6
Riksdagens Skrifvelse N:o 124.
2:o) att, der helgonskyld eller ersättning derför med visst bestämdt
belopp enligt faststäld lönereglering inginge i presterskapets aflöning, godtgörelse
skulle presterskapet beredas af presterskapets löneregleringsfond, men
i annat fall vid löneregleringsbestämmelserna förblifva; samt
3:o) att, beträffande den i öfrigt utgående helgonskyld, det skulle åligga
församlingarna att hålla nuvarande tjensteinnehafvare skadeslösa för den
minskning i aflöningsförmåner, som uppstode genom belgonskyldens upphörande.
Riksdagen, som icke haft något att invända emot Eders Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, har bifallit hvad Eders Kongl. Maj:t i omförmälda
hänseende föreslagit.
Stockholm den 13 maj 1898.
Med undersåtlig vördnad.
No 124.
Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 mai 1898.
— — — — Andra Kammaren — 13 — —
Riksdagens skrifvelse till Konungen, i anledning af Kongl.
Maj:ts proposition angående upphörande af deri i
Göteborgs och Bohus län utgående landskyld.
(Statsutskottets utlåtande n:o 85.)
Till Konungen.
Under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet öfver ecklesiastikärenden
för den 31 december 1897 har Eders Kongl. Maj:t i en
samma dag aflåten proposition föreslagit Riksdagen att för sin del besluta:
Rilcsdagens Skrifvelse N:o 124. 7
att, der landskyld till kyrka eller presterskap enligt jordeboken utginge
af hemman eller lägenhet inom Göteborgs och Bohus län, egaren eller innehafvaren
finge friköpa sig från skyldigheten att utgöra denna landskyld
mot erläggande af ett penningebelopp, som i årlig ränta efter fyra procent
afkastade en summa lika med landskylden, hvarvid, der densamma utginge
in natura eller efter markegångspris, till grund för löseskillingen borde läggas
mediet af de tio senast förflutna årens markegångspris, enligt Litt. A
i länets markegångstaxa;
att beträffande prestelandskylden vederbörande ej måtte begagna sig af
denna rättighet under nuvarande landskyldstagarnes tjenstetid, för så vidt
dessa ej dertill lemnade sitt samtycke;
att löseskillingen för prestelandskylden skulle förvaltas efter samma
grund, som för kyrkokassas medel vore vedertagen, med rätt för vederbörande
indelningshafvare att uppbära derå belöpande ränta;
att, sedan inlösen skett, anmälan derom skulle göras hos Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande för vederbörlig anteckning i jordeboken;
att, der presterskapet enligt jordeboken egde uppbära landskyld af de
detsamma till boställen anslagna egendomar med derunder brukade jordar,
denna landskyld skulle utan vidare ur jordeboken uteslutas;
att beträffande presterskapets landskyld af de detsamma på lön anslagna
mensalhemman och af prestenkesäten inom länet Eders Kongl. Maj :ts befallningshafvande
och domkapitlet skulle tillse, att vid blifvande ny utarrendering,
der så ej redan skett, berörda landskyld upphörde att utgå; samt
att frågan om utgörande af landskyld till Kongl. och Hvitfeldtska
stipendii-inrättningen af vissa hemman samt om denna landskylds upphörande
måtte få bero på Eders Kongl, Maj:ts pröfning och afgörande.
Mot föreliggande utredning och förslag, som närmast föranledts af
Riksdagens i skrifvelse den 6 maj 1891 derom gjorda anhållan, har Riksdagen
icke haft något att erinra, hvadan Riksdagen bifallit Eders Kongl.
Maj:ts förevarande framställning.
Stockholm den 13 maj 1898.
Mod undersåtlig vördnad.