Statsutskottets Utlåtande N:o 87.
1
N:o 87.
Ank. till Riksd. kansli den 3 maj 1898, kl. 2 e. m.
Utlåtande i anledning af Kongl. Maj:ts proposition om anläggande
af ett jernvägsspår från Gellivare station till Koskulls
kulle.
(R. A.)
Uti en till Riksdagen den 24 sistlidne mars aflåten proposition (n:o 91)
har Kongl. Maj:t, under åberopande af hvad propositionen bilagdt utdrag
af statsrådsprotokollet öfver civilärenden för samma dag innehölle, föreslagit
Riksdagen medgifva,
att, för anläggande af ett jernvägsspår mellan Gellivare station å
Luleå—Gellivarebanan och Koskulls kulle, må — under vilkor dels att
till staten kostnadsfritt öfverlemnas all den enskilde tillhörige mark, som
för spåranläggningen erfordras, dels ock att behörig utfästelse lemnas
derom att af trafikant kommer att till staten erläggas ej mindre till anläggningskostnadens
förräntning och amortering årligen, så länge amorteringen
pågår, en afgift, motsvarande sex procent å anläggningskostnaden
deraf 3,6 procent räknas såsom ränta och återstoden såsom amortering,
än äfven under samma tid en särskild fraktafgift, icke understigande fyra
tusen kronor för år — af jernvägstrafikmedlen användas ett belopp af
högst 425,000 kronor.
Till åberopade statsrådsprotokollet har föredragande departementschefen
anmält, att bergverksaktiebolaget Freja uti en till Kongl. Maj:t ingifven
skrift, med förmälan att bolaget genom köp förvärfvat en del grufveutmål
Bill. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 47 Höft. (N:is 87, 88.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o 87.
i Gellivare i Norrbotten, hvilka grufveutmål med en gemensam benämning
kallades Koskulls kulle, anhållit, att Kong! Maj:t måtte till innevarande
års Riksdag göra framställning om anslags beviljande till en jernvägsanläggning
för statens räkning från Koskulls kulle till Gellivare station å
Luleå—Gellivarebanan i enlighet med för en sådan anläggning uppgjord,
ansökningen bifogad plan.
Den sålunda ifrågasatta banan skulle enligt planen erhålla en längd
af nio kilometer; och hade bolaget beräknat, att anläggningskostnaden,
helst äldre skenor och en ganska lätt öfverbyggnad syntes kunna användas,
icke skulle komma att öfverstiga 425,000 kronor.
Till stöd för framställningen hade bolaget anfört, att utan en dylik
jernvägsanläggning bolagets omförmälda, dyrt förvärfvade egendom icke
kunde vändas bolaget till nytta; att genom jern vägen icke endast Koskulls
kulle utan äfven andra grufveutmål, såsom sydöstra delen af Tingvalls
kulle med flere, hvilka nu saknade jernväg och dermed möjlighet att med
fördel nyttjas, skulle sättas i förbindelse med hufvudbanan till Luleå; och
att genom anläggningen trafiken å statens nuvarande jernväg mellan
Gellivare och Luleå samt dermed jemväl statens inkomst af samma bana
komme att betydligt ökas.
Under förutsättning att jernvägsanläggningen af staten utföres, hade
bolaget vidare förklarat, att bolaget, som haft tillfälle taga del af de
vilkor, hvarpå för aktiebolaget Gellivare malmfälts räkning en del jernvägsanläggningar
mellan Malmbergets station å Luleå—Gellivarebanan och
grufveutmålen Yälkomman med flere på statens bekostnad blifva t utförda,
vore villigt att bereda staten förvissning om liknande förmåner från bolagets
sida som dem, hvilka nyssnämnda aktiebolag tillförbundit sig såsom fen
förutsättning för berörda jernvägar mellan Malmberget och Välkomman
med flere utmål.
De vilkor, bolaget erbjudit staten, hade uti ansökningen närmare
angifvits sålunda, att bolaget vore villigt att tillförsäkra statsverket en
årlig afkastning af sex procent å det kapital, som nedlades på jernvägsanläggningen,
på det sätt, att en del deraf eller omkring 3,6 procent
utginge såsom räntegodtgörelse å anläggningskostnaden och den återstående
delen beräknades utgöra amortering af det å anläggningen nedlagda kapital,
för hvilken amortering skulle åtgå en tid af omkring 25 år, samt att Såsom
årlig godtgörelse för statens kostnader för den nya jernvägens trafikerande
för bolagets räkning betala ett belopp, motsvarande hvad aktiebolaget
Gellivare malmfält till staten erlade för trafiken å samtliga för detta
bolags särskilda nyttjande anlagda bibanor med tagen hänsyn till den här
Statsutskottets Utlåtande S:o S7.
3
föreslagna banans längd i förhållande till sammanlagda längden af berörda
bibanor.
Härförutoin både bolaget förklarat sig villigt att underkasta sig enahanda
vilkor för trafiken å jern vägen God i vare —Luleå, som vore och
blefve gällande för aktiebolaget Gellivare malmfält.
Med framhållande slutligen att bolagets såväl nuvarande som blifvande
intresse läge deri, att den malm, som brötes vid Koskulls kulle, städse
komme att föras till Luleå, d. v. s. svensk exporthamn, och att sålunda
jernvägsanläggningen i fråga komme att städse bidraga till trafiken å nuvarande
jernväg mellan Gellivare och Luleå, äfven sedan en utsträckning
af denna jernväg till Ofoten kunde hafva kommit till stånd, hade bolaget,
som beräknade, att jernvägsanläggningen, derest beslut om densamma
snart komme till stånd, kunde vara färdig redan nästa höst, meddelat, att
grufbrytningsarbetena vid Koskulls kulle då komme att hafva fortskridit
så långt, att banans trafikerande af bolaget då omedelbart kunde taga sin
början.
I detta sammanhang har departementschefen erinrat, hurusom Riksdagen
uti skrifvelse den 23 mars 1895, vid medgifvande att för anläggande af
ett jernvägsspår mellan Malmbergets station å Luleå—Geflivarebanan till
utmålen Välkomman, Johan och Baronerna finge af jernvägstrafikmedlen
användas ett belopp af högst 187,000 kronor, såsom vilkor stadga!, att
aktiebolaget Gellivar-e malmfält ej mindre till staten kostnadsfritt öfverlemnade
all den enskilde tillhöriga mark, stim erfordrades för nämnda
spåranläggning, än äfven, så länge bolaget begagnade sig af spåret, till
jernvägen erlade en årlig afgift af 4,000 kronor jemte sex procent af det
belopp, hvartill anläggningskostnaden enligt räkenskaperna kunde komina
att uppgå.
i. ■
Öfver förenämnda, af bergverksaktiebolaget Freja gjorda ansökning
både, enligt hvad departementschefen vidare meddelat, jern vägsstyrelsen
den 7 sistlidne februari afgifvit utlåtande, deruti styrelsen, på de af bolaget
anförda skal, tillstyrkt anläggande för statens räkning af jernväg från
Koskulls kulle till Gellivare station i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
den ansökningen bifogade planritningen, under vilkor att bolaget förbunde
sig ej mindre att kostnadsfritt till staten öfverlemna all den enskilde tillhöriga
mark, som för anläggningen erfordrades, än äfven att såsom
amortering af det belopp, hvartill anläggningskostnaderna enligt räkenskaperna
kunde komma att uppgå, äfvensom räntegodtgörelse under den
tid, amorteringen påginge, till statsverket årligen, tills amorteringen fullgjorts,
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 87.
erlägga en afgift motsvarande sex procent å nämnda belopp, af hvilken
afgift 3,6 procent borde beräknas som ränta och återstoden såsom amortering.
Beträffande vidare anläggningskostnaden för banan hade jernvägsstyrelsen,
med erinran att jernvägen, enligt hvad planritningen utvisade,
utgjorde del af en under år 1897 undersökt alternativ linie för den ifrågasatta
statsbanan från Gellivare till riksgränsen, meddelat aft, ehuru styrelsen
icke vore i tillfälle att redan nu framlägga något utarbetadt kostnadsförslag,
styrelsen likväl, med hänsyn till de kostnadsberäkningar, som för
sistberörda bana uppgjorts, ansåge sig kunna uttala den åsigt, att kostnaden
antagligen icke komme att öfverstiga det af bolaget uppgifna
beloppet 425,000 kronor med tillägg af 8,000 kronor för anläggande af
en för trafikens vederbörliga besörjande erforderlig mötesplats mellan
Nattavara och Nuortikon å linien Gellivare—Boden, hvarförutom — under
förutsättning att den årliga malmtransporten, såsom för styrelsen under
hand uppgifvits, skulle komma att uppgå till 75,000 å 100,000 ton —
för trafikens ombesörjande erfordrades nyanskaffning af 4 lokomotiv för
en kostnad, efter 65,000 kronor för hvart, af 260,000 kronor samt 75
vagnar för en kostnad, efter 4,400 kronor för hvarje, af 330,000 kronor;
och hade styrelsen hemstält att, då nämnda materiel borde vara disponibel
senast vid utgången af nästkommande september månad eller vid den tid
banan eljest kunde för allmän trafik upplåtas, det för densammas anskaffande
erforderliga beloppet, 590,000 kronor, måtte ställas till styrelsens
förfogande samtidigt med ett möjligen blifvande anslag till jern vägsa nläggning
från Koskulls kulle till Gellivare eller, om så ej kunde ske, få förskottsvis
af trafikmedlen utbetalas.
I fråga slutligen om den afgift, bolaget borde erlägga för malmens
fraktande till Luleå, hade jernvägsstyrelsen ansett, att bolaget, så länge
amorteringen påginge, borde vara skyldigt erlägga, förutom viss fraktafgift
per ton för malmens framforslande från Gellivare . station till Svartön, viss
bestämd årlig afgift motsvarande de ungefärliga omkostnaderna för det
nya jern vägsspårets trafikerande för bolagets räkning, medan deremot i en
framtid, sedan amorteringen fullgjorts, en enhetlig fraktafgift för bansträckan
i dess helhet från Koskulls kulle till Svartön syntes böra fastställas. Då
emellertid någon bestämd utredning rörande den malmqvantitet, som sålunda
komme att a banan framforslas, ännu icke förelåge, ansåge sig jernvägsstyrelsen
icke för det dåvarande kunna i denna del af ämnet afgifva
något bestämdt yttrande, utan skulle styrelsen sedermera, sedan dylik utredning
vunnits, till Kongl. Maj:t inkomma med förslag härutinnan.
Uti sistberörda ämne hade sedermera chefen för jernvägsstyrelsen,
Statsutskottets Utlåtande N:o 87.
generaldirektören in. in. Th. Nordström den 1!) sistlidne februari afgifvit,
en promemoria, deruti anförts att, då bolaget Freja skulle erlägga en viss
årlig procent af anläggningskostnaden för spåret till Koskulls kulb’, anledning
icke syntes förefinnas att vid bestämmandet af den särskilda afgiften
för malmforsling å nämnda spår frångå det pris, som, beräknadt
för tonkilometer, erlades af aktiebolaget Gellivare malmfält för transport
af dess malm å spåret från utmålet Välkomman. Sistnämnda bolag betalade
en årlig afgift af 4,000 kronor för transportarbetet å spåret till dess
nyssnämnda utmål, hvilken afgift, då spårlängden vore 3,5 kilometer och
malmqvantiteten år 1897 uppgått till 248,015 ton, motsvarade för det året
ett pris af 0,46 öre för tonkilometer. Det föreslagna spåret till Koskulls
kulle skulle erhålla en längd af 9 kilometer och malmqvantiteten, som å
detsamma skulle framforslas, hade bolaget uppgifvit till 75,000 å 100,000
ton årligen, hvadan transportarbetet för denna malm blefve 675,000 ä
900.000 tonkilometer årligen. Efter här ofvan angifna beräkningsgrund
eller ett pris af 0,46 öre för tonkilometer skulle således aktiebolaget Freja
för framforslingen af dess malm komma att årligen betala 4,14 öre för
ton eller ett belopp af 3,105 kronor, då malmqvantiteten uppginge till
75.000 ton, och 4,140 kronor, då 100,000 ton framforslades. Den afgift
bolaget skulle betala för transport af en malmqvantitet, liggande mellan
de af bolaget uppgifna gränserna 75,000 och 100,000 ton, syntes i afrundadt
tal kunna bestämmas till 4,000 kronor, hvilket belopp borde vara
det minsta, som bolaget skulle erlägga. För framforsling af en eventuelt
större malmqvantitet årligen än 1U0,000 ton borde totala årliga afgiften
ökas i samma proportion som ökningen i den forslade malmqvantiteten.
På grund af hvad sålunda anförts ansåge generaldirektören Nordström
aktiebolaget Freja böra tillförbindas att för transport å statens jernväg
från Koskulls kulle till Gellivare station af bolagets malm erlägga till
statens jernvägar en afgift af 4,14 öre för ton, med skyldighet för bolaget
att, derest årsafgift enligt denna beräkningsgrund understege 4,000 kronor,
till statens jernvägar dessutom erlägga skilnaden mellan sistnämnda belopp
och den på ofvan angifna sätt för året beräknade ersättningssumman.
För erhållande af tillförlitlig utredning rörande storleken och beskaffenheten
af de malmfyndigheter, för hvilkas tillgodogörande den ifrågasatta
jern vägsanläggningen ansetts behöflig, hade departementschefen anmodat
geologen vid Sveriges geologiska undersökning Hjalmar Lundbohm
att inkomma med upplysningar dels om malmtillgångarne och dessas beskaffenhet
i Koskulls kulle, med särskildt afseende på frågan huruvida
dessa tillgångar kunde anses tillräckliga för att betrygga trafiken på en
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 87.
jernväg från nämnda kulle till Gellivare station och dels om öfriga malmförekomster
i närheten, för hvilkas tillgodogörande denna jernväg i en
framtid kunde tänkas blifva till gagn, och hade Lundbohm med anledning
häraf den 5 sistlidne mars till departementschefen afgifvjt en promemoria
rörande nämnda frågor’. Beträffande innehållet i denna promemoria tillåter
sig utskottet att hänvisa till sid. 7—r-12 i statsrådsprotokollet.
Rörande bergverksaktiebolaget Freja har departementschefen omnämnt,
att enligt uti aktiebolagsregistret intagen anmälan detta bolag, hvars styrelse
har sitt sate i Malmö, har till ändamål att bryta och sälja malmer,
drifva jernbruk och cokesberedning och i sammanhang dermed stående
affärer äfvensom att anordna de för bolagets verksamhet erforderliga
transportmedel. Aktiekapitalet uppgår till 1,250,000 kronor, Indika till
fullo inbetalts, samt kan utgöra lägst nämnda belopp och högst 3,750,000
kronor och är fördeladt i aktier å 500 kronor stälda till viss man. Styrelsens
medlemmar skola enligt bolagsordningen vara i Sverige bosatte
svenske undersåtar, så framt ej Kongl.
viss del bestå af främmande undersåtar. Något tillstånd från Kongl. Maj:ts
sida i detta hänseende har icke meddelats bolaget,
Då departementschefen ansett lämpligt att, innan förevarande fråga
understäldes Kongl. Maj:ts pröfning, rörande byggandet af ifrågavarande
jernvägsspår och dess begagnande af bolaget upprättades ett för bolaget
bindande förslag till aftal mellan staten och bolaget, upptagande bestämmelse
jemväl om ställande från bolagets sida af erforderlig garanti för
behöriga fullgörandet af de förbindelser, som enligt aftalet skulle åligga
bolaget, hade departementschefen anmodat jern vägsstyrelsen att med bolaget
förhandla om uppgörandet af ett dylikt aftal; och hade jernvägsstyrelsens
chef med skrifvelse den 17 sistlidne mars öfverlemnat förslag
till öfverenskommelse i ämnet. Detta förslag hade af styrelsen för bergverksaktiebolaget
Freja antagits och undertecknats; och ansåge departementschefen
att, derest beslut om spåranläggningen blefve af Riksdagen
fattadt, jern vägsstyrelsen borde erhålla bemyndigande att å statens vägnar
underteckna samma aftal. Det uppgjorda förslaget är af följande lydelse:
»Mellan svenska staten genom kongl. jernvägsstyrelseip å ena, och
bergverksaktiebolaget Freja, å andra sidan, är följande öfverenskommelse
träffad:
§ 1.
Staten anlägger en jernväg från Gellivare station å Luleå—Gellivarebanan
till de bolaget tillhöriga, under den gemensamma benämningen
Statsutskott et* Utlåtande N:o 87.
7
Koskulls kulle betecknade grufveutmål vid Gellivare i Norrbottens län i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med den planritning, som bifogats af bolaget
under innevarande år gjord underdånig framställning om beviljande
af anslag till anläggande för statens räkning af ifrågavarande jernväg.
Byggnaden påbörjas under loppet af sommaren 1898 och bedrifves så,
att" jernvägen är färdig ätt öppas för trafik innan utgången af nästkommande
september månad.
. ’ .''t '' ’ • • | '' 4 >: i * ‘
"yr '' ■ § 2. r. ;
Staten åtager sig att, sedan banan blifvit färdigbyggd, å densamma
mot ersättning, som här nedan sägs, för bolagets räkning frakta årligen
högst etthundra tjugu tusen ton jernmalm äfvensom hvad för bolagets
rörelse erfordras af byggnadsmaterial, bränsle m. m., egande dock bolaget
icke att påfordra malmtransport å jernvägen till större myckenhet än
12,000 toh för månad.
''iot .11:.;:Ut eod ......b;d ‘c. :1 "J ■ ! - ... C ''i: Kli
Bolaget förbinder sig ej mindre att kostnadsfritt till staten öfverlemna
all den enskilde tillhöriga mark, som för anläggningen erfordras,
än äfven att dels såsom amortering af det belopp, hvartill anläggningskostnaden
enligt räkenskaperna kan komma att uppgå, Pels såsom räntegodtgörelse
under den tid amorteringen pågår till statsverket årligen, tills
amorteringen fullgjorts, erlägga en afgift, motsvarande sex procent å
nämnda belopp, af hvilken afgift 3,6 procent å hvad som är oguldet må
beräknas såsom ränta och återstoden såsom amortering. Afgiften inbetalas
halfårsvis den 30 juni och den 31 december i förskott till kongl. jernvägsstyrelsen.
Den 31 december 1898 skall den ränta och amortering, som belöper
sig på de föregående månader, hvarunder jernvägen trafikerats, jemväl
erläggas.
Med anläggningskostnad förstås icke blott den ursprungliga kostnaden
vid jernvägens första anläggande, utan jemväl all annan kostnad, som
derefter å jernvägen nedlägges och icke afser allenast underhåll utan ökar
jernvägens kapitalvärde.
För bestämmande af hvad af - statens utgifter för banan med tillhörande
materiel skall hänföras till underhåll skola de för statens jernvägar
i sådant afseende gällande föreskrifter lända till efterrättelse.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 87.
§ 4.
Så länge amorteringen pågår, är bolaget jemväl pligtigt erlägga, förutom
viss fraktafgift per ton för malmens framforslande från Gellivare
station till Svartön, viss bestämd årlig afgift, motsvarande de ungefärliga
omkostnaderna för det nya jern vägsspårets trafikerande för bolagets räkning.
Denna årsafgift, hvilken beräknas efter 4 öre per ton, utgår med
minst 4,000 kronor, af hvilket belopp bolaget skall förskottsvis för hvarje
månad från den dag jernvägen för trafik öppnas utgifva hvad å månaden
belöper; skolande, derest årsafgiften, enligt angifna beräkningsgrund, öfverstiger
4,000 kronor, öfverskottet af bolaget inbetalas vid hvarje års slut
sist en månad efter erhållen del af sluträkning.
I händelse den här ifrågavarande bansträckan skulle visa sig vara
af gagn för och i någon väsentligare omfattning komma att upptaga trafik
från jemväl andra grufvor eller industriella anläggningar, hvilka icke tillhöra
bolaget Freja, skola dylika främmande anläggningar enligt kongl.
jernvägsstyrelsens bestämmande åläggas att bidraga till kostnaderna för
banans trafikerande.
§ 5.
Till säkerhet för uppfyllande af sina åtagna förbindelser skall bolaget
såsom pant till kongl. jern vägsstyrelsen öfverlemna
1 ro) bevis att i af kongl. jernvägsstyrelsen i sådant afseende godkänd
bankinrättning blifvit för statens räkning deponerade 100,000 kronor, derå
bolaget, så länge det fullgör sina åtaganden enligt detta kontrakt, eger
uppbära räntan; egande staten, derest, enligt Kongl. Maj:ts bepröfvande,
bolaget brustit i sina förpligtelser, att ej mindre till säkerhetens ökande
innehålla den för hvarje år å sagda belopp upplupna ränta, än äfven till
betäckande af statens fordran använda panten, utan iakttagande af de i
lag för realiserande af pant gifna föreskrifter;
2:o) en af bolaget utfärdad, i bolagets egande fastigheter Puoitak och
Kaptensgården intecknad förbindelse att årligen, så länge ofvanberörda
amortering fortgår, till kongl. jernvägsstyrelsen inbetala 4,000 kronor,
hvilken förbindelse skall hvart tionde år behörigen förnyas.
§ 6.
Detta aftal vare ej gällande, förrän bolaget
dels vidtagit den åtgärd, som enligt § 5 mom. 1 åligger bolaget;
Statsutskottets Utlåtande N:o 87.
9
dels aflemnat vederbörande domliafvandes bevis, att ansökning ingifvits
om inteckning i nyssnämnda fastigheter till säkerhet för den i § 5
mom. 2 omförmälda skuldförbindelsen jemte vederbörligt bemyndigande
för kongl. jernvägsstyrelsen att hos doinhafvanden utbekomma förbindelsen,
då inteckning för densamma beviljats.
§ 7.
Sedan amorteringen fullgjorts, fastställes en enhetlig fraktafgift för
bansträckan i dess helhet från Koskulls kulle till Svartön; och eger bolaget
efter amorteringens fullgörande rätt att, om kontraktet jemväl i öfrigt
rätteligen fullgjorts från bolagets sida, återfå det af bolaget aflemnade
depositionsbeviset jemte ofvanberörda intecknade förbindelse.
§ 8.
Skulle i anledning af denna öfverenskommelse skiljaktiga meningar i
något afseende uppstå mellan kontrahenterna, är bolaget underkastadt
Kongl. Maj:ts afgörande.
§ 9.
Denna öfverenskommelse göres beroende deraf, att svenska Riksdagen
anslår nödiga medel till banans byggande.
Malmö den 16 mars 1898.
För bergverks-aktiebolaget Freja:
F. H. Kockum. G. Beijer.
L. Faxe. G. Bergström.
Herrrar F. H. Kockums, G. Beijers,
L. Faxes och G. Bergströms namnteckningar
bevittna:
Axel Eriksson. Folke Elain»
För egen del har departementschefen yttrat:
»Af den i ärendet åstadkomna utredning framgår, att den ifrågasatta
spårförbindelsen är nödvändig för tillgodogörandet af malmfyndigheterna
i Koskulls kulle och vidare att dessa fyndigheter torde vara af den be
Bih.
till Rilcsd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 47 Höft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 87.
tydenhet, att önskvärdt är att spåranläggningen kommer till stånd. Att
öfverlemna dess utförande åt utmålsegarne och således medgifva anläggandet
af en enskild jernväg vid Gellivare synes emellertid icke vara
lämpligt, utan det rigtiga torde vara att, på sätt aktiebolaget Freja sjelft
ifrågasatt och i anologi med det förfarande, som följdes år 1895 vid anläggande
af spår från Malmbergets station till vissa aktiebolaget Gellivare
malmfälts utmål, staten anlägger och eger det nya spåret, alltid förutsatt
att betryggande säkerhet beredes för att icke genom anläggningen någon
ekonomisk förlust skall komma att för staten uppstå. Detta synes kunna
ernås genom de uti ofvan intagna förslag till öfverenskommelse förekominande
vilkor, hvilka i hufvudsak öfverensstämma med de af Riksdagen
år 1895 för den då beslutade spåranläggningen vid Malmberget godkända
bestämmelser. En olikhet är att afgifterna skola af aktiebolaget erläggas,
icke, såsom i fråga om spåret vid Malmberget är bestämdt, så länge spåret
begagnas, utan till dess anläggningskostnaden blifvit till fullo amorterad,
men härigenom är afsedt att ernå större säkerhet för att staten skall få sina
utlägg fullt ersatta. Att den särskilda fraktafgiften, som uti ofvanberörda
af chefen för jernvägsstyrelsen afgifna promemoria föreslagits till 4,14 öre
för ton, blifvit uti öfverenskommelsen satt till 4 öre för ton, torde icke
gifva anledning till erinran, då lättnad vid beräkningarna beredes genom
det jemnare talet och skilnaden icke belöper sig till mera än 140 kronor
för 100,000 ton samt minimiafgiften 4,000 kronor om året bibehållits.
Då icke heller den af aktiebolaget ingifna planen för företaget bar gifvit
skäl till anmärkning, finner jag mig alltså böra förorda, att genom statens
försorg spårförbindelse mellan Koskulls kulle och Gellivare station snarast
möjligt bringas till stånd i hufvudsaklig öfverensstämmelse med berörda
plan. Det härför enligt jernvägsstyrelsens beräkning erforderliga anslaget,
425,000 kronor, torde böra utgå af jernvägstrafikmedlen.»
Under förutsättning af bifall till omförmälda förslag, bar departementschefen
slutligen anhållit att framdeles få underställa Kongl. Maj:ts
pröfning frågan om anläggandet af en mötesplats mellan Nattavara och
Nuortikon å linien Gellivare—Boden och om anskaffande af den för malmtransporten
från Koskulls kulle till Luleå behöfliga tillökningen i rullande
materiel. Departementschefen antoge att kostnaden för den rullande materielen
kunde förskjutas af tillgängliga medel och anslagsbehofvet anmälas
hos 1899 års Riksdag i sammanhang med äskandet af anslag för annan
rörlig materiel vid statens jernvägar.
På grund af hvad i detta ärende blifvit till statsrådsprotokollet meddeladt,
finner utskottet skäl tillstyrka anläggande för statens räkning af
Statsutskottets Ullätande N:o 87.
L1
flet ifrågasatta jernvägsspåret från Gellivare till de b<?rgverksaktiebolaget
Freja tillhöriga grufveutmålen Koskulls kulle, och torde det härför erforderliga
kostnadsbeloppet lämpligen kunna, på sätt Kongl. Maj:t föreslagit,
utgå af jernvägstratikmedel. De vilkor och bestämmelser, som enligt
statsrådsprotokollet föreslagits till tryggande af statens ekonomiska intressen
vid detta företag, synas utskottet vara i hufvudsakliga delar tillfyllestgörande.
Dock har utskottet icke kunnat undgå att finna det belopp, som
beräknats såsom årlig godtgörelse för den nya jernvägens trafikerande,
vara väl knappt tilltaget. Med hänsyn dertill att för ombesörjande af
trafiken för bolaget Frejas räkning erfordras nyanskaffning af rullande
materiel till en beräknad kostnad af 590,000 kronor, anser utskottet, att
den afgift, som bolaget skall till staten erlägga för transporten å det nya
jernvägsspåret, icke må understiga 5,000 kronor årligen. Äfven om ifrågavarande
bansträcka skulle komma att mot särskilda afgifter upptaga trafik
från grufvor eller industriella anläggningar, hvilka icke tillhöra bolaget Freja,
bör enligt utskottets mening detta förhållande icke föranleda någon eftergift
i det årsbelopp, som nämnda bolag eljest har att till staten erlägga.
Ur det i statsrådsprotokollet meddelade förslag till kontrakt mellan staten
och bolaget torde med anledning häraf böra uteslutas den i sista stycket
af 4 § förekommande bestämmelse, hvarjemte den af utskottet förordade
höjningen af minimiafgiften för trafiken från 4,000 kronor till 5,000 kronor
påkallar häremot svarande ändringar i andra stycket af samma paragraf
äfvensom i mom. 2 af 5 §.
Enligt mom. 1 af sistnämnda paragraf skulle bolaget till säkerhet för
uppfyllande af sina åtagna förbindelser öfverlemna till jernvägsstyrelsen
bevis att i af nämnda styrelse i sådant afseende godkänd bankinrättning
blifvit för statens räkning deponerade 100,000 kronor, derå bolaget, så
länge det fullgjorde sina åtaganden enligt kontraktet, egde uppbära räntan.
Utskottet anser emellertid egentligast vara, att deposition för statens räkning
sker i riksbanken, men då denna bank enligt den nya lag, som med
nästkommande år träder i kraft, icke eger att för medel insatta a depositionsräkning
lemna räntegodtgörelse, bör enligt utskottets mening ifrågavarande
deposition på det sätt fullgöras, att bolaget i riksbanken lör
statens räkning nedsätter af jernvägsstyrelsen godkända värdepapper till
belopp af 100,000 kronor, å hvilka värdepapper bolaget under ofvan angifna
förutsättning eger uppbära den utfallande räntan.
Slutligen har utskottet med afseende å den i 1 § af kontraktsförslaget
intagna bestämmelsen, att jernvägen skulle vara färdig att öppnas för trafik
innan utgången af nästkommande september manad, velat framhålla betänkligheten
af att staten skulle förbinda sig att inom sa kort tid fullborda
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 87.
denna jernvägsanläggning. Ehuru företaget icke är af större omfattning,
än att detsamma under vanliga förhållanden väl torde kunna utföras under
denna tid, lärer det dock, derest oförutsedda omständigheter skulle fördröja
arbetet, lätt nog kunna hända att staten blefve urståndsatt att fullgöra en
sådan förbindelse. Med afseende härå synes förtänksamheten bjuda, att
staten i kontraktet förbehåller sig något längre tid för banans fullbordande,
och anser utskottet att i sådant afseende bör bestämmas utgången af juli
månad nästkommande år.
Till följd af de sålunda tillstyrkta ändringarna i vissa paragrafer
af kontraktsförslaget torde jemväl åtskilliga andra delar af detsamma böra
undergå motsvarande redaktionsjemkningar, hvilka utskottet dock icke
ansett sig hafva anledning särskilt påpeka.
Under åberopande af hvad sålunda blifvit anfördt får utskottet hemställa,
att Riksdagen, i anledning af Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må medgifva att, för anläggande
af ett jernvägsspår mellan Gellivare station å Luleå—
Gellivarebanan och Koskulls kulle, må — under vilkor
dels att till staten kostnadsfritt öfverlemnas all den enskilde
tillhöriga mark, som för spåranläggningen erfordras,
dels ock att behörig utfästelse lemnas derom, att af bergverksaktiebolaget
Freja kommer att till staten erläggas
ej mindre till anläggningskostnadens förräntning och
amortering årligen, så länge amorteringen pågår, en afgift
motsvarande sex procent å anläggningskostnaden,
deraf 3,6 procent räknas såsom ränta och återstoden
såsom amortering, än äfven under samma tid en särskild
fraktafgift, icke understigande fem tusen kronor för år
— af jernvägstrafikmedlen användas ett belopp af högst
425,000 kronor.
Stockholm den 3 maj 1898.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.