6

KongI. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

N:o 36.

Kanyl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen, angående efterskänkande
af kronans rätt till danaarf efter ogifta Maria
Christina Eriksson; gifven Stockholms slott den 10
december 1897.

Sedan ogifta Maria Christina Eriksson från Strengnäs den 11 maj
aflidit utan att efterlemna kända arfvingar, lät skomakaren Carl Olof Zetterström
den 20 i samma månad vid rådstufvurätten i Strengnäs dels i bevakningsändamål
förete en så lydande handling: »Carl Olof Zetterström,
född 1851 den 29 juli. Han och ingen annan skall hafva vad som finnes
efter mig, af mig sjelf skrifvet. Maria Christina Eriksson. Strengnäs den
15 mars 1886», dels ock såsom vittnen för dödsfall af höra nedannämnda personer,
hvilka, enligt hvad det vid förhöret förda protokoll utvisar, dervid
berättade: l:o ogifta Carolina Eriksson, att Maria Christina Eriksson, med
hvilken vittnet sedan flere år varit bekant, vid ett tillfälle ungefär i november
månad 1894 till vittnet yttrat: »Jag har tänkt, att, när jag en gång dör,
skall Carl Olof Zetterström få det, jag lemnar efter mig, emedan jag icke
har några slägtingar, som kunna ärfva mig, och ingen annan, som har gjort
sig så förtjent såsom de (Zetterström och hans mor), emedan de uppoffrat
sig för mig och hjelpt mig», samt att Maria Christina Eriksson, som vid
det omvittnade tillfället varit ensam med vittnet, dervid handlat vid

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

7

sundt och fullt förstånd och af fri vilja samt då icke varit särdeles
mycket sjuk; 2:o Anders Fredrik Jansson, att Maria Christina Eriksson,
med hvilken vittnet varit bekant sedan år 1868, vid ett samtal för omkring
två eller tre år sedan, dervid tal uppstått, huruvida hon snart skulle
gifta sig med Zetterström, till vittnet yttrat ungefär följande ord: »Om det
blir något giftermål af, det vet jag icke, vi kunna do och jag är så sjuklig,
men om jag dör före Zetterström, skall han hafva det, jag lemnar efter
mig»; samt att vid berörda tillfälle, dervid ej någon utom vittnet varit
närvarande, Maria Christina Eriksson handlat vid sundt och fullt förstånd
och af fri vilja; 3:o doktorn Lars Herman Lahng, att vittnet, som en
längre tid varit bekant med Maria Christina Eriksson, derunder iakttagit,
hurusom hon blifvit af Zetterström och hans mor städse och särskildt under
hennes långa sjukdom träget och ömt omhuldad; att Maria Christina Eriksson
flere gånger under de senare åren till vittnet yttrat, att efter hennes
död Zetterström skulle bekomma all hennes qvarlåtenskap, och vid ett tillfälle
under år 1895 eller nästföregående år framtagit ofvan nämnda, den
15 mars 1886 dagtecknade handling, som nu af vittnet igenkändes vara
af henne egenhändigt skrifven och innehållande, såsom hon låtit förstå,
hennes yttersta vilja; samt att Maria Christina Eriksson, som då varit sängliggande
sjuk, hvilket, enligt vittnets förmenande, föranledt, att den ifrågavarande
handlingen icke blifvit bevittnad, vid de af vittnet omförmälda
tillfällen varit vid fullt och sundt förstånd och handlat frivilligt; 4:o hustru
Erika Julin, att vittnet igenkände Maria Christina Erikssons handstil å
förordnandet af den 15 mars 1886; samt 5:o ogifta Johanna Andersson,
att Maria Christina Eriksson vid åtskilliga tillfällen under senare år och
sist under vintern kort före dödsfallet till vittnet yttrat, att Zetterström
efter hennes död skulle hafva all hennes qvarlåtenskap såsom erkänsla för
det han sett till henne under hennes sjukdom; samt att vid de omvittnade
tillfällena, dervid Maria Christina Eriksson handlat med sundt och fullt förstånd
och af fri vilja, ej någon utom vittnet varit närvarande.

På yrkande af kammaradvokatfiskalsembetet förklarade rådstufvurätten
i Strengnäs genom utslag den 28 december 1896, som vunnit laga
kraft, att, enär Maria Christina Eriksson ej kunde anses hafva genom den
ofvan omförmälda handlingen af den 15 mars 1886 eller de omvittnade
muntliga uttalandena, hvilka senare ej i två samtidiga vittnens närvaro
yttrats, i laga ordning skriftligen eller muntligen borttestamenterat sin
qvarlåtenskap, densamma skulle såsom danaarf tillfalla kronan, hvarjemte
ofvanbemälde Zetterström och vice häradshöfdingen P. O. Lundblad, hvilken
sistnämnde förordnats att i egenskap af god man vårda boet efter den af -

8

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

lidna, förpligtades att till kammaradvokatfiskalsembetet redovisa och utgifva
samma arf jemte derå till äfventyrs upplupen ränta.

Nu har i en till Kongl. Maj:t den 25 januari innevarande,år ingifven
skrift Zetterström i underdånighet anhållit, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel måtte till hans förmån efterskänkas, dervid sökanden
framhållit, att Maria Christina Eriksson under sin mångåriga sjukdom på
det ömmaste vårdats af sökanden och hans moder, hvarför den afiidnas
vilja säkerligen kunde antagas hafva varit, att sökanden skulle såsom
erkänsla härför bekomma hennes qvarlåtenskap; att denna hennes sista
vilja blifvit af henne skriftligen upptecknad och vid flera tillfällen uttalad,
ehuru något lagligt testamente icke förefunnes; att sökanden och Maria
Christina Eriksson tänkt ingå äktenskap med hvarandra, men att den sistnämndas
sjukdom derför lagt hinder i vägen; samt att sökanden icke egde
annat, än hvad han genom arbete kunde förvärfva till sitt och sin sjuttiofemåriga
moders uppehälle.

Med anledning af berörda ansökning har Kongl. Maj:ts befallningshafvande
i Södermanlands län afgifvit underdånigt utlåtande och dervid
öfverlemnat ett från magistraten i Strengnäs inhemtadt yttrande, deri
magistraten, med vitsordande af sökandens uppgifter, tillika meddelat, att
sökanden vore en utmärkt ordentlig och arbetsam man; och har Kongl.
Maj:ts befallningshafvande, för egen del, enär Maria Christina Eriksson,
ehuru hon icke i laga ordning borttestamenterat sin egendom, dock såväl
skriftligen som muntligen förklarat, att hennes tillgångar skulle efter hennes
död tillfalla sökanden, samt de af denne till stöd för den underdåniga
framställningen i öfrigt anförda omständigheter blifvit af magistraten vitsordade,
tillstyrkt bifall till den underdåniga ansökningen. Derefter har
kammaradvokatfiskalsembetet, som jemväl blifvit öfver ansökningen hördt,
dels meddelat, att ifrågavarande danaarfsmedel blifvit behörigen redovisade
och efter afdrag af utanordnad aktoratsprovision uppginge till 852 kronor
91 öre, som i statskontoret innestode, dels ock, enär af ofvannämnda vid
rådstufvurätten i Strengnäs den 20 maj 1895 företedda skriftliga förordnande
äfvensom aflagda vittnesmål syntes framgå såsom otvifvelaktigt, att
Maria Christina Eriksson afsett, att hennes qvarlåtenskap skulle tillfalla
sökanden, samt, särskild! med hänsyn till hvad i öfrigt blifvit i ärendet
upplyst, billigheten syntes kräfva, att Maria Christina Erikssons derom
frainstälda önskningar blefve förverkligade, tillstyrkt bifall till den underdåniga
ansökningen.

Med afseende å hvad i ärendet sålunda förekommit vill Kongl.
Maj:t härmed föreslå Riksdagen att medgifva, att kronans rätt till ifrågavarande
danaarfsmedel må på sökanden öfverlåtas.

9

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

De till ärendet hörande handlingar skola Riksdagens vederbörande
utskott tillhandahållas; och Kongl. Maj:t förblifver Riksdagen med all
kongl. nåd och ynnest städse väl bevågen.

OSCAR.

Hans Wachtmeister.

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 21 Höft.

2

10

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 36.

Utdrag af ''protokollet öfver finansårenden, hållet inför Hans Maj:t
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 10 december

1897.

Närvarande:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr minisjtern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Akerhielm,

WlKBLAD,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Departementschefen, statsrådet grefve Wachtmeister föredrog härefter:
En af skomakaren Carl Olof Zetterström gjord underdånig ansökning,
att kronans rätt till danaarf efter ogifta Maria Christina Eriksson från
Strengnäs måtte efterskänkas till sökandens förmån;

i anledning hvaraf underdånigt utlåtande afgifvits ej mindre af
Kongl. Maj:ts befallningshafvande i Södermanlands län än äfven af kammaradvokatfiskalsembetet,
som dervid meddelat, att ifrågavarande danaarfs -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition No 36. 11

medel efter afdrag af utanordnad aktoratsprovision uppginge till 852
kronor 91 öre.

Med afseende å hvad i ärendet förekommit, tillstyrkte statsrådet,
att Kongl. Maj:t måtte i nådig proposition föreslå Riksdagen att medgifva,
att kronans rätt till ifrågavarande danaarfsmedel finge på sökanden öfverlåtas.

Hvad statsrådet sålunda tillstyrkt behagade Hans
Maj:t Konungen bifalla; och skulle nådig proposition till
Riksdagen aflåta» af den lydelse, bilagan litt. — vid
detta protokoll utvisar.

Ex protocollo
Hjalmar Retlig.