Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

9

N:o 86.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen angående
en väganläggning mellan Tärna och riksgränsen; gifven
Stockholms slott den 18 mars 1898.

Under åberopande af bifogade utdrag af protokollet öfver civilärenden
för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen medgifva,

att till anläggning af väg inom Vesterbottens län mellan Tärna
och sjön Öfveruman och mellan Stora Umevattnet och riksgränsen anslag
må under i statsrådsprotokollet angifvet vilkor kunna från af Riksdagen
till vägbyggnader beviljade medel anvisas utan iakttagande af det för
vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade vilkor att statsbidraget
icke må utgå med högre belopp än två tredjedelar af den för
väganläggningen beräknade kostnaden.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
Kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.

O S C A K.

E. von Krusenstjerna.

Bih. till lliksd. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 58 Eäft.

2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

Utdrag af protokollet öfver civilärenden, hållet inför Hans
Majd Konungen i Statsrådet å Stockholms slott den 18
mars 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

GlLLJAM,
friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Departementschefen statsrådet von Krusenstjerna anförde vidare:

Uti underdånig skrifvelse den 30 november i896 har Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande i Vesterbottens län anfört, att genom utslag
den 24 juli 1896 Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förpligtat de
väghållningsskyldige i Tärna sockens väghållningsdistrikt att, derest allmän
väg komme att med statsmedel, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

ett af kaptenen i väg- och vattenbyggnadskåren F ridolf Wijnbladh uppgjord t
förslag, byggas från nuvarande kyrkoplatsen i Tärna söder om Laisotjaur
till Krokfors och vidare till Umfors samt från lämplig punkt vid Störa
Umevattnet i närheten af Umbugten till gränsen mot konungariket
Norge, för framtiden underhålla samma väg till den bredd, som i förslaget
upptagits eller 3,c meter, samt att af skäl, som Eders Koug •
Maj:ts befallningshafvande skulle närmare angifva, Eders Kongl. Maj :ts
befallningshafvande icke ansett sig kunna förpligta de väghållmngsskyldige
att till'' någon del bekosta vägens byggande, utan att Eders
Kongl. Maj ds befallningshafvande tänkt sig, att med anledning af de
säregna förhållanden, som rörande denna vägfråga vore gällande, och
den stora betydelse, vägen skulle få för en vidsträckt del åt länets
fjellbygd, anslag skulle kunna af staten erhållas till hela anläggningskostnaden.
.. „ ,

Vid Eders Kongl. Maj ds befallningshafvandes skrit velse ar lögad,

förutom andra handlingar, en af kaptenen Wijnbladh upprättad, af vägoch
vattenbyggnadsstyrelsen granskad plan för det ifrågasatta vägbyggnadsföretaget,
enligt hvilken detsamma beräknats kosta 122,700

Till stöd för berörda framställning har Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande
anfört följande:

Sedan äldsta tider hade hufvudkommunikationsleden mellan Vesterbottens
läns lappmark och Norge gått från Stensele öfver Tärna till
Mo handelsplats vid norska kusten. Visserligen funnes mom länet,
nästan uteslutande för vintertrafiken, två andra förbindelseleder med
Norge, nemligen en från Sorsele kyrka öfver Gautsträsks kapell och
Bonäs (vid riksröset n:o 224) till Krogstrand och Mo i Norge samt en
från Vilhelmina kyrka öfver Fattmomakks kapell till Stenerbomshen
(mellan riksrösena n:o 206 och 207) genom Hatfjelddalen till Mosjöen
i Norge, men dessa linier vore dock ingalunda af den betydelse, som
den förstnämnda linien öfver Tärna och Umbugten.

Denna led, som i allmänhet följde Urnans vattendrag till riksgränsen
och derefter Tveraaen till Mo, utgjorde, såsom antydts, hufvudförbindelsen
mellan Vesterbottens län och Nordlands amt. Kodan ar 1871
hade dåvarande distriktschefen R. Schough ingifvit förslag till anläggning
af fullständig och sammanhängande sommarväg tran btensele
kyrka till riksgränsen vid Umbugten. År 1880 förklarade emellertid
Eders Kongl. Maj:t, att såväl detta som åtskilliga andra förslag
till fullständiga vägförbindelser från både Vesterbottens och Norrbottens
län till riksgränsen mot Norge icke för det dåvarande kunde till vidare

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

åtgärd föranleda. Distriktschefen Schough hade emellertid redan i november
samma år vant färdig med ett förslag till vintervägsanläggning
?ra“ iarna kyrka till riksgränsen vid Umbugten, uti hvilket förslag
ingått äfven uppförandet af en fjellstuga vid Strimasund på Öfverumans
norra strand. Detta förslag till vinterväg godkändes år 1881 af Eders
Kongl. Maj:t, som derjemte anvisade statsmedel för dess genomförande,
sedan lama kapellbor förklarat sig villiga att, så godt sig göra läte
och efter yttersta förmåga, söka fullgöra underhållet af vägen och fiellSpll^,
an’ °,ck rhfbrdes arbetet mot åtnjutande af det anslagna beloppet
åt färna kapellbor, så att detsamma afsynades år 1883.

Sistnämnda år hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordnat
dåvarande distriktschefen, numera generaldirektören L. Berg
att upprätta förslag till vintervägsanläggning mellan Tärna kyrka
oc Kuspen i närheten af Stensele kyrka, dit landsväg från residensstaden
och andra platser inom länet ledde. Ett dylikt förslag aflemnades
redan 1884 och godkändes af Eders Kongl. Maj:t påföljande år,
da äfven nödiga medel för dess genomförande anvisades, med vilkor
att Tärna och Stensele sockenbor förklarade sig villiga att kostnadsfritt
afstå mark för vägens framdragande och för framtiden underhålla densamma.
Först år 1889 afsynades och godkändes detta arbete.

Med anordnandet af vintervägförbindelse mellan Stensele och riksgränsen
vid Umbugten hade ett första steg tagits från svensk sida
till upphjelpande af här ifrågavarande kommunikationsled mellan de
förenade rikena. Huru otillfredsställande eu dylik vinterväg än kunde
vara i jemförelse med en väganläggning för bruk hela året om, hade
dock trahken efter dess tillkomst väsentligen ökats. Detta förhållande
jemte befolkningens oafbrutna tillväxt inom den fjällbygd, för hvilken
vägen vore till gagn, påfordrade ytterligare utveckling af denna kommunikationsled,
som vore till nytta icke allenast för Stensele och Tärna
kommuner utan äfven för vissa delar af Sorsele och Vilhelmina. Inom
sistnämnda kommuner vore det befolkningen omkring Juktans ådal inom
Sorsele och omkring Dikanäs kapell och Vojmsjön inom Vilhelmina,
som betjenade sig af densamma för sina förbindelser med Norge. Den
otillgängliga terräng, som funnes emellan Vindelns och Juktans vattenlra^.
’ föranledde befolkningen vid det senare vattendraget att söka sig
förbindelser med kommunikationsleden Stensele—Umbugten dels vid
Umnäs och dels utefter Tärnaån vid Tärna kyrka, Befolkningen omkrmg
Dikanäs kapell sökte tidigare sina förbindelser med Norge utefter
Vojmån. Sedan kommunikationsleden Stensele—Umbugten_Mo

på såväl den norska som den svenska sidan blifvit förbättrad, hade

13

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

den förut befintliga vintertrafiken från Vilhelmina utefter Vojmån helt
och hållet upphört och i stället dragit sig in på nämnda kommunikationsled
vid Umnäs, något som förefölle ganska naturligt, då skilnaden
i längd till handelsplats i Norge med begagnande af den senare ej utgjorde
mer än något öfver 10 kilometer till dennas nackdel, men vägen
öfver Umbugten deremot erbjöde under hela färden afsevärda fördelar
såsom städse bättre banad, mera befolkad o. s. v. En framställning
om anvisande af statsmedel för vintervägs anordnande från Dikanäs
till riksgränsen vid riksröset N:o 207 hade äfven af Eders Kongl.
Maj:t blifvit afslagen år 1893, hvarför frågan härom torde få anses numera
hafva helt och hållet förfallit. För att tillgodose Vilhelminabornas
intresse beträffande förbindelserna öfver Tärna med Norge vore
det derför af nöden att, så fort omständigheterna det medgåfve, genomföra
förbättringar till en början för vintertrafiken på linien Vojmsjön—
Umnäs.

I sammanhang härmed ansåge Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
äfven böra omnämnas, att förslag till fullständig landsväg från
Vilhelmina kyrka till Tresund vid Vojmsjön vore under utarbetande af
distriktschefen H. Bergman, och vore detta förslag att med det snaraste
förvänta från honom. Denna väganläggning vore af den stora både
allmänna och lokala betydelse, att man kunde antaga, att densamma
skulle komma till utförande inom de närmaste åren. Med tillkomsten
af denna hade man anledning förmoda, att ångbåtsförbindelse komme
till stånd å den 50 kilometer långa Vojmsjön, och härmed komme ock
trafiken öfver Tärna till Norge att väsentligen ökas.

På grund af hvad sålunda anförts syntes det gifvet, att Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes omtanke måste .i fråga om förbindelserna
mellan länets lappmarker och Nordlands amt framför allt utgå
på förbättring af kommunikationsleden Stensele—Umbugten—Mo; och
detta så mycket hellre som från norsk sida kostnader icke sparats för
att uppmuntra dertill. Vid riksgränsen mötte nemligen fullständig och
god landsväg till Mo, trafikabel således både vinter och sommar. Afätande!
från Stensele kyrka till riksgränsen vore emellertid så långt,
att för de stora kostnadernas skull man icke kunde annat än så småningom
genomföra anläggningen af fullständig vägförbindelse mellan
dessa punkter, särskild! då befolkningen i de i flere afseenden vanlottade
orter, hvarigenom den skulle framgå, måste för framtiden underhålla
densamma. Dess förmåga dertill vore för närvarande visserligen
ringa, men den förbättrades dock mer och mer.

För att taga det första och nödvändigaste steget till fullständigt

14 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

ordnande af ifrågavarande trafikled hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förordnat om undersökning af sträckan från Tärna
kyrkoplats till Krokfors och vidare till Umfors samt från lämplig punkt
vid Stora Umevattnet i närheten af Umbugten till noi»ska gränsen, der
landsvägen å norska sidan mötte, äfvensom efter vederbörandes hörande
meddelat ofvan angifna utslag angående underhållet af denna väg,
derest densamma komme till stånd. Med anläggandet deraf skulle en
vigtig länk af kommunikationsleden Stensele—Umbugten—Mo blifva fullständigt
ordnad, hvarigenom trafiken, särskildt mellan Tärna kommun
och Mo, komme att i hög grad utvecklas, då den kunde beqvämt upprätthållas
äfven sommartiden med tillhjelp af båtfärd å de stora sjöarna
Grentajaur och Stora Umevattnet. För att utveckla trafikleden på ett
fullständigt sätt vore likväl önskvärd!, att trafiken å sistnämnda vatten
blefve besörjdt medels en mindre ångbåt, och man finge antaga, att
köpmannaintresset i Mo skulle anse med sin fördel förenligt att upprätta
denna ångbåtstrafik, då förbättrade vägförhållanden inom svenska
fjellbygden dertill inbjöde.

En annan vigtig länk i den här behandlade kommunikationsleden
vore genom Eders Kongl. Maj ds befallningshafvandes utslag den 5
augusti 1896 bestämd till anläggning mot åtnjutande i vanlig ordning
af statsbidrag till två tredjedelar af kostnaden, nemligen från Stensele
kyrka med bro öfver Urnan till Långvattnets by. Då denna väg vore
särskildt för trafiken inom en del af Stensele socken af allra största
betydelse och fördenskull af befolkningen mycket efterlängtad, torde
den ganska snart komma till utförande.

Derjemte hade samtidigt af Eders Kongl. Majds befallningshafvande
beslut fattats om byggande af en biväg från Skarfsjöby, belägen i en
folkrik trakt inom södra delen af Stensele socken, till lämplig anknytningspunkt
å ofvan angifna väg mellan Stensele kyrka och Långvattnet.
Denna biväg, i synnerhet då den i en framtid utdroges söderut
till Lycksele och Vilhelmina socknar, komme i icke oväsentlig mån
att bidraga till ökning af trafiken på Norge.

Trafiken från Vesterbottens läns lappmarker till Nordlands amt i
Norge sammandroges sålunda från olika håll till den ifrågasatta vägen
från Tärna öfver Umbugten. Allt eftersom befolkningen inom dessa
trakter ökats och utvecklingen gått framåt, hade också behofvet att få
denna trafikled fullständigt ordnad gjort sig mer och mer gällande,
likasom å andra sidan bättre ordnade kommunikationer skulle kraftigt
bidraga till berörda trakters än ytterligare utveckling och förkofran.

15

Kong!. Maj ds Nåd. Proposition N:o 86.

Orsaken till att befolkningen i dessa bygder i ganska stor utsträckning
vände sig till Norge för försäljningen af sina produkter
och uppköpande af sina förnödenheter läge i främsta rummet deri,
att norska handelsplatser vore närmare belägna än svenska, en omständighet
som vid landsvägstransporter naturligtvis vore af största betydelse.
Visserligen funnes handlande vid alla kyrkoplatser i de öfre
lappmarkssocknarna, men till följd af de långa transporterna från närmaste
jern vägsstation eller hamn å svenska sidan vore åe varor dessa
utbjöde så fördyrade, att betydligt billigare pris erhölles i Norge. Af
minsta betydelse vore heller icke det förhållandet, att befolkningen hade
lättare afsättning i Norge för sina produkter, som till stor del bestode
af smör och andra ladugårdsalster och der betingade högre pris, än
om de skulle utföras i den svenska marknaden.

För att visa storleken af den trafik och varuomsättning, som egde
rum å vägen öfver Umbugten, hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
förskaffat sig uppgift derom från handlanden L. A. Meijer i
Mo, hvilken hade den största handeln med befolkningen å svenska
sidan. Denna uppgift, som visar en omsättning på 110,880 kronor för
varor förda i båda riktningarna, afsåge visserligen året 1887—1888,
men någon senare funnes icke att tillgå. Uti bref till Eders Kongl.
Maj:ts befallningshafvande hade bemälde Meijer, med öfverlemnande af
uppgiften, framhållit, att trafiken efter berörda år visserligen ett par år
nedgått under hvad tabellen angåfve men i öfrigt varit större och i det
stora hela visat tendens till stigning.

Vidare hade Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande angående trafiken
å denna kommunikationsled förskaffat sig uppgifter dels från Norge,
hvilka under en följd af år derstädes samlats, och dels från Strimasund
å svenska sidan för år 1894. Af den från Norge erhållna tabellen
framginge, att trafiken från år 1883 varit i ständigt stigande till
år 1889, då den uppgått till 1,449 personer och 1,369 lass varor. Derefter
hade trafiken nedgått något, men ånyo stigit och år 1893 uppnått
1,652 personer och 1,391 lass varor. Sistnämnda år inträffade missväxt
i lappmarken, hvars befolkning derför varit hänvisad att i Norge
köpa spanmål och andra lifsförnödenheter. Ett sådant år måste en
användbar kommunikationsled anses såsom eu välsignelse för dessa
trakter, hvilkas befolkning derförutan skulle vara hemfallen åt den svåraste
nöd. Efter berörda år hade trafiken nedgått något, men redan år
1895 ånyo varit i stigande. För öfrigt vore vexlingarne i trafiken under
olika år beroende på, förutom andra orsaker, väderleksförhållandena

16

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

under vintermånaderna och deraf uppkommande större eller mindre
svårigheter att taga sig fram på vägarna. De under år 1894 å svenska
sidan samlade uppgifterna visade mindre trafik än de norska, men
detta berodde antagligen dels derpå att de vore mindre noggrant förda
och dels derpå att åtskilliga trafikanter icke besökt fjellstugan vid Strimasund,
såsom belägen något på sidan om den vanliga vintervägen öfver
Öfveruman, och sålunda icke kunnat antecknas af den person derstädes,
hvilken haft Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes uppdrag att verkställa
anteckningarna. Det syntes således, att trafiken öfver Umbugten
till Norge redan nu vore ganska betydlig och komme att än vidare tilltaga.
Om det derför vore af största vigt för befolkningen att erhålla ordentlig
väg för sina förbindelser med Norge, vore'' det dock icke möjligt
för de väghållningsskyldige inom Tärna kommun, som utgjorde ett särskilt
_ väghålhiingsdistrikt,'' att sjelfva förskaffa sig denna‘förmån eller
ens bidraga till kostnaderna för vägens anläggande till följd af kommunens
stora fattigdom. Taxeringsvärdet å fastigheterna inom Tärna
kommun hade enligt 1895 års taxeringslängder uppgått till icke mera
än 96,600 kronor, och den uppskattade inkomsten af kapital och arbete
till 7,750 kronor, samt den på grund deraf uträknade bevillningen för
fast egendom till 57 kronor 96 öre och för inkomst till 47 kronor 50 öre.

I förhållande till invånareantalet, som enligt senast tillgängliga
uppgifter utgjorde 1,094 personer, deraf omkring 200 nomadiserande
lappar, torde dessa siffror, utvisande kommunens tillgångar, få anses
mycket låga. Hela antalet beskattningsbara fyrkar hade berörda år
uppgått till endast 1,055, hvaraf framginge huru betungande för kommunen
uttaxerandet af hvarje tusental kronor vore.

Då härtill komme, att kommunen måste deltaga i nu omedelbart
förestående ombyggnad af Skytteanska skolans hus och byggandet af
ny kyrka,. samt derjemte iklädt sig årligt bidrag till aflönande af en
extra provinsialläkare, torde det vara uppenbart, att kommunen saknade
förmåga att deltaga i en så dyrbar anläggning som ifrågavarande väg.
Detta blefve så mycket mera tydligt, då man besinnade, att befolkningen
i denna fjällbygd för sin utkomst vore nästan uteslutande hänvisad
till . boskapsskötsel, jagt och fiske, enär sädesodlingen sällan eller
aldrig lemnade mogen skörd och potatisskörden äfven ofta till följd af
frost sloge fel.

Den för vägens byggande erforderliga marken hade dock kommunen
å kommunalstämma den 11 oktober 1896 förbundit sig att kostnadsfritt
upplåta. Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande hade under

17

„ Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 86.

dessa förhållanden hoppats, att statsanslag till hela anläggningskostnaden
skulle kunna erhållas.

Uti skrifvelse till Eders Kongl. Magt af den 14 mars 1891 hade
Riksdagen till svar å ett af Eders Kongl. Maj:t gjordt förslag att, de,
Eders Kongl. Maj:t pröfvade särskilda omständigheter sådant påkallar
bidrag från anslaget till väganläggningar och vägförbättringar måttemedgifvas
till högre belopp än två tredjedelar af beräknade kostnaden,
anfört, att det syntes Riksdagen lämpligare att, om Eders Kongl. Magt
skulle finna det allmännas intresse fordra någon eller några särskilda
väganläggningar, vid hvilkas utförande de enskilde skulle för mycket
betungas genom att bidraga med en tredjedel af kostnaden, framställning
gjordes till Riksdagen, att Eders Kongl. Maj:t för det eller de
uppgifna företagen finge af den till väganläggningar anslagna fonden
använda erforderliga belopp utan iakttagande af den i allmänhet
gällande bestämmelsen om statsbidragets förhållande till kostnadssumman.

De förhållanden, som af Riksdagen blifvit förutsatta för en dylik
framställning, syntes Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande föreligga
beträffande nu ifrågavarande väganläggning. Endast genom statens
kraftiga hand kunde detta vägföretag komma till stånd. Derigenom
skulle icke blott denna del af den förnämsta trafikleden mellan länet och
Nordlands amt blifva fullständigt ordnad, utan äfven en stor lättnad
bringas den i dessa aflägsna och i många afseenden vanlottade trakter
boende befolkningen i dess tryckta förhållanden, och en mycket betydelsefull
insats till ytterligare utveckling och förbättring af dess ekonomiska
ställning vara gjord.

Med åberopande af hvad sålunda anförts har Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande å Tärna socknemäns vägnar anhållit, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes hos Riksdagen göra framställning derom, att allmän
väg i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvandes
ofvanberörda utslag måtte få på statens bekostnad byggas från
Tärna kyrka till Krokfors och vidare till Umfors samt från lämpligpunkt
vid Stora Umevattnet till anknytning vid riksgränsen med den
å norska sidan mötande vägen till Mo handelsplats i Norge.

Till följd af erhållen nådig remiss å förevarande framställning halväg-
och vattenbyggnadsstyrelsen den 30 november 1897 afgifvit underdånigt
utlåtande och deruti anfört:

I nådigt bref af den 6 september 1872 hade Eders Kongl. Maj:t
anbefalt nödiga undersökningar för såväl en hufvudväg för trafiken

Bih. Ull Iliksd. Prof. 1868. 1 Sami. 1 Afd. 08 ljuft. '' ii

18 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

på Norge i omedelbar fortsättning af den numera fullbordade landsvägen
efter Vindelelfvens norra strand fram till Sorsele kyrka, som ock
för dithörande bivägar dels från Malå kyrka med anslutning till hufvudvägen
vid Holmfors i Sorsele socken, dels från Bastuträsk i Stensele
socken med anslutning till hufvudvägen vid Nedre Sandsele i
Sorsele socken — alla dessa i Vesterbottens län — dels ock från Avaviken
i Arvidsjaurs socken af Norrbottens län med anslutning till hufvudvägen
vid Sorsele kyrka. Vederbörande undersökningsförrättare,
som ansett underhållet af sommarvägar i fjellbygderna öfverstiga de
väghållningsskyldiges krafter, afstyrkte visserligen utförandet af detta
vägkomplex, tillstyrkande i dess ställe ordnande af vinterväg i Ume
elfs dalgång, likasom sådan förut ordnats i Skellefte elfs dalgång; men
såsom betjenande lokaltrafiken och underlättande förbindelsen med den
numera bygda. norra stambanan hade dock till utförande kommit den
förstnämnda bivägen mellan Holmfors och Malå och förberedande åtgärder
vidtagits för åtminstone vissa delar af den sistnämnda eller
bivägen mellan Sorsele och Avaviken. Ifrågasatt hade ock varit att
såsom fullständig vinterväg ordna hufvudvägen mellan Sorsele och
riksgränsen, hvilken skulle framgå i Vindelelfvens dalgång förbi Gautsträsks
kapell och öfvertvära riksgränsen vid röset n:o 224, för att genom
Dunderlandsdalen framkomma till norska kusten vid Mo utmed
Ranenfjord, i hvilken sträckning vinterväg förut begagnats, men ej
heller denna anordning hade kommit till utförande.

Den beslutade vägen mellan Stensele och Långvattnet, hvilket enligt
en numera reviderad arbetsplan skulle blifva 28,5 kilometer lång
och kosta 157,000 kronor, utgjorde en del af den tillämnade vägen
Lycksele—Stensele—Tärnafors—riksgränsen, som år 1871 undersöktes
af dåvarande distriktschefen Schough men af honom afstyrktes beträffande
vägdelen Stensele—riksgränsen på grund af befolkningens
oförmåga att underhålla densamma. Den tillstyrkta delen Lycksele—
Stensele fullbordades redan år 1884. Fråga om statsbidrag för den
fullbordade delens fortsättning till Långvattnet torde komma under öfvervägande
redan vid fördelning af 1898 års vägbyggnadsfond, enär
sådant af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande förordats och fullständiga
ansökningshandlingar förelåge. Mellan Långvattnet och Tärnafors
vore afståndet enligt 1871 års linie 110,2 kilometer och en i denna
linie förlagd väg beräknades då kosta 183,100 kronor. För att komma
från Tärnafors till Tärna kyrka erfordrades omkring 4 kilometer vägbyggnad,
men arbetsplan funnes ej för mera än 2,6 kilometer af denna
sträcka, och dessa 2,6 kilometer beräknades år 1895 kosta 33,250 kronor.

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

Då kostnaden för återstående omkring 1,4 kilometer utan nämnvärdt
fel torde kunna skattas till 3,650 kronor, skulle således väg mellan
Långvattnet och Tärna kunna antagas varda i afrundadt tal 114 kilometer
lång och enligt de nu nämnda förslagen kosta 220,000 kronor,
påtagligen dock i verkligheten väsentligt mera, enär 1871 ars pris numera
icke vore tillämpliga. För sammanbindning enligt 1871 års förslag
af de två vägsträckor, som afsåges i den nu förevarande framställningen,
skulle vidare erfordras vägbyggnad å omkring 42 kilometer
med en sistnämnda år beräknad kostnad af 86,600 kronor, äfven denna
påtagligen lägre än som med nutida pris erfordrades. Åtminstone sistnämnda
vägdel och måhända äfven en större eller mindre sträcka af
vägen mellan Långvattnet och Tärna torde icke kunna utföras, om icke
statsverket på sin bekostnad läte bygga och tills vidare underhålla desamma,
enär befolkningen svårligen torde mägta dertill lemna nämnvärdt
bidrag.

Den vid Tärna vidtagande vägdel, som inginge i förevarande framställning,
hade först vestlig hufvudrigtning genom dalgången mellan
Lax- och Björkfjeden samt utmed sjöarna Lilla Laisotjaur och Vestansjön
fram till Vest an s j ö by efter att hafva öfvertvärat Joevattensan, i
hvilkens dalgång vinterväg till Norge ock varit ifrågasatt. Från Vestansjö
fortsatte den nu föreslagna vägen i nordlig riktning till och öfver
Ume eif i närheten af Krokfors gård, vidare förbi Björkfors och Klippans
byar samt Umfors gård till sjön öfverumans strand, omkring 29
kilometer från Vestansjö eller 42,060 meter från Tärna, Här skulle
vidtaga båt- eller ångbåtsled öfver de af lugnvatten förenade sjöarna
Öfveruman och Stora Umevattnet förbi gardarna Umasjö och Hvilasund,
Strimasunds fjellstuga samt byarna Mjölkbäcken och Högstaby, hvarefter
vid nksgränsen en 600 meter lång landsväg skulle leda från sjöstranden
till den norska vägens ändpunkt vid gränsen.

Brantaste lutning i vägen skulle uppgå till 50 på 1,000 och vägbredden
enligt Wijnbladhs förslag till 3,6 meter. Då enligt styrelsens
förmenande vägens efter dess fullständiga sammanbindning internationella
vigt vore en bland anledningarna, hvarföre staten skulle bekosta
densamma, och t. f. chefen för generalstaben, i annat sammanhang atspord,
derjemte förklarat 4 meters fri vidd å broar vara det minsta utrymme,
söm erfordrades för vägars användande vid landets försvar,
samt då möten synnerligast med tvåspända åkdon på eu 3,6 meters
vägbrcdd icke kunde ens vid dagsljus ega rum utan särskild försigtighet
och tidsutdrägt, syntes vägen jemte broar böra byggas med 4 meters
bredd. Broarna, alla med landfästen och pelare af sten och öfver -

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

af trä utom å två ställen, der bärreglarna skulle göras af stål,
syntes böra utföras såsom hvälfda stenbroar å alla de platser, för hvilka
träöfverbyggnad föreslagits, enär byggnadsvirke skulle hemtas minst tre
mil söder om Tärna och förändringen ej skulle höja arbetskostnaden
med mera än 13,000 kronor. För öfrigt måste arbeten i denna ort,
der i förhållande till arbetets storlek tillgång å arbetskraft vore ringa
och der vana vid vägarbeten saknades, varda så mycket dyrare, som
kommunens befriande från delaktighet i byggnadskostnaden skulle bidraga
att göra dess medlemmar likgiltiga för dennas storlek, och hade
styrelsen derföre, under förutsättning, att erforderlig mark för väg och
grustag samt i vägplanet befintlig skog kostnadsfritt upplätes, ansett
kostnaden för vägen bygd med de af styrelsen förordade förändringarna

höra upptagas till....:.................................................................. kr. 145,400: —

äfvensom att derutöfver för arbetsutstakning och kontrollkostnader
borde tilläggas............................................ » 10,600: _

och således arbetet beräknas till ........................... ].:r 1567QQQ:

Utöfver det år, som åtginge för arbetsutstakning och arbetsaftals
uppgörande med mera, torde arbetstiden böra beräknas till fyra år;
och under förutsättning att från 1898 års vägbyggnadsfond finge anvisas
det mindre belopp, som då kunde komma till användning, skulle
under hvart af de fyra nästföljande åren erfordras i medeltal något
mera än 35,000 kronor. Arbetsutstakning torde böra ega rum genom
styrelsens försorg och för byggnaden syntes kunna användas entreprenad
under styrelsens kontroll.

På grund af hvad sålunda anförts har styrelsen hemstält, att Eders
Kongl. Maj:t täcktes i nådig proposition föreslå Riksdagen besluta, att
af vägbyggnadsmedel, som dels redan vore anslagna, dels under närmaste
framtid kunde varda stälda till Eders Kongl. Maj:ts disposition,
finge . utan fordran pa tillskott från andra medel användas för vägani
Vesterbottens län mellan Tärna och sjön öfveruman samt
mellan Stora Umevattnet och riksgränsen ett belopp af 156,000
kronor, under förbehåll att Tärna kommun ej mindre, på sätt den? beslutat,
kostnadsfritt stälde till förfogande den för vägarbetet erforderliga
af kronan ej disponerade mark, än ock i enlighet med Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvandes utslag för framtiden underhölle
vägen.

Vidare har styrelsen, hemstält att, derest Riksdagen i hufvudsak
skulle bifalla detta förslag, Eders Kongl. Maj:t täcktes dels fastställa
den af Wijnbladh uppgjorda arbetsplanen med de af styrelsen föreslagna

21

Kongl. May.ts Nåd. Proposition N:o 86.

ändringarna, dock med styrelsen medgitveri rätt att deri vidtaga de
förbättringar, som vid arbetsutstakningen eller arbetets utförande funnes
möjliga, dels anbefalla styrelsen att vidtaga de åtgärder, som af Eders
Kongl. Maj ds beslut i öfrigt påkallades.

På min begäran har vederbörande byråchef i väg- och vattenbyggnad
sstyrelsep aflemnat en promemoria rörande kostnaden för ifrågavarande
vägs anläggning, under förutsättning att densamma bygges
med en bredd af endast 3,6 meter. Uti berörda handling meddelas
att, derest vägbredden skulle nedsättas till 3,6 meter, kostnaden för
vägbank och grusning skulle minskas med 4,200 kronor och för broar
med 800 kronor. Kostnaden för vägens anläggning skulle under sålunda
gifven förutsättning uppgå till 140,400 kronor, hvartill komme
10,600 kronor för arbetsutstakning och kontrollkostnader, eller alltså
tillhopa 151,000 kronor.

Derjemte har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med sitt förberörda
utlåtande öfverlemnat en af Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i
Norrbottens län i underdånig skrifvelse den 23 december 1896 gjord
framställning, att Eders Kongl. Majd täcktes bereda statsanslag såväl
till hela beräknade kostnaden för byggande af allmän väg från Jäkkviks
by i Arjepluogs socken till riksgränsen som ock för samma vägs
underhåll, intill dess detsamma kunde i laga ordning på vederbörande
väghållningsskyldige fördelas. Beträffande denna framställning tillåter
jag mig erinra, att vid underdånig föredragning deraf den 11 innevarande
mars Eders Kong!. Majd, som inhemtat, att a norska sidan i
anslutning till sistnämnda väg finnes pa en sträcka af 19 kilometer
närmast riksgränsen endast en närmast för vintertrafik afsedd väg, som
dock är farbar äfven om sommaren för arbetsåkdon med mindre lass,
för närvarande icke funnit skäl att till Riksdagen aflata proposition
i det af Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i Norrbottens län angifua
hänseende.

*

Hvad angår den af Eders Kongl. Maj ds befallningshafvande i
Vesterbottens län gjorda framställningen, får jag till en början erinra,
att vid underdånig föredragning den 4 nästlidne februari af väg- och
vattenbyggnadsstyrelsens uti skrifvelse den 31 december 1897 afgifna
förslag till fördelning af det utaf Riksdagen för innevarande år
anvisade belopp af 900,000 kronor _ såsom bidrag för anläggning af
nya samt förbättring eller omläggning af backiga eller eljest mindre

22 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

göda vägar, Eders Kongl. Maj:t beviljat statsbidrag utan återbetalningsskyldighet
från nämnda anslag till belopp af 20,100 kronor för anläggning
af den mellan Stensele och Råströms fältvall fallande delen
af ny väg mellan Stensele kyrkoby och Långvattnets by i Stensele
socken, för hvilket arbete kostnaden beräknats till 30,150 kronor.

Af den lemnade redogörelsen för myndigheternas anföranden i
ärendet torde redan framgå den ifrågasatta väganläggningens Tärna—
riksgränsen betydelse såsom en länk i en ny förbindelseled mellan
Vesterbottens läns lappmarker och Norges vestkust. Af det föregående
synes ock, att frågan om förbindelseled i dessa trakter med Norge
sedan länge varit ett önskemål; och torde nu tiden vara inne för detsamma^
förverkligande. Af förenämnda förbindelseled finnes redan färdigbygd
väg å svenska sidan från det nedre landet till Stensele kyrkoby
samt å norska sidan från Mo handelsplats vid kusten till fjellstugan
vid Umbugten, hvilken sistnämnda vägsträcka, enligt hvad norska vägdirektören
upplyst, har en längd af 39,5 kilometer och är bygd för
lättare trafik.

När vägen en gång blir färdigbygd mellan Stensele och Mo, kommer
den att få en längd af omkring 27 nymil, med följande fördelning:

från Stensele till Långvattnet ........................................................ 28,5 km.

» Långvattnet till Tärnafors ...................................................... 110,2 »

» Tärnafors till Tärna kyrka ..................................................... 4.0 »

)) Tärna kyrka till sjön Öfveruman............................................ 42,i »

utefter sjöarna Öfveruman och Stora Umevattnet .................... 42,0 »

från Stora Umevattnet till riksgränsen....................................... 0,6 »

» riksgränsen till fjellstugan vid Umbugten .......................... 3,o »

» fjellstugan vid Umbugten till Mo ..................................... 39,5 »

tillsammans 269,9 km.

Af denna förbindelseled återstår å svenska sidan, förutom de vägsträckor
för hvilka statsbidrag nu sökes, vägsträckan Stensele kyrkoby
Långvattnets by, deraf dock, såsom ofvan nämnts, statsbidrag till
två tredjedelar af kostnaden beviljats för byggandet af den mellan
Stensele och Råströms fäbovall belägna delen, äfvensom vägsträckorna
Långvattnets by—Tärnafors och Tärnafors—Tärna kyrka samt sammanbindningslinien
utefter sjöarne emellan de två vägsträckor, hvarom fråga
är i nu förevarande framställning, då sjötrafiken befinnes otillräcklig, och
å norska sidan sträckan mellan riksgränsen och fjellstugan vid Umbugten,
å hvilken sträcka enligt meddelad upplysning nu endast finnes upparbetad
vinterväg. I detta sammanhang anser jag mig böra framhålla att, såsom

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o SO.

af väg- och vattenbyggnadsstyrelsen äfven påpekats, nyssnämnda sammanbindningslinie
utefter sjöarne äfvensom delar af vägen mellan Långvattnets
by och Tärna kyrka ej torde komma till stånd, derest, ej
statsbidrag till hela anläggningskostnaden beviljas. Enligt upplysning
från Norge är man der betänkt på att, om mötande väg bygges inom
Sverige, anlägga sommarväg från fjellstugan vid Umbugten till riksgränsen,
då nemligen öfverstå delen af stora Umevattnet från fjellstugan
och förbi Linsundet vid riksgränsen är grundt och isbelägges tidigare
än Stora Umevattnet i öfrigt. Landshöfdingen i Vesterbottens
län har med anledning af uppgiften om det ringa djupet i den öfverstå
delen af Störa Umevattnet meddelat, att denna del af sjön kan befaras
med båt hela sommaren med undantag af omkring en månad, då till
följd af torka lågvattenstånd råder.

På grund af den utredning, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Vesterbottens län förebragt rörande de ekonomiska förhållandena inom
de trakter, genom hvilka nu ifrågavarande väg är afsedd att framdragas,
och då anordnande af lämplig sommarvägsförbindelse med norska.kusten
för den stora del af Vesterbottens läns lappmarker, som här är i fråga,
uppenbarligen är åt allmänt intresse, anser jag i detta fall fullgiltiga skäl
föreligga att för vägens anläggning bevilja bidrag från vägbyggnadsfonden
utan iakttagande af vilkoret att statsbidraget ej må öfverstiga
två tredjedelar af kostnaden. Dylikt medgifvande bar, om ock under
olika förhållanden, af Riksdagen förut beviljats beträffande vägen mellan
Vistträsk och Glommersträsk samt vägen mellan Glommersträsk och
Ruskträsk. Såsom vilkor för medgifvande! torde, i likhet med hvad i
fråga om nyssberörda väganläggningar skett och Tärna kommun för
öfrigt redan erbjudit, böra föreskrifvas, att kommunen skall utan ersättning
upplåta ail för anläggningen behöflig, enskilde tillhörig eller åt

enskilde brukad jord. _ _

Vägens bredd lärer kunna begränsas till den i Wijnbladhs förslagupptagna,
3,o meter, särskild! med hänsyn dertill att den å norska sidan
mötande vägen knappast lärer komma att få ens denna bredd,
kommande vid sådant förhållande och då genom Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvandes i Vesterbottens län utslag den 24 juli 1896, hvilket
utslag enligt lemnadt bevis vunnit laga kraft, de väghallningsskyldige
i Tärna sockens väghållningsdistrikt redan fatt sig ålagdt att underhålla
nämnda väg till 3,6 meters bredd, någon kostnad för vägens underhåll
sålunda icke att drabba statsverket.

Kostnaden för väganläggningen har, såsom nämnts, under förutsättning
af att vägen bygges med 3,o meters bredd, beräknats till

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 86.

151,000. kronor och synes, såsom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
föreslagit, förutom det mindre belopp, som för arbetets påbörjande torde
komma att anvisas redan under innevarande år, lämpligen kunna fördelas
till utgående under fyra år, i hvilket fall vägen torde kunna blifva
färdig inom 1902 års slut.

Frågan om fastställelse af den för företaget uppgjorda planen liksom
om de närmare bestämmelser, som böra i afseende å arbetets utförande
meddelas, torde jag icke nu böra underställa Eders Kongl.
Maj:ts pröfning, utan inskränker jag mig för närvarande till att på grund
af det anförda hemställa, att Eders Kongl. Maj: t täcktes föreslå Riksdagen
medgifva,

att till anläggning af väg inom Vesterbottens län mellan Tärna och
sjön öfveruman och mellan Stora Umevattnet och riksgränsen anslagmå,
under ofvan angifna vilkor om kostnadsfri upplåtelse af mark,
kunna från af Riksdagen till vägbyggnader beviljade medel anvisas utan
iakttagande af det för vägbyggnadsfondens anlitande i allmänhet stadgade
vilkor att statsbidraget icke må utgå med högre belopp än två
tredjedelar af den för vägan läggningen beräknade kostnaden.

Hvad departementschefen sålunda hemstält, deruti
Statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen gilla samt befalde, att i enlighet
dermed nådig proposition skulle till Riksdagen aflåtas,
så lydande som bilaga till detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Pehr Thyselius.

Stockholm, K. L. Beckmans Boktryckeri, 1898*