Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
1
'' .iiut: m irti;i111 ■
■■‘lh v,It'', (liv V»!
ii;) ni ''• v»..!'' / j J > i i •: < r
fin l f!:i — ‘i **• I Jr.H
XVVi > > ) '' H iVi" •. v X i: >i> f i
uA Aio V‘;V t -A '' it .
W.rt «''V\\ loff t*1U t ■ *li.f■ f)• • i »il*»
Tö Jl>1 -mil
''VlUv A''Ht ‘lofiiil !!•!;:; I iftu’: !
Illa r>[ *1 O ] itlilij ''i‘fi l''f . i >11 .iijxl i i I i
''l”i KliUji# Hl) hnigl f) in JT*»i • ii)
irli''iln mal ,■{•♦>! i / s -f iih
! I: J i i ,H",i i.
Tolf.* b;;)- ! "/Jo tlaj
nrliixrÖT V;jfbi lobås! «q
i t■ >?if i.if it . ((qoi hi o-r!>;iim
.-[(VI ii-''.! .tjijoiod t|,i; ‘J-lhlliili
towivvA wV*tw« AV* jvywv
• uititv
lf:o 8.
■>[[’ t|f )->f* -t''4-Ah fivJöStMÄ
"'''' il A:''''» \[\\ *YM»iitM.*\
i > i i )-iii * n«V. i: rtojf* *[ii)i;v
v\W\k »vYuti\ A''. V, -Vti) \Vå ov\
I (•.:,.!> ,,0-^U .*■ • I bl
• t »r* : ■
''ii; ni
Ant. till Riksd. kansli den 25 april 1898, kl. 3 ej ta.
il il t»; gllUIvIll;’. A ir iill ''rr»[Io Viif/1 j f ii’-
;u\ \v''U\ ■.v ’ Viv-t v<V) Yi.xW Å\»< Sthft Sjöd
Första Kammarens andra tillfälliga utskotts utlåtande n.o 4, öfver
väckta motioner om ändring af kongl. förordningen dm 24
oktober 1885 angående handeln med vin, maltdrycker m. m.
♦ i, : I .. .* r : . • •]''!■ . ;! :: ifn-;,! '' / '' !i • liwhCi; fl * T»t * Mil
f»nvii liv • r>''x I f ''it f •*! . • > . ; ''•>■> it v I •*/•*!* i i . ttiv ti:
Inom Andra Kammaren hafva följande motioner blifvit väckta
angående ändring i nu gällande förordning angående handel med vin
och maltdrycker den 24 oktober 1855, nemligen:
. -Å - / :i :;i.-«• • j''i- *.*>vi•«**rf> • >3* imf* )•;
n:is 54 och |
224 af herr |
J. Byström, |
|
,V H Y1-h[ » |
66 » » |
M. Schenström, |
|
» |
97 » » |
C. A. Carlsson i Hede, |
|
» |
138 » » |
W. Styrlander, |
i jul i |
» |
166 » » |
A. Wiklund, |
|
samt » |
204 » » |
P. Waldenström m. fl. |
f V''1 |
Herr Byström |
föreslår (n:is |
54 och 224): |
Afl, |
natt Riksdagen behagade hos Kongl. Maj:t begära sådan ändring
af § 12 mom. 1 i Kongl. Maj:ts nådiga förordning angående försäljning
af vin, maltdrycker, kokadt kaffe och andra tillagade, icke spirituösa
drycker af den 24 oktober 1885, att dten måtte få följande lydelse:
Bill. till Riksd. Prot. 189S. 8 Samt. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft. (N:o 8.)
1
2 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (fao 2) Utlåtande fao 8.
1. Den, som, utan att hafva i stadgad ordning dertill erhållit
rättighet, i stad eller på landet utskänker vin eller maltdrycker eller
på landet idkar försäljning af vin eller maltdrycker för afhemtning till
mindre belopp än tio liter eller kringför och försäljer sådana drycker till
mindre än nämnda belopp, böte första gången från och med tio till och
med ett hundra kronor och andra gången från ett hundra till och med två
hundra kronor. Sker det tredje gången eller oftare, vare bot från två
hundra till och med fyra hundra kronor. Har förbrytelse, hvarom nu är
sagdt, skett å sön- eller helgedag, ökas straffet med böter från och med
tio till och med femtio kronor.
Idkar någon sådan försäljning, som i § 8 är nämnd, utan att hafva
derom gjort anmälan eller dertill erhållit tillstånd, efter som för hvarje
fall är stadgadt, eller öfverskrider någon den rättighet till sådan försäljning
eller till utskänkning af vin eller maltdrycker, han erhållit,
böte från och med tio till och med fyratio kronor.»
Herr Schenström föreslår (n:o 66):
»att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag
till sådan ändring i 12 § 1 mom. uti kongl. förordningen angående
försäljning af vin, maltdrycker m. m. den 24 oktober 1885 och hvad
dermed kan hafva sammanhang, att för öfverträdelse af den gästgifvare
eller skjutsstationsföreståndare medgifna rättighet att försälja maltdrycker
till förtäring på stället komme att stadgas samma straff som för annan
person, den der olofligen försäljer maltdrycker.»
Samma hemställan fastän i andra ordalag gör herr Wiklund
(n:o 166).
Herr C. A. Carlson i Hede föreslår (n:o 97) :
»att Riksdagen behagade i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla,
det Kongl. Maj:t täcktes vidtaga sådan ändring i gällande förordning,
att icke heller från tillverkningsställe må utöfvas försäljning af vin och
maltdrycker i mindre parti än tio liter under de tider å sön och helgedagar,
då sådan försäljning ej får å andra försäljningsställen ega rum.»
Herr Styrlander föreslår (n:o 138):
»att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl.
Maj:t låta föranstalta om revision af gällande vin- och maltdrycks
-
3
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
försäljningsförordning samt derefter låta utfärda förnyad förordning, innefattande,
bland andra, bestämmelser:
1 :o) att jemväl handeln med vin och maltdrycker till afhemtning,
utom hvad beträffar från tillverkningsställena, göres beroende af särskilt
tillstånd;
’ # t r
2:o) att dylik handel skiljes från annan handel;
3:o) att hvarje tillstånd till försäljning af vin och maltdrycker
till förtäring på stället eller afhemtning göres beroende af kommunens
medgifvande ;
4:o) att, hvad beträffar försäljningen af dessa drycker genom kringföring,
stadgas förbud dels för den, som ej är tillverkare, att dem genom
kringföring försälja och dels för tillverkare att försälja dem genom kringföring
annorledes än inom hus åt der boende eller å fartyg direkt från
tillverkningsstället genom tillverkaren eller hans folk och till mängd ej
understigande tio liter;■
5:o) att strängare straff för öfverträdelse af förordningen, särskildt
vid iteration, bestämmas;
6:o) att förbud stadgas för försäljningsställenas öppenhållande å
landsbygden vid förrättningar, som föranleda till större folksamlingar,
samt under sön- och helgdagar utom vid måltider åt spisande gäster; och
7:o) att kommunalmyndigheterna måtte medgifvas högsta möjliga
rätt att fort och verksamt ingripa, när medgifna eller eljest förefintliga
rättigheter missbrukas.»
Slutligen föreslå herr Waldenström m. fl.:
»att Riksdagen i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes
Kongl. Maj:t låta omarbeta nu gällande nådiga förordning angående försäljning
af vin och maltdrycker m. m. af den 24 oktober 1885, så att
den bättre än nu må kunna motverka den dryckenskap och deraf föranledda
oordningar, som, enligt hvad erfarenhet visat, vållas genom
missbruket af vin och de starkare maltdryckerna.»
Med afseende på hvad ifrågavarande motionärer till stöd för sina
yrkanden anfört, tillåter sig utskottet hänvisa till sjelfva motionerna
samt till hvad Andra Kammarens tillfälliga utskott n:o 2 i sitt utlåtande
n:o 18 anfört.
Sedan bemälda utskott på sid. 15—60 i detta sitt utlåtande afgifvit
en utförlig redogörelse öfver den äldre lagstiftningen i ämnet
4 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
samt öfver hufvudpimkterna af den behandling, som frågan rönt i Riksdagen
redan 1885, fortsätter utskottet:
»Hvad då först angår motionerna n:is 54 och 224, 66 samt 166,
så är utskottet ense med motionärerna, att nu gällande bestämmelser om
straff för olaga försäljning, vare sig för gästgifvare eller för andra, äro
alltför lindriga för att kunna verka hvad de åsyfta, hvilket erfarenheten
också ådagalagt. Då emellertid utskottet ämnar med anledning af motionerna
n:is 138 och 204 tillstyrka en allmän revision af förordningen, så
anser utskottet icke lämpligt att afgifva något särskildt yttrande öfver de
nya straffbestämmelser, som motionärerna föreslå. Vid en eventuel revision
kunna ju andra bötesbestämmelser eller jemte höjda böter äfven andra
åtgärder till öfverträdelsers förebyggande finnas ändamålsenliga, och revisionen
bör då icke vara bunden af något uttalande från Riksdagens sida
om bestämda bötesbelopp.
# Likaså delar utskottet herr Carlssons (motion n:o 97) åsigt, att vin
och maltdrycker icke böra få från tillverkningsställe säljas i mindre parti
än 10 liter under tider å sön- och helgdagar, då sådan försäljning ej får
ega rum å andra försäljningsställen. Men då vid en eventuel revision
äfven denna fråga måste komma under ompröfning, så anser utskottet
icke lämpligt, att Riksdagen gör något särskildt uttalande derom.
Herr Styrlander har (motion n:o 138) vid sitt yrkande på en allmän
revision af nu gällande förordning föreslagit vissa positiva bestämmelser,
som borde komma in i den nya förordningen. Enligt den nu gällande
förordningen måste hvar och en, som på landet vill sälja vin eller maltdrycker
till afhemtning i mindre qvantitet än tio liter, begära särskildt
tillstånd dertill, derest försäljningen icke sker från tillverkningsstället.
Motionären yrkar, att ingen, alltså hvarken i stad eller på landsbygd, skall
ega rätt att utan särskildt tillstånd af högsta polismyndigheten i länet
sälja vin och maltdrycker till afhemtning i någon om än så stor qvantitet,
derest det icke sker från tillverkningsställe. Enligt nu gällande förordning
eger Konungens befallningshafvande att i vissa fall för kortare tid
än år meddela rättighet att utskänka vin och maltdrycker. Motionären
yrkar, att hvarje tillstånd till försäljning af vin och maltdrycker skall göras
beroende af kommunens medgifvande. Hvad kringföringen angår, får
ingen utan särskildt tillstånd genom kringföring försälja vin och maltdrycker
i mindre qvantitet än tio liter, derest försäljningen icke sker inom hus till
derstädes boende eller å fartyg. Motionären yrkar dels förbud för hvar
och en, som icke är tillverkare, att genom kringföring sälja nämnda
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 5
drycker, dels den inskränkning för tillverkare, som sjelf eller genom sitt
folk kringför dem, att han endast får göra det direkt från tillverkningsstället
— alltså icke från s. k. öltapperier eller filialer — samt till försäljning
endast inom hus till der boende eller å fartyg och i qvantiteter
ej understigande tio liter. Medan nu gällande förordning medgifver kronobetjent
på landet och polismyndighet i stad rättighet att i händelse af
oordningar å utskänknings- eller försäljningsställe på landet eller i stad
utom stadens planlagda område, då större folksamling eger rum, förbjuda
och förhindra försäljningens fortsättande vid tillfället, så yrkar herr Styrlander
rent »förbud för försäljningsställenas öppenhållande å landsbygden
vid förrättningar, som föranleda till större folksamlingar, samt under sönoch
helgdagar utom vid måltider åt spisande gäster».
Såsom af denna jemförelse synes, gå de inskränkningar, som motionären
påyrkar, vida utöfver de nu gällande. Dessutom har han upptagit
det sedan 1885 flera gånger upprepade yrkandet, att vin- och maltdryckshandeln
måtte skiljas från all annan handel. För öfverträdelse af förordningen
påyrkar han strängare straff och för kommunalmyndigheterna
»högsta möjliga rätt att fort och verksamt ingripa, när rättigheter missbrukas
».
Utskottet har vid åtskilliga föregående riksdagar haft tillfälle att
uttala sig angående Öl- och vinhandelns skiljande från annan handel, och
det vidhåller den mening, som finnes framstäld senast i dess betänkande
år 1897.
Hvad beträffar skärpta straffbestämmelser för öfverträdelse!-, har
utskottet här ofvan sagt sin tanke. Hvad herr Styrlander säger om tillstånd
och kommunens medgifvande, kan naturligtvis icke blifva lag i den
utsträckning, som han föreslår, utan- afseende på den qvantitet, hvari
försäljningen sker. Om än den nuvarande qvantitetsgränsen, tio liter,
skulle befinnas för låg, så måste dock alltid en qvantitetsgräns bestämmas,
ofvanom hvilken handeln blir fri. Äfven för handeln med bränvin är en
sådan gräns lagstadgad.
Utskottet kan icke heller i allo dela motionärens mening angående
kringföringen. Skall sådan öfver hufvud vara tillåten, så lärer det vara
af mindre vigt, om kringföraren är tillverkaren sjelf eller hans folk eller
annan person, eller om kringföringens utgångspunkt är tillverkningsstället
eller någon annan plats. För vinnande af det mål, motionären afser,
skulle i stället förbud för tillverkare stadgas att hafva upplag af sina
varor på annan plats än den, der tillverkningen sker. Motionären anser,
6 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N;o 8.
att en sådan åtgärd, som han föreslår, »skulle vara i tillverkarnes intresse,
enär hvarje bryggeri då blefve hänvisadt till sitt naturliga verksamhetsområde
och sluppe en konkurrens, som redan nu urartat till osundhet
jemväl i affärshänseende.» Huruvida emellertid tillskapandet af ett sådant
monopol för bryggerierna, hvart och ett inom sitt »naturliga verksamhetsområde»,
skulle lända till något gagn, kan väl på goda grunder anses
tvifvelaktigt. Att kringföraren icke skulle ega rätt att inom hus till
derstädes boende eller på fartyg försälja mindre än tio liter torde
också vid närmare eftersinnande knappast kunna finnas vara af praktisk
betydelse.
Den vigtigaste anmärkningen mot hans förslag är emellertid den,
att han icke skiljer mellan starkare och svagare maltdrycker. Han anser,
att om en tillförlitlig gräns kan uppdragas mellan Öl och svagdricka, så
bör svagdricka! undantagas från den af honom önskade förordningen och
likställas med de öfriga i § 8 af nu gällande förordning omförmälda
dryckerna:, kaffe, té, choklad o. d. Men i annat fall tvekar han icke att
utan afseende på dess alkoholhalt ställa det under samma stränga bestämmelser,
som han påyrkar för handeln med vin och de starkare maltdryckerna.
Utskottet kan icke dela hans tankar i detta afseende. Ej
heller tror utskottet, att svenska folket skulle finna sig i att en så allmänt
begagnad och i nykterhetshänseende oskyldig samt af det stora
flertalet såsom nyttig ansedd dryck skulle i lagstiftningen behandlas såsom
rusdryck.
I motionen n;o 204 hafva derför herr Waldenström och hans
medmotionärer vid sitt yrkande på eu revision af maltdrycksförordningen
utgått från den förutsättningen, att en gräns uppdrages mellan starkare
och svagare maltdrycker. Detta är också utskottets åsigt, och det hänvisar
beträffande denna sak till sitt betänkande vid 1897 års riksdag.
Att den nu gällande förordningen icke är tillfredsställande, det
anser utskottet tillräckligt ådagalagdt genom de från nästan alla delar af
landet utgående klagomålen — klagomål som höjas icke blott af nykterhetssällskapen,
utan äfven af de myndigheter, som hafva sig ålagdt att
närmast vaka öfver ordningen. Derom bära äfven de af herr Styrlander
i hans motion omnämnda och till utskottet aflemnade samt bär ofvan
refererade handlingar ett ojäfaktigt vittnesbörd. Utskottet har också
senast vid förlidet års riksdag tillstyrkt förändringar, som synts utskottet
ändamålsenliga. Då det emellertid visat sig, att önskningar, som Andra
Kammaren framstält, icke kunnat vinna bifall af Första Kammaren, så
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 7
hafva motionärerna nn föreslagit att hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl.
Maj:t måtte »taga frågan i hela dess vidd i öfvervägande» samt derefter
låta omarbeta förordningen af den 24 oktober 1885, så att den bättre
än nu må kunna motverka missbruket af vin och maltdrycker samt deraf
följande oordningar.
Utskottet vill understödja detta förslag. De hufvudprinciper, som
enligt motionärernas mening borde vid en sådan omarbetning göras gällande,
synas också utskottet rigtiga. Utskottet anser dock icke lämpligt,
att Eiksdagen genom något uttalande om detaljbestämmelser binder händerna
på eu blifvande revision. Äro grundprinciperna erkända, så behöfves
intet annat, än att de konseqvent genomföras. Har man medgifvit,
att förordningen om försäljning af vin och de starkare maltdryckerna bör
bringas närmare förordningen om försäljning af bränvin, så säger det sig
sjelft, att revisionen måste baseras på eu genomgående jemförelse mellan
de begge förordningarna.
Hvad angår den nödvändiga förutsättningen, att en gräns bestämmes
mellan svagdricka och starkare maltdrycker, hvilken allt hittills synes hafva
varit den stötesten, som framför andra lagt sig hindrande i vägen för en
tillfredsställande lösning, vill utskottet här återgifva, hvad det yttrade i
sitt betänkande förlidet år:
»Att en skilnad mellan svagdricka och Öl kan fixeras, torde få anses
oomtvistligt, då det är af sakkunniga auktoriteter, deribland kontrollbyrån,
erkändt. Utskottet vidhåller ock, att gränsen både kan och lämpligast
bör bestämmas efter alkoholhalten. Detta är den enda gräns, som intresserar
den stora allmänheten, emedan den ensam är af betydelse för
nykterhetsarbetet. Yet derjemte tillverkaren, att eu viss extrakthalt i vörten
icke kan vid utösning utveckla öfver en viss alkoholhalt i drycken, så
bör det icke möta någon svårighet för honom att vid svagdricksbrygd
reglera vörtens extrakthalt så, att den utjästa drycken aldrig kan öfverstiga
högsta i lag för sådan dryck tillåten alkoholhalt. Hvarken i kontrollbyråns
underdåniga utlåtande af den 8 oktober 1892 eller i Första
Kammarens utskottsbetänkande år 1890 förekommer något, som vederlägger
denna slutsats.»
I herr professor Klasons utlåtande, som bifogades samma betänkande,
framhölls visserligen, att alkoholhalten i en maltdryck var »en från dag
till dag vexlande storhet». Men deraf följer alls icke, anmärkte utskottet,
att alkoholhalten kan växa huru långt som helst. När den nått ett visst
maximum, går don tillbaka. Men att dess maximum alltid beror på stam
-
8 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
vörtens styrka, framgår äfven af professor Klasons utlåtande i öfrigt. Ock
så tinnes då icke keller i detta något, som visar, att alkokolkalten icke
kan kos oss lika väl som i Danmark i lagen läggas till grund för åtskilnaden
mellan svagdricka ock starkare maltdrycker. Utskottet förmenar
äfven, att det är genom eu reglering af vörtens extraktkalt som de egentliga
svagdricksbryggerierna åstadkomma ett svagdricka, som aldrig når
någon sådan alkoholhalt, att man från nykterhetsvänligt båll haft anledning
till klagomål. Men hvad som är möjligt för dem, det bör vara lätt
för de stora ölbryggerierna, som förfoga öfver vida större tekniska resurser. »
Utskottet tror ännu, att detta uttalande icke kan jäfvas. Beträffande
möjligheten att verkställa den nödvändiga kontrollen i de fall, der grundad
anledning kan förekomma att misstänka för stor alkoholhalt i dryck, som
säljes såsom svagdricka, har utskottet på begäran dels från ingeniören i
kontrollbyrån d:r A. G. Ekstrand, dels från Stockholms helsovårdsnämnds
kemist herr ingeniör K. Sondén mottagit redogörelse för de olika metoder,
som för närvarande användas för utrönande af alkoholhalt i maltdrycker.
Nämnda redogörelser, som finnas såsom bilagor fogade till detta betänkande,
synas utskottet visa, att en undersökning med så pass stor noggrannhet,
som här vore erforderlig, icke kan möta synnerligen stora svårigheter, derest
alkoholgränsen icke sättes för låg. För öfrigt torde det i de flesta fall
vara lätt att få profven utförda å kemisk station eller apotek, der man
är van vid kemiska undersökningar.
Efter hvad utskottet sålunda anfört, hemställer utskottet med
ledning af motionerna n:is 138 och 204:
»1 :o) att Andra Kammaren ville för sin del besluta, att Riksdagen
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhåller, det täcktes Kongl. Maj:t låta omarbeta
nådiga förordningen den 24 oktober 1885 i den rigtning,
a) att ur densamma aflägsnas alla stadganden, såväl angående
handel med de verkligen icke spirituösa dryckerna, kokadt kaffe, té,
choklad och dylikt, som ock med svagdricka, som, ehuru spirituöst, likväl
har så ringa alkoholhalt, att det icke kan hänföras till rusgifvande drycker,
b) att förordningen, i hvad den afser vin och de starkare maltdryckerna,
i tillämpliga delar bringas närmare förordningen om försäljning
af bränvin;
2:o) att härmed äfven motionerna n:is 54 och 224, 66, 97 samt
166 må anses besvarade.
Sedan Andra Kammaren bifallit detta utlåtande, blef jemlikt § 63
mom. 3 i riksdagsordningen nämnda beslut genom utdrag af protokollet
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 9
delgifvet Första Kammaren, som hänvisat ärendet till sitt andra tillfälliga
utskott.
Andra Kammarens beslut förutsätter tydligen uppdragandet af en
lagfäst gräns mellan svagare maltdrycker (s. k. svagdricka) och starkare
sådana drycker, ty i annat fall skulle icke med nödig säkerhet kunna
af vederbörande myndighet afgöras, till hvilkendera af dessa båda kategorier
det ena eller andra slaget af i förbrukningen ingående maltdrycker
borde hänföras. Att denna gräns bör bestämmas efter alkoholhalten torde
ligga i sakens natur, eftersom det är de särskilda maltdryckernas mer
eller mindre berusande egenskaper, som skulle betinga deras olika ställning
i lagstiftningshänseende. Detta framgår ock af beslutets ordalydelse,
ty det säges i det med a) betecknade stycket af punkten 1, att ur förordningen
om vin och maltdrycker skulle aflägsnas alla stadganden angående
svagdricka, som »ehuru spirituöst, likväl har så ringa alkoholhalt,
att det icke kan hänföras till rusgifvande drycker», hvarefter i det med b)
betecknade stycket talas om »starkare» maltdrycker, således om dem, som
hafva en högre alkoholhalt än förenämnda svagdricka. Alkoholhaltens
afgörande betydelse härvidlag framhålles ock af Andra Kammarens tillfälliga
utskott, då det åberopar sitt förlidet år afgifna utlåtande, der det
yttrades, att alkoholhalten är »den enda gräns, som intresserar den stora
allmänheten, emedan den ensam är af betydelse för nykterhetsarbetet.»
Att med nutida vetenskapliga hjelpmedel ett bestämmande af
alkoholhalten i olika maltdrycker kan med erforderlig noggrannhet verkställas
lider väl intet tvifvel. En annan sak är, huru man på ett praktiskt
och ändamålsenligt sätt skall kunna åstadkomma fullt betryggande
kontroll derå, att maltdrycker, som i handeln gå såsom »svagare», icke
innehålla större alkoholhalt än den för dem lagligen bestämda. En sådan
kontroll skulle naturligtvis kunna genom derför af staten anstälde kontrollörer
ega rum vid bryggerierna, innan den färdiga varan derifrån
utsläppes. Men den sannolikt högst betydliga kostnaden för eu så vidlyftig
apparat skulle i utskottets tanke lägga ett väsentligt hinder mot en
dylik kontrollanordning, så vida nemligen icke maltdrycksbeskattning
införes. I detta sammanhang kan utskottet icke underlåta att som sin
mening uttala, att en dylik beskattning helt säkert skulle vara ett kraftigt
verkande medel till ölförbrukningens inskränkande, både direkt genom
varans fördyrande och indirekt genom möjliggörandet af så väl ändaBih.
till Riksd. Prof. 1898. 8 Sami. 2 Afd. 1 Band. 7 Höft. 2
10 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
målsenlig kontroll som antagligen äfven andra anordningar i nykterhetens
intresse. Men fråga härom föreligger icke nu och kommer kanske icke
heller att föreligga, så länge för statens finanser icke behöfves en ny
skattekälla af den betydenhet, som den ifrågavarande skulle blifva.
Då således tanken på kontroll vid sj elfva bryggerierna måste för
närvarande uppgifvas, återstår endast att tänka sig dess utförande på
den i handeln utsläppta varan, således på de otaliga ställen rundt om i
landet, der vissa maltdrycker såsom »svagare» fritt finge säljas och utskänkas,
ty det vore ju just dessa maltdrycker, hvilkas alkoholhalt borde
kontrolleras till förekommande eller hedrande af lagöfverträdelser. Af
Andra Kammarens tillfälliga utskott har visserligen antydts, att »i de
flesta fall» kontrollprofven skulle kunna utföras å kemisk station eller
apotek, men möjligheten häraf torde kunna på goda grunder betviflas.
De kemiska stationernas antal är allt för ringa, för att prof från alla
delar af landet skulle kunna utan stor tidsutdrägt och andra olägenheter
till dem i och för undersökning insändas, och deras för helt andra ändamål
afsedda verksamhet skulle helt säkert genom dylika alltjemt återkommande
undersökningar af maltdrycksprof förryckas. Hvad åter apoteken
angår, lär man icke af deras innehafvare kunna fordra, hvarken
att de skola vara försedda med de för ändamålet erforderliga vetenskapliga
instrument eller att deras lokaler skola härtill lemna nödigt utrymme.
Under sådana förhållanden funnes nog ingen annan utväg än
att öfverlemna kontrollen åt de resp. polismyndigheterna, men utskottet
vågar icke antaga, att dessa i allmänhet skulle vara kompetenta att
verkställa så ömtåliga undersökningar som de ifrågavarande, hvilka enligt
sakkunniges mening kräfva stor vana vid precisionsmätningar och endast
med noggrant handhafvande af fullt korrekta instrument kunna lemna
tillförlitliga resultat.
På grund af hvad utskottet sålunda anfört, anser utskottet det icke
tillrådligt att i lag stadga en alkoholgräns, hvars behöriga iakttagande
alldeles icke eller åtminstone endast på ett högst ofullständigt och otillförlitligt
sätt skulle kunna öfvervakas. Och då härmed sjelfva förutsättningen
för Andra Kammarens beslut under litt. a) måste anses hafva
förfallit, kan utskottet icke tillstyrka Första Kammaren att biträda denna
del af berörda beslut.
Redan häraf följer, att utskottet icke heller kan tillstyrka biträdande
af beslutet under litt. b), hvilket med det föregående stycket står i oskiljaktigt
sammanhang. Men till detta sitt afstyrkande har utskottet äfven
Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8. 11
andra skäl. Först och främst äro de i Andra Kammarens beslut begagnade
uttrycken i utskottets tanke alltför litet bestämda. Om man
än af herr Waldenströms motion kunde hafva någon ledning i afseende
på de delar, hvari förordningen om vin och maltdrycker skulle »bringas
närmare» förordningen om försäljningen af bränvin, finnes dock ingen
antydan om, huru långt öfverensstämmelse mellan de båda förordningarna
borde åstadkommas. Vidare är utskottet visserligen öfvertygadt om, att
en inskränkning af ölförbrukningen vore ur nykterhetens synpunkt eftersträvansvärd,
men utskottet kan för sin del icke medgifva, att en jemförelsevis
så litet alkoholbaltig dryck som ölet, bvilket ju dessutom eger
något näringsvärde och allmänt begagnas som måltidsdryck, borde i lagstiftningsväg
jemställas med bränvin.
En följd deraf, bland andra, skulle vara den, att på landsbygden
försäljning af Öl till afbemtning skulle skiljas från annan handel, och att
i stad rätten till så väl försäljning som utskänkning af Öl skulle upplåtas
åt bolag. Förslag i båda dessa hänseenden förelågo för Första
Kammaren så nyligen som vid 1896 års riksdag, men förkastades af
kammaren efter en utförlig öfverläggning, hvarunder, bland annat, såsom
skäl för afslag anfördes, att redan nu ingen finge på landsbygden sälja
maltdrycker till afbemtning i mindre mått än 10 liter utan tillstånd, och
att sådant tillstånd icke lemnades i sådana fall, der oordning vore att
befara; att, hvad försäljningen af större partier anginge,. det vore bättre,
att den handhades af landtbandlande, som både egen affär och något anseende,
än att den utöfvades af andra, lösa personer, som icke både
sådan handel; att man icke borde vidtaga alltför restriktiva åtgärder mot
maltdrycksförsäljningen, så länge man icke funnit någon verksam kontroll
i afseende på skiljandet af de svagare från de starkare af dessa drycker;
att i städerna ett svårt slag skulle drabba en mängd handlande, b vilka,
nu tillhandahölle sina kunder vin och Öl till afhemtning, men, om den
åsyftade förändringen komme till stånd, skulle se en vigtig del af deras
rörelse frångå dem; att ett monopol skulle tillskapas, hvilket mot ett
stort antal bryggerier skulle vara orättvist och kunde leda till mångas
ruin; samt att ingen garanti skulle gifvas för att det af bolagen tillhandahållna
ölet vore en god och sund vara.
Dessa skäl synas utskottet fortfarande ega samma giltighet, som
Första Kammaren tilläde dem för två år sedan.
Ehuru utskottet sålunda icke kan tillstyrka Första Kammaren att
på de grunder, Andra Kammaren anfört, påyrka en revision af berörda
12 Första Kammarens Tillfälliga Utskotts (N:o 2) Utlåtande N:o 8.
kongl. förordning, vill utskottet dock icke förneka behofvet af en
revision.
Genom de partiella förändringar, som denna förordning hvart eller
hvart annat år undergått, har densamma blifvit allt mera svår att tillämpa,
och redan af den anledningen synes det utskottet, att en revision af
densamma är erforderlig.
Derjemte delar utskottet den åsigt, som tagit sig uttryck i motionerna
n:is 54, 224, 66 samt 166, den nemligen, att nu gällande bestämmelser
om straff för olaga försäljning äro allt för lindriga för att
kunna verka hvad de åsyfta. Detta förhållande framgår oförtydbart
deraf, att personer, som idka olaga försäljning, hellre utsätta sig för att
erlägga itererade plikter än att upphöra med denna förderfbringande
rörelse. Slutligen hyser utskottet den uppfattningen, att åtskilliga restriktiva
bestämmelser ytterligare måste vidtagas med afseende på ölutkörningen
på landsbygden. Visserligen har genom kongl. förordningen
den 16 juli 1897 ett steg tagits i den rätta rigtningen, men ehuru det
ännu är för tidigt att bedöma verkningarna häraf, håller utskottet dock
före, att lagstadgandet, såsom det nu är affattadt, icke kan förhindra, att
landtbefolkningen tager skada af det sätt, hvarpå maltdrycker för närvarande
hållas dem till hända.
Ehuru utskottet sålunda anser de af herrar Byström, Schenström
och Wiklund väckta motionerna vara förtjenta af allt beaktande, men då
Andra Kammarens beslut om en revision af nu gällande författning angående
handeln med vin och maltdrycker m. m. eger en räckvidd och
går i en rigtning, som utskottet, på grund af hvad i det föregående anförts,
icke kan förorda, återstår för utskottet endast att hemställa,
det Första Kammaren icke måtte biträda Andra
Kammarens beslut.
Stockholm den 25 april 1898.
På utskottets vägnar:
F. A. BOSTKÖM.
af herr v. Möller.
Reservation
Stockholm, tryckt hos Nya Tryckeri-Aktiebolaget, 1898.