Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

1

N:o 33.

Ank. till Riksd. kansli den 10 maj 1899, kl. 12 midd.

Betänkande, med förslag till den af Riksdagen faststälda bevillningsummans
utgörande.

Sedan summan af den bevillning, som erfordras för fyllande af
statsverkets behof för år 1900, blifvit på statsutskottets hemställan af
Riksdagen faststäld till 6,000,000 kronor, åligger det bevillningsutskottet
att afgifva förslag till denna bevillnings utgörande.

Enligt statskontorets vid Kongl. Maj:ts proposition till Riksdagen
angående statsverkets tillstånd och behof fogade inkomstberäkning för
år 1900 har bevillningen af fast egendom samt af inkomst utgjort:

år 1895 ...................................................... kronor 5,408,384: —

» 1896 » 5,730,320: —

j> 1897 ........................................................ » 6,108,078: —

eller i medeltal för dessa tre år ..................... j> 5,748,927: —.

För år 1898 har enligt det af statskontoret upprättade generalsammandrag
bevillningen af fast egendom samt af inkomst utgjort
6,840,873 kronor.

Beträffande denna inkomsttitel, som i riksstaten för innevarande
år uppförts med 5,600,000 kronor, har statskontoret hemstält, att, då
denna inkomst under flere år visat sig vara i oafbrutet stigande med
omkring 200,000 till 300,000 kronor årligen, densamma måtte upptagas
i riksstaten för år 1900 med ett till 6,000,000 kronor förhöjdt
belopp.

Bih. till Iiiksd. Prof. 1899. 5 Sami. 1 Afd. 31 Höft. (N:o 33.)

2 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

I syfte att allmänna bevillningen måtte kunna för framtiden beräknas
såsom tillgång för det år, under hvilket den inflyter, har Kongl.
Maj:t, som i anledning deraf icke biträdt statskontorets omförmälda
hemställan, i den till innevarande Riksdag aflåtna proposition angående
statsverkets tillstånd och behof framstält förslag till förändrad anordning
för bevillningens utgörande.

Af det vid nämnda proposition fogade statsrådsprotokoll inhemtas,
att vid föredragning inför Kongl. Maj:t af frågan om beräkning af allmänna
bevillningen för år 1900 chefen för finansdepartementet omförmält,
hurusom redan vid beräkningen af statsverkets inkomster för
innevarande år ifrågasatts, huruvida icke skäl kunde förefinnas att åt
en del af det, enligt hvad redan då kunde förutses, betydliga öfverskottet
å 1897 års statsreglering söka bereda en sådan användning, att
derigenom på ett verksamt och varaktigt sätt bereddes ökad styrka
åt kommande statsregleringar. Det hade nemligen sedan längre tid
tillbaka anmärkts såsom en oegentlighet, att flere inkomsttitlar och
främst bland dem bevillningen af fast egendom samt af inkomst inflöte
till statsverket först under året näst efter det, till bestridande af hvars
utgifter de påräknats. Tydligt vore, att, om anordningar kunde vidtagas,
genom hvilka sagda inkomster kunde beräknas såsom tillgång
för det år, under hvilket de verkligen inflöte, härigenom skulle för all
framtid beredas en mot ifrågavarande inkomsters belopp svarande tillökning
i statsverkets rörelsekapital eller kassaförlag. Det vore endast
eu tidsfråga, när den direkta beskattningen komme att intaga ett mera
betydande rum i statens skattesystem än dittills, och det vore icke
länge sedan en tilläggsbevillning till lika belopp med bevillningen utgick.
Det vore derför önskvärdt, att en förändrad ordning för särskildt
bevillningens upptagande i riksstaten läte sig genomföras.

Efter anmälan af statskontorets och kammarrättens i denna fråga
afgifna underdåniga utlåtande yttrade departementschefen vidare:

»Den för statsverkets behof af rörelsekapital afsedda kassaförlagsfonden
har genom afsättningar vid statsregleringarne för åren 1882—
1893 samt 1897 —1899 efter hand ökats så, att densamma vid innevarande
års slut kommer att utgöra 15,000,000 kronor, till hvilket belopp
nämnda fond ansetts böra minst uppgå, enligt en af särskildt förordnade
komiterade år 1890 gjord utredning, hvilken är bilagd Eders Kongl.
Maj:ts nådiga proposition till 1891 års Riksdag angående statsverkets
tillstånd och behof.

Statskontoret och kammarrätten hafva i sitt förutnämnda utlåtande
uttalat den åsigt, att den ifrågasatta förändringen borde för bibe -

I

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33. 3

hållande i möjligaste måtto af reda och öfverskådlighet i redovisningen
omfatta alla de statsinkomster, som inflyta vid kronouppbördsstämmorna
året efter det, för hvilket de äro beräknade, och således omfatta äfven grundskatt,
kavalleriregementenas hästvakansspanmål, afgifter för persedelunderhållet
vid rusthållsinfanteriet, den af rusthåll utgående trosspassevolansafgiften,
tillfälliga rotevakansafgifter, soldatvakansafgift, båtsmansvakansafgift,
arrendemedel och mantalspenningar, hvilka inkomsttitlar,
i händelse förändringen skulle genomföras vid den statsreglering, som
skall upprättas af 1899 års Riksdag, skulle uteslutas ur 1900 års riksstat.
Hvad särskild! bevillningen angår, kafva embetsverken ansett, att
ändamålet kunde vinnas på det sätt, att 1899 års Riksdag pa^ förslag
af Eders Kongl. Maj:t beslöte, att den i riksstaten för samma ar redan
såsom tillgång beräknade bevillningssumma skulle utgå ur nämnda ars
af 1898 års Riksdag faststälda riksstat och i stället upptagas i statsregleringen
för år 1900 samt såsom fyllnad i staten för år 1899 anvisas
ett berörda bevillningssumma motsvarande belopp af öfverskotten a
1897 års statsreglering.

Utan att vilja förneka, att skäl tala för att, såsom embetsverken
ifrågasatt, låta förändringen omfatta samtliga ofvan uppräknade inkomsttitlar,
anser jag mig dock böra för närvarande endast tillstyrka atgarden
i hvad den afser bevillningen af fast egendom samt af inkomst. l)a de
olika slagen af inkomster i fögderiernas och städernas specialrakenskaper
redovisas, en hvar under sitt särskilda konto, lärer från räkenskapssynpunkt
ingen betänklighet böra möta, om ej förändringen genom öres
i sin helhet. Med undantag af bevillningen samt mantalspenmngarne
och arrendemedlen äro samtliga ofvanomförmälda skattetitlar af sådan
natur, att de jemlikt föreskrifterna i lagarne af den 2 december 1892
komma att inom kort upphöra att utgå eller ock ersättas de skattskyldige
till hela sitt belopp, och med afseende å det jemförelsevis konstanta
belopp, hvarmed mantalspenningarne och arrendemedlen inflyta, kan det
afsedda ändamålet, såvidt dessa skattetitlar angår, lika väl vinnas genom
afsättande till kassaförlagsfonden af ett deremot svarande belopp. Men
äfven om man skulle anse lämpligare så anordna, att dessa skatter
inflöte under det år, till bestridande af hvars utgifter de påraknats,
lärer dock en sådan åtgärd ej böra vidtagas, förr än den ojemförligt
vigtigare åtgärden med bevillningen blifvit genomförd.

Men vigten af att reformen i denna del genomföres ligger för
öppen dag dels till följd af den stegring i bevillningssumman, som ar
en följd af landets ökade välstånd och rörelse, dels och an mera nar,
såsom afsedt varit och af statsrådet och chefen för finansdepartementet

4 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

till statsrådsprotokollet sistlidet år framhölls, den direkta beskattningen
i högre grad än hittills tages i anspråk för fyllande af statsverkets
behof.

Jag vågar dock icke förorda det sätt att dervid gå till väga, som
af embetsverken föreslagits. Enligt detsamma skulle visserligen bevillning
hvarje år utgöras af den skattskyldige, men bevillningssumman
skulle dock för ett år uteslutas ur riksstaten och ersättas med andra
statsverkets tillgångar till motsvarande belopp. Tilläfventyrs skulle
då någon betänklighet kunna uppstå rörande tillämpningen af vissa i
riksdagsordningen meddelade bestämmelser angående valbarhet och valrätt.
Någon sådan betänklighet torde deremot ej vara att befara, om
förändringen genomföres på det sätt, jag nu tillåter mig föreslå, nemligen
att, utan rubbning i den för år 1899 faststälda riksstat, innevarande
års Riksdag åtager sig en bevillning för år 1900, hvilken, i
enlighet med nu gällande bestämmelser, inflyter vid uppbördsstämmorna
år 1901, men hvilken skulle utgå endast med halfva beloppet af den
nuvarande bevillningen eller med 3 öre för hvarje fulla 100 kronor af
det uppskattade värdet af jordbruksfastighet, med 2J- öre för samma
belopp af det uppskattade värdet af annan fastighet och frälseränta
samt med en half procent af uppskattad beskattningsbar inkomst. Det
återstående halfva beloppet åt den nuvarande bevillningen skulle betäckas
från öfverskotten å 1897 års statsreglering.

Men härmed vore förändringen icke genomförd. Den förutsätter
medverkan äfven af 1900 års Riksdag. Då jag likväl ej kan antaga
annat, än att äfven denna Riksdag skall befinnas villig att fortsätta den
så vigtiga och nyttiga åtgärd, som af 1899 års Riksdag påbörjats,
kan jag i denna omständighet ej finna något, som skulle göra detta
förslag olämpligt eller oantagligt. På 1900 års Riksdag skulle nemligen
ankomma, då den reglerade staten för år 1901, att bestämma, att den
bevillning, den åtoge sig för nämnda år, äfven skulle inbetalas‘samma
år. Lämpligast borde bevillningen äfven då bestämmas till hälften af
nu utgående belopp. Den skattskyldige finge således år 1901 betala
bevillning både för år 1900 och 1901, men dock tillsammans endast
med samma skattesats, som nu utgår på ett år, och de redan kända
öfverskotten å 1898 års statsreglering lemna tillgång till betäckande i
1901 års riksstat af skilnaden mellan hel och half bevillning. Förändringen
vore härmed genomförd, då den bevillning, 1901 års Riksdag
åtoge sig för år 1902, komme att sistnämnda år inflyta o. s. v. Riksdagen
både då för hvarje år åtagit sig bevillning, för hvarje år hade

5

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

uppskattning af fast egendom och af inkomst egt rum och för hvarje
år hade bevillning influtit.

Några ändringar i hittills gällande bestämmelser erfordras emellertid.
Om än, såsom embetsverken anfört, åtgärderna för bevillningens påförande
måste vidtagas under året näst före det, då bevillningen erlägges,
och dessa åtgärder måste förberedas och delvis verkställas redan innan
Riksdagen kan komma i tillfälle att besluta om den bevillning, som skall
i nästföljande års riksstat uppföras och samma år erläggas, anser jag
dock ej nödvändigt att, såsom af embetsverken ifrågasatts, från sjelfva
bevillningsförordningen utbryta och i en särskild tills vidare och intill
dess annorlunda förordnas gällande författning upptaga alla de i bevillningsförordningen
nu befintliga föreskrifter om uppskattning af fast
egendom samt af inkomst genom dertill särskildt utsedda taxeringsmyndigheter,
om verkställighet af och besvärs anförande öfver dessa
myndigheters beslut, om debitering, uppbörd och redovisning äfvensom
instruktionen för taxeringsmyndigheterna. Då nemligen taxeringsnämnderna
sammaträda först efter den 20 juni samt den af Riksdagen efter
den nya ordningens införande antagna bevillningsförordning kan utfärdas
och vara tillgänglig före denna tid, äro dessa nämnder i tillfälle att
tillämpa de af Riksdagen sist antagna bevillningsstadgar. De föregående
taxeringsåtgärderna afse hufvudsakligen insamlande af erforderliga uppgifter,
och bevillningsberedniugarne uppgöra endast förslag till uppskattningar,
hvilket arbete alltid torde komma de blifvande taxeringarne till
godo, äfven om de blifvit verkstälda efter den förut gällande bevillningsförordningen.
Då det för öfrigt är antagligt, att med bevillningsförordningen
måste företagas en väsentlig omarbetning med anledning af det
förslag, som från den af Eders Kongl. Maj:t tillsatta komité för utredning
angående sättet för kommunalbeskattningens skiljande från bevillningen
är att förvänta, anser jag, att ändringar i bevillningsförordningen
nu böra begränsas så långt möjligt är.

Sistlidet års Riksdag föreskref, såsom vanligt, att nu gällande
bevillningsförordning skulle lända till efterrättelse för år 1899 och intill
slutet af det år, under hvars lopp ny förordning angående denna bevillning
blefve af Riksdagen faststäld. Då det beslut om bevillningen för
1901, hvilket 1900 års Riksdag kommer att fatta, måste kunna omedelbart
tillämpas, på det att samma bevillning må kunna under år 1901
inflyta, lärer innevarande års Riksdag besluta om nu gällande bevillningsförordnings
tillämpning, icke till slutet af år 1900, utan till dess annorlunda
af Riksdagen förordnas; hvarjemte det är klart, att de i sjelfva
bevillningsförordningen intagna skattesatserna »sex öre», »fem öre» och

6 Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

»en för hundra» skulle af innevarande års Riksdag ändras till resp.
»tre öre», »två och ett hälft öre» samt »en half procent». Om tilläfventyrs
erforderlig höjning af det i § 70 af nu gällande bevillningsförordning
till viss procent af bevillningssumman bestämda belopp, som
skall användas till arfvoden och bestridande af andra kostnader för taxeringen,
torde 1900 års Riksdag komma att besluta.

Mot embetsverkens utlåtande, i hvad det afser den anordning, som,
under förutsättning att den här ofvan omförmälda förändring angående
bevillningen komme till stånd, erfordras för att revision af räkenskaperna,
hvad bevillningen angår, ändock komme att ega rum å samma tid och
i samma ordning som nu, har jag intet att erinra; lärande detjemlikt
nådiga brefvet den 5 juli 1884 ankomma på statskontoret att vidtaga
de jemkningar i räkenskapsformulären, som af förändringen påkallas.

Då vid bestämmande af kommunalbeskattningen densamma skall
enligt gällande författningar alltid utgå efter visst förhållande till den
erlagda bevillningen, lärer, ehvad denna utgår med större eller mindre
belopp, någon ändring i dessa bestämmelser ej vara erforderlig.»

Departementschefens sålunda framstälda förslag har af Kongl.
Maj:t biträdts; och har Kongl. Maj:t med åberopande häraf och under
de af departementschefen angifna förutsättningar föreslagit, att bevillningen
af fast egendom samt af inkomst måtte för år 1900 beräknas
till 3,000,000 kronor.

Ehuru, sedan numera summan af den bevillning, som erfordras
för fyllande af statsverkets behof för år 1900, blifvit bestämd till
6,000,000 kronor, det af departementschefen uppgjorda förslaget icke
lärer kunna föranleda någon Riksdagens åtgärd, har utskottet dock
ansett sig böra påvisa de betänkligheter, som utskottet i allt fall ansett
möta mot ett antagande af förslaget.

Till en början vill utskottet i anledning af departementschefens
yttrande framhålla, att enligt utskottets åsigt en bevillning, som Riksdagen
åtager sig för ett visst år, alltid måste vara den bevillning, som
efter verkstäld taxering påföres den för samma år mantalsskrifna befolkningen
; och det torde derför kunna ifrågasättas, huruvida det icke
vore lämpligare att bestämma, att, sedan 1899 års Riksdag åtagit sig
half bevillning för år 1900 att upptagas i nämnda års riksstat och
inbetalas år 1901, 1900 års Riksdag skulle åtaga sig ytterligare half
bevillning för samma år (men ej för 1901), likaledes att inbetalas år
1901, men att upptagas i sistnämnda års riksstat.

Den nu föreslagna förändringen vid bevillningens beräkning,
hvilken förändring redan förut vid flere tillfällen ifrågasatts, synes

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33. 7

visserligen synnerligen önskvärd såsom egnad att bereda ökad styrka
åt kommande statsregleringar, liksom ock de betydliga öfverskotten
å statsregleringarna för föregående år gifvit anledning till att nu
vidtaga densamma. För dess genomförande erfordras emellertid, såsom
äfven i statsverkspropositionen antydts, åtskilliga ändringar såväl
i bevillningsförordningens allmänna bestämmelser som uti instruktionen
för taxeringsmyndigheterna och möjligen äfven i andra författningar.
Om än dessa ändringar icke behöfde vid denna riksdag vidtagas, torde
dock en fullständig utredning rörande desamma böra vara för Riksdagen
tillgänglig, innan förslaget biträdes, enär, i händelse innevarande Riksdag
i hvad på densamma ankomme bifölle detta förslag, nästkommande
års Riksdag derigenom blefve på visst sätt bunden, då jemväl dess
medverkan förutsatts. Då likväl någon sådan utredning icke föreligger,
samt det derjemte — särskildt med hänsyn till den af utskottet här
ofvan uttalade mening om hvad som bör afses med bevillning för ett
visst år — kan ifrågasättas, huruvida det af departementschefen förordade
eller möjligen något annat förfaringssätt bör anses såsom det
lämpligaste för vinnande af det åsyftade resultatet, har utskottet ansett
tillräckliga skäl förefinnas för utskottet att för närvarande ställa
sig tveksamt mot förslaget, äfven under förutsättning att omständigheterna
i öfrigt kunnat medgifva dess antagande; och torde i allt fall
utan olägenhet dermed kunna anstå till kommande år, då tillräckliga
medel sannolikt fortfarande äro att för ändamålet påräkna.

Då det belopp, eller 6,000,000 kronor, som, enligt hvad ofvan
nämnts, nu återstår att i riksstaten fylla, ej obetydligt understiger
hvad allmänna bevillningen under det sistförflutna året inbragt, anser
utskottet afkastningen af denna bevillning kunna beräknas till sagda
belopp.

I enlighet med hvad sålunda anförts och under erinran, att Riksdagen
vid innevarande riksmöte besluta ändring af 4 § d) i bevillningsförordningen,
hemställer utskottet,

l:o) att alla de i nu gällande förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst
stadgade afgifts- och procentbelopp måtte af Riksdagen
fastställas samt beräknas lemna en inkomst
af 6,000,000 kronor;

2:o) att nu gällande förordning angående bevillning
af fast egendom samt af inkomst måtte, med

8

Bevillningsutskottets Betänkande N:o 33.

den vid innevarande riksdag beslutade ändring af
4 § d), antagas att lända till efterrättelse för år 1900
och intill slutet af det år, under hvars lopp ny förordning
angående denna bevillning varder af Riksdagen
faststäld; samt

3:o) att Riksdagen måtte, med anmälan att
Riksdagen stadfäst nu gällande förordning angående
bevillning af fast egendom samt af inkomst med den
i punkten 2:6) omförmälda ändring att lända till efterrättelse
för år 1900 och intill slutet af det år,
under hvars lopp ny förordning angående denna bevillning
varder af Riksdagen faststäld, i skrifvelse till
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta
utfärda allmän kungörelse derom.

Stockholm den 9 maj 1899.

På bevillningsutskottets vägnar;

H. CAVALLI.

Reservationer

mot utskottets motivering

dels af herr Fredholm, som ansett, att nämnda motivering bort —
efter de å sid. 7 i första stycket förekommande slutorden »då tillräckliga
medel sannolikt fortfarande äro att för ändamålet påräkna» — fullständigas
genom följande tillägg:

»I samband härmed anser sig utskottet böra uttala icke blott
önskvärdheten utan nödvändigheten af att bevillningsutskottet vid början
af den riksdag, då förnyadt förslag till reform i antydd rigtning ånyo
framlägges, blifver satt i tillfälle att taga under ompröfning de ändringar
i bevillningsförordningen, som med förslaget i fråga kunna vara förbundna.
»

dels ock af herr G. Jansson.

STOCKHOLM, ISAAC MAKCUS’ BOKTKYCKERI-AKTIEBOLAG, 1899.