Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

13

N:o 119.

Uppläst och godkänd hos Första Kammaren den 13 maj 1898.
— — — — Andra Kammaren den 13 — —

Riksdagens skrifvelse till Konungen, om ändring af 2 § 2 mom.

i förordningen angående handel med ether samt ethereller
sprithaltiga läkemedel den 8 december 1876.

(Första Kammarens tillfälliga utskotts [n:o 2] utlåtande n:o 9.)
(Andra Kammarens tillfälliga utskotts [n:o 2] utlåtande n:o 21.)

Till Konungen

I en inom Riksdagen gjord framställning har anförts, bland annat, följande:

Då tidens nykterhetssträfvanden ginge ut på att genom en försvårad
åtkomst af spritdrycker åstadkomma inskränkning i deras begagnande, vore
det beklagligt, att på platser, der b rån vinsförsäljning icke funnes, den goda
verkan häraf i sedligt och ekonomiskt hänseende motverkades af den på
apotek i sådana orter i stor omfattning bedrifna handeln med »Hoffmans
droppar» — en blandning af ether och sprit — samt med andra s. k. läkemedel,
som innehölle bränvin. Jemte »Hoffmans droppar» användes såsom
berusningsmedel äfven de s. k. röda nervdroppar^ eller »doktor Halls droppar»,
bestående af rosmarin- och lavendelsprit, försatt med något kanel och muskott
samt färgad med sandel. Åt dryckenskap mera hemfallna individer öfverlastade
sig medelst »slagvatten», »rigabalsam» och »beska droppar», hvilka varor
genom sin sammansättning vore att anse såsom verkliga spritdrycker och icke
syntes kunna tjena till läkemedel, men dock likasom de förutnämnda tillblandningarna
försåldes från apoteken och förtärdes i stor myckenhet.

14

Riksdagens Skrifvelse N:o 119.

Enligt hvad i motionen anföres, borde försäljningen från apotek af samtliga
dessa medel vara tillåten endast på grund af läkares recept. För ändamålet
vore det af nöden att vidtaga en ändring i 2 § af förordningen angående
handel med ether samt ether- eller sprithaltiga läkemedel den 8
december 1876.

Nyssnämnda förordning har tillkommit med anledning af en framställning
från Riksdagen, som ansåg det vara af synnerligt behof påkalladt, att stadganden
utfärdades till förekommande af sprit- och etherhaltiga vätskors obehöriga
utlemnande från apoteken. Erfarenheten har emellertid visat, att
förordningen i detta afseende ej gjort till fyllest. Densamma innehåller visserligen
i 2 § 2 mom. ett stadgande, hvarigenom förbjudes att utan läkarerecept
från apotek försälja eller eljest utlemna »Hoffmans droppar» eller andra
läkemedel, som innehålla bränvin eller sprit, »såvida anledning förekommer
att antaga, att de äro ämnade att såsom rusgifvande medel användas». Det
måste likväl alltid blifva högst vanskligt — för att icke säga omöjligt —
för åklagaren att bevisa, att apotekare, som sålt dylika varor, haft anledning
antaga, att de varit ämnade att användas för omförmälda ändamål.
Svårigheterna i detta afseende framgå tydligt af handlingarna i två mot
apotekföreståndare i norra Sverige väckta åtal, hvarom Riksdagen inhemtat
kännedom.

Det har visat sig, att de ifrågavarande missförhållandena ej blott i de
nordliga bygderna, utan äfven inom andra delar af landet medföra betänkliga
vådor för befolkningens sedlighet och sundhet, och så länge det är tillåtet
att i lika vidsträckt mån som hittills utan läkares recept från apotek utlemna
ifrågavarande berusande medel, kommer missbruket deraf säkerligen att fortfara.
Riksdagen, som behjertat det i motionen framstälda önskningsmål, får
för den skull, på grund af hvad ofvan anförts, anhålla, det täcktes Eders
Kongl. Maj:t låta omarbeta 2 § 2 mom. 1 stycket i kongl. förordningen den
8 december 1876 angående handel med ether samt ether- eller sprithaltiga
läkemedel så, att derigenom bättre än nu må kunna motverkas den dryckenskap,
som, enligt hvad erfarenheten visat, vållas genom missbruket af berörda
läkemedel.

Stockholm den 13 maj 1898.

Med undersåtlig vördnad.