Riksdagens Skrifvelse N:o 138.

1

N:o 138.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1898.

— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, angående föreslagna statsbidrag
till vägars anläggning och förbättring, bro- och hamnbyggnader,
vattenkommunikationer och torrläggning af
vattensjuka marker samt angående vilkoren för sådana
statsbidrags åtnjutande.

(Statsutskottets utlåtande n:o 80.)

Till Konungen.

I den till Riksdagen den 15 sistlidne januari aflåtna propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof har Eders Kongl. Maj:t under
riksstatens sjette hufvudtitel gjort framställning om de anslag, hvilka
Eders Kongl. Maj:t ansett böra beviljas för utförande af väganläggningar
och vägförbättringar, bro- och hamnbyggnader, vattenkommunikationer och
frostminskningsföretag, äfvensom angående vilkoren för sådana statsbidrags
åtnjutande.

l:o) Till bidrag för anläggning af nya samt förbättring eller omläggning
af backiga eller eljest mindre goda vägar har Eders Kongl.

Bill. till Riksd. Prof. 1898. 10 Sami. 1 Afd. 1 Band. 30 Häft. (N:is 138—141.) 1

2 Riksdagens Skrifvelse N:o 138.

Maj:t i ofvanberörda proposition begärt anvisande för år 1899 af 900,000
kronor.

Med bifall härtill bar Riksdagen till bidrag för anläggning af nya
samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre goda
vägar för år 1899 anvisat 900,000 kronor.

2:o) Till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis mindre,
hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder har Eders Kongl.
Maj:t äskat anvisande för år 1899 af 300,000 kronor.

På grund af hvad i detta ärende förekommit och med hänsyn
jemväl dertill, att Riksdagen, med anledning af Eders Kongl. Maj:ts i
sådant afseende gjorda framställning, enligt punkten 4:o här nedan beslutat
sådan ändring i vilkoren för erhållande af statsbidrag från detta
anslag, att statsbidrag till mindre hamnbyggnad skulle kunna utgå med
högre belopp än hittills, har Riksdagen, med bifall till Eders Kongl.
Maj:ts förevarande förslag, till understödjande af brobyggnader och, företrädesvis
mindre, hamnbyggnader samt upprensning af åar och farleder,
för 1899 anvisat 300,000 kronor.

3:o) Eders Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för år 1899
ställa till Eders Kongl. Maj:ts förfogande 300,000 kronor till understödjande,
medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana myrutdikningar
och vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska frostländigheten
för närliggande bygd.

Vid denna Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen icke
haft något att erinra. I sammanhang härmed har Riksdagen dock velat
påpeka, hurusom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt landtbruksstyrelsen,
enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, hos Eders Kongl. Maj:t framhållit
önskvärdheten af att verksamma garantier bereddes för nöjaktigt
underhåll af de företag, som från ifrågavarande anslag erhölle statsbidrag.
Särskildt med hänsyn dertill, att sådana bidrag numera, enligt medgifvande
af nästlidna års Riksdag, få utgå med större andel af den för
företaget beräknade kostnaden, än förut varit stadgad, samt anslaget med
anledning häraf torde komma .att i ökad utsträckning anlitas, synes denna
fråga förtjena ett noggrant beaktande. Då emellertid, såsom nämnts,
Eders Kongl. Maj:ts uppmärksamhet blifvit fäst härå, lärer Riksdagen
framdeles hafva att förvänta ett genom Eders Kongl. Maj:ts försorg utarbetad!
förslag i berörda syfte.

Med bifall till Eders Kongl. Maj:ts framställning har Riksdagen
till understödjande, medelst anslag utan återbetalningsskyldighet, af sådana

3

Riksdagens Skrifvelse N:o 138.

myrutdikningar ock vattenaftappningar, hvilkas ändamål är att minska
frostländigheten för närliggande bygd, för år 1899 anvisat 300,000 kronor.

4:o) De nu gällande allmänna vilkor ock bestämmelser för erhållande
ock tillgodonjutande af ofvan omförmälda statsbidrag samt kontrollen
derå, att faststälda planer varda vid arbetenas utförande följda, återfinnas
i Riksdagens skrivelser den 27 april 1881 (n:o 69), den 11 juni 1883
(n:o 67), den 7 maj 1889 (n:o 43) och den 30 april 1897 (n:o 52).

Eders Kongl. Maj:t kar föreslagit Riksdagen att bibehålla dessa
allmänna vilkor ock bestämmelser, dock med följande tillägg till mom. 3
af bestämmelserna i Riksdagens skrifvelse den 27 april 1881:

»För mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar, må anslag utan
återbetalningsskyldighet af Kongl. Maj:t bestämmas till mer än två tredjedelar,
dock högst till nio tiondedelar af den beräknade kostnaden, under
vilkor att betryggande säkerhet för framtida underhållet af sådan hamnanläggning
ställes och att, före lyftandet af någon del af statsanslaget,
ådagalägges, att ej mindre sjelfva området för hamnen än äfven ett för den
rörelse, som skall i hamnen bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit
för det gemensamma bekofvet afsöndrade.»

Hvad i detta ärende blifvit upplyst synes Riksdagen ådagalägga
önskvärdheten af att staten kraftigare än hittills understödjer anläggning
och ombyggnad af mindre hamnar och företrädesvis fiskehamnar. Särskildt
med anledning af den under senare tid väsentligt ökade kostnaden för
anordnande af sådana hamnar på ett sätt, som fullt motsvarar bekofvet,
torde det statsbidrag till två tredjedelar af kostnaden, som enligt nuvarande
bestämmelser kan af fonden beviljas, i många fall vara otillräckligt
för att möjliggöra utförandet af dylika företag, äfven der desamma
otvifvelaktigt skulle blifva till stor nytta för orten. På grund häraf har
Riksdagen icke tvekat att besluta sådan ändring i gällande stadganden,
att statsbidrag för omförmälda ändamål skulle kunna utgå med nio tiondedelar
af den beräknade, kostnaden. Ett oeftergiflig! vilkor för medgifvande
af sådan höjning i statsanslagen anser Riksdagen dock vara, att
frågan om framtida underhållet af de hamnar, för Indika statsunderstöd
sålunda åtnjutits, varder på ett tillfredsställande sätt ordnad.

Enligt nu gällande bestämmelser skola de med allmänna medel
understödda arbeten af förevarande slag underhållas af den eller dem,
som bekommit understödet, intill dess sådan underhållsskyldighet kan
varda andra i laga ordning ålagd, eller vederbörande från underhållsskyldigheten
befriats. Enligt hvad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upp -

4 Riksdagens Skrifvelse N:o 138.

lyst, hafva emellertid de underhållsförbindelser, som vederbörande intressenter
med anledning häraf afgifvit, i många fall visat sig icke innefatta
betryggande säkerhet för anläggningens framtida vidmagthållande,
och derjemte har af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i flera län
med styrka framhållits, hurusom stora och ofta oöfvervinneliga svårigheter
mötte för anskaffande af den nu fordrade garantien i berörda hänseende.
En mera tillfredsställande anordning till beredande af säkerhet
för hamnarbetens underhåll synes derför af behofvet påkallad; men ehuru
såväl väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som vederbörande departementschef
uttalat sig för åtgärder i denna retning, har dock ej något genom
fördt förslag härom blifvit för Riksdagen framlagdt. Eders Kongl. Maj:ts
proposition inskränker sig nemligen, i hvad den afser förevarande fråga,
till uppställande af det vilkor för det förhöjda statsbidragets utgående,
att betryggande säkerhet lemnas för det framtida underhållet, men angifver
deremot icke närmare denna säkerhets beskaffenhet och anvisar
ej heller någon utväg, på hvilken densamma skulle kunna med mindre
svårighet, än nu visat sig vara fallet, af vederbörande åstadkommas.
Det synes emellertid Riksdagen, att ett försök till lösningen af denna
vigtiga fråga borde göras, och har Riksdagen förestält sig, att detta
lämpligen skulle kunna ske på följande sätt.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har påpekat den stora betydelse,
som ligger deruti, att beträffande de anläggningar, som nu äro i fråga,
underhållskyldigheten är bunden vid de närboende eller kommunen i
dess mer eller mindre vidsträckta bemärkelse. Vid hamnanläggningar
uppkommande skador kunna nemligen ofta för en jemförelsevis ringa
kostnad afvärjas eller botas, för så vidt åtgärder för ändamålet i god
tid vidtagas; och- den uppmärksamhet samt det påpassliga arbete, som
sålunda erfordras, kan icke förväntas utan att enskilde eller kommuner
i orterna äro af eget intresse dertill manade. Med afseende härå kan
det ej synas lämpligt, att staten, på sätt ifrågasatt blifvit, skulle öfvertaga
underhållet af omförmälda anläggningar. Deremot skulle det enligt
Riksdagens mening vara synnerligen fördelaktigt, om ansvaret härför
komme att hvila på vederbörande landsting. För detta ändamåls vinnande
torde dock erfordras, att särskilda medel till bestridande af underhållskostnaderna
ställas till landstingets förfogande. I sådant afseende har
Riksdagen tänkt sig, att af statsanslaget, som, enligt hvad ofvan nämnts,
skulle kunna utgå med nj af den beräknade kostnaden för företaget,
endast 5 skulle få användas för arbetets utförande, hvaremot återstående

5

Riksdagens Skrifvelse N:o 138.

g af anslaget borde afsättas till en under vederbörande landstings förvaltning
stöld hamnfond, till hvilken jemväl skulle ingå viss del af de
afgifter, som komme att upptagas för hamnens begagnande. Fondens tillgångar
skulle få användas för det behöriga underhållet af dessa hamnar;
och då landstinget sålunda, der det åtoge sig underhållsskyldigheten, väl
i allmänhet icke komme att betungas med särskilda utgifter härför, torde
man hafva skäl antaga, att landstinget icke skulle vägra att förbinda sig
ansvara för underhållet af sådana hamnanläggningar, hvilkas åstadkommande
befunnes vara af verklig vigt och betydelse för orterna. Genom
den pröfning, som landstingen sålunda komme att utöfva å inkommande
ansökningar om statsbidrag för hamnanläggningar, skulle man tillika
vinna ökad säkerhet derför, att sådant bidrag endast komme att utgå
till företag af otvifvelaktig nytta.

För intressenterna i företaget måste, enligt hvad i ärendet blifvit
upplyst, deras fritagande från underhållsskyldigheten innebära en fördel
af stor betydelse, och äfven deras utgifter för arbetet komma att i någon
mån minskas. Statens bidrag till sjelfva utförandet af arbetet skulle
nemligen, i stället för det vuvarande beloppet af högst § utaf den beräknade
kostnaden, kunna utgå med jo af samma kostnad. Återstående
andel af kostnaden, som enligt redan gällande bestämmelser skulle genom
kontant tillskott, materialier, arbete eller andra bidrag af intressenterna
bestridas, torda icke blifva för dem allt för betungande.

Jemte nu omförmälda bestämmelser angående hamnanläggningens
framtida underhåll har Riksdagen ansett sig böra, på de i statsrådsprotokollet
anförda skäl, godkänna den af Eders Ivongl. Maj:t föreslagna bestämmelsen
om verkstäld afsöndring för gemensamt behof af såväl sjelfva
hamnområdet som erforderligt område i land.

Riksdagen har alltså beslutat, att de med afseende å de här ofvan
i detta utlåtande omförmälda statsbidrag meddelade allmänna vilkor och
föreskrifter, hvilka finnas intagna i Riksdagens skrifvelse!’ den 27 april
1881 (n:o 69), den 11 juni 1883 (n:o 67), den 7 maj 1889 (n:o 43) och
den 30 april 1897 (n:o 52), fortfarande skola blifva gällande, endast med
den ändring, att för mindre hamnar, företrädesvis fiskehamnar, anslag
utan återbetalningsskyldighet må af Eders Ivongl. Maj:t bestämmas till
nio tiondedelar af den beräknade kostnaden, af hvilket statsanslag likväl
endast sju niondedelar må kunna användas till arbetets utförande, hvaremot
återstående två niondedelar af anslaget skola afsättas till en under
vederbörande landstings egen förvaltning stöld hamnfond, till hvilken

6

Riksdagens Skrifvelse N:o 138.

jemväl må, efter Eders Kongl. Maj:ts bestämmande, inflyta viss andel
af afgifter, upptagna för hamnens begagnande; skolande före utlemnandet
af någon del af statsanslaget vara styrkt, dels att vederbörande landsting
åtagit sig att ansvara för framtida underhållet af hamnbyggnaden, för
hvilket underhåll ofvan omförmälda fond må anlitas, dels ock att ej mindre
sjelfva området för hamnen än äfven ett för den rörelse, som skall i
hamnen bedrifvas, tillräckligt område i land blifvit för det gemensamma
behofvet afsöndrade.

5:o) Från ett af de i punkten 4:o berörda vilkor har Eders
Kongl. Maj:t uti en den 18 nästlidne mars till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 86) för särskilt fall föreslagit undantag.

I denna proposition har nemligen Eders Kongl. Maj:t under åberopande
af propositionen bifogadt utdrag af protokollet öfver civilärenden
för nämnda dag föreslagit Riksdagen medgifva, att till anläggning af väg
inom Yesterbottens län mellan Tärna och sjön Öfver-Uman och mellan
Stora Umevattnet och riksgränsen anslag må under i statsrådsprotokollet
angifvet vilkor kunna från af Riksdagen till vägbyggnader beviljade
medel anvisas utan iakttagande af det för vägbyggnadsfondens anlitande
i allmänhet stadgade vilkor, att statsbidraget icke må utgå med högre
belopp än två tredjedelar af den för väganläggningen beräknade kostnaden.

Denna Eders Kongl. Maj:ts framställning har af Riksdagen bifallits.

Stockholm den 13 maj 1898.

Med undersåtlig vördnad.