Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6‘.

1

If-C> >V !'';•

)-’!d HOfTOt \

i t .''1,’Bf aoff om

mo 6.

fr jr■.j— ir,i i!’ .• . ■’ :j■ ■’ ■'' ’ : • ■ *: ■«<

(r, '' •'' . ■'' . •>, j -t: ::i; ;_''4''

Ank. till Eiksd. kansli den 16 februari 1899, kl. 1 e. m.

'' *OlT£ K rl aÖI ‘‘Hr '' ,*. -,; >1'''' *|} 1.5.1 t V. • **■ !*.’''■ (‘-i .'' ''•*

Betänkande, i anledning af väckt motion om skrifvelse till
Kongl. Maj:t angående införande af frilager och frihamnsanläggningar.

f.., ■ ■ . v... ■> .i : V, <;

Frågan om införande här i landet af de nya slag af tullupplag, som
benämnas kreditupplag och frilager, väcktes först af fullmägtige för handelsföreningen
i Göteborg, hvilka i underdånig ansökning af den 1 maj 1882
anhöllo, att Kongl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder, ledande dertill, att frilager
och kreditupplag i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de danska
institutionerna af samma art blefve i Sverige medgifna. Sedan stadsfullmägtige
i Malmö den 9 september 1882 gjort underdånig framställning i
enahanda syfte samt generaltullstyrelsen på Kongl. Maj:ts befallning öfver
berörda framställningar afgifvit underdånigt utlåtande den 30 september
1882, uppdrog Kongl. Maj:t samma år åt en komité att verkställa den
utredning och uppgöra de förslag, som för ändamålet erfordrades. Nämnda
komité afgaf i augusti månad 1884 förslag till förordningar angående
kreditupplag och frilager, öfver hvilka förslag kommerskollegium och
generaltullstyrelsen afgåfvo gemensamt underdånigt utlåtande den 4 juni
1885, hvarefter Kongl. Maj:t i proposition till 1886 års Riksdag framstälde
Bih. till Eiksd. Prot. 1899. 5 Sami. 1 Afd. G Häft. (N:o 6). 1

2

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

förslag till förordning angående allmänt frilager, men lät frågan om införande
af kreditupplag falla. Den kongl. propositionen blef emellertid
af Riksdagen afslagen. Derefter hafva vid riksdagarne åren 1891, 1892
och 1894 motioner hlifvit väckta om att Riksdagen måtte i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla om förslag till inrättande af en frilagersinstitution och
om utredning af frågan om inrättande af frihamn. Dessa motioner blefvo vid
de två förstnämnda riksdagarne afslagna, men ledde år 1894 till en skrifvelse
till Kongl. Maj:t, hvari Riksdagen anhöll, att Kongl. Maj:t måtte låta
utreda, om och under hvilka vilkor frilagersinstitutionen lämpligen skulle
kunna utan uppoffringar för statsverket här i landet införas, samt derefter
till Riksdagen inkomma med de förslag till lagstiftningsåtgärder,
hvartill utredningen kunde gifva anledning, äfvensom att Kongl. Maj:t
ville låta verkställa utredning rörande möjligheten och lämpligheten af
frihamnsanläggningar i Sverige. Kongl. Maj:t öfverlemnade frågan åt en
komité, hvilken i ett år 1895 afgifvet utlåtande uttalade sig för så väl
frilager som frihamnsinstitutionen samt framlade lagförslag rörande
bådadera. Öfver komiténs förslag yttrade sig kommerskollegium och
generaltullstyrelsen i ett gemensamt utlåtande, deri embetsverken tillstyrkte
införande af frilager, men beträffande frihamnsinstitutionen förordade,
att allmänna bestämmelser icke måtte utfärdas i afseende å sådana,
utan att, der en kommun eller ett konsortium af enskilda personer
åstundade att anlägga frihamn, frågan härom borde i hvarje särskilt fall
pröfvas och bestämmelser meddelas, lämpade efter den ifrågakomna
platsens läge och lokala förhållanden.

Med framhållande deraf, att någon vidare åtgärd uti ifrågavarande
afseende icke ännu från Kongl. Maj:t försports, har nu herr friherre W. G.
von Schiverin uti en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 60, föreslagit,
att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t måtte förnya sin anhållan,
att Kongl. Maj:t ville, med framläggande af den utredning, som
vunnits i fråga om frilagersinstitutionens införande äfvensom rörande
möjligheten och lämpligheten af frihamnsanläggningar i Sverige, till Riksdagen
inkomma med de förslag till lagstiftningsåtgärder, till hvilka utredningen
kunde gifva anledning.

Till stöd för detta förslag anföres i motionen:

»Krafvet på frilager, frihamnar och liknande institutioner till främjande
af det direkta handelsutbytet mellan vårt land och andra är hos oss
icke någon nyhet. Behofvet deraf har år för år gjort sig allt mera kärn

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

3

bart. Skall Sverige icke i det internationella utbytet öfverflyglas af våra
grannländer och af dem blifva för sin införsel helt beroende, är det nn
mer än förr ett nödvändigt vilkor, att våra köpmän i fråga om tullförhållandena,
d. v. s. i fråga om tullpligtiga varors behandling, sättet för
tullens erläggande o. d., icke befinna sig i sämre ställning än grannländernas.
Täflan med de senare blifver eljest allt för ojemn. Det är då
icke underligt, att under trycket af denna ojemna täflingskamp representanter
för våra städer, särskilt dem med en större importrörelse, redan
sedan flera år tillbaka vid olika tillfällen framhållit behofvet af lättnad i
de hittills uti angifna afseenden gällande bestämmelser. Rätten till transitoupplag
och tullnederlag kan härutinnan icke göra till fyllest, enär föreskrifterna
derom icke lemna egaren tillfälle att hafva nödig tillsyn och
vård om godset.»

Efter att hafva i korthet redogjort för hvad tillförene i saken förekommit,
fortsätter motionären:

»Under tiden har utvecklingen på detta område icke stått stilla i
våra grannländer, der den med lifligaste intresse tagits om hand och förts
framåt under insigtsfull samverkan mellan regering och folkrepresentation.
Särskildt Danmark och Finland kunna härutinnan gifva oss lärdomar,
hvilka just för nu ifrågavarande förhållanden äro i hög grad värda att
beaktas. I Köpenhamn, som öfver hundra år haft den för Danmark och
Norge säregna institutionen »Kreditoplag» och allt sedan år 1863 frilager,
har numera dessutom frihamnen kommit till stånd. Erfarenheten från de
år, som förflutit, sedan den öppnades, har nogsamt ådagalagt, hurusom frihamnen
i alla rigtningar kraftigt verkat för befrämjande af landets handel
och sjöfart. Den erfarenhet, som sålunda vunnits i Danmark, synes mig
för oss innebära de kraftigaste maningar att, om vi icke skola blifva helt
och hållet öfverflyglade i konkurrensen, med öppen blick för förhållandenas
kraf i vårt land vidtaga de för dess tillgodoseende nödiga åtgärder, och
detta — snart.

Äfven Finland, hvars tullagstiftning ju är med vår temligen ensartad,
framvuxen som den är från samma rot och med en liknande utveckling,
har dock i de afseenden, som här äro i fråga, tagit ett betydande
steg framom oss. Genom särskilda förordningar af åren 1892 och 1893
medgafs i Finland ett slag af frilagersrätt: »allmänt upplagsmagasim med
rätt att utgifva warrants, der äfven oförtullade varor finge intagas. Institutionen
har dock icke kommit till praktiskt genomförande förr än under
de sista åren, sedan år 1896 i Helsingfors ett bolag bildats för uppförande

4

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 6.

af erforderliga magasin. Oaktadt den korta tid institutionen sålunda verkat,
har erfarenheten äfven här mer än motsvarat de förväntningar, man
trott sig kunna ställa på densamma, så att omförmälda bolag redan efter
första året beslöt att betydligt utvidga anläggningen.

Med afseende på hvad nu anförts har det synts mig vara ett för
vårt fäderneslands handel och sjöfart vigtigt intresse — ett verkligt lifsintresse
—, att frågorna om frilagersinstitutionens införande och frihamnsanläggningar
inom landet snarast möjligt vinna en lycklig lösning, och att
förslaget derom icke längre må hvila oafgjordt.»

Då. enligt utskottets åsigt något tvifvel icke kan råda derom, att,
i händelse gjorda framställningar om inrättande af frilager och frihamnsanläggningar
i Sverige af Kongl. Maj:t anses böra föranleda någon
åtgärd, Kongl. Maj:t kommer att, så skyndsamt förhållandena medgifva,
härom för Riksdagen framlägga förslag, finner utskottet anledning icke
förefinnas att till Kongl. Maj:t aflåta skrifvelse i det af motionären angifna
syfte; och hemställer utskottet förty,

att herr friherre von Schwerins ifrågavarande
motion icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 17 februari 1899.

På bevillningsutskottets vägnar:

H. C A VALL!

Stockholm, tryckt hos *A. L. Normans Boktryckeri-Aktiebolag 1899.