Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

3

N:o 38.

Uppläst och godkändt hos Första Kammaren den 26 april 1898.

— '' •— — — Andra Kammaren den 27 — —

1 •1 . . ''

i ''-i/1:.-'' :4 . 1 ^ ! 1 ...... M • J. •

Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl. Maj:ts
dels i statsverkspropositionen och dels i särskild proposition
(n:o 45) framstälda förslag om anslag till jernväg
sanläggning ar för statens räkning.

• '' t ; f - » • * rl

(Statsutskottets utlåtande n:o 47.) ;g., ,

a :fcrtj>-lui n <•>.

Till Konungen. f j

•-: d.70;! i •< . i '' .-: " ■" 5 1 ,

Med anledning af en af Eders Kongl. Maj:t till Riksdagen gjord
framställning om anläggande af en statsbana från Boden till Ytter
Morjärv vid Kalix eif har 1897 års Riksdag — under förbehåll, att de
i statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 26 februari 1897 för den
föreslagna banan från Boden till Ytter Morjärv angifna vilkor om kostnadsfri
upplåtelse af mark m. m. iakttoges, och med uttalande, att arbetets
utförande måtte under behöflig kontroll verkställas med tillämpning
af entreprenadsystemet, der så med fördel för staten kunde ske
— beslutat anläggning af en statsbana i enlighet med Eders Kongl.
Majrts förslag från Boden till Ytter Morjärv samt till påbörjande af
denna bana för år 1898 å riksstaten utom hufvudtitlarne anvisat

1,300,000 kronor.

4

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

I den till innevarande års Riksdag aflåtna proposition angående
statsverkets tillstånd och behof har Eders Kongl. Maj:t nu i punkten

45 under sjette hufvudtiteln föreslagit Riksdagen att, till fortsättning af
statsbanan mellan Boden och Ytter Morjärv, för år 1899 bevilja å riksstaten
utom hufvudtitlarne ett anslag af 1,300,000 kronor.

Vidare har 1897 års Riksdag, med föranledande af Eders Kongl.
Maj:ts förslag om anläggande af en statsbana mellan Krylbo och Örebro
— under förbehåll, att de i statsrådsprotokollet öfver civilärenden
den 26 februari 1897 för den föreslagna banan från Krylbo till Örebro
angifna vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark m. in. iakttoges, och
med uttalande, att arbetets utförande måtte under behöflig kontroll
verkställas med tillämpning åt entreprenadsystemet, der så med fördel
för staten kunde ske — beslutat anläggning i enlighet med Eders
Kongl. Majtts förslag af en statsbana från Krylbo till Örebro samt till
påbörjande af denna bana för år 1898 anvisat 3,000,000 kronor.

I statsverkspropositionen har Eders Kongl. Maj:t nu i punkten

46 under nämnda hufvudtitel föreslagit Riksdagen att, till fortsättning
af statsbanan mellan Krylbo och Örebro, för år 1899 bevilja å riksstaten
utom hnfvudtitlarne ett anslag af 3,800,000 kronor.

Uti en den 4 nästlidne februari till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 45) har Eders Kongl. Maj:t, under åberopande af hvad propositionen
bilagdt utdrag af protokollet öfver civilärenden för samma dag
innehåller, föreslagit Riksdagen

att under förbehåll, att de i sagda protokoll angifna vilkor om
kostnadsfri upplåtelse af mark m. m. iakttagas, och under förutsättning,
hvad jernvägen Gellivare—riksgränsen beträffar, att från norsk sida
beslut fattas om anläggande af en anslutande jernväg från riksgränsen
till Ofoten, besluta anläggning af följande statsbanor, nemligen

dels från Göteborg öfver Stenungsund och Uddevalla till Strömstad,
hvarför kostnaden beräknats till 14,776,500 kronor,

dels ock från Gellivare förbi Luossavaara och Kiirunavaara malmfält
till riksgränsen i rigtning mot Ofoten, hvarför kostnaden beräknats
till 21,498,000 kronor;

allt med rätt för Eders Kongl. Maj:t att närmare förordna om de
orter, jernvägarne böra genomgå;

samt att för påbörjandet af nämnda anläggningar anvisa för år
1899 följande belopp, nemligen:

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

för jernvägen Göteborg—Strömstad ................... kronor 4,000,000: —

» » Gellivare—riksgränsen....................... » 5,400,000: —

eller tillsammans kronor 9,400,000

att af riksgäldskontoret utgå, med rätt för Eders Kongl. Maj:t att låta
utaf dessa belopp förskottsvis under innevarande år af tillgängliga
medel utanordna tillsammans 1,500,000 kronor.

Såsom vilkor för anläggning af dessa jernvägar — hvad angår
banan Göteborg—Strömstad dock endast såvidt den genomlöper Göteborgs
och Bohus län — hafva enligt åberopade statsrådsprotokollet
föreslagits följande bestämmelser:

att af landsting, kommuner eller enskilde kostnadsfritt skall upplåtas: -

dels för all framtid:

all mark till banbyggnad med dertill hörande afdikningar, vattenaflopp
och parallelvägar;

all mark för banbevakningsområden, hållplatser och bangårdar;
all mark för till följd af jernvägsbyggnaden erforderlig anläggning
af nya eller omläggning af gamla, allmänna eller enskilda vägar;
dels under arbetets fortgång:

all för sidoschaktningar, upplag af sten eller jord samt sten- och
grustägter med dertill hörande vägar och sidospår behöflig mark, att
vid arbetets slut aflemnas i då befintligt skick;

samt att upplåtelsen jemväl skall innebära förpligtelse att lemna
ersättning för olägenheter till följd af försvårad brukning, förlängda
vägar eller andra olägenheter af hvad namn och beskaffenhet de vara
må, som kunna anses härflyta af det genom jernvägens anläggning
orsakade intrång;

allt med skyldighet för vederbörande att hålla staten skadeslös
för hvad i ett eller annat afseende härutinnan till äfventyra kan komma
att brista.

Riksdagen har icke haft något att erinra mot beviljandet af de
anslag, som nu af Eders Kongl. Maj:t äskats till fortsättning af de uta
nästlidna års Riksdag beslutade statsbanorna mellan Boden och Ytter
Morjärv samt mellan Krylbo och Örebro.

Hvad angår den föreslagna längdbanan genom Bohuslän, synes

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

denna jernvägsanläggnings störa betydelse för detta tätt befolkade län
vara obestridlig, och ehuru de förda underhandlingarna om banans
anslutning till det norska jernvägsnätet hittills icke ledt till något resultat,
anser Riksdagen dock, med hänsyn till det i vår tid allt mera
påträngande krafvet af snabba, billiga och beqväma kommunikationer,
att ifrågavarande jernväg inom en ej aflägsen framtid skall blifva sammanbunden
med norska jernvägar.

Då Riksdagen på ofvan antydda grunder anser sig böra bevilja
medel för denna jernvägsanläggning, sker det emellertid under förutsättning,
att ett för starkt forcerande af denna banbyggnad ej må
ega rum.

Enligt Eders Kongl. Maj:ts förslag skulle, på sätt af statsrådsprotokollet
inhemtas, banans anläggning börjas redan under innevarande
år med ett förskottsvis anordnadt belopp af 750,000 kronor
samt derefter genom anslag, fördelade på åren 1899—1902, fullbordas
under sistnämnda år.

I anledning häraf tillåter sig Riksdagen framhålla, att, jemlikt
beslut af nästlidna års Riksdag, staten nu påbörjat anläggning af två
särskilda banor, för hvilkas utförande kostnaden beräknats till sammanlagdt
13,425,000 kronor. För dessa jernvägsbyggnader anvisade Riksdagen
för innevarande år tillsammans 4,300,000 kronor, och för nästkommande
år har Eders Kongl. Maj:t för ändamålet begärt tillsammans

5.100.000 kronor, hvilken summa Riksdagen ock, enligt hvad ofvan
anförts, funnit sig böra bevilja.

Med afseende å de omfattande jernvägsbyggnader, som sålunda för
närvarande bedrifvas för statens räkning, och då inom södra och mellersta
Sverige enskilda jernvägsanläggningar af betydande utsträckning jemväl
äro under utförande, synes det Riksdagen icke vara välbetänkt att redan
innevarande år och i den utsträckning, Eders Kongl. Maj:t föreslagit, börja
arbetet å den ifrågasatta statsbanan genom Bohuslän, utan anser Riksdagen,
att tiden för denna banas byggande lämpligen bör framflyttas ett år.
De nu pågående statsbanebyggnaderna hafva då hunnit närmare sin
fullbordan, och en del af den vid dem använda arbetsmaterielen torde
derför vara disponibel för jernvägsanläggningen i Bohuslän, liksom ock
dit kan efter hand förflyttas den af staten för jernvägsbyggnad redan
anstälda personal.

Enligt Riksdagens mening bör den bohuslänska längdbanan sålunda
först under år 1899 begynnas och då med ett anslag af endast

750.000 kronor eller det belopp, som enligt Eders Kong]. Maj:ts förslag
skulle redan under innevarande år för ändamålet användas.

7

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

Visserligen har icke anslutning till det norska jernvägsnätet kunnat
vinnas, men för banan är dock i Eders Kong]. Maj:ts proposition
fastslagen en fast ändpunkt, nemligen Strömstad, hvarest ej ringa frakt af
personer och varor äfven från Norge lärer kunna emotses. Enligt Riksdagens
mening är det emellertid såsom länk i en blifvande mellanriksbana,
som längdbanan genom Bohuslän har betydelse för staten, och
på denna grund anser Riksdagen, att till anläggande såsom statsbana
bör ifrågakomma endast den del af den förslagna jernvägslinien, som
sträcker sig från Göteborg till Skee. Den från sistnämnda ort utgående
linien till Strömstad är deremot uppenbarligen endast en sidobana,
hvars byggande, enligt hittills följda grundsatser, måste öfverlemnas
åt den enskilda företagsamheten. Emellertid eger i detta fall
ett synnerligen nära sammanhang rum mellan statsbanans tillkomst
och byggandet af den enskilda jernvägen, ty man kan icke låta den
tillämnade mellanriksbanan tills vidare stanna i Skee utan att tillse,
att den dit färdigbyggda banan redan från början kommer til! nytta,
såsom förmedlande trafik mellan orter med lifligare samfärdsel eller möjlighet
derför. Derför är det enligt Riksdagens förmenande nödvändigt,
att byggandet genom enskild försorg af jernvägen Skee—Strömstad göres
till vilkor för beviljandet af medel till byggande af statsbana mellan
Göteborg och Skee. I detta hänseende synes alltså böra fordras, att
landsting, kommuner eller enskilde åtaga sig att, inom den tid, då
statsbanan Göteborg—Skee blir färdigbyggd, anlägga och för trafik
öppna jernväg från Skee, med anslutning till statsbanan derstädes, till
Strömstad af normal spårvidd och i öfrigt af sådant byggnadssätt, att
statsbanans bantåg må kunna med skälig hastighet derå framföras.

Någon svårighet att åstadkomma det erforderliga aktiekapitalet
torde väl knappast behöfva uppkomma, då kostnaden för en statsbana
mellan Skee och Strömstad af ett kraftigare byggnadssätt, än för den
enskila jernvägen behöfde ifrågakomma, jemte rullande materiel beräknats
uppgå till allenast 1,283,000 kronor, och redan ett bolag är
bildadt för att bereda Strömstad utfarsväg medelst den vida längre
Strömstad—Mons jernväg.

Den internationella natur, som längdbanan genom Bohuslän bör
ega, anser Riksdagen böra medföra, att denna banans egenskap måste
vid bestämmande af dess sträckning anses vara af större vigt än
de möjliga hänsyn till särskilda orters intressen, som kunna göra anspråk
på beaktande. Enligt Riksdagens mening få dylika hänsyn icke
försvåra de anordningar, som den snabbare trafiken på den internatio -

8

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

nella banan betingar, och ej heller förhindra, att banan med iakttagande
af berörda anordningar anlägges med minsta möjliga kostnad för staten.

Hvad banans sträckning således beträffar, bär Riksdagen funnit de
skäl, som anförts för den af Eders Kongl. Maj:t nu föreslagna linien vester
om sjön Stora Hällungen icke innefatta fullt tillräcklig anledning att
belasta kostnadsförslaget med den ökade utgift af 402,500 kronor, som
denna linies anläggning enligt statsrådsprotokollet skulle föranleda utöfver
kostnaden för Ucklums-linien. Då otvifvelaktigt vissa fördelar äro
förbundna med den vestra linien, särskilt för ett stort antal kommuner
på Orust och Tjörn, anser Riksdagen fastmera lämpligt, att valet mellan
den Östra och den vestra linien vid sjön Hällungen — på sätt af Eders
Kongl. Maj:t föreslagits beträffande valet mellan Ytterby- och Kongelfslinierna
vid Göteborg — tills vidare lemnas öppet, till dess sig visat,
om tillräckligt intresse hos menigheter eller öfriga vederbörande finnes
för beredande af möjligheter för jernvägens dragande vester om Hällungen
utau ökning af statens kostnader.

Genom uteslutande från det afEders Kongl. Maj:t framlagda kostnadsförslaget
af dels det belopp, 1,283,000 kronor, som beräknats för jernvägsanläggningen
Skee—Strömstad jemte anskaffning af derför afsedd rullande
materiel, dels ock den till 402,500 kronor anslagna ökningen i
kostnaden, som banans framdragande vester om sjön Stora Hällungen
skulle påkalla utöfver det för linien öster om denna sjö beräknade
belopp, kommer kostnaden för den af Riksdagen beslutade längdbanan
genom Bohuslän att sluta å 13,091,000 kronor.

Hvad angår den föreslagna jernvägen från Gellivare till riksgränsen,
har Riksdagen i skrifvelse af den 18 maj nästlidna år uttalat,
att, under antagande att förutsättningarna för malmbrytning i större
skala i Luossavaara och Kiirunavaara grufvor visade sig rigtiga, en
sådan jernväg med fortsättning till Vesterhafvet måste blifva af betydande
ekonomiskt gagn för öfverstå Norrland och derigenom äfven till
nytta för hela landet, och ansåg Riksdagen, som derjemte framhöll
banans framtida betydelse för underlättande af Norrlands försvar, att
anläggandet af en jernväg i nämnda rigtning kunde på goda grunder
ifrågasättas samt att en sådan bana, derest den kom me till utförande,
borde anläggas icke genom enskildes, utan genom statens försorg. De
utredningar, Eders Kongl. Maj:t, efter det Riksdagen för ändamålet anvisat
medel, nu låtit verkställa, synas Riksdagen hafva gifvit ett tillfredsställande
resultat och till fullo ådagalagt de fördelar, som genom banans
byggande skulle för Sverige föranledas.

Det måste gifvetvis vara i hög grad önskvärdt, att möjlighet be -

9

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

redes för tillgodogörande af de betydande malmtillgångar, som nu ligga
oanvända i de nordligaste trakterna af vårt land, och då dessa malmer
genom sin höga fosforhalt äro af en helt annan natur än de flesta jernmalmer
i det öfriga Sverige, kan exporten af de förra icke tillskynda
grufdriften i andra delar af landet förlust. Om den ifrågasatta jernvägen
kommer till stånd, lärer malmexporten från Kiiruuavaara och
Luossavaara till hufvudsaklig del taga sin rigtning mot Ofoten, dit
vägen från dessa gruffält är betydligt kortare än till Luleå. Deremot
kan man med visshet förutse, att öfver sistnämnda hamnstad fortfarande
skall utföras den vid Gellivare brutna malmen, enär densamma icke
torde kunna bära de höga fraktsatser, som betingas af den långa jernvägssträckan
från Gellivare till Vesterhafvet. Mellanriksbanaus anläggning
torde på grund häraf icke föranleda någon minskning i trafiken
å linien Gellivare—Luleå, och för öfrigt är staten genom det i statsrådsprotokollet
meddelade kontraktet tryggad mot förlust å denna handel.
Den betydliga export af norrbottensmalm, som för närvarande
går till tyska östersjöhamnar för vidare transport till jernverk i Schlesien,
Böhmen och Mähren, lärer af naturliga skäl fortfarande komma
att utgå från Luleå, under det att malmutförseln öfver Ofoten har att
söka sin marknad förnämligast i vestra Tyskland, Belgien och England.

Hvad angår utsigterna för att den föreslagna nya jernvägen skall
komma att bereda staten en fullt nöjaktig godtgörelse för det kapital,
som derå nedlägges, anser Riksdagen beräkningarna härom kunna med
full tillförsigt grundas å den utredning, som förebragts angående malmtillgångarna
i Norrbotten, deras rika jernhalt och lätta brytbarhet. Den
omständigheten, att det företag, som afser att exploitera malmfyndigheterna
i Kiirunavaara och Luossavaara, erhållit högst betydande försträckningar
af affärsmän, hvilka gifvetvis derförinnan noga pröfvat
företagets beskaffenhet att kunna med framgång bedrifvas, synes ock
ytterligare bestyrka beräkningarna om en lönande malmexport från
gruffälten. Härtill kommer, att genom det kontrakt, om hvars afsilande
förberedande aftal blifvit uppgjordt med Luossavaara-Kiirunavaara
aktiebolag, staden tryggas mot hvarje förlust å banan. Enligt de föreslagna
kontraktsbestämmelserna skulle nemligen bolaget till staten erlägga
ej blott ränta och amortering å anläggningskostnaden för banan
med tillbehör, utan äfven ersättning för underhållet och den driftkostnad,
som belöper på den för bolagets räkning verkstälda transport af
gods intill visst maximum, som staten åtager sig att mot den stipulerade
ersättningen åt bolaget befordra, äfvensom godtgörelse för förlust, som
kan uppkomma på annan trafik. Det maximum jernmalm eller deraf
Bill. till Riksd. Prof. 898. 10 Sami. 1 A fil. 3 Häft. 2

10 Riksdagens SkrifvelselA7:o 38.

vunnen förädlad produkt, som staten enligt det förberedande aftalet skulle
mot berörda ersättning åt bolaget frakta, är satt till 1,500,000 ton.
Riksdagen anser dock. att ifrågavarande maximum bör begränsas till
1,200,0(30 ton. För den malmtransport, staten härutöfver åt bolaget
besörjer, bör staten ega att uppbära särskild afgift. Med anledning
häraf skulle staten hafva utsigt att å jernvägen intjena vinst dels genom
den jernmalm, som Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag derå
fraktar utöfver 1,200,000 ton årligen, dels genom den malmtransport,
som medelst ifrågasatta bibanor kan komma att tillföras jernvägen
från andra grufdistrikt, dels ock genom annan trafik, hvaraf särskildt
torde kunna påräknas transitotransport mellan Finland och Vesterhafvet.
Uttrycklig bestämmelse, att öfverskottet å berörda trafik tillgodokommer
staten, anser Riksdagen böra i kontraktet införas.

I detta sammanhang må framhållas, att, då Norge har stort intresse
att befordra den varutransport, som genom mellanriksbanan förmedlas,
några svårigheter eller betungande pålagor för införseln af varor till
detta land icke torde kunna befaras.

De förhållanden, som nu af Riksdagen framhållits, och de ytterligare
skäl, som i statsrådsprotokollet anförts för anläggningen af en
statsbana från Gellivare till riksgränsen, gifva Riksdagen giltig anledning
att biträda Kong]. Maj:ts framställning i detta afseende.
Visserligen kunna betänkligheter framställas mot att staten påbörjar
ett så betydligt företag under en tid, då jernvägsbyggandet i vårt land
pågår i stor utsträckning, och klagomål förspörjas deröfver, att i
anledning häraf arbetare dragas från jordbruket och andra näringar.
Riksdagen håller dock före, att dessa olägenheter, som hufvudsakligen
gjort sig gällande i södra och mellersta Sverige, icke skola försvåras
genom anläggningen af den nu ifrågasatta banan i nordligaste Sverige,
enär antagligt är, att den derför erforderliga arbetsstyrkan kommer att
tagas från Norrland och hufvudsakligen bland den lösa befolkning,
som der uppehåller sig.

På grund åt hvad sålunda blifvit anfördt, får Riksdagen anmäla:

l:o) att Riksdagen, i anledning af Eders Kongl. Majrts i sådant
afseende gjorda framställning, till fortsättning af statsbanan mellan
Boden och Ytter-Morjärv för år 1899 beviljat ett anslag af 1,300,000
kronor;

2:o) att Riksdagen, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts förslag
i ämnet, till fortsättning af statsbanan mellan Krylbo och Örebro för
år 1899 beviljat ett anslag af 3,800,000 kronor;

3:o) att, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts förslag om anläggande

11

Riksdagens Skrifvelse N:o 38.

af en statsbana från Göteborg öfver Stenungsund och Uddevalla till
Strömstad, Riksdagen — under det af Eders Kong!. Maj:t föreslagna
förbehåll samt med vilkor, att landsting, kommuner eller enskilde genom
förbindelse, som kan af Eders Kongl. Maj:t godkännas, dels åtaga sig
att två år efter tillsägelse, som dock ej får ske före år 1901, hafva
anlagt och för trafik öppnat jernväg från statsbanans mellan Göteborg
och Skee ändpunkt vid Skee till Strömstad af normal spårvidd och i
öfrigt af sådant byggnadssätt, att statsbanans bantåg må kunna med
skälig hastighet derå framföras, dels ock medgifva, att, om jernvägen
Skee—Strömstad icke är färdig å utsatt tid eller befinnes icke vara
byggd enligt faststälda plan- och profilritningar, staten må ega bygga
jernvägen färdig eller försätta densamma i det skick, samma ritningar
utvisa, allt på dens eller deras bekostnad, som förbindelsen utfärdat
— beslutat anläggning af en statsbana från Göteborg öfver Uddevalla
till Skee, hvarför kostnaden beräknats till 13,091,000 kronor, samt till
påbörjande af denna bana för år 1899 anvisat 750,000 kronor, med rätt
för Eders Kongl. Maj:t att närmare förordna om de orter, jernvägen
bör genomgå; samt

4:o) att Riksdagen, i anledning af Eders Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning — under det förbehåll och den förutsättning, som af
Eders Kongl. Maj:t i propositionen angifvits, samt med vilkor, att sådan
ändring vidtages i det uti statsrådsprotokollet öfver civilärenden den 4
februari 1898 intagna förslag till den öfverenskommelse, som af svenska
staten skulle träffas med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, att i
2 § orden »en million femhundratusen ton» utbytas mot »en million
tvåhundratusen ton», samt att i slutet af 4 § införes följande bestämmelse:
»Den vinst, som af sådan trafik uppstår, tillfaller staten» —
beslutat anläggning af en statsbana från Gellivare förbi Luossavaara
och Kiirunavaara malmfält till riksgränsen i rigtning mot Ofoten, hvarför
kostnaden beräknats till 21,498,000 kronor, samt till påbörjande af
denna bana för år 1899 anvisat 5,400,000 kronor, med rätt för Eders
Kongl. Maj:t dels att närmare förordna om de orter, jernvägen bör
genomgå, dels ock att låta af det anvisade beloppet förskottsvis under
innevarande år af tillgängliga medel utanordna 750,000 kronor.

Om sättet för anvisande af de under punkterna l:o, 2:o, 3:o och
4:o för år 1899 beviljade belopp å tillsammans 11,250,000 kronor
kommer Riksdagen att i särskild skrifvelse meddela sitt beslut.

Stockholm den 27 april 1898.

Med undersåtlig vördnad.