Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
1
N:o 38.
Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående pensionsrätten
för gevärshandtverkare vid indelta infanteriet;
gifven Stockholms slott den 22 januari 1898.
Under åberopande af bilagda utdrag af statsrådsprotokollet öfver
landtförsvarsärenden för denna dag, vill Kongl. Maj:t härmed föreslå
Riksdagen medgifva,
att vid bestämmande af pensionsbeloppet för gevärshandtverkare
vid indelta infanteriet i lönen må inräknas åtnjutna nummerlöner med
tillsammans 300 kronor.
De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse välbevågen.
O S C A K.
Axel Rappe.
fhh. till It Hind. Prat. 1838. 1 Sami. 1 Afd. 22 Jläft. (N:o 38.J
2
Kongt. May.ts Nåd. Proposition N:o 38.
Utdrag af protokollet öfver landtför svar särenden, hället inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
den 22 januari 1898.
N ärvarande:
Hans excellens herr statsministern Boström,
Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,
WlKBLAD,
Gilljam,
friherre Rappe,
Christerson,
Annerstedt,
von Krusenstjerna och
grefve Wachtmeister.
Departementschefen anförde härefter i underdånighet:
»Uti särskilda, af vederbörande arméfördelningschefer med tillstyrkan
af nådigt bifall öfverlemnade, lika lydande skrivelser, hafva gevärshandtverkare
vid åtskilliga af arméns truppförband i underdånighet anhållit,
att pensionsrätten för gevärshandtverkare vid indelta infanteriet
måtte höjas från 200 till 500 kronor, eller det belopp, som närmast
motsvarar deras nuvarande löneinkomster, mot skyldighet för dem att
till arméns pensionskassa erlägga fyra procent årligen jemväl af de
löneinkomster, som utginge från dem tilldelade rotar; varande till stöd
för berörda framställning hufvudsakligen anfördt, att, enligt grunderna
3
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
för pensioneringen af arméns befäl och underbefäl, den uttjente officeren
eller underofficeren med vederlike skulle åtnjuta en viss procent af
den under tjenstetiden innehafda lönen i pension, hvilken, hvad underofficerare
med vederlikar beträffade, i allmänhet utginge med lönens
hela belopp, men att för gevärshandtverkare vid indelta infanteriet, för
hvilka lönen till mera än hälften utginge från dem tilldelade soldatrotar
och blott med 200 kronor från statsverket, pensionsförhållandena jemförelsevis
stälde sig mycket ogynsamma, emedan pensionen belöpte sig
till endast omkring 40 procent af deras löneinkomster, då deremot i
tjensten med dem likstälde yrkeskamrater inom armén, så väl gevärshandtverkare
vid värfvade infanteriet och de sedan år 1893 upprättade
regementen och bataljoner, som ock pistolsmeder vid indelta och värfvade
kavalleriet, alla vore berättigade att åtnjuta pension, beräknad
efter hela den under tjenstetiden uppburna lön, samt att, då gevärshandtverkare
icke vore pensionsberättigade förr än efter 60 lefnadsår
och tjenstetiden i allmänhet uppginge till 35 å 40 år, efter hvilken tid
så väl arbetsförmåga som kroppskrafter vore medtagna, den pension af
200 kronor, som sökandena enligt nuvarande pensionsstat egde rätt att
efter tjenstetidens slut utfå, icke kunde anses tillräcklig att tillförsäkra
dem det oundgängligaste för återstående dagars lefnadsbehof, hvilket
väl dock vore afsedt med arméns pensionering.
Chefen för 3:dje arméfördelningen har, vid öfverlemnandet af ansökningarne
från gevärshandtverkare vid honom underlydande truppförband,
anfört hufvudsakligen, att en af de ledande grundsatserna i
den senaste arméorganisationen varit, att atlöningarne och dermed äfven
pensionsrätten skulle i hvarje tjenstegrad med lika tjenstgöringsskyldighet
vara lika öfver hela armén, men att denna grundsats emellertid
icke gjort sig gällande hvad beträffade gevärshandtverkare och deras
enkors pensionsrätt, enär gevärshandtverkare vid indelta infanteriet och
deras enkor i afseende å pensionsrätten vore särskildt ogynsamt lottade.
Oaktadt fordringarne för antagande till gevärshandtverkare vore lika
för hela armén och samma tjenstgöring ålåge dem vid hela det icke
garnisonerade infanteriet, egde gevärshandtverkare vid indelta infanteriet,
hvilkas lön utginge med 200 kronor jemte 2 nummerlöner, att
uppbära endast 200 kronor i pension och deras enkor 40 kronor, då
deremot gevärshandtverkare vid Vermlands fältjägarecorps, Hallands
och Blekinge bataljoner samt Vesternorrlands regemente åtnjöte pension
af 500 kronor, motsvarande den på stat upptagna lönens belopp, hvarjemte
enkorna erhölle 100 kronor i pension.
Efter erhållen nådig remiss har direktionen öfver arméns pensions -
4 Kongl. Maj :ts Nåd. Proposition N:o 38.
kassa uti underdånigt utlåtande af den 29 sistlidne september anfört,
att, enär i nådiga cirkuläret den 22 juni 1877, som innehölle grunderna
för pensioneringen, redan förefunnes under § 1 två stadganden, afvikande
från den allmänna regeln om fast lön på stat såsom beräkningsgrund
för pensions bestämmande, direktionen, med afseende å den befintliga
likställigheten i åligganden in. m. för gevärshandtverkare vid
indelta infanteriet, funne skäl icke saknas för medgifvande af ett ytterligare
stadgande, hvarigenom vid bestämmandet af pensionsbeloppet för
nu ifrågavarande gevärshandtverkare de af dem åtnjutna nummerlönerna
finge inräknas, hvarjemte direktionen vidare såsom skäl för bifall framhållit,
dels att, i bilagan litt. C till det af särskilda komiterade den
27 januari 1876 afgifna underdåniga betänkande och förslag angående
arméns pensionering, pensionsrätten för gevärshandtverkare vid indelta
infanteriet beräknats å ett lönebelopp, omfattande så väl den fasta lönen
som de tvenne nummerlönerna, hvaraf det ville synas, som komiterade
funnit de båda löneformerna så likartade, att de ansett ett särskildt stadgande,
i likhet med hvad som föreslagits i afseende å underofficerares
och fältmusikanters pensionsrätt, icke behöflig! beträffande pensionsrätten
för ifrågavarande gevärshandtverkare, dels ock att i 1892 års
stat för indelta infanteriets regementen ersättning för nummerlön, motsvarande
en medelvakansafgift, upptagits med 150 kronor.
Arméförvaltningen, hvars yttrande i ärendet Eders Kongl. Maj:t
jemväl behagat infordra, har uti afgifvet utlåtande den 16 nästlidne
november i underdånighet uttalat som sin åsigt, att det syntes obilligt
och knappast kunde hafva varit vid löne- och pensionsregleringen afsedt,
att gevärshandtverkare vid indelta infanteriet, endast på den grund
att den vid 1875 års lönereglering för infanteriets gevärshandtverkare
bestämda lönen utginge vid indelta infanteritruppförbanden med vakansafgifter
för 2 nummerlöner, beräknade till 150 kronor hvardera, och
en å aflöningsstaten uppförd kontant lönefyllnad af 200 kronor, skulle
ega sämre pensionsrätt än deras vederlikar vid truppförband, hvarest
hela aflöningen, 500 kronor, funnes kontant uppförd å lönestaten; och
har arméförvaltningen med anledning häraf och på de af direktionen
öfver arméns pensionskassa i öfrigt anförda skäl tillstyrkt, att proposition
till Riksdagen måtte göras om sådan ändring i de år 1877 fast
stälda pensioneringsgrunder för armén, att, vid bestämmandet af pensionsbeloppet
för gevärshandtverkare vid indelta infanteriet, de två
af dem åtnjutna nummerlönerna finge inräknas i lönebeloppet med
300 kronor.
5
Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 38.
Då, såsom chefen för 3:dje arméfördelningen framhållit, samma
tjenstgöring åligger samtlige gevärshandtverkare vid hela det icke
garnisonerade infanteriet, anser jag bifall till ifrågavarande framställning
endast vara en gärd af rättvisa och billighet. Genom en bestämmelse
derom, att gevärshandtverkare vid indelta infanteriets regementen och
corpser finge såsom grund för sin pensionsrätt beräkna, utom kontanta
lönen på stat 200 kronor, äfven de tvenne nnmmerlönerna, tillsammans
upptagna till 300 kronor, skulle desse handtverkare i afseende på pensionsrätt
komma i lika ställning med sina yrkeskamrater vid öfriga icke
garnisonerade infanteriet, hvilka äro berättigade till 500 kronors pension,
och derigenom kunna vid afskedstagandet påräkna en torftig utkomst
under sin återstående lefnad. En dylik förändring skulle icke
heller innebära någon nyhet i de för arméns pensionering gällande
bestämmelser, ty ett stadgande af likartad beskaffenhet återfinnes i
nådiga cirkuläret den 22 juni 1877, der det i punkt 1 föreskritves, att
fältmusikanter vid indelta armén, hvilkas aflöning utgår af de till
musikens underhåll anslagna medel och sålunda, såsom beroende på
kontrakt, kan vara ganska vexlande, skola i pension och fyllnadspension
uppbära samma pensionsbelopp, som sergeanter af 2:dra klassen.
På grund häraf får jag i underdånighet hemställa, det Eders Kongl.
Maj:t. täcktes föreslå Riksdagen medgifva, att vid bestämmande af
pensionsbeloppet för gevärshandtverkare vid indelta infanteriet i lönen
må inräknas åtnjutna nummerlöner med tillsammans 300 kronor.»
Till denna departementschefens hemställan, hvaruti
statsrådets öfrige ledamöter instämde, behagade
Hans Maj:t Konungen lemna nådigt bifall; och skulle
nådig proposition, sådan den finnes protokollet bilagd,
till Riksdagen aflåtas.
Ex protocollo
Ernst Palm.