Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

1

N:o 75.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter handlanden
L. M. Welander från Skilling ang d; gifven Stockholms
slott den 4 februari 1898.

I ett den 3 maj 1879 upprättadt testamente förordnade handlanden

Lars Magnus Welander från Skillingaryd och hans hustru Christina
Welander, att den af makarne, som den andra öfverlefde, skulle sitta i orub badt

bo af all makarnes egendom utan ringaste intrång af deras arfvingar.

Lars Magnus Welander afled den 9 januari 1890 utan att efterlemna

kända arfvingar. I den efter honom den den 26 mars samma år förrättade
bouppteckning upptogos boets tillgångar till sammanlagdt värde af 20,000
kronor, deri inberäknadt värdet af en från I * * * * * * * * * * * * * 15/m mantal Skillingaryd af söndrad,

till 6,000 kronor bevillningstaxerad bebyggd lägenhet, samt skul derna

till 12,825 kronor 93 öre, hvadan behållningen i boet vid Lars

Magnus Welanders död utgjorde 7,174 kronor 7 öre. Ofvanberörda mel lan

makarne upprättade testamente blef den 15 januari 1890 af enkan

Christina Welander i vederbörlig ordning be vakant och har efter delgif ning

med kammaradvokatfiskalsembetet, å Kongl. Maj:ts och kronans vägnar,
vunnit laga kraft.

Nu har i en till Kongl. Maj:t den 30 mars 1897 ingifven skrift

Christina Welander, numera omgift med förre skogshandlaren Carl Johans son

i Skillingaryd, i underdånighet anfört, att makarne Welander med

Bill. till Riksd. Prof. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 52 Höft. (N:is 75—77.) 1

2 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 75.

omförmälda testamente åsyftat att tillförsäkra den efterlefvande makan full
eganderätt till hela det gemensamma boet; att ordalagen i testamentet
emellertid ansetts ej fullt tydligt uttrycka denna afsigt, utan jemväl medgifva
den tolkning, att den efterlefvande makan blott skulle erhålla nyttjanderätt
under sin lifstid till den först aflidnas andel i boet; att sökanden
för ty hvarken kunnat få lagfart å boets fastighet eller genom inteckning
tillgodogöra sig dess värde; samt att detta för sökanden vore desto
mera hårdt och bekymmersamt, som hon sjelf genom sitt arbete, utan att
hennes förre man dertill bidragit, sammansparat alla de vid Lars Magnus
Welanders död i makarnes bo befintliga tillgångar, men numera till följd
af opåräknade förluster råkat i brydsamma ekonomiska omständigheter;
och har sökanden anhållit, att, derest Kongl. Maj:t skulle anse, att genom
testamentet, sådant det till ordalydelsen förelåge, sökandens rätt till hennes
aflidne mans hälft af boet endast vore nyttjanderätt, i nåder måtte
förklaras, att Kongl. Maj:t och kronan afstode från sin rätt till samma
hälft till förmån för sökanden. I berörda af sökanden gjorda framställning
har hennes bemälde man Carl Johansson instämt.

Till stöd för den underdåniga ansökningen har sökanden ytterligare
åberopat följande intyg, nemligen dels af gårdsegaren J. Jonasson i Skillingaryd
och förre nämndemannen Johannes Jönsson i Möllnarp, att de,
som bevittnat ifrågavarande mellan makarne Welander upprättade testamente,
på den ed, de vid vittnesförhör rörande samma testamentes lagliga
tillkomst den 6 maj 1879 aflagt, betygade, att båda makarne Welander
med testamentet afsett, att den efterlefvande af dem skulle erhålla hela
boets all såväl fasta som lösa egendom med full eganderätt, och att detta
så mycket mera varit Lars Magnus Welanders afsigt och önskan, som han
ej i någon väsentlig mån bidragit till förvärfvande af de tillgångar, som
funnits i boet, dels af ledamoten utaf Riksdagens Andra Kammare W.
Bengtsson jemte åtta andra i orten bosatta personer, att Lars Magnus
Welander på grund af sjukdom och åtskilliga andra förhållanden varit
alldeles oförmögen att arbeta och bidraga till boets uppehälle och förkofran;
att det varit sökanden, som genom sitt arbete med handel samt
restaurations- och hotellrörelse uppehållit boet och sammansparat de medel,
som vid hennes mans död funnits i boet, samt att sökanden under de senare
åren haft stora utbetalningar, som vållat henne svårigheter och bekymmer,
dels och af länsmannen i orten, att sökanden städse varit mycket
arbetsam och ordentlig samt iakttagit ett hedrande uppförande; att Lars
Magnus Welander under flera år före sin död varit sjuklig och icke kun -

3

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 75.

nät i någon väsentlig mån bidraga till boets förkofran; att sökanden under
åtskilliga år före mannens död personligen idkat handel, hållit spisning
för Jönköpings regementes officerscorps och innehaft jernvägshotell i Skillingaryd,
samt att den behållning, bouppteckningen efter Lars Magnus
Welander upptoge, sannolikt uppstått genom sökandens oförtrutna och förståndiga
arbete.

Med anledning af ansökningen har Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Jönköpings län afgifvit underdånigt utlåtande och dervid tillika öfverlemnat
inhemtadt yttrande från vederbörande kronofogde, deri denne, på
grund af hvad de trovärdiga och aktade personer, som bevittnat ifrågavarande
testamente, intygat, och då det vore allmänt bekant, ej mindre
att sökanden ensam genom sitt arbete förvärfvat makarnes gemensamma
egendom, än äfven att hon under de senare Åren utan eget förvållande
fått vidkännas stora förluster och derigenom bragts i trångmål, helst hon
varit utestängd från möjligheten att tillgodogöra sig boets fasta egendom,
tillstyrkt bifall till ansökningen, under uttalande tillika, att han ansåge
det vara mera än hårdt, om sökanden nu, då hon blifvit äldre och mindre
arbetsför, skulle beröfvas frukterna af sitt eget arbete.

För egen del har Kongl. Maj:ts befallningshafvande hemstält, att
Kongl. Maj:t måtte hos Riksdagen äska medgifvande dertill, att kronans
blifvande rätt till danaarf efter Lars Magnus Welander måtte eftergifvas
till förmån för sökanden.

Kammaradvokatfiskalsembetet, som jemväl blifvit öfver ansökningen
hördt, har i afgifvet utlåtande anfört, att frågan, huruvida kronan vore
berättigad till danaarf efter Lars Magnus Welander, eller, om genom
testamentet kronans rätt i detta afseende upphäfts, syntes kunna afgöras
endast genom domstols beslut, samt att, då rättegång härom emellertid ej
kunde anställas förr, än sökanden aflidit, men det på grund af hvad i
ärendet blifvit upplyst syntes vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande,
att sökanden finge med full eganderätt tillgodonjuta all den
egendom, som vid Lars Magnus Welanders död funnits i makarne
Welanders bo, embetet för sin dol biträdde Kongl. Maj:ts befallninghafvandes
förberörda hemställan.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kongl. Maj:t
härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att den rätt till danaarf, som kan
tillkomma kronan efter handlanden Lars Magnus Welander från Skillingaryd,
må på sökanden öfverlåtas.

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 75.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

Kong!,. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

5

Utdrag af protokollet öfver finansärenden, hållet inför Hans Maj: t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 februari 1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,

Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister -

Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister föredrog härefter:
En af förre skogshandlaren Carl Johanssons i Skillingaryd hustru
Christina Welander gjord underdånig ansökning, i hvilken bemälde Carl
Johansson instämt, att den rätt till danaarf, som kunde tillkomma kronan
efter sökandens förre man, handlanden Lars Magnus Welander från
Skillingaryd, måtte till sökandens förmån efterskänkas;

öfver hvilken ansökning ej mindre Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Jönköpings län än äfven kammaradvokatfiskalsembetet afgifvit infordradt
underdånigt utlåtande.

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 75.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit tillstyrkte
statsrådet, att Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition
föreslå Riksdagen att medgifva, att den rätt
till danaarf, som kunde tillkomma kronan efter handlanden
Lars Magnus Welander från Skillingaryd, måtte
på sökanden öfverlåtas.

Hans Maj:t Konungen behagade i nåder bifalla
hvad statsrådet sålunda tillstyrkt samt förordna, att
nådig proposition i ämnet skulle till Riksdagen aflåtas
af den lydelse, bilagan litt. — vid dettta protokoll
utvisar.

Ex protooollo
Hugo Malm.