Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

1

N:o 64.

Kongl. Ma.j:ts nådiga proposition till Riksdagen, med förslag till
lag med vissa bestämmelser angående enskilda banker,
som af stått från sedelutgifning srätt; gifven Stockholms
slott den 11 mars 1898.

Under åberopande af bilagda utdrag af i statsrådet och högsta
domstolen förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed jemlikt § 87
regeringsformen föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till
lag med vissa bestämmelser angående enskilda banker, som afstått
från sedelutgifningsrätt.

Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl. nåd och ynnest
städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 1 Samt. 1 Afd. 43 Höft.

1

2

Kongl. Maj ds Tsåd. Proposition N:o 64.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser angående enskilda banker, som afstått från

sedelutgifningsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

Vill enskild bank, som erhållit rätt att utgifva egna banksedlar,
afstå från sådan rätt, göre minst tre månader förut anmälan derom hos
chefen för finansdepartementet; och läte departementschefen ofördröjligen
kungöra anmälningen i allmänna tidningarna.

Har enskild bank, efter ty nu är sagdt, afstått från rätt att utgifva
egna banksedlar, ege banken förfoga öfver sina i allmänt förvar nedsatta
grundfondshypotek, dock med iakttagande att banken alltid skall
ega sådana tillgångar, hvarå enskild banks sedelutgifning må grundas,
till värde motsvarande beloppet af bankens utelöpande sedlar.

I öfrigt skall beträffande enskild bank, som afstått från sin
sedelutgifningsrätt, i tillämpliga delar lända till efterrättelse hvad om
enskild sedelutgifvande bank finnes stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1898.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

3

Utdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 22 januari
1898.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Efter gemensam beredning med chefen för justitiedepartementet
anförde departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister:

Då Eders Kongl. Maj:t till 1897 års Riksdag aflat proposition
med förslag till lag för Sveriges riksbank, förutsattes, att de enskilda
banker, som före utgången af sina löpande oktrojer komme att afstå
från sin sedelutgifningsrätt, i sammanhang dermed komme att ombilda
sig till bankaktiebolag. Enahanda uppfattning uttalades ock af den
senaste bankkomitén uti dess den 30 januari 1890 afgifna betänkande.
Man antog nemligen, att bankdelegarnes personliga ansvarighet icke
skulle bibehållas längre än sedelutgifningsrätten, som ju är den enda
förmån, de enskilda bankerna ega framför bankaktiebolagen. Några för -

4 Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

ändringar i eller tillägg till nådiga kungörelsen angående enskilda
banker med rätt att utgifva egna banksedlar den 12 juni 1874 ifrågasattes
derföre icke i sammanhang med den omförmälda nådiga propositionen,
då man antog, att de enskilda bankerna skulle fortlefva på
grundvalen af 1874 års kungörelse, tills de, såsom bankaktiebolag,
komme att lyda under den för dessa gällande lag af den 19 november 1886.

Sedan lagen för Sveriges riksbank den 12 sistlidne maj kungjorts,
har emellertid inträffat, att en enskild bank anmält sig ämna afstå från
sin sedelutgifningsrätt med bibehållande af delegarnes personliga ansvarighet;
och man har under hand sport, att äfven andra enskilda banker
ämna under den närmaste tiden afsåga sig eedelutgifningsrätten, men
låta med öfvergången till bankaktiebolagsformen anstå, vare sig ända
tills de gällande. oktrojerna med år 1903 gå till ända eller ock till någon
tidpunkt dessförinnan. Under denna öfvergångstid skulle således förekomma
en ny banktyp: enskild bank utan sedelutgifning, men med personlig
ansvarighet för delegarne. Från den peuninginsättande allmänhetens.
synpunkt kan mot tillvaron af sådan bank icke gerna vara något
att erinra, då densamma i den personliga ansvarigheten erbjuder en
säkerhet utöfver den, bankaktiebolagen lemna.

Det lärer emellertid vara erforderligt, att det genom lag förklaras,
att ofvanuämnda nådiga kungörelse, hvars rubrik redan angifver, att
den afser enskilda banker med sedelutgifningsrätt, likasom öfriga
stadganden rörande de enskilda sedelutgifvande bankerna äro i tillämpliga
delar fortfarande gällande för enskild bank, äfven sedan den afstått
från sin sedelutgifningsrätt.

I ett. hänseende bör dock nämnda kungörelse icke tillämpas på
sådan enskild bank, nemligen i fråga om skyldighet att redovisa grundfondshypotek
i värdehandlingar af vissa slag. Dessa grundfondshypotek
ufgöra visserligen icke omedelbart pant för sedlarne, men af bestämmelserna
i 1874 års kungörelse angående enskilda sedelutgifvande banker,
enligt hvilka bestämmelser, bland annat, grundfondshypoteken få, om
behofvet sådant kräfver, realiseras för att bereda tillgång till sedlarnes
infriande, framgår otvetydigt, att sagda grundfondshypotek äro afsedda
att i sin mån bilda ett underlag för sedelutgifningsrätten, hvilket äfven
styrkes deraf, att lagen angående bankaktiebolag den 23 november
1886 icke fordrar sfällandet af dylika hypotek. Det finnes vid sådant
förhållande tydligen ingen anledning, hvarföre enskild bank utan sedelutgifningsrätt
skall, i motsats till bankaktiebolagen, vara skyldig att
redovisa grundfondshypotek till högre belopp, än som må erfordras,
för att de ännu utelöpande sedlarne alltid skola motsvaras af valutor af

5

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

sådan beskaffenhet, § 26 i 1874 års kungörelse föreskrifver; och det
är af särskild vigt, att grundfondshypoteken icke efter sedelutgifningens
upphörande äro bundna, emedan dessa grundfondshypotek, på sätt min
företrädare i embetet vid anmälan af förut omförmälda förslag till lag
för Sveriges riksbank till statsrådsprotokollet den 9 januari 1897
erinrade, förutsatts komma att lemnas såsom pant för de krediter,
enskild bank, som afstått från sin sedelutgifning, är enligt lagen den
12 sistlidne maj berättigad att erhålla hos Sveriges riksbank. Dock
lärer det böra föreskrifvas, att rättigheten för sådan enskild bank att
förfoga öfver sina grundfondshypotek icke inträder förr än viss tid,
som lämpligen torde bestämmas till tre månader, förflutit efter det
afsägelsen af sedelutgifningsrätten blifvit hos chefen för finansdepartementet
anmäld, på det sedelinnehafvarne, hvilka genom kungörelser,
som departementschefen ofördröjligen låter utfärda, erhålla kännedom
om upphörande af bankens sedelutgifning, må blifva i tillfälle att, om
de så Önska, presentera sedlarne för inlösen, innan grundfondshypoteken
disponeras.

Föredragande departementschefen uppläste härpå ett i öfverensstämmelse
med de af honom nu uttalade åsigter upprättadt förslag till
lag med vissa bestämmelser angående enskilda banker, som afstått från
sedelutgifningsrätt, af den lydelse, bil. — vid detta protokoll utvisar;
och täcktes, på statsrådets hemställan, Hans Maj:t Konungen i nåder
förordna, att öfver berörda förslag högsta domstolens yttrande skulle,
för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler, genom note ur
protokollet inhemtas.

Ex protocollo:
Waldemar Boos.

6

Kong},. Majds Nåd. Proposition N:o 64.

Förslag

till

Lag

med vissa bestämmelser angående enskilda banker, som afstått från

sedelutgifningsrätt.

Härigenom förordnas som följer:

Vill enskild bank, som erhållit rätt att utgifva egna banksedlar,
afstå från sådan rätt, göre minst tre månader förut anmälan derom hos
chefen för finansdepartementet; och läte departementschefen ofördröjligen
kungöra anmälningen i allmänna tidningarna.

Har enskild bank, efter ty nu är sagdt, afstått från rätt att utgifva
egna banksedlar, ege banken förfoga öfver sina i allmänt förvar nedsatta
grundfondshypotek, dock med iakttagande att banken alltid skall
ega sådana tillgångar, hvarå enskild banks sedelutgifning må grundas,
till värde motsvarande beloppet af bankens utelöpande sedlar.

I öfrigt skall beträffande enskild bank, som afstått från sin sedelutgifningsrätt,
i tillämpliga delar lända till efterrättelse hvad om enskild
sedelutgifvande bank finnes stadgadt.

Denna lag skall träda i kraft den 1 juli 1898.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 64.

7

Utdrag af protokollet öfver ett lagärende, hållet uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol onsdagen den 2 februari 1898.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Ahlgren,

Herslow,

Norberg,

Lindbäck,

Hellström,

Billing,

Bohman.

T. f. byråchefen för lagärenden, revisionssekreteraren Hammarskjöld
föredrog i underdånighet utdrag af protokollet öfver finansärenden,
hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 22 nästlidne
januari, hvarmedelst, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmälde,
högsta domstolens yttrande inhemtats öfver upprättadt. förslag
till lag med vissa bestämmelser angående enskilda banker, som afstått
från sedelutgifningsrätt; varande berörda förslag bilagdt detta protokoll.

Enär icke något skäl syntes förefinnas dertill,
att enskild sedelutgifvande bank, som behölle sin sedelutgifningsrätt
till utgången af löpande oktroj, derefter,
då sagda rätt upphört, icke skulle få åtnjuta enahanda
förmån, som enligt förslaget skulle, i händelse enskild

8

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 64.

bank afstode från sedelutgifningsrätt, tillkomma banken
vid samma rätts upphörande, hemstälde justitieråden
Herslow, Hellström och Billing, huruvida icke
förslaget borde kompletteras med ett stadgande i berörda
syfte.

Högsta domstolens öfrige ledamöter lemnade förslaget
utan anmärkning.

Ex protocollo:

Erik Öländer.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N;o 64.

9

U tdrag af protokollet öfver finans ärenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 11 mars
1898.

N ärvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtheister,

Justitieråden: Glimstedt,

Carlson.

Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister anmälde i
underdånighet högsta domstolens yttrande öfver det enligt statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 22 sistlidne januari till högsta domstolen
remitterade förslag till lag med vissa bestämmelser angående
enskilda banker, som afstått från sedelutgifningsrätt.

Efter att hafva redogjort för nämnda förslag samt högsta domstolens
deröfver afgifna utlåtande, anförde departementschefen:

Tre ledamöter af högsta domstolen hafva hemstält, huruvida
icke förslaget borde kompletteras i det syfte, att enskild sedelutgifvande
bank, som behölle sin sedelutgifningsrätt till utgången af löpande oktroj,
Dill. till Riksd. Vrot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 43 Höft. 2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 64.

derefter, då sagda rätt upphört, skulle få åtnjuta enahanda förmån, som
enligt förslaget skulle, i händelse enskild bank afstode från sedelutgifningsrätt,
tillkomma banken vid samma rätts upphörande; men då det
lärer vara ovisst, huruvida någon enskild bank efter den enskilda sedelutgifningens
definitiva upphörande vid nu gällande oktrojs utgång kommer
att begära förnyad oktroj på grundvalen af 1874 års nådiga kungörelse
och den af desse ledamöter ifrågasatta lagbestämmelse sålunda
skulle afse ett fall, som tilläfventyrs aldrig inträffar, finner jag mig
icke för närvarande ega anledning ingå i närmare pröfning af frågan
om meddelandet af en sådan lagbestämmelse, utan hemställer jag, att det
ifrågavarande lagförslaget, hvilket af högsta domstolens fleste ledamöter
lemnats utan anmärkning, måtte, i oförändradt skick, jemlikt § 87
regeringsformen föreläggas Riksdagen till antagande.

Med bifall till denna af statsrådets öfrige ledamöter
biträdda hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen
i nåder förordna, att till Riksdagen skulle aflåtas
nådig proposition i ämnet af den lydelse, bilagan litt.
— vid detta protokoll utvisar.

Ex protocollo:

Hjalmar Rettig.

STOCKHOLM, ISAAC MARCU8’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.