16
Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
! / t ^ . : ,: .
* ’■ " • ‘ ,J'' */• • * - ■ ■ ,J* ‘ ■ ''''I.-*- /.> i. it sj ’** ’ . i ’ i V 51
N:o 64.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 2 maj 1898.
— .—ri; — — Andra Kammaren den 2 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse
af 86 § ut sökning slagen^ till lag om ändring i vissa delar
af förordningen angående inteckning i fast egendom
den 16 juni 1875, till lag angående ändrad lydelse
af 51 § konkurslagen, till lag om ändring i vissa delar
af förordningen angående jords eller lägenhets afstående
för allmänt behof den 14 april 1866, och till lag angående
ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och
annan afledning af vatten den 20 juni 1879.
(Lagutskottets utlåtande n:o 57.)
Till Konungen.
Genom proposition den 22 december 1897 har Eders Kongl. Maj:t
föreslagit Riksdagen att antaga särskilda propositionen bilagda förslag till:
l:o) lag angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen;
2:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående inteckning
i fast egendom den 16 juni 1875;
17
Riksdagens Skrifvelse N:o 64.
3:o) lag angående ändrad lydelse af 51 § konkurslagen;
4:o) lag om ändring i vissa delar af förordningen angående jords
eller lägenhets afstående för allmänt behof den 14 april 1866; och
5:o) lag angående ändrad lydelse af 71 § i lagen om dikning och
annan afledning af vatten den 20 juni 1879.
Vid granskning af förslaget angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen
har Riksdagen ansett en omredigering af dess första
stycke erforderlig. Då den deri föreskrifna anmälan om utmätnings
verkställande har, i fråga om utmätning för icke intecknad fordran,
äfven den uppgiften att bereda anteckning om sådan förmånsrätt, som
enligt 17 kap. 9 § handelsbalken skall ifrågavarande fordran tillkomma,
har Riksdagen nemligen, för undvikande af felaktig uppfattning hos
rätten eller domaren om innebörden af en från utmätningsmannen inkommen
anmälan, ansett nödigt att uti paragrafen stadga skyldighet
för den sistnämnde att uti det bevis, som skall af honom insändas, uttryckligen
angifva, huruvida utmätningen skett för intecknad eller icke
intecknad fordran, hvarjemte det ansetts lämpligt att genom stadgandets
affattning utmärka, att beviset bör tydligt individualisera den fordran,
för hvilken utmätning skett.
Riksdagen, som för den skull funnit sistberörda lagförslag icke
kunna i oförändradt skick bifallas, har alltså för sin del antagit följande
L a g
angående ändrad lydelse af 86 § utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 86 § utsökningslagen skall erhålla följande
ändrade lydelse:
Då fast egendom blifvit utmätt, vare utmätningsmannen pligtig
att genast å landet till domaren och i stad till rätten insända bevis om
utmätningen, innefattande uppgift om beloppet af den fordran, för hvilken
utmätningen egt rum, samt huruvida samma fordran är intecknad eller
icke intecknad äfvensom hvad i öfrigt kan vara erforderligt för att tydligt
utmärka, hvilken den fordran är, hvarför utmätningen skett.
Myndighet, som enligt 28 § meddelat förordnande om fast egendoms
försäljning eller hos hvilken, jemlikt- 51 § konkurslagen, äskats
försäljning af konkursbos fastighet i den ordning, som om utmätt fast
Bill. till Riksd. Prof. 1868. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 6 Häft. 3
18
Rilcsdagens Skrifvelse N:o 64.
egendom är stadgad, vare ock pligtig att bevis derom ofördröjligen insända,
å landet till domaren och i stad till rätten.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 1899.
Öfriga i propositionen innefattade lagförslag hafva i oförändradt
skick af Riksdagen bifallits, bvilket Riksdagen härmed får för Eders
Kongl. Maj:t tillkännagifva.
Stockholm den 2 maj 1898.
Med undersåtlig vördnad.