvilken är tjenstemän i riksbanken, vare, om han vid
ofvan upptagna ålder innehafver förstnämnda befattning, berättigad att,
om han frånträder densamma, i pension åtnjuta sin lön såsom sådan
styrelseledamot oafkortad.»
Vidare föreslogo fullmägtige att i bankoreglementet skulle införas ett
stadgande af samma lydelse, som herr Dahn i ofvan intagna motion föreslagit,
samt anförde derefter slutligen:
»Hvad beträffar den tillökning i kostnad som kan blifva en följd
af den nya anordningen, torde i fråga om pensionerna någon afgevärd
skilnad ej uppkomma samt genom stadgandet om successionen endast
någon ökning föranledas i och genom ålderstilläggs åtnjutande tidigare
än annars. I fråga om det senare bör dock erinras, att eventuel rätt
till ålderstil lägg äfven nu finnes, nemligen när vikarie blir till ordinarie
tjenst i graden befordrad. Stegringen i utgift bör således ej blifva stor.
I alla händelser synas fördelarne af det nya vara öfvervägande.»
Beträffande först fullmägtiges förslag i fråga om pension åt verkställande
styrelseledamöter blef i öfverensstämmelse med bankoutskottets
tillstyrkan vid 1898 års Riksdag i bankoreglementet införd i § 78 inom.
2 ett stadgande af hufvudsakligen samma lydelse, som i fullmägtiges
skrifvelse af den 3 februari 1898 förordats.
Hvad åter angår det fullmägtiges förslag, som nu af ofvanbemälde
motionär upptagits, yttrade 1898 års Riksdags bankoutskott beträffande
det då föreliggande, af fullmägtige framlagda förslaget hufvudsakligen
följande:
»Utskottet har icke kunnat undgå att erkänna vigten af de anmärk,
ningar mot de nuvarande förhållandena, som framhållits af förslagsställaren
inom bankoutskottet vid 1897 års riksdag samt af fullmägtige, till följd
hvaraf utskottet lika med fullmägtige, omfattar den mening, att en ändring
i nämnda förhållanden är påkallad icke minst ur synpunkten af riksbankens
22
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
egna, välförstådda intressen. Verkställande styrelseledamotsbefattningarna
vid afdelningskontoren äro uppenbarligen af sådan betydelse för kontorens
skötsel, att det hufvudsakligen är på dessa styrelseledamöters duglighet och
drift, som en framgångsrik och för allmänheten gagnande verksamhet af
dessa kontor beror. Det är derför af synnerlig vigt, att om man å ena
sidan af dem, hvilka bekläda ifrågavarande befattningar, fordrar ett magtpåliggande
arbete, de å andra sidan erhålla sådana aflönings- och, der de äro
tjensteman i riksbanken, pensionsförmåner, att riksbanken kan påräkna, att
till befattningarna skola finnas dugliga sökande och att de, som börjat egna
sig åt desamma och visat sig skickliga och dugliga, icke af hänsyn till sin
pensionering föranlåtas att vid första gynnsamma tillfälle söka andra tjenster
inom eller utom riksbanken. Äfven synes det utskottet, att meningarna ej
gerna kunna vara delade derom, att det är olämpligt, att ett stort antal
tjenstebefattningar vid riksbankens olika kontor uppehållas af vikarier derigenom
att tjensteman erhållit uppdrag såsom verkställande styrelseledamöter
vid afdelningskontor.
»Deremot kan det naturligtvis blifva föremål för olika meningar, huru
de anmärkta bristerna bäst böra afhjelpas.
»Fullmägtige hafva, med hemtadt stöd från förhållandena vid de allmänna
läroverken, velat så ordna saken, att, när någon riksbankens tjensteman
varder förordnad till verkställande styrelseledamot vid afdelningskontor,
dennes tjenst skall anslås ledig och i vanlig ordning tillsättas, men med
skyldighet för den nye innehafvaren att, om bemälde verkställande styrelseledamot
återgår till sin förra tjenst, med bibehållande af lön och tjenstgöringspenningar
förrätta annan tjenst, på sätt i fullmägtiges förslag är
närmare angifvet.
»Enligt utskottets åsigt är detta förslag icke fullt egnadt att råda bot
å de olägenheter, som afsetts. Ty i sjelfva verket blifva de tjensteman,
som tillsatts i ledighet efter tjensteman, hvilken antagits till verkställande
styrelseledamot, icke annat än vikarier åt denne, om än med en något
säkrare ställning, än om allenast vanligt vikariatsförordnande lemnats.
»Saken synes utskottet lämpligare kunna och böra ordnas så att i
händelse till verkställande styrelseledamot vid afdelningskontor förordnas
någon person, som innehar ordinarie tjenst inom riksbanken, denne skall
frånträda sin tjenst, hvilken i vanlig ordning tillsättes, samt att, om han
af någon anledning afgår från dylikt uppdrag, han skall vara skyldig
förrätta annan tjenst efter fullmägtiges pröfning samt, i afbidan, att fast
anställning å nyo erhålles, ega rätt till vissa aflöningsförmåner lämpade
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
23
efter den längre eller kortare tid, han utöfvat uppdrag såsom verkställande
styrelseledamot.
»Ett i öfverensstämmelse härmed affattadt förslag har utskottet intagit
i § 63 i sitt reglementsförlag.»
Det förslag till reglementsstadgande, som i öfverensstämmelse med
detta uttalande, af bankoutskottet vid 1898 års Riksdag framlades, hade
följande lydelse:
»I händelse till verkställande styrelseledamot vid afdelningskontor
är eller blifver förordnad någon person, som innehafver ordinarie tjenst
inom riksbanken, skall han frånträda samma tjenst, hvilken i vanlig ordning
tillsättes. Han eger dock rätt att såsom lönlös tjensteman qvarstå
å riksbankens stat.
»Afgår verkställande styrelseledamot, hvilken sålunda qvarstår å riksbankens
stat, från sin befattning före uppnådd pensionsålder, är han
skyldig att förrätta den tjenst vid något riksbankens kontor som fullmägtige,
med hänsyn såväl till den ifrågavarande personens förtjenst och
skicklighet som till i öfrigt föreliggande omständigheter finna skälig bestämma,
intill dess han kan i laga ordning blifva befordrad till stadigvarande
tjenst med rätt för honom att under tiden uppbära,
om han kortare tid än fem år utöfvat uppdrag såsom verkställande
styrelseledamot, lön och tjenstgöringspenningar i viss lönegrad efter fullmägtiges
bestämmande;
om han minst fem år utöfvat ifrågavarande uppdrag, samma lön
och tjenstgöringspenningar, som tillkomma andra gradens tjensteman med
ett ålderstillägg;
om han minst tio år utöfvat sådant uppdrag, samma lön och tjenstgöringspenningar,
som från början tillkomma tredje gradens tjensteman,
äfvensom i samtliga dessa fall ålderstillägg i vanlig ordning.
»I det förordnande, som för verkställande styrelseledamot vid afdelningskontor
utfärdas, skall intagas uttrycklig erinran om dessa bestämmelser.
»
Mot utskottets reglementsförslag i nyssnämnda punkt (§ 63) anmäldes
reservation af två bland utskottets ledamöter, hvilka icke biträdde förslaget.
Då förslaget behandlades i Riksdagen beslöto båda kamrarne att afslå
detsamma, till följd hvaraf de anmärkta missförhållandena fortfarande
qvarstå.
öfver det vid innevarande riksmöte i ämnet af motionären, herr Dahn,
24
Bankoutskottets Memorial, N:o 13.
väckta förslaget hafva fullmägtige i riksbanken afgifvit följande, i skrifvelse
den 30 sistlidne Mars meddelade yttrande:
»Motionären har, såsom han sjelf erinrat, återupptagit det af fullmägtige
förlidet år till bankoutskottet afgifna förslaget om besättande af
de platser, hvilka innehafvas af personer, som förordnas till verkställande
styrelseledamöter. Detta förslag synes fullmägtige fortfarande
vara egnadt att råda bot på de svårigheter, som uppstå derigenom, att
så många platser — för närvarande vid hufvudkontoret 3 och vid afdelningskontoren
13 samt, i successionen efter dessa, 18 — måste under
längre tid uppehållas af vikarier, medan de olägenheter, som kunna uppkomma
genom besättandet af ifrågavarande platser så, som fullmägtige
föreslagit, icke torde blifva synnerligen betydande, såsom af fullmägtige
utvecklats i deras förlidet år till banko utskottet afgifna framställning,
till hvilken fullmägtige anhålla att få hänvisa. Och få fullmägtige
dertill erinra, att de tjensteman, som skulle komma att tillsättas efter
de verkställande styrelseledamöterna, i sjelfva verket blifva ordinarie,
med rätt att bibehålla sina löneförmåner, äfven i händelse verkställande
styrelseledamoten återtager sin tjenst.
Med afseende å hvad sålunda anförts, tillåta sig fullmägtige att förorda
bifall till motionen.» »
Då det år af synnerlig vigt, att en lösning af denna fråga snarligen
må kunna åvägabringas och det nu föreliggande förslaget i sådant
afseende synes vara egnadt att afhjelpa missförhållandena, får utskottet
hemställa,
5:o.
att Riksdagen må besluta att till §62 i bankoreglementet
skall fogas ett nytt moment, så lydande:
Mom. 4. I händelse till styrelseledamot i afdelningskontor,
med uppdrag att handhafva den dagliga
förvaltningen, af fullmägtige är eller blifver förordnad
någon person, som innehafver ordinarie tjenst inom
riksbanken, skall denna tjenst i vanlig ordning tillsät
-
Bankoutskottets Memorial, N:o 13.
25
tas, dock att den, som till innehafvande af sådan tjenst
efter honom förordnas, skall, när förre innehafvaren
återtager utöfningen af densamma, vara skyldig att,
med bibehållande af samma tjenst åtföljande lön och
tjenstgöringspenningar, förrätta den tjenst vid något
af riksbankens kontor, som fullmägtige, med hänsyn
tagen så väl till den ifrågavarande personens förtjenst
och skicklighet som till i öfrigt föreliggande omständigheter,
finna skäligt bestämma, intill dess han kan i
laga ordning blifva befordrad till stadigvarande tjenst,
hvarom allt särskild! förbehåll bör intagas i det förordnande
eller den fullmagt, som för honom utfärdas.
I händelse af bifall härtill kommer nuvarande mom. 4 i § 62 att i
blifvande nytt bankoreglemente ingå såsom mom. 5.
I § 74 af gällande bankoreglemente stadgas, att, om tjensteman
genom domstols utslag, som vunnit laga kraft, förklarats förlustig medborgerligt
förtroende, han skall från sin tjenst i riksbanken entledigas.
Med denna affattning af stadgandet skulle det kunna inträffa, att en
tjensteman, som åtalats och i lista instans äfven dömts för brott, hvarmed
följer förlust af medborgerligt förtroende, ganska lång tid eller ända till
dess åtalet hunnit genomgå återstående instanser, kunde bibehålla sin
tjenstebefattning, och icke allenast detta, utan han skulle under vissa
förutsättningar kunna göra anspråk att få utöfva befattningen. Detta
synes utskottet icke vara med god ordning öfverensstämmande och utskottet
får derför, i öfverensstämmelse med hvad fullmägtige i afgifvet yttrande
tillstyrkt, hemställa,
6:o.
att Riksdagen må besluta att § 74 i bankoreglementet
skall erhålla följande lydelse:
Tiar tjensteman genom domstols utslag förTclarats förlustig
medborgerligt förtroende, bör han genast från tjenstgöring
i riksbanken afhällas och skall, om utslaget vinner
Bih. till Riksd. Prof. 1899. G Band. 1 Afd. 8 Höft. 4
? U -
26
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
laga kraft, då skiljas från sin i riksbanken innehafvande
tjenstebefattning.
Slutligen får med anledning af beslut, som af innevarande års Riksdag
redan fattats, utskottet hemställa,
7:o.
att i slutet af bankoreglementet må införas följande
stadganden:
Vid 1899 års riksdag har beslutits,
l:o att nya afdelningskontor af riksbanken skola
inrättas:
i Halmstad för Hallands län under år 1900 eller början
af år 1901,
i Kristianstad för Kristianstads län under år 1900
eller förra hälften af år 1901,
i Venersborg för Elfsborgs län under år 1901 eller
år 1902,
i Nyköping för Södermanlands län under år 1901,
i Vesterås för Vestmanlands län under år 1902,
i Upsala för Upsala län under år 1903,
allt under de vilkor och bestämmelser med afseende
å kontorens verksamhet och rörelse, som bankofullmägtige
ega föreskrifva; och har Riksdagen åt fullmägtige
uppdragit dels att till bedrifvande af dessa
kontors lånerörelse anvisa de belopp, som finnas lämpliga
och dels att tills vidare och intill dess riksdagen
annorlunda besluter ej mindre bestämma, af huru
stort antal ledamöter styrelserna för nämnda afdelningskontor
skall utgöras, äfven utse dessa ledamöter,
förordna om styrelsens verksamhet och sättet för dennas
utöfvande samt bestämma arfvoden för styrelserna,
äfvensom besluta om tjenstemännens antagande, göro
-
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
27
mål och aflöning samt i öfrigt vidtaga alla erforderliga
åtgärder för kontorens öppnande.
2:o, att bemyndiga riksgäldskontoret att i utlandet
mot statsobligationer upptaga ett lån å tjugufem
millioner kronor att tillhandahållas riksbanken, som å
sin sida har att å tid samt att på sätt och vilkor i
öfrigt, hvarom öfverenskommelse mellan fullmägtige i
riksbanken och fullmägtige i riksgäldskontoret kan
komma att träffas, till riksgäldskontoret återbetala de
erhållna lånemedlen samt ersätta kontoret alla de utgifter
och kostnader, som genom medlens upplåning
åsamkas kontoret för den tid, under hvilken samma
medel af banken disponeras.
Till fullmägtige har afdelningskontoret i Malmö den 14 december
1898 aflåtit en så lydande framställning:
»På grund deraf att kassarörelsen vid Riksbankens härvarande kontor,
särskilt sedan år 1893, ständigt och i så betydande grad tilltagit, har
behöfligheten af 2:ne kassörer vid kontoret under de senare åren gjort sig
allt mera gällande, och har numera behofvet deraf blifvit så stort, att
styrelsen icke längre anser sig kunna dröja med att till herrar fullmägtige
ingå med hemställan om inrättande af en ny kassörstjenst vid härvarande
kontor.
»I den mån sådant låter sig gorå, vill styrelsen söka visa, huru stor
tillväxt kassarörelsen tagit under de senaste åren.
»Enligt kontorets kassaräkning har från och med år 1893 summan
af de årliga in- och utbetalningarne varit följande:
år 1893 i rundt tal................................................ kr. 144,000,000
» 1894 » » 175,000,000
» 1895 » » 211,000,000
» 1896 » » 246,000,000
» 1897 » » 320,000,000
» 1898 till och med den 10 december ......... » 366,000,000
eller närmare kr. 400,000,000 vid årets slut.
Aflåning 8-staten.
28
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
»I dessa summor ingår ändock icke vexlingsrörelsen, som betydligt
ökats, särskilt genom de år 1896 här i staden inrättade 2:rie aktiebanker,
hvilka för sin rörelse använda riksbankens sedlar och derför
dagligen hafva större vexlingsaffärer med kontoret.
»Enligt uppgift från kassören skall sedelvexlingen mellan kontoret
och samtliga öfriga banker merendels uppgå till 2 å 300,000 kronor
dagligen, hvaraf minst 100,000 kronor utgöras af mindre sedlar. Äfven
in- och utvexlingen af silfvermynt är ganska stor.
»I afseende .på de särskilda grenar af kontorets verksamhet, hvilkas
tillväxt blifvit för kassören mest betungande, får styrelsen lemna följande
uppgifter i runda tal.
Utfärdade postvexlar ..............................j
Insättningar å folio-räkningar..................
Uttag » » ..................
Utbetalningar för insättning å löpande
räkningen med hufvudkontoret.......
År 1893. |
År d. |
1898 t. o. m. 10 december. |
|
2,434 st. |
5,328 st. |
||
kr. |
9,400,000 |
kr. |
56,200,000 |
» |
10,200,000 |
» |
22,200,000 |
» |
8,100,000 |
» |
23,900,000 |
» |
15,700,000 |
» |
62,800,000 |
»Ofta ingå i liqviderna flera tusen kronor i mindre sedlar och skiljemynt,
exempelvis från statens jern vägar och tullkammaren, hvilka nästan
hvarje dag hafva affärer med kontoret. Utbetalningarne för insättning å
löpande räkningen med hufvudkontoret utgöras hufvudsakligen af till
hufvudkontoret dagligen remitterade enskilda bankers postvexlar, till Köpenhamn
och Kristiania remitterade danska och norska sedlar, till hufvudkontoret
remitterade förslita sedlar m. in.
»Inkasseringarne af andra bankers vexlar hafva äfven i betydlig mån
ökats.
»Det är derför numera icke möjligt för kontoret att, hvad kassaexpeditionen
beträffar, på ett nöjaktigt sätt betjena allmänheten; och
kassören, som förutom kontorsskrifvaren, hvilken ständigt biträder honom,
äfven får anlita 2:ne e. o. tjensteman, då deras tid sådant medgifver,
samt stundom äfven vaktmästaren, kan under sådana förhållanden icke
öfvervaka kassans medel på det sätt, som önskvärdt vore.
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
29
»På grund af ofvan anförda skäl tillåter styrelsen sig vördsamt göra
hemställan om inrättande af ytterligare en kassörstjenst vid härvarande
kontor med samma förmåner som för den nuvarande äro faststälda.»
Denna framställning hafva fullmägtige funnit sig, hufvudsakligen på
de skäl afdelningskontoret anfört, böra understödja samt dervid framhållit,
att visserligen i Skåne snart skall öppnas ett nytt afdelningskontor af
riksbanken, nemligen i Kristianstad, men detta kunde, efter hvad förhållandena
gifva vid handen, icke i någon afsevärd mån komma att minska
rörelsen vid afdelningskontoret i Malmö.
Då härtill kommer att, enligt hvad utskottet inhemtat, en kassörsbefattning
på tillfälligt förordnande under den senare tiden uppehållits
vid kontoret samt behofvet att erhålla den nya tjensten således synes vara
ådagalagdt, föranlåtes utskottet hemställa,
8:o.
att Riksdagen må medgifva att, utöfver nu befintliga
två tjenstebefattningar i andra graden vid afdelningslcontoret
i Malmö, må inrättas ytterligare en sådan
befattning i nämndagrad, så att vid kontoret må
kunna anställas två kassörer.
Vidare hafva, beträffande aflöningsstaten, fullmägtige gjort följande
förslag:
»Vid behandlingen förra året af frågan om de verkställande styrelseledamöternas
ställning blef uppmärksamheten fäst på den icke obetydliga
skilnaden i aflöning för dem, som äro riksbankens tjensteman, och dem,
som ej innehafva tjenstebefattning inom riksbanken. För de förra utgår
aflöningen med 5,000 kronor i allt, med rätt till två ålderstillägg, medan
de senare endast åtnjuta 2,400 kronor utöfver det vanliga styrelsearfvodet
1,200 kronor. Med den omfattning, rörelsen nu eger vid de särskilda
kontoren, äfven de mindre af dem, och med tagen hänsyn till en verkställande
direktörs ansvarsfulla befattning synes det ej billigt, att den
nuvarande stora skilnaden i aflöning mellan de olika kategorierna bibehalles,
utan torde rättelse häri böra ske ju förr dess hellre. Det torde
30
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
Tillämpningsstadgarne
till
aflöning 8-staten.
derför med fullt skal kunna ifrågasättas, att aflöningen för de verkställande
styrelseledamöter, som ej innehafva ordinarie tjenst i riksbanken,
för närvarande endast två, sättes till lika högt belopp, som för de tjensteman,
hvilka förordnas att utöfva befattning, som verkställande styrelseledamöter,
dock utan rätt till ålderstillägg. Det särskilda arfvodet skall i
sådant fall blifva 8,800 kronor i stället för 2,400 och få fullmägtige,
äfven med afseende på möjligheten att kunna, när så befinnes lämpligt,
erhålla kompetenta verkställande styrelseledamöter jemväl utom kretsen
af riksbankens tjensteman, hemställa att,
beträffande de mindre i grupper fördelade kontoren, bestämmelsen
i aflöningsstaten:
''samt derförutom den ledamot, som handhafver den dagliga
förvaltningen .............................................................................. kr. 2,400’
må ändras till:
''samt derförutom den verkställande styrelseledamoten ...... kr. 3,800’»
Mot denna framställning har utskottet icke haft någon erinran utan
finner densamma vara synnerligen lämplig samt hemställer alltså,
9:o.
att Riksdagen ville medgifva, att i aflöningsstaterna
för de i grupper indelade riksbankskontoren i
orterna må göras sådan ändring, att det för verkställande
styrelseledamot, som ej är tjensteman i riksbanken,
nu bestämda särskilda arfvodet af 2,400 kronor
må ökas till 3,800 kronor eller med 1,400 kronor.
Slutligen hafva fullmägtige, vidkommande punkten 5:o i tillämpningsstadgarne
till aflöningsstaten för riksbankens kontor fäst uppmärksamheten
derå, att, sedan staten af 1897 års riksdag reglerats så, att lägsta
lönen, ombudsmannens oberäknad, för tjensteman vid afdelningskontor utgör
1,200 kronor samt med afseende härå i § 68 i bankoreglementet det
belopp, som vid de i grupper indelade afdelningskontoren finge användas
till bestridande af tjenstgöring under tjenstemans sjukdom, bestämts till
1,200 kronor, en liknande ändring borde redan vid sistlidet års Riksdag
hafva skett i ofvan nämnda punkt i tillämpningsstadgarne rörande tjenstgöring
under semester, men behöfligheten häraf hade då kommit att
förbises.
Bankoutskottets Memorial N:o 13.
31
Stadgandets nuvarande lydelse är följande:
5:o För bestridande af tjenstgöringen under semester ega fullmägtige
samt styrelserna för afdelningskontoren att anvisa till extra ordinarie
tjensteman arfvoden beräknade vid hufvudkontoret och afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö till belopp, motsvarande den vid vederbörande
kontor för första tjenstegraden bestämda lägsta lön, vid afdelningskontoret
i Visby efter åttahundra kronor för år samt vid hvarje af de öfriga afdelningskontoren
efter niohunda kronor för år, hvarjemte till vikarie för
kassör eller tjensteman, som innehar särskilt arfvode, må utbetalas mot
vederbörandes missräkningspenningar eller arfvode svarande belopp för
tiden i fråga, allt likväl inom de i aflöningsstaten för ändamålet anslagna
medel.
I enlighet med fullmägtiges i ärendet gjorda framställning får utskottet
hemställa,
10:o.
att Riksdagen ville besluta att punkten 5:o i tilllämpningsstadgarne
till aflöningsstaten vid riksbankens
kontor skall erhålla följande ändrade lydelse:
5:o. För bestridande af tjenstgöringen under semester
ega fullmägtige samt styrelserna för afdelningskontoren
att anvisa till extra ordinarie tjensteman
arfvoden, beräknade vid hufvudkontoret och afdelningskontoren
i Göteborg och Malmö till belopp,
motsvarande den vid vederbörande kontor för första
tjenstegraden bestämda lägsta lön samt vid hvarje af de
öfriga afdelningskontoren efter tolfhundra kronor för år
räknadt, hvarjemte till vikarie för kassör eller tjensteman,
som innehar särskildt arfvode, må utbetalas mot
vederbörandes missräkningspenningar eller arfvode svarande
belopp för tiden i fråga, allt likväl inom de i
aflöningsstaten för ändamålet anslagna medel.
Stockholm den 28 april 1899.
9
På bankoutskottets vägnar:
F. A. BOSTRÖM.
32 Bankoutskottets Memorial N:o IS.
Herrar grefve Hamilton och Henricson hafva begärt få antecknadt,
att de icke deltagit i den slutliga behandlingen af de i detta memorial
om förmälda ärenden.
STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL-TRYCKERIET, 189 9-