Bevillningsutslcottets Betänkande JS:o 7.
1
W:o 7.
Ant. till Riksd. kansli den 20 februari 1899, kl. 1 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om förbud mot försäljning
af spirituösa drycker mot postförskott.
(2:a A.) I
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 191, har herr O. H.
Ström hemstält:
»att Riksdagen måtte besluta ett sådant tillägg i bränvinsförsäljningsförordningen
af 24 maj 1895, att förbud mot försäljningen af spirituösa mot
postförskott må varda stadgadt, eller ock att i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t måtte för Riksdagen framlägga förslag till sådant
tillägg.»
Motionären erinrar, att 4 § 2 mom. i kongl. förordningen angående
vilkoren för försäljning af bränvin och andra brända eller destillerade
spirituösa drycker den 24 maj 1895, med anledning af en utaf honom
år 1896 väckt och af Riksdagen bifallen motion, genom kongl. kungörelsen
den 25 september 1897 erhållit följande förändrade lydelse: »Ej
heller må innehafvare af rättighet till försäljning af bränvin låta vare
sig mot efterkraf för köpeskillingen eller genom ombud å annat ställe än
det, der han sin försäljningsrätt utöfvar, till köpare utlemna mindre belopp
än 250 liter.»
Bill. till Riksd. Prof. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 7 IJäft. (N:o 7).
1
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
Vidare anför motionären:
»Emellertid började man kringgå förbudet på så sätt, att samtidigt
med det man sänder reqvirerade spritdrycker, hvilka adresseras i afsändare^
eget namn, en fullmagt sändes till reqvirenten, hvarå är taget
postförskott, motsvarande det belopp sändningen går till, och när reqvirenten
utlöst fullmagten, har han endast att gå till jern vägsstationen eller
ångbåtskommissionären och utqvittera varan.»
Motionären erinrar härefter, att han, med anledning af detta kringgående
af förbudet mot försäljning af spirituösa mot efterkraf, väckte
motion vid 1898 års riksdag om att förbud mot försäljning af spirituösa
mot postförskott äfven skulle stadgas genom att uti ifrågavarande lagrum
inflicka orden »eller postförskott», hvilken motion emellertid blef af bevillningsutskottet
afstyrkt och af Riksdagen afslagen.
I sitt betänkande med anledning af denna motion yttrade bevillningsutskottet
vid 1898 års riksdag, att förbud mot betalningens uttagande
genom postförskott måhända skulle ega fog för sig, derest ett
sådant förbud kunde göras effektivt, hvilken dock icke torde vara möjligt.
Innehafvare af rättighet till minuthandel med eller utskänkning af
bränvin kunde nemligen icke förvägras att till hvem det vara må
afsända brefförsän delser mot postförskott. Postverket kunde omöjligen
kontrollera, huruvida en dylik försändelse innehölle någon fullmagt af
det slag, motionären omtalat, eller eljest stode i samband med köp af
spirituösa. För öfrigt skulle det, om den föreslagna lagändringen antoges,
blifva ytterst svårt för åklagaren att, vid beifrandet af öfverträdelse af
förbudet, åstadkomma någon bevisning derom, att en utlöst postförskottsförsändelse
skulle utgöra liqvid för den fullmagt, på grund hvaraf brefemottagaren
sedermera uttager och qvitterar de öfversända spritvarorna.
Uti sin vid innevarande års riksdag väckta motion i förevarande
ämne åberopar motionären gent emot hvad utskottet sålunda anfört följande
af honom vid frågans behandling i Andra Kammaren afgifna yttrande:
»Häremot1 ber jag få säga, att ett sådant förbud blir lika effektivt,
som förbudet mot efterkraf sförsäljningen är, då så väl i ena som i andra
fallet köparne kunna få höras som vittnen. Till att få reda på köparne
torde nog en nitisk åklagare finna utvägar, såsom t. ex. vid åtal för salning
till den postförskottsköpta varan etc.
Då bränvinet försändes på statens jemvägar, kan åklagaren genom
qvittenserna på fulltnagterna eller på öfverlåtna fraktsedlar äfven få reda
på vittnen. Någon kontroll från postverkets sida erfordras ej.
3
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 7.
Om också icke alla öfverträdelser af förbudet mot postförskottsföiv
säljning af spirituösa kunde beifras, skulle dock blotta tillvaron af ett
sådant förbud, till följd af den med öfverträdandet af detsamma förenade
risken, verka afskräckande på mången afsändare, och redan med detta
vore mycket vunnet. Småningom skulle, i_ synnerhet om någon afsändare
blir fäld, postförskottsförsäljningen upphöra likasom efterkrafsförsäijfflingen
redan lär hafva gjort, sedan förbud häremot stadgades.
Genom afslag på min motion kommer deremot försäljningen af spirituösa
mot postförskott att tilltaga och dryckenskapen i hög grad att befrämjas,
synnerligast bland den arbetande klassen på större arbetsplatser.
Särskildt kommer på den till min valkrets, hörande stora platsen Gellivare
Malmberg, der tusentals arbetare finnas, superiet att i betänklig grad tilltaga,
synnerligast då förbudet mot införsel till lappmarkerna af spirituösa
nu är upphäfdt.
Det kan dessutom icke vara tillbörligt, att staten sjelf, om än indirekt,
skall bidraga till dryckenskapens ökande, genom att postförskott för spirituösa
uttages genom postverket och den postförskotterade varan befordras
på statens jernvägar.
Om mitt förslag till ändring af 4 § 2 mom. i förordningen om
försäljning af bränvin skulle ansetts opraktiskt, hade ju utskottet kunnat
föreslå de ändringar i förordningen, som ansetts vara mera lämpliga för
ernående af min motions syfte, hvars ernående utskottet sjelft ansett önskvärdt:
ty icke är väl lagen så vanillägtig, att ej någonting kan stadgas
till ett verksamt stäfjande af det anmärkta missförhållandet.»
Motionären tillägger derjemte att hans fruktan, att försäljningen af
spirituösa mot postförskott skulle tilltaga, besannats, i det att ensamt till
den kommun, der han vore bosatt, ankommit mot postförskott med de
senaste ångbåtarne under hösten sistlidna år hundratals ankare och lådor
med spirituösa.
Det lär icke kunna bestridas, att den af motionären omförmälda försäljningen
af spirituösa mot postförskott innebär ett uppenbart kringgående
af bränvinsförsäljningsförordningens ofvan åberopade föreskrifter, med
hvilka tydligen åsyftats att i möjligaste mån främja de enskilda kommunernas
sträfvan att hvar inom sitt område motarbeta missbruket af spirituösa.
Efter motionärens uppgifter att döma synes ock användningen af
4 Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 7.
det anmärkta tillvägagåendet, åtminstone på vissa orter, redan hafva vunnit
en betänklig utsträckning. Utskottet ansåg sig visserligen icke vid
fjolårets riksdag kunna förorda motionärens då i ämnet gjorda framställning
och är fortfarande tveksamt, huruvida ett enkelt förbud mot försäljning
af spirituösa i mindre qvantiteter mot postförskott skulle kunna
göras effektivt. Möjligen skulle deremot det afsedda målet kunna vinnas
på annan väg, då den, som på grund af fullmagt uttager ett i afsändare^
namn afsändt parti spirituösa, i sjelfva verket torde vara att anse
såsom afsändarens ombud för varans utlemnande. Utan att dock för närvarande
härutinnan uttala någon bestämd åsigt har utskottet, med hänsyn
till den nu ånyo väckta frågans obestridliga vigt, icke ansett sig böra
motsätta sig motionärens alternativt framstälda yrkande om en riksdagsskrivelse
i ämnet. Enligt utskottets uppfattning bör dock denna skrifvelse
i första hand afse en mera omfattande undersökning af det anmärkta
förhållandet, hvarigenom ock utan tvifvel bäst vinnes insigt om
i hvad mån och på hvad sätt det öfverklagade missbruket skulle kunna
förekommas.
Utskottet hemställer derför,
att Riksdagen med anledning af herr Ströms
förevarande motion måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t
anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa undersökning
rörande de uti motionen omförinälda missförhållanden
samt till Riksdagen inkomma med förslag
till den ändring i kongl. förordningen angående vildren
för försäljning af bränvin och andra brända eller
destillerade spirituösa drycker, hvartill berörda undersökning
möjligen kan gifva anledning.
Stockholm den 20 februari 1899.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 7.
5
Reservation
af herr Cavalli, som anfört:
»Vid nästlidet års riksdag väcktes af herr Ström en motion, hvari
yrkades, att förbud mot försäljning af spirituösa mot postförskott måtte
stadgas. Bevillningsutskottet afstyrkte motionen och anförde såsom skäl
härför följande:
»En utsträckning af det förbud, som nu finnes stadgadt, att mot
efterkraf för köpeskillingen utlemna bränvin i mindre partier än 250 liter
jemväl till förbud mot betalningens uttagande genom postförskott skulle
måhända ega fog för sig, derest ett sådant förbud kunde göras effektivt.
Detta torde dock icke vara möjligt. Innehafvare af rättighet till minuthandel
med eller utskänkning af bränvin kan nemligen icke förvägras
att till hvem det vara må afsända brefförsändelser mot postförskott. Hur
skulle man då kunna afgöra, om en dylik försändelse innehölle en fullmagt
af det slag, motionären omtalat, eller eljest stode i samband med
ett aftal om köp af spirituösa? Kontroll i detta hänseende är från postverkets
sida omöjlig. För öfrigt skulle det, om deu föreslagna lagändringen
antoges, blifva ytterst svårt för åklagaren att, vid beifrandet af öfverträdelse
af förbudet, åstadkomma någon bevisning derom, att en utlöst
postförskottsförsändelse skulle utgöra liqvid för den fullmagt, på grund
hvaraf brefemottagaren sedermera uttager och qvitterar de öfversända
spritvarorna.»
I eldighet med utskottets hemställan blef motionen af Riksdagen afslagen
i båda kamrarne utan votering och i Första kammaren jemväl
utan diskussion.
Bih. till Riksd. Frat. 1899. 5 Samt. 1 Åfd. 7 Iläft. (N:o 7.) 2
6
Bevillningsutskottets Betänkande, N:o 7.
På grund häraf och då, såvidt mig kändt är, några ändrade förhållanden
icke sedan sistlidet år inträdt, har jag ansett, att utskottet bort
liksom nästlidet år hemställa,
att förevarande motion ej måtte af Riksdagen
bifallas.»
Herr Odelberg har begärt få antecknadt, att han icke deltagit i utskottets
beslut i förestående ärende.
STOCKHOLM, TRYCKT HOS A. L. NORMANS BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.