Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

1

N:o 53.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående upphörande
af den i Skåne, Halland och Blekinge utgående
helgonskyld; gifven Stockholms slott den 31 december 1897.

Under åberopande af bifogade utdrag af statsrådsprotokollet öfver
ecklesiastikärenden för denna dag vill Kongl. Maj:t härmed föreslå Riksdagen
att besluta:

l:o) att den i Skåne, Halland och Blekinge utgående helgonskyld skall
från och med år 1900 upphöra att utgå;

2:o) att, der helgonskyld eller ersättning derför med visst bestämdt
belopp enligt faststäld lönereglei-ing ingår i presterskapets aflöning, godtgörelse
skall presterskapet beredas af presterskapets löneregleringsfond, men
i annat fall vid löneregleringsbestämmelserna förblifva; samt

•ko) att, beträffande den i öfrigt utgående helgonskyld, det åligger församlingarna
att hålla nuvarande tjensteinnehafvare skadeslösa för den minskning
i aflöningsförmåner, som uppstår genom helgonskyldens upphörande.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahallas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all kongl.
nåd och ynnest städse välbevågen.

OSCAR.

G. F. Gilljam.

Bill. till. infall. Prot. 1S98. 1 Sami. 1 Afd. 34 Haft. (N:o 53, 54.)

o

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53,

Utdrag af protokollet öfver ecklesiastikärenden, hållet inför Hans
Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 31
december 1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Akerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna och

grefve Wachtmeister.

Föredrog departementschefen, statsrådet Gilljam, efter gemensam beredning
med” statsrådet och chefen för finansdepartementet:

Riksdagens skrifvelse den 6 maj 1891 angående upphörande af den
i Skåne, Halland och Blekinge utgående helgonskyld.

Departementschefen yttrade:

Sedan inom Riksdagen förslag väckts, dels att den inom Lunds stift
och Halland utgående helgonskylden måtte, der den icke ingått i presterskapets
aflöning, helt och hållet upphöra att utgå, dels ock om föranstaltande
af en utredning i samma syfte, har Riksdagen uti ofvanberörda
skrifvelse, med anförande, att, da de uraldriga skatteförhallandena inom
vårt land, såvidt möjligt, borde ordnas, frågan om upphörande af den inom
ofvannämnda landsdelar utgående helgonskylden icke borde undanskjutas,
att ett afskaffande af ifrågavarande, i äldre tider till presterskapets och
klockares aflöning utgående, men sedermera äfven till andra med dess
ursprungliga bestämmelse jemförliga ändamål anvisade skatt vissei ligen

Kong1. Maj:ts Nåd. Proposition No 53.

o

icke torde kunna ega rum utan att måhända i dess ställe andra afgifter
pålades, men att denna fråga i allt fall syntes kräfva en i antydda syfte
verkstäld utredning, i underdånighet anhållit, att Eders Kongl. Maj:t täcktes
låta verkställa en utredning, om och under Indika vilkor den i Lunds stift
och Halland utgående heigonskylden kunde upphöra att utgå, samt derefter
hos Riksdagen göra den framställning i ämnet, hvartill förhållandena
kunde befinnas föranleda.

1 anledning häraf anbefalde Eders Kongl. Maj:t genom nådig remiss
den 5 juni 1891 kammarkollegium att i detta ärende, efter vederbörandes
hörande, inkomma med underdånigt utlåtande. Kammarkollegium har
satt vederbörande kyrkoförsamlingar samt öfriga, hvilkas rätt kunde anses
vara af frågan beroende, i tillfälle att deruti sig yttra, ehuru endast en del
häraf sig begagnat, äfvensom infordrat underdåniga utlåtanden af domkapitlen
i Lund och Göteborg samt Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Kristianstads, Malmöhus, Blekinge och Hallands län, hvilka senare embetsmyndigheter
jemväl öfverlemnat åtskilliga uppgifter angående helgonskyld^!
i de särskilda församlingarna in. in. äfvensom yttranden, afgifna af en del
länsmän och kronofogdar. För resultatet af den utredning, som sålunda
åvägabragts, anhåller jag nu att med ledning af kammarkollegii den 29
november 1895 afgifna utlåtande få redogöra.

Redan under katolska tiden utgick helgonskyld (helneskyld) till såvälHelrJon^yiden
prester som degner (klockare) i Skåne, Halland och Blekinge; ett af erke-14™7’''"19’"’™
biskop Birger år 1503 utfärdadt bref innehåller i detta afseende ått, sedan
kyrkoherden i Arrie Morten Boesön tillkännagifvit, det några hans socknemän
icke velat gifva honom den rätta »sognerente», »å satt landemöde i
Lund, eftter de gamle danne mänds sigelse, som tillforne hafde waarit i
dom och rette i samme sag för Arche-Bisp Tue och Arche-Bisp Jens»,
afsagts följande, af erkebiskopen i Lunds domkapitel faststälda dom, »att
hvar 2 hedske waar siddendis med adskild disk och dug, och hafde skild
ager och eng, huus och grund, och huer weed sin jord och adskillige ager
åt plöije och erie, och atskillige enge åt sina och brage, huer eftter sin
willie, och sig till nytte, de skulle giöre och gifwe deris sognepraster och
degne tho hellneskylder, och som de ere fleere åt tage deris sogneredsell
till dennem, saa bör dem och åt giöre tuende helneskylder redsell igien.
Desligeste ochsaa giörende bönder tuende helneskylder, som haftwe tuende
gaarder under sig och bruger ager och eng; och gifwer till jorddrotten
tuende landgilder; men huor 2 bönder sidde i een gaard och den ene
laaner den andre nogen ager eller eng for willie eller wenskabs skyld; de
giöre icke liden een helnedsskyld». I den efter reformationen utfärdade

4

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

danska kyrkoordinantien af den 14 juni 1539 tillförsäkrades prester och
klockare att fortfarande få uppbära hvad de i biskoparnes tider åtnjutit,
således äfven helgonskylden, hvilken enligt en nådig förordning af den 1
oktober samma år skulle utgå till klockarne i Skåne med 2 skäppor af
hvarje »sognemand»; och har uti den med anledning af Fredrik II:s bref
den 11 augusti 1569 upprättade så kallade Lunds stifts landebok för de
flesta socknar i Skåne, Halland och Blekinge under rubrik: »reditus pastoris»
och »reditus seditui» upptagits bland annat den presten och klockaren
tillkommande helgonskyld antingen med en summa för socknen i dess helhet
eller med det belopp, som utgick från hvarje helgonskyldspligtig egendom
(gaard, mand, någon gång qvarn eller fästa) inom socknen.

Vid föreningen med Sverige blefvo prester och klockare i förenämnda
landskap ej allenast genom fredsfördragen utan äfven genom Malmö recess
och särskilda resolutioner tillförsäkrade att fortfarande få uppbära sina
gamla inkomster, deribland således äfven helgonskylden; och har denna
rättighet sedermera vid upprepade tillfällen blifvit bekräftad. Så innehålla
8 och 15 punkterna af kongl. förordningen den 16 oktober 1723 angående
skånska presterskapets uppbörd af deras åhörare, hvilken blifvit stadfästad
i presterskapets privilegier af samma dag, att presterskap och klockare
finge bibehålla helgonskylden i de socknar, hvarest densamma bevisligen
af ålder utgått samt ej blifvit afskaffad; och i Kongl. Maj:ts stadfästelse
den 9 juni 1747 på den emellan presterskapet och allmogen i Blekinge
träffade förening om presträttigheterna stadgades dels i 11 punkten, att
de socknar, hvilka förut utgjort helgonskyld till presterskapet, fortfarande
skulle erlägga densamma, dock efter skedd öfverenskommelse mot befrielse
från deltagande i prestgårdsbyggnad, dels i 13 punkten, att, då klockarne
hade i uppdrag att jemte det de förrättade klockareembetet jemväl undervisa
ungdomen, den så kallade helgonskylden fortfarande skulle utgå i de
församlingar, der sådan från gamla tider blifvit till dem erlagd, hvaremot
i de socknar, der någon helgonskyld icke erlades, i stället skulle utgöras
den så kallade klockareskäppan af hvart hemman, litet eller stort, efter
numren.

Den till presterskapet anslagna helgonskylden synes hafva blifvit redan
tidigt afskaffad i många församlingar, men utgjordes i åtskilliga ännu
vid den tid, då genom nådiga förordningen den 11 juli 1862 en allmän
reglering af presterskapets löner påbjöds. I sagda förordning namnes helgoskylden
ej särskild^ men har meningen tydligen varit, att densamma skulle,
för den tid löneregleringarna blefve gällande, jemte tionden och öfriga
jorden åliggande utskylder till presterskapet, utbytas mot andra utgifter,

Kong]. Mcij.ts Nåd. Proposition N:o 53. 5

fördelade efter de i nämnda förordning för sistberörda utskylder angifna
grunder.

Den klockaren tillkommande helgonskyld uppbars af honom ej alle- Klo^arenast
för hans verksamhet till kyrkotjenstens, särskilt kyrkosångens upp-sfvZ/ölandt
rätthållande, utan äfven för den undervisning, han hade till åliggande att m stadslemna
socknens barn. Redan tidigt hade emellertid åtskilliga klockaresysslor skplo,nnjemte
dermed förenade inkomster blifvit disponerade för stadsskolornas behof;
så stadgades i kyrkoordinantien af år 1539, att de landtsocknar, som
lågo nära köpstäderna, skulle taga sig »sognedegner » af skolorna och låta
dem till hjelp vid studierna få uppbära den vanliga räntan, deribland helgonskylden,
och i nådigt bref den 24 mars 1568, att, då mångenstädes uti
Skåne socknemännen uti socknar närmare städerna icke ville hafva »degner»
af skolorna, såsom ordinantien utvisade, utan sjelfve togo till degner hvilka
de behagade, somlige alldeles olärde och oduglige att undervisa socknens
ungdom i deras barnalärdom och att göra vederbörlig tjenst i kyrkan, så
skulle, när de »landsdegner», som befunnes i någon socken, belägen 2 mil
nära städerna, doge eller på annat sätt komme från socknarne, ditsändas
personer från skolorna i närmaste städer, att superintendent och skolmästare
borde hafva inseende deröfver, att i socknarne tillsattes personer, som
voro så lärde och förståndige, att de kunde göra den tjenst, som ålåge en
degig samt undervisa ungdomen, och att socknemännen skulle till dessa
personer utgöra den årliga ränta, som tillkomme en degn efter ordinantien.
Detta tillvägagångssätt hade dock den olägenhet med: sig, att ej endast
lärjungarne i skolorna blefvo försummade, utan äfven församlingarna
kommo i saknad af nödig betjening till sina hemmavarande barns underviol^,
hvarför den förändring snart vidtogs, att skolorna i stället för att
utskicka sina disciplar till socknarne, vanligen läto förrätta klockaretjensten
genom särskilda substituter, hvilka erhöllo eu del af klockarelönen, hvaremot
återstoden, särskilt helgonskylden, tillföll skolorna och af dem användes
dels till aflöning åt lärare, dels till understöd åt disciplar.

För klockarne, som, äfven efter föreningen med Sverige, jemte tjenst
i kyrkan, fortfarande hade att ombesörja barnundervisningen i församlingen,
utgjorde helgonskylden en ganska väsentlig de! af deras inkomst. Från de
församlingar, hvilkas klockaresysslor disponerats för stadsskolornas behof,
utgjordes denna utskyld liksom under danska tiden, helt eller delvis, till
skolorna, hvilka vanligen ombesörjde klockaretjenstens uppehållande genom
af dem särskildt aflönadc substituter, men blef det snart regel, att nämnda
församlingar sjclfva i vanlig ordning, utan att skolorna hade något att
dermed skaffa, tillsatte klockare, hvilka, ehuru i viss mån fortfarande be -

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

traktade såsom substituter under skolorna, fingo sig tillerkänd en bestämd
del af klockarelönen, då återstoden, vanligen helgonskylden, af församlingarna
utgjordes såsom understöd åt stadsskolorna.

Genom § 63 i nådiga resolutionen på städernas allmänna besvär den
12 april 1739 förordnades, att, då de klockare, som bodde närmast städerna,
måste lemna hela helgonskylden till skolorna, men de från städerna
aflägsnare boende åtnjöte densamma oafkortad, landshöfdingarne i Skåne
och konsistorium skulle med vissa deputerade af alla fyra stånden sammanträda
i orten och, sedan vederbörande blifvit hörde, åtminstone inom
1739 års slut till Kongl. Maj:t inkomma med projekt, huru till eu jemnlikhets
erhållande mellan klockarne uti spanmålsleveransen, det qvantum,
som vore anslaget skolorna in natura, kunde indelas proportionaliter på
samtliga klockarne i Skåne, på det såväl den ene som den andre måtte
hafva sitt uppehälle. Den så kallade jemkningskommissionen afgaf den 11
mars 1740 betänkande angående nämnda förrättning, men den 27 april
1742 beslöt Kongl. Maj:t, att, då en dylik jemkning icke kunde verkställas
utan att någon lede i sin rätt, helgonskylden skulle ställas på gammal fot,
som den varit före år 1719 och af ålder. Helgonskylden uppbars sålunda
fortfarande från en del socknar till hufvudsaklig del af stadsskolorna.

Klockare- Sedan fråga väckts om inrättande af ett gymnasium i Lunds stift,
hdå9ierfötande samt domkapitlet i Lund, som fått i uppdrag att utreda, huruvida och till
till lands för -hvilket belopp klockarnes spanmålslöner skulle kunna användas såsom en
samlingarna. fon(j fgr ep dylikt gymnasium, föreslagit, att för ändamålet skulle disponeras,
utom hvad förut till skolorna anslagits, ytterligare 1,047 tunnor
korn af helgonskylden, deraf 509 tunnor från Malmöhus län, 479 tunnor
från Kristianstads län och 59 tunnor från Blekinge län, blef detta förslag
gilladt af Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 9 december 1836, som tilllika
anbefalde upprättandet af en katedralskola i Lund; men sedan åtskilliga
församlingar och innehafvare af patronatsrätt häremot i underdånighet
erinrat, att församlingarna borde bibehållas vid denna helgonskyld,
hvilken vore erforderlig dels till klockarnes aflöning, dels till sockenskolornas
behof, och Rikets Ständer medgifvit, att, med afseende på den
stora vigten af folkskoleväsendets förbättring, de församlingar, som ville
använda helgonskylden till folkundervisningens främjande, finge återbekomma
densamma, så förordnade Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 27
juli 1840, att de församlingar, af hvilkas helgonskyldskorn påräknats bidrag
till katedralskolan i Lund, borde, såvidt de förbunde sig att uteslutande
till folkundervisningens främjande inom församlingarna använda
förutnämnda bidrag af ifrågavarande spanmål, bibehållas vid oqvald be -

Kanal. Majds Nåd. Proposition N:o 53.

7

sittning af detsamma, till följd hvaraf denna till indragning ifrågasatta del^.-Ae^. åuraf
helgonskylden på åtskilliga ställen fått af klockarne bibehållas mot del- *‘„n

tagande i undervisningen i folkskolorna, men på andra ställen anslagits
till folkundervisningen.

De inom 2 mil från städerna belägna församlingar, från hvilka helgonskyld
sedan gammalt utgått till vissa stadsskolor inom Lunds stift och
Halland, önskade nu, att jemväl denna helgonskyld skulle återställas till
deras disposition, och uti underdånig skrifvelse den 19 juli 1854 anmälde
Rikets då församlade Ständer, att de för sin del beslutat, det berörda helgonskyld
borde från skolorna skiljas och till församlingarna återgå, med
förbindelse för dessa att, angående helgonskyldens framtida användande,
till vederbörande konsistorier afgifva förslag, hvilka derefter borde af dessa,
jemte eget yttrande, till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning insändas.

Sedan från församlingarna inkommit underdåniga förslag till användande
af denna helgonskyld, som inom Lunds stift utgjorde 25 tunnor
18 kappar råg, 1,323 tunnor 611/i6 kappar korn, 6 kappar rågmjöl, 6 kappar
kornmjöl, 3 L// smör och 1 riksdaler 42 skillingar i penningar, samt
uti Halland 96 tunnor 8 % kappar korn och 5 tunnor 8 kappar hafre,
meddelade Kongl. Maj:t genom nådiga bref den 17 september 1856 och
den 26 februari 1858 bestämmelser om det sätt, hvarpå nämnda helgonskyld
i de olika församlingarna skulle användas till deras egna behof i
öfverensstämmelse med det ursprungliga ändamålet, nemligen dels till
klockaren, stundom med skyldighet för honom att deltaga i barnundervisningen
eller blifva organist, dels till organisten, dels ock till undervisningsväsendet,
antingen utan särskild disposition eller för bestämdt ändamål
såsom skollärares aflöning, anskaffande af skolmateriel in. m., hvarjemte
föreskrefs, att i de fall, der beslut endast tillsvidare fattats om helgonskyldens
användande, de nya beslut, som kunde ifrågakomma, skulle underställas
Kongl. Maj:ts nådiga pröfning, hvilket dock ej synes hafva skett,
äfvensom, beträffande sättet för helgonskyldens utgörande, att lösen för
den till församlingarna återgående helgonskylden skulle, såvida icke vederbörande
derutinnan särskildt öfverenskomme, jemlikt stadgandet i nådiga
kungörelsen den 11 maj 1855 angående sättet för grundräntors och kronotiondes
utgörande utgå efter medelmarkegångspris.

Med förmälan att genom förberörda åtgärder de församlingar, från
hvilka helgonskyld utginge, visserligen blifvit så till vida likstälda, att
klockarehelgonskylden inom dem alla Ange användas för sin ursprungliga
bestämmelse, men att, i afseende på dispositionen inom den sålunda bestämda
gränsen, för de församlingar, från hvilka helgonskylden varit till
stadsskolorna anvisad, en möjlighet blifvit beredd att. med inkomsten deraf

8

Kongl. Maj:In Nåd. Proposition N:o 53.

Ki.-heig. aner-kunna minska bidragen till folkskolan, samt att de öfriga församlingarna

^/örlmJa.1 nu äfven önskade komma i åtnjutande af denna förmån, hemstälde Riksdagen
uti underdånig skrifvelse den 24 maj 1875, att Eders Kongl. Maj:t
täcktes taga i öfvervägande om och i hvilken mån vederbörande församlingar
kunde medgifvas rättighet att sjelfva förfoga öfver den helgonskyld,
som af församlingarna utginge till klockarne, med vilkor dock att denna
afgift skulle användas för det med densamma ursprungligen afsedda ändamål,
kyrkotjenstens uppehållande och barnens undervisning, äfvensom att
Eders Kongl. Maj:t måtte i nåder tillse, om och huruvida i de församlingar,
der ett sådant förfogande öfver helgonskylden kunde komma att föranleda
minskning i klockarens lön, pastoratet i dess helhet måtte kunna
tillförbindas att efter samma grund emellan församlingarna, hvarefter helgonskylden
från början utgått, ersätta denna förlust till de klockare, hvilka
redan erhållit fullmakt å tjensten vid den tid, då nådigt beslut i fråga om
dispositionsrätten öfver helgonskylden på föreslaget sätt kunde komma att
träda i verksamhet.

Sedan vederbörande blifvit hörde öfver berörda framställning, föreslog
Eders Kongl. Maj:t vid 1878 års riksdag uti nådig proposition angående
förändrade bestämmelser för klockarnes aflöning, att i församlingar, der
lönereglering i enlighet med föreslagna grunder blifvit verkstäld och begynt
tillämpas, församlingarna skulle ega att, derest enligt dittills gällande
bestämmelser klockaren uppburit helgonskyld, använda denna till kyrkotjenstens
uppehållande och folkundervisningens behof.

Denna proposition blef ej af Riksdagen bifallen, men år 1883 antog
Riksdagen för sin del ett förändradt förslag till ordnande af klockarnes
löneinkomster, och utfärdades, sedan kyrkomötet biträdt detsamma, i öfverensstämmelse
dermed nådiga kungörelsen den 2 november samma år af innehåll,
bland annat, att hvarje kyrkoförsamling, der klockarens löneförmåner
icke redan blifvit ordnade i full öfverensstämmelse med de i kungörelsen
stadgade grunder, skulle före 1886 års utgång å kyrkostämma verkställa
sådan lönereglering, att, der helgonskyld inginge bland klockarens löneförmåner,
dervid finge, så framt icke annorlunda beslutades, förblifva, dock
att denna utskyld då skulle jemlikt 4 § omsättas och utgå i penningar,
dervid till grund för omsättningen skulle läggas medeltalet af medelmarkegångsprisen
i länet för de tio åren 1874—1883, samt att församling, hvars
klockare enligt vidtagen lönereglering icke vidare komme att åtnjuta helgonskyld,
egde använda denna till uppehållande i öfrigt af kyrkotjensten
eller till folkundervisningens behof.

öfver klockarehelgonskylden, som numera är anslagen endast till församlingarnas
egna ändamål, hafva dessa således erhållit en i så måtto fri

9

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 53.

dispositionsrätt, att de ega besluta om dess användande ej endast till lönKi.-Mg. återåt
klockaren eller organisten utan äfven, sedan klockarens skyldighet att ^rs-llna1.1
deltaga i barnundervisningen nästan helt och hållet upphört, till uppehållande
af kyrkotjensten i öfrigt eller till folkundervisningens behof.

Deremot synes man ej hafva åsyftat att genom ofvanberörda lagstiftningsåtgärder
gifva församlingarna lagligt berättigande att besluta om helgonskyldens
användande för andra ändamål än de ofvan angifna eller om
dess totala upphörande, utan hafva de beslut, som i sådant syfte fattats,
blifvit, der besvär mot desamma anförts, af vederbörande myndigheter
upp häfd a.

Denna inskränkning har inom Riksdagen framkallat flera förslag
i syfte att få helgonskylden, som utginge efter föråldrade grunder, helt
afskaffad, hvilka förslag jemväl i så måtto vunnit Riksdagens godkännande,
att Riksdagen uti den underdåniga skrifvelse, som legat till grund
för förevarande undersökning, anhållit, att Eders Kongl. Maj:t måtte låta
verkställa utredning, om och under hvilka vilkor nämnda utskyld kunde
upphöra att utgå.

Såsom ofvan angifvits, upptager Lunds Stifts Landebok för de flesta Huru och till
socknar i Skåne, Halland och Blekinge den såväl presten som klockaren heU/tnsky°den
tillkommande helgonskyld antingen med en summa för socknen i dess hel- utgår m. m.
het eller med det belopp, som skulle utgå från hvarje helgonskyldspligtig
egendom inom socknen. För bestämmande af beloppet af den från de
särskilda socknarne utgående helgonskylden lemna nämnda landebok och
för Skåne 1671 års jordrefningshandlingar ännu den hufvudsakliga vägledningen
i tvifvelaktiga fall. Fördelningen af helgonskylden på de särskilda
egendomärne inom socknen har deremot undergått större förändringar.

Redan genom nådiga resolutionen den 12 december 1693 på allmogens
i Oxie, Skytts och Yemmenhögs härad besvär föreskref Kongl. Maj:t, att
helgonskylden skulle svara mot hemmanens storlek, så att icke lika mycket
finge utkräfvas af 1/i som af ett helt hemman, och sedan biskop Steuch
å skolebetjenternas i Skåne vägnar klagat, hurusom deras löner blifvit
mycket förminskade derigenom, att helgonskylden icke såsom förut erlades
uti ett visst qvantum utan på grund af nådiga resolutionen den 12 december
1693 efter hemmanens storlek, samt kammarkollegium uti afgifvet
utlåtande anfört, att det öfverensstämde med förberörda resolution, att
presterskapet oafkortadt borde njuta så mycket, som de af ålder under
denna titel åtnjutit, hvadan sjelfva summan således borde blifva oförmin Uih.

till lliksd. Prof. 1898. 1 band. 1 Afd. 34 Häft. 2

10

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 53.

Huru och till skad men fördelas så, att ett helt hemman komme att gifva mera än ett

hvad hd. ett hälft mera än ett fjerdedel och så proportionaliter, uppdrog

Kongl. Maj:t genom nådigt bref den 18 februari 1698, efter kollega förslag,
åt generalguvernören Wellingk att låta författa en viss proportionerad
fördelning hemmanen emellan, efter deras egor och storlek, till utgörande
af helgonskylden i de socknar, som af forna tider varit underkastade
denna utlaga.

Genom § 8 i kongl. förordningen den 16 oktober 1723 angående
skånska presterskapets uppbörd af deras åhörare föreskrefs likaledes, att
vederbörande häradshöfding i allmogens närvaro skulle ransaka angående
helgonskylden och derefter afgifva sitt betänkande till landshöfdingen i
orten,: uppå hvilkens framställning Kongl. Haj:t sedermera i frågan ville
sig utlåta. I anledning häraf inkommo åtskilliga socknar i Skåne med
ansökningar, att helgonskylden, som vore ojemnt fördelad på hemmanen,
måtte blifva rättad och jeinkad dem emellan till en proportionerad utgift,
och förklarade Kongl. Maj:t i bref till dess befallningshafvande i Kristianstads
län den 16 juni 1729, att i de socknar, der helgonskyld med rätta
borde utgå, grunden till dess fördelning borde tagas af tiondesättningen.
Sedan genom förutnämnda nådiga bref den 27 april 1742, som närmast
afsåg jemkning socknarna emellan af den till stadsskolorna utgående
helgonskylden, blifvit stadgadt, att nämnda utskyld skulle återställas på
gammal fot som den varit före år 1719 samt att hvarje försök till ändring
eller jemkning deruti skulle vara förbjudet, synes emellertid den uppfattning
åtminstone till en tid hafva gjort sig gällande, att ej heller jemkning
af helgonskylden inom socknarne vidare finge ega rum, såsom bland
annat framgår af Kongl. Maj:ts nådiga resolution den 17 januari 1793
uppå en anhållan af allmogen i Luggude härad om helgonsky Idens fördelning
mellan hemmanen efter deras storlek.

Beträffande sättet för utgörandet af helgonskylden, synas andra bestämmelser;
ej hafva meddelats än att, på sätt ofvan anförts, dels genom
nådiga brefvet den 17 september 1856 bestämts, att lösen för den från
stadsskolorna till församlingarna återgående helgonskylden skulle, såvida
icke vederbörande derutinnan annorlunda öfverenskomme, jemlikt stadgandet
i nådiga kungörelsen den 11 maj 1855 angående sättet för grundräntors
och kronotiondes utgörande, utgå efter medelmarkegångs-pris,
dels genom nådiga kungörelsen den 2 november 1883 angående allmänt
ordnande af klockarnes löneinkomster att, der helgonskyld vid ny
lönereglering bibehölles för klockare, densamma skulle omsättas och utgå
i penningar, dervid till grund för omsättningen skulle läggas medeltalet
af medehnarkegångsprisen i länet för de tio åren 1874—1883.

11

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

Prester skåpets helgonskyld utgår visserligen ännu såsom af
en eller annan församling, der lönereglering på grund af nåd
ningen den 11 juli 1862 ej börjat tillämpas, men vid de löneregleringar,
som verkstälts gå grund af nämnda förordning, synes helgonskyld i gammal
form hafva bibehållits endast för kyrkoherden i Gammalstorps och Ysane
församlingars pastorat, hvilken, enligt nådig resolution den 21 december
1868, utöfver öfriga honom tillerkända löneförmåner, fortfarande eger uppbära
helgonskylden, utgörande 106,2 kubikfot korn från Gammalstorps
och 76,17 kubikfot från Ysane socken. I öfriga församlingar åter, der
helgonskyld utgått till presterskapet, har densamma vid nämnda löneregleringar
antingen helt afskaffats, såsom i Mjellby enligt nådig resolution
den 15 december 1865 mot skyldighet för församlingen att öfvertaga en
del af byggnadsskyldigheten å prestgården, eller ock blifvit omsatt och
fördelad efter de i nådiga brefvet den 11 juli 1862 stadgade grunder, antingen
särskildt för sig (Östra Kjerstorp) eller tillsammans med tionden
och öfriga jorden åliggande utskylder till presterskapet.

Beträffande klockarehelgonskylden synes densamma efter Lunds stifts
landebok och öfriga handlingar i äldre tider hafva utgjorts inom flertalet
församlingar i Skåne, Halland och Blekinge. I flera församlingar har
emellertid denna utlaga efter hand upphört att erläggas, i åtskilliga församlingar
utan att upplysning lemnats af hvad anledning eller genom
hvithet beslut så skett, men vanligen på grund af beslut å kyrkostämma
i samband med lönereglering eller eljest, hvilka beslut ej blifvit öfverklagade
och af sådan anledning fått lända till efterrättelse; hvarjemte
helgonskylden i Balkåkra och Rebbelberga församlingar anslagits till komministern
derstädes och sedermera ingått i den för presterskapet inom
pastoratet verkstälda lönereglering. Enligt kammarkollegii uppgift utgår
klockarehelgonskyld numera från 394 församlingar. I Kristianstads län
utgår densamma i Engelholms stadsförsamling samt i 127 af länets 143
landsförsamlingar och erlägges nämnda helgonskyld till skolväsendet i 66
församlingar (i 36 endast delvis) med ett beräknadt värde af 9,094 kronor
49 öre, till klockaren eller organisten i 94 församlingar (i 38 endast delvis)
med ett beräknadt värde af 13,510 kronor 86 öre, jemte 3,3 hektoliter
humle och 1 köräcka från Oraby till Ystad, samt till kyrkotjensten i öfrigt
i 5 församlingar (i 2 endast delvis) med ett beräknadt värde af 574 kronor
74 öre. I Malmöhus län utgår klockarehelgonskyld i samtliga landsförsamlingar
utom 22. Densamma erlägges till skolväsendet i 122 församlingar
(i 29 endast delvis) med ett beräknadt värde af 16,968 kronor 66 öre, till
klockaren eller organisten i 122 församlingar (i 31 endast delvis) med ett
beräknadt värde af 17,578 kronor 80 öre, samt till kyrkotjensten i öfrigt

gammalt i Huru och tia
iga förord-*00? M: h.dgl

ö gk. ntnari

12

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

Huru och till i 8 församlingar (i 4 endast delvis) med ett beräknadt värde af 607 krohv"l!>utgår9"nor
68 öre. I Hallands län utgår klockarehelgonskyld endast i 41 af
länets 86 landsförsamlingar. Densamma erlägges till skolväsendet i 13
församlingar (i en endast delvis) med ett beräknadt värde af 849 kronor
31 öre; till klockaren eller organisten i 27 församlingar (i en endast delvis)
med ett beräknadt värde af 3,235 kronor 83 öre samt till kyrkotjensten
i öfrigt i 2 församlingar med ett beräknadt värde af 206 kronor 50 öre.
I Blekinge län utgår klockarehelgonskyld eller klockareskäppa endast i 13
församlingar med ett beräknadt värde af 2,054 kronor 20 öre. Denna utskyld,
som för närvarande utgår till klockare eller organist, har i 8 af dessa
församlingar (Augerum, Edestad, Förkärla, Hjortsberga, Listerby, Lösen,
Thorhamn och Tjurkö) betraktats uteslutande såsom klockareskäppa samt
kommer derför också att upphöra, så snart ny klockarelönereglering enligt
nådiga kungörelsen den 2 november 1883 träd! i kraft. Ifrågavarande
utlaga synes deremot hafva ansetts såsom helgonskyld ej allenast i Jemshög,
hvarest enligt bestämmelserna i nådiga resolutionen den 23 oktober
1868 angående lönereglering för kyrkobetjeningen inom församlingen såsom
lön åt klockaren utgöres, bland annat, af innehafvare utaf jordbruksfastigheter
72 kubikfot 4 kannor spannmål, hälften råg och hälften korn,
med ett beräknadt värde af 150 kronor 73 öre, utan äfven i Eringsboda,
Mjellby, Mörrum och Tving, inom hvilka fyra senare församlingar denna
utlaga med ett beräknadt värde af 885 kronor 56 öre bibehållits vid ny
lönereglering enligt nämnda kungörelse och dervid anslagits i Tving till
församlingens förmån samt i de öfriga till klockaren.

Klockarehelgonskyld utgår således med tillsammans 63,663 kronor 16
öre, jemte 3,3 hektoliter humle och en köräcka från Öraby till Ystad, deraf
erlägges till skolväsendet 26,912 kronor 46 öre, till klockare eller organist
35,361 kronor 78 öre jemte ofvannämnda naturaprestationer och till kyrkotjensten
i öfrigt 1,388 kronor 92 öre.

Vidare inhemtas af handlingarna:

att den till skolväsendet samt till »kyrkotjensten i öfrigt» anslagna
helgonskylden i några församlingar är anvisad till lön åt viss skollärare
eller åt den lägre kyrkobetjeningen (ringare, belgtrampare etc.), men i
regel ingår till församlingarnas skol- och kyrkokassor, vanligen utan särskild
disposition;

att i de församlingar, der helgonskyld nu utgår till klockare eller
organist, denna utlaga, såvidt ny lönereglering enligt nådiga kungörelsen
den 2 november 1883 egt rum och beslut dervid fattats om disposition af

13

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 53.

helgonskylden, för framtiden anslagits i 66 församlingar (i 29 endast delvis)/?»™ och m
med ett beräknadt värde af 8,868 kronor 61 öro till skolväsendet eller
kyrkotjensten i (ifrigt, hvaremot helgonskylden i de återstående församlingarna,
med undantag endast för några få, som beslutat, att nämnda
utlaga ej skall utgå, sedan ny reglering trädt i kraft, fortfarande kommer
att tillfalla klockaren eller organisten;

att den helgonskyld, som nu erlägges i Eljaröd och Ignaberga till
skolväsendet samt i Stora Råby och Bjellerup till belgtrampare!! med ett
beräknadt värde af tillsammans 167 kronor 62 öre, sedan ny reglering
trädt i kraft, skall tillfalla klockaren;

att det helgonskyldsbelopp, som erlägges från hvarje socken, i medeltal
utgör omkring 162 kronor, men vexlar betydligt med högst 487 kronor
25 öre från Reslöfs och lägst 12 kronor 13 öre från Vikens socken;

att helgonskylden, som endast undantagsvis erlägges från lägenheter,
synes hvila på flertalet tiondeskyldiga hemman inom hvarje socken, från
hvilken denna utlaga utgår, och äro sålunda mera allmänt derifrån fritagna
endast prestgårdar, klockareboställen, annex- och mensalhemman,
enkesäten samt säterier;

att nämnda utlaga ofta såsom af gammalt utgår med visst lika belopp
af de flesta helgonskyldspligtiga egendomar inom socknen, men i flera fall
fördelats emellan socknens jordbruksfastigheter dels efter mantalet, det
oförmedlade eller förmedlade, dels efter godheten, dervid stundom tiondesättningen
lagts till grund; och har i senare tid helgonskylden i åtskilliga
församlingar blifvit utdebiterad på fyrk af de hemman, som förut utgjort
densamma, på fyrk af tiondeskyldiga fastigheter, på fyrk af i mantal satt
jord, på jordbruks eller fastighetsfyrk, ja till och med på allmän fyrk;

att i flera församlingar ovisshet synes råda, med hvilket belopp helgonskyld
skall utgå ej endast från socknen i dess helhet utan äfven från
hvarje särskild egendom derinom, i hvilket afseende beträffande Örsjö
socken den upplysning lemnats, att helgonskyld ej erlagts de senare åren,
enär hvarken i landskontoret eller hos kammarkollegium någon längd
kunnat erhållas, som utvisade, huru stort belopp af helgonskylden hvarje
särskildt hemman skulle utgöra;

att helgonskylden vanligen är, såvidt uppgift derom lemnats, bestämd
i korn, stundom i råg, hafre, mjöl, malt, smör, humle, braxen, ål, tobis
eller penningar, hvarjemte ett hemman, på sätt ofvan angifvits, i stället
för helgonskyld, årligen utgör en köräcka från öraby till Ystad;

att, der helgonskylden är bestämd i persedlar, densamma i flera fall
utgår in natura, särskildt till klockare, som ej ingått på ny lönereglering,

Nu afgifna
yttranden.

14 Kong!. Maj:ts Ptåd. Proposition N:o 53.

men oftast i penningar antingen efter fixt pris eller efter markegång (årseller
tioårig);

att, der helgonskylden löses efter fixt pris, detsamma i allmänhet utgör
medeltalet af medelmarkegångsprisen för åren 1874—1883, efter hvilket
pris de ofvan angifna värdena af helgonskyldsspannmålen blifvit, der
ej annorlunda uppgifvits, beräknade, men stundom 1883 års medelmarkegångspris
eller annat på öfverenskommelse beroende pris;

att, enligt lemnad uppgift, till helgonskyld jemväl skulle vara att hänföra
dels ett till storleken okändt spanmålsbelopp, som erlägges från
Gammalstorps och Ysane församlingar till Karlshamns läroverk och löses
med bestämdt pris, 3 kronor 69 öre i Gammalstorp och 2 kronor 23 öre
i Ysane, dels ock 3 kronor 19 öre, som från Onsala församling skulle
utgå till Lunds domkyrka såsom vaxljusmedel.

Af nu afgifna yttranden framgår följande:

Af församlingarna hafva Björka, Borrie, Efverlöfs, Engelholms, Färlöfs,
Störa Herrestads, Hishults, Ilstorps, Vestra Klagstorps, Knäreds, Stora
Köpinge, Skabersjö och Törringe församlingar motsatt sig samt Bodarps,
Hårslöfs och Träslöfs församlingar ej påyrkat helgonskyldens afskaffande;
Halmstads och Tosterups församlingar icke ansett ömkligt, att helgonskylden
för närvarande afskrefves; Sällstorps församling ansett skäl ej föreligga
att låta denna utlaga, som nu erlades efter jordbruksfond, utgå af allmän
fyrk; Södra Mellby och Hvitaby församlingar uttalat den önskan, att helgonskylden,
som vid tillämpning af ny lönereglering skulle utgå å jordbruksfyrk,
redan nu måtte upphöra att utgå in natura och i stället utdebiteras
efter medoelmarkegånggpris; Blentarps, Järrestads, Lindbergs, Söfde,
Torpa, Veddige, Ähus, Södra Akarps och As församlingar ansett, att helgonskylden
borde bibehållas men fördelas efter andra angifna grunder; Borlunda
och Skeglinge församlingar likaledes ansett, att helgonskylden borde bibehållas,
men fördelas, dock först sedan nuvarande klockaren afgått från sin
tjenst, efter det fyrktal Eders Kongl. Maj:t med Riksdagen funne skäligt
bestämma; Österslöfs församling föreslagit, att lindring skulle beredas de
med helgonskyld betungade hemmanen, utan att likväl yttra sig, i hvad
mån eller till hvilket belopp detta borde ske.

öfriga församlingar, hvilka yttrat sig i fråga om afskaffande af den
till presterskapet ej utgående helgonskylden, hafva uttryckligen tillstyrkt
eller medgifvit detsamma eller ej haft något att deremot erinra, dervid
dock Andrarums, Billinge, Drengsereds, Eringsboda, Lilla Harrie, Okome,
Risekatslösa, Röstånga, Skummeslöfs, Spjutstorps, Stehags, Svensköps,
Tolånga, Tryde, Tvings, Vanstads och Vidtsköfle församlingar ansett, att
helgonskylden ej borde afskaffas under nuvarande klockares tjenstetid,

15

Kongl. Maj ds Nåd. Proposition N:o 53.

innan ny reglering för klockaren trädt i kraft eller så länge helgonskylden
vore till lön åt denne anslagen, Qviinge församling föreslagit, att afskrifningen
borde ske successivt, äfvensom Bosjöklosters, Brönnestacls, Gustafs
och Söderhveddinge församlingar såsom vilkor för afskrifningen uppstält,
att ersättning för helgonskylden skulle utgå af stats- eller allmänna medel;
Örtofta, att denna utlaga på ett eller annat sätt ersattes med ett i värde
motsvarande belopp, samt Barsebäck, att förändrade grunder stadgades för
kominunalutskylders utgörande i den rigtning att särskildt jordbruksfastighet
i större utsträckning än nu vore fallet komme att bidraga till nämnda
utskylder; hvarjemte uttalats af åtskilliga församlingar, att det belopp,
som möjligen i helgonskyldens ställe kunde erfordras för de ändamål, till
hvilka densamma varit anslagen, borde utdebiteras efter allmän fyrk eller
liknande grund, samt af andra .församlingar, särskildt sådana, inom hvilka
helgonskylden anslagits till aflöning åt viss person, att för nämnda ändamål
ett denna utlaga eller viss del deraf motsvarande belopp fortfarande
borde, åtminstone under nuvarande löntagares tjenstetid, från församlingarna
utgå, uttaxerad t, såvidt bestämdt förslag derom framstälts i de af
församlingarna afgifna yttranden, vanligen efter allmän fyrk eller liknande
grund, men eldigt förslag af Glemminge församling efter fyrk å helgonskyldspligtiga
hemman; och har Träne församling, der helgonskylden till klockaren
utgår in natura, förklarat sig villig att, derest klockaren ej vore nöjd
med kontant ersättning för helgonskylden, i stället inköpa erforderlig spanmål.

Af nuvarande heLgonskytdstagare hafva klockarne i Borlunda och
Skcglinge, Bosjökloster, Stora Köpinge, Mörrum, Näsum, Norra Rörum
och Hallaröd samt Vomb och Veberöd anhållit, att helgonskylden måtte
utgå såsom hittills, åtminstone under deras tjenstetid, klockaren i Näsum
under framhållande att vid leverering in natura af helgonskylden ett icke
obetydligt öfvermål komme honom till del. Öfriga personer, i hvilkas
löneförmåner ingår så kallad klockarehelgonskyld och som i ärendet sig
yttrat, hafva ej haft något att erinra mot helgonskyldens afskaffande i
nuvarande form, om full ersättning på annat sätt bereddes dem. Atskillige
kyrkoherdar, klockare och andre, hvilka enligt hittills gällande
bestämmelser varit från utgörande af helgonskyld fritagna, hafva uttalat
den uppfattning, att det belopp, som kunde erfordras i helgonskyldens
ställe, ej borde på dem uttaxeras.

Sölvesborgs stads- och landsförsamlingar hafva anhållit, att stadens
eller läroverkets rätt till den helgonskyld af 18 tunnor 1 skäppa korn,
som tillkommit läroverket från Mjellby, Gammalstorps och Ysane socknar
i Blekinge län samt Ifvetofta socken i Kristianstads län, för framtiden måtte
b i behållas ofö rk räi ds t,

Afgifna

yttranden.

16

Afgifna

yttranden.

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

Sölvesborgs läroverks kollegium bar anfört, att, ehuru läroverket
numera, i anseende till lemnad ersättning för helgonskylden och förändrad
aflöningsstat, icke vore direkt beroende af denna utskyld, kollegium likväl
ansett sig böra, särskildt med hänsyn till frågan om läroverkets indragning,
söka häfda kommunens rätt till berörda, af ålder åtnjutna bidrag
till underlättande af de kostnader staden kunde nödgas vidkännas för ordnandet
af sitt skolväsende i händelse af läroverkets indragning eller ombildning.

Kollegium vid Karlshamns allmänna läroverk, med hvilket rektorsembetet
instämt, har anfört, att läroverket hade en »inom kolumn specificerad
inkomst» af 53 kronor 54 öre, bestående af medel utgående från landtkyrkorna
inom Listers och Bräkne härad, hvaraf Gammalstorp betalade 3
kronor 69 öre samt Ysane 2 kronor 23 öre. Dessa medel uppbures af
kontraktsprosten i Listers och Bräkne kontrakt och öfversändes till läroverket
samt bokfördes i skolräkenskaperna under titel: »Karlshamns skolestats
aflöning från landtkyrkorna i Listers och Bräkne kontrakt». Enligt
kollega förmenande utgjorde dessa medel emellertid icke någon ersättning
för helgonskyld utan hade sitt upphof i frivillig öfverenskommelse, till
stöd hvarför kollegium åberopat en af konsistorienotarien C. Westdahl
utgifven afhandling »Bidrag till Blekingska läroverkens historia», hvilken
innehölle: »Sedan presterskapet och allmogen i Listers och Bräkne härad
år 1737 för sin del beslutat att hos landshöfdingen söka för kyrkorna
utbekomma nämnde härads andel i det kapital, som kyrkorna haft att
fordra hos kronan, emot åtagandet att till Karlshamns skolestats aflöning
årligen erlägga 16 öre silfvermynt för hvarje tunna af kyrkans behållna
tionde, meddelade landshöfdingen härå stadfästelseresolution af den 24 maj
1737 och den 6 april 1738». Af denna anledning bestridde läroverkskollegiet,
att Gammalstorps och Ysane församlingar befriades från erläggande
af nämnda små belopp och ville lemna bifall till en sådan befrielse
endast under förutsättning, att Karlshamns allmänna läroverks lärare af
statsmedel erhölle ersättning för den eventuela minskningen i sina inkomster.

Af fögderiförvaltningens yttranden inhemtas:

att kronofogdarne i Varbergs, Laholms och Halmstads fögderier afstyrkt
bifall till den ifrågasatta afskrifningsåtgärden, såsom hvilande på orättvis
grund; samt att kronofogden i Fjäre fögderi ansett, att annan utväg för
frågans lösning knappast gåfves, än att staten öfvertoge helgonskyldens
utbetalande till räntetagarne efter markegång eller annat lämpligt lösningspris,
emot det att räntegifvarne finge sig densamma i vanlig ordning
debiterad såsom i penningar fixerad skatt med rättighet, om så önskades,
att få inlösa densamma med det kapital, som efter faststäld räntefot motsvarade
skattens belopp.

17

Kongl. Majds Nåd. Proposition N:o 53.

Af domkapitlens yttranden framgår:
att af ledamöterne i Göteborgs domkapitel fem, enär de församlingar,
som i frågan sig yttrat, ansett att helgonskyld en ej längre borde utgå,
tillstyrkt densammas afskaffande, under det fyra hemstält, att denna utskyld
fortfarande måtte utgöras; samt

att domkapitlet i Lund anfört, att den till presterskapet anslagna
helgonskyld, med undantag endast för Gammalstorps och Ysane församlingar,
numera icke torde utgå efter andra grunder än öfriga jorden påfallande
utskylder till presterskapet, hvadan det icke syntes kunna ifrågasättas,
att den skulle upphöra att utgå, så länge de faststälda löneregleringarna
ännu vore gällande; att, hvad anginge helgonsky Iden i öfrigt, som
ursprungligen utgått endast till klockarnes aflöning men sedermera tagits
i anspråk äfven för andra ändamål, företrädesvis kyrkotjensten i öfrigt och
folkundervisningen, samt, der den icke till fixeradt värde inginge i klockarelön,
lagligen skulle, efter hvad domkapitlet antoge, lösas af vederbörande
betalningsskyldige efter medelmarkegångspris, densamma, då de
särskilda behof, till hvilkas fyllande den anvisats, fortfarande måste tillgodoses,
icke kunde upphöra att utgå under annat vilkor, än att full
ersättning derför bereddes och det så, att ersättning i de fall, der helgonskyld
icke på. grund af nådiga kungörelsen den 2 november 1883 angående
allmänt ordnande af klockarnes löneinkomster en gång för alla blifvit
faststäld att utgå med visst belopp, komme att utgå med lösen efter medelmarkegångspris;
samt att frågan, om denna ersättning borde beredas genom
uttaxering efter det endast jordbruksfastighet eller såväl jordbruksfastighet
som andra beskattningsföremål åsätta fyratal eller också af statsmedel, vore
en skatteregleringsfråga, som förmodligen borde lösas efter samma grunder,
hvilka kunde varda tillämpade i andra liknande fall, men hvarom det
icke tillkomme domkapitlet att yttra sig.

Af de yttranden, som afgifvits af Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande,
framgår följande:

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Malmöhus län, som i likhet
med Riksdagen hyste den uppfattning, att de uråldriga skatteförhållandena
inom vårt land, såvidt möjligt, borde ordnas, har för sin del hemstält, det
Eders Kongl. Maj:t täcktes låta verkställa en sådan utredning, som Riksdagen
begärt.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Kristianstads län anför,
att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande, i likhet med Riksdagen och
de flesta af församlingarna i länet, hvilka i frågan sig yttrat, ansåge, att
det vore i hög grad önskvärdt, om den så kallade klockarehelgonskylden
kunde upphöra att utgå, dels emedan den i allmänhet utginge efter gamDih.
till Rilcsd. Prut. 1898. 1 Sami. 1 A/d. 31 Höft. 3

Afgifna

yttranden.

18

Afgifna

yttranden.

Kongl. Maj:ts Nåd* Proposition N:o 53.

malt gårdatal utan hänsyn till hemmanens storlek eller värde och fördenskull
äfven efter nuvarande förhållanden syntes vara ojemn och orättvis,
dels ock derför, att det ofta vore ovisst, om och till hvilket belopp helgonskylden
borde utgå, i hvilken händelse sådant måste bedömas efter
hvad i hvarje fall kunde anses hafva häfd för sig; att af sistnämnda förhållanden
också blifvit en följd, att helgonskylden på olika ställen utginge
med högst olika belopp, samt att äfven sjelfva beloppen under tidernas
längd undergått betydlig förändring genom beräkning i andra slag af mått
än de ursprungliga; att på flera ställen församlingarna sjelfva afskaffa^
helgonskylden, antingen så att den fått alldeles upphöra att utgå, eller
ock att de dertill skyldiga fastigheterna i stället fått erlägga viss penningeafgift;
att det säkerligen till undvikande af framtida tvister om erläggande
af helgonskyld eller lösen derför vore bäst, om helgonskylden helt och
hållet afskaffades utan att i dess ställe sattes någon kontant afgift, men
att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande icke obetingadt kunde gå in
derpå, då, såsom äfven skett, häremot med skäl kunde framhållas, att genom
borttagande af denna endast af vissa fastigheter utgående utskyld, hvilken,
antingen den användes till aflöning åt klockaren eller för kyrkotjensten
eller folkundervisningen, bidroge till fyllande af ett kommunalt behof,
större kraf måste ställas på öfriga skattskyldige och således en dessa fastigheter
nu åliggande skattebörda öfverflyttas jemväl på skattskyldige, som
icke innehade dylik fastighet, hvilket skulle innebära en orättvisa mot de
senare; att Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande derför funnit sig icke
kunna tillstyrka den ifrågasatta åtgärden i annan män, än att helgonskylden
finge afskaffa^ i de församlingar, der redan så skett enligt församlingarnas
laga kraftvunna beslut, äfvensom der genom sådant beslut,
hvilket dock icke torde böra tillerkännas giltighet emot flertalet afgifna
röster af skattskyldige, som icke innehade helgonskyldspligtig fastighet,
framdeles bestämdes, att helgonskylden skulle upphöra att utgå, samt att
i de församlingar, hvilka fortfarande ville disponera helgonskylden, densamma
borde omsättas och utgå i penningar efter samma eller liknande
beräkningsgrund, som stadgats i 7 § af nådiga kungörelsen angående allmänt
ordnande af klockarnes löneinkomster, samt det omsatta värdet derefter
i sammanhang med kommunalutskylderna efter fyrk utdebiferas på
de fastigheter, som betalade helgonskyld.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Blekinge län anför, att,
då genom nådiga brefvet den 17 september 1856 förordnats, att den till
skolan i Sölvesborg af de inom två mil från staden belägna socknar utgående
helgonskyld skulle från skolan skiljas och till församlingarna
återställas, Sölvesborgs skola icke numera torde från Mjellby, Gam -

19

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

malstorps, Ysane och Ifvetofta socknar, hvilka vore belägna på mindre än
tva mils afstånd från staden, ega att åtnjuta någon helgonskyld; att, hvad
anginge de från Gammalstorps och Ysane församlingar till Karlshamns
allmänna läroverk utgående penningebelopp af tillhopa 5 kronor 92 öre,
på grund af den utredning läroverkskollegiet lemnat i fråga om beskaffenheten
af berörda ersättningsbelopp, torde kunna antagas, att detsamma ej
vore att hänföra till helgonskyld, helst detsamma i- så fall otvifvelaktigt
både blifvit från skolan skildt och till församlingarna återstäldt, i likhet
med hvad enligt förenämnda nådiga bref stadgats i fråga om den öfriga skolor
inom Lunds stift förut tillagda helgonskyld; att helgonskyld till presterskapet
syntes utgå endast till kyrkoherden i Gammalstorps och Ysane
församlingars pastorat; att, då nämnda helgonskyld fortfarande borde utgå
till honom för den tid den för 50 år från den 1 maj 1809 faststälda
lönereglering ännu skulle ega bestånd, derest ej öfverenskommelse kunde
mellan församlingen och kyrkoherden träffas derom, att församlingen,
emot befrielse från utgörande af helgonskyld, åtoge sig byggnadsoch
underhållsskyldighet å prestgården, hvilken skyldighet hittills torde
hafva ålegat kyrkoherden ensam, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
ansåge,. att beslut om indragning af den med ifrågavarande kyrkoherdebeställning
förenade helgonskyld för det närvarande ej kunde ifrågakomma,
utan att frågan derom borde göras till föremål för särskild
pröfning senast i sammanhang med fastställande af ny lönereglering för
kyrkoherden; att helgonskyld i öfrigt uppgifvits utgå endast i Kristianopels,
Tvings, Eringsboda, Lösens, Augerums, Tjurkö, Jemshögs, Mjellby och
Mörrums församlingar; att det syntes Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
sannolikt, att nämnda utlaga inom Kristianopels, Tvings och Eringsboda
församlingar, hvilken der skulle utgå med en skäppa korn af hvarje
hemmansnum.mer, i sjelfva verket ej utgjorde helgonskyld utan blifvit förblandad
med den på samma sätt utgående så kallade klockareskäppan,
hvilken,, på grund af 13:de punkten i nådiga stadfästelsen den 9 juni
1747, tillkomme klockare i de församlingar inom länet, der reglering af
klockarnes löneinkomster i enlighet med bestämmelserna i nådiga kungörelsen
den 2 november 1883 ännu icke blifvit genomförd; att otvifvelaktigt
den spanmålsersättning af 2 kronor 50 öre från hvarje hemmansnummer,
som tillkomme nuvarande klockaren i Lösens och Augerums
församlingar jemväl från ön Tjurkö, hvilken förut tillhört Augerums församling,
ej utgjorde ersättning för helgonskyld; att Eders Kongl. Maj:ts
befallningshafvande icke med stöd af nu lemnade eller eljest hos Eders
Kongl. Maj:ts befallningshafvande tillgängliga upplysningar tilltrodde sig
kunna afgöra, huruvida angifva aflöningsförmån till klockaren i Mörrums

Afgifna

yttranden.

20

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

Afgifna

yttranden.

och Jemshögs församlingar samt till klockaren och organisten i Mjellby
församling vore att hänföra till helgonskyld; att, ehuru således den oegentlighet
uppkommit, att inom åtskilliga församlingar nådiga kungörelsen den
2 november 1883 origtigt tillämpats så till vida, att den så kallade klockareskäppan,
som förblandats med helgonskyld, icke blifvit helt och hållet
indragen utan endast omsatt i penningar och anvisad för andra ändamål
än klockarens aflöning, inom högst tre församlingar i länet helgonskyld
eller ersättning derför verkligen tillkomme klockarne och inom Mjellby
församling jemväl organisten; samt att, då härtill komme, att nämnda
helgonskyld uppginge till jemförelsevis så ringa belopp, att dess upphörande
och klockarens aflönande helt och hållet af medel, som sammanskötes
efter de för kommunalutskylders utgörande i allmänhet stadgade
grunder, ej skulle i nämnvärd mån betunga de församlingsmedlemmar,
hvilka ej deltagit i helgonskylden, Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
tillstyrkt bifall till förslaget om afskaffande af den helgonskyld inom länet,
som möjligen inginge i aflöning till vissa klockare och till organisten i
Mjellby församling, i den mån detta kunde ske utan kränkning af dessa
kyrkohetjentes rätt, äfvensom att dem i stället för helgonskyld tillkommande
löneförmåner af församlingarna borde utgöras efter de för kommunalutskylder
stadgade grunder.

Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Hallands län anser, att
helgonskylden lämpligen kunde regleras på det sätt, att staten öfvertoge
dess utbetalning till vederbörande efter markegångspris eller annat lämpligt
lösningssätt, mot det att den, som nu vore pligtig att utgöra utskylden,
finge densamma sig i vanlig ordning debiterad såsom i penningar fixerad
skatt, men med rättighet att, om så åstundades, lösa densamma med det
kapital, som efter faststäld räntefot motsvarade skattens belopp; från
hvilken hemställan landssekreteraren i länet emellertid varit skiljaktig och
anfört, att helgonskylden tillhörde den kategori af de å jorden hvilande
utskylder, som härledde sig från en tid, då man icke visste af någon annan
till deltagande i allmänna onera på landet förpligtad befolkning än jordbrukåren
och då man icke kände någon annan grund för dennes beskattning
än det mantal han innehade; att man visserligen måste erkänna det
billiga i, att den fasta egendomen åtminstone i fråga om vissa af dessa
onera finge vidkännas större skyldigheter än ändra beskattningsföremål,
hvarom de af Eders Kongl. Maj:t på förslag af Riksdagen eller efter dess
hörande utfärdade nya lagar om skyldighet att deltaga i kostnaden för
byggande af tingshus, prestgård och kyrka samt om väghållningsbesvärets
utgörande på landet bure vittne; men att, livad helgonskylden anginge, vid
bedömande af huruvida denna kunde upphöra att utgå, icke borde lemnas

21

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

ur sigte, att berörda utskyld, till hvilket ändamål den än ursprungligen
varit anslagen, numera i Hallands län nästan uteslutande användes till
klockarnes aflöning eller folkskoleväsendets behof och således för bestridande
af utgifter, till hvilkas fyllande alla församlingsmedlemmars lika skyldighet
att bidraga blifvit genom af Eders Kongl. Maj:t i öfverensstämmelse med
Riksdagens förslag utfärdade lagar bestämd; att, om derjemte hänsyn toges
dertill, att helgonskylden, äfven om man uppskattade värdet af den del
deraf, som fortfarande utgjordes in natura, till högst 1000 kronor, icke
inom de församlingar i Hallands län, der densamma användes för kyrkobetjeningens
aflönande eller folkskoleväsendet, uppginge till högre belopp
än sammanlagdt 4,500 kronor, att debiteringen och indrifvandet af denna
jemförelsevis obetydliga utskyld föranledde icke så litet besvär och trassel,
att helgonskylden i åtskilliga församlingar redan för länge sedan syntes
hafva afskaffats genom beslut, som församlingarna utan tvekan om sin
befogenhet härutinnan sjelfva fattat, samt att flertalet af de församlingar,
hvilka begagnat sig af det dem lemnade tillfälle att i frågan sig yttra, förklarat
sig ej hafva något emot, att ifrågavarande utskyld upphörde, landssekreteraren
för sin del icke tvekade att tillstyrka, det helgonskylden, der
densamma användes för folkskoleväsendets behof eller för aflönande af
klockare eller andra kyrkobetjent^ finge afskaffa^, dock med skyldighet
för vederbörande församling att, efter samma grunder som för kommunalutskylders
utgörande vore stadgade, bereda löntagare, i hvars löneförmåner
helgonskyld inginge, ersättning för den förlust, som genom berörda
utskylds försvinnande skulle drabba honom, hvaremot i de fall der helgonskylden,
såsom i Onsala församling, vore anslagen till vaxljusmedel åt
Lunds domkyrka eller något liknande ändamål, det ville synas som om
någon annan utväg för frågans lösning icke funnes, än att staten öfvertoge
utskyldens utbetalning till vederbörande efter markegångspris eller annat
lämpligt lösningssätt mot det att den, som nu vore pligtig att utgöra utskylden,
finge densamma sig i vanlig ordning debiterad såsom i penningar
fixerad skatt, men med rättighet att, om så åstundades, lösa densamma
med det kapital, som efter faststäld räntefot motsvarade skattens belopp.

Af kamrnarkolletjii utlåtande inhemtas, att kollegium, •— jemte tillkännagifvande,
att då rektor vid Sölvesborgs läroverk genom nådigt bref den 17
september 1856 tillerkänts ersättning af statsmedel för den läroverket från
Mjellby, Gammalstorps, Ysane och Ifvetofta socknar tillkommande helgonskyld,
hvilken blifvit till församlingarna återstäld, läroverkets eller stadens rätt till
nämnda ersättning ej är beroende af frågan om helgonskyld ens upphörande;
att särskild åtgärd ej torde påkallas för afskaffande af klockareskäppan i
Blekinge län, då församlingarna jemlikt nådiga kungörelsen den 2 novem -

Afgifna

yttranden.

22

Afgifna

yttranden.

Kongl. Majds Nåd. Proposition No 53.

ber 1883 torde vara oförhindrade besluta om upphörandet af denna utlaga,
i den mån det kan ske utan kränkning af vederbörande löntagares
rätt; att de till »Karlshamns skolestats aflöning från landtkyrkorna i
Listers och Bräkne kontrakt» utgående medel af 53 kronor 54 öre, deraf
Gammalstorp betalar 3 kronor 69 öre och Ysane 2 kronor 23 öre, på sätt
Karlshamns läroverkskollegium och Eders Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Blekinge län jemväl uppgifvit, icke utgöra helgonskyld; att det belopp
af 3 kronor 19 öre, som, enligt uppgift af pastor, årligen erlägges från
Onsala församling till Lunds domkyrka, utgör så kallade vaxljusmedel,
hvilka efter särskilda bestämmelser numera utgå till universitetet i Lund
och ej heller hafva något med helgonskylden att skaffa; samt att enligt
uppgifter, lemnade år 1878 till skatteregleringskomitén, helgonskyld jemväl
skulle utgå till kyrkorna i vissa församlingar inom Göteborgs och Bohus
län, men att de i nämnda uppgifter afsedda utskylder, äfven om de benämnas
helgonskyld, icke hafva något samband med den i Skåne, Halland
och Blekinge utgående utlaga af samma namn, — i underdånighet anfört,
att, då vid tillämpning af de regleringar utaf presterskapets löner,
hvilka verkstälts på grund af nådiga förordningen den 11 juli 1862, den
till presterskapet anslagna helgonskylden i sistnämnda tre landskap, med
undantag endast för Gammalstorps och Ysane församlingar, torde komma
att utgå efter samma grunder som öfriga jorden påhvilande utskylder till
presterskapet, det icke lärer böra ifrågasättas, att denna del af helgonskylden
skulle upphöra att erläggas, så länge sagda löneregleringar äro
gällande, Gammalstorps och Ysane församlingar obetaget att om förändradt
sätt för utgörande af den presterskapet anslagna helgonskyld inom nämnda
församlingar göra särskild underdånig framställning;

att, hvad deremot beträffar den till presterskapet ej anslagna helgonskyld,
hvilken utgår efter föråldrade bestämmelser samt för ändamål, till
hvilka en församlings alla medlemmar numera eljest enligt lag ega lika
skyldighet att bidraga, det väl vore önskvärdt om densamma, som ej längre
kan betraktas såsom en klockarne efter privilegierna för all framtid tillförsäkrad
inkomst, kunde upphöra att utgå och blifva, då någon ersättning
af statsmedel för helgonskylden icke, på sätt föreslaget blifvit, lärer böra
ifrågakomma, der så erfordras ersatt med utdebitering efter samma grunder,
som för kommunalutskylders utgörande äro stadgade, hvilket ej torde medföra
någon nämnvärd skatteförhöjning för de församlingsmedlemmar, som
nu äro befriade från helgonskylds utgörande, men att kollegium, som med
hänsyn till de inom de särskilda församlingarna rådande skiljaktiga förhållandena,
funnit sig icke kunna tillstyrka en allmän och ovilkorlig föreskrift
om helgonskyldens afskaffande eller om utdebitering inom försam -

23

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

lingarna af densamma motsvarande belopp efter andra grunder, likväl
ansett annan bestämmelse i angifna syfte ej böra meddelas, än att de församlingar
i Skåne, Halland och Blekinge, inom hvilka utgår till prestorskapet
ej anslagen helgonskyld, medgifves rättighet besluta, att densamma
ej vidare skall uppbäras, dock, för skyddande af vederbörande löntagares
rätt, med förbehåll att församlingarna må vara skyldiga att efter ofvan
angifna grunder bereda löntagare, i hvars tillförsäkrade löneförmåner helgonskyld
ingår, Ersättning för den förlust, som genom berörda utskylds
försvinnande skulle drabba honom; samt att, der helgonskylden in natura
är till lön åt viss person anslagen, densamma må afskaffas endast så vidt
denne dertill samtycker.

Departementschefen fortsatte vidare:

Beträffande de under detta ärendes behandling uppkomna frågor om
helgonskylds utgående till Sölvesborgs och Karlshamns läroverk samt Lunds
domkyrka och klockareskäppan i Blekinge, torde desamma, på grund af
de upplysningar, som af kammarkollegium lemnas, icke höra föranleda
någon åtgärd.

I afseende å den till presterskapet anslagna helgonskyld framgår af
hvad ofvan anförts, att sådan ännu utgår i en eller annan församling, der
lönereglering ännu ej börjat tillämpas, men att vid löneregleringarna helgonskyld
i gammal form bibehållits endast i ofvannämnda båda församlingar.
Denna till presterskapet utgående helgonskyld torde vara en detsamma
efter privilegierna tillförsäkrad inkomst; lika med kammarkollegium anser
jag deremot att, efter utfärdandet af Eders Kongl. Maj:ts nådiga förordning
angående allmänt ordnande af klockarnes löneinkomster den 2 november
1883, detta icke vidare är händelsen med klockarehelgonskylden; i följd
hvaraf ärendet endast i förstnämnda del utgör föremål för kyrkomötets
pröfning.

Jag anhåller härefter att få angifva de skäl, som föranleda mig att
tillstyrka ett beslut afvikande från kammarkollegii nyss angifna förslag.

Det torde icke kunna förnekas, att belgonskylden i allt väsentligt
företer en omisskännelig likhet med kyrkotionden. Båda äro leinningar
åt förflutna tiders skatteformer. Båda afse ursprungligen med kyrkoinstitutionen
sammanhängande behof. Båda äro på jorden hvilande utgifter,
som ursprungligen blifvit till visst belopp i spanmål eller andra
naturaprodukter hvarje hemman eller gård påförda. Båda hafva slutligen
under tidernas lopp, på grund af kronans ingripande, blifvit i större

Afgifna

yttranden.

24

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 53.

eller mindre omfattning dragna från sitt ursprungliga ändamål för tillgodoseende
af andra allmänna behof; jag erinrar i sistnämnda hänseende
å ena sidan om den s. k. kronan behållna och den anordnade kyrkofonden
samt å den andra om klockarehelgonskyldens användande för
stad sskolornas behof. På båda synas de omsättningsbestämmelser, som
innehållas i nådiga kungörelsen den 11 maj 1855 i stor utsträckning hafva
vunnit tillämpning. Klockarehelgonskylden har emellertid på ett sätt, som
icke blifvit fallet med den kyrkotionde, som fråntagits kyrkorna, sedermera
i sin helhet återförts till församlingarna, hvilka enligt Eders Kongl. Maj:ts
nådiga förordning den 2 november 1883 — hvari en särskild omsättningsform
bestämmes för den helgonskyld, som vid lönereglering bibehålies för
klockaren — dessutom berättigats att besluta om helgonskyldens användande
ej endast till lön åt klockaren eller organisten utan äfven till uppehållande
af kyrkotjensten i öfrigt eller till folkundervisningens behof. Enligt mitt
förmenande bör denna i allt väsentligt förefintliga likhet mellan kyrkofonden
och helgonskylden samt den eftersträfvade likheten i all jordbeskattning
föranleda dertill, att om kyrkotiondegifvarne, såsom i föregående
punkt af detta protokoll beslutits, befrias från sin skyldighet att utgifva
tionde, helgonskyldsgifvarne jemväl befrias från sin skyldighet att utgifva
helgonskyld. Väl blir den oundvikliga följden af helgonskyldens afskrifning,
såsom vid all skattereglering, att den skattebörda, som nu hvilar
endast på vissa fastigheter, öfverflyttas jemväl på andra skattskyldige, men
det förefaller mig bättre, att en sådan omflyttning bestämmes genom statsmakternas
beslut lika för alla församlingar, än att sådant, på sätt kammarkollegium
föreslår, göres beroende af församlingarnas beslut, hvilka beslut
väl i allmänhet skulle komma att bestämmas af om helgonskyldsgifvarne
vid frågans afgörande hafva majoritet eller icke. Här är ej heller att
förbise, att de utgifter, som med helgonskylden bestridas, äro sådana, som
eljest af alla församlingens skattskyldiga skola utgöras, något som jemväl
gäller om de i klockarelönerna ingående helgonskyldsposter.

Jag hemställer derför, att Eders Kongl. Maj:t, under förutsättning af
kyrkomötets bifall i den mån frågan är af beskaffenhet att böra kyrkomötets
pröfning i laga ordning underställas, täcktes föreslå Riksdagen att
besluta:

l:o) att den i Skåne, Halland och Blekinge utgående helgonskyld skall
från och med år 1900 upphöra att utgå;

2:o) att, der helgonskyld eller ersättning derför med visst bestämdt
belopp enligt faststäld lönereglering ingår i presterskapets aflöning, godtgörelse
skall presterskapet beredas af presterskapets löneregleringsfond, men
i annat fall vid löneregleringsbestämmelserna förblifva; samt

25

Kong!. Majds Nåd: Proposition N:o 53.

3:o) att, beträffande den i öfrigt utgående helgonskyld, det åligger
församlingarna att hålla nuvarande tjensteinnehafvare skadeslösa för den
minskning i aflöningsförmåner, som uppstår genom helgonskyldens upphörande.

På tillstyrkan af statsrådets öfriga ledamöter täcktes
Hans Maj:t Konungen gilla hvad departementschefen sålunda
hemställt; och skulle proposition till Riksdagen
aflåtas med den lydelse bilagan C vid detta protokoll
utvisar.

Ex protocollo:

Karl Leijer.

n> nr.

I •.

1

Bill. till Bilcsd. Prut. 1898. 1 Sami. 1 A/d. 34 Håft.

4