Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

1

N:o 32.

Kongl. Maj:ts nådiga proposition till Riksdagen med förslag till
lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af
hinderslöshet till äktenskap; gifven Stockholms slott den
22 januari 1898.

Under åberopande af bilagda i statsrådet och högsta domstolen
förda protokoll vill Kongl. Maj:t härmed, jemlikt § 87 regeringsformen,
föreslå Riksdagen att antaga härvid fogade förslag till lag, innefattande
vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.

Kongl. Maj :t förblifver Riksdagen med all Kongl. nåd och ynnest
städse välbevågen.

OSCAR.

L. Annerstedt.

Bih. till liiksd. Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 20 Raft.

1

2

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Förslag

till

Lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till

äktenskap.

Med upphäfvande af nådiga trefven den 26 oktober 1791 och den
12 december 1798 angående styrkande af hinderslöshet till äktenskap
förordnas såsom tillägg till 15 kap. 19 § kyrkolagen:

Svensk man eller qvinna, som vill ingå äktenskap, men icke kan
på det i 15 kap. 19 § kyrkolagen föreskrifna sätt styrka sin hinderslöshet,
ege genom tillkännagifvande, som tre gånger införes i allmänna
tidningarne, kungöra sitt förehafvande, med fullständig uppgift om sitt
namn, sin ålder och sin födelseort samt om de orter, der han eller hon
vistats, så ock med anvisning, hos hvilken församlings prest och inom
hvilken tid äktenskapshinder bör anmälas; och skall tiden för sådan
anmälan utgöra, der sökanden icke vistats utom Sverige, Norge, Danmark
och Finland, minst tre månader och i annat fall minst sex månader
från det att tillkännagivande! sista gången införts. Har icke inom
sålunda utsatt tid äktenskapshinder hos presten anmälts eller eljest blifvit
för honom kunnigt, må lysning för sökanden i vanlig ordning utfärdas.

I hvilka fall hvad nu om svensk undersåte är stadgadt skall ega
tillämpning i fråga om utländsk man eller qvinna, derom förordnar
Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari 1900; dock att i fråga
om verkan af kungörelse, som före nämnda dag blifvit i allmänna tidningarne
införd, hittills gällande föreskrifter skola lända till efterrättelse.

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 32.

3

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott fredagen den 5 november 1897

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt
i underdånighet:

Riksdagens underdåniga skrifvelse den 5 sistlidne maj månad,
deri Riksdagen, med anledning af enskilde motionärers framställningar,
anhållit, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, i hvad mån nu gällande
bestämmelser angående styrkande af hinderslöshet för ingående af
äktenskap kunde i vissa, af Riksdagen angifna hänseenden förenklas,
samt derefter för Riksdagen framlägga det förslag, hvartill den verkstälda
utredningen kunde gifva anledning;

öfver hvilken skrifvelse samtliga domkapitel äfvensom hofkonsistorium
och Stockholms stads konsistorium afgifvit infordrade underdåniga
yttranden.

Efter att hafva redogjort för innehållet af omförmälda skrifvelse
och yttranden anförde föredragande departementschefen:

4

Ko?igl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

kI Riksdagens skrifvelse har ifrågasatts, dels att den i 15 kap.
19 § kyrkolagen förekommande bestämmelse om rätt att genom
vittnesbörd af trovärdige män styrka hinderslöshet till äktenskap måtte
såsom olämplig upphäfvas, dels att de tider, hvarinom i särskilda fall,
sedan tilltänkt äktenskap blifvit jemlikt nådigt bref den 26 oktober
1791 kungjordt, jäf emot äktenskapet bör anmälas, måtte väsentligen
förkortas.

Den förra delen af framställningen finner jag, i likhet med flera
af de i ärendet hörda myndigheter, icke böra till någon vidare åtgärd
föranleda. Genom upphäfvande af ifrågavarande bestämmelse skulle
personer, hvilka ej kunna erhålla vanligt hinderslöshetsbevis, för framtiden
beröfvas den utväg, som nu står dem till buds, att utan längre
tidsutdrägt ingå äktenskap, hvilken förändring, såsom i vissa af de
afgifna yttrandena framhållits, antagligen skulle ej sällan föranleda
olaga sammanflyttning eller andra för sedlighet och allmän ordning
menliga följder. Visserligen har det anmärkts, att hinderslöshetsintyg
af enskilda personer icke alltid kan anses tillförlitligt och stundom
meddelas utan att undertecknarne eg a någon verklig kännedom om
de förhållanden, som i intyget afses. Emellertid kan fullständig visshet
om hinderslöshefen tydligen ej heller vinnas genom det uppbudsförfarande,
som, efter det nuvarande bestämmelse om intyg blifvit
upphäfd, ensamt skulle tillämpas. Missbruk af rättigheten att medelst
intyg styrka hinderslösheten synes också kunna i afsevärd mån hämmas
genom en noggrann pröfning af utfärdarnes trovärdighet. Att
det för närvarande åtminstone i allmänhet faktiskt icke är alltför lätt
att anskaffa sådant intyg, som af presterskapet godkännes, lärer framgå
redan deraf, att uppbudsförfarandet ganska ofta anlitas.

Ett förkortande af de med hänsyn till nutidens snabbare och
lifligare samfärdsel onödigt långa tiderna för anmälan af jäf emot ett
tilltänkt äktenskap, som i allmänna tidningarna kungjorts, torde deremot
vara lämpligt och ändamålsenligt. Riksdagens hemställan om sådant
förkortande har också blifvit af samtliga i ärendet hörda myndigheter
tillstyrkt eller lemnad utan anmärkning. Hvad särskilt angår den af
Riksdagen förordade regeln, att svenska undersåtar, som icke vistats
utom Skandinavien, skola i afseende på tiden för anmälan af jäf emot
deras tilltänkta äktenskap vara likstälda med sådana, som allenast från
Sverige bort vara attesterade, synes, med anledning af hvad domkapitlet
i Hernösand hemstält, förmånen af den kortare uppbudstiden
böra medgifvas jemväl svenska undersåtar, som vistats i Finland.

Å andra sidan torde, till förebyggande af de vådor, som upp -

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32. 5

budstidens förkortande möjligen skulle kunna medföra, vara önskligt,
att bestämmelserna om tillkännagifvandets innehåll och sättet för dess
kungörande förtydligas och i någon mån skärpas.

Enligt nådigt bref den 12 december 1798 kan utländsk man eller
qvinna, som minst två år vistats här i riket, på samma sätt som svensk
undersåte styrka sin hinderslöshet genom uppbud. Vissa af de i ärendet
hörda myndigheter hafva yttrat den mening, att jemväl den
sålunda stadgade tiden af två år borde förkortas. Då emellertid i förevarande
hänseende förhållandena kunna vara olika beträffande särskilda
staters undersåtar, synes lämpligast vara, att åt Eders Kong]. Maj:t
förbehålles rätt att förordna, i hvilka fall de för svenska. undersåtar
gällande bestämmelser angående uppbud skola ega tillämpning i fråga
om utländingar.»

Sedan föredragande departementschefen härefter uppläst ett i
öfverensstämmelse med den af honom yttrade mening upprättadt förslag
till lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet
till äktenskap, af den lydelse bilagan litt. C vid detta protokoll utvisar,
hemstälde han i underdånighet, att högsta domstolens utlåtande
öfver detta förslag måtte, för det ändamål § 87 regeringsformen omförmäler,
genom note ur protokollet inhemtas.

Hvad föredragande departementschefen anfört
och hemstält behagade, på tillstyrkan jemväl af statsrådets
öfrige ledamöter, Hans Maj:t Konungen gilla
och bifalla.

Ex protocollo
Aug. von Hartmcinsdorff.

6

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Bilaga litt. C.

Förslag

till

Lag, innefattande vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet

till äktenskap.

Med ändring i 15 kap. 19 § kyrkolagen, så ock med upphäfvande
af nådiga brefven den 26 oktober 1791 och den 12 december 1798
angående styrkande af hinderslöshet till äktenskap förordnas som följer:

Svensk man eller qvinna, som vill ingå äktenskap, men icke kan
på det i 15 kap. 19 § kyrkolagen föreskrifna sätt styrka sin hinderslöshet,
ege genom tillkännagifvande, som tre gånger införes i allmänna
tidningarna, kungöra sitt förehafvande, med fullständig uppgift om sitt
namn och om de orter, der han eller hon vistats, så ock med anvisning,
hos hvilken församlings prest och inom hvilken tid äktenskapshinder
bör anmälas; och skall tiden för sådan anmälan utgöra, der
sökanden icke vistats utom Sverige, Norge, Danmark och Finland,
minst tre månader och i annat fall minst sex månader från det att
tillkännagifvandet sista gången införts. Har icke inom sålunda utsatt tid
äktenskapshinder hos presten anmälts eller eljest blifvit för honom kunnigt,
må lysning för sökanden i vanlig ordning utfärdas.

I hvilka fall hvad nu om svensk undersåte är stadgadt skall ega
tillämpning i fråga om utländsk man eller qvinna, derom förordnar
Konungen.

Denna lag skall träda i kraft den 1 januari

Kongl. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

7

Utdrag af protokollet öfver lagärenden, hållet Uti Kongl. Maj:ts
högsta domstol tisdagen den 14 december 1897.

Andra rummet.

Närvarande:

Justitieråden: Herslow,

Carlson,

Claéson,

WlJKANDER,

Billing,

Bohman.

T. f. byråchefen för lagärenden, revisionssekreteraren Hammarskjöld
föredrog i underdånighet:

Note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet den 5 nästlidne november, hvarmedelst,
för det ändamål § 87 regeringsformen omförmälde, högsta domstolens
utlåtande inhemtats öfver upprättadt förslag till lag, innefattande
vissa bestämmelser om styrkande af hinderslöshet till äktenskap; varande
förslaget under bilaga litt. D. fogadt vid detta protokoll.

Högsta domstolens ledamöter ansågo den i förslaget omförmälda
kungörelse böra innehålla uppgift jemväl om sökandens ålder och födelseort
samt hemstälde tillika, att till lagen måtte fogas ett öfvergångsstadgande
af innehåll att, der innan lagen träder i kraft sökandes afsigt
att ingå äktenskap blifvit kungjord i den ordning hittills gällande författningar
bestämma, lysning må, under de i samma författningar i öfrigt
stadgade vilkor, för sökanden utfärdas.

Ex protocollo
Aug. von Hartmansdorff.

8

Kong!. Maj:ts Nåd. Proposition N:o 32.

Utdrag af protokollet öfver justitiedepartementsärenden, hållet inför
Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott
lördagen den 22 januari 1898

i närvaro af:

Hans excellens herr statsministern Boström,

Hans excellens herr ministern för utrikes ärendena grefve Douglas,
Statsråden: herr friherre Åkerhielm,

Wikblad,

Gilljam,
friherre Rappe,

Christerson,

Annerstedt,

von Krusenstjerna,

grefve Wachtmeister,

Justitieråden: Norberg,

Carlson.

Efter gemensam beredning med chefen för ecklesiastikdepartementet
anmälde chefen för justitiedepartementet statsrådet Annerstedt i
underdånighet:

Högsta domstolens genom note ur protokollet öfver justitiedepartementsärenden
för den 5 november 1897 inhemtade utlåtande öfver det
vid nämnda protokoll fogade förslag till lag, innefattande vissa bestämmelser
om styrkande af hinderslöshet till äktenskap.

Efter föredragning af utlåtandet hemstälde departementschefen,

9

Kongl. Maj.ts Nåd. Proposition N:o 32.

att lagförslaget, med de af högsta domstolen förordade tillägg, måtte, jemlikt
§ 87 regeringsformen, för Riksdagen till antagande framläggas.

Till denna af statsrådets öfrige ledamöter biträdda
hemställan täcktes Hans Maj:t Konungen i nåder lemna
bifall; och skulle i följd häraf till Riksdagen aflåtas
nådig proposition af den lydelse bilagan litt. D vid detta
protokoll utvisar.

Ex protocollo
Erik Öländer.

Bih. till lliksd, Prot. 1898. 1 Sami. 1 Afd. 20 Häft.

2