Sammansatta Stats- ock Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
1
N:o 4
Ank. till Riksd. kansli den 28 april 1898, kä. 5 e. m.
Utlåtande, i anledning af dels Kongl. Maj:ts i statsverkspropositionen
gjorda framställningar med afseende a delning af Hernösands
stift, dels fyra särskilda i detta ämne väckta motioner,
dels ock Kongl. Maj:ts proposition n:o 31, med förslag
till lag om ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen
angående allmänt kyrkomöte den 16 november 1863.
l:o.
I den till Riksdagen den 15 januari innevarande år aflåtna proposition
angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t
under riksstatens åttonde hufvudtitel föreslagit,
dels i punkten 3:o):
att Riksdagen måtte medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens
län från den 1 januari 1899 frånskildes Hernösands stift för att bilda
ett särskildt stift, samt att för aflönande af biskop i det nya stiftet af
biskopslöneregleringsfonden användes högst 13,500 kronor årligen;
att för bestridande af kostnaden för aflönande af konsistorienotarie,
amanuens och vaktmästare vid det nya domkapitlet måtte beviljas ett
Bill. till Biksd. Prot. 1898. 4 Sami. 2 Afd. 3 Höft. (N:o 4). 1
2
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
ordinarie anslag af 5,100 kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till
amanuensen 1,600 kronor och till vaktmästaren 500 kronor;
att för hyra af lokal och vaktmästarebostad måtte anslås ett årligt
belopp af 1,500 kronor; samt
att såsom ersättning för den minskning i inkomst, som genom
den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba notarien vid Hernösands
domkapitel till följd af förlusten af sportelinkomsterna från Vesterbottens
och Norrbottens län, måtte beviljas ett årligt anslag af 1,500 kronor;
dels ock i punkten 39:o):
att Riksdagen måtte på extra stat för år 1899 anvisa följande belopp,
nemligen 600 kronor såsom ersättning till nuvarande amanuensen
vid domkapitlet i Hernösand för den minskning i hans inkomst, som i
anledning af den föreslagna delningen af Hernösands stift skulle uppstå
genom upphörande af det från lappmarks ecklesiastikverk till honom
nu utgående anslag, samt 3,500 kronor för anskaffande af möbler, inventarier
m. m. för expeditionslokalen vid det nya domkapitel, som
enligt Kongl. Maj:ts förslag om berörda stifts delning skulle komma
att upprättas i Luleå.
I anledning af Kongl. Maj:ts förstnämnda framställning har i särskilda
inom Riksdagen väckta motioner föreslagits:
af herr A■ W. Styrlander (motionen n:o 109 i Andra Kammaren):
att Riksdagen, under vilkor att Kalmar och Visby stift sammansloges
till ett stift, så snart en sådan sammanslagning genom de nuvarande
biskoparnes i Kalmar och Visby afgång eller eljest möjliggjordes, måtte
medgifva, att Vesterbottens och Norrbottens län finge från den 1 januari
1899 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift;
af herr F. O. Bremberg (motionen n:o 25 i Första Kammaren):
att Riksdagen, under vilkor att Kalmar och Vexiö stift sammansloges
till ett stift, så snart en sådan sammanslagning genom de nuvarande
biskoparnes i Kalmar och Vexiö afgång eller eljest möjliggjordes, måtte
nu medgifva, att Vesterbottens och Norrbottens län finge från den 1
januari 1899 frånskiljas Hernösands stift för att bilda ett särskildt stift;
af herr C. F. Petersson i Dänningelanda (motionen n:o 186 i Andra
Kammaren): att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts hemställan i
tredje punkten under åttonde hufvudtiteln, ville medgifva, att, under
vilkor att Kalmar stift sammansloges med Vexiö stift och förenades till
ett stift, Hernösands stift finge delas i tvenne stift, samt
af herr A. Petersson i Påboda m. fl. (motionen n:o 192 i Andra
Kammaren): att Riksdagen måtte, med afslag å hvad i förenämnda motioner
yrkats rörande sammanslagning, bifalla hvad Kongl. Maj:t i fråga
3
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
om Hernösands stifts delning föreslagit, dock med den ändring, att
i stället för biskop måtte i det nya stiftet tillsättas en superintendent,
samt att för lians aflöning måtte ur biskopslöneregleringsfonden användas
ett belopp af högst 8,000 kronor årligen.
Till det vid statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden den 14 januari 1898 har föredragande departementschefen
anmält, att i den vigtiga och enligt departementschefens
förmenande för hela Norrlands andliga kultur betydelsefulla frågan om
Hernösands stifts delning framställningar åter gjorts hos Kongl. Maj:t af ej
mindre domkapitlet i Hernösand än äfven landstingen och Kongl. Maj:ts
befallningshafvande i de båda nordligaste länen. Departementschefen
hade, såsom han vidare yttrar, tre gånger förut, senast till statsrådsprotokollet
den 14 januari 1897, uttalat sig för nödvändigheten af
denna frågas snara lösning och dervid utförligt redogjort för de uttalanden,
som tillförene gjorts af vederbörande myndigheter samt dessutom
af representanter för de norrländska länen i Riksdagens båda
kamrar. För att icke behöfva å nyo upprepa hvad som sålunda förut
anförts, hänvisade departementschefen till sistnämnda statsrådsprotokoll.
Men innan departementschefen redogjorde för innehållet af senast
inkomna handlingar i detta ärende, ville han erinra derom, att Riksdagens
afslag å Kongl. Maj:ts framställningar om Hernösands stifts delning
måste sägas hafva berott icke på ett underkännande af vigten och
betydelsen af denna stiftsdelning, utan derpå att man från åtskilliga
håll ansett delningen böra uppvägas genom en förändring i stiftsorganisationen
i öfrigt medelst en motsvarande sammanslagning af andra
stift. Departementschefen hade redan vid föregående tillfällen uttalat
sig mot denna uppfattning, enär han icke kunde anse det vara behöfligt
eller lämpligt att bereda en fördel åt den öfre delen af Sverige,
en fördel, som alla erkände vara af behofvet påkallad, genom att samtidigt
vidtaga en åtgärd, som enligt hans mening innebure en bestämd
försämring af förhållandena i det nedre. Den ståndpunkt, departementschefen
i detta hänseende förut intagit, intoge han fortfarande. Naturligtvis
måste tankarne på förändring af stiftsorganisationen i nedre Sverige
rigtas mot de båda minsta stiften, Kalmar och Visby. Beträffande
förslaget om Gotlands läggande under Kalmar stift hade departementschefen
till statsrådsprotokollet den 14 januari 1897 uttalat sig mot
detsamma såsom synnerligen olämpligt och såsom medförande verklig
skada för Gotland. Han hade ock erinrat, att det varit med djupt
4 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
bekymmer, som förslaget mottagits på Gotland. Så mycket berättigande
läge också till grund för det motstånd, samma förslag rönt, att
man torde kunna påstå, att många, som förut ifrat för tanken på denna
sammanslagning, numera tvekade om lämpligheten af dess utförande.
Viss vore departementschefen äfven uppå att stora och känbara olägenheter,
likasom ock ett befogadt missnöje, skulle blifva en följd af Kalmar
stifts sammanslagning med Vexiö stift eller fördelning mellan Linköpings
och Vexiö stift. Från presterskapet i Kalmar stift hade ock
nyligen inkommit en petition, att Kongl. Maj:t måtte lemna sin medverkan
till att Kalmar stift fortfarande måtte förblifva, hvad det nu
vore och under århundraden varit, ett eget stift med egen stiftsstyrelse.
En liknande uppfattning ansåge departementschefen äfven,
efter hvad till hans kännedom kommit, vara rådande hos stiftets befolkning
i öfrigt. På dessa skäl ansåge han, att den fråga, som nu
förelädes Riksdagen, borde begränsas till Hernösands stifts delning.
Af nu inkomna handlingar inhemtades följande.
Domkapitlets senaste skrifvelse i ämnet vore närmast föranledd af en
utaf sistlidet års prestmöte inom stiftet hos domkapitlet enhälligt gjord
anhållan, att domkapitlet ville till Kongl. Maj:t ingå med förnyad framställning
angående stiftsdelningsfrågans lösning med det allra snaraste
på förut af domkapitlet föreslaget sätt, uti hvilken anhållan särskildt
betonats den genom inflyttning från södra orterna och särskildt från
Finland föranledda starka och hastiga folkökningen och de härigenom
nödvändiggjorda, synnerligen omfattande nyorganisationerna å både
kyrkans och skolans områden, omöjligheten för en enda stiftsstyrelse
att, så som sig borde, tillgodose samtliga församlingarnas behof och
den följd häraf, att i synnerhet församlingarna i de två nordligaste, från
stiftsstaden mest aflägsna länen komme att lida, det otillbörliga deruti,
att inemot 600,000 menniskor finge i jemförelsevis mindre mått åtnjuta
den andliga omvårdnad, som komme rikets öfriga invånare till del, samt
nödvändigheten deraf, att den andliga odlingen hölle jemna steg med
den materiella, hvilken senare inom Norrland redan tagit ett så starkt uppsving.
Under hänvisning härtill hade domkapitlet, som ansett sig hafva
så mycket mindre anledning att nu närmare uppvisa nödvändigheten af
stiftets snara delning, som denna nödvändighet icke kunde förnekas af
någon, som med opartiskhet och verklig sakkännedom bedömde denna
fråga, vidare anfört, att stiftets folkmängd under år 1896 ökats med
omkring 8,400 personer, så att den vid årets slut utgjort 578,711, att
till följd af denna ständigt och raskt växande folknumerär och den
ofantliga yta, öfver hvilken befolkningen vore spridd, det skriande miss
-
5
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
förhållandet nu rådde, att på hvarje ordinarie prestman inom stiftet
komme i medeltal en folkmängd af omkring 3,000 personer och en
areal af mer än 10 gamla qvadratmil, att det läge i sakens natur, att
under sådana förhållanden själavården och undervisningsväsendet icke
kunde vederbörligen tillgodoses, att det vid en närmare undersökning
af förhållandena inom hvarje pastorat visat sig, att i ej mindre än 57
af stiftets 113 pastorat åtminstone en ny presterlig beställning borde i
den närmaste framtiden inrättas, under det att å andra sidan icke en
enda församling funnes, der antalet presterliga krafter skulle kunna
utan olägenhet minskas, att omkring 40 nya kyrkor eller kapell borde
byggas å platser, der förut ingen gudstjenstlokal funnes, att det vore
tydligt, att för alla dessa nybildningsfrågors behöriga handläggning en
enda stiftsstyrelse vore otillräcklig, i synnerhet som de platser, der nybildningarna
företrädesvis vore af behofvet påkallade, läge på ett afstånd
af mellan 50 och nära 100 mil från Hernösand, att af den omständigheten,
att icke blott en stor mängd församlingar funnes, i hviska
ett betydande antal barn erhölle allenast 10 å 11 veckors undervisning
om året, utan ock inom ej mindre än 18 af stiftets församlingar ett rätt
stort antal barn icke kunde erhålla någon som helst skolundervisning,
framginge, huru mycket som ännu fattades i ett ordnadt folkskoleväsen,
att, sedan äfven de högre skolorna för qvinlig ungdom stälts under
offentlig tillsyn, antalet af de högre läroanstalter, som stode under domkapitlets
eller efori omedelbara vård, utgjorde ej mindre än 21, och att
under domkapitlets omedelbara vård dessutom stode 5 lappfolkskolor,
flere kateketskolor och 23 statsskolor i finnförsamlingarna, att antalet
af de under år 1896 till domkapitlet inkomna mål utgjort 2,252, den
högsta siffra, som ännu förekommit, och att ärendenas antal under 1897
syntes, att döma af antalet diariinummer dittills, blifva än större, samt
att härvid äfven borde beaktas, att en mycket stor del af dessa ärenden
afsåge nybildningen inom kyrko- och undervisningsväsendet, hvadan
domkapitelsgöromålen med hänsyn till deras beskaffenhet kräfde vida
mera arbete än inom andra stift, der dylika ärenden endast undantagsvis
förekomme. På grund af hvad domkapitlet sålunda anfört och då svårigheterna
och farorna af det närvarande tillståndet för hvarje år blefve
alltmer uppenbara, hemstälde domkapitlet, att Kongl. Maj:t täcktes för
innevarande Riksdag framlägga förnyadt förslag om bildande af ett
särskildt stift för Vesterbottens och Norrbottens län
Om
en dylik framställning till Riksdagen angående delning af
Hernösands stift hade, såsom departementschefen redan nämnt, äfven
ofvannämnda båda landsting anhållit, dervid Vesterbottens läns lands
-
6 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
ting framhållit, att, om det vore illa nog, att Norrland till följd af sitt
afskilda läge och sina klimatiska förhållanden intoge en ofördelaktig
undantagsställning gent emot lyckligare lottade delar af fäderneslandet,
det vore alldeles oförsvarligt, att Hernösands stifts församlingar, hvilkas
sammanlagda invånareantal snart uppginge till 600,000, i hvad som
rörde tillsynen öfver och befrämjandet af deras andliga kultur hölles
qvar i en orättvis undantagsställning, och Norrbottens läns landsting
anfört, att fragan om stiftets delning icke borde blifva hvilande, enär
behofvet af en sådan åtgärd blefve för hvarje år alltmera oafvisligt och
olägenheten deraf, att för öfra hälften af Sverige funnes blott en stiftsstyrelse,
alltmera känbar, i samma mån som den materiella utvecklingen
fortskrede och i samband dermed folkmängden ökades; och hade Kongl.
Maj.ts befallningshafvande i Vesterbottens och Norrbottens län, hvilka
till Kongl. Maj:t öfverlemnat de respektive landstingens skrivelser i
ämnet, dervid båda tillstyrkt bifall till landstingens hemställan.
Presterskapet inom Kalmar stift hade i ofvannämnda till Kongl.
Maj.t nyligen inkomna petition allmänt uttalat sina bekymmer mot detta
stifts sammanslagning med annat stift eller fördelning å flera stift.
Framhållande, utom faran för rubbning i det goda religiösa förhållande,
som nu vore rådande inom stiftets församlingar, de svårigheter af flera
slag för presterskapet, som derigenom skulle uppstå, såsom det yngre
presterskapets fördröjda befordran, samt det förryckande, som skulle
®ga. rum med afseende å stiftets enskilda enke- och pupillkassa samt
de icke mindre än 45 andra stiftelser och kassor, som bildats till förmån
för stiftet och dess presterskap, äfvensom de olägenheter, som skulle
uppstå för de allmänna läroverken, särskildt det högre i stiftsstaden,
genom förlust af särskild eforalstyrelse, hade presterskapet anhållit, att
Kongl. Maj:t måtte afvärja de olyckor, som genom Kalmar stifts upphörande
skulle träffa ej endast denna landsände, utan hela den kyrkliga
organisationen.
Det vore naturligtvis med en viss tvekan och obenägenhet, som
departementschefen nu för fjerde gången föresloge Kongl. Maj:t att
ingå till Riksdagen med en framställning om Hernösands stifts delning.
Men denna delning vore så oafvisligt påträngande, de fördelar, som
derigenom skulle vinnas, så stora, den skada och de faror, som härflöte
ur de nuvarande missförhållandena, så handgripliga, att departementschefen
icke kunde eller ville härutinnan åtaga sig ansvaret för en underlåtenhet
eller ett uppskof. Riksdagen hade också sjelf erkänt stifts—
delningens nödvändighet; det enda hinder, som stält sig i vägen för
trågans förande till ett lyckligt slut, hade varit yrkandet på en mot
-
7
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
svarande minskning af stiftens antal i det öfriga landet. Men en sådan
åtgärd innebure, hvarhelst den försöktes, för de deraf träffade landsdelarne
en rubbning i sekelgamla förhållanden, hvilken icke i något afseende
åt dem medförde en förbättring i hvad de förut haft, men deremot
i mångt och mycket en gifven försämring och som derför väckte
oro och missnöje. Något åt detta håll syftande förslag ansåge departementschefen
sig således icke kunna framlägga, och detta så mycket mindre,
som de uppoffringar, staten hade att vidkännas för ett nytt stifts bildande,
i förhållande till ändamålets vigt måste anses vara föga nämnvärda.
Då dertill komme, att behofvet af Hernösands stifts delning
vore en i hög grad glädjande företeelse, såsom beroende på det uppsving
i alla afseenden, Norrland under de sista decennierna vunnit,
syntes icke hoppet om en lycklig utgång uteslutet, äfven om frågan
fortfarande begränsades så, att den blott komme att afse det öfvermåttan
stora norrländska stiftets delning.
Beträffande sättet att bereda skälig löneinkomst åt biskopen i det
nya norrländska stiftet hade departementschefen redan vid ärendets
föredragning inför Kongl. Maj:t den 17 mars 1893 uttalat sig för att
det icke borde ifrågasättas, att åt honom skulle på lön anslås något
prebendepastorat, utan att en bestämd lön borde åt honom anvisas.
Genom kongl. brefvet den 15 juni 1861 angående reglering af biskoparnes
löner hade dessa löner i de särskilda stiften bestämts från 16,000
till 10,000 kronor, deribland för biskopen i Hernösand till 12,000 kronor.
I likhet med hvad departementschefen förut uttalat och i enlighet
med hvad jemväl kammarkollegium och statskontoret hemstält, ansåge
departementschefen, att, då hvart och ett af de två stift, i hvilka Hernösands
stift skulle delas, för sin behöriga vård komme att. kräfva å stiftsstyrelsens
sida fullt upp så mycket arbete som de flesta större stift
inom det öfriga riket, lönen åt biskopen i det nya stiftet icke borde sättas
lägre än lönen åt biskopen i Hernösands odelade stift eller 12,000 kronor,
hvartill borde komma särskild hyresersättning, som enligt mom. 2 af de
genom nyssnämnda kongl. bref den 15 juni 1861 faststälda grunder för
reglering af biskoparnes löner skulle till biskop, der biskopshus ej funnes,
utgå med belopp ej öfverstigande 1,500 kronor, hvilket belopp i nuvarande
fall syntes departementschefen vara erforderligt. Medel till denna lön och
hyresersättning ansåge departementschefen kunna bekommas ur biskopslöneregleringsfonden,
hvilken uppkommit genom inkomster, som afskilts
från vissa biskopslöner och bestämts till jemnande af andra. Vid 1896
års slut egde denna fond en behållning, som beräknats uppgå til 456,720
kronor 49 öre. Inkomsterna under år 1896 hade uppgått till 47,750
8 Sammansatta Stats- ech Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
kronor 65 öre, deraf ränta och kapitalvinst 17,515 kronor 6 öre. De
till utgående från fonden anvisade årliga utgifterna till lönefyllnad åt
åtskilliga biskopar m. m. utgjorde tillsammans 24,210 kronor 49 öre,
hvartill kommit för år 1896 en extra utgift å omkring 19,000 kronor.
Hvad anginge det nya domkapitlet, hade departementschefen vid
föregående tillfällen redogjort för, hurusom genom infordrade yttranden
af nuvarande kyrkoherden i Luleå stadsförsamling och vederbörande
lektorer vid dervarande läroverk utrönts, huruledes, utan någon uppoffring
från det allmännas sida, ledamöter skulle erhållas i det nya domkapitlet.
Beträffande aflöningen åt konsistorienotarien i det nya stiftet, vidhölle
departementschefen, att denne tjensteman borde åtnjuta dels de inkomster,
som enligt gällande grunder för konsistorienotariernas aflöning
utginge från Vesterbottens och Norrbottens län till notarien vid Hernösands
domkapitel, dels ock ett skäligt anslag af statsmedel. I yttrandet
till protokollet den 17 mars 1893 hade, med ledning af från domkapitlet
i Hernösand infordrade uppgifter, lemnats eu specifik utredning beträffande
omförmälda från Vesterbottens och Norrbottens län inflytande
inkomster för konsistorienotarien i Hernösands stift. Denna utredning
hade gifvit vid handen, att dessa inkomster i medeltal utgjort omkring
1,500 kronor årligen. Anslaget af statsmedel torde böra bestämmas
till 3,000 kronor, hvarigenom notarien skulle beredas en löneinkomst af
omkring 4,500 kronor.
Vidkommande derefter amanuensen och vaktmästaren, torde deras arfvode,
n kunna bestämmas till ungefär enahanda belopp, hvartill amanuensens
och vaktmästarens vid domkapitlet i Hernösand inkomster af deras
befattningar under de senaste åren före 1891 uppgått, nemligen för
amanuensen 1,600 kronor och för vaktmästaren omkring 500 kronor
jemte bostad och vedbrand.
Beträffande slutligen öfriga kostnader för det blifvande domkapitlets
expedition, hade domkapitlet beräknat dessa till följande belopp:
hyra för sessions- och expeditionslokal samt bostad för
vaktmästaren .............................................................................. kr. 1,500: —
andra för expeditionen nödiga årliga utgifter........................ » 600: —
hvartill skulle komma för anskaffande af möbler, kassaskåp,
andra nödiga inventarier, böcker, kartor m. m. för en
gång................................................................................................ » 3,500: —.
Härtill skulle slutligen komma den kostnad, som blefve erforderlig
för ersättning åt konsistorienotarien och amanuensen i Hernösand för
den minskning i inkomster, som skulle drabba dessa tjenstemän till
följd af stiftsdelningen.
Sammansätta Stuts- och Lagutskottets Utlåtande U:o 4. 9
Innan utskottet, till hvars förberedande behandling förevarande
framställningar blifvit öfverlemnade, går att för egen del yttra sig i
ämnet, anser sig utskottet böra omförmäla, hurusom dels samtliga till
Kalmar stift hörande församlingar enligt kyrkostämmoprotokoll, hvaraf
utdrag blifvit utskottet tillstälda, uttalat den önskan och förhoppning,
att stiftet måtte få behålla sin sjelfständighet under egen stiftsstyrelse,
dels ock de flesta bland församlingarna jemte ett stort antal enskilda
personer särskild! inom Kalmar stads- och landsförsamlingar till Kongl.
Maj:t ingått med petitioner i enahanda syfte, livilka petitioner blifvit
genom ecklesiastikdepartementet till utskottet för dess kännedom öfverlemnade.
Behöfligheten af Hernösands stifts delning har blifvit af Riksdagens
båda kamrar erkänd, och ett ytterligare undanskjutande af
denna frågas lösning synes utskottet vara i hög grad betänkligt,
särskild! i betraktande af Norrlands alltjemt med stora steg fortgående
utveckling, hvilken äfven torde komma att i afsevärd grad
främjas genom vissa af innevarande Riksdag fattade beslut. Att Kongl.
Maj:ts till sistlidet årö Riksdag i ämnet gjorda framställning icke blef
bifallen, berodde uppenbarligen på den af Andra Kammaren då likasom
vid 1893 och 1896 års riksdagar häfdade uppfattning, att i sammanhang
med Hernösands stifts delning borde på ett eller annat sätt vidtagas
en omreglering af de nuvarande stiften, så att hela antalet stiftsstyrelser
ej behöfde genom förändringen ökas. I sådant afseende föreligga
nu till Riksdagens pröfning två särskilda förslag, åsyftande det
ena en sammanslagning af Kalmar och Visby stift och det andra att
Kalmar och Vexiö stift skulle förenas till ett stift.
Hvad beträffar den sålunda väckta frågan om sammanslagning af
tvenne andra stift, vill det synas utskottet, som vore sagda spörsmål
icke af natur att i förevarande ärende böra få något bestämmande inflytande.
När utskottet vid 1896 års riksdag hade att yttra sig om det
jemväl då framstälda förslaget, att Gotland skulle upphöra att vara
eget stift och sammanslås med Kalmar stift, anförde utskottet, att den
utredning, som Kongl. Maj:t då låtit verkställa och för Riksdagen framlagt
beträffande betydelsen af en sådan åtgärd, syntes utskottet gifva
vid handen, att densamma för Gotland med dess afskilda läge och i
flera fall egendomliga förhållanden skulle medföra så afsevärda olägenheter,
att de ingalunda uppvägdes af den jemförelsevis obetydliga besparing,
som genom sammanslagningen af berörda stift skulle kunna
vinnas. Den uppfattning, som utskottet då uttalade, delar utskottet
Bih. till Riksd. Brok 1898. 4 Samt. 2 Afd. 3 Höft. 2
10 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
jemväl nu och finner likartade invändningar kunna göras äfven mot
det förslag till sammanslagning af Vexiö och Kalmar stift, som nu bragts
å bane. Visserligen gälla icke gent emot sistnämnda förslag de erinringar,
som äro att hemta från Gotlands insulära läge och deraf härflytande
egendomliga förhållanden. Påtagligt är dock, att indragningen af en
sedan lång tid tillbaka bestående stiftsstyrelse skall genom den rubbning
af befintliga och invanda förhållanden, hvilken den måste medföra,
innebära känbara svårigheter. Det visar sig också, att Kalmar stifts
befolkning, då fråga nu uppstått, att dess särskilda stiftsstyrelse skulle
upphöra, önskar att behållas vid den närvarande ordningen; och denna
mening, som icke underlåtit att gifva sig uttryck, får väl icke tydas
såsom allenast beroende på en känslostämning till förmån för en fäderneärfd
och mer än sekelgammal institution, utan innebär uppenbarligen,
att stiftets befolkning, som väl sjelf är närmast att härom döma, finner
stiftsstyrelsens indragning skola medföra verkliga och afsevärda olägenheter.
Utskottet kan under sådana förhållanden icke anse skäligt att
tillstyrka den föreslagna förändringen af dervarande stiftsstyrelse.
Om det ena så väl som det andra alternativet gäller i öfrigt, att
det emellan dem och frågan angående Hernösands stifts delning icke
lärer kunna uppvisas något ovilkorlig^ i sakens egen natur grundadt
sammanhang; men väl synas dessa förslag om minskning af de förutvarande
stiftens antal vara egnade att undanskjuta den högst nödiga
delningen af Hernösands stift. Ty ett eventuelt beslut om sammanslagning
kräfver enighet mellan flera beslutande korporationer, af hvilka
hittills blott en uttalat sig till förmån för en sådan åtgärd.
Väger man å ena sidan de obestridt stora syften, dem man med
Hernösands stifts delning vill ernå, mot å andra sidan den ringa ekonomiska
vinst, en sammanslagning skulle medföra, och tager man härjemte
skälig hänsyn till de olägenheter, densamma skulle vålla, och till
de af dessa olägenheter beroende önskningar, som från befolkningens
sida framkommit, så vill det synas utskottet, att vida öfvervägande skäl
tala för bifall till Kongl. Maj:ts proposition, dervid utskottet dock anser,
att det till ersättning åt konsistorienotarien i Hernösand för minskad
sportelinkomst föreslagna belopp af 1,500 kronor bör anvisas allenast
å extra stat.
Hvad slutligen angår det i herr A. Peterssons omförmälda motion
väckta förslaget, att i stället för biskop skulle i det nya stiftet tillsättas
en superintendent med högst 8,000 kronors aflöning, kan utskottet icke
tillstyrka Riksdagen att biträda samma förslag, hvars genomförande
skulle i afseende å stiftsstyrelsens organisation ställa det nya norrländska
11
Sammansatta Stuts- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
stiftet i on ogynsam undantagsställning. Särskilt vill utskottet framhålla,
att eu aflöning af 8,000 kronor måste för styresmannen i det nya
stiftet anses alltför Tåg dels med hänsyn till de dryga lefnadskostnaderna
i Luleå, dels och särskild! med afseende derå, att den blifvande stiftschefen
måste, om eljest afsedt resultat af hans embetsförvaltning skall
kunna vinnas, inom sitt stift företaga många och långa, samt derför
ock kostsamma resor.
Med stöd af hvad sålunda anförts, och då någon anmärkning
icke förekommit mot de delar af Kongl. Maj:ts förevarande förslag, om
hvilka utskottet icke särskildt yttrat sig, hemställer utskottet,
att Riksdagen, i anledning af hvad Kongl. Maj:t
i sådant afseende föreslagit, må, med afslag å herrar
Stvrlanders, Brembergs, C. F. Peterssons och A. Peterssons
ifrågavarande motioner,
a) medgifva, det Vesterbottens och Norrbottens
län må från den 1 januari 1899 frånskiljas Hernösands
stift för att bilda ett särskildt stift, samt att för aflönande
af biskop i det nya stiftet må af biskopslöneregleringsfonden
användas högst 13,500 kronor årligen;
b) för bestridande af kostnaden för aflönande af
konsistorienotarie, amanuens och vaktmästare vid det
nya domkapitlet bevilja ett ordinarie anslag af 5,100
kronor, deraf till notarien 3,000 kronor, till amanuensen
1,600 kronor och till vaktmästaren 500 kronor;
c) för hyra af lokal och vaktmästarebostad anslå
ett årligt belopp af 1,500 kronor;
d) såsom ersättning för den minskning i inkomst,
som genom den ifrågasatta stiftsdelningen skulle drabba
den nuvarande notarien vid Hernösands domkapitel till
följd af förlusten af sportelinkomsterna från Vesterbottens
och Norrbottens län, bevilja ett anslag å extra
stat för år 1899 af 1,500 kronor;
e) på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af
600 kronor såsom ersättning till nuvarande amanuensen
vid domkapitlet i Hernösand för den minskning i
hans inkomst, som i anledning af den föreslagna delningen
af Hernösands stift skulle uppstå genom upphörande
af det från lappmarks ecklesiastikverk till
honom nu utgående anslag å enahanda belopp; samt
12
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o å.
f) för anskaffande af möbler, inventarier m. m.
för expeditionslokalen vid det nya domkapitel, som
enligt förslaget om Hernösands stifts delning skulle
upprättas i Luleå, på extra stat för år 1899 anvisa
3,500 kronor.
2:o.
Uti en den 22 sistlidne januari till Riksdagen aflåten proposition
(n:o 31) har Kongl. Maj:t, under åberopande af dervid fogade, i statsrådet
och högsta domstolen förda protokoll, jemlikt § 87 regeringsformen,
föreslagit Riksdagen att antaga följande förslag till
Lag
om ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen angående allmänt
kyrkomöte den 16 november 1863.
Härigenom förordnas, att §§ 2 och 5 i förordningen angående allmänt
kyrkomöte den 16 november 1863 skola erhålla följande ändrade
lydelse:
§ 2.
Svenska kyrkans ombud skola vara samtlige biskopar i stiften
eller, der någon af dem har förfall, den bland stiftets prester, som domkapitlet
i hans ställe väljer; pastor primarius i Stockholm eller, dex-est
han är hindrad, annan ledamot af Stockholms stads konsistorium, den
konsistorium utser; fyra bland teologiska fakultetens ordinarie eller extra
ordinarie professorer, två från hvartdera af rikets universitet; en vald,
med fullmagt å ordinarie embete eller tjenst försedd prestman från hvart
stift och en från Stockholms stad; så ock trettiotvå af lekmän valda
ombud, ett från Stockholm, ett från Visby stift, två från hvartdera af
de öfriga stiften och sex från det eller de valdistrikt, Konungen med
afseende å för handen varande förhållanden bestämmer. Cheferna för
justitie- och ecklesiastikdepartementen må ock vid mötet närvara och deltaga
i öfverläggningarna, men ej i besluten, der de ej äro till ombud
vid mötet valde.
§ 5.
Inom hvarje pastorat ega samtlige å kyrkostämma röstberättigade
lekmän inom sig, vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande,
13
Sammansluta Stuts- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
utse eu elektor och eu suppleant. Om kallelse till det sammanträde,
äfvensom ställe derför, gälle livad i afseende å kyrkostämma särskild!
är stadgadt.
Med iakttagande att hvarje pastorat anses tillhöra det stift, hvarinom
moderkyrkan är belägen, må två eller flera pastorat inom samma
stift och valdistrikt om gemensam elektor sig förena.
Vid val af lekmännens ombud utgöra Stockholms stad och Visby
stift hvartdera ett och de öfriga stiften hvartdera två valdistrikt. De
särskilda valdistrikten inom stiften bestämmas till sitt omfång af Konungen.
Samtlige de inom ett valdistrikt utsedde elektorer skola på kallelse
sammankomma inför en inom distriktet boende, af domkapitlet förordnad
valförrättare. Dervid skola elektorerna med slutna sedlar hvar
för sig till ombud föreslå så många å kyrkostämma röstberättigade män,
som väljas skola. Vid första omröstningen är den vald, som erhållit
mer än hälften af de afgifna rösterna. Har ej det antal ombud, som
väljas skall, dervid blifvit utsedt, upprättar val förrättaren en förteckning,
hvarå upptagas, derest ingen blifvit vid första omröstningen utsedd, de,
som erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst den vid berörda
omröstning utsedde erhållit högsta röstetalet. Förteckningen skall upptaga
två gånger så många namn, som ombud då äro att välja. Den
omröstning, som derpå företages, må icke afse andra än de i förteckningen
uppförde personer; och äro de valde, som då de flesta rösterna
erhållit. Mellan lika röstetal afgör lotten.
För hvarje ombud utses ock på lika sätt en suppleant att, i händelse
af ombudets, förfall, i dess ställe i mötet deltaga.
Val för Stockholms stad verkställes på ofvan föreskrifna sätt inför
Stockholms stads konsistorium.
Ifrågavarande paragrafer hafva för närvarande följande lydelse:
§ 2.
Svenska kyrkans ombud skola vara samtlige biskopar i stiften
eller, der någon af dem har förfall, den af domkapitlets ledamöter,
som kapitlet i hans ställe väljer; pastor primarius i Stockholm eller,
derest han är hindrad, annan ledamot af Stockholms stads konsistorium,
den konsistorium utser; fyra bland teologiska fakultetens ordinarie eller
extra ordinaide professorer, två från hvartdera af rikets universitet; eu
vald, med fullmagt å ordinarie embete eller tjenst försedd prestman
14 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
från hvart stift och en från Stockholms stad; så ock trettio af lekmän
valda ombud, ett från Stockholm, ett från Visby stift, tre från Hernösands,
två från hvardera af de öfriga stiften samt fem från det eller
de valdistrikt, Konungen med afseende å för handen varande förhållanden
bestämmer. Cheferna för justitie- och ecklesiastikdepartementen
må ock vid mötet närvara och deltaga i öfverläggningarna, men ej i
besluten, der de ej äro till ombud vid mötet valde.
§ 5.
Inom hvarje pastorat ega samtlige å kyrkostämma röstberättigade
lekmän inom sig, vid sammanträde inför kyrkostämmans ordförande,
utse en elektor. Om kallelse till det sammanträde, äfvensom ställe
derför, gälle hvad i afseende å kyrkostämma särskildt är stadgadt.
Med iakttagande att hvarje pastorat anses tillhöra det stift, hvarinom
moderkyrkan är belägen, må två eller flera pastorat inom samma
stift och valdistrikt om gemensam elektor sig förena.
Vid val af lekmännens ombud utgöra Stockholms stad och Visby
stift hvardera ett, Hernösands stift tre och de öfriga stiften hvartdera
två valdistrikt. De särskilda valdistrikten inom stiften bestämmas till
sitt omfång af Konungen.
Samtlige de inom ett valdistrikt utsedde elektorer skola på kallelse
sammankomma inför en inom distriktet boende, af domkapitlet
förordnad _ valförrättare. Dervid skola elektorerna med slutna sedlar
hvar för sig till ombud föreslå så många å kyrkostämma röstberättigade
män, som väljas skola. Vid första omröstningen är den vald, som
erhållit mer än hälften af de afgifna rösterna. Har ej det antal ombud,
som väljas skall, dervid blifvit utsedt, upprättar valförrättaren en
förteckning, hvarå upptagas, derest ingen blifvit vid första omröstningen
utsedd, de, som erhållit de flesta rösterna, men eljest de, som näst den
vid berörda omröstning utsedde erhållit högsta röstetalet. Förteckningen
skall upptaga två gånger så många namn, som ombud då äro
att välja. Den omröstning, som derpå företages, må icke afse andra
än de i förteckningen uppförde personer; och äro de valde, som då de
flesta rösterna erhållit. Mellan lika röstetal afgör lotten.
För hvarje ombud utses ock på lika sätt en suppleant att, i händelse
af ombudets förfall, i dess ställe i mötet deltaga.
Val för Stockholms stad verkställes på ofvan föreskrift^ sätt inför
Stockholms stads konsistorium.
15
Sammansätta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4.
Kongl. Maj:ts förevarande förslag innebär dels vissa förändringar
i kyrkomötets sammansättning, hvilka föranledas af den ifrågasatta delningen
af Hernösands stift, dels ock ändrade bestämmelser med afseende
å val af ombud i stället för biskop, der denne tiar förfall, samt
beträffande val af, jemte elektor, suppleant för denne. Då utskottet,
som här ofvan tillstyrkt bifall till förslaget om Hernösands stifts delning,
icke haft något att erinra emot de föreslagna ändringarna uti
ifrågavarande förordning, får utskottet hemställa,
att under förutsättning, att Vesterbottens och Norrbottens
län frånskiljas Hernösands stift för att bilda
ett särskildt stift, Kongl. Maj:ts förslag till lag om
ändrad lydelse af §§ 2 och 5 i förordningen angående
allmänt kyrkomöte den 16 november 1863 må af Riksdagen
antagas.
Stockholm den 28 april 1898.
På det sammansatta utskottets vägnar:
K. S. Husberg.
Reservationer:
vid punkten l:o):
af herrar S. G. von Friesen, O. Larsson och T). Persson, hvilka anfört:
»I enlighet med den uppfattning, som inom Riksdagens Andra
Kammare gjort sig gällande vid 1893, 1896 och 1897 årens riksdagar,
anse vi, att delning af Hernösands stift icke bör ske annat än i sammanhang
med en sådan omreglering af de nuvarande stiften, att hela antalet
stiftsstyrelser ej behöfver genom förändringen ökas. Nu hafva
visserligen åtskilliga motioner om en sådan omreglering förelegat till
utskottets behandling, men att på enskilda motionärers förslag söka
16 Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande. N:o 4.
uppnå ett beslut af Riksdagen i detta syfte synes oss, efter hvad erfarenheten
gifvit vid handen, icke vara möjligt. Icke heller lärer Riksdagen
vara ■ villig att på enskild motionärs förslag besluta en sådan
lösning af demja fråga, som af herr A. Petersson blifvit ifrågasatt. På
grund häraf hafva vi i utskottet yrkat afslag å den kong], propositionen
och ej heller ansett oss böra tillstyrka bifall till någon af de i ämnet
väckta motionerna.»;
samt af herr J. Anderson, som yttrat:
»Att Hernösands stift behöfver delas, har jag de föregående åren
inom de sammansatta utskotten icke förnekat.
Jag har då i likhet med flera utskottsledamöter från Andra Kammaren
ansett, att Gotlands stift kunde förenas med Kalmar stift.
Vid innevarande riksdag föreligga flera motioner, hvari yrkas,
antingen att de två sistnämnda stiften förenas, eller att Kalmar förenas
med Vexiö stift.
Inom det sammansatta utskottet har i år varit företedda flera till
Kongl. Maj:t stälda underdåniga petitioner, åtföljda af kyrkostämmoprotokoll,
hvad jag tror från samtliga socknar inom Kalmar stift, hvari
anhålles, att ingen rubbning måtte göras, utan Kalmar stift få blifva
hvad det är, och då inom utskottet visade sig, att flertalet ledamöter
ville, med afslag af de väckta motionerna, understödja Kongl. Maj:ts
förslag, att en ny biskopsstol skulle inrättas i Norrland, framstälde jag
sådant förslag, som här nedan upptages.
Uti kongl. cirkuläret till samtlige Konungens befallningshafvande
och domkapitlen i riket af den 26 februari 1864 bestämmes dels huru
stor biskopslönen skall vara i hvarje stift, dels att löneregleringen inom
stiften ofördröjligen derefter skulle företagas.
Löneregleringarne på en del ställen gjordes på ett sätt, som ingalunda
bör lemnas oanmärkt. Efter den upplysning jag fått, hemtad
bland annat ur en af en statskyrkans tjensteman, som tillika var ledamot
af Första Kammaren, år 1883 utgifven broschyr, ingingo i aflöningarne
eu del naturapersedlar såsom kronotionde, arrende af mensal
och andra hemman, prebendepastorat m. m.
Uppskattningen och beräkningen å dessa skedde på sådant sätt,
att lönerna för samtlige biskoparne, som skulle enligt det kongl. cirkuläret
uppgå till 150,000 kronor, det år förenämnda broschyr från trycket
utgafs, uppgick till 215,162 kronor, hvilken summa genom förhöjda
arrenden på anvisade jordar m. m. så ökats, att, efter de upplysningar
Sammansatta Stats- och Lagutskottets Utlåtande N:o 4. 17
jag fått, samtlige biskopslönerna nu uppgå till minst 250,000 kronor,
alltså 100,000 kronor mera än som vederbör.
Jag uttalade derför inom utskottet den uppfattningen, att jag vill
vara med om att tillstyrka det en trettonde biskops lön beredes, med
det uttryckliga vilkor att, i mån som nu varande biskopar afgå, deras
efterträdare aflönas med statsmedel till de belopp, som i ofvan nämnda
cirkulär är föreskrifvet, och i sammanhang dermed till staten indrages
de naturapersedlar, som nu i lönerna ingå, lika som att den nu befintliga
s. k. biskopslöneregleringsfonden äfven indrages. Men jag tilläde,
att i den form frågan nu föreligger jag ansåg mig icke kunna för närvarande
göra något direkt yrkande om sådant aflöningssätt, men trodde,
att för ernående af ett sådant mål man nu borde yrka afslag af så
väl den kongl. propositionen som de i ämnet väckta motionerna, och i
motiven för afslag framhålla önskvärdheten af sådant aflöningssätt,
som jag tog mig friheten framhålla.
Efter sådant uttalande, gjorde jag yrkande om afslag och sådana
motiv derför, som här äro återgifna.»
. 4 Sami. 2 Afd. 3 Häft.
Bih. till Riksd. Prat. 1898.
3