Statsutskottets Utlåtande‘N;o 93.

1

-jl . .,’i ■/: -.r-> .in iir)''0*7x ? >Jfe:t‘•

siö., a .[■ rr: \h , , , ;v<.''..■■n'');; «!, <; i ■-.<

Jfso 93.

:r; j yV iM .-ui.-u ; r, • ''t I* Öl 54J ''

; Ui -i! , -.1 ^ .ii aa *

Ank. till Biksd. kansli den 3 maj 1898, kl. 3 e. m.

Utlåtande, i anledning af Kongl. Maj:ts proposition, angående

anslag till bestridande af kostnader för en gradmätning

'' V . *)i II .X /l* ‘l, f ‘ * ''i 1 ‘ > ^ ■ ! r ''{t '' '' ‘ *•

ä Spetsbergen.

. (2:a U. A.)

;a . tf

u a iuirln-.■) I:■ n--LnhnehöiUj ointå. ; ,

I en till Riksdagen den 24 sistlidne mars aflåten proposition (n:o

71) har Kongl. Maj:t, under åberopande af bifogadt utdrag af statsrådsprotokollet
öfver ecklesiastikärenden för samma dag, föreslagit Riksdagen
att, under förutsättning att en svensk-rysk gradmätning å Spetsbergen
under de närmaste åren komme till stånd, till bestridande af vissa på
Sverige belöpande kostnader för nämnda gradmätning, bevilja ett anslag af
151,500 kronor och deraf på extra stat för år 1899 anvisa 75,000 kronor.

Till åberopade statsrådsprotokollet bar föredragande departementschefen
meddelat, att lektor E. Jäderin i en den 6 november 1897 till
vetenskapsakademien aflåten skrift erinrat, hurusom mer än 150 år nu
förflutit, sedan svenska forskare första gången lagt i dagen sitt intresse
för de betydelsefulla astronomiska och geodetiska spörsmål, hvilka af
gradmätningar, utförda i höga norden, väntade sin lösning. Uti den exBih.
till Riksd. Bot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 49 Käft. (N:is 93—96.) 1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

pedition, som år 1786 utgått under Maupertuis’ ledning för att under
sjelfva polcirkeln mäta längden af en meridiangradbåge, hade nemligen på
särskild inbjudning en af vetenskapsakademiens stiftare Anders Celsius deltagit.
Denna expedition, genom hvilken en båge af 57'' 27" uppmätts
vid en medelbredd af 66° 10'', hade visserligen afgjort frågan om jordens
sferoidiska form, men resultaten hade icke varit tillräckliga för att med
noggrannhet bestämma storleken af jordens afplattning. Insigten om
vigten af en ny mätnings utförande på samma ställe som den nyssnämnda
hade föranledt utsändandet år 1801 på svenska statens bekostnad af en
svensk expedition under ledning af professor Jöns Svanberg. I århundradets
andra decennium hade påbörjats den största af alla hittills utförda
meridiangradmätningar, eller den skandinavisk-ryska, hvilken sträckt sig öfver
en båge af 25° 20'' från Donau till Ishafvets kust. År 1844 hade Sverige,
på framställning från Ryssland, anslutit sig till detta företag. Såsom fortsättning
på det finska triangelnätet hade under de följande åren intill
1852 uppmätts dels en svensk båge under ledning af professor Selander,
dels en norsk båge, hvars nordliga slutpunkt vore belägen vid Fuglena3s
på Kvalö vid Hammerfest å 70° 40'' 11,3" latitud. Sammanbindningen
af de svenska och finska triangelnäten hade verkstälts af professor D. G.
Lindhagen och den ryske astronomen Wagner. Emellertid hade redan
1826 från engelsk sida framkastats tanken på utförande af en meridiangradmätning
på Spetsbergen, utan att dock häraf föranledts några praktiska
åtgärder. Först trettiofem år senare hade professor Otto Torell
funnit sig böra i planen för den svenska Spetsbergsexpeditionen upptaga
äfven en undersökning angående utförbarheten af en gradmätning på
Spetsbergen. Till företaget hade regeringen anvisat ett anslag å 20,000
kronor, hvartill Hans Maj:t Konungen, dåvarande Hertig af Östergötland,
lagt en gåfva af 4,000 kronor. Sedan under denna expedition triangelnätets
nordligaste del af Karl Chydenius utstakats, men på grund af svåra
isförhållanden och olämpliga fartyg undersökningen icke kunnat under
nyssnämnda år föras till ett lyckligt slut, hade Rikets Ständer år 1868
beviljat 10,000 kronor till en ny expedition. Under denna, som företagits
nästföljande år, hade det lyckats A. E. Nordenskiöld och N. C. Dunér att
i hufvuddragen föra det redan utstakade triangelnätet vidare ända till
Spetsbergens sydligaste udde Sydkap. Ytterligare bidrag till det stora
företagets förberedande hade lemnats af senare expeditioner, såsom Nordenskiölds
1872—1873, den internationella polarexpeditionen 1882—1883,
de geologiska expeditionerna under Nathorst 1882 och De Geer 1896,

Statsutskottets Utlåtande N:o !)3.

3

den engelska under Conway in. fl., genom den ökade kännedom, de medfört
om Spetsbergens klimat och isförhållanden samt om möjligheten att
framtränga öfver de inre delarne af landet. En öfverblick af frågans
ställning hade i februari 1891 lemnats af professor P. G. Rosén inför
vetenskapsakademien, som deraf föranledts att, på förslag af friherre Nordenskiöld,
tillsätta en komité för att utarbeta en plan för mätningens utförande.
Komitén hade år 1893 framlagt resultaten af sina arbeten i en
af professor Rosén författad skrift, som akademien låtit utgifva i tryck.

Efter så omfattande förberedelser syntes det lektor Jäderin, att tiden
vore kommen att bringa ifrågavarande företag till verkställighet. Att
några åtgärder ännu icke vidtagits i detta syfte hade sannolikt till någon
del sin grund i svårigheten att inom Sverige ensamt sammanbringa de
betydande penningemedel, som erfordrades. Det lede intet tvifvel, att genom
medverkan från utlandet utsigterna att anskaffa de erforderliga medlen
skulle högst betydligt ökas. Äfven i rent vetenskapligt hänseende kunde
företaget icke annat än vinna på att betraktas såsom en stor internationel
angelägenhet. Ingen nation stode i detta afseende Sverige närmare än
Ryssland, med hvilket land Sverige sedan länge på det astronomisktgeodetiska
området underhållit de vänskapligaste förbindelser. En meridianbåges
uppmätande på Spetsbergen kunde med rätta betecknas såsom slutstenen
i den skandinavisk-ryska gradmätningen, och enligt hvad Jäderin
erfarit, funnes de största utsigter för att en inbjudning till Ryssland att
deltaga i ett dylikt företag koimne att mötas af ett gynsamt svar. Men
då de hittills utförda rekognosceringarna ej vore af den fullständighet, att
arbetet med de egentliga mätningarna omedelbart kunde börjas, utan vigtiga
förarbeten ännu återstode, syntes det nödvändigt, att en förberedande mindre
expedition utsändes med uppgift att företaga vissa rekognosceringsarbeten,
såsom utväljande af definitiva triangelpunkter och dessas förseende med
observationssignaler samt uppsökande af lämplig terräng för uppmätande
af en grundlinie. Denna mindre expedition, hvilken borde afgå i slutet
af maj 1898 samt återkomma i september samma år, syntes böra bekostas
af Sverige ensamt. Den stora internationella expeditionen borde utgå våren
1899 och ansåges sannolikt hafva afslutat sina arbeten till hösten år 1900.
Den mindre expeditionen skulle, under1 förutsättning att något af flottans
fartyg stäldes till dess förfogande, kunna utrustas för ett belopp af 19,500
kronor, hvaraf 5,124 kronor afsåge sådana utrustningsföremål, som erfordrades
för den stora expeditionens arbeten och derför lämpligen borde

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

bekostas af allmänna medel, hvaremot återstoden borde åstad kom in as genom
enskilda bidrag.

På grund af hvad sålunda anförts, hade lektor Jäderin föreslagit
akademien att hos Kongl. Maj:t hemställa, ej mindre att eu expedition
måtte utrustas till Spetsbergen sommaren 1898 för att vidtaga förberedande
åtgärder för en gradmätnings utförande derstädes och att till densammas
förfogande måtte ställas ett belopp af 5,124 kronor äfvensom ett flottans
fartyg, än ock att genom utrikesdepartementet inbjudan måtte utfärdas
till Ryssland att deltaga uti eu gradmätnings utförande å Spetsbergen åren
1899—1900 samt att åt lämpliga personer måtte uppdragas att tillsammans
med af Ryssland utsedde delegerade uppgöra definitiv plan för den stora
expeditionen och vidtaga nödiga åtgärder för att bringa densamma till
verkställighet.

För behandling af det i lektor Jäderins skrifvelse väckta förslaget
hade — meddelar vidare departementschefen — vetenskapsakademien tillsatt
en komité, bestående af professorerna Torell, Rosén och friherre
Nordenskiöld. Innan denna komité hunnit inkomma med betänkande, hade
densamma från Jäderin fått mottaga en ny skrifvelse, hvari omnämnts,
att den föreslagna mindre expeditionen kunde anses ekonomiskt betryggad,
enär på enskild väg tecknats en summa af 17,000 kronor, i följd hvaraf
den punkt i Jäderins förslag, hvari begärts akademiens medverkan för
nämnda expeditions bringande till stånd, kunde förfalla.

I sitt till vetenskapsakademien den 4 sistlidne februari i detta ämne
afgifna utlåtande hade komiterade framhållit vigten i rent vetenskapligt
hänseende af en gradmätning, hvars triangelnät skulle sträcka sig från
7 6° 30'' till 80° 40'' nordlig bredd. Det gälde här ej allenast ett exaktare
bestämmande af jordklotets form och mått, utan äfven besvarande af en
mängd andra betydelsefulla frågor för geodesien, geofysiken och geologien.
Omsorgsfullt utförda arbeten af detta slag hade alltid, äfven då de utförts
i bebodda trakter, räknats till de arbeten, som äfven de störa nationerna
skattat bland sina yppersta bragder på forskningens fält. Med hänsyn till
de framstående bidrag, som från svensk sida lemnats under denna vigtiga
undersöknings fortgång, ansåge komiterade det vara att beklaga, om Sveriges
biträde skulle komma att saknas vid frågans slutliga lösning. Med det
uppseende, som frågans återupptagande väckt såväl i Ryssland som i
Frankrike och England, och med den passion, hvarmed polarforskningen
numera omfattades i alla kulturländer, vore dock fara värdt, att så blefve
förhållandet, om man ej från svensk sida redan nu tillkännagåfve, att

Statsntxkottets Utlåtande N:o f)H.

Sverige vore beredt att deltaga i det störa och kostsamma arbetets utförande,
om det kunde på internationel väg komma till stånd. Härtill
funnes stor utsigt, i det att kejserliga akademien i S:t Petersburg, enligt
komiterade tillhandakommen upplysning, under förutsättning af Sveriges
deltagande, tillsatt en komité för vidtagande af förberedande åtgärder för
afsändande af eu gradinätningsexpedition till Spetsbergen redan år 1899.

I fall Sverige komine att deltaga i arbetet, funne komiterade, att en dylik
komité borde äfven bär omedelbart tillsättas; och tillstyrkte derför komiterade
vetenskapsakademien att i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Jäderins
förslag hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t behagade åt
lämpliga personer uppdraga att tillsammans ined delegerade, utsedda åt
ryska regeringen, uppgöra en definitiv plan för en gradmätnings utförande
under de närmaste åren på Spetsbergen samt vidtaga nödiga åtgärder för
att bringa densamma till verkställighet.

Med anledning af hvad sålunda förekommit hade vetenskapsakademien
den 9 sistlidne februari till Kongl. Maj:t aflåtit en skrifvelse, hvari
anförts hufvudsakligen följande. Den föreslagna gradmätningen på Spetsbergen
skulle, i förbindelse med de i olika trakter af jordytan redan utförda
gradmätningarna, såsom den utan jemförelse nordligaste komma att
utöfva ett afgörande inflytande på den exakta bestämningen af jordens
figur och dimensioner. Förslaget afsåge, att de för ändamålet erforderliga
arbetena skulle efter en på förhand gemensamt uppgjord plan och
på gemensam bekostnad utföras för svensk och rysk räkning, och arbetena
antoges kunna fullbordas under tre på hvarandra följande år, förslagsvis
åren 1898, 1899 och 1900. Den expedition, hvilken under det första
årets sommar skulle utföra åtskilliga förberedande arbeten och hvilken
genom enskilda svenska bidrag redan vore ekonomiskt betryggad, skulle
blifva ett uteslutande svenskt företag, om också möjligen en rysk delegerad
äfven skulle komma att deri deltaga. Den egentliga samverkan med
Ryssland skulle, derest den förberedande expeditionen lyckades fylla sin
uppgift, således ega. rum under åren 1899 och 1900 med en öfvervintring
på Spetsbergen. Härunder skulle de definitiva gradinätningsarbetena verkställas,
nemligen grundlinie^ uppmätning och trigonometriska förbindning
med det genom de uppresta signalerna faststälda triangelnätet, vidare
utförande af vinkelmätningarna inom triangelnätet samt slutligen astronomiska
polhöjds- och azimuthsbestämningar å triangelnätets båda ändpunkter.
Akademien, som vore varmt intresserad för det ifrågavarande
betydelsefulla företaget, och som erfarit, att äfven bland ryska vetenskaps -

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

män detsamma omfattades med lifligt intressse, hemstälde derför, att
Kongl. Maj:t täcktes låta inleda underhandlingar med ryska regeringen
angående den antydda samverkan med Sverige för det ifrågavarande
ändamålet äfvensom uppdraga åt en svensk komité att träda i förbindelse
med den komité, som ryska regeringen å sin sida antagligen skulle komma
att utse, för uppgörande af gemensam plan för de egentliga gradmätningsarbetenas
utförande m. in.

Genom remiss den 15 sistlidne februari hade vetenskapsakademien
fått sig anbefaldt att, der så erfordrades, efter tillkallande af särskildt sakkunnige,
skyndsamt till Kongl. Maj:t afgifva utlåtande, i hvilken utsträckning
Sverige, för den händelse underhandlingar om dess samverkan med
Ryssland för utförande af en gradmätning å Spetsbergen skulle på diplomatisk
väg göras, borde deltaga i och bestrida kostnader för detta företag
samt till huru stort belopp Sveriges ifrågavarande kostnader kunde
approximativt beräknas. Då ärendets brådskande beskaffenhet icke syntes
medgifva dess uppskjutande till akademiens nästa sammankomst, hade
akademiens praeses och sekreterare låtit inhemta yttrande i anledning af
den kongl. remissen från professorerna friherre Nordenskiöld och Rosén
samt från lektor Jäderin. Sedan sådant yttrande inkommit, hade detsamma
öfverlemnats till Kongl. Maj:t af akademiens praeses och sekreterare,
hvilka dervid förklarat sig så mycket hellre kunna instämma i
detta yttrande, som de der uttalade meningar hufvudsakligen legat till
grund för akademiens egen framställning i ämnet.

Nu omförmälda yttrande vore af följande innehåll. Hvad anginge
utsträckningen af så väl Sveriges deltagande i arbetena vid gradmätningen
som ock dess deraf föranledda omkostnader, syntes det vara uppenbart,
såsom ock akademien föreslagit, att den komité, som man tänkt sig skola
tillsättas för att från Sveriges sida leda och öfvervaka hela företaget efter
en plan, uppgjord gemensamt med en af Ryssland för samma ändamål
tillsatt dylik komité, erhölle uppdrag att afgifva utlåtande i båda dessa
hänseenden. Innan den gemensamma planen blifvit uppgjord och faststäld,
kunde nemligen knappast någon beräkning vare sig i ena eller i
andra hänseendet med någon tillförlitlighet åstadkommas. Det vore derför
i första rummet angeläget, att den föreslagna svenska koinitén blefve
tillsatt, äfvensom att underhandlingarna med ryska regeringen snarast
möjligt inleddes med särskildt uttryckt önskan om tillsättning af en motsvarande
rysk komité, med hvilken den svenska komitén kunde träda i
förbindelse för ordnande af de angelägenheter, som rörde det gemensamma

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

7

företaget. Emellertid kunde approximativt antydas, att, hvad företagets
kostnad för Sverige anginge, densamma antagligen koinme att understiga
100,000 kronor, under förutsättning att ett flottan tillhörigt fartyg kostnadsfritt
finge disponeras af den för ändamålet förestående expeditionen
till Spetsbergen.

Den 11 sistlidne mars hade Ivongl. Maj:t uppdragit åt en svensk
komité, under ordförandeskap af Hans Kong!. Höghet Kronprinsen, att
för nämnda ändamål förhandla, med en ifrågasatt rysk komité och särskildt
beräkna den kostnad, som det tilltänkta företaget skulle för svenska statsverket
medföra, samt afgifva förslag till de åtgärder, som för ändamålets
vinnande borde af Sverige vidtagas, äfvensom att, om företaget komme
till stånd, med sin uppmärksamhet följa dess fortgång och inkomma med
de framställningar, hvartill anledning kunde förefinnas.

Då det synts departementschefen önskvärd!, att frågan om anslag för
Sveriges deltagande i gradmätningsarbetena blefve med det snaraste förelagd
Riksdagen, och sedan chefen för sjöförsvarsdepartementet meddelat,
att något svenskt örlogsfartyg ej utan betydande utgifter, som sannolikt
komme att öfverstiga kostnaden för enskildt fartygs förhyrande, kunde
disponeras för öfverförandet af den svenska expeditionens medlemmar till
och från Spetsbergen, hade föredragande departementschefen anmodat ledamöterna
i den af Kongl. Maj:t förordnade komitén att inom den närmaste
tiden aflemna en så noggrann beräkning som möjligt af den kostnad för
ifrågavarande företag, som kunde antagas komma på Sveriges andel.
Sedan komiterade under ordförandens frånvaro saminanträdt och öfverlag!
i ämnet, hade komiterade i skrifvelse den 22 sistlidne mars aflemnat ett
under förutsättning af Sveriges och Rysslands bidragande med ungefär
lika delar till gradmätningsarbetenas utförande uppgjordt förslag beträffande
kostnaderna för Sveriges deltagande i dessa arbeten. Detta förslag,
som, enligt hvad komiterade betonat, dock ej kunde betraktas såsom definitivt,
upptoge hyra af fartyg för två somrar tillika med utgifter för instrument,
proviant, kläder och öfrig utredning jemte ersättningar åt expeditionens
vetenskapliga personal och handtlangare m. m. samt slutade å
en summa af 160,000 kronor, deri inberäknadt ett belopp af 8,500 kronor
för komitéutgifter.

Den ställning, Sverige intoge till föreliggande fråga, syntes departementschefen,
enligt hvad han vidare yttrat, innebära en särskild maning
för vårt folk att vidkännas de uppoffringar, som deltagandet i det tilltänkta
företaget kunde medföra. De betydande förarbeten, som af svenske

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

män gjorts för detta företag, gjorde det till en hederssak för vårt land
att icke hålla sig borta, då det gälde att fullborda det stora verket.
Departementschefen vore ock förvissad, att Riksdagen, som vid mångfaldiga
tillfällen visat sig villig att understödja vigtiga vetenskapliga företag,
ej skulle undandraga sig att bevilja de medel, som erfordrades för
att Sverige skulle blifva värdigt representeradt vid utförandet af de nu
ifrågasatta arbetena. Af den summa, komiterade antagit skola komma på
Sveriges andel, kunde, enligt departementschefens åsigt, utgifterna för den
svenska komitén, såsom i dylika fall vore vanligt, till en början bestridas
af tillgängliga medel och först längre fram, då dessa utgifter vore till
beloppet kända, anmälas till ersättande. Frånräknades nu dessa utgifter,
skulle slutsumman, som representerade de egentliga kostnaderna för Sveriges
deltagande i gradmätningsarbetena, blifva 151,500 kronor. Huru stor
denna summa än i och för sig kunde synas vara, vore den dock obetydlig
i förhållande till vigten af detta vetenskapliga företag, hvarigenom
Sverige kunde påräkna hela den bildade verldens erkänsla. Den erforderliga
summan ansåges emellertid utan olägenhet kunna på två år fördelas
sålunda, att för år 1899 anvisades endast 75,000 kronor.

Departementschefen tillstyrkte således Kongl. Maj:t att till Riksdagen
aflåta förevarande proposition.

Utskottet, som anser, att medel för den ifrågasatta gradmätningsexpeditionens
möjliggörande böra af Riksdagen beviljas, har funnit den
under de förberedande förhandlingarna i ämnet uttalade mening, att ett
flottan tillhörigt fartyg skulle kunna ställas till expeditionens förfogande,
vara synnerligen beaktansvärd. Äfven om, vid det förhållandet att en
expedition af ifrågavarande art egentligen är främmande för sådana ändamål,
som anslaget till flottans öfningar är afsedt att fylla, användandet
af ett flottans fartyg icke skulle kunna medgifvas utan ersättning, borde
enligt utskottets mening en besparing likväl derigenom vinnas, enär kostnaden
då icke torde behöfva uppgå till det af komitén för ändamålet
beräknade beloppet, 50,000 kronor. Härtill koinme såsom en extra fördel
den värdefulla erfarenhet och öfning, som genom expeditionen bereddes
någon del af flottans befäl och manskap. Enligt den framställning, som
förekommer i punkten 34:o under femte hufvudtiteln af innevarande års
statsverksproposition, synes kostnaden för kanonbåten Svensksunds expedition
till Spetsbergen år 1897, hvilken expedition enligt uppgift upptog
en tid af nära 3 månader, utgjort 14,224 kronor 78 öre. Utgifterna för

Statsutskottets Utlåtande N:o 93.

1 9

användande åt’ detta eller annat liknande fartyg under 3 månader hvartdera
året 1899 och 1900 borde sålunda komma att uppgå till omkring
30,000 kronor, hvilken utgift, derest fartyget icke kan af flottan kostnadsfritt
ställas till expeditionens förfogande, kunde, sedan beloppet blifvit
kändt, till ersättande hos Riksdagen anmälas. Emellertid har utskottet
ansett sig böra tillstyrka Riksdagen att med hänsyn härtill för närvarande
bevilja endast det belopp, som för expeditionen i öfrigt beräknats erforderligt,
eller 100,000 kronor, och att deraf på extra stat för år 1899
anvisa hälften, eller 50,000 kronor.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen, under förutsättning
att en svensk-rysk gradmätning å Spetsbergen
under de närmaste åren kommer till stånd, och att
ett svenska flottan tillhörigt, för ändamålet lämpligt
fartyg jemte nödigt befäl och manskap ställes till de
svenske deltagarnes i gradmätningsexpeditionen förfogande,
till bestridande af vissa på Sverige belöpande
kostnader för nämnda gradmätning, beviljar ett anslag
af 100,000 kronor och deraf på extra stat för år 1899
• i. anvisar 50,000 kronor.

Stockholm den 3 maj 1898.

''''v/hi iyiloå.•iv|gbihfU.f;Ja "in yiribttt ''uipmd hrmuoueitj?: loJxtlf

-Jj; ;y>u»''.ri aa,, i j:u;K .1*. • >il ''inf! /Udf <im . • <: .•••■[> ''jo] aabinniilivb

•( i ‘i 0 o På statsutskottets vägnar:

le tall -ra/löt;i , •het; i -xs •/■.furi.-: terrin ''!<"''} nu/ hevd it.; ,!•; -Rmi nålfil)

V. ’i. l!. CHR. LUNDEBERG. >■. a

‘.''Ijujj:y.ti Tyd I ''lodmdo Öl tial» i:.•>;!>" rgfcnf i/ilncii /uoa t,*n;gnur

t;. 110/Jt-av''y"; årr ittoi a.lnuvhiv fason flit gafnJJjm*-»

v!n;nj i;-, ul; '' ; -.»1 ia flan. vdir, ,U/r.;tabtw tlctajlia? otät}eu

i-, i’, a; JonoinovC .''h monyg : ril ..fota - ‘fn • > 1J '' - i

gtfinlno vitficv i nögnbf-.åiH surf Ec . h.;no/l vi b.; i i il*-:-3

.tJojfelöi J pbnctili!

-''-tu obnagfnfaiöt ’U\å •J;jitoåelo‘iUrTj.f:,ist«j^. oi o*:-./då IJiT

-arfrii atå T’,1/i If it norli*?oq<yhf i Ju njyT/ Jgu-til (rata?! ,H;, t+f.-i.ii''u. uofan
Bill. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 49 Haft. 2