Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.
1
i»
N:o 18.
Ank. till Riksd. kansli den 13 mars 1899, kl. 4 e. m.
Betänkande, i anledning af väckt motion om ändring af 10 §
bevillningsförordningen.
(2:o A.)
I en inom Andra Kammaren väckt motion, n:o 205, har herr friherre
I. A. von Knorring hemstält, att Riksdagen behagade besluta, att
till § 10 mom. 4 i gällande bevillningsförordning, hvaruti stadgas i hvilka
fall afdrag må ske vid beräkning af inkomst utaf arbete, en punkt tillägges,
så lydande: »för vid armén anstäld officers och underofficers dagaflöning eller
traktamente vid tjenstgöring å annat ställe än hans vanliga boningsort».
Till stöd för denna hemställan anför motionären:
»Den dagaflöning, som staten består arméns subalternofficerare och
underofficerare vid tjenstgöring, uppgår, åtminstone i allmänhet, såsom bekant,
till 2 kronor för de förra och 80 öre för de senare (1 krona för
fanjunkare och styckjunkare), hvartill kommer så kallad portionsskilling
62 öre. Det är sannolikt, att dessa tjenstemäns lefnadskostnad icke kan
vid tjenstgöring utom den vanliga boningsorten bestridas med dessa belopp,
och i alla händelser kan sådant ej ske utan största svårighet. Att de under
sådant förhållande äfven skola erlägga skatt till stat och kommun för
denna inkomst, synes undertecknad något hårdt i betraktande deraf, att
bevillning för dagaflöning och traktamente enligt regeln ej erlägges, såsom
synes af § 10 mom. 4 punkt e) i bevillningsförordningen. Besvär öfver
icke-garnisonerad officers taxering för inkomst af dagaflöning vid tjenstBih.
till Riksd. Prof. 18011. 5 Sami. 1 Afd. 18 Häft. (N:o 18).
2
Bevillningsutskottets Betänkande N:o 18.
göring å mötesplats hafva ock förekommit, men Kongl. Maj:t har genom
tvenne resolutioner af 9 september och 28 oktober 1892 pröfvat sådan
taxering öfverensstämmande med nu gällande bevillningsförordning. I fall
det anses rättvist att i ifrågavarande hänseende förändra denna förordning,
lär ej någon skilnad kunna göras mellan officerare af olika grader.»
Motionären förklarar derefter, att han varit tveksam, huruvida han
å det af honom önskade tillägget till förordningens 10 § 4 mom. bort
föreslå antingen följande lydelse: »för vid armén anstäld icke-garnisonerad
officers och underofficers dagaflöning eller traktamente samt garnisonerad
officers och underofficers dagaflöning eller traktamente vid tjenstgöring
utom garnisonsorten» eller den ofvan anförda, för hvilken senare han
emellertid bestämt sig såsom mera öfverensstämmande med de i momentet
begagnade ordalag.
I sin framställning har motionären utgått derifrån, att, på grund af
stadgandet i § 10 mom. 4 punkt e) bevillningsförordningen, bevillning
icke skulle i regel erläggas för dagaflöning och traktamente. Af sammanhanget
i motionen framgår, att motionären dervid afsett den dagaflöning
och det traktamente, som åtnjutas under tjenstgöring utom den vanliga
boningsorten. Med denna utgångspunkt finner motionären det obilligt, att
arméns subalternofficerare och underofficerare taxerats för den dagaflöning,
de uppburit under tjenstgöring utom sin vanliga boningsort, i all synnerhet
då denna aflöning sannolikt icke vore tillräcklig för deras lefnadskostnader
under ifrågavarande tjenstgöring.
Det af motionären åberopade stadgandet i bevillningsförordningen
innehåller emellertid icke någon allmän regel om bevillningsfritt afdrag
för dagaflöning och traktamente vid tjenstgöring utom den vanliga boningsorten.
I stadgandet förutsättes nemligen, att dagaflöningen eller
traktamentet »anvisats till bestridande af de med erhållna fenster eller
uppdrag förenade särskilda kostnader». Men officerares och underofficerares
dagaflöning är icke anvisad till bestridande af några sådana »särskilda
kostnader», utan utgår såsom en med tjensten följande aflöningsförmån.
Det af motionären föreslagna tillägget till § 10 mom. 4 bevillningsförordningen
skulle derför icke blifva en utvidgning af den i punkt e) af sagda
moment förekommande bestämmelse, utan i sjelfva verket innebära, att en
viss klass af statens embets- och tjensteman blefve befriad från att utgöra
bevillning för en del af lönen. Om ock ifrågavarande embets- och tjensteman,
särskildt med hänsyn till de kostnader, hvarmed deras tjenstgöring
Bevillning sutskottets Betänkande N:o 18.
3
utom boningsorten Sr förenad, kunna anses vara i behof af förbättring i
sina ekonomiska förhållanden, torde dock det af motionären dertill anvisade
medlet icke böra tillgripas, då detsamma faktiskt skulle för en viss klass
af medborgare bereda en undantagsställning i beskattningsafseende.
På nu anförda skäl hemställer utskottet,
att herr friherre von Knorrings förevarande motion
icke måtte af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 7 mars 1899.
På bevillningsutskottets vägnar:
H. CA VALLI.
Reservation
af herr friherre von Knorring.