Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1

N:o 8.

Ank. till Eiksd. kansli den 1 mars 1898, kl. 4 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
sjunde hufvudtitel, innefattande anslagen till finansdepartementet.

(2:a U. A.)

Ordinarie anslag.

Postverket.

l:o) I den till Riksdagen den 15 januari innevarande år aflåtna Ang. anslag
proposition angående statsverkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t m Pf^vfketi
punkten l:o under sjunde hufvudtiteln föreslagit, att Riksdagen dels
med beviljande åt poststationsföreståndaren i Östervåla Johan Åkerlunds
enka Amalia Catharina Åkerlund, född Lindgren, af ett årligt
understöd till belopp af 200 kronor, att utgå från och med innevarande
års början, så länge hon lefde ogift, dels ock med godkännande af öfriga
enligt statsrådsprotokollet öfver finansärenden den 14 sistlidne januari
tillstyrkta ändringar i postverkets stater äfvensom af de utaf generalpoststyrelsen
föreslagna bestämmelserna angående ett andra ålderstillägg
för vaktbetjente måtte för år 1899 bestämma postverkets anslag, förslagsvis
beräknad t,'' till 9,200,000 kronor, att utgå direkt af postmedlen, hvarigenom
postverkets utgiftsstater skulle ökas med 512,000 kronor.

Bih. Ull Riksd. Prof. 1898. 4 Sami 1 Åfd. 8 Häft. (R:o 8.)

1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Derjemte har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva:
att utbyte af mark mellan postverket och staden Helsingborg finge
ega rum på de af stadsfullmägtige i nämnda stad i skrifvelse till Kongl.
Maj:t af den 24 november 1897 erbjudna, af generalpoststyrelsen tillstyrkta
vilkor.

Slutsummorna af de för år 1899 föreslagna staterna, jemförda med
de för innevarande år af Kongl. Maj:t faststälda, äro, enligt hvad åberopade
statsrådsprotokollet gifver vid handen, följande:

år 1898

a-flöningsstaten................................... kr. 3,330,300: —

öfvergångsstaten................................... ,, 2,400: —

pensionsstaten....................................... ,, 75,375: —

omkostnadsstaten................................ ,, 4,875,500: —

oförutsedda utgifter .......................... ,, 340,000: —

afkortningar och restitutioner m. m. ,, 64,425: —

tillsammans kr. 8,688,000: —

år 1899

kr. 3,503,700

—

„ 2,400

—

„ 73,375

—

„ 5,100,500

—

„ 450,000

—

„ 70,025

—

kr. 9,200,000

—

Af den till statsrådsprotokollet (sidd. 2—33) lemnade utredning
inhemtas, att de föreslagna ändringarna i de särskilda staterna afse:

Ökning.

Afiöningsstaten:

genom uppförande i staten af aflöning för en femte byråchef hos

generalpoststyrelsen med........................ ki

i anslaget till vikariatsersättning samt
arfvoden åt extra biträden m. m. hos

generalpoststyrelsen med ....................

i dito till aflönande af poststationsföre ståndare

med...........................................

i dito till aflönande af extra biträden vid
distriktsförvallningarna och postanstalterna
med..................................................

i dito till ålderstillägg med ..................

6,400:

10,000: -

30,000: —

45,000:

55,000:

Transport kr. 146,400:

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

3

Transport kr. 146,400: —
i anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente
och till hushyresbidrag för en

del betjente med................................... „ 25,000: —

i dito till gratifikationer m. m. åt tjensteman
och betjente med ......................... „ 2,000: — kr.

Pensionsstaten;

af Kongl. Maj:t beviljade nya pensioner kr. 3,500: —
föreslaget understöd för enkan Amalia

Catharina Åkerlund, född Lindgren ,, 200: — kr.

Omkostnadsstaten:

i anslaget till uppbörds- och fri märkesprovision
med....................................... kr.

i dito till rese- och traktamentsersättningar
för resor i embets- och tjenste ärenden

i allmänhet med................... ,,

i dito till traktamenten för vaktbetjente

med...................................................... ,,

i dito till postbetjentes beklädnad och

beväring med ............ ,,

i dito till inköp och underhåll af inventarier
med........................ ,,

i dito till postföringskostnad vid befordran
å jernväg med ....................... ,,

25,000: —

10,000: —
45,000: —
20,000: —
10,000: —
120,000:— kr.

Oförutsedda utgifter:

höjning af anslaget med ................................

kr.

Afkortningar och restitutioner m. m.:

höjning af anslaget med ............................................... kr.

Summa ökning kr.

173,400: —

3,700:

230,000: —

110,000:

5,600: —

522,700: —

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Minskning.

Pensionsstaten:

besparing med ....................................................................... kr. 5,700: —

Omkostnadsstaten:

nedsättning i anslaget till expensutgifter med ............. kr. 5,000: —

Summa minskning kr. 10,700: —

Om från summan af ökningen ............................... ,, 522,700: —

dragés summan af minskningen...................................... ,, 10,700: —

erhålles det belopp af ......................................................... kr. 512,000:—,

hvarmed enligt Kongl. Maj:ts förslag postverkets utgiftsstater skulle
komma att för år 1899 på det hela ökas.

Postmedlen, som i riksstaten för innevarande år uppförts med
9,025,000 kronor, hafva för år 1899 beräknats till 9,925,000 kronor.
Då, på sätt ofvan angifvits, postverkets utgifter enligt staterna för år
1899 af Kongl. Maj:t beräknats till 9,200,000 kronor, skulle alltså inkomsterna
komma att öfverstiga utgifterna med 725,000 kronor.

I fråga om de af Kongl. Maj:t föreslagna förändringar i aflöninysstaten
innehåller statsrådsprotokollet hufvudsakligen följande.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 27 november 1897 med förslag
till stater för postverket för år 1899 hade generalpoststyrelsen till en
början anfört, hurusom, oaktadt den decentralisation inom postverkets
förvaltning, som år 1893 åstadkommits genom inrättande af distriktsförvaltningar
eller postinspektioner, dervid till postinspektörerna öfverlemnats
att sjelfständigt afgöra vissa ärenden, hvilka förut fordrat styrelsens,
beslut, det likväl icke kunnat undvikas, att poströrelsens stadiga
tillväxt samt den allt lifligare och allt mera utvecklade postförbindelsen
med utlandet ökat arbetet hos styrelsen och framkallat nya spörsmål

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

o

samt behof af frågornas mångsidigare och snabbare behandling. I följd
häraf hade byråchefernas göromål blifvit alltför betungande och med
nödvändighet påkallat ökadt antal ledamöter hos styrelsen.

Efter hvad generalpoststyrelsen meddelat, hade år 1892 — oberäknadt
de från vederbörande postanstalter å bestämda tider insända redogörelser
af olika slag samt en mängd reqvisitioner med mera dylikt — antalet
till styrelsen inkomna och i dess diarium införda mål utgjort 14,596,
hvarjemte 900 mål blifvit såsom oafgjorda från föregående år balanserade.
Af dessa mål hade 14,510 blifvit under året slutbehandlade och
986 till följande året öfverförda. År 1893, då de nya postinspektionerna
trädde i verksamhet, hade antalet af de till styrelsens diarium inkomna
ärenden sjunkit till 13,446, af hvilka, jemte de från år 1892 balanserade
986 mål, 13,436 blifvit under året afgjorda och 996 balanserats till följande
året. År 1894 hade i styrelselsens diarium införts 13,019 nya mål
och afgjorts 12,801 mål. År 1895 hade styrelsen haft att handlägga
12,900 inkomna nya ärenden och 1,21.4 från föregående år balanserade.
Vid årets slut hade återstått såsom oafgjorda 946 mål, till hvilka år 1896
kommit 13,088 nya ärenden. Af dessa sammanlagda 14,034 mål hade
afgjorts 13,013 under året och balanserats 1,021 till år 1897. En jemförelse
mellan antalet diarieförda mål åren 1895, 1896 och 1897 visade tillika
en fortfarande ökning, enär berörda antal uppgått för 1 januari—19
november: år 1895 till 10,977, år 1896 till 11,233 och år 1897 till 11,824.

Af hvad sålunda meddelats ansåge generalpoststyrelsen framgå,
att postinspektionsinrättningen icke kunnat varaktigt från styrelsen afleda
ökadt arbete. Detta hade lör öfrigt icke heller varit postinspektionernas
väsentligaste uppgift. Dem ålåge i första rummet att öfvervaka postbefordringen
och göromålen å postanstalterna, tillse, att anordningarna
vid postanstalterna till allmänhetens betjenande vore eller blefve med
hänsyn till trafikens omfattning tillfredsställande, utöfva förmanskap
öfver distriktens postpersonal, inspektera och inventera postkontoren,
inspektera de å jernvägarne framgående postkupéexpeditioner och postiljonskupéer,
hos generalpoststyrelsen föreslå inrättande, indragning eller
förändring af postanstalter och postgångar m. m. Styrelsen framhölle,
att dessa ärenden, som vore af stor vigt för postverkets rätta skötsel
och tidsenliga utveckling, med en samvetsgrann handläggning varit af
beskaffenhet att snarare framkalla nya ärenden till styrelsens handläggning
än att minska antalet eljest befintlliga.

Till upplysning om den tillväxt, poströrelsen erhållit under de år,
som förflutit, sedan de nya postinspektionerna börjat sin verksamhet,
åberopade generalpoststyrelsen följande siffror:

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Antalet postförsändelser utgjorde ..........

deraf voro värdeförsändelser ....................

Antalet postförda nymil å jernväg utgjorde.
.........................................................

Antalet poststationer uppgick till............

Värdet af afgångna assurerade försändelser,
inlösta postförskott och inbetalda

postanvisningar utgjorde ...................... .......

Postverkets inkomster utgjorde ...............

Ar 1893.

st.

148,772,326

6,726,743

1,593,506

2,003

Kronor.

947,674,299

7,945,605

Ar 1896.

st.

182,923,354

8,453,444

1,752,069

2,162

Kronor.

1,075,975,405

9,035,371

Generalpoststyrelsen hade vidare erinrat, att år 1893 tillkommit
i Sveriges internationella postutvexling en rörelsegren, som dittills funnits
allenast i förhållande till Frankrike, nemligen inkassering genom
vederbörande postverk af qvittenser, fakturor, löpande skuldförbindelser,
vexlar m. m., samt att under tidsperioden 1893—1895 tillkommit eller
trädt i tillämpning, bland annat,

internationell aftal angående abonnement, genom postverkens förmedling,
å tidningar och andra periodiska skrifter,

utvexling af paket med angifvet värde dels med Storbritannien
och Irland, dels ock, genom storbritanniska postverkets förmedling, med
åtskilliga britiska kolonier och besittningar,

aftal om utvexling sjövägen mellan Sverige och Belgien af paket
om högst 50 kilograms vigt, samt

postkonvention mellan Sverige och Ryssland med särskildt tilläggsreglemente
rörande postförbindelsen mellan Sverige och Finland.

På grund af sistnämnda reglemente hade i postförbindelsen med
Finland, jemte det att utvexlingen af abonnement å tidningar och andra
periodiska skrifter utvecklats, äfven införts utvexling af vanliga och
telegram-postanvisningar, af s. k. postpaket (colis postaux) intill en maximivigt
af 3 kilogram samt af postförskottsförsändelser; hvarförutom svenska
postförvaltningen åtagit sig att, mot särskildt kommissionsarfvode,
förmedla utvexlingen af vanliga postanvisningar mellan, å ena sidan,
Finland och, å andra sidan, de länder och orter, med hvilka Sverige
omedelbart eller medelbart utvexlade postanvisningar. Beträffande
den af svenska postförvaltningen förmedlade utvexlingen af
postanvisningar mellan Finland och andra länder — hvaraf vederbörande
länder kunnat begagna sig från början af november 1895 —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

7

meddelade generalpoststyrelsen, hurusom under det första kalenderår,
rörelsen varit i gång, eller år 1896, utvexlats i rigtningen från Finland
1,247 postanvisningar till sammanlagdt belopp af 34,506 kronor och i
rigtningen till Finland 1,849 postanvisningar med värde af tillhopa
139,424 kronor.

Från 1896 års början hade, hvad Sverige anginge, maximivigten
för internationella postpaket höjts från 3 till 5 kilogram, hvarjemte från
samma tidpunkt Sverige tagit del i befordringen af internationella postpaket,
som vore skrymmande. Från början afår 1897 både den direkta
utvexiingen, öfver Göteborg, af paketpostförsändelser mellan Sverige
och Storbritannien vidare utvecklats derigenom, att maximivigten för
paket af ifrågavarande slag böjts, vid försändning i rigtningen från Sverige,
från 3 till 5 kilogram och, vid förändringen i rigtning från Storbritannien,
från 7 till 11 engelska skålpund.

Generalpoststyrelsen ansåge det vara uppenbart, att, om än det
ålåge vederbörande postanstalter att handhafva den postala förbindelsen
med utlandet, densamma likväl icke kunnat utvecklas utan att jemväl
framkalla ökade göromål hos styrelsen och nya spörsmål, som kraft och
fortfarande kräfde styrelsens afgörande. Helt naturligt hade behofvet
af ökade arbetskrafter framträdt först å revisionsbyrån, hvars arbetsområde
minst berörts af decentralisationen, och till hvilken det hörde
att handlägga en mångfald frågor rörande den internationella postsamfärdseln.

Sedan vid särskilda tillfällen Kongl. Maj:t, på framställningar af
generalpoststyrelsen, för kortare tider bemyndigat styrelsen att förordna
adjungerad ledamot att biträda med revisionsbyråmålens handläggning,
och adjunktioner för kortare tider förekommit jemväl å kansli- och
kameralbyråerna, hade generalpoststyrelsen funnit sig nödsakad att göra
framställning om anställande hos styrelsen för hela året 1896 af en
särskild adjungerad ledamot, hufvudsakligen till hjelp för revisionsbyråns
chef, men äfven till beredande af någon lättnad i embetsgöromålen för
cheferna för styrelsens kansli- och kameralbyråer. Generalpoststyrelsen
hade dervid anmält, att, i händelse af bifall till berörda framställning,
styrelsen tänkt sig, att till handläggning af den adjungerade ledamoten
skulle öfverlemnas följande grupper af ärenden, nemligen från revisionsbyrån
anmärknings-, afkortnings- och restitutionsmål, ärenden rörande
postverkets tidningstaxor och beträffande vilkoren för tidningsbilagors
postbefordran samt poststatistiska ärenden och utarbetandet af postverkets
årsberättelse; från kanslibyrån ärenden rörande förseelser vid postförsändelsers
aflemnande till postbefordran (korsbandsmissbruk m. m.) och

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

frågor om ersättning för bortkomna eller skadade värdeförsändelser;
samt från kameralbyrån frågor om redogörares uppbördssäkerhet, uppgörande
af liqvider med utländska postverk, frågor rörande den i § 46
mom. 2 i instruktionen för generalpoststyrelsen omförmälda särskilda
understödskassa äfvensom afskrifnings- och balansmål; hvarjemte den
adjungerade ledamoten skulle utöfva närmaste chefskapet för den egentliga
revisionspersonalen å revisionsbyrån och de öfriga tjenstemän hos
styrelsen, som, enligt styrelsens bepröfvande, blefve mera uteslutande
använda till biträde vid handläggningen af de den adjungerade ledamoten
särskildt åliggande göromål. Generalpoststyrelsens nu omförmälda
framställning hade den 20 december 1895 blifvit af Kongl. Maj:t
bifallen; och hade med anledning häraf bildats en särskild tillfällig afdelning
af styrelsen, tills vidare benämnd revisionsbyrån II. Vid denna
byrå hade anstälts en af kanslibyråns notarier, samtliga revisorer med
hos dem anstälde amanuenser och biträden samt två amanuenser för
expeditionsgöromål. Derjemte hade generalpoststyrelsen förordnat, att
den å statistiska kontoret tjenstgörande personal skulle, i mån af behof,
biträda den nya byrån med vissa ärendens handläggning samt att de å
styrelsens öfriga byråer anstälda biträden för renskrifning tills vidare
skulle fullgöra dylika arbeten äfven för den nya byrån.

På förnyad framställning, deri generalpoststyrelsen framhållit, att
de förhållanden, som föranledt den nya provisoriska afdelningens anordnande,
vore oförändrade, hade Kongl. Maj:t den 27 novemher 1896
medgifvit, att jemväl under år 1897 finge hos styrelsen anställas en
adjungerad ledamot för handläggning, i enlighet med föreskrifterna i
den lör styrelsen gällande instruktion, af de ärenden, som, i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med de under år 1896 tillämpade grunder,
blefve till honom öfverlemnade.

För bibehållandet af den provisoriskt bildade byrån hade generalpoststyrelsen
hos Kongl. Maj:t gjort framställning om förordnande af
en adjungerad ledamot hos styrelsen äfven för innevarande år.

Då verkligt stadigvarande behof af denna nya byrå förefunnes, i
det att den påkallats icke af tillfälliga förhållanden, utan af poströrelsens
stadiga tillväxt och ej minst af den betydande utvecklingen af postförbindelsen
med utlandet, hvilket allt med nödvändighet kraft ökade
arbetskrafter hos generalpoststyrelsen, hade styrelsen ansett det icke
längre böra anstå med framställning till Kongl. Maj:t om den nya byråns
öfverförande till ordinarie stat. I följd häraf hemstälde generalpoststyrelsen
om uppförande å postverkets stat af aflöning till en femte
byråchef och anordnande genom utbrytning från andra byråer af en

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

fl

femte byrå, dit af den ordinarie personalen i statsförslaget öfverförts
från kanslibyrån en notarie samt från den förutvarande revisionsbyrån
sex revisorer; varande i statsförslaget den föreslagna nya byrån upptagen
under benämning revisionsbyrån och den förutvarande revisionsbyrån
under benämning utrikes- och författningsbyrån.

Under förutsättning af bifall till den nu gjorda framställningen
om den nya byråns upptagande å ordinarie stat, anhölle generalpoststyrelsen
om bemyndigande att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag
till deraf påkallade ändringar i den för styrelsen gällande instruktion
och att i sammanhang dermed föreslå de ytterligare ändringar i berörda
instruktion, som för ärendenas snabbare behandling eller i andra afseenden
kunde finnas tidsenliga och lämpliga.

Med upplysning, att Kongl. Maj:t den 10 december 1897 bifallit
generalpoststyrelsens ofvanberörda framställning om anställande äfven
under innevarande år af en adjungerad ledamot hos styrelsen, har
departementschefen framhållit, att ingen som helst anledning funnes
att förvänta någon förändring i de förhållanden, som gjort inrättandet
— hittills blott provisionel! — af en femte byrå hos generalpoststyrelsen
nödvändigt. De af generalpoststyrelsen anförda siffror talade ett helt
annat språk; de bure vittne om en progression i den poststala utvecklingen,
som. syntes förebåda allt utom en tillbakagång i postförbindelsernas
liflighet. Särskildt borde uppmärksammas, att behofvet af den
nya byrån ej minst härrört af den ökade arbetsbörda, som för generalpoststyrelsen
uppkommit i följd af dess uppgift att företräda Sverige i
verldspostföreningen. Denna betydelsefulla skapelse af vår tids sträfvan
att främja den internationella samfärdseln hade framkallat ett omfattande
system af internationel postal lagstiftning, hvars tillämpning och vidare
utveckling utgjorde den icke minst betydande uppgiften för de särskilda
ländernas postverk, en uppgift, som i äldre tider för dem varit så godt
som främmande. Departementschefen kunde derför icke annat än på
det lifligaste biträda generalpoststyrelsens framställning om inrättande
af en ny byråchefsbefattning hos styrelsen.

Generalpoststyrelsen hade vidare erinrat, hurusom, i samband med
inrättande af distriktsförvaltningar inom postverket, anslaget till vihariatsersättning
samt arfvoden åt extra biträden ra. m. hos styrelsen blifvit i
postverkets stater för år 1893 nedsatt med 10,000 kronor till förslagsvis
55,000 kronor och allt sedan dess bibehållits oförändradt vid sistnämnda
belopp. Af samma anledning, som ofvan nämnts beträffande
det otillräckliga antalet ledamöter, hade ökade arbetskrafter erfordrats
Bill. till Rilcsd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

äfven i tjenstemannabiträdesldassen hos styrelsen, och det ifrågavarande
anslagets förslagssumma hade derför kommit att alltmera öfverskridas.
Utgifterna å anslaget hade sålunda i runda tal uppgått år 1894 till
56,800 kronor, år 1895 till 60,300 kronor och år 1896 till 64,000 kronor.
Af generalpoststyrelsen hade härvid särskildt framhållits, att vidlyftiga
arbeten å postverkets in- och utländska tidningstaxor och dess taxor
angående paket af olika slag till utlandet äfvensom de i samband med
poströrelsens och postuppbördens stegring ständigt växande revisionsgöromålen
gång efter annan fordrat tillfällig eller stadigvarande arbetsförstärkning,
hvilken icke kunnat erhållas utan ökade utgifter å ofvannämnda,
jemväl till aflönande af extra biträden hos styrelsen afsedda
anslag.

Med afseende å hvad sålunda anförts hade generalpoststyrelsen
ansett detta anslag böra höjas och för år 1899 icke sättas lägre än till
förslagsvis 65,000 kronor, hvilket sålunda innefattade en ökning af
10,000 kronor.

Härvid hade departementschefen icke något att erinra.

Beträffande vaktbetjente vid postanstalterna hade generalpoststyrelsen
ansett anledning för styrelsen icke förefinnas att nu uppskjuta frågan
om förbättring i deras aflöningsförmåner.

Generalpoststyrelsen hade härvid erinrat, att af den utredning,
styrelsen vid afgifvande af sitt förslag till postverkets stater för år 1897
lemnat rörande postvaktbetjentes aflöningsförhållanden, framginge, att
ordinarie vaktbetjente, om man frånsåge några få å äldre stat ännu
qvarstående vaktmästare, aflönades med 500 kronors lön och ett ålderstillägg
å 100 kronor äfvensom traktamente samt att traktamentsbeloppet
i regeln vore beroende af tjenstgöringens art och tjenstgöringsorten,
men icke af intjent tid, dock att å vissa orter (Stockholm, Göteborg
och på senare tid äfven Malmö) traktamentena vore uppdelade i klasser
med ett ungefär lika stort antal i hvarje klass, i följd hvaraf vaktbetjente
å dessa orter uppflyttades från klass till klass i mån af afgång.
Generalpoststyrelsen hade vid ifrågavarande tillfälle framhållit, att, sedan
postvaktbetjent efter fem års oförvitlig tjenstgöring erhållit ålderstilllägget
å 100 kronor, den sporre, som läge i utsigten af förbättrad
ekonomisk ställning, i allmänhet för honom saknades; och för att åt de
något äldre bringa i utsigt bättre lönevilkor efter längre tjenstetid, hade
generalpoststyrelsen föreslagit, att den utvägen skulle anlitas att tilldela
vaktbetjente ytterligare ett ålderstillägg å 100 kronor, att under enahanda
vilkor i öfrigt, som gälde för det dem redan medgifna ålderstillägget,
åtnjutas efter tio års ordinarie tjenstgöring.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

11

I den till 1896 års Riksdag aflåtna propositionen angående statsverkets
tillstånd och behof hade Kongl. Maj:t upptagit generalpoststyrelsens
nyssberörda förslag med det ytterligare vilkor, att det föreslagna
andra ålderstillägget icke finge grunda ökad pensionsrätt; men Riksdagen
hade, med ledning af'' de uppgifter, som lemnats om vaktbetjentes
ålder och tjenstetid i postverket, innan de vunne ordinarie
anställning, ansett det vara mera angeläget att påskynda deras befordran
till ordinarie befattning, i följd hvaraf generalpoststyrelsen erhållit
befallning att till Kongl. Maj:t inkomma med förslag till inrättande af
nya ordinarie postvaktbetjentbefattningar. Då styrelsen afgifvit det sålunda
infordrade förslaget, hvilket af Kongl. Maj:t framlades för 1897
års Riksdag och af Riksdagen äfven godkändes, hade generalpoststyrelsen
tillika uttalat, att styrelsen fortfarande hyste den föreställningen, att de
äldre postvaktbetjenterna väl skulle hafva behöft det andra ålderstillägg,
hvarom styrelsen förut gjort framställning. Med öfverlemnande af en
till generalpoststyrelsen ingifven skrift, deri Sveriges postvaktbetjenteförening
gjort framställning om upptagande i postverkets aflöningsstat
för år 1899 af ett andra ålderstillägg för postvaktbetjente, hade nu
generalpoststyrelsen förnyat sin hemställan om beredande åt postvaktbetjente
af ett dylikt ålderstillägg, med det af Kongl. Maj:t i fråga om
vilkoren för ålderstilläggets tillgodonjutande gjorda tillägg. Det andra
ålderstillägget skulle, enligt generalpoststyrelsens förmenande, för vaktbetjenten
vara en yttre anledning att efter bästa förmåga och på ett
oförvitligt sätt sköta honom anförtrodda göromål, på det att icke genom
förseelser i tjensten hinder skulle uppstå för ålderstilläggets åtnjutande.
Derjemte skulle detta ålderstillägg, enär — om man frånsåge brefbärareförmännen
i Stockholm med deras särskilda arfvoden af 10 kronor i
månaden — någon utsigt till vidare befordran för vaktbetjent icke förefunnes,
vara honom en ersättning härför och ett välbehöfligt bidrag till
lefnadskostnadernas bestridande, när under årens lopp omkostnaderna
för den vanligen ökade familjen stege. För den familjelöse skulle ålderstillägget
kanske till och med kunna bereda en sparpenning till stundande
ålderdom. Sedt från dessa synpunkter, innebure det andra ålderstillägget
för den äldre postvaktbetjenten en uppmuntran, hvaraf han
under ett sträfsamt och oförvitligt arbete i postverkets tjenst syntes
hafva gjort sig väl förtjent.

Kostnaden för detta andra ålderstillägg blefve visserligen icke ringa.
Men å andra sidan borde äfven uppmärksammas, att under de senare
åren postverkets inkomster stigit, år för år med allt högre belopp och
gifvit allt större öfverskott, som kunnat till statsverkets disposition öfver -

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

lemnas, när icke särskilda anledningar förefunnits att öka postverkets
kassaförlagsfond eller att nedlägga en del af öfverskottet i byggnadsföretag.
Enligt generalpoststyrelsens förmenande finge man icke bortse
från, att äfven vaktbetjentcorpsen bidragit till detta gynsamma resultat
genom nitiskt och redbart arbete; och om, såsom styrelsen beräknat,
postverket komme att, oaktadt 410,000 kronor af årsinkomsten toges i
anspråk till nybyggnader, lemna för år 1899 till statsverkets disposition
ett öfverskott af 725,000 kronor, borde den nu ifrågasatta kostnaden,
hvilken styrelsen under anslaget till ålderstillägg angifvit för år 1899
till 50,000 kronor, icke tillmätas alltför stor betydelse, då det gälde att
på en gång bereda mera än hälften af det stora antalet ordinarie vaktbetjente
en behöflig och önskvärd löneförbättring.

Generalpoststyrelsen hade alltså hemstält, att vid postanstalt anstäld
vaktbetjent, som, enligt nu gällande bestämmelser, efter fem års väl
vitsordad tjenstgöring kommit i åtnjutande af 100 kronors ålderstillägg
till lönen, måtte förklaras berättigad att uppbära ett andra ålderstillägg
å 100 kronor till lönen efter ytterligare fem år, under enahanda vilkor
i öfrigt, som gälde i afseende å första ålderstillägget; dock med iakttagande,
att det andra ålderstillägget ej i något fall utginge för tiden
före 1899 års början och icke grundläde ökad pensionsrätt för innehafvaren.

Äfven departementschefen funne lika med generalpoststyrelsen
synnerligen talande skäl föreligga för medgifvandet åt postvaktbetjente
af det ifrågasatta andra ålderstillägget. Riksdagen hade visserligen så
nyligen som år 1896 afslagit en af Kongl. Maj:t i ämnet gjord framställning
och i stället lemnat anvisning på en annan utväg till förbättring
af postvaktbetjentes ställning, nemligen ökande af antalet ordinarie
vaktbetjentbefattningar, i enlighet hvarmed 1897 års Riksdag ock medgifvit
uppförandet å ordinarie stat af 150 nya dylika befattningar
Otvifvelaktigt hade härigenom vaktbetjenternas ställning på det hela
förbättrats, men med nämnda åtgärd hade icke tillgodosetts det af de
äldre vaktbetjente lifligt kända behofvet af någon förbättring i deras
aflöningsförmåner. Äfven om man icke ville tillmäta allt för stor betydelse
åt den rörelse, som sedan några år tillbaka pågått inom postvaktbetjentcorpsen
för vinnande af den ifrågavarande löneförbättringen,
lede det intet tvifvel, att icke denna rörelse utgjorde ett uttryck icke
allenast för den hos hvarje samhällsklass naturliga önskan att vinna en
förbättrad ställning, utan derutöfver för en djupt rotad öfvertygelse, att
den godtgörelse, som bestodes den ifrågavarande klassen af statstjenare,
icke stode i öfverensstämmelse med det ansvarsfulla och ofta tunga ar -

Statsutskottets Utlåtande AT:o 8.

13

bete, som af dem utkräfdes. Om man fäste tillbörligt afseende dervid, att
den reglering af vaktbetjentes aflöningsförmåner, som år 1885 egt rum,
icke afsett en allmän aflöningsförhöjning, utan beredande af bättre
pension samt en utjemning af aflöoings förhållandena inom betjentklassen,
vore det obestridligt, att från den tid, då postvaktbetjentes aflöningsförmåner
kunde hafva motsvarat de på arbetsmarknaden i allmänhet
gällande arbetslöner, i dessa löner inträdt en stegring, som kommit
postvaktsbetjentes aflöningsförmåner att framstå såsom relativt försämrade
i jemförelse med dem, som åtnjötes af andra arbetare. Och då
härtill komme, att postverkets ekonomiska ställning, kännetecknad af årliga,
statsverket tillgodokommande öfverskott till ganska betydande belopp,
vore sådan, att ur denna synpunkt hinder icke mötte för beredandet åt
den lägsta, men för det stora hela af postverkets mekanism ingalunda
minst vigtiga klassen af postfunktionärer en önskvärd förbättring i deras
ställning, tvekade departementschefen icke att biträda generalpoststyrelsens
framställning om beredande åt dem af ett andra ålderstillägg. Visserligen
ansåge departementschefen det i och för sig icke obilligt, att det
andra ålderstillägget äfven finge för den, som deraf kommit i åtnjutande,
grundlägga rätt till motsvarande ökning i den honom vid afskedstaganclet
tillkommande pension. Enligt kongl. brefvet den 31 maj 1889 skulle
emellertid postvaktbetjents pension utgå af postmedel endast i den mån
den afskedade postbetjenten icke enligt gällande bestämmelser egde att
erhålla pension från civilstatens pensionsinrättning. Då, enligt hvad kändt
vore, sistnämnda pensionsinrättnings ekonomiska ställning för närvarande
vore sådan, att åtgärder för dess upphjelpande vore af oafvisligt behof
påkallade, kunde departementschefen icke för närvarande tillstyrka en
förändring i postvaktbetj entes pensionsrätt, hvarigenom pensionsinrättningen
skulle tillföras en ganska dryg ökning i dess pensioneringsutgifter.
Bestämmelse borde derför, på sätt ock generalpoststyrelsen hemstält,
meddelas derom, att det andra ålderstillägget icke skulle grunda ökad
pensionsrätt för innehafvaren.

I fråga om anslaget till aflönande af poststationsföreståndare, hvilket
för innevarande år liksom för år 1897 upptagits till förslagsvis 580,000
kronor, hade generalpoststyrelsen anfört, att i följd af ökadt antal poststationer
utgifterna å anslaget uppgått under år 1896 till i rundt tal
.581,300 kronor och under perioden 1 september 1896—31 augusti 1897,
jemväl i rundt tal, till 586,300 kronor. Redan af denna anledning, och
då antagas måste, att antalet poststationer under åren 1898 och 1899
komme att ytterligare ökas, erfordrades förhöjning i anslaget för sistnämnda
år.

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Emellertid förefunnes ännu en anledning till ökade utgifter å anslaget.
I samråd med jern vägsstyrelsen kade nemligen generalpoststyrelsen
bestämt vissa grunder, efter kvilka stationerna vid statens jernvägar
skulle känföras till de genom kongl. brefven den 20 mars 1874
och den 29 april 1892 stadgade nio olika aflöningsklasser mellan 120
och 600 kronor med 60 kronors skilnad mellan hvarje. Efter dessa
grunder kade en reglering, omfattande en period af tre år i sänder,
faststälts för arfvodena åt föreståndarne för de poststationer, som förvaltades
af statens jernvägars stationsföreståndare, ock hade dylik arfvodesreglering
numera vunnit tillämpning jemväl för poststationer vid
enskilda jernvägar. En ny reglering, omfattande jemväl tre år, skulle
från ock med 1899 års början inträda för samtliga jernvägspoststationsföreståndare;
och enär ökad poströrelse å station medförde rätt till uppflyttning
i högre aflöningsklass, komme denna nya reglering att medföra
förhöjning i arfvodena å många orter. Härtill komme, att i följd
af den ökade posttrafiken jemväl å de poststationer, som icke vore belägna
vid jernväg, antagas kunde, att i vissa fall föreståndarne för dessa
stationer komme att uppsäga de om poststationernas skötande ingångna
kontrakt och dervid framställa berättigad fordran att för kontraktens
förnyande erhålla förhöjning i arfvodena.

På grund af det sålunda anförda hade generalpoststyrelsen ansett
ifrågavarande anslag böra för år 1899 sättas till minst 610,000 kronor,
hvilket innebure en ökning af 30,000 kronor.

Förslagsanslaget till aflönande af extra biträden vid distrikts förvaltningarna
och postanstalterna, hvilket för år 1897 upptagits till 592,000
kronor, hade för innevarande år, med hänsyn till den besparing, som
beräknats uppstå å anslaget genom en del extra biträdens befordran till
de nya postexpeditörsbefattningarna, nedsatts till 530,000 kronor.

Utgifterna å detta anslag hade, enligt hvad generalpoststyrelsen
meddelat, uppgått i runda tal år 1896 till 562,700 kronor och under
perioden 1 september 1896—31 augusti 1897 till 608,000 kronor. De
höga utgifterna å anslaget under dessa perioder hade hufvudsakligen
föranledts deraf, att posttrafiken tagit, ett vida större uppsving, än som
kunnat beräknas vid uppgörande af förslaget till de nya postexpeditörsbefattningarnas
inrättande. Dertill komme, att i följd af 1897 års allmänna
konst- och industriutställning i Stockholm och den deraf föranledda
stora tillströmningen af resande det varit nödvändigt att anordna
extra arbetskrafter för att kunna i postala angelägenheter på tillfredsställande
sätt betjena vederbörande utställare och besökande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

15

En fortsatt reglering af de extra biträdenas arfvoden enligt den af
Kongl. Maj:t och Riksdagen redan gillade plan äfvensom den ökning af
antalet extra biträden, som erfordrades för att kunna sköta den ökade
posttrafiken, påkallade för år 1899 anslagets förhöjning; och ehuru antagligen
utgifterna å anslaget för sistnämnda år komme att blifva lägre
än det belopp, hvartill de under extraordinära förhållanden uppgått för
perioden 1 september 1896—31 augusti 1897, hade dock generalpoststyrelsen
ansett detta anslag icke böra sättas lägre än till 575,000 kronor,
hvilket innefattade en förhöjning af 45,000 kronor.

Vidkommande anslaget till åld er still äg g, hade generalpoststyrelsen
anmält, att med hänsyn, å ena sidan, till inträffade personalförändringar
i följd af dödsfall, afsked eller vunnen befordran och, å andra sidan,
till det ytterligare antal tjenstemän och betjente, som enligt nu gällande
bestämmelser blefve berättigadt till ålderstillägg från 1899 års början,
anslaget borde för nämnda år höjas med 5,000 kronor; och då det föreslagna
ålderstillägget åt vaktbetjente, hvartill vid 1899 års ingång omkring
500 vaktbetjente skulle blifva berättigade, föranledde en tillökning
i anslaget af 50,000 kronor, hade generalpoststyrelsen hemstält, att ifrågavarande
anslag måtte med sammanlagdt 55,000 kronor förhöjas eller
från 335,000 kronor till 390,000 kronor.

Anslaget till arfvoden åt extra vaktbetjente och till hushyresbidrag
för en del betjente, hvilket i 1897 års stat upptagits till 70,000 kronor,
hade för innevarande år med afseende å den besparing, som beräknats
uppstå å detta anslag genom de medgifna nya ordinarie vaktbetjentbefattningarnas
tillsättande, nedsatts till 55,000 kronor.

Emellertid hade, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, antalet
extra vaktbetjente, sijm i slutet af oktober månad 1896 utgjort 357, redan
vid samma års slut stigit till 371; och sedermera hade intill medlet af november
månad 1897 tillkommit icke mindre än 63 extra vaktbetjente, i följd
hvaraf deras antal vid sistnämnda tid uppgått till 434. Med en så hastig,
af poströrelsens starka tillväxt betingad ökning i vaktbetjentpersonalens
antal hade generalpoststyrelsen ansett, att, äfven med hänsyn dertill,
att 150 af de extra vaktbetjenterna kunde från innevarande års ingång
öfverflyttas till ordinarie stat, hvarigenom deras arfvoden å det anslag,
om hvilket nu vore fråga, komme att besparas, det likväl icke kunde
antagas, att utgifterna å anslaget, hvilka uppgått i runda tal år 1896
till 73,700 kronor och under perioden 1 september—31 augusti 1897
till 80,500 kronor, skulle för år 1899 kunna nedbringas till lägre belopp
än det, hvartill utgifterna redan under sist angifna period stigit. General -

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

poststyrelsen hade för den skull hemstält, att detta anslag måtte upptagas
till 80,000 kronor och således höjas med 25,000 kronor.

I fråga om anslaget till gratifikationer in. m. åt tjensteman och betjente
hade generalpoststyrelsen erinrat, hurusom, då anslaget i staten
för år 1892 höjdes, dermed afsetts att å anslaget erhålla en tillgång af
omkring 1,000 kronor för att bereda styrelsen tillfälle att genom förfara
e posttjenstemäns studieresor i utlandet inhemta praktisk kännedom
om förfaringssättet vid tillämpningen af föreskrifter beträffande en eller
flera postala rörelsegrenar äfvensom i samband härmed gifva posttjenstemannen
sjelf ett tillfälle till egen utbildning för större användbarhet
inom posttjensten. Vid utdelande af dessa resestipendier hade för den
skull, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, föreskrifter lemnats om
hvad studierna företrädesvis borde omfatta, hvarjemte det ålegat den
utsände posttjenstemännen att vid sin återkomst afgifva till styrelsen
berättelse om hvad han i angifna afseenden inhemta! Resestipendiaterna
hade af denna anledning företrädesvis valts bland sådana posttjenstemän,
som ansetts så förfarna i svenska postförhållanden, att en
pålitlig jemförelse med utlandets kunnat af dem i angifna hänseenden
verkställas. De yngre och mindre erfarna posttjenstemännen hade således
vid tillsättande af dessa stipendier ansetts icke böra ifrågakomma.
I afseende å dem skulle nemligen kunna befaras, att deras mindre omfattande
erfarenhet i svenska postförhållanden hindrade dem att af en
posta! utrikes studieresa hemta annan verklig fördel för postverket
eller för deras egen utbildning, än som läge i ökade språkkunskaper,
hvilka emellertid, enligt generalpoststyrelsens förmenande, skulle kunna
i erforderlig omfattning förvärfvas i hemlandet, derest lämpligt tillfälle
dertill lemnades. I följd af den lifligare postförbitidelsen med utlandet
och de allt större skaror af främlingar, som besökte vårt land, blefve
ökade språkkunskaper för posttjenstemännen, synnerligen å de större
orterna, allt mera behöfiiga; och en hel del af de yngre posttjenstemännen
skulle säkerligen, med den underbyggnad från skola eller genomgången
postelevkurs, de i allmänhet egde, kunna jemförelsevis lätt förvärfva
sig tillräckliga kunskaper i franska, tyska eller engelska språken
för att inom postala områden meddela sig skriftligen eller vid främlingars
besök å postkontor muntligen på något eller några af dessa språk.
På grund häraf hade generalpoststyrelsen ansett, att någon uppoffring
borde af postmedel göras för att kunna erbjuda posttjenstemännen dessa
språkkunskapers inhemtande utan personlig penninguppoffring; och i
afsigt att på lämpligt sätt anordna språkkurser för posttjenstemän hade

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

17

styrelsen hemstält, att gratifikationsanslaget måtte höjas med 2,000
kronor till 9,000 kronor.

Hvad generalpoststyrelsen i fråga om sistberörda fem anslagsrubriker
föreslagit har departementschefen ansett sig böra biträda.

Beträffande pensionsstaten redogöres å sid. 15 i statsrådsprotokollet
för de pensioner, som i följd af inträffade dödsfall borde afföras från
staten, och de beviljade pensioner, som borde i densamma upptagas;
hvarjemte omförmäles, att generalpoststyrelsen anmält poststationsföreståndaren
i Östervåla Johan Åkerlunds enka Amalia Catharina Åkerlund,
född Lindgren, till erhållande af årligt understöd under hennes återstående
lifstid; och hade styrelsen i anledning häraf meddelat, att postmästaren
i Upsala, under hvilken poststationen i Östervåla lydde, vitsordat,
att Johan Åkerlund, som allt ifrån stationens öppnande den 1
november 1864 till sin död den 19 februari 1896 förestått ifrågavarande
poststation, skött densamma på ett i allo utmärkt sätt med pligttrohet
och intresse för postgöromålen; och hade, enligt hvad kyrkoherden i
Östervåla O. A. Ottander intygat, Åkerlund genom sin redbarhet och
tjenstvillighet tillvunnit sig allmän aktning och kärlek. Åkerlund, som
tillika varit folkskolelärare och organist, hade som poststationsföreståndare
åtnjutit ett årligt arfvode, hvilket i början utgjort 200 kronor, men
sedermera från och med 1875 års början höjts till 360 kronor. Bouppteckningen
efter honom visade en behållning i boet af 13,159 kronor 17 öre.

Enligt intyg af pastorsembetet i Östervåla vore enkan Åkerlund
född den 2 mars 1832. Ett af legitimerade läkaren Carl Blombergsson
den 13 mars 1896 utfärdadt betyg innehölle, att hon lede af stor nervositet,
åtföljd af darrning i händerna, samt visade tydliga tecken till
kronisk reumatism, hvarjemte hon vore behäftad med svåra åderbråck
och vore oförmögen att genom eget arbete bidraga till sitt uppehälle.

Den 19 februari 1896 på aftonen, då Johan Åkerlund, ensam i poststationslokalen,
varit sysselsatt med ordnande af posten, deribland äfven
funnits tre för postbehandling inlemnade assurerade bref äfvensom ett
antal postanvisningar, hade han blifvit öfverfallen och ihjelslagen. Den
brottslige, för hvars gripande generalpoststyrelsen utfäst belöning, hade
icke kunnat uppdagas. Enligt hvad vid hållna undersökningar blifvit
utredt, hade Åkerlund samma dag, som mordet egt rum, uppburit jemväl
klockarelönemedel, men efter all sannolikhet hade brottslingen åsyftat
att genom mordet åtkomma de penningar, som Åkerlund i egenskap af
poststationsföreståndare innehaft.

Bih. till Riksd Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Då det sålunda finge antagas, att Åkerlunds anställning i postverket
orsakat det å honom föröfvade mord, och då hans enka, ehuruväl
hon, att döma af storleken i boets behållning, icke i egentlig mening
kunde anses nödlidande, i allt fall genom mannens död kommit i sämre
ekonomisk ställning, än den hon kunde antagas hafva haft, om mannen
lefvat, hade generalpoststyrelsen,o med åberepande af förut omförmälda
läkarebetyg, hemstält, att enkan Åkerlund måtte beredas ett årligt understöd
till belopp af 200 kronor, att utgå från och med innevarande års
början, så länge hon lefde ogift.

Då af den utaf generalpoststyrelsen lemnade redogörelse för omständigheterna
vid mordet å Åkerlund framstode såsom högst antagligt,
att mordet föröfvats för att åtkomma värdeförsändelser, dem Åkerlund
i egenskap af poststationsföreståndare haft i sin vård, och att Åkerlund
sålunda tillsatt lifvet i postverkets tjenst, ansåge departementschefen sig
höra biträda generalpoststyrelsens berörda hemställan.

Vidkommande omkostnads staten tillåter sig utskottet hänvisa till
hvad å sid. 16—18 i statsrådsprotokollet finnes anfördt.

Enligt hvad departementschefen erinrat i fråga om anslaget till
oförutsedda utgifter, har beträffande kostnaden för uppförande af nytt
posthus i Stockholm, hvilken kostnad ansetts böra upptagas under detta
anslag, det andra årets byggnadskostnad, som beräknats till 350,000
kronor, ansetts böra utgå under år 1899.

Då till öfriga oförutsedda utgifter under de senare åren beräknats
ett belopp af 40,000 kronor, och enligt generalpoststyrelsens uppgift
någon anledning till rubbning af sistnämnda anslagsbelopp icke förelåge,
samt till fortsättande af posthusbyggnaden i Stockholm borde anvisas
350,000 kronor, skulle således anslaget till oförutsedda utgifter för år 1899
kunnat bestämmas till 390,000 kronor.

Emellertid har departementschefen meddelat, att en anledning till
ytterligare förhöjning af ifrågavarande anslag förelåge. Generalpoststyrelsen,
som erhållit befallning af Kongl. Maj:t att afgifva utlåtande
öfver en af stadsfullmägtige i Helsingborg i skrifvelse till Kongl. Maj:t
af den 24 november 1897 gjord framställning angående utbyte mellan
postverket och staden Helsingborg af ett område från postverkets tomter
i samma stad, hade nemligen vid statsförslagets afgifvande anfört, att
stjorelsen då ännu icke vore beredd att fullständigt yttra sig rörande
detaljerna i stadsfullmägtiges ifrågavarande förslag, men likväl ansåge
sig kunna uttala den åsigt, att bytets genomförande skulle för postverket
komma att medföra förmån, enär postverket derigenom skulle erhålla

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

19

både värdefullare och för fullständigare bebyggande mera användbara
tomter än de nuvarande. Då emellertid bifall till framställningen ovilkorligen
skulle leda till nedrifning af de nuvarande posthusbyggnaderna
på platsen och uppförande af nya, hade generalpoststyrelsen under anslagstiteln
oförutsedda utgifter för år 1899 inräknat det belopp, som
under första byggnadsåret skulle erfordras för nytt posthus i Helsingborg
eller 60,000 kronor, och således upptagit anslaget i dess helhet
till 450,000 kronor, motsvarande en förhöjning i senast faststälda anslagssumma
af 110,000 kronor.

I skrifvelse till Kongl. Maj:t den 23 december 1897 hade derefter
generalpoststyrelsen afgifvit det infordrade utlåtandet öfver omförmälda
framställning angående utbyte af mark mellan postverket och staden
Helsingborg, dervid styrelsen till en början anfört följande.

Den fastighet, som postverket för närvarande egde och som å en
framställningen bilagd, af stadsingeniören Rob. Söderqvist den 3 mars
1897 upprättad planritning betecknades med C6DLMNIVVVI
VII B C, hade postverket med Kongl. Majås medgifvande år 1857 förvärfvat
genom köp för 25,000 riksdaler banko från postkommissarien
N. A. C. von Björnmark, som dock, i hvad fastigheten icke användts
för postverkets räkning, enligt de träffade köpevilkoren bibehållit dispositionsrätten
till densamma för den tid han innehaft postkommissarietjensten
i Helsingborg. Fastigheten, å hvilken postverket erhållit fastebref,
hade då benämnts »nås 36| och 39 jemte trädgårdsbaeke och derå
uppförda lusthus samt en friköpt s. k. tomtöresplats», men kallades
numera nås 18 och 17 i qvarteret Kärnan.

De båda bredvid hvarandra liggande tomterna hade, enligt hvad
generalpoststyrelsen meddelat, en sammanlagd areal af 2,487 qv.-meter.
Å de vestra, mera plana delarne, innefattande en areal af cirka 827
qv.-meter, vore omkring en för båda tomterna gemensam gård uppförda
byggnader, som inrymde lägenheter för postkontorets i Helsingborg
behof samt bostad för postmästaren på platsen. Återstoden af tomterna
utgjorde, om man frånsåge från det vid östra tomtgränsen belägna lusthuset,
ett obebygdt område, bestående af en trädgårdsbaeke, som från
en stödmur, belägen cirka 3,5 meter öster om den mot backen vettande
stall- och vagnshusbyggnaden, höjde sig på en längd af cirka 30 meter
icke mindre än omkring 18 meter upp mot en vid pass 6 meter bred
tomtremsa af den platå, hvarå tornet Kärnan vore beläget. Marken
öster om denna tomtremsa egdes af staden Helsingborg, som ock numera
förvärfvat den norr om posttomterna belägna fastigheten. Postverkets
hela tomtkomplex gränsade i söder till en Skånes enskilda bank tillhörig

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

fastighet, likaledes bestående af en planerad, bebyggd del nedanför en
brant backsluttning.

Å den bebyggda delen af tomten med äldre nummer 36f, numera
betecknad med nummer 18, vore mot Stortorget uppförd en hufvudbyggnad,
bestående af ett grundmuradt hus af tegel, delvis med källare
under, samt innerväggar dels af tegel, dels af korsvirke och tegel.
Denna byggnad inrymde å nedre botten den hufvudsakligaste delen af
postkontorets expeditionslokal samt en trappa upp ett rum för postkontoret
och bostadsvåning, hvilken jemte tre vindsrum uthyrts till
postmästaren på platsen. Mot gården funnes dels en flygelbyggnad åt
söder, bestående af ett halfhus med bottenvåning af tegel, innehållande
ett rum och kök samt ett mindre kallrum, och öfvervåning af korsvirke
med mellanmuradt tegel, indelad till skatferi, jungfrukammare och handkammare
till postmästarebostaden, som med dessa lägenheter förbundes
medelst en passage af trävirke, dels ock en byggnad af sten åt öster
och backen, inrymmande stall för fyra hästar, drängkammare utan eldstad,
vagnbod, vedbod och afträden äfvensom ofvan stallet foderskulle.
Den bebyggda delen af tomten med äldre nummer 39, numera betecknad
med nummer 17, upptoges i linie med hufvudbyggnaden å tomten nummer
18 åt Stortorget och Norra Storgatan af en stenhusbyggnad, som
saknade källare och åt gården utgjorde ett halfhus. Bottenvåningen i
denna byggnad bestode åt gatan af ett rum, som tillagts postkontorets
expeditionslokal, af en förstuga, som numera igenlagts och jemväl användts
för expeditionslokalens utvidgning, samt af en inkörsport till
gården. Bottenvåningen inrymde åt gården allenast ett rum, tillagdt
postexpeditionen, samt materialbod och tvättstuga. Öfre våningen bestode
af två, numera till ett förenade rum åt gatan och två rum åt
gården, begagnade till brefbärare- och tidningsexpedition, samt en vaktmästarebostad
om ett rum och kök med skafferi och gårdstrappa af trä.
Till den egentliga postexpeditionslokalen funnes tillträde genom en förstuga
från torget, och till postmästarebostaden förde utbygda trätrappor
inne på gården. För brefbärare- och tidningsexpeditionen vore bygd
en särskild trätrappa i inkörsporten till gården, hvarjemte dessa sistnämnda
expeditionslokaler äfven kommunicerade med postkontorsexpeditionen
å nedra botten genom den trappa, som ännu funnes qvar från
den i sistbeskrifna bygnad numera igenlagda förstugan.

Beträffande dessa åbyggnaders beskaffenhet hade generalpoststyrelsen
anfört följande.

Hufvudbyggnaden åt gatan hade, sedan fastigheten förvärfvats åt
postverket, undergått vissa förändringar, bestående hufvudsakligen deri,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

21

att år 1886 expeditionslokalen nästan fördubblats genom tillägg till
densamma af förut i huset uthyrda handelslägenheter, att golfvet i
expeditionslokalen, der takhöjden då utgjorde 9 fot 8| tum, sänkts 2l
fot, samt att vägg ar borttagits eller flyttats. Genom denna förändring
både golfytan ökats från 600 qv.fot till omkring 1,100 qv.fot, hvilket
då af förslagsställaren ansetts »motsvara behofvet för bortåt 30 år, då
man förutsätter att platsen växer i samma proportioner som under de
gångna 30 åren.» Samtidigt med denna förändring hade källargolfvet
sänkts omkring 2 fot och ett lcassahvalf bygts i den del, som från huset
å tomten nummer 17 lagts till expeditienslokalen, hvarjemte två yttertrappor
af trä anlagts å gården. År 1891 hade nytt tak måst läggas
på hufvudbyggnaden, hvars utseende då något höjts genom husets påbyggnad
med tre vindsrum, deraf två åt torget och ett åt gården.
Redan vid eu besigtning, som hållits år 1889, hade emellertid beträffande
hufvudbyggnaden det vitsord lemnats, att den »till sin konstruktion ej
är af den solida beskaffenhet, att den i afseende å eldfara kan blifva ett
första klassens hus.»

Flygelbyggnaden åt söder hade icke i postverkets eg o undergått
några väsentliga förändringar i annan mån, än att med åren framträdt
allt starkare röta i trävirket, och att teglet i bottenvåningen börjat vittra.
Den i bottenvåningen befintliga lägenheten om ett rum och kök samt
ett mindre kallrum hade ursprungligen varit afsedd och, då postverket
tillträdde huset, använd till brygghus, badstuga och visthus, men sedermera
upplåtits till bostad åt en vaktmästare, som dock i anseende till lägenhetens
dåliga beskaffenhet måst år 1895 utrymma densamma. Lägenheten
hade derefter i regel stått obegagnad, men undantagsvis måst, i brist
af bättre lokaler, begagnas vid ordnande af poster, som understundom
vid rubbad trafik i Öresund hopats i Helsingborg. Ifrågavarande flygelbyggnad
befunne sig i det dåliga skick, att den sannolikt i hvarje fall
inom den närmaste tiden måste nedrifvas och ersättas med nybyggnad.
Den vette nemligen med sin baksida åt Skånes enskilda banks hus, hvilket,
enligt hvad generalpoststyrelsen inhemtat, vore afsedt att snart
rifvas; och om så skedde, skulle den nyssnämnda flygelbyggnaden, i
saknad af det stöd bankhuset nu lemnade, icke kunna qvarstå.

Stall- och vagn shusbyggnaden åt öster och backen vore deremot i
godt stånd.

Beträffande byggnaden å tomten nummer 17 hade generalpoststyrelsen
meddelat, att, sedan Kongl. Majt den 13 mars 1863 dertill anslagit högst
10,072 riksdaler 54 öre och täflande anbud införskaffats, denna byggnad
blifvit under åren 1863—1864 uppförd för billigaste pris, som kunde

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

betingas, eller 8,225 riksdaler riksmynt, men att, på sätt det snart visat
sig, det lägre priset icke varit till fördel för postverket. I nedre våningen
af byggnaden både inredts två ram till paketpostlokal, och återstoden
af bottenvåningen utgjordes af vagnslider som sedermera förändrats
till materialbod och tvättstuga. Öfre våningen hade uthyrts
till postkommissarien på platsen mot viss hyra och skyldighet att underhålla
egendomen. Vid en år 1872 på generalpoststyrelsens föranstaltande
verkstäld ekonomisk besigtning hade postkommissarien anmält,
att byggnaden blifvit uppförd af en »mindre erfaren byggnadsentreprenör»
och att det efteråt visat sig, »att nybörjarens ytligt vackra, afsynade
och godkända arbete icke i grunden var berömvärdt, hvarom vittnade
de större och mindre reparationer, som derå af arrendatorn måst verkställas».
Besigtningsmännen hade också anmärkt, att grunden till husbyggnaden
måste hafva varit särdeles svag, enär tydliga springor i
murarne, gesimserna i rummen och flerstädes uppkommit i följd deraf
att huset satt sig, hvarjemte antecknats, att taket å huset ett par år
förut undergått en noggrann reparation och eftersyn, samt att en kakelugn
i öfre våningen genom husets sättning dragits ur sin räta ställning,
så att våda varit för dess kullfallande. Denna öfre våning hade
hösten 1876 öfvertagits af telegrafverket, som sedermera der haft telegrafoch
telefonlokal till hösten 1895, då lägenheten måst af postverket tagas
i anspråk för att användas till brefbärare- och tidningsexpedition samt
vaktmästarebostad.

De vid postexpeditionslokalens utvidgning år 1886 fastade förhoppningar,
att densamma skulle motsvara behofvet för bortåt 30 år,
hade nemligen, enligt hvad generalpoststyrelsen meddelat, redan år 1889
visat sig så litet komma att förverkligas, att redan då behof af större
expeditionslokaler uppstått. Också hade under mellantiden rörelsen vid
Helsingborgs postkontor ökats, så att uppbörden vid 1889 års slut, i
motsats mot hvad vid 1886 års utgång varit förhållandet, öfverstigit
uppbörden i Linköping, Gefle och Kristianstad. Under de sedan år
1889 förflutna åren hade Helsingborgs postkontor i uppbörd ytterligare
gått förbi postkontoren i Kalmar, Jönköping och Sundsvall, så att år
1896 allenast postkontoren i Stockholm, Göteborg, Malmö, Upsala och
Norrköping haft större uppbörd än postkontoret i Helsingborg. Sammanlagda
värdet af afgångna assurerade försändelser, inbetalade postanvisningsmedel
samt postförskott och prenumerationsmedel hade för postkontoret
i Helsingborg och underlydande poststationer uppgått år 1876
till 4,323,000 kronor, år 1886 till 6,198,000 kronor och år 1896 till
10,321,800 kronor. Antalet från postkontoret afgångna försändelser af

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

23

alla slag hade beräknats år 1876 till 264,400, år 1886 till 1,289,400
och år 1896 till 3,771,700.

Generalpoststyrelsen hade vidare anfört, hurusom med en sådan
stark utveckling ock följt behof af ökadt utrymme för både allmänheten
och postpersonalen inom postlokalerna för att kunna uppehålla snabb
expedition samt ordning i arbetet. I hufvudsak hade hvad derutinnan
af de nuvarande posthusbyggnaderna kunnat utan större kostnader göras
redan blifvit gjordt. Den enda ytterligare utvidgning, expeditionslokalerna
i bottenvåningen af hufvudbyggnaden numera skulle kunna
erhålla, vore den, som stode att vinna genom nybyggnad af den södra
flygeln och densammas förenande med hufvudbyggnaden, hvilket dock
skulle förutsätta ändring af förstugor och hufvudingången till postexpeditionslokalen.
Den ökade golfyta, som genom en sådan nybyggnad
skulle erhållas, komme emellertid för expeditionslokalen att uppgå till
allenast omkring 440 qv.fot eller 39 qv.meter. I följd deraf, och då
den norra flygelbyggnaden med dess svaga grund och ganska dåliga
beskaffenhet i öfrigt icke syntes tåla några mera genomgripande förändringar,
ansåge generalpoststyrelsen det vara uppenbart, att några för
längre tid tillräckliga och lämpliga postkontorslokaler icke inom de nuvarande
posthusbyggnaderna i Helsingborg kunde erhållas. Om något
tillfredsställande helt i sådant afseende skulle vinnas, erfordrades fullständig
ombyggnad af samtliga husen och ökande af byggytan genom
urschaktning från den öster om byggnaderna liggande branta backen.
Hänsynen till huru litet med de nuvarande byggnadernas bibehållande
kunde göras för att under någon längre tid tillfredsställa behofvet af
lokaler för Helsingborgs postkontor hade ock föranledt, att hvad som
under de senare åren blifvit i förbättringsändamål gjort inom nämnda postlokaler
varit af mera provisorisk beskaffenhet. Så hade för några år
sedan postmästarens tjensterum måst läggas till sjelfva expeditionsrummet
för detsammas utvidgning, och till tjensterum för postmästaren
hade då icke funnits annat rum tillgängligt än det, som erhållits genom
att dertill upplåta ett af en biträdande tjensteman såsom nattvakt begagnadt
gårdsrum. Från detta rum hade postmästaren dock icke direkt
kommunikation med expeditionsrummet, hvilket missförhållande icke borde
få för längre tid fortfara. Då det befintliga kassahvalfvet icke vidare
lemnat tillräckligt utrymme för all till afsändning ordnad post, hade till
postförvaringsrum apterats en garderob, hvilket inom en byggnad, som
»icke är af den solida beskaffenhet, att den i afseende å eldfara kan
blifva ett första klassens hus», uppenbarligen måste vara allenast en
nödfällsåtgärd. När telegrafverket år 1895 afflyttade från lägenheten

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

eu trappa upp i norra flygeln för att lemna rum för postkontorets brefbärare-
och tidningsexpedition, som då hade sin verksamhet inom en
afskrankning i expeditionsrummet, men måste derifrån flytta för att bereda
bättre utrymme till allmänhetens expedierande, hade provisoriskt
anordnats i inkörsporten en för såväl allmänheten som postvaktsbetjente
afsedd trätrappa till brefbärare- och tidningsexpeditionslokalen, enär
redan då kunnat antagas, att denna lokal snart skulle visa sig lemna
för litet utrymme.

Ytterligare en anledning att under de senare åren mera provisoriskt
och med minsta möjliga kostnad ordna lokalförändringarne hade
generalpoststyrelsen hemtat deraf, att fråga uppstått om förlängning af
Stortorget och anordnande derifrån af en kommunikationsled till de öster
om tornet Kärnan uppe på platån belägna vidderna med afsigt, bland
annat, att befrämja stadens utvidgning åt detta håll.

Stadsfullmägtige i Helsingborg hade nemligen, efter framstäld
motion om åvägabringande af Stortorgets förlängning och anordnande
af uppgångar från torget till tornet Kärnan, år 1894 tillsatt en komité
för att utröna, om och på hvad vilkor postverkets och Skånes enskilda
banks vid Stortorget belägna egendomar eller delar deraf kunde af
staden förvärfvas; och denna komité hade i skrifvelse till generalpoststyrelsen
den 20 november samma år gjort »förfrågan till hvad pris
det för förslagets genomförande utaf postverket tillhöriga fastigheterna
n:is 17 och 18 inom qvarter et Kärnan erforderliga område om 1,695
qv.meter — deraf 375 qv.meter utgjordes af byggnadstomt och återstående
1,320 qv.meter vore endast oländig backsluttning — kunde för
afsedda ändamålet till staden Helsingborg öfverlåtas.»

Då ett öfverlåtande på staden Helsingborg af de begärda delarne
af posttomterna skulle, såsom komitén också förutsatt, leda till nedrifvande
af de nuvarande posthusbyggnaderna i staden och uppförande af
ett helt och hållet nytt posthus, hade generalpoststyrelsen låtit, med
anledning af berörda förfrågan, värdera posthusbyggnaderna af en
nämnd, bestående af fem personer, af hvilka två utsetts af general -postsytrelsen och två å stadens vägnar samt den femte tillkallats af
de fyra andra. Enär tillika under de förhandlingar, till hvilka komiterades
framställning gifvit anledning, visat sig, att den, efter frånträdandet
af hvad staden begärt, återstående bebyggningsbara delen af
posttomterna icke skulle komma att lemna tillräckligt utrymme för ett tidsenligt
nytt posthus, samt i följd deraf ifrågastälts, huruvida icke ett fullständigt
utbyte af posttomterna mot annan välbelägen och rymlig byggnadstomt
kunde ega rum, hade jemväl uppdragits åt samma nämnd att yttra

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

25

sig rörande värdet af posttomterna i deras helhet. Nämnden förklarade i
ett den 27 juli 1895 afgifvet utlåtande, att den till postverkets fastighet
n:is 17 och 18 inom qvarteret Kärnan hörande tomt i dess helhet ansetts
värd 65,000 kronor samt att de å tomten befintliga byggnader
värderats till 20,000 kronor.

Emellertid hade, enligt hvad generalpoststyrelsen antagit, hinder
sedermera mött för staden att åtkomma någon af de tomter, som under
förhandlingarne angifvits såsom lämpliga till posttomt i stället för den
nuvarande, hvaremot tillfälle yppats för staden att förvärfva de norr
om de nuvarande posttomterna belägna tomterna n:is 16 och 15 i qvarteret
Kärnan. Med anledning häraf; och efter det en närmare utredning
och noggrannare uppmätningar beträffande den areal af postverkets
tomter, staden verkligen behöfde för torgutvidgningens genomförande,
antagligen egt rum, hade stadens drätselkammare, enligt bemyndigande
af stadsfullmägtige, begärt, att generalpoststyrelsen måtte
utverka Kongl. Maj:ts medgifvande dertill, att af postverkets fastighet
n:is 17 och 18 inom qvarteret Kärnan måtte till Helsingborgs stad upplåtas
»dels 1,598 qv.meter, bestående af en till trädgård använd backsluttning,
för anordnande af uppgång i tornet Kärnan och dels 518,7
qv.meter, att användas till förlängning af Stortorget åt öster, emot det
att staden till postverket öfverläte att tilläggas återstoden af postverkets
fastighet lika stor bebyggningsbar yta, som af denna till staden
öfverlemnades eller 456,7 qv.meter, deraf 333,4 qv.meter från angränsande
tomten nummer 16 och 123,3 qv.meter, bestående af genom tillernad
utgräfning från sluttningen uppkommande bebyggningsbar plan
mark, samt att staden erlade lösen för nuvarande posthusbyggnaderna
med deras vid skedd värdering uppskattade värde tjugutusen kronor».
I sammanhang härmed hade ock ifrågastälts, huruvida icke postverket
borde tillösa sig byggnaderna å tomten n:o 16, om den i utbyte öfverlemnades
till postverket.

Med anledning af denna framställning hade generalpoststjrrelsen
låtit närmare utreda, huru stor areal af ifrågavarande posttomter vore
att hänföra till bebyggningsbart område eller till backsluttningen, samt
huru stor areal kunde anses erfordras för ett tidsenligt nytt posthus i
Helsingborg, äfvensom kostnaden för ett sådant hus. Denna utredning
hade, efter hvad generalpoststyrelsen meddelat, gifvit vid handen, att
postverket, för att eg a rymlig byggnadsplats till ett posthus i Helsingborg
med dertill erforderliga uthusbyggnader, icke borde åtnöjas med
en areal, som vore mindre än 1,000 qv.meter, och att en ny posthusBih.
till liiksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

byggrmd, bestående af hufvud byggnad med bottenvåning och två öfvervåningar
samt särskild stall- och vagnhusbyggnad, kunde beräknas kosta
omkring 168,000 kronor.

Det område, som enligt drätselkammarens omförmälda förslag skulle
lemnas postverket till byggnadstomt, hade således befunnits för litet;
och jemväl i andra afseenden hade generalpoststyrelsen ansett drätselkammarens
bytesförslag icke för postverket vara att förorda till antagande.
I följd häraf hade efter någon tid nya underhandlingar från stadens
sida inledts och lemnat såsom resultat ett bytesförslag, som generalpoststyrelsen
för Kongl. Maj:t anmält i skrifvelse den 6 mars 1897.
Enligt sistberörda förslag skulle postverket af sina tomter i Helsingborg
till staden afstå den till areal af 1,961,9 qv.meter beräknade egofigur,
som å en handlingarna i ärendet bilagd karta betecknades med
C Gl F IV V VI VII B C, af hvilket område 456,7 qv.meter bildade
plan mark och vore bebygda, hvaremot postverket i utbyte skulle erhålla
från stadens angränsande tomter dels tomten n:o 16 i qvarteret
Kärnan med en areal af 415,8 qv.meter, å nyssnämnda karta angifven
med D H I M L D, dels ock af tomten n:o 15 i samma qvarter det
område, som å samma karta angåfves med I K P E IV N M I. Staden
Helsingborg skulle tillika bekosta schaktning och planering afhufvudsakligast
postverket redan tillhöriga, å kartan med O A L M N P
E IV F O betecknade område, så att det kunde i sammanhang med
postverkets öfriga tomtområde bebyggas. Vidare skulle staden anlägga,
bekosta och underhålla längs utefter den blifvande posttomtens östra
gräns en tre meter bred passage äfvensom utmed passagen erforderlig
stödmur mot backen; för all framtid ansvara för tillfredsställande aflopp
för det från backen öster om posttomten kommande vatten och bestrida
de kostnader, som deraf förorsakades; ersätta postverket värdet af byggnaderna
å de nuvarande posttomterna med 20,000 kronor; fullständigt
afrödja och planera den blifvande posttomten; anordna uppgången till
tornet Kärnan från torgförlängningen så, att denna uppgång icke komme
att undanskymma något af postverkets blifvande fasad åt söder; äfvensom
mot ett årligt hyresbidrag af högst 1,500 kronor tillhandahålla
postkontoret i Helsingborg erforderlig provisorisk postkontorslokal under
rifnings- och nybyggestiden, till dess inflyttning i det nya huset kunde
ske. De till byte afsedda områdena skulle af hvardera parten öfverlåtas
med full egande- och besittningsrätt samt gravationsfria. Tiden för
bytets genomförande skulle framdeles mellan generalpoststyrelsen ocli
staden öfverenskommas. Vid ett af staden uttaladt önskemål, att den
blifvande posttomten måtte bebyggas med fasad äfven åt öster, så att

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

27

ej gårdesidan af byggnaderna korn me att vetta åt eller blifva synlig
från den tilltänkta offentliga terrassanläggningen, hade generalpoststyrelsen
gjort den erinran, att styrelsen icke kunde förorda såsom ett för
all framtid bindande vilkor postverkets förpligtande derutinnan men
tillika förklarat, att, så vidt på styrelsen ankomme, styrelsen vore villigtillmötesgå
denna önskan, under förutsättning att terrassanläggningen
ordnades till den tid, då den ifrågastälda nya posthusbyggnaden kunde
beräknas vara färdig.

I omförmälda skrifvelse den 6 mars 1897 hade generalpoststyrelsen
gjort framställning om utverkande af Eiksdagens medgifvande till det
sålunda föreslagna bytet, men Kongl. Maj:t hade den 26 i samma månad
förklarat framställningen icke föranleda någon Kongl. Maj:ts åtgärd.

Generalpoststyrelsen hade vidare anfört, hurusom frågan derefter
hvilat, till dess densamma helt nyligen ånyo upptagits från stadens
sida, med begäran om ny värdering. Och då några år förflutit, sedan
den förra värderingen skett, samt under den gångna tiden tilläfventyrs
tomtvärdet undergått förändring, hade generalpoststyrelsen låtit en sådan
ny värdering ega rum genom en nämnd, bestående af fem personer.
Af desse både två, nemligen distriktscliefen i södra väg- och vattenbyggnadsdistriktet,
majoren C. P. W. Gagner och domänintendenten A.
Persson varit utsedde af generalpoststyrelsen, två, nemligen ledamöterna
af Riksdagens Andra Kammare, landtbrukarne I. Månsson i Träa och
Paul Paulson i Ekeberga, varit utsedde af staden Helsingborgs drätselkammare
och den femte, nemligen ledamoten af Riksdagens Första Kammare,
ryttmästaren G. Tornérhjelm, varit af de fyra andra tillkallad.
Dessa värderingsmän hade haft i uppdrag att värdera postverkets fastigheter
i Helsingborg med derå uppförda byggnader och dervid angifva
särskilda värden å byggnaderna och å postverkets mark dels i dess
helhet, dels beträffande den del af backen, som för terrassprojektets
genomförande skulle frångå postverket och å förutnämnda plankarta
betecknades med IV V VI VII F IV, dels ock den tomtdel, som å samma
karta utmärktes med G O F VII B C G. Tillika skulle värderingsmännen
bestämma värdet af den mark, som erbjödes postverket i utbyte,
å kartan angifven med DHIKPEIVNMLD, under iakttagande
dervid, att de å denna sistnämnda mark uppförda byggnader vore för
postverket alldeles oanvändbara.

Vid värderingen, som egt rum den 15 sistlidne november, hade
värderingsmännen åsatt postverkets åbyggnader i deras nuvarande skick
samma värde, som den förra värderingsnämnden bestämt, eller 20,000
kronor. Deremot hade värdet af den mark, postverket egde, vid den

28 Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

nya värderingen böjts tran 65,000 kronor till 68,817 kronor, hvarvid
angifvits, att den del af den postverket nu tillhörande backen, som efter
terrassprojektets genomförande skulle tillhöra staden och utgjorde en
areal af 1,505,2 qv.meter, vore värd 5,000 kronor, samt att den tomtdel,
som derutöfver skulle frångå postverket, utgörande en areal af
456,7 qv.meter, hade ett värde af 29,685 kronor''50 öre. Beträffande
den mark, som erbjödes postverket i utbyte och hvilken innefattade en
areal af 490 qv.meter, hade värderingsmännen ansett densamma utan
åbyggnader värd 29,890 kronor. Postverkets efter bytets verkställande
behållna tomtdel, i areal 525,1 qv.meter. skulle således vara värd
34,131 kronor 50 öre, och den tomt, hvaröfver postverket efter bytet
skulle komma att förfoga, i areal utgörande 1,015,1 qv.meter skulle
»före terrassprojektets genomförande» hafva ett värde af 64,021 kronor
50 öre.

Utöfver förut afhandlade, redan omförmälda bytesvilkor erbjöde nu
staden i ofvan berörda skrifvelse af den 24 november 1897 efter den
nya värderingen en särskild lösesumma af 5,000 kronor för den del af
den postverket nu tillhöriga backen, som efter terrassprojektets genomförande
skulle tillhöra staden, hvarigenom således postverket, i stället
för mark och byggnader med nuvarande värde af tillhopa 88,817 kronor,
skulle eihalla mark till värde af 64,021 kronor 50 öre och kontant

25,000 kronor. Stadens tomt n:o 15 i qvarteret Kärnan vore åt Norra
Storgatan. för närvarande bebyggd med ett tre-våningars stenhus, som
hade sin in- och utfartsväg till gården genom en vid gränsen mot tomten
n:o 16 belägen, men till denna senare tomt hörande inkörsport. I ett
föregående skede af underhandlingarna i nu förevarande fråga hade
staden pafordrat att fa behålla den del af tomten n:o 16, som upptoges
af inkörsporten, för att derigenom bereda tomten n:o 15 rättighet till
denna port. Men då generalpoststyrelsen på drätselkammarens framstälda
begäran förklarat sig villig tillstyrka, att för tomten n:o 15 finge,
så länge nämnda tre-våningars hus i hufvudsakligen orubbadt skick
qvarstode, till in- och utfartsväg begagnas postverkets blifvande inkörsport
å posttomten, hade stadsfullmägtige i de nu framlagda bytesvilkoren
intagit bestämmelse härom, mot hvars antagande generalpoststyrelsen
ansett sig icke böra göra erinran. Beträffande det af stadsfullmägtige
uttalade önskemålet, att å den nya posttomten icke måtte komma att
uppföras byggnad i flera än tre våningar, skulle detsamma, enligt
generalpoststyrelsens förmenande, åtminstone för en ganska lång följd
af år kunna uppfyllas. Det ytterligare önskemålet från stadens sida,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

29

att den blifvande posttomten måtte komma att bebyggas med fasad
äfven åt öster, vore iakttaget i det approximativa kostnadsförslaget.

Genom bytets genomförande skulle, på sätt generalpoststyrelsen
vidare anfört, postverket, som under nuvarande förhållanden af sin
fastighet i Helsingborg icke använde större areal än cirka 827 qv.meter
och vid en eventuel nybyggnad å tomterna, sådana de nu vore, måste
vara betänkt på att, oaktadt dermed förenade dryga kostnader, söka
genom utgräfning i backen öka byggnadsytan, komma att erhålla en
afschaktad, planerad och med stödmur samt rymlig passage från backen
skild hörntomt om 1,015,1 q v. meters areal, som helt och hållet kunde
användas till byggnader och gård. I stället för den nuvarande fasadlängden
mot Norra Storgatan och Stortorget, utgörande 27,5 5 meter,
skulle postverket erhålla tre fasader åt Norra Storgatan, torgförlängningen
och terrassen med en sammanlagd fasadlängd af icke mindre än 86
meter. Å denna nya tomt, hvilken vore å förenämnda plankarta angifven
med egofiguren G D H I K P E IV F O G, skulle, enligt af intendenten
i öfverintendentsembetet F. G. A. Dahl gjorda beräkningar, kunna uppföras
en byggnad med tre fasader, hvilken i bottenvåningen inrymde
lokaler för postkontoret med en sammanlagd golfyta af omkring 680
qv.meter. 1 den ena öfvervåningen borde beredas bostad dels mot hyra
för postmästaren, hvilkens närvaro å postkontoret tidt och ofta påkallades,
dels ock med hänsyn till nattjenstgöringen å kontoret hyresfritt för
några biträdande tjenstemän och en vaktmästare.

En byggnad af nn angifna omfång skulle visserligen komma att
innefatta vida flera rum, än som för postverket under den närmare framtiden
erfordrades, men då sannolikt vore, att, efter ordnandet af torgförlängningen
och terrasserna såsom god kommunikationsled till marken uppe
å platån, denna vid stadens utvidgning skulle komma att bebyggas och
posttomten allt framgent anses belägen i stadens mest centrala del, der
högre hyror för lägenheter än å andra trakter i staden skulle kunna
betingas, hölle generalpoststyrelsen före, att det i ekonomiskt afseende
skulle visa sig fördelaktigt, om redan från början byggnaden uppfördes
i tre våningar och å så stor yta, som tomten lämpligen kunde medgifva,
hvarigenom tillfälle bereddes att från de delar af byggnaden, som icke
genast erfordrades för postverkets eget behof, hemta en icke obetydlig
hyresafkastning. Huru stor denna hyresafkastning skulle blifva, kunde
nu icke beräknas, enär i frågans närvarande läge några eskissritningar
till det tilltänkta nya posthuset ansetts ännu icke böra upprättas och i
följd deraf ännu icke kunde afgöras, huru många rum eller lägenheter
skulle till uthyrning kunna ifrågakomma; men om, såsom generalpost -

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

styrelsen nu antoge, någon mindre del af bottenvåningen skulle kunna
under åtskilliga år uthyras till en eller två butiker, innan hela utrymmet
i denna våning erfordrades för postkontoret, samt hela den ena öfvervåningen,
förslagsvis den en trappa upp belägna, skulle kunna kanske
ända till ett tiotal år undvaras af postverket och uthyras till kontorslägenheter
eller bostäder, syntes det generalpoststyrelsen vara all sannolikhet
för, att hyrorna komme att lemna en god afkastning å de utgifter,
som uppstått deraf, att huset byggts högre och vidlyftigare, än behofvet
för närvarande kräfde. Till stöd för detta antagande hade generalpoststyrelsen
åberopat ett af kronouppbördskamreraren C. Oberg afgifvet
intyg, enligt hvilket för närvarande uti nybyggda eller nyinredda hus
vid Stortorget eller dess närhet i Helsinborg erlades årliga hyror för
butiklägenheter med 250 till 370 kronor per längdmeter fasad och för
större kontorslokaler 300 till 400 kronor och derutöfver för rum.

Generalpoststyrelsen hade ansett sig böra förorda nu ifrågakomna
bytesförslag, enär i detsamma både postverkets och stadens intressen
syntes vara tillgodosedda, Genom bytets genomförande på uppstälda
vilkor komme postverket i besittning af en god byggnadstomt, i användbarhet
vida öfverlägsen den nuvarande, och blefve i tillfälle att vid det
nybyggnadsföretag, hvilket, såsom nogsamt framginge af hvad styrelsen
anfört, i allt fall icke kunde länge uppskjutas, erhålla ett å en framstående
postal ort erforderligt tidsenligt posthus, der i mån af behof
postlokalerna kunde successivt utvidgas för upptagande och skötande
på ett tillfredsställande sätt af den ständigt växande posttrafiken. På
sätt förut blifvit nämndt, hade generalpoststyrelsen, under förutsättning
af bifall till den af stadsfullmägtige i Helsingborg gjorda framställningen,
redan vid afgifvande af sitt förslag till postverkets stater för år 1899
beräknat, att under samma år skulle af postmedel hinder anslagstiteln:
»oförutsedda utgifter» utgå för nytt posthus i Helsingborg 60,000 kronor.
Generalpoststyrelsen, som dervid beräknat, att stadens lösesumma, 25,000
kronor, skulle under år 1899 användas, hade nu, på grund af hvad styrelsen
anfört, hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes utverka Riksdagens
medgifvande till ifrågavarande byte af mark mellan postverket och staden
Helsingborg på de af staden erbjudna vilkor samt uppdraga åt generalpoststyrelsen
att med staden sluta definitivt aftal om bytet och träffa
nödiga åtgärder för bytesaftalets verkställande. I händelse af bifall
härtill hade generalpoststyrelsen anhållit om bemyndigande att låta uppgöra
samt underställa Kongl. Maj:ts pröfning fullständiga ritningar och
kostnadsförslag till nytt posthus å den nybildade posttomten.

För egen del har departementschefen anfört, att den ifrågasatta

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

31

bytes-uppgörelsen med staden Helsingborg skulle för postverket lemna
det resultat, att postverket, hvars tomt i nämnda stad för närvarande
innefattade en areal af 2,487 qv.meter, deraf likväl endast omkring 827
qv.meter vore af beskaffenhet att kunna bebyggas, skulle erhålla en till
hela sin areal bebyggningsbar tomt om 1,015,1 qv.meter samt i lösen
för byggnader och mellangift å tomtvärdet erhålla ett belopp af 25,000
kronor. De nuvarande posthusbyggnaderna måste fullständigt rifvas
och ett nytt posthus uppföras, beräknadt att kosta omkring 168,000
kronor. Staden skulle med ett årligt hyresbidrag af högst 1,500 kronor
tillhandahålla provisorisk postkontorslokal under rifuings- och byggnadstiden.

Att det ifrågavarande bytesprojektet vid ärendets föredragning den 26
mars sistlidet år icke vunnit Kongl. Maj:ts godkännande, hade berott deraf,
att något kontant bidrag utöfver löseskillingen för postverkets byggnader
ansetts böra kunna från staden Helsingborg påräknas. Sedan emellertid
den förnyade värderingen af den nuvarande posttomten utfallit så, att
en kontant mellangift å 5,000 kronor borde af staden erläggas, funne
departementschefen lika med generalpoststyrelsen kronans och staden
Helsingborgs fördel sammanstämma i genomförandet af bytesprojektet.
För staden bereddes möjlighet till genomförandet af den för stadens
utvidgning och förskönande vigtiga förlängningen af Stortorget och
terasseringen af sluttningen upp emot tornet Kärnan. Hvad postverket
åter anginge, vore det uppenbart, att den otillfredsställande och föga
tidsenliga beskaffenheten af posthuslokalerna i Helsingborg, hvilken
stad i fråga om postuppbördens storlek redan nu vore den sjette i
riket och i allmänhet vore stadd i en kraftig utveckling, i hvarje händelse
inom kort måste påkalla uppförandet af ett nytt posthus derstädes.
Då posttrafiken i Helsingborg med temlig säkerhet kunde antagas
komma att snabbt tillväxa, syntes nödig framsynthet kräfva, ej
mindre att det nu yppade tillfället att erhålla en rymlig, centralt belägen,
med tre fasader åt öppna platser försedd och i öfrigt i alla afseenden
tillfredsställande posttomt ej försummades, än äfven att på den
sålunda förvärfvade tomten uppfördes ett posthus af den utaf generalpoststyrelsen
föreslagna storlek. Erfarenheten hade ådagalagt, att
posttrafikens förmåga af utveckling vore så stor, att posthusbyggnader,
som vid sitt uppförande beräknats varda tillräckliga för en längre
framtid, inom ganska kort tid befunnits alldeles för trånga, och någon
betänklighet syntes så mycket mindre böra möta att genast uppföra
den nu ifrågavarande byggnaden till de föreslagna dimensionerna, som
med byggnadens i allo förträffliga läge ingen svårighet borde möta

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

att få de lokaler, sorn icke omedelbart behöfde tagas i anspråk för
postverkets räkning, till tillfredsställande pris uthyrda.

Departementschefen hemstälde derför, att Kongl. Maj:t måtte
äska Riksdagens bifall till den ifrågasatta bytesuppgörelsen med staden
Helsingborg äfvensom att anslagsrubriken »Oförutsedda utgifter»
måtte upptagas till det af generalpoststyrelsen föreslagna beloppet

450,000 kronor, däraf 60,000 kronor afsåges till påbörjande af posthusbyggnaden
i nämnda stad.

Med ofvan omförmälda förhöjning i förslagsanslaget till afkortning
ar och restitutioner m. m. hade, enligt hvad departementschefen
slutligen meddelat, afsetts vinnande af en jemn slutsumma å utgiftsstaterna.

I sammanhang med Kongl. Maj:ts förevarande framställning har
utskottet haft att behandla en af herr J. Olsson i Stockholm inom Andra
Kammaren väckt motion (n:o 177), deri föreslagits, att Riksdagen måtte
besluta att i skrifvelse till Ivongl. Maj:t anhålla om framläggande för
nästkommande års Riksdag af förslag till inrättande af nya ordinarie
postexpeditörsbefattningar till det antal, som kunde befinnas lämpligt
för beredande åt extra ordinarie postexpeditörer (s. k. extra biträden),
af en något tidigare befordran till ordinarie befattning.

Till stöd för sitt yrkande har motionären till en början erinrat,
hurusom 1897 års Riksdag, efter statsutskottets tillstyrkan, beslutit
bifalla af Kongl. Maj:t framstäldt förslag om inrättande af 75 nya postexpeditörstjenster.
I motiveringen till den kongl. propositionen hade
emellertid framhållits, att äfven efter dessa nya befattningars tillsättande
skulle ändock komma att finnas qvar bland de obefordrade dåvarande
518 extra biträdena icke mindre än 64, som varit i postverkets tjenst
alltsedan år 1885 och som endast i mån af afgång bland postexpeditörer
skulle hafva utsigt att erhålla ordinarie befattning; samt att under
de då senast förflutna fem åren afgången bland ordinarie postexpeditörer
i medeltal uppgått till allenast 12 för år. I motiveringen till sitt
förslag till postverkets stater för 1897 hade jemväl generalpoststyrelsen
framhållit, att utsigterna till ordinarie befattning för de extra
biträdena fortfarande stälde sig synnerligt ogynsamma och komme att
ännu skarpare framträda, om den extra vaktpersonalens inträde i ordinarie
anställning genom Riksdagens beslut komme att väsentligt påskyn -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

33

das, hvilket äfven blifvit fallet, i det att 1897 års Riksdag beslutit
inrättande af 150 nya postvaktbetjentbefattningar.

Enligt 1897 års proposition hade de under senaste år till ordinarie
postexpeditörer befordrade extra biträdena vid befordringstillfället
i genomsnitt en ålder af 34 år och en tillryggalagd tjenstetid i postverket
af omkring 13 år, hvilka siffror, då aflöningen uppginge till
lägst 900 och högst 1,500 kronor för manligt och 1,350 kronor för
qvinligt biträde, hvars fulla arbetskraft och arbetstid i regeln togos i
anspråk, måste betraktas såsom synnerligen ogynsamma.

Dessutom har motionären anfört hufvudsakligen följande.

Att icke det af 1897 års Riksdag beslutade inrättandet af 75 nya
ordinarie postexpeditörsbefattningar kunnat afhjelpa det obestridligen
befintliga missförhållandet i de extra posttjenstemännens utsigter till
befordran till ordinarie och en någorlunda tryggad bergning, ansåge
motionären ovedersägligen framgå af de från år 1897 anförda siffrorna.
Enligt uppgiften i den kongl. propositionen toge det en tid af i genomsnitt
12 år för ett s. k. extra biträde att uppnå högsta löneklassen
såsom extra och blifva befordrad till ordinarie. Då extra biträden
derförinnan i regeln finge tjenstgöra under omkring 4 år såsom extra
ordinarie postexpeditörer mot endast tillfälliga arfvoden, innan de uppnådde
lägsta lönegraden såsom extra biträden med en aflöning af 900
kronor, framginge häraf, att en extra posttjensteman i regeln måste
vänta omkring 16 år, innan han hade någon utsigt att erhålla ordinarie
tjenst.

I sjelfva verket vore dock utsigterna ännu sämre. Af uppgifterna
i 1897 års kongl. proposition, jemförd med senaste postmatrikel af
1894 framginge, att äfven efter befordrandet af de 75 genom 1897
års beslut tillkomna nya postexpeditörerna skulle finnas obefordrade
omkring 450 dåvarande extra biträden. Lades härtill de i ofvannämnda
antal icke medräknade extra ordinarie postexpeditörer, som af postverket
antagits åren 1895 och 1897, uppgående, enligt uppgift, till
respektive 92 och 56, så skulle för närvarande finnas anstälda i postverkets
tjenst ej mindre än omkring 600 obefordrade extra ordinarie
posttjenstemän, af hvilka de flestas tid och krafter helt och hållet togos
i anspråk för postverkets räkning.

Härtill måste emellertid ytterligare räknas de af postmästarne
antagna s. k. enskilda biträden till ett antal af omkring 200, hvilka
visserligen saknade kompetens att blifva extra ordinarie postexpeditörer,
men af hvilka dock några (5) blifvit från och med 1893 befordrade
Bih till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 5

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

till ordinarie befattning vid postverket. Genom denna konkurrens från
de nämnda s. k. enskilda biträdenas sida hade alltså utsigterna till
vinnande af ordinarie befattning ytterligare försämrats för hela det
stora antal obefordrade extra posttjenstemän, som efter i regel aflagd
studentexamen och derefter genomgången postelevkurs på sex månader
blifvit såsom extra anstälde i postverkets tjenst.

Motionären söker derefter visa, huru sorgliga utsigterna till erhållande
af en tryggad existens för nu ifrågavarande statstjenare i sjelfva
verket äro, och anför, att, såsom generalpoststyrelsen framhållit, sådana
utsigter icke kunde hos de nuvarande extra biträdena skapa önskvärd
tillförsigt och känsla af trygghet, utan i stället hos dem alstrade ett
missmod, som måste förtynga arbetet i postverkets tjenst. Och att
detta i sin ordning innebure en fara för postverkets framtid, kunde
enligt motionärens mening ej heller af någon opartisk bestridas.

Ur begge dessa synpunkter vore derför en ändring till det bättre
önskvärd, hvilken icke ansåges kunna vinnas med mindre än att ett
afsevärdt antal af de extra biträdena bereddes tillfälle till snarare befordran
till ordinarie tjenst.

Af den vid 1896 års riksdag lemnade redogörelse för postvaktbetjentes
aflöningsförmåner framgår, att den lägsta aflöningen för ordinarie
vaktbetjent nu utgör för år lön 500 kronor, traktamente antingen
efter 1 krona om dagen för de vaktbetjente, som äro stationerade söder
om Dalelfven, 365 kronor eller efter 1 krona 15 öre om dagen för de
öfriga, 419 kronor 75 öre samt beklädnad, värderad till 54 kronor, eller
tillsammans 919 kronor för de söder om Dalelfven stationerade och
973 kronor 75 öre för de öfriga. Efter intjenande af ett ålderstillägg
å 100 kronor uppgår aflöningen alltså till respektive 1,019 kronor och
1,073 kronor 75 öre. Den högsta aflöning, hvaraf vaktbetjente enligt
nuvarande förhållanden kunna komma i åtnjutande, utgör med traktamente
efter 2 kronor om dagen samt ett ålderstillägg 1,384 kronor om
året. För brefbärareförmän i Stockholm kommer härtill ett särskild!'',
arfvode af 120 kronor för år. Utskottet tillåter sig med afseende å
nu framlagda förslag till ett andra ålderstillägg för postvaktbetjente
erinra om 1896 års Riksdags uttalande med anledning af liknande framställning.
Riksdagen förklarade nemligen, att, äfven om nämnda för -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

35

mån för brefbärareförmännen icke toges i beräkning, det föreföll Riksdagen,
som om berörda aflöning borde för postvaktbetjente utgöra en
temligen tillräcklig inkomst, hvarjemte Riksdagen, såsom departementschefen
jemväl nu till statsrådsprotokollet erinrat, anvisade en annan
utväg till förbättring af postvaktbetjentes ställning, i det att Riksdagen
hos Kongl. Maj:t anhöll om förslag till inrättande af nya ordinarie
postvaktbetjentbefattningar. Det af Kongl. Maj:t derefter framlagda
förslag om inrättande af 151 sådana befattningar blef också af 1897
års Riksdag bifallet. Då sålunda de båda sistförflutna årens Riksdagar
till behandling förehaft frågan om förbättring af postvaktbetjentes
ekonomiska ställning och då några omständigheter ledande till ändring
af Riksdagens år 1896 i detta ämne uttalade åsigt icke torde hafva
förekommit, har utskottet icke ansett sig kunna förorda beviljandet af
ett andra ålderstillägg för dessa vaktbetjente.

Bland de under aflöningsstaten föreslagna ändringar förekommer
jemväl höjning af anslaget till gratifikationer m. ro. åt tjenstemän och
betjente med 2,000 kronor till anordnande af språkkurser för posttjenstemännen.
Som emellertid, enligt hvad utskottet inhemtat, för
vinnande af anställning såsom extra ordinarie postexpeditör fordras
genomgående af en postelevkurs, vid hvilken antagas endast sådana
sökande, som aflagt godkänd mogenhetsexamen eller förete betyg om
sådana kunskaper i, bland andra ämnen, tyska och franska språken, som
fullt motsvara fordringarna i afgångsexamen från högre allmänt läroverk,
böra de yngre posttjenstemännen, om hvilka här är fråga, redan
vid sitt inträde i postverkets tjenst besitta för sina åligganden erforderlig
kännedom i de moderna språken, hvarför någon ytterligare
kostnadsfri undervisning i dessa ämnen ej synes under nuvarande förhållanden
vara af behofvet påkallad.

I enlighet med hvad sålunda anförts torde den af Kongl. Maj:t
föreslagna aflöningsstatens slutsumma böra nedsättas med dels 50,000
kronor, som afsetts för beredande af ålderstillägg åt vaktbetjente, och
dels 2,000 kronor till anordnande af språkkurser för posttjenstemän,
eller tillhopa 52,000 kronor.

För beviljande i enlighet med Kongl. Maj:ts förslag af understöd
åt poststationsföreståndaren Åkerlunds enka Amalia Catharina Åkerlund
finner utskottet giltiga skäl vara anförda.

Hvad angår den ifrågasatta bytesuppgörelsen emellan postverket
och staden Helsingborg har utskottet af deri härom lemnade utredningen
funnit bytet, jemte det detsamma är förmånligt för Helsingborgs stads
reglering, tillika vara för postverket fördelaktigt och sålunda böra vinna

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Riksdagens godkännande; hvarjemte utskottet, som mot den för den
nya byggnaden gjorda kostnadsberäkningen å omkring 168,000 kronor
icke haft något att erinra, äfven får tillstyrka bifall till Kongl. Maj:ts
förslag att för nämnda ändamål å den i postverkets stat förekommande
anslagstiteln oförutsedda utgifter för år 1899 uppföra ett belopp af

60,000 kronor.

Emot de af Kong]. Maj:t i öfrigt föreslagna ändringar i postverkets
stater har utskottet icke haft något att erinra.

Beträffande slutligen herr Olssons förenämnda motion om aflåtande
af skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran om förslag till inrättande
af nya postexpeditörsbefattningar, har utskottet i likhet med motionären
funnit, att de extra posttjenstemännens utsigter att blifva befordrade
till ordinarie befattning inom postverket äro ogynsamma, samt att de
äldre af dessa tjenstemän, i anseende till det ringa arfvode, de såsom
extra biträden åtnjuta, befinna sig i en jemförelsevis mindre god ekonomisk
ställning. Utskottet har dock ej ansett anledning föreligga att
på grund häraf tillråda aflåtande af skrifvelse i ämnet till Kongl. Maj:t,
enär utskottet är öfvertygadt, att generalpoststyreisen, om densamma
efter pröfning af frågan finner bemälde tjenstemän böra i nu förevarande
hänseende tillgodoses, icke lärer underlåta att till Kongl. Maj:t inkomma
med de förslag, som af förhållandena må anses påkallade.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hemställer utskottet,

l:o) att Kongl. Maj:ts förslag om uppförande i
postverkets stat af aflöning för en femte byråchef hos
generalpoststyrelsen må vinna Riksdagens bifall;

2:o) att Riksdagen, med afslag å Kongl. Maj:ts
framställning om ett andra ålderstillägg för postvaktbetjente,
må besluta, att anslaget ålderstillägg i postverkets
stat uppföres med 340,000 kronor;

3:o) att Kongl. Maj:ts förslag om höjning i anslaget
till gratifikationer m. m. åt tjenstemän och
betjente med 2,000 kronor icke må af Riksdagen
bifallas;

4:o) att Riksdagen må bevilja ett årligt understöd
åt poststationsföreståndaren i Östervåla Johan
Åkerlunds enka Amalia Catharina Åkerlund, född
Lindgren, till belopp af 200 kronor, att utgå från
och med innevarande års början, så länge hon lefver
ogift;

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

37

5:o) att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
förslag, må medgifva:

a) att utbyte af mark mellan postverket och
staden Helsingborg må ega rum på de af stadsfullmägtige
i nämnda stad i skrifvelse till Kongl. Maj:t
af den 24 november 1897 erbjudna, af generalpoststyrelsen
tillstyrkta vilkor; och

b) att under anslagsrubriken »oförutsedda utgifter»
må upptagas ett belopp af 60,000 kronor till påbörjande
af ny posthusbyggnad i Helsingborg;

6:o) att hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit,
ledande till ändringar i postverkets stater, må af
Riksdagen bifallas;

7:o) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet
i mom. l:o-— 6:o hemstält och med beräknande af
postverkets stater för år 1899 till följande belopp,
nemligen:

aflöningsstaten ...........................

öfvergångsstaten .........................

pensionsstaten ..............................

omkostnadsstaten.........................

oförutsedda utgifter ...................

afkortningar och restitutioner
m. m....................................

kronor 3,451,700: —

„ 2,400: -

„ 73,375: —

„ 5,100,500: —

„ 450,000: —

„ 70,025: —

tillsammans kronor 9,148,000: —

må bestämma postverkets anslag, förslagsvis beräknadt,
till 9,148,000 kronor att utgå direkt af postmedlen;
samt

8:o) att herr Olssons ifrågavarande motion ej
må af Riksdagen bifallas.

Telegrafverket.

2:o) Kongl. Maj:t har föreslagit, att Riksdagen, dels med beviljande
åt extra ordinarie telegrafisten Anna Johanna Charlotta Lagerberg af verket.
en årlig pension af 500 kronor, att utgå från och med innevarande [2.]
års början, dels ock med godkännande af öfriga enligt statsrådsproto -

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kollet öfver finansärenden den 14 januari 1898 tillstyrkta ändringar i
telegrafverkets stater, måtte, under Kong]. Maj:t förbehållen rätt att i
verkets utgiftsstater göra de jemkningar, som kunde finnas af behofvet
påkallade, såsom reservationsanslag, att utgå direkt af telegrafmedlen,
till telegrafverket för år 1899 anvisa enahanda belopp, 1,510,000 kronor,
hvartill inkomsterna af telegrafmedel beräknats, samt tillika medgifva,
att det öfverskott, som kunde å dessa inkomster uppstå, finge af Kong!.
Maj:t användas för telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling
och förbättring.

Härigenom komme anslagets slutsumma i riksstaten att ökas med

100,000 kronor.

Såsom af åberopade statsrådsprotokollet framgår, skulle telegrafverkets
utgiftsstater för år 1899 komma att utvisa följande slutsummor:

aflöningsstaten ..................................................

kronor 960,500: —

öfvergångsaflöningsstaten...................................

4,000: —

pensions- och understödsstaten........................

>)

123,070: —

omkostnadsstaten...............................................

11

335,000- —

tillsammans

kronor

1,422,570: —

För innevarande år hafva samma staters summor bestämts sålunda:

aflöningsstaten......................................................

kronor

960,500: —

öfvergångsaflöningsstaten .................................

11

4,200: —

pensions- och understödsstaten ........................

11

112,570: —

omkostnadsstaten ................................................

11

262,800: —

eller tillsammans

kronor

1,340,070: —

Kongl. Maj:ts förslag innebär sålunda en minskning i öfvergångsaflöningsstaten
med 200 kronor samt en höjning i pensions-och understödsstaten
med 10,500 kronor och i omkostnadsstaten med 72,200
kronor, eller i det hela eu höjning i staterna med 82,500 kronor.

Beträffande den ifrågasatta höjningen innehåller statsrådsprotokollet
följande.

Enligt hvad telegrafstyrelsen, som i skrifvelse till Kong], Maj:t
den 9 november 1897 afgifvit förslag till stater för telegrafverket under
år 1899, anmält, föranleddes ändringen i pensions- och under stödsstaten
deraf, att, då bidraget till telegrafverkets pensionsinrättning skulle
motsvara fem procent å den för året beräknade telegramportoinkomst,
detta bidrag, vid det förhållande att samma inkomst för år 1899 be -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8,

39

räknats till 1,475,000 kronor, borde höjas, så att det motsvarade fem
procent å sistnämnda belopp, eller från 68,750 kronor till 73,750 kronor.
Jemväl det till fyllnadspensioner upptagna belopp syntes telegrafstyrelsen,
på grund af nu kända förhållanden rörande under tiden till
och med år 1899 inträffande ökning i pensionärernas antal, böra höjas
med 5,000 kronor från 35,000 kronor till 40,000 kronor.

Vidare hade telegrafstyrelsen anfört, att extra ordinarie telegrafisten
Anna Johanna Charlotta Lagerberg, som vore född år 1836, sedan
år 1864 eller i 34 år innehaft befattningen såsom föreståndare för
telegrafstationen i Hjo, hvarunder hon städse pligttroget fullgjort sina
åligganden, i början såsom föreståndare för den dåvarande så kallade
privatstationen och sedermera eller från och med år 1876, då stationen
förändrades till statstelegrafstation, såsom tillförordnad telegrafist
och föreståndare derstädes. Som extra ordinarie telegrafisten
Lagerberg emellertid ansetts icke vara i kunskapsväg tillräckligt qvalificerad
för att kunna befordras till ordinarie telegrafist, hade hon ej
heller kunnat ingå såsom delegare i telegrafverkets pensionsinrättning.
I anseende dertill att hennes arbetsförmåga numera vore betydligt
minskad och hon dessutom med utgången af innevarande år skulle,
derest hon varit ordinarie och såsom sådan tillhört nämnda pensionsinrättning,
varit berättigad till pension af 900 kronor om året, hade
det synts telegrafstyrelsen billigt, att hon blefve hugnad med något
årligt understöd för sin återstående lifstid. Styrelsen hade derföre
hemstält, att extra ordinarie telegrafisten Lagerberg måtte å pensionsoch
understödsstaten för år 1899 uppföras till belopp af 500 kronor.

Vid flera af anslagen under omkostnadsstaten hade telegrafstyrelsen
för år 1899 föreslagit förhöjning, hvilken betingades af den ständiga
utveckling, hvari telegramtrafiken numera vore stadd.

Hvad först beträffade det för telegrafliniernas öfvervakande, besigtning
och underhåll upptagna anslaget, både detta, enligt hvad telegrafstyrelsen
erinrat, alltsedan år 1891 upptagits till 100,000 kronor, men
i staten för år 1896 nedsatts till 90,000 kronor, enär styrelsen på grund
af de ombyggnader och förbättringar, som telegraflinierna under de
föregående åren undergått, ansett otvifvelaktigt, att kostnaderna för
detta ändamål skulle kunna åtminstone till en tid nedbringas utan
skada för liniernas bestånd. De verkliga utgifterna för ifrågavarande
ändamål hade emellertid, enligt hvad telegrafstyrelsen vidare anfört, i
jemna krontal utgjort:

40

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

kronor 135,534: —
„ 154,891: —

„ 126,385: —

eller i medeltal för dessa tre år 138,936 kronor. Den under samma
år vunna erfarenheten hade således visat, att långt flera reparationer
och ombyggnader, än styrelsen beräknat, erfordrats för att kunna hålla
telegrafnätets linier i godt stånd. Krafven på hastigare telegrambefordring
hade nemligen ständigt ökats icke minst genom konkurrensen
med statens eget rikstelefonnät, och för tillgodoseendet deraf stäldes
allt större fordringar på telegrafledningarnas städse felfria beskaffenhet.
Emellertid förestälde sig styrelsen, att under de närmaste åren denna
utgiftspost skulle, utan eftergifvande af fordringarna på liniernas fullgoda
bestånd, kunna stanna vid en något lägre summa än nyss angifna
medeltalssiffra; och hade styrelsen derför ansett sig böra föreslå, att
ifrågavarande förslagsanslag måtte höjas med 40,000 kronor från 90,000
kronor till 130,000 kronor.

Genom kongl. bref den 9 april 1897 angående tillbyggnad af det
åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron i Stockholm hade Kongl.
Maj:t förordnat, att, sedan tillbyggnadsarbetet blifvit afslutadt, telegrafstyrelsen
skulle öfvertaga vården och underhållet af ifrågavarande hus.
Som detta arbete vore beräknadt att vara fullbordadt redan under år
1898 samt dessutom telegrafverkets verkstad å Södermalm genom den
förra året afslutade tillbyggnaden betydligt utvidgats, hade, enligt hvad
telegrafstyrelsen vidare anfört, med år 1898 de under styrelsens vård
stående byggnaderna i betydlig mån ökats. Det redan för närvarande
något knappt tilltagna anslaget till underhåll af telegrafverkets byggnader,
utgörande 2,000 kronor, hade derför synts styrelsen böra höjas;
och hade styrelsen i sådant afseende föreslagit en förhöjning i anslaget
till 10,000 kronor.

Anslaget till hyror hade, enligt hvad telegrafstyrelsen meddelat,
under de senare åren måst öfverskridas, enär den ökade telegramtrafiken
på flera håll nödvändiggjort en utvidgning af de gamla stationslokalerna
och samtidigt dermed hyrorna visat en allmän benägenhet att stiga.
På grund häraf hade styrelsen föreslagit, att ifrågavarande anslag måtte
höjas med 10,000 kronor från 15,000 kronor till 25,000 kronor.

Med stationslokalernas utvidgning följde äfven ökning af omkostnaderna
för lyshållning en, hvars nuvarande anslag, 20,000 kronor, förutom
af denna anledning, enligt telegrafstyrelsens mening, kräfde förhöjning
jemväl i samma mån som den mycket lämpligare, men något

för år 1894
„ „ 1895

„ „ 1896

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

41

dyrbarare elektriska belysningen hunne införas i stationslokalerna.
Styrelsen hade derför föreslagit, att detta anslag måtte höjas med

10,000 kronor till 30,000 kronor.

I anseende dertill att utgifterna för postporto under de senare
åren uppgått till 8,000 kronor årligen och visade ständig tendens till
stigning hade telegrafstyrelsen ansett sig böra föreslå en förhöjning af
detta till 6,000 kronor nu bestämda anslag med 4,000 kronor till 10,000
kronor.

I öfriga under omkostnadsstaten förekommande poster hade telegrafstyrelsen
icke föreslagit annan ändring, än att anslaget till diverse
utgifter, för närvarande bestämdt till 12,300 kronor, för slutsummans
afrundning upptagits till 12,500 kronor.

Departementschefen har icke funnit anledning till erinran vid de
af telegrafstyrelsen föreslagna ändringar i telegrafverkets utgiftsstater.

Beträffande Kongl. Maj:ts förslag om tilldelande af ett årligt
understöd åt extra ordinarie telegrafisten Lagerberg har utskottet, som
för frågans bedömande ansett upplysningar om hennes förmögenhetsförhållanden
vara af vigt, i sådant afseende inhemtat, att telegrafisten
Lagerbergs fader vid sin död icke efterlemnat någon förmögenhet; att
hon, som för sin tjenstgöring åtnjutit i arfvode under de senaste åren
900 kronor och derförut endast 800 kronor, haft att med sin arbetsförtjenst
underhålla jemväl en döfstum broder; samt att det icke vore
sannolikt, att hon af sin knappa årsinkomst kunnat göra besparingar,
som till någon afsevärd del skulle kunna lemna medel till hennes
uppehälle efter afskedstagandet. Med hänsyn härtill och på grund af
hvad telegrafstyrelsen i ämnet meddelat har utskottet funnit sig böra
förorda bifall till framställningen om understöd åt extra ordinarie telegrafisten
Lagerberg.

Vid pröfning af de särskilda anslagen under omkostnadsstaten
har utskottet särskildt fäst sin uppmärksamhet vid den höjning i anslaget
till underhåll af telegrafverkets byggnader, som af Kongl. Maj:t
föreslagits. Den ifrågasatta höjningen skulle föranledas deraf att, sedan
tillbyggnadsarbetet å det, åt telegrafverket upplåtna hus vid Skeppsbron
i Stockholm blifvit; afslutadt, telegrafstyrelsen komme att öfvertaga
vården och underhållet af ifrågavarande hus, samt att telegrafverkets
verkstad å Södermalm betydligt utvidgats. Enligt utskottet tillhandakomna
upplysningar utgå utgifterna till sistnämnda verkstad jemväl
hvad byggnadens underhåll beträffar af telegrafverkets telefonmedel och
Bill. till Piiksd. Prot. 1898. å Sami. 1 Afd. 8 Raft. 6

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 8,

skulle sålunda ej kunna förorsaka någon förändring i anslaget i fråga.
Hvad beträffar telegrafverkets bus vid Skeppsbron, hafva utgifterna för
de å nämnda hus under åren 1887—1896 verkstälda underhållsarbeten
uppgått till i medeltal 3,565 kronor 15 öre om året. Till detta belopp
skulle vid en beräkning af den erforderliga höjningen af ifrågavarande
anslag läggas summan af kostnaden för underhållet af tillbyggnaden af
telegrafverkets hus vid Skeppsbron, hvilken beräknats betinga en kostnad
af 113,730 kronor. Då denna byggnad väntas blifva färdig under
innevarande år, torde enligt utskottets mening densamma under de
närmaste åren tarfva föga underhåll och utgifterna derför, beräknade
efter förhållande till byggnadens värde, icke kunna uppgå till det af
telegrafstyrelsen i sådant afseende föreslagna belopp. Utskottet har
derför ansett den ifrågasatta förhöjningen i berörda förslagsanslag
skäligen kunna begränsas till 5,000 kronor.

I enlighet härmed torde den af Kongl. Maj:t föreslagna omkostnadsstatens
slutsumma böra nedsättas med 3,000 kronor.

Öfriga framställningar angående telegrafverkets utgiftsstater hafva
ej gifvit utskottet anledning till något särskildt yttrande. Utskottet
hemställer alltså,

Do) att Riksdagen med bifall till Kongl. Maj:ts
derom gjorda framställning må bevilja extra ordinarie
telegrafisten Anna Johanna Charlotta Lagerberg ett
årligt understöd af 500 kronor, att utgå från och med
innevarande års början;

2:o) att Kongl. Maj:ts förslag om höjning af
förslagsanslaget till underhåll af telegrafverkets byggnader
må på det sätt bifallas, att nämnda anslag, nu

2,000 kronor, höjes med 5,000 kronor till 7,000 kronor;

3:o) att hvad Kongl. Maj:t i öfrigt föreslagit,
föranledande till ändringar i telegrafverkets stater,
må af Riksdagen bifallas; samt

4:o) att Riksdagen, vid bifall till hvad utskottet
i mom. l:o—3:o hemstält och med beräknande af telegrafverkets
stater för år 1899 till följande belopp, nemligen
:

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 43

aflöningsstaten ............................ kronor 960,500: —

öfvergångsaflöningsstaten ......... „ 4,000: —

pensions- och understödsstaten „ 123,070: —

omkostnadsstaten ........................ „ 332,000: —

tillsammans kronor 1,419,570: —

må, under Kongl. Maj:t förbehållen rätt att i verkets
utgiftsstater göra de jemkningar, som kunna finnas
af behofvet påkallade, såsom reservationsanslag, att
utgå direkt af telegrafmedlen, till telegrafverket för
år 1899 anvisa enahanda belopp, 1,510,000 kronor,
hvartill inkomsterna af telegrafmedel beräknats, samt
tillika medgifva, att det öfverskott, som kan å dessa
inkomster uppstå, må af Kongl. Maj:t användas för
telegrafverkets och telefonväsendets tidsenliga utveckling
och förbättring.

Tullverket.

3:o) Kongl. Magt har beträffande tullverket föreslagit Riksdagen Ang. anslag
att dels, med godkännande af de enligt statsrådsprotokollet öfver finans- M t^v^rketärenden
den 14 januari 1898 föreslagna förändringar i tullverkets stater,
för år 1899 bestämma anslaget till tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,713,000 kronor, att såsom förslagsanslag
utgå direkt af tullmedlen, dels och medgifva, att ej mindre det
belopp af 34,751 kronor 82 öre, som jemlikt kongl. bref den 10 december
1897 blifvit af generaltullstyrelsen under samma år förskottsvis
utbetaldt till aflöning åt extra biträden vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakningen samt till 1898 års räkenskap balanserad!,
än äfven det belopp, som i den mån aflöning till erforderliga
extra biträden vid iokaltuliförvaitniugen samt kust- och gränsbevakningen
skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens
stat för innevarande år uppförda anslag till vikariatsersättning, extra
biträden m. m. samt under året uppkommande besparingar å den ordi -

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

narie aflöningsstaten, kunde komma att, högst med 50,000 kronor, efter
Kongl. Maj:ts bemyndigande af generaltullstyrelsen under samma år
för nyss berörda ändamål förskjutas, måtte af tullmedlen för år 1898
godtgöras.

Af ofvannämnda statsrådsprotokoll framgår, att tullverkets stater
för år 1899 enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle komma att utvisa följande
slutsummor:

aflöningsstaten................................................................. kronor 1,974,400: —

öfvergångsaflöningsstaten ............................................. „ 10,450: —

ålderstilläggsstaten ......................................................... „ 220,000: —

indragningsstaten ........................................................... „ 10,910: -—

pensionsstaten för afskedade tjensteman och betjente „ . 227,000: —

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes
efterlemnade enkor och barn (deraf

10,000 kronor bestämdt anslag) .................... „ 41,800: —

omkostnadsstaten ......................................................... ,, 228,440: —

summa kronor 2,713,000: —

För innevarande år hafva samma staters belopp bestämts sålunda:

aflöningsstaten ............................................................ kronor 1,931,300: —

öfvergångsaflöningsstaten ......................................... „ 11,050: —

ålderstilläggsstaten ........................................................ „ 220,000: —

indragningsstaten ............................................. ,, 13,630: —

pensionsstaten för afskedade tjenstemän och betjente ,, 227,000: —

pensionsstaterna för aflidne tjenstemäns och betjentes
efterlemnade enkor och barn (deraf

10,000 kronor bestämdt anslag) .................... „ 41,800: —

omkostnadsstaten ..................... „ 213,220: —

Summa kronor 2,658,000: —

Slutsumman af de för år 1899 föreslagna staterna öfverstiger
således slutsumman af de för innevarande år faststälda med 55,000
kronor, beroende på dels förhöjning i aflöningsstaten med 43,100 kronor
och i omkostnadsstaten med 15,220 kronor samt dels minskning i
öfvergångsaflöningsstaten med 600 kronor och i indragningsstaten med
2,720 kronor. Utskottet, som med afseende å de föreslagna förändringarna
i sistnämnda två stater tillåter sig att hänvisa till statsrådsprotokollet,
vill beträffande de ifrågasatta förhöjningarna i aflöningsoch
omkostnadsstaterna meddela följande.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

45

I den skrifvelse till Kongl. Maj:t af den 12 november 1897,, deri
generaltullstyrelsen afgifvit förslag till tullverkets stater för år 1899,
hade styrelsen, enligt hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, till en
början redogjort för de förändringar, hvilka erfordrades inom aflöningsstaten.
Härvid hade styrelsen först omnämnt, hurusom bland de platser,
der rörelsen under senare tider högst betydligt ökats, utan att detta
förhållande hittills föranledt någon framställning från styrelsens sida
om ökad tullpersonal, vore staden Gefle och hamnplatsen Ahus, der
Kristianstads tullkammare vore förlagd. I Gefle, der någon ökning
af tullpersonalen icke förekommit sedan åren 1855 och 1856, i hvilka
års stater tillkommit en kontorsskrifvaretjenst och en vaktmästaretjenst,
men hvarest personalen sedermera minskats, i det att två vaktmästaretjenster
indragits år 1870, hade nemligen trafiken under berörda tid
mångdubblats. Till bevis härom hade generaltullstyrelsen åberopat det
förhållande, att uppbörden stigit från 138,908 kronor tullmedel samt
7,155 kronor fyr- ocn båkmedel, som debiterades år 1855, till 1,113,932
kronor tullmedel samt 134,966 kronor fyr- och båkmedel, hvartill uppbörden
år 1896 uppgått. Tullkammaren i Åhus åter, hvarest någon
annan ändring i afseende å den ordinarie personalen icke egt rum
sedan år 1870, då en vaktmästaretjenst indragits, än att en vaktmästaretjenst
år 1895 öfverflyttats till tullkammarens stat från annan tullförvaltning,
der densamma funnits umbärlig, hade förstnämnda år haft
en uppbörd af 97,465 kronor tullmedel samt 2,048 kronor fyr- och
båkmedel, under det att motsvarande siffror år 1896 belöpt sig till
resp. 763,875 kronor och 10,023 kronor. Att sistberörda ökning i
uppbörden äfven motsvarats af en ökad utrikes sjöfart, framginge deraf,
att antalet från och till utrikes ort direkt in- och utklarerade fartyg i
Åhus under samma tid stigit från 65 inklarerade och 28 utklarerade
år 1870 till 321 inklarerade och 218 utklarerade år 1896, hvartill
antagligen komme en motsvarande ökning i antalet fartyg i utrikes
fart, hvilka anlöpt Åhus efter att hafva på annan ort in- och utklarerat
och hvilka förty vid utarbetandet af de statistiska uppgifterna, hvilka
afsåge riket i dess helhet, endast upptagits såsom de der avlöpt sistnämnda
ort. De så väsentligt ökade göromålen i Gefle och Åhus, såväl
vid tullkammaren som vid bevakningen, hade sedan längre tid tillbaka
måst delvis anförtros åt personer, som utan anställning å stat dock
varit i ständig tjenstgöring; och hvad beträffade Gefle, hade det äfven
understundom inträffat, att på platsen icke funnits att tillgå extra
jtenstemän för tullkammarepersonalens erforderliga förstärkning, utan
att sådana måst från annan tullförvaltning reqvireras. I Åhus kunde

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

tullförvaltaren, som hittills icke haft något ordinarie biträde vid de
egentliga tullkammaregöromålen, numera uppenbarligen icke ensam
medhinna dessa jemte sina öfriga åligganden; och dervarande öfveruppsyningsmans
tjenstgöring i packhuset kunde icke förenas med
invisitations- och bevakningsgöromålens skyndsamma fullgörande af
honom såsom ensam bevakningsförman, hvarför ock ständigt biträde
måst användas såväl å tullkammaren som vid bevakningsbefälet, likasom
ock bevakningen i öfrig t tarfvade förstärkning. Med afseende å dessa
förhållanden hade tullkamrarne å ifrågavarande platser nu hemstält
om personalens ökning vid tullkammaren i Gefle med en kammarskrifvare
och två vaktmästare samt vid tullkammaren i Åhus med en
kammarskrifvare, en uppsyningsman och en vaktmästare.

Den sålunda begärda förstärkningen af den ordinarie personalen
på ifrågavarande platser hade generaltullstyrelsen funnit vara af omständigheterna
i synnerligen hög grad betingad, och hade förty styrelsen,
som såge sig i stånd att från tullförvaltningens i Jönköpings stat
öfverföra den i Åhus erforderliga vaktmästaretjensten, med anledning
af berörda framställningar funnit sig böra föreslå inrättandet af följande
nya tjenster i tullverket, nemligen två kammarskrifvaretjenster och en
uppsyningsmanstjenst äfvensom två vaktmästaretjenster i tredje lönegraden
eller med den aflöning, som åtnjötes af vaktmästarne i, bland
andra städer, Gefle.

Vidare hade generaltullstyrelsen anfört, hurusom tullkammaren i
Karlskrona vid upprepade tillfällen under de två sista årtiondena hos
styrelsen framhållit behofvet af tullpersonalens i nämnda stad förstärkning.
I betraktande deraf att uppbörden derstädes, hvilken år 1880
uppgått till 264,610 kronor tullmedel samt 14,093 kronor fyr- och båkmedel,
och år 1896 till 391,705 kronor tullmedel samt 12,860 kronor fyroch
båkmedel, icke företett jemn tillväxt under den mellanliggande tiden,
hade styrelsen emellertid hittills ansett sig böra tillgodose detta behof
endast medelst anslag till extra biträden af de medel, öfver hvilka styrelsen
för sådant ändamål förfogade. Sedan tullkammaren år 1897 förnyat
förut gjord framställning om uppförande å tullkammarens stat af en
kammarskrifvare och en uppsyningsman, hade generaltullstyrelsen, som
med hänsyn till omfånget af stadens nuvarande trafik ansett någon
förstärkning af den ordinarie tullkammarepersonalen icke böra tills
vidare ifrågasättas, emellertid vid det förhållande att under en längre
följd af år stadigvarande behof visat sig af ytterligare en bevakningsförman
jemte den nuvarande öfveruppsyningsmannen, hvilken senare af
göromålen i packhuset ofta nog hindrades att med erforderlig skynd -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

47

samhet verkställa förekommande invisitationer inom stadens vidsträckta
hamnområde, för sin del funnit omständigheterna påkalla anställandet
af en uppsyningsman vid tullbevakningen i Karlskrona samt för sådant
ändämål uppförandet å tullverkets stat af ytterligare en uppsyningsman.

Bland de provisoriska åtgärder, till hvilka generaltullstyrelsen
funnit sig föranlåten, då mellanrikslagen nästlidet år upphört att gälla,
hade äfven varit inrättandet af eu tullstation vid Saltbacken, strax
utanför Svinesund inom Strömstads tullkammaredistrikt. Författningsenligt
hade icke dessförinnan, utom i fall af trängande nöd, fartyg,
som ankommit från utrikes ort, egt att inlöpa till någon plats inom
nämnda distrikt norr om Strömstad, med mindre än att fartyget först
för invisitation anlöpt Strömstad eller den söder derom belägna kustbevakningsstafionen
Hästvåm. Sedan äldre tid hade emellertid den
praxis utbildat sig med afseende å trafiken å Idefjorden, att fartyg,
som från norska sidan af denna fjord afginge i barlast till lastageplatserna
på fjordens svenska sida, direkt inseglade dit och af de der
stationerade gränsridarne öfvervakades, till dess att uppsvningsmannen
vid tullbevakningen i Strömstad hunnit ditkomma i och för invisitation,
hvarefter fartygens iuklarering egt rum vid tullkammaren i nämnda
stad. Detta förfaringssätt hade generaltullstyrelsen funnit icke kunna
med erforderlig trygghet för kronans rätt få fortgå under de nya förhållanden,
som inträdt med rnellanrikslagens upphörande. Icke heller
kunde det, enligt styrelsens mening, vidare anses lämpligt, att åt gränsbevakningen
anförtroddes ett bestyr, som vore för dess egentliga tjenstgöring
främmande och som kunde verka hinderligt för den nämnda
bevakning åliggande patrulleringsskyldighet. Å andra sidan måste
generaltullstyrelsen taga hänsyn till den jemförelsevis lifliga utrikes
trafik, som egde rum — företrädesvis från Fredrikshald och andra
norska platser i närheten — till stenhuggerierna på Idefjordens svenska
sida och som skulle oskäligt betungas, derest fartygen skulle tvingas
att först anlöpa Strömstad för invisitation. Af hänsyn till dessa förhållanden.
hade generaltullstyrelsen ansett sig uppfordrad att söka bereda
fartygen tillfälle att på närmare håll undfå invisitation och iuklarering,
hvilket. förutsatte inrättandet af en ny tullplats. Då denna förlagts till
Saltbacken, hade enligt styrelsens förmenande dessutom vunnits den
fördel, att trafiken på den midt emot på norska sidan belägna ganska
betydande handelsplatsen Spouviken kunde af tullplatsens personal
noga öfvervakas. - Med förmälan att vid tullstationen i Saltbacken
tjenstgjorde tills vidare enligt generaltullstyrelsens förordnande två
betjente, den ene i egenskap af uppsyningsman och den andre såsom

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vaktmästare, kade styrelsen, under förutsättning ätt Kongl. Maj:t godkände
styrelsens uppfattning rörande behöflighéten af ifrågavarande
tullstations fortfarande bestånd, ''hemstält om åtgärders vidtagande för
anställande derstädes af erforderlig tullpersonal å stat. I sådant afseende
hade generaltullstyrelsen dock endast ansett inrättande af en
för stationen afsedd uppsyningsmanstjenst påkallas, enär den erforderliga
vaktmästaretjensten kunde öfverflyttas från tullstationen i Baresund,
hvarest en dylik tjenst kunde undvaras.

Generaltullstyrelsen hade vidare erinrat, att med mellanrikslagens
upphörande jemväl behof af en ansenlig ökning af den rörliga bevakningen
vid norska gränsen inträdt. För närvarande utgjordes den å
stat uppförda gränsbevakningen af en bevakningskontrollör, hvilken
utöfvade närmaste befälet öfver denna bevakning i Karlstads tullkammaredistrikt
eller vid den del af gränsen, som vore belägen inom Vermlands
och Elfsborgs län, samt tjugu gränsridare, af hvilka för närvarande fyra
vore posterade inom Strömstads och fjorton inom Karlstads tullkammaredistrikt
samt två inom Jemtlands läns gränsdistrikt. Redan sedan längre
tid tillbaka hade emellertid generaltullstyrelsen sett sig nödsakad att
förstärka denna bevakning med personer, som för längre eller kortare
tider förordnats att tjenstgöra såsom gränsridare mot godtgörelse af
det till styrelsens disposition stälda anslaget till vikariatsersättning,
extra biträden m. m. På sistberörda sätt hade inom Kopparbergs läns
gränsdistrikt ständig gränsbevakning varit anordnad allt sedan år 1875,
och hade denna bevakning under tiden närmast innan mellanrikelagen
trädt ur kraft utgjorts af fem tillförordnade gränsridare. Inom Jemtlands
läns gränsdistrikt hade under en följd af år en tillförordnad gränsridare
tjenstgjort. Likaså inom Strömstads tullkammaredistrikt. Inom Karlstads
tullkammaredistrikt hade antalet ständigt tillförordnade gränsridare
under senare tider successivt stigit, så att detsamma under första halfåret
år 1896 uppgått till nio. Tillfällig förstärkning hade dessutom,
särskildt under vintermånaderna, i ganska stor utsträckning anlitats.
Från och med den 1 juli 1897 hade med anledning af de förändrade
mellanriksförhåliandena generaltullstyrelsen måst förstärka gränsbevakningen
mot Norge sålunda, att numera följande antal ständigt tillförordnade
gränsridare tjenstgjorde, nemligen i Strömstads tullkammaredistrikt
sex, i Karlstads tullkammaredistrikt tjugunio och i Kopparbergs
läns gränsdistrikt fem. Derjemte hade å några ställen tillfällig bevakning
anordnats äfvensom åt den stationära bevakningen i Storlien viss
patrulleringsskyldäghet uppdragits.

Enligt generaltullstyrelsens mening läge det i sakens natur, att

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

49

åtminstone åt en del af de sålunda ständigt tjenstgörande gränsridarne
snarast möjligt borde beredas tryggheten af ordinarie anställning. I
en från bevakningskontrollören till styrelsen inkommen, af tullkammaren
i Karlstad tillstyrkt framställning hade äfven framhållits, hurusom statsverkets
eget intresse ej mindre än bevakningspersonalens kräfde en
sådan åtgärd med hänsyn till svårigheten för gränsridarne på många
ställen i gränstrakterna att kunna få hyra bostad, och då man icke
skäligen kunde fordra, att gränsridarne skulle anskaffa egen bostad,
såvida icke mera tryggad ställning i tjensten än den, som vunnes
genom ett förordnande, blefve dem beredd. På grund häraf hade bevakningskontrollören
ansett, att åtminstone så många nya gränsridaretjenster
borde inrättas, att såväl de gränsridare, som skulle tjenstgöra
vid de stora allmänna mellanriksvägarne, som ock de, hvilka skulle
öfvervaka sådana större skogsvägar, som under årets alla månader
befores med häst och fordon och sålunda lika väl som de förra kräfde
bevakningstillsyn, så länge tullgräns mellan Sverige och Norge egde
bestånd, måtte kunna å stat uppföras. Generaltullstyrelsen, som delade
denna åsigt, hade förty ansett, att antalet ordinarie gränsridare inom
Karlstads tullkammaredistrikt borde ökas med tolf. Enligt styrelsens
mening måste det jemväl anses vara stäldt utom allt tvifvel, att äfven
de sex i Strömstads tullkammaredistrikt nu tillförordnade gränsridare
komme att allt framgent blifva behöfliga, i följd hvaraf antalet ordinarie
gränsridare inom sistnämnda distrikt borde ökas med sex. För beredande
af ordinarie anställning åt så stort antal tillförordnade gränsridare,
som redan före mellanrikslagens upphörande tjenstgjort i Kopparbergs
och Jemtlands läns gränsdistrikt, ansåge generaltullstyrelsen dessutom,
att ytterligare sex gränsridaretjenster borde inrättas.

De fem i Kopparbergs län tillförordnade gränsridarne hade hittills
på grund af de högre lefnadsorakostnaderna i de orter, der de tjenstgjorde,
åtnjutit högre dagtraktamente än öfriga tillförordnade gränsridare;
och hade berörda omständighet synts generaltullstyrelsen äfven
skäligen böra föranleda något högre aflöning på stat för de gränsridaretjenster,
hvilka vore afsedda för Kopparbergs län. Denna förhöjning
ansåge styrelsen lämpligen böra, för att icke inverka på pensioneD,
läggas å tjenstgöringspenningarne, hvilka skäligen borde bestämmas
till 400 kronor i stället för det belopp af 300 kronor, hvarmed tjenstgöringspenningarne
vid öfriga gränsridaretjenster utginge; och skulle
vid sådant förhållande gränsridarne i Kopparbergs läns gränsdistrikt
komma att få en aflöning af 900 kronor jemte två ålderstillägg å
sammanlagdt 150 kronor.

Bih. till Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft.

7

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Vidare hade generaltullstyrelsen erinrat, att intill år 1866 funnits
å stat uppförd en gränsbevakning mot Finland, bestående af två gränssergeanter
och tio gränsridare och gränsvakter under befäl af tullförvaltaren
i Haparanda. Nyssnämnda år hade Kongl. Maj:t, på förslag
af generaltullstyrelsen, bestämt, att denna bevakning skulle i mån af
dåvarande tjensteinnehafvares afgång indragas, hvilket jemväl sedermera
egt rum. Sedan år 1888 hade emellertid en ingalunda fåtalig
bevakningskedja varit, anordnad vid denna del af riksgränsen. Denna
bevakning, hvilken under årens lopp flera gånger måst ökas och som
årligen verkstält ett betydande antal beslag, bestode af åtta posteringar
söder om Pcllo med tillsammans sjutton tillförordnade gränsridare,
hvartill kornme två tillförordnade gränsridare för bevakning af den
inom Haparanda by belägna delen af riksgränsen, samtliga under
närmaste befäl af två tillförordnade gränsuppsyningsmän. Vidare hade
ock sedan hösten 1895, norr om förenämnda posteringar, i Pello och
Paj ala varit anordnade ytterligare två posteringar med tillsammans sex
tillförordnade gränsridare, af hvilka en utöfvade närmaste befälet såväl

1 Pajala som i Pello. Den ständiga gränsbevakningen söder om Pello
hade dessutom allt sedan år 1891 måst under vintermånaderna förstärkas,
till en början med två, sedermera med fyra, sex, åtta och slutligen
nästlidet år med tolf extra ordinarie betjente.

Då generaltullstyrelsen saknade all anledning till det antagande,
att någon minskning skulle kunna eg a rum i den ständiga bevakningen vid
gränsen mot Finland, hade det synts styrelsen, att tiden nu vore inne
att på stat uppföra åtminstone så många nya gränsridaretjenster, afsedda
för Haparanda tullkammaredistrikt, som motsvarade antalet af de för
närvarande ständigt tjenstgörande gränsridarne söder om Pello eller
vid den del af gränsen, der, enligt hvad ofvan anförts, det provisoriska
anordnandet af bevakning egt bestånd under nära ett tiotal år. Antalet
gränsridaretjenster med aflöning af 800 kronor förutom ålderstillägg
skulle derigenom komma att ökas med ytterligare nitton stycken.

Då dragtraktamente till tillförordnade gränsridare utginge med

2 kronor 50 öre utom i Kopparbergs län samt vid posteringarna i
Pello och Pajala, kornme inrättandet af de nu ifrågasatta nya gränsridaretjensterna
att till en början medföra vinst för statsverket. Beträffande
Kopparbergs län, der likasom vid posteringarne i Pello och
Pajala dragtraktamentet utgjorde 3 kronor, kornme detta förhållande
att, fortfara äfven sedan tjensteinnehafvarne intjenat begge ålderstilläggen,
under det att, hvad öfriga nu ifrågavarande gränstrakter
anginge,aflöningen å stat, sedan tjensteinnehafvaren kommit i åtnjutande

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

51

af jemväl andra ålderstillägget, skulle komma att med ett obetydligt
belopp öfverskjuta den nu i form af dagtraktamente utgående aflöningen.

Emedan frågan, huruvida med afseende å befälet öfver den förstärkta
bevakningen vid norska gränsen någon ändring i nuvarande
förhållande kunde komma att påkallas, kräfde någon ytterligare tids
erfarenhet, hade generaltullstyrelsen vid sådant förhållande ansett, att
äfven frågan om det definitiva ordnandet af befälet öfver bevakningen
vid gränsen mot Finland kunde tills vidare anstå.

Likaledes hade generaltullstyrelsen, ehuru vid den inskränkning
i förpassningsskyldighet för landväga trafiken på Norge, som blifvit
en följd af mellanrikslagens upphörande, anledning förefunnes, att tre
eller möjligen fyra af de förtullningsrätt saknade tullkamrarne skulle
kunna indragas, likväl med afseende derå, att vissa af nu gällande
bestämmelser rörande sagda trafik lände till efterrättelse, derest annorlunda
icke blefve stadgadt, endast till och med den 15 maj innevarande
år, funnit denna fråga lämpligen icke förr än samma år böra göras
till föremål för närmare undersökning. Någon afsevärd betydelse ur
statsregleringssynpunkt egde frågan i hvarje fall icke, då en eventuel
indragning af de åsyftade tullkamrarne, hvilkas föreståndare endast
åtnjöte arfvode till belopp af 200 eller 400 kronor om året, icke skulle
medföra större årlig besparing än 1,000 kronor.

Jaktbåtsmännen i Umeå tullkammaredistrikf, hvilka, förutom sin
vanliga tjenstgöringsskyldighet vid öppet vatten, hade sig ålagdt att
vintertiden, då istrafik öfver Qvarken egde rum, utöfva tillsyn deröfver,
hade med afseende å detta särskilda bevakningsbestyr fått sina tjenstgöringspenningar
bestämda till 300 kronor, under det att jaktbåtsmännen
å andra orter med enahanda lön och ålderstillägg som deras
bemälda vederlikar endast åtnjöte 200 kronor tjenstgöringspenningar.
Jaktbåtsmännen i Haparanda tullkammaredistrikt utöfvade likväl sedan
år 1866 en liknande särskild tjenstgöring, i det att, de hade till åliggande
att vintertiden patrullera utefter riksgränsen. Med åberopande häraf
samt med framhållande af den omständighet, att de klimatiska förförhållandena
vid gränsen medförde behof af omsorgsfullare och till
följd deraf dyrbarare beklädnad, äfvensom att andra förnödenheter derstädes
vore dyrare än på andra orter, hade de tre jaktbåtsmännen i
Haparanda tullkammaredistrikt gjort framställning om någon förbättring
i deras nuvarande aflöning, hvilken, uppgående till 700 kronor jemte
två ålderstillägg å sammanlagdt 100 kronor, visat sig alltför knapp för
tillgodoseende af deras nödvändigaste behof. För sin del hade också
generaltullstyrelsen, i likhet med tullkammaren i Haparanda, ansett

52

Statsutskottets Utlåtande N:o, 8.

nu åberopade förhållanden innefatta giltigt skäl för jaktbåtsmännens
i Haparanda tullkammaredistrikt likställighet i aflöningshänseende med
jaktbåtsmännen i Umeå tullkammaredistrikt.

I öfverensstämmelse med hvad sålunda anförts hade generaltullstyrelsen
hemstält, att å tullverkats aflöningsstat måtte, utöfver der
redan upptagna tjenstemän och betjente vid lokalförvaltningen och
gränsbevakningen, uppföras:

dels två kammarskrifvare i lägsta lönegraden eller med lön 1,500
kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg
å sammanlagdt 600 kronor;

dels tre uppsyningsmän i lägsta lönegraden eller med lön 900
kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två åldertillägg
å tillhopa 300 kronor;

dels fem gränsridare med lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar
400 kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt 150 kronor;

dels trettioåtta gränsridare med lön 500 kronor, tjenstgöringspenningar
300 kronor och rätt till två ålderstillägg å sammanlagdt
150 kronor;

dels ock två vaktmästare i tredje lönegraden eller med lön 700
kronor, tjenstgöringspenningar 300 kronor och rätt till två ålderstillägg
å sammanlagdt 300 kronor; samt

att, för genomförande af den ifrågasatta förbättringen i aflöning
åt jaktbåtsmännen i Haparanda tullkammaredistrikt, det å aflöningsstaten
för år 1898 uppförda antalet jaktbåtsmän med aflöning af 800
kronor, lön och tjenstgöringspenningar, måtte ökas med tre eller från
tre till sex och i sammanhang dermed antalet jaktbåtsmän med aflöning
af 700 kronor, lön och tjenstgöringspenningar, minskas med tre eller
från tjuguåtta till tjugufem.

Vid bifall till hvad generaltullstyrelsen sålunda hemstält skulle
den ordinarie aflöningsstaten, som omfattade lön och tjenstgöringspenningar,
komma att ökas med sammanlagdt 44,400 kronor.

Deremot hade generaltullstyrelsen med afseende å denna stat
föreslagit ett par förändringar, som skulle verka någon, om än icke
synnerligen afsevärd, minskning deri. Inspektorstjensten i Fårösund
och öfveruppsyningsmanstjensten vid tullstationen i Ratan, hvilka befattningar,
sedan generaltullstyrelsen afgifvit förslag till reglering af
tullverkets stater för år 1898, genom då varande innehafvarnes afgång
blifvit lediga, kunde nemligen, enligt styrelsens åsigt, numera, då
trafiken på dessa platser vore af mindre betydenhet, utan olägenhet
utbytas mot två uppsyningsmanstjenster; och hade generaltullstyrelsen,

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

53

som emellertid förordnat, att ifrågavarande tjenster skulle lemnas otillsatta
och uppehållas på förordnande, för genomförande af berörda förändringar
hemstält, att antalet inspektörer måtte minskas med en, från
sju till sex, samt antalet öfveruppsyningsmän i lägsta lönegraden
likaledes med en, från tjugusex till tjugufem, men i staten uppföras
i stället ytterligare två uppsyningsman med lön 900 kronor, tjenstgöringspeuningar
300 kronor och rätt till två ålderstillägg å tillhopa
300 kronor, hvarigenom den ofvan beräknade ökningen i den ordinarie
aflöningsstaten, 44,400 kronor, skulle komma att nedgå med det belopp,
hvarmed lön och tjenstgöringspenningar vid en inspektorstjenst, 1,900
kronor, samt lön och tjenstgöringspenningar vid en öfveruppsyningsmanstjenst
i lägsta lönegraden, 1,800 kronor, tillsammans 3,700 kronor,
öfversköte 2,400 kronor, motsvarande lön och tjenstgöringspenningar
för nyssbemälde två uppsyningsman, d. v. s. med 1,300 kronor eller
till 43,100 kronor.

På aflöningsstaten vore emellertid jemväl uppfördt ett anslag
till vikariatsersättning, extra biträden m. m. vid lokalförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen, hvilket, för år 1898 likasom för år
1897 bestämdt till 250,000 kronor fast anslag, kunde synas böra nedsättas,
derest generaltullstyrelsens hemställan om nya tjensters inrättande
vunne bifall. Härvid hade dock generaltullstyrelsen erinrat,
att, på sätt här nedan anföres, det till följd af särskilda omständigheter,
hvilka icke kunnat beaktas vid afgifvandet af förslag till tullverkets
stater för åren 1897 och 1898, för sistnämnda begge år komme
att erfordras ytterligare medel utöfver sagda anslag för de dermed
afsedda utgifter. Toge man i betraktande å ena sidan denna omständighet
samt å andra sidan, dels att med hänsyn till den korta tid,
som hittills förflutit, sedan mellanrikslagen upphört att gälla, och hvilken
icke omfattat den för oloflig varuinförsel öfver riksgränsen mest gynsamrna
del af året, det ej vore möjligt att för närvarande förutse,
huruvida den anordnade gränsbevakningen komme att visa sig i stånd
att behörigen öfvervaka gränstrafiken eller om sagda bevakning för
sådant ändamål behöfde ytterligare förstärkas, dels att måhända äfven
i någon mån ökad förstärkning af bevakningen på gränsen mot Finland
komme att erfordras, dels ock att, med afseende å trafikens oupphörliga
tillväxt i de större städerna, man måste vara beredd på ytterligare
anspråk på tillfälligt arbetsbiträde vid dervarande tullförvaltningar,
så vore det, enligt generaltullstyrelsens uppfattning, tydligt,
att icke allenast hvarje tillförlitlig grund för nedsättning af ifrågavarande
anslag, sådant det för närvarande vore bestämdt, saknades,
utan äfven att den möjlighet icke vore utesluten, att ifrågavarande

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

anslag-,, bestämdt till samma belopp som för närvarande, kunde komma
att blifva väl knappt.

Redan i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 31 maj 1897 angående
inrättande af nya förtullningsstationer vid gränsen mot Norge hade
generaltullstyrelsen anmält, att till följd af utgifterna för den provisoriska
förstärkning af gränsbevakningen, om hvilken styrelsen gått i
författning med anledning af de förestående förändringarne i handelsoch
sjöfartsförhåilandena mellan Sverige och Norge, nyssnämnda anslag
till vikariatsersättning, extra biträden m. m. för år 1897 efter all sanno°
likhet komme att blifva för sitt ändamål i någon mån otillräckligt,
ehuruväl styrelsen då icke sett sig i stånd att med någon större grad
af sannolikhet beräkna, i hvad mån så kunde blifva förhållandet. För
så vidt sådant varit möjligt, hade generaltullstyrelsen nu sökt utreda,
med hvilket belopp utgifterna år 1897 för de med ifrågavarande anslag
afsedda ändamål kunde antagas komma att öfverstiga samma anslag
jemte besparingarne å aflöningsstaten, hvilka äfvenledes finge för berörda
ändamål disponeras. Vid redogörelsen för resultatet af denna
undersökning, utfördt i jemna hundratal af kronor, hade generaltullstyrelsen
förutskickat den anmärkning, att tullförvaltningarnas af omhänderhafvande
medel förskjutna utgifter för berörda ändamål, äfven
der de afsett tjenstgöring under månaderna januari—september, till
högst väsentlig del först senare godtgjorts genom styrelsens anordningar
och förty i räkenskapen afförts för månaderna oktober—december.

Under månaderna januari till och med september år 1897 hade
till vikariatsersättning, extra biträden m. m. inom generaltullstyrelsens
byråer äfvensom vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen
utbetalts tillhopa.................................................. kronor 195,000: —

Under månaderna oktober—december år 1896 hade
utbetalts för samma ändamål kronor 147,500: —

Då det på grund af verkstälda
beräkningar kunde antagas,
att enahanda utgifter under
1897 års sista qvartal komme
att öfverstiga sistuämn da

belopp med minst ........ „ 24,300: —

skulle alltså ifrågavarande utgifter
för oktober—december

år 1897 belöpa sig till minst................................... ,, 171,800: —

samt för hela år 1897 till ............................................ kronor 366,800: —

Transport kronor 366,800: —

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

55

Transport kronor 366,800: —

Det för lokalförvaltningen samt
kust- och gränsbevakningen
i 1897 års stat uppförda
anslag till vikariatsersättning
m. m. utgjorde, såsom

ofvan anförts, ........................ kronor 250,000: —

Enahanda anslag för generaltullstyrelsens
byråer vore

bestämdt till........................... ,, 15,000: —

Besparingarne å aflöningsstaten,
hvilka år 1896 uppgått till
64,979 kronor 79 öre, beräknades
för år 1897 komma
att uppgå till ...................1_ „ 70,800:

De till generaltullstyrelsens
disposition för närvarande
stälda medel till vikariatsersättuing
m. m. år 1897

utgjorde alltså........................ ............ ,, 335,800: —

hvadan bristen antoges belöpa sig till....................... kronor 31,000:

hvilket belopp dock med afseende å osäkerheten i beräkningen af
utgifterna under senare delen af året försigtigtvis synts böra höjas
till 35,000 kronor.

Till den brist, som sålunda för år 1897 uppstode, hade väl i
viss mån medverkat äfven utgifter för extra biträden, hvilka påkallats
af andra under föregående år icke existerande förhållanden än rnellanrikslagens
upphörande, såsom öppnandet af den nya ångbåtsförbindelsen
mellan Trelleborg och Sassnitz samt den nu afslutade konst- och
industriutställningen i Stockholm m. m., men, bortsedt från tullverkets
kostnader i anledning af utställningen, syntes dessa utgifter icke kunna
antagas vara af öfvergående beskaffenhet, utan, likasom kostnaderna
för deri förstärkta gränsbevakningen, komma att göra sig gällande
jemväl under innevarande år, hvarvid vore att märka, att de då komme
att omfatta hela året och icke såsom år 1897 endast en del deraf.
Till följd häraf blefve äfven det i 1898 års stat ingående, för lokalförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen uppförda anslag till
vikariatsersättning, extra biträden m. m. för sitt ändamål otillräckligt.
Med tillämpning af här ofvan följda beräkningsgrunder kunde bristen

56

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

för år 1898 antagas uppgå till ungefär 58,000 kronor, men då i 1898
års stat tillkomme en del nya tjenster vid vissa lokalförvaltningar,
hvaraf minskning i utgifterna för extra biträden vid dessa förvaltningar
följde, komme samma brist i verkligheten sannolikt åtminstone icke
att öfverstiga 50,000 kronor.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt hade generaltullstyrelsen
hemstält,

dels att det i tullverkets aflöningsstat för år 1899 ingående, för
lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen afsedda anslaget
till vikariatsersättning, extra biträden m. m. måtte uppföras med samma
belopp som i 1898 års stat eller 250,000 kronor,

vid bifall hvartill aflöningsstaten i sin helhet skulle, derest jemväl
hvad generaltullstyrelsen här ofvan förut hemstält bifölles, komma att
ökas med ofvan angifna belopp, 43,100 kronor, samt denna stats slutsumma,
utgörande enligt 1898 års stat 1,931,300 kronor, alltså uppgå
till 1,974,400 kronor,

dels ock att Kongl. Maj:t täcktes bemyndiga generaltullstyrelsen
att ej mindre under återstoden af år 1897 än äfven under år 1898, i
den mån aflöning till erforderliga extra biträden vid lokalförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen skulle visa sig icke kunna utgå af
det å lokalförvaltningens samt kust- och gränsbevakningens stat för
vederbörande år uppförda anslag till vikariatsersättning, extra biträden
m. m. samt under året uppkommande besparingar å den ordinarie aflöningsstaten,
för detta ändamål af tullmedlen förskottsvis använda år
1897 högst 35,000 kronor och år 1898 högst 50,000 kronor.

Departementschefen omförmäler vidare, hurusom Kongl. Maj:t,
med anledning af generaltullstyrelsens sistberörda hemställan, genom
beslut den 10 december 1897 bemyndigat bemälda styrelse att under
år 1897 till aflöning åt erforderliga extra biträden vid tullverkets lokalförvaltning
samt kust- och gränsbevakningen, i den mån medel dertill
skulle visa sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens samt kustoch
gränsbevakningens stat för samma år uppförda anslag till vikariatsersättning,
extra biträden m. m. samt under året uppkommande besparingar
å den ordinarie aflöningsstaten, förskottsvis utbetala högst

35,000 kronor äfvensom att till 1898 års räkenskap balansera det belopp,
som på grund af berörda bemyndigande kunde komma att under år
1897 utbetalas. På grund af detta bemyndigande hade af generaltullstyrelsen
förskjutits ett belopp af 34,751 kronor 82 öre, hvilket jemlikt
Kongl. Maj:ts nyssberörda beslut till 1898 års räkenskap balanserats.
Beträffande det'' af generaltullstyrelsen anmälda enahanda behofvet för

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

57

innevarande år vore departementschefen sinnad tillstyrka Kongl. Maj:t
att framdeles i sammanhang med fastställande af tullverkets stater för
år 1899 bemyndiga generaltullstyrelsen att under innevarande år i
enahanda ordning förskottsvis utbetala högst 50,000 kronor; och har
departementschefen hemstält om aflåtande till Riksdagen af framställning
om ersättande af de belopp, som på grund af omförmälda bemyndigande
af generaltullstyrelsen dels förskjutits för år 1897 och dels
kunde komma att förskjutas för år 1898. I)å, på sätt af generaltullstyrelsens
ofvan återgifna framställning framginge, styrelsen föreslagit,
att, en icke obetydlig del af den gränsbevakningspersoual, hvars aflöning
hittills bestridts från anslaget till extra biträden, vikariatsersättning
m. m., skulle uppföras på ordinarie stat, borde under förutsättning af
bifall till nämnda förslag, hvilket departementschefen på de af generaltullstyrelsen
anförda skäl biträdde, med temlig säkerhet kunna antagas,
att omförmälda anslag, i staten för innevarande år upptaget till 250,000
kronor, skulle för år 1899 visa sig för sitt ändamål tillräckligt.

Då generaltullstyrelsen, enligt departementschefens åsigt, anfört giltiga
skäl äfven för de af styrelsen föreslagna ändringar i aflöningsstaten,
har departementschefen för sin del funnit sig böra tillstyrka
samma ändringar.

Beträffande vidare omkostnadsstaten hade generaltullstyrelsen, enligt
hvad departementschefen vidare anfört, anmält, att det å samma stat
uppförda fasta anslag till jagt- och båtlega samt hästlega och resekostnader
tarfvade, derest styrelsens förslag om ujjpförande af sammanlagdt
fyrtiotre nya gränsridaretjenster på stat vunne bifall, förhöjning, hvilken,
då gränsridarne åtnjöte liästlegoanslag, en del med 350 kronor och de
öfriga med 300 kronor hvar om året, samt dessutom några måste tillläggas
anslag till båtlega, hvilket plägat bestämmas till 25 å 50 kronor
om året, lämpligen syntes kunna bestämmas till 14,900 kronor; då berörda
anslag skulle komma att höjas från senast faststälda belopp 73,100
kronor till 88,000 kronor. Derjemte hade generaltullstyrelsen hemstält,
att till jemnande af statens slutsumma det å omkostnadsstaten
uppförda anslaget till diverse utgifter måtte ökas med 320 kronor,
hvarigenom denna stat i sin helhet, hvilken år 1898 upptagits till
213,220 kronor, skulle komma att uppgå till 228,440 kronor.

Äfven dessa förändringar har departementschefen tillstyrkt.

Utskottet har i anledning af den gjorda framställningen om anslag
till fyllande af den brist, som för år 1897 uppkommit å det för
Bih. till Biksd. Prat. J898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 8

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

nämnda år beviljade fasta anslaget till vikariatsersättning, extra biträden
m. m. vid lokalförvaltningen samt kust- och gränsbevakningen, icke
velat lemna oanmärkt, att berörda anslag till följd af sin natur icke
bort öfverskridas; men då, enligt hvad den i ämnet lemnade utredningen
gifver vid handen, öfverskridandet af anslaget berott på oförutsedda
omständigheter och icke kunnat undvikas, har utskottet ansett
sig böra tillstyrka bifall till det nu begärda fyllnadsanslaget för år 1897;
likasom utskottet anser sig böra förorda anvisande af det belopp, som
enligt Kongl. Maj:ts förslag erfordras för täckande af förutsedd brist
i samma anslag för år 1898.

Emot öfriga delar af Kongl Maj:ts förevarande proposition har
utskottet icke haft något att erinra; och hemställer alltså utskottet,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts förevarande
framställning, må,

l:o) med godkännande af enligt statsrådsprotokollet
öfver finansärenden den 14 januari 1898 föreslagna
förändringar i tullverkets stater, för år 1899
bestämma anslaget till tullverket till ett mot staternas
slutsumma svarande belopp af 2,713,000 kronor, att
såsom förslagsanslag utgå direkt af tullmedlen; samt
2:o) medgifva, att ej mindre det belopp af 34,751
kronor 82 öre, som jemlik! kongl. bref den 10 december
1897 blifvit af generaltullstyrelsen under
samma år förskottsvis utbetaldt till aflöning åt extra
biträden vid tullverkets lokalförvaltning samt kustoch
gränsbevakningen samt till 1898 års räkenskap
balanseradt, än äfven det belopp, som, i den mån aflöning
till erforderliga extra biträden vid lokaltullförvaltningen
samt kust- och gränsbevakningen må visa
sig icke kunna utgå af det å lokalförvaltningens stat
för innevarande år uppförda anslag till vikariatsersättning,
extra biträden m. m. samt under året uppkommande
besparingar å den ordinarie aflöningsstaten,
kan komma att, högst med 50,000 kronor, efter Kongl.
Maj:ts bemyndigande af generaltullstyrelsen under
samma år för nyss berörda ändamål förskjutas, må af
tullmedlen för år 1898 godtgöras.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

59

Skogsväsendet.

4:o) I afseende å andagstiteln »skogsväsendet» har Kongl. Maj:t Skogtvätende*.
föreslagit, att Riksdagen måtte C4-]

dels minska det bestämda anslaget för skogsstaten med 1,100
kronor från 447,208 kronor till 446,108 kronor;

dels, med godkännande af den ändring i skogsinstitutets stat, att
anslaget till expenser ökades till 3,500 kronor och anslaget till de praktiska
öfningarna till 5,000 kronor, höja det bestämda anslaget för statens skogsläroverk
med 2,800 kronor från 47,700 kronor till 50,o00 kronor;

dels höja reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning och
befrämjande af skogsväsendet i allmänhet med 220,650 kronor från
574,092 kronor till 794,742 kronor;

så att anslaget till skogsväsendet skulle erhålla följande upp- t

ställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten........................................... kr. 446,108:

» statens skogsläroverk......................... » 50,500:— kr. 496,608: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstutets lärarepersonal
................................................................... ® 84,400:

reservationsanslag:

till enskilda skogsundervisningen............ kr. 4,800: —

» kronoskogarnes förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet i allmänhet
............................................ ” 794,742: — » 799,542: —

Summa kr. 1,380,550: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet i dess helhet
skulle ökas med 222,350 kronor;

dels och medgifva, att till bestridande af de kostnader för kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet,
till hvilka det för år 1898 för berörda ändamål anvisade reservationsanslag
icke lemnade tillgång, finge efter Kongl. Maj:ts bemyndigande
af domänstyrelsen under år 1898 förskjutas ett belopp af högst 120,000
kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

I en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 28) har herr
K. I. von Stapelmohr hemstält, dels att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det Kongl. Maj:t< ville till nästa Riksdag aflemna
förslag till ny reglering af kronojägarnes aflöningsförmåner, dels
ock att Riksdagen måtte för år 1899 ställa till Kongl. Maj:ts disposition
ett extra anslag af 26,300 kronor, att användas till tillfällig förbättring
af ordinarie kronojägarnes lönevilkor med 100 kronor till
hvarje kronojägare.

Den föreslagna minskningen i anslaget för skogstaten är enligt
hvad i det vid Kongl. Maj:ts framställning fogade statsrådsprotokoll
öfver finansäranden upplyses, föranledd deraf, att hyresersättning åt 11
kronojägare, hvilka sedan senaste reglering erhållit bostäder eller boställen,
blifvit besparad.

Beträffande den af förenämnda motionär ifrågasatta förbättring
af kronojägarnes löneförmåner har utskottet velat erinra, att, enligt
hvad af statsrådsprotokollet inhemtas, domänstyrelsen i skrifvelse
till Kongl. Maj:t den 1 november 1897 angående auslagsbehofvet för
år 1899, i sammanhang med gjord framställning om ökning af den
ordinarie skogspersonalen och reglering af skogsstatens tjenstgöringsområden
i de norra orterna, hemstält, dels att kronojägares nuvarande
tjenstgöringspenningar, hvilka i de sex norra länen nu utginge med
150 kronor och i öfriga delar af landet med 100 kronor, måtte ökas
med 200 kronor, så att kronojägare i de sex norra länen erhölle 350
kronor och kronojägare i öfriga delar af landet 300 kronor i tjenstgöringspenningar,
hvilken ökning för nu anstälde 263 kronojägare skulle
medföra en höjning af anslaget för skogsstaten med 52,600 kronor,
dels ock att de i kongl. brefvet den 29 november 1889 angående ny
reglering af skogsstaten meddelade bestämmelser rörande kronojägares
dagarfvoden måtte erhålla viss förändrad lydelse.

Till stöd för denna hemställan hade domänstyrelsen i sin berörda
skrifvelse anfört följande.

Vid skogsstatens senaste reglering hade kronojägarnes förutvarande
aflöningsvilkor bibehållits i hufvudsak oförändrade med undantag
af att de kronojägare, som vore i saknad af boställe eller bostadslägenhet,
tilldelats en hyresersättning af 100 kronor, hvilken förut endast
för kronojägare i Norrland utgått med ett belopp af 50 kronor; hvarjemte
kronojägarne berättigats uppbära dagarfvode af 2 kronor 50 öre,
när de af jägmästare beordrades leda afverkning, skogsodling eller
annat arbete å ecklesiastikt boställe eller annan allmän under skogsstatens
förvaltning ej stäld skog eller biträda vid de i de norra orterna

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

61

förekommande utsyningsförrättningar, för hvilka utsyningsafgifter erlades
af enskilda. Genom dessa dagarfvoden hade kronojägarne i de
fem sydliga distrikten beräknats erhålla en ersättning af SO kronor å
120 kronor, hvaremot någon beräkning af ersättningen vid de norrländska
utsyningsförrättningarne då ej varit möjlig.

Kronojägares aflöning utginge enligt gällande stat sålunda:

I de sex norra länen
I öfriga delar af landet:

Derjemte åtnjöte kronojägare ide sex norra länen samt i Vermlands
län 100 kronor i resepenningar.

Det kunde ej förnekas, att skogsstatens vid senaste reglering utvidgade
befattning med vissa publika skogar, jemte den allmänna utvecklingen
i öfrigt inom skogsväsendet, tagit kronojägarens tjenstgöring
i anspråk i större mån, än man vid regleringen kunnat antaga,
så att jemväl de lediga mellantider, kronojägarne förut merendels kunde
egna åt enskildt arbete och förvärf, upptagits af tjenstegöromål. Den
ersättning för dessa ökade göromål, som med ofvannämnda dagarfvoden
afsetts, hade emellertid ej heller på långt när uppgått till der vid regleringen
beräknade beloppet. Ehuru de af kronojägarne inom de sydligare
distrikten, som innehade tillräckligt stora boställen, eller de få
kronojägare inom de norra orterna, som hade egna hemman, i det hela
vore i en jemförelsevis bättre ställning än de, som med den alltför
knappa aflöningen skulle bestrida alla utgifter för uppehället, hade dock
flertalet haft mycket svårt att draga sig fram, och den misstämningbiand
personalen, som detta förhållande framkallat, hade tagit sig uttryck
i en af ett flertal kronojägare till styrelsen ingifven framställningom
en förbättrad aflöning.

Såväl jägmästarne som öfverjägmästarne, hvilka i anledning häraf
blifvit hörde, hade, med vitsordande af den nuvarande aflöningens otillräcklighet,
förordat en förhöjning med ett belopp af i allmänhet omkring
400 kronor, fördeladt på lön, tjenstgöringspenningar och ålderstillägg,
samt i några af de sydligare distrikten jemväl resepenningar;

Lön.

Tjenstgörings-

penningar

Summa.

400

150

550

400

100

500

Der boställslägenhet
saknas, utgår
hyresersättning
med 3 00 kronor.

62 ''

Statsutskottets Utlåtande 1\:o 8.

och hade af skogstjenstemännen tillika, såsom en följd af den nuvarande
ringa aflöningen, framhållits, att bland de från skogsskolorna utgående
lärjungarne de dugligaste och mest lämpliga företrädesvis sökte befattning
i de enskildes tjenst, der de hade större utsigt att finna sin
bergning.

Styrelsen ansåge sig, beträffande den omständigheten att kronojägarnes
inkomst af dagarfvoden icke motsvarat hvad man beräknat,
till en början böra framhålla, att, utom det att, ej obetydligt antal kronojägare,
till följd af beskaffenheten af deras tjenstgöring uteslutande å
kronoparker eller under skogsstatens förvaltning stälda skogar, alls icke
eller endast undantagsvis uppburit några dagarfvoden, de af kronojägarne,
hvilka blifvit delaktiga af dagarfvoden, i medeltal ej bekommit mer än
knappa 40 kronor om året. Anledningen härtill kunde till en del sökas
ej mindre deri, att ett stort antal mera betydande skogar till utarrenderade
egendomar i mån af deras arrendeledighet äfvensom ecklesiastika
skogar blifvit stälda under skogsstatens förvaltning, hvarigenom
kronojägaren gått miste om rätten till dagarfvode för något som helst
arbete å dessa skogar, än äfven deri att genom begränsning med afseende
å arten af de arbeten, för hvilka dagarfvoden skulle utgå, dessa
utfallit för ett färre antal dagar. Vid de utsyningsförrättningar i de
norra orterna, för hvilka dagarfvode utbetalades, hade i många fall de
ordinarie kronojägarne icke kunnat biträda, enär dessa utsyningar ofta
af assistenter utförts samtidigt med jägmästarnes kronoparksutsyningar,
vid hvilka den ordinarie kronojägaren utan ersättning nu biträdde.
Men oafsedt dessa förhållanden, hvilka haft en viss inverkan på aflöningens
storlek, funne styrelsen med hänsyn till de ökade anspråk,
som numera stäldes på kronojägarne, hvilkas pålitlighet, nit och duglighet
vore vigtiga faktorer för skogsförvaltningens framgång, den nuvarande
aflöningen vara alltför knappt tilltagen; och ansåge sig styrelsen
desto mindre nu kunna underlåta framlägga förslag till densammas
förhöjning, som en sådan vore påkallad ej allenast af omsorgen
om de nuvarande kronojägarnes nödtorftiga utkomst, utan äfven af omtanke
om personalens framtida rekrytering med dugligt folk.

Vid jemförelse med skogvaktares eller timmertummares i enskild
tjenst löneförmåner borde dock framhållas, att kronojägares fastare ställning
och deras peusionsrätt inverkade till förmån för statens tjenst och
att aflöningen derför kunde sättas något lägre för kronojägarne. Styrelsen
ansåge af denna anledning, att kronojägareaflöningen ej behöfde
ökas med så stort belopp, som skogstjenstemännen föreslagit, utan
borde ställas så, att en fast ökning af 200 kronor lades på tjenstgörings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

• 63

penningarne, hvarigenom vikaries anskaffande under tjenstledighet underlättades,
och att dagarfvoden ej allenast bibehölles. utan jemväl utsträcktes
derhän, att dessa arfvoden kunde utgöra skälig ersättning
för tjenstgöringeu utom hemtrakten, hvilken tjenstgöring företrädesvis
vore'' förenad med särskilda utgifter och af mera ansträngande beskaffenhet,
Styrelsen hölle nemligen före, att de kronojägare, som vore
anstälda i mycket begränsade och med boställe förenade bevakningstrakter
å kronoparkerna i landets sydliga delar, kunde vara ersatta
med nu utgående lön 400 kronor samt 300 kronor i tjenstgöringspenningar
eller i allt 700 kronor, hvaremot de, som under långa tider
måste å från hemmet aflägsna skogar biträda vid, leda eller utföra särskilda
arbeten, vore i behof af en särskild godtgöreise. 1 fråga
om sådan godtgöreise för tjenstgöring, som kräfde bortovaro från
hemvistet, hade förslag väckts derom, att reseersättning, ehuru till olika
belopp för skilda bevakningstrakter, skulle tillerkännas kronojägarne i
södra Sverige liksom de i de norra orterna anstälda, men då svårigheter
skulle uppstå att rätt afväga dessa ersättningar, och godtgöreise enligt
räkning af flera anledningar ej syntes lämplig, borde ersättningen fortfarande
utgå efter enkel dagberäkning för de tider, då efter jägmästarens
order kronojägaren tjenstgjorde utom hemtrakten. Kostnaderna
för fortskaffandet vid längre afstånd med häst blefve visserligen derigenom
ej direkt ersatta, men torde mera sällan förekomma. Äfven hade
blifvit ifrågasatt, att dagarfvoden skulle borttagas och ersättas med
ytterligare förhöjning i den fasta aflöningen, men derigenom ginge
förlorad den sporre, som otvifvelaktigt läge uti denna ersättning för
den besvärliga tjenstgöringeu utom hemtrakten, och en sådan ytterligare
förhöjning i den fasta aflöningen, om den ej blefve lika för alla,
hvilket vore obehöfligt, skulle blifva svår att bestämma med tillbörlig
noggrannhet efter tjenstgöringens större eller mindre beqvämlighet.
En befogad invändning mot grunden för dagarfvodens utgående enligt
hittills gällande bestämmelser kunde göras, den nemligen, att då dagarfvode
utbetalades allenast för arbete å under skogsstatens förvaltning
ej stående skogar, ehuru detta vore af alldeles enahanda beskaffenhet som
å skogar under skogstatens förvaltning, dessa senare kunde blifva sämre
vårdade eller åtminstone mindre besökta än de af förra slaget, samt
att å andra sidan i samma mån som kronojägarens tid upptoges med
den intensivare skötseln å större skogar, som stäldes under skogsstatens
förvaltning, minskades för honom möjligheten att intjena dagarfvoden.
Fastsloge man deremot den grunden, att dagarfvodet skulle vara en
ersättning för kostnader, utgifna för kosthållning och logis utom hem -

64 •

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

raet med mera, samt för den större ansträngning, som måste blifva
förenad med arbete på mera aflägsna skogar af begge slagen, syntes
alla invändningar mot denna traktamentsersättning böra bortfalla. Men
om det med traktamentsersättning afsedda syfte skulle vinnas, måste
densamma utgå jemväl för arbeten å kronoparker och andra under
skogsstatens förvaltning stälda skogar, allenast dessa vore belägna utom
kronojägarens hemtrakt, hvars omfattning naturligen måste till gränsen
bestämmas. Styrelsen hade utgått från den åsigten, att alla skogstrakter
inom 5 kilometer i rak sträckning från kronojägarens bostad skulle
hänföras till detta område, och det borde då ej möta någon svårighet
att bestämma, hvilka skogar eller skogstrakter folie inom eller utom
denna gräns, helst som afgörandet häraf underlättades af kartor. Det
borde tillkomma öfverjägmästaren i distriktet att efter kronojägareboställets
läge eller kronojägarens bostad inom bevakningstrakten utfärda
noggranna föreskrifter om hvilka skogar i sådant afseende skulle
räknas ligga inom gränsen; och någon ovisshet kunde sedermera derom
ej uppstå, såvida ej kronojägaren ombytte bostad, hvilken dock kunde
af styrelsen bestämmas, derest dess läge funnes vara olämpligt. Dagarfvodena
skulle dock ej utgå för andra förrättningar och arbeten, än
som af jägmästaren bestämdes uti skriftlig order på sätt nu skedde;
och kornme alltså annan tjenstgöring, såsom patrullering, icke att särskildt.
ersättas, ej heller nu utgående ersättning för förrättningar å utarrenderade
egendomar inom hemtrakten att utbetalas, hvaremot å andra
sidan ersättning, rättvisligen borde utgå för arbeten å äfven under skogsstatens
förvaltning stälda ecklesiastika skogar, hvarigenom boställshafvares
rätt ej komme att på något sätt beröras. Till många af de
på kronoparkerna i södra delarne af landet stationerade kronojägarne
kom.rne dagarfvodena efter detta förslag liksom tillförene sällan eller
aldrig att utgå, hvaremot full säkerhet vunnes derför, att för dem såväl
i södra som i norra delarne af landet, hvilka hade vidsträckta bevakningsområden
och ett större antal skogar på långa afstånd, dagarfvoden
komme att utgöra en skälig ersättning för deras arbete. Då en begränsning
af denna dock syntes nödvändig samt efter beräkning af de
tider, . hvilka vore lämpliga för skogsodiingsarbeten samt kunde vara
behöfliga för utsyning med flera arbeten, i hvilka kronojägare deltoge,
hade styrelsen ansett dagarnes antal, för hvilka arfvode utginge, böra
begränsas^ till 60 för hvarje kronojägare, så att dennes ersättning komme
att uppgå till högst 150 kronor, ehuru att döma efter förutvarande
förhållanden medelersättningen ej syntes komma att uppgå till mer
än högst 100 kronor, till följd hvaraf utgifterna för kronojägarnes

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 65

dagarfvoden, hvilka utginge från reservationsanslaget, ökades med högst

20,000 kronor.

Någon förhöjning i lön eller pension ansåge styrelsen deremot
icke vara behöflig, liksom styrelsen funne en förhöjning i aflöningen
medelst ålderstillägg vara mindre lämplig, enär förhöjningen vore lika
oumbärlig i kronojägarens yngre, verksammare år som under den mera
framskridna åldern.

Vid föredragning af domänstyrelsens omförmälda förslag till ändringar
i skogsstatens reglering, hvilka, enligt hvad statsrådsprotokollet
gifver vid handen, skulle erfordra en ökning i anslaget för skogsstaten
af 159,450 kronor, men möjliggöra en minskning af minst 13,000 kronor
i skogsväsendet^ reservationsanslag, har departementschefen till
protokollet anfört följande:

Att, ehuruväl icke mer än nio år förflutit sedan reglering af skogsstaten
senast egde rum, en icke obetydlig ökning i antalet af den förvaltande
och bevakande personal, som då å staten uppfördes, vore af
behofvet påkallad, syntes departementschefen vid öfvervägande af de
utaf domänstyrelsen anförda förhållanden icke gerna kunna vara tvifvel
underkastadt. Om ock, såsom sagdt, den tidrymd, inom hvilken detta
behof redan hunnit göra sig gällande, varit kort, borde å andra sidan
icke förgätas, att samma tidrymd äfven betecknats af en ökning af
statsskogarnes areal och en stegring i deras afkastning, hvartill föregående
perioder icke haft att uppvisa något motstycke och som gåfve
grundade förhoppningar derom, att skogsmedlen, som intill senaste
tider intagit ett jemförelsevis underordnadt rum bland statsverkets inkomster,
i en framtid komme att intaga ett bland de främsta.

Då departementschefen sådant oaktadt icke för närvarande ansåge
sig böra ingå i närmare pröfning af det utaf domänstyrelsen framlagda
förslaget till ändringar i skogsstatens reglering, berodde detta alltså
icke deraf, att han skulle underkänna vigten af de skäl, domänstyrelsen
anfört för behofvet af en ökning i skogspersonalens antal, lika litet
som han ville bestrida behöfligheten af en förbättring i kronojägarnes
lönevilkor. Men en omständighet förelåge, hvilken syntes departementschefen
böra föranleda någon kortare tids uppskof med frågans företagande
och slutliga afgörande. Kong], Maj:t hade nemligen den 16
oktober 1896 tillsatt eu komité med uppdrag att utreda frågan, hvilka
åtgärder lämpligen kunna vidtagas för vinnande af en tillfredsställande
vård af de enskilda skogarne; och hade Kongl. Maj:t tillika åt denna
komité uppdragit att behandla frågan angående statens skogsförvaltnings
medverkan för främjande af enskilde jordegares skogsvård. Det
Bih. till Biksd. Prot. 1898. å Samt. 1 Afd. 8 Häft. 9

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

vore visserligen ännu icke kändt, i hvilka förslag denna komités arbeten
kunde komma att utmynna, och följaktligen ej heller huruvida
enligt dessa förslag göromål i och för främjande under en eller annan
form af den enskilda skogsvården komme att åläggas statens skogspersonal
i sådan omfattning, att af denna orsak behof af ökad personal
till äfventyrs kunde uppstå, men i hvarje händelse syntes departementschefen
med ändringar i staten böra anstå, intill dess utom de af
domänstyrelsen berörda förhållanden äfven de på frågan inverkande,
som kunde härröra af nyssnämnda komitéarbete, förelåge till bedömande.

I sin ofvannämnda motion har herr von Stapelmohr, jemte erinran
om hvad till statsrådsprotokollet blifvit i ärendet meddelad t, anfört
följande.

Medgåfves det, att kronojägarnes begäran om löneförbättring hade
fullt fog för sig, så syntes frågan derom böra behandlas för sig och
icke sammankopplas med förslaget om bättre vård af enskildes skogar,
helst dessa båda angelägenheter ingalunda hade det. inre samband med
hvarandra, att den ena icke borde annorledes än i förening med den
andra afgöras. När komiténs förslag kunde inkomma till regeringen
och hvad det kunde komma att innebära, vore icke kändt, men det
torde man kunna förutsäga, att en så ömtålig och svårlöst fråga, som
den att på ett för den enskilde skogsegaren mer eller mindre betungande
sätt inskränka hans fria bestämmanderätt öfver skogen, eller
ålägga honom vissa förpligtelser för skogens skyddande, skulle gifva
uppslag till skiljaktiga åsigter och meningsbrytningar, som skulle tränga
tidpunkten för frågans lösning, åtminstone i hvad den vissa landsdelar
kunde vidkomma, längre framåt, än chefen för finansdepartementet,
som talat om endast en kortare tids uppskof, tycktes föreställa sig.

Om än afgörandet af skogsfrågan utfölle så, att statens skogspersonals
verksamhet deraf komme att i större eller mindre mån beröras,
kunde detta möjligen framkalla behof af ökning af kronojägarnes
antal, men skulle näppeligen, enligt motionärens åsigt, medföra en
minskning af krafven på kronojägarne eller af deras tjensteåliggandeu,
hvilka redan nu toge deras tid och krafter i fullt anspråk och således
borde berättiga dem till en deremot svarande godtgörelse. Förverkligandet
af löneförbättringen borde således icke undanskjutas till en
framtid, hvars begränsning blefve beroende af en från denna fråga fristående
omständighet, utan fordrade billigheten, att kronojägarnes väd -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

67

jande till högre myndighet om lindring i deras betryckta ställning snart
‘visades det tillmötesgående, som det rätteligen förtjenade.

Beloppet af de löneförmåner, som domänstyrelsen föreslagit för
en kronojägare, förefölle motionären ingalunda för högt i jemförelse med
hvad betjeningen inom andra grenar af statsförvaltningen åtnjöte samt
med hvad personer med den ordentlighet och duglighet, som af en
kronojägare fordrades, vanligen kunde sig betinga inom den enskilda
verksamheten, men då det kunde uppstå tvifvel, huruvida det af domänstyrelsen
förordade sätt för löneförbättringen kunde vara det bästa, eller,
om icke formen af ålderstillägg borde gifvas företräde, och i hvarje
fall regeringen borde uttala sig om grunderna för löneförbättringen,
ansåge motionären det icke vara lämpligt att nu draga den af domänstyrelsen
ifrågasatta löneregleringen under Riksdagens pröfning.

Då emellertid kronojägarnes ekonomiska ställning öfver hufvud
taget vore synnerligen ogynsam, vore det angeläget, att en stadigvarande
förbättring deraf finge inträda så snart sig göra läte, och att,
till dess så ske kunde, en tillfällig hjelp dem lemnades.

Beträffande härefter anslaget till statens skogsläroverk både, enligt
hvad i statsrådsprotokollet vidare meddelas, domänstyrelsen i förstnämnda
skrifvelse erinrat, hurusom Riksdagen, i sammanhang nied godkännande
år 1892 af föreslagen ny stat för skogsinstitutet, tillika med
anledning deraf att styrelsen ifrågasatt, att vid institutet borde, anordnas
speciella kurser för sådana ynglingar, hvilka önskade utbilda sig
till privata skogsförvaltare, uttalat sin fulla anslutning till denna uppfattning,
År 1893 hade Riksdagen, som ansåg önskvärdt, att dessa
kurser snarast möjligt toge sin början, beviljat ett extra anslag för år
1894 af 15,000 kronor för byggnadsarbeten och anskaffande af inventarier
vid institutet för att till förenämnda ändamål bereda utvidgning
af institutets undervisningslokaler, och i kungörelse den 30 december
1893 hade Kongl. Maj:t föreskrifvit de ändringar i gällande stadgar
för skogsläroverken, som erfordrades för inrättande af denna nya så
kallade ‘ lägre kurs, dervid bland annat uti § 4 bestämts, att kursen
skulle börja hvarje år den 15 juli och fortgå under ett och ett fjerdedels
år för att efter fullbordade praktiska öfningar afslutas den 15
oktober påföljande året. Sedan tillbyggnaderna vid institutet fullbordats,
hade denna undervisningskurs under sommaren 1894 tagit sin
början.

I skrifvelse till domänstyrelsen hade nu direktören för skogsinstitutet
anmält, dels att förberörda tillbyggnad föranledt ökade kost -

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

nåder för uppvärmning, underhåll och dylikt, äfvensom att den lägre
kursen orsakat höjda utgifter för instrument, skrif- och ritmaterial m. m.,
till följd hvaraf institutets anslag till expenser visat sig otillräckligt,
så att, trots den största sparsamhet, bristen vid 1897 års slut sannolikt
komme att uppgå till omkring 1,600 kronor, dels ock att, enär i den lägre
kursen årligen kunde påräknas sju elever, hvilka likasom de öfriga
eleverna deltoge i de praktiska öfningarna under två somrar, antalet
deltagare i dessa öfningar ökats med fjorton, hvilket naturligtvis föianledt
ökade kostnader för ersättning åt repetitörer, för elevernas
resor och för handtlangningen under öfningarna, till följd hvaraf äfven
anslaget till de praktiska öfningarna blifvit otillräckligt och årliga
bristen måst täckas genom bidrag från institutets elever; och hade
direktören på grund häraf hemstält om beredande af förhöjning i bestämda
anslaget för skogsinstitutet med tillsammans 2,800 kronor, deraf

1,000 kronor för expenser och 1,800 kronor för praktiska öfningar,
sålunda, att anslaget till expenser bestämdes till 3,500 kronor och anslaget
för praktiska öfningar till 5,000 kronor. Med anledning af
direktörens för skogsinstitutet berörda framställning hade domänstyrelsen
erinrat, hurusom genom kongl. bref den 3 juni 1892 angående de
för förvaltningen af statens domäner anvisade anslag m. m. staten för
skogsinstitutet faststälts att lända till efterrättelse från 1893 års början,
till ett sammanlagdt belopp af 23,200 kronor, deraf till expenser 2,500
kronor och till de praktiska öfningarna 3,200 kronor, hvarigenom någon
annan ändring icke skett i de förut för samma två ändamål utgående
anslag, än att en å annan anslagstitel uppkommande besparing af 200
kronor för år öfverflyttats till titeln »de praktiska öfningarna», till
hvilket ändamål sagda besparing i verkligheten blifvit använd allt ifrån
år 1890. Anledningen dertill, att i det af styrelsen år 1891 afgifna
förslag till ny stat för skogsinstitutet ingen effektiv förhöjning af dessa
anslag begärts, hade varit den, att något utarbetadt förslag till inrättande
af den lägre kursen då ej förelegat, och att erfarenhet saknats
om det blifvande elevantalet och deraf framkalladt behof af större eller
mindre ökning i anslaget. Efter nu vunnen erfarenhet hade det emellertid
befunnits, att anslaget måste ökas, derest läroverket skulle kunna
på tillfredsställande sätt lösa sina uppgifter, utan att dess elever betungades
med allt för stora ekonomiska uppoffringar.

Under det att första året, 1894, endast två elever fått inträde i
den lägre kursen, hade, enligt uppgifter från direktören, antagits nio
elever år 1895, sju år 1896 och fem år 1897, eller i medeltal för de
tre senaste åren sju. Att denna ökning i elevantal, hvilken, såsom

Statsutskottets • Utlåtande ''N:o 8.

69

direktören för skogsinstitutet äfven antydt, verkade dubbelt undei
sommarens praktiska öfningar, måste i förening med den betydliga
tillbyggnaden af lärosalar utöfva väsentligt inflytande på kostnaderna
lör ved, underhåll och undervisningsmaterial, läge i sakens natur, och
att anslaget för de praktiska öfningarna nu vore alldeles otillräckligt
syntes klarligen framgå af det förhållandet, att, enligt hvad räkenskaperna
utvisade, institutets ordinarie elever i högre och lägre kursen
fatt såsom bidrag till resor och uppehälle under dessa sjelfva tillskjuta
1,950 kronor år 1894, 4,675 kronor 76 öre år 1895 samt 6,472 kronor
77 öre år 1896.

På grund af hvad sålunda anförts, och då styrelsen icke haft
något annat att erinra vid de af direktören föreslagna förhöjningarna,
än att dessa, särskildt den i anslaget till de praktiska öfningarna, synts
styrelsen nästan knappt tillmätta, hade styrelsen, som i öfrigt icke
ifrågasatt någon ökning af ifrågavarande anslag, hems tält, att den ändring
i staten för skogsinstitutet, som af direktören föreslagits, måtte
bifallas.

Då genom hvad till stöd för den begärda anslagsförhöjningen
anförts behofvet af samma förhöjning syntes departementschefen vara
(ill fullo ådagalagdt, har han ansett sig böra förorda, att, med godkännande
af den ändring i skogsinstitutets stat, att anslaget till expenser
ökades till 3,500 kronor och anslaget till de praktiska öfningarna
till 5,000 kronor, anslaget för statens skogsläroverk, nu 47,700 kronor,
måtte höjas med 2,800 kronor till 50,500 kronor.

Vidkommande slutligen reservationsanslaget till kronoskogarnesförvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet hade domänstyrelsen,
enligt hvad af statsrådsprotokollet vidare inhemtås, erinrat, att från
och med år 1895, då detta anslag, hufvudsakligen med hänsyn till den
nya väglagen, höjts med 128,000 kronor, detsamma till år 1898 utgått
med oförändrad t ’ belopp, 559,092 kronor, men för sistnämnda år höjts
med ytterligare 15,000 kronor till 574,092 kronor.

Emellertid hade af naturliga skäl — betydande ökning af kronoparker
genom afvittring och inköp in. m. äfvensom, och detta ej minst,
till följd af stigande virkesvärde yppade tillfällen till en intensivare
skogsskötsel och en med ökade skogsinkomster följande omsorg om
sankmarkers tillgodogörande genom torrläggning ej blott i södra och
mellersta delarne af landet, utan äfven i Norrland — utgifterna, frånsedt
dem för vägskatten, under senare åren ökats i betydligt högre
mån än anslaget, så att exempelvis kostnaderna endast för afverkning

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 8

och virkestransport, åtgärder för skogsåterväxt och skogsvård, anläggning
och underhåll af vägar samt rågångsrensning och hägnader, hvilka
för statens skogar år 1890 uppgått till, i jemna kronor, 109,383 kronor,
år 1895 stigit till 168,408 kronor och år 1896 till 207,634 kronor
samt för år 1897 beräknats till 213,000 kronor, under det att samtliga
utgifter från detta anslag belöpt sig till 355,635 kronor år 1890, mot
476,091 kronor år 1895 och 601,508 kronor år 1896, samt för år 1897
beräknats till 685,925 kronor. Att dessa utgifter kunnat bestridas,
oaktadt desamma för åren 1896 och 1897 öfverstege de för motsvarande
år beviljade anslag, hade sin grund deruti, att förenämnda hufvudsakligen
för betalning af blifvande vägskatt för kronoparker från och med
år 1895 beviljade förhöjning i anslaget icke under de första åren, då
väglagens tillämpning på många orter fördröjdes, för sagda ändamål
tagits i fullt anspråk, samt att till följd deraf å anslaget uppkommit
reservationer, hvilka vid 1895 års slut utgjort i jemnadt belopp 224,547
kronor. Med hänsyn härtill hade domänstyrelsen vid afgifvande af sitt
statförslag den 29 september 1896, då ställningen vid 1896 års slut
ej kunnat förutses, funnit sig sakna anledning att begära ytterligare
väsentlig förhöjning i anslaget.

Emellertid utvisade nu 1896 års bokslut, att reservationerna nedgått
till 189,567 kronor; och under förutsättning att utgifterna för år
1897 uppginge till de beräknade och af Kongl. Maj:t dels vid fastställande
af styrelsens generalförslag, dels genom särskilda kongl. bref
anvisade 685,925 kronor, komme reservationerna, med inberäkning af
anslaget tillfallande uppbörd, 7,500 kronor, att vid 1898 års början
utgöra endast omkring 70,200 kronor, hvaraf dock omkring 20,100
kronor redan för vissa ändamål disponerats, ehuru ej utbetalts, så att
blott omkring 50,100 kronor deraf blefve i verkligheten disponibla,
hvilka, tillsammans med anslaget för år 1898, komme att bilda en för
detta år disponibel tillgång af omkring 624,200 kronor.

Å andra sidan utvisade de från skogstjenstemännen inkomna förvaltningsförslag
för år 1898 en så betydlig stegring af kostnaderna för
statsskogarne, i synnerhet hvad anginge skatter och onera samt kostnader
för sådana produktiva, skogsinkomsterna likasom ock statsskogarnes
värde höjande arbeten som afverkning och virkestransport, skogsodling
och andra åtgärder för skogsåterväxten äfvensom dikning, att,
om dessa behof skulle tillgodoses, skulle för år 1898 från nu ifrågavarande
anslag erfordras omkring 744,000 kronor eller omkring 120,000
kronor utöfver förenämnda tillgång.

Då statens inkomst från skogarne numera och särskildt under de

71

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

senare åren högst väsentligt ökats — de komme sannolikt att för år
1897 upp°-å till mer än 5,000,000 kronor, under det att de exempelvis
för år 1898 utgjort blott 2,903,915 kronor 40 öre — hölle styrelsen
före att dermed äfven måste följa en stegrad intensitet i sjelfva skogsförvaltningen,
så att afkastningens uthållighet och fortsatta ökning befordrades;''
och då stegring i behofven äfven för år 1899 vore att förvänta,
ansåge styrelsen, att — oafsedt- den verkan, som på detta anslag
kunde komma att utölvas af de utaf styrelsen föreslagna ändringar i
kronojägarnes antal och aflöningssätt samt ökning af skogstjenstemännens
antal — sistnämnda års utgifter från anslaget måste beräknas till
omkring 795,000 kronor, hvarifrån dock borde afdragas den besparing
i reservationsanslaget, omkring 13,000 kronor, som af nyssnämnda förslags
antagande skulle föranledas.

Åberopande de skäl, hvilka nu blifvit anförda, hade styielsen
hemstält, att ifrågavarande anslag måtte, med iakttagen jemkning för
slutsummans afrundande, höjas med 207,650 kronor till 781,742 kionoi.

Härvid hade styrelsen förklarat sig utgå från den förutsättningen,
att, för fyllande af förenämnda brist i 1898 års tillgångar å detta anslag,
kunde beredas ett extra anslag till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet, då styrelsen antagit,
att det icke skulle befinnas lämpligt att, på sätt styrelsen likväl alternativt
hemstält, det ifrågavarande tillfälliga tillskottet, som borde förskjutas
under år 1898, upptoges i det ordinarie reservationsanslaget
för år 1899. Styrelsen hade derför hemstält, att för användning under
år 1898 måtte äskas ett extra anslag för ifrågavarande ändamål å

120,000 kronor eller, om detta skulle mötas af formella hindei, att anslaget
måtte äskas för år 1899, men att beloppet måtte få af tillgängliga
skogsmedel förskjutas under år 1898 för att påföljande året af anslaget
ersättas.

För egen del har departementschefen, vidkommande först domanstyrelsens
framställning om beredande af medel för täckande af beräknad
brist å reservationsanslaget för» ar 1898, meddelat, att Kongl.
Maj:t den 3 december 1897 faststält af domänstyrelsen uppgjordt generalförslag
öfver användandet af nämnda anslag. Det sålunda faststälda
o-en eraiför slaget slutade å ett belopp af 629,023 kronor, motsvarande
summan af 1898 års anslag och beloppet af de vid 1897 års slut påräkneliga
reservationerna, men hade i detta generalförslag icke upptagits
kostnaderna för åtskilliga arbeteD, hvilka visserligen i och för
sig ansetts oundgängliga, men icke förekomme till utförande förr än

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

längre fram på året. Kostnaderna för dessa arbeten hade af domänstyrelsen
på grund af de från skogstjenstemännen inkomna förval tningsförslag
beräknats till 120,000 kronor. I hvilken mån samtliga i sagda
förvaltningsförslag upptagna kostnader vore af beskaffenhet att böra
fastställas till utgående, komme att utgöra föremål för framtida pröfning
af Kongl. Maj:t, men otvifvelaktigt vore, att å anslaget komme att
saknas tillgång till bestridande af kostnader, till hvilka för det behöriga
handhafvandet af vården om kronans skogar blefve nödvändigt att bereda
tillgång. Då reservationsanslaget till kronoskogarnes förvaltning
och befrämjande af skogsväsendet i allmänhet utginge direkt af skogsmedlen,
innan dessa inlevererades till statskontoret, och det för år
1898 bristande beloppet alltså skulle, om reservationsanslaget dertill
lemnat tillgång, hafva utgått af sagda års skogsmedel, syntes icke behöfligt
att, för täckande af bristen, af Riksdagen begära ett särskildt
anslag under den ena eller andra formen, utan ansåge departementschefen
Riksdagens medgifvande böra äskas dertill, att till bestridande
af de kostnader för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet, till hvilka det för år 1898för berörda ändamål anvisade
reservationsanslag icke lemnade tillgång, finge efter Kongl. Maj:ts
bemyndigande af domänstyrelsen under år 1898 förskjutas ett belopp
af högst 120,000 kronor, att af samma års skogsmedel ersättas.

Hvad dernäst beträffade beloppet af reservationsanslaget för år
1899, vore det, på sätt ofta tillförene blifvit framhållet, uppenbart, att
den alltjemt fortgående utvecklingen, så väl extensivt som intensivt,
af statens skogshushållning, en utveckling, som äfven toge sig uttryck
i en betydande stegring i afkastningen af statsskogarne, äfven måste
betinga ökade utgifter för skogsförvaltningen. Den betydliga brist,
som beräknats uppstå å ifrågavarande anslag för år 1898, utvisade
otvetydigt, att anslagets belopp under nuvarande förhållanden vore
otillräckligt och att en afsevärd förhöjning deraf måste ega rum, om
det skulle kunna fylla sitt ändamål. Mot den af domänstyrelsen ifrågasatta
förhöjningens belopp, 207,650 kronor, hade departementschefen
icke annat att erinra, än att, då han ansett sig icke kunna för närvarande
tillstyrka Kongl. Maj:t att lios Riksdagen göra framställning
om anvisande af erforderliga medel för genomförande af den ökning af
den ordinarie skogspersonalen och förbättring af kronojägarnes aflöningsvilkor,
som af domänstyrelsen föreslagits, nyssberörda af styrelsen beräknade
besparing å 13,000 kronor, som skulle blifva en följd af antagandet
af styrelsens omförmälda förslag, bortfölle, så att beloppet,
207,650 kronor, måste höjas med 13,000 kronor till 220,650 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8. 78

.ft \ , -- ■.*, ‘ #

Kongl. Maj:ts förevarande framställning angående anslagstiteln
»skogsväsendet» har ej gifvit anledning till någon erinran från utskottets
sida.

Hvad deremot angår herr von Stapelmohrs ifrågavarande motion,
har utskottet visserligen funnit kronojägarnes lönevilkor åtminstone i
vissa fall vara väl knappt tillmätta och i någon mån tarfva en förbättring,
men enär, på sätt departementschefen till statsrådsprotokollet uttalat,
med ändringar i skogsstaten synes böra anstå, till dess den år
1896 tillsatta skogskomitén afgifvit sitt utlåtande i hithörande frågor,
och i allt fall af hvad till nämnda protokoll vidare anförts framgår,
att förslag i förevarande ämne är att från Kongl. Maj:t emotse, utan
att åtgärder varda genom uttalande från Riksdagens sida påkallade,
har utskottet icke ansett sig kunna biträda motionärens förslag vare
sig om beviljande af anslag för tillfällig förbättring af de ordinarie
kronojägarnes lönevilkor eller om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
om förslag till ny reglering af deras aflöningsförmåner.

Utskottet hemställer alltså:

I. att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts
förevarande framställning, må

a) dels minska det bestämda anslaget för skogsstaten
med 1,100 kronor från 447,208 kronor till
446,108 kronor;

dels, med godkännande af den ändring i skogsinstitutets
stat, att anslaget till expenser ökas till
3,500 kronor och anslaget till de praktiska öfningarna
till 5,000 kronor, höja det bestämda anslaget för statens
skogsläroverk med 2,800 kronor från 47,700 kronor
till 50,500 kronor;

dels oclc höja reservationsanslaget till kronoskogarues
förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet med 220,650 kronor från 574,092
kronor till 794,742 kronor;

så att anslaget till skogväsendet erhåller följande
uppställning:

bestämdt anslag:

för skogsstaten......... kr. 446,108: —

„ statens skogsläroverk
..................... „ 50,500: — kr, 496,608: —

Transport kr. 496,608: —-

Bih. till Eilcsd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afä. 8 Raft. 10

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag
för kontrollen
vid enskilda
banker och
kreditanstalter.

[5.]

Transport kr. 496,608: —

förslagsanslag:

till ålderstillägg åt skogsstaten och

skogsinstitutets lärarepersonal ...... kr. 84,400: —

reservationsanslag:

till enskilda skogs undervisningen

... kr. 4,800: —

„ kronoskogarnes
förvaltning och befrämjande
af skogsväsendet
i allmänhet.
.......................... „ 794,742: — „ 799,542: -

summa kr. 1,380,550: —

hvarigenom det nuvarande anslaget till skogsväsendet
i dess helhet skulle ökas med 222,350 kronor; och
b) medgifva, att, till bestridande af de kostnader
för kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af
skogsväsendet i allmänhet, till hvilka det för år 1898
för berörda ändamål anvisade reservationsanslag icke
lemnar tillgång, må efter Kongl. Maj:ts bemyndigande
af domänstyrelsen under år 1898 förskjutas ett belopp
af högst 120,000 kronor att af samma års skogsmedel
ersättas; samt

II. att herr von Stapelmohrs ifrågavarande motion
icke må till någon Riksdagens åtgärd föranleda.

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter.

5:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att öka förslagsanslaget
lör kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter å högst 15,000
kronor med 10,000 kronor eller till högst 25,000 kronor, deraf 7,000
kronor att användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnades att inom
finansdepartementet biträda med berörda kontroll och med handläggning
af ärenden rörande enskilda banker och kreditanstalter, och

75

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

18,000 kronor att användas till arfvoden åt ombud vid sådana inrätt ningarTiii

statsrådsprotokollet har departementschefen i förevarande ärende
erinrat, hurusom i riksstaten vore för kontrollen vid enskilda banker
och kreditanstalter uppför dt ett förslagsanslag af högst 15,000 kronor
deraf enligt beslut af 1897 års Riksdag 7,000 kronor vore afsedda att
användas till arfvoden åt dem, hvilka förordnades att inom finansdepartementet
biträda med berörda kontroll och med handläggning af ärenden
rörande enskilda banker och kredit anstalter, och 8,000 kronor att användas
till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar.

Då Kongl. Maj:t vid meddelande af oktroj för enskilda sedelutgifvande
banker ålagt hvarje sådan bank att godtgöra kostnaden för
det ombud, Kongl. Maj:ts befallningshafvande egde hos banken anställa,
uto-in^e enligt hvad departementschefen meddelat, af förevarande anslag
endast arfvoden åt ombuden hos Sårig» enskilda bankinrättmngar e er
aktiebankerna. Dessa arfvoden hade utgått med resp. 200, 300 eller
400 kronor, allt efter hvarje särskild banks storlek 0

Berörda anslagsbelopp ansåges emellertid för nästkommande ar
blifva otillräckligt för bestridande af de utgifter, som vore afsedda att
derifrån utgå. Genom kongl. brefvet den 31 december 1897 både a
nämnda anslag för år 1898 anvisats arfvoden till sammanlagdt belopp
af 8 000 kronor; och vore sålunda den del af anslaget, som vore afsedd
för den lokala bankkontrollen, redan nu för innevarande år till hela sitt

bel°PPjemlikt derom i lagen för Sveriges riksbank den 12 maj 1897
meddelade bestämmelser komme med utgången af år 1903 cte enskilda
bankernas rätt att utgifva egna sedlar att upphöra; och egde från början
af år 1899 enskild bank, som afstått från sm sedelutgifnmgsratt, att,
äfven om den ombildades till bankaktiebolag, hos riksbanken åtnjuta
vissa förmåner i fråga om erhållande af kassakreditiv och rediskontermg
af vexlar. Då sannolikt vore, att till följd af nyssberörda bestämmelser
ett större eller mindre antal af de nuvarande tjugusju enskilda sedelutgifvande
bankerna komme att efter innevarande års utgång afstå från
sin sedelutgifningsrätt och i sammanhang dermed ombilda sig till bankaktiebolag,
blefve en förhöjning uti ifrågavarande anslag erforderlig, oi
att medel skulle finnas tillgängliga till arfvoden åt allmänna ombud vid
sålunda nybildade aktiebanker. Med afseende å antalet och storleken
af de .aktiebanker, hvilka sålunda kunde tillkomma, och då några medel
äfven borde finnas att disponera till arfvoden åt allmänna ombud vid
aktiebanker, som eljest kunde uppstå, syntes departementschefen för -

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Uo 3 ''!• !>o • ;! j(f * fta- cu-.Yrti-, ■ ■■ n. -: !;f)d

höjningen af ifrågavarande anslag icke böra bestämmas till lägre belopp
än 10,000 kronor.

Utskottet har funnit ådagalagdt, att den väntade ökningen i aktiebankernas
antal påkallar en förhöjning af anslaget till arfvoden åt ombud
vid enskilda banker och kreditanstalter, och får alltså utskottet,
som förutsätter, att höjningen i berörda anslag icke må föranleda någon
ändring af grunderna för beräkningen af de särskilda ombudens arfvoden,
hemställa,

att Riksdagen må öka förslagsanslaget för kontrollen
vid enskilda banker och kreditanstalter å högst

15,000 kronor med 10,000 kronor eller till högst 25,000
kronor, deraf 7,000 kronor att användas till arfvoden
åt dem, hvilka förordnas att inom finansdepartementet
biträda med berörda kontroll och med handläggning
af ärenden rörande enskilda banker och kreditanstalter,
och 18,000 kronor att användas till arfvoden åt ombud
vid sådana inrättningar.

Öfriga ordinarie anslag.

Ang. öfriga
ordinarie
anslag.

6:o) I fråga om öfriga ordinarie anslag under sjunde hufvudtiteln
är icke någon förändring af Kongl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet får hos Riksdagen hemställa,

att samtliga, här ofvan icke särskildt omförmälda,
i nu gällande riksstat uppförda ordinarie anslag å
sjunde hufvudtiteln må i riksstaten för år 1899 uppföras
till oförändrade belopp.

Extra anslag.

Med anledning af de för tillfälliga behof, hänförliga till sjunde
hufvudtiteln, gjorda framställningar, hvilka icke redan här ofvan blifvit
af utskottet till behandling upptagna, får utskottet afgifva följande yttranden
och förslag.

Statsutskottets Utlåtande 1V:o 8.

77

Arfvode för ers byråassistent å finansdepartementets bankbyrå.

7:o) På grund af Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning hemställer
utskottet,

att Riksdagen må, till beredande af arfvode för
en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå, på
extra stat för år 1899 anvisa ett belopp af 4,000 kronor.

Ordnande och registrerande af vissa handlingar i kammararkivet.

8:o) Kongl. Maj:t bär föreslagit Riksdagen att, för ordnande och
registrerande, företrädesvis af ännu oordnade delar, af kammararkivets
handlingar, bevilja ett extra anslag af 15,000 kronor, att utgå under
tre år, samt deraf för år 1899 anvisa 5,000 kronor.

Beträffande detta ärende har departementschefen till statsrådsprotokollet
meddelat, att kammarkollegium i skrifvelse till Kongl. Maj:t
den 22 januari 1897 hemstält, att för påbörjande af arbetet med ordnande
af handlingarne i kammararkivet Kongl. Maj:t måtte för en tid af ett
år af tillgängliga medel till en biträdande arkivarie i kammararkivet
anvisa ett belopp, motsvarande tjenstgöringspenningarne för arkivarien,
eller 1,500 kronor; och hade Kongl. Maj:t vid ärendets föredragning
den 29 i samma månad med bifall till kammarkollegi framställning
anbefalt statskontoret att för omförmälda ändamål till kollegium, i mån
af reqvisition, från sjunde hufvudtitelns anslag till extra utgifter utbetala
berörda belopp.

Vidare hade, enligt hvad departementschefen erinrat, i anledning
af en inom Riksdagen väckt motion, 1897 års Riksdag, till ordnande
och registrerande företrädesvis af ännu oordnade delar af kammararkivets
handlingar, på extra stat för år 1898 anvisat ett belopp af
5,000 kronor att ställas till kammarkollegii disposition mot den redovisning
och kontroll, som Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt föreskrifva.

Sedan Kongl. Maj:t den 28 maj 1897 anbefalt kammarkollegium
att till Kongl. Maj:t inkomma med utlåtande i fråga om användningen
af berörda anslag, hade kollegium i skrifvelse till Kongl. Maj:t den 8
sistlidne oktober, med öfverlemnande af infordradt yttrande från tillförordnade
kammararkivarien, afgifvit utlåtande i omförmälda afseende.

I sitt berörda yttrande hade t. f. kammararkivarien anfört, bland

Ang. anslag
till arfvode
för en byräassistent
å
finansdeparte
mentets bankbyrå.

[6-]

Ang. anslag
till ordnande
och registrerande
af vissa
handlingar i
kammararkivet.

[7-]

78

Statsutskottets Utlåtande !S!:o 8.

annat, att af de personer, hvilka från och med den 19 februari 1897
bestridt biträdande arki var iebefattningen i kammararkivet, sammanlagdt
336 bundtar, innehållande lösa blad och handlingar, blifvit preliminärt
genomgångna och efter innehållets beskaffenhet ordnade och fördelade i
hufvudgrupper. Den närmaste hufvuduppgiften vid arkivets fortsatta
ordnande syntes vara att fullfölja och afsluta arbetet med de lösa aktstyckenas
första genomgående och fördelning i hufvudgrupper efter
innehållet, hvilket på grund af den erfarenhet, som rörande dylikt arbete
under nästlidet år vunnits, antoges kunna, med en beräknad arbetstid
af fyra timmar dagligen, utföras under loppet af ett år af tre dertill
lämpliga personer. Innan handlingarna sedermera kunde blifva använd -bara för arkivets undersökningar eller för forskning, återstode dock
hufvudgruppernas fördelning i kronologiskt ordnade serier och dessas
registrerande. Den tid, inom hvilken detta arbete kunde hinna fullständigt
utföras, läte sig ej ännu med säkerhet beräkna, men med sannolikhet
kunde antagas, att, om samma arbetskrafter, som deltagit i de
oordnade arkivaliernas fördelning i hufvudgrupper, kunde för arbetets
fullföljande i lika mån under ytterligare tre år påräknas, endast en del
registreringsarbete sedermera borde återstå. Detta sistnämnda arbete
syntes under den närmaste tiden derefter kunna hinna fullbordas af
arkivets ordinarie personal, möjligen med någon tillfällig hjelp i och
för renskrifningsarbete.

Kammarkollegium, som i likhet med t. f. kammararkivarien ansett,
att vid arkivets fortsatta ordnande den närmaste hufvuduppgiften
borde vara ett fullföljande och afslutande af arbetet med de lösa aktstyckenas
första genomgående och fördelning i hufvudgrupper efter innehållet,
hvilket arbete synts kollegium kunna, på sätt t. f. arkivarien
antagit, af dertill lämpliga personer med en sammanlagd daglig arbetstid
af omkring tolf timmar verkställas intill slutet af år 1898, hade för
egen del hemstält, att af det utaf Riksdagen för år 1898 anvisade extra
anslag 3,500 kronor måtte användas till aflöning åt en af Ivongl.
Maj:t efter förslag af kollegium förordnad biträdande arkivarie i kammararkivet,
hvilken mera oafbrutet finge egna sin tid åt arbetets ledning
och utförande, samt återstående 1,500 kronor ställas till kollegii
disposition att efter för handen varande omständigheter användas till
nödig hjelp åt den biträdande arkivarien.

Derjemte hade kollegium erinrat, att innan handlingarne sedermera
kunde blifva för arkivets undersökningar eller för forskning användbara,
återstode, på sätt t, f. arkivarien anfört, hufvudgruppernas
fördelning i kronologiskt ordnade serier och dessas registrering, hvilket,

79

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

med beräkning af samma arbetskrafter som under år 1898, ej syntes
kunna medhinnas på kortare tid än tre år; och både kollegium fördenskull
på grund af hvad t. f. kammararkivarien anfört och med hänsyn
till nödvändigheten, att arkivets handlingar inom den närmaste framtiden
blefvo ordnade och registrerade, hemstält, att Kongl. Maj :t tacktes
till Riksdagen aflåta proposition derom, att Riksdagen for hvart och ett
af åren 1899, 1900 och 1901 ville för ordnande och registrerande af
kammararkivets handlingar bevilja ett belopp af 5,000 kronor under
enahanda vilkor, som fogats vid det af 1897 års Riksdag for samma ändamål
beviljade anslag å 5,000 kronor. ..

Vid föredragning den 10 december 1897 af kammarkollegii omförmälda
skrifvelse hade emellertid Kongl. Maj:t, som ansett, att en
större arbetsprodukt borde vara att förvänta genom det ifrågavarande
arbetets fördelning på flera händer, än kollegium med sitt förslag till
anslagets fördelning afsett, funnit godt anbefalla kollegium att afgifva

förnyadt yttrande i ärendet. , ,. c „

Det sålunda infordrade yttrandet hade först helt nyligen från kammarkollegium
inkommit, och departementschefen vore derför icke ännu
i tillfälle att afgifva förslag till fördelning af ofvanberorda af Riksdagen
för innevarande år anvisade anslag. Huru an arbetet med ordnandet af
handlingarne i kammararkivet komme att fördelas, kunde redan nu med
visshet förutses, att för arbetets fullbordande komme att åtgå en tid af
ytterligare tre år; och då ett årligt anslag under nämnda tre ar af
5 000 kronor icke vore större, än som för ändamalet kiafdes, hemstalde
departementschefen, som ansåge det vara af synnerlig vigt att arbetet
med arkivhandlingarnes ordnande måtte kunna oafbrutet fortgå, att
Kongl. Maj:t måtte till Riksdagen aflåta proposition i amnet.

Utskottet, som anser önskvärdt, att det ifrågavarande arbetet, pa
sätt Kongl. Makt vid aflåtande af sin förnyade remiss i ärendet till
kammarkollegium uttalat, må blifva fördeladt på flera hander, an kammarkollegium
i sin omförmälda skrifvelse den 8 oktober 1897 forutsatt,
har icke funnit anledning till erinran emot hvad Kongl Maj.t, med bifall
till departementschefens hemställan, i förevarande hänseende föreslagit,
och hemställer alltså,

att Riksdagen må, för ordnande och registrerande,
företrädesvis af ännu oordnade delar, af kammararkivets
handlingar, bevilja ett extra anslag af 15,000

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. ersättning
för af
statskontoret
gjorda förskott.

[8.]

kronor, att utgå under tre år, samt deraf för år 1899
anvisa 5,000 kronor, att ställas till kammarkollegii disposition
mot den redovisning och. kontroll, som Kongl.
Maj:t kan finna lämpligt föreskrifva.

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott.

9:o) Af statsrådsprotokollet inliemtas, att de af statskontoret förskottsvis
bestridda utgifter, som tillhöra sjunde hufvudtiteln och böra
till ersättning hos Riksdagen anmälas, enligt uppgifter från statskontoret
äro:

till godtgörande af kostnader för uppmätning och kartläggning af samt
verkställande af andra landtmäteriförrättningar å åtskilliga kronans

domäner ............................................................... kronor 15,097: 5 6

,, godtgörande af kostnad för fördelning af mantal
och egor till förra korporalsbostället \ mantal
Sälelund med jordlägenheterna Liane och Säiebråten
i Hede socken af Göteborgs och Bohus

län.............................................................................. „ 1,529: 18

,, ersättning till vissa boställshafvare och kronoarrendatorer
för saknad afkomst af exproprierad
jord ................................................................ „ 545: 14

„ godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i Hjelmarens och Qvisma -

rens sänkning

ersättning för till
der å

gna -

godtgörande af kostnader för vissa kronoegendomars
deltagande i andra vattenaflednings företag

.....................................................................

ersättning för öfverbyggnad å indragna boställen
statsverket afträdda

indragna boställen ..................

godtgörande af förskjuten husröteersättning åt tillträdande
arrendatorn af förra fänriksb ostället
1 mantal Holma n:o 1 Ofvergården i Herre stads

socken af Göteborgs och Bohus län......

godtgörande af arrendatorn af indragna kompanichefsbostället
1 mantal Holm i Stora Tuna
socken af Kopparbergs län tillerkändt bidrag

ii

3,398: 09

10,878: 04
116,612: os

3,396: —

2,232: 49

transport kronor 153,688: 5 8.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

81

7?

transport kronor

till afhjelpande af inträffad skada å bostället

tillhörande byggnader......................................... „

till godtgörande af skifteskostnader, belöpande å förra
fänriksbostället f mantal Hamre n:o 5 i Forssa

socken af Gefleborgs län.................................... „

„ ersättning åt egare af skattefrälsehemman, hvilkas

räntor icke blifvit af statsverket inlösta ......... „

„ byggnadsersättningar enligt kongl. brefven den
29 maj 1891 åt sexton skogstorpare å krono parker

i Norrbottens län ................................... ,,

,, godtgörande af underhållsarbeten å Tranebergs,

Nockeby och Drottningholms broar ................

„ arfvoden åt allmänna ombud vid tre bankaktiebolag
........................................................................

„ kostnader för upprättande af förslag till förändrade
bestämmelser angående bevillningsafgifter
af utländingar för konserter eller dramatiska
och andra föreställningar ..................

„ kostnader för kommissionen för utredning af
frågan om den framtida dispositionen af Torneå

elfs regula laxfiske ...............................................

„ kostnader för de svenska ombuden vid förhandlingar
med ombud från Norge i fråga om förslag
till nya bestämmelser rörande Sveriges
och Norges ömsesidiga handels- och sjöfarts förhållanden

...............................................................

„ kostnader för utarbetande af en sammanfattning
af uppgifter rörande statstjensters förening med
andra tjenstebefattningar.......

ii

153,688: 58
300: —

553: 47
11,235: 90

8,000: —

8,250:

325: —

2,361: 8 1

16,592: 48
*

16,569: 9 9
1,717: 25

eller tillhopa kronor 219,594: 4 8.

Beträffande omförmälda förskott för arfvoden åt allmänna ombud
vid tre bankaktiebolag har departementschefen erinrat, att detsamma
påkallats deraf, att, då berörda arfvoden den 27 november 1896 och
den 20 augusti 1897 skolat anvisas, tillgång härtill icke förefunnits å
den del af det för året anvisade anslag för kontrollen vid enskilda banker
och kreditanstalter, som enligt Riksdagens beslut varit afsedd att användas
till arfvoden åt ombud vid sådana inrättningar.

Till gäldande af ofvannämnda förskott, 219,594 kronor 48 öre, har
Bill. till Riksd. Prot. 1898. 4 Samt. 7 Afä. 8 Eiift. 11

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag
till förstärkning
af arbets •
krafterna hos
kammarrätten.

[9, 10]

Kongl. Maj:t, enligt departementschefens hemställan, föreslagit Riksdagen
att å extra stat för år 1899 anvisa ett motsvarande belopp, som för
undvikande af öretal i riksstaten, torde utföras med 219,595 kronor.

Utskottet har i anledning af det af departementschefen särskild!
omförmälda öfverskridande af anslaget för kontrollen vid enskilda banker
och kreditanstalter velat erinra, att berörda anslag jemväl i riksstaterna
för åren 1896 och 1897 varit upptaget såsom »förslagsanslag, högst»
och sålunda till följd af sin natur icke bort, såsom nu egt rum, öfverskridas.
Då emellertid utskottet är förvissadt derom, att sådana anordningar
hädanefter komma att vidtagas, att öfverskridande af samma
anslag för framtiden må undvikas, samt öfriga delar af Kongl. Maj:ts
förslag icke gifvit anledning till erinran, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Förstärkning af arbetskrafterna hos kammarrätten.

10:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1899 uppföra dels till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd ett
belopp af 12,800 kronor, dels till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar
och renskrifning skostnad i kammarrätten 4,700 kronor eller tillsammans
17,500 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen i förevarande
ärende anfört, bland annat, att, sedan 1897 års Riksdag, i anledning
af en från Kongl. Maj:t inkommen framställning om anslag till förstärkning
af kammarrättens arbetskrafter, på extra stat för år 1898
uppfört dels till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd ett belopp af
12,800 kronor, dels till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och
renskrifningskostnad 4,700 kronor eller tillsammans 17,500 kronor,
Kongl. Maj:t, efter att hafva infordrat kammarrättens yttrande i fråga
om användningen af de sålunda å extra stat för år 1898 för kammarrätten
anvisade anslag, den 5 november 1897 i enlighet med kammarrättens
hemställan dels förordnat, att kammarrätten under år 1898
skulle erhålla biträde af fyra adjungerade ledamöter, deraf två, hvilka
utan hinder af bestämmelserna i den för kammarrätten gällande instruktion
skulle ega samma tjenstgöringsskyldighet och befogenhet som
kammarrättsråd, under hela året och två under tiden från och med den

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

83

1 februari till och med den 15 juni samt från och med den 16 september
till och med den 31 december, dels ock medgifvit, att af anslaget till
arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd finge i ersättning för ofvauberörda
tjenstgöring utgå till den ene af de för hela år 1898 förordnade
adjungerade ledamöterna, hvilken vore notarie i embetsverket och
hade att till sin vikarie afstå de till notarietjensten hörande tjenstgöringspenningar,
2,250 kronor och till den andre 4,550 kronor samt
till de två öfriga adjungerade ledamöterna sammanlagdt 3,000 kronor
för hvardera af vår- och höstsessionen, att månadsvis till vederbörande
utbetalas, äfvensom att af anslaget till arfvoden åt extra biträden m. m.
finge disponeras 3,600 kronor till arfvoden åt fyra amanuenser,
700 kronor till ersättande af renskrifningskostnad och 400 kronor till
flitpenningar; och har departementschefen funnit tillfällig ökning i
arbetskrafterna i kammarrätten äfven för år 1899 vara af oafvisligt
behof påkallad.

På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1899
uppföra

a) till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd
ett belopp af 12,800 kronor, samt

b) till arfvoden åt extra biträden, flitpenningar
och renskrifningskostnad i kammarrätten 4,700 kronor;

eller tillsammans 17,500 kronor.

Anläggning af telefonledningar.

ll:o) Sedan uästlidet års Riksdag, med bifall till en af Kongl.
Maj:t gjord framställning, för anläggning af telefonledningar från Svinesund
till Malmö, från Stockholm till Göteborg, från Stockholm, till
Malmö, från Hernösand till Piteå och från Haparanda till Pajala beviljat
ett extra anslag af 1,091,000 kronor, att utgå under tre år, och deraf
för år 1898 anvisat 395,000 kronor, har Kongl. Maj:t nu föreslagit
Riksdagen att af omförmälda anslag på extra stat för år 1899 anvisa

327,000 kronor, hvilket belopp vore afsedt att användas för anläggning
af telefonledningarna Svinesund—Malmö och Haparanda Pajala.

Under hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet
(sid. 81 och 82) aufördt, får utskottet hemställa,

att Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.

Ang. anslag
till anläggning
af telefonledningar.

[HO

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 8

Ang. anslag
till yttre restaurering
af
Örebro slott.
[12.]

Ang. anslag
till den lokala
förvaltningen
af statens
jordbruksdomäner.

[13, 14.]

Yttre restaurering af Örebro slott.

12:o) Sedan 1896 års Riksdag med anledning af en utaf Kongl.
Maj:t gjor(l framställning för yttre restaurering af Örebro slott enligt uppgjorda
ritningar beviljat ett extra anslag af 44,000 kronor, att utgå
under tio år, under vilkor, dels att enahanda belopp blefve för berörda
ändamål på enskild väg anskaffadt, dels ock att någon utbetalning icke
finge ega rum, förr än styrkt blifvit, att fullt tillräckliga medel funnes
att tillgå för arbetets lullständiga fullbordande, samt af detta anslag
för hvartdera af åren 1897 och 1898 anvisats en tiondedel eller 4,400
kronor, dock att för hvartdera året högre belopp af statsmedel icke
finge utgå, än som motsvarades af från enskilde under samma år influtna
medel, har Kongl. Maj:t nu föreslagit Riksdagen att af det beviljade
anslaget för yttre restaurering af Örebro slott på extra stat för
år 1899 under de vid anslagets beviljande stadgade vilkor anvisa ytterligare
eu tiondedel med 4,400 kronor, dock att för året högre belopp
af statsmedel icke finge utgå, än som motsvarades af från enskildo
under samma år influtna medel.

Under hänvisning till hvad i ärendet blifvit till statsrådsprotokollet
(sid. 82—84J anfördt, får utskottet hemställa,

att. Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning
må af Riksdagen bifallas.

Den lokala förvaltningen af statens jordbruksdomäner.

13:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för
år 1899 anvisa till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af
domängöromälen hos länsstyrelserna 43,200 kronor samt. till resekostnader
vid domän för vältning en, förslagsvis, 40,455 kronor.

Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom
för bestridande af hit hörande utgifter vore ‘ nu gällande riksstat såsom
extra ^anslag anvisade dels till aflöning åt domänintendenter och för
uppehållande af domängöromälen hos länsstyrelserna 43,200 kronor,
dels ock till resekostnader vid domänförvaltningen, förslagsvis, 40,372
kronor. Då de nuvarande anslagen för berörda ändamål fortfarande
vore behöfliga samt, enligt hvad domänstyrelsen i skrifvelse till Kongl.

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

85

Maj:t den 22 oktober 1897 anfört, anledning saknades att föreslå förhöjning
eller nedsättning i beloppen, bemstälde departementschefen, lika
med domänstyrelsen, att Kongl. Maj:t måtte för år 1899 å extra stat
äska samma belopp, som vore beviljade för år 1898, dock att, för erhållande
af jemn slutsumma å anslagen under denna hufvudtitel, förslagsanslaget
till resekostnader vid domänförvaltningen måtte ökas med 83
kronor och således upptagas till 40,455 kronor.

Med anledning häraf hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1899
bevilja

a) till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande
af domängöromålen hos länsstyrelserna 43,200
kronor, samt

b) till resekostnader vid domänförvaltningen såsom
förslagsanslag 40,455 kronor,

Afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens län.

14:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till bestridande
af kostnaden för afdikningar ä kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens
län på extra stat för år 1899 anvisa ett anslag af 65,000 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet i detta ärende
erinrat, hurusom Kongl. Maj:t till omförmälda ändamål äskat åt nästlidet
års Riksdag ett extra anslag för år 1898 af 50,000 kronor. Tillika
hade varit afsedt, att till bestridande af kostnaden för afdikning å kronoparkerna
i nämnda län skulle användas, förutom nämnda extra anslag,
ytterligare 15,000 kronor af föreslagen förhöjning i ordinarie reservationsanslaget
till kronoskogarnes förvaltning och befrämjande af skogsväsendet
i allmänhet. Riksdagen, som funnit båda dessa för afdikningar
afsedda belopp böra beviljas, men ansett skäl till deras fördelning på
särskilda anslag icke förefinnas, hade för ifrågavarande afdikningsarbeten
å extra stat för innevarande år anvisat ett. anslag å 65,000 kronor.

Domänstyrelsen hade, under åberopande af de skäl, styrelsen i
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 17 november 1896 anfört rörande önskvärdheten
af afdikningar å kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens
län, och hvilka skäl vidare utvecklats af departementschefens
företrädare i embetet, då han den 14 januari nästlidet år inför Kong!.
Maj:t anmält styrelsens berörda skrifvelse, i en till Kongl. Maj:t aflåten

i

Ang. anslag
till afdikningar
ä kronans
skogar
i Norrbottens
och Vesterbottens
län.

[15.]

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 8-

skrifvelse af den 1 november 1897 bemstält om beredande för samma
ändamål af ett anslag till enahanda belopp jemväl för år 1899. Då
det måste anses af synnerlig vigt, att arbetena till afdikning för skogsändamål
af de vidsträckta myrfrakterna å kronoparkerna i de båda
nordligaste länen måtte fortgå, och departementschefen saknade anledning
ifrågasätta någon förändring i beloppet af anslaget för nästkommande
statsregleringsperiod, hemstälde departementschefen, att Kongl. Maj:t
måtte till Riksdagen aflåta proposition af ofvan angifna innehåll.

I två särskilda, sins emellan lika lydande motioner, väckta den
ena (n:o 26) i Första Kammaren af herr F. O. Bremberg och den andra
(n:o 161) i Andra Kammaren af herr L. Dahlstedt, har föreslagits,
det Riksdagen ville besluta att för nästkommande år anslå 150,000
kronor för att användas till torrläggning af sankmarker å kronans
skogar inom Norrbottens och Vesterbottens län.

Motionärerna erinra derom, att de hvar för sig, i syfte att staten
skulle komma att erhålla ökade inkomster från sina skogar, vid sistlidne
riksdag framlagt motion derom, att 10 procent af afkastningen från
kronoskogarne inom Norrbottens och Vesterbottens län skulle afsättas
till ändamål att deraf bilda en fond, som af Kongl. Maj:t skulle användas
för vattnets afledande från de derstädes befintliga sankmarkerna.

Att kronans inkomster komme att förökas genom dessa markers
torrläggning, vore enligt motionärernas åsigt uppenbart, ty derigenom
skulle skog komma att växa på en betydande areal, som hitintills varit
fullkomligt improduktiv, eller å ungefär en tredjedel af kronoskogsarealen
inom nämnda län. Den angränsande skogen skulle äfven genom
nu föreslagna åtgärd komma att väsentligt öka i tillväxt, frostländigheten
försvinna och klimatet blifva mildare.

Då såväl statsutskottet som Riksdagen välvilligt upptagit ofvannämda
af motionärerna sistlidet år väckta motioner, och enär saken
vore af största vigt, ville motionärerna nu i enahanda syfte väcka det
förslag, som här ofvan blifvit angifvet.

Utskottet vill i anledning af förevarande framställningar erinra
derom, att sistlidet års Riksdag i sin till Kongl. Maj:t aflåtna skrifvelse
angående regleringen af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel,
i sammanhang med i skrifvelsen gjord anmälan om beviljade anslag till
skogsväsendet, i enlighet med statsutskottets förslag uttalat den åsigt,
att den då väckta frågan om bedrifvande i vidsträcktare omfattning af
afdikning å kronans skogsmarker i Vesterbottens och Norrbottens län

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

87

syntes Riksdagen vara af stor betydelse och att Riksdagen hade grundad
anledning antaga, att planmessigt och under verksam kontroll företagna
arbeten i detta syfte skulle i en framtid genom en ökad skogsafkastning
bereda statsverket godtgörelse för derå nedlagda kostnader.
Utskottet vidhåller i allo denna uppfattning och hyser den öfvertygelsen,
att äfven ett anslag af den storlek, som af motionärerna föreslagits,
skulle kunna till ekonomisk fördel för staten användas för ifrågavarande
ändamål. Då emellertid någon plan för afdikningarnas bedrifvande i
större omfattning än som af Kong!. Maj:t enligt domänstyrelsens hemställan
föreslagits, utskottet veterligt, icke blifvit uppgjord, och i
följd häraf ett anslag för nästkommande år till högre belopp än det af
Kongl. Maj:t begärda icke torde komma att medföra afsedd nytta för
skogsväsendet, har utskottet ansett sig icke för det närvarande böra förorda
beviljande af högre anslag än det Kongl. Maj:t ifrågasatt.

Utskottet hemställer alltså,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj :ts framställning
och med afslag å de af herrar Bremberg och
Dahlstedt i ämnet väckta motioner i hvad de skilja
sig från Kongl. Maj:ts proposition, må till bestridande
af kostnaden för afdikningar å kronans skogar i Norrbottens
och Vesterbottens län på extra stat för år 1899
anvisa ett anslag af 65,000 kronor.

Reglering af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län.

15:o) Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för bestridande af
kostnaderna för reglering af jlottleder. i Norrbottens och Kopparbergs län
anvisa ett extra anslag för år 1899 å 100,000 kronor äfvensom medgifva,
att de afgifter, som blefve lagda å flottningen, måtte för enahanda ändamål
disponeras.

Efter det Riksdagen för hvartdera af åren 1891 och 1892 anvisat
för berörda ändamål i hvad anginge Norrbottens län ett extra anslag
å 100,000 kronor samt dervid lemnat enahanda medgifvande rörande
dispositionen af flottningsafgifterna, hafva för åren 1896, 1897 och 1898
för samma ändamål beviljats anslag å 50,000 kronor årligen.

Efter en erinran om dessa förhållanden, har departementschefen
till statsrådsprotokollet i ärendet anmält, att domänstyrelsen i skrifvelse
till Kongl. Maj:t af den 1 november nästlidet år, på grund af den på -

Ang. anslag
till reglering
af jlottleder i
Norrbottens
och Kopparbergs
län.

[16,]

88

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Ang. anslag
till skogsodlingens
befrämjande.

L17-]

tågligt fördelaktiga inverkan, som de för ifrågavarande ändamål vidtagna
åtgärder redan visat sig utöfva på virkesafsättningen från kronans skogar
inom Norrbottens län, förklarat ett extra anslag för samma åtgärders
fortsättande vara erforderligt. Då emellertid de under senare åren beviljade
anslag visat sig otillräckliga för regleringsarbetenas utförande i
önskad omfattning inom Norrbottens län och då det, enligt domänstyrelsens
åsigt, skulle blifva till synnerlig fördel för staten att vidtaga åtgärder
för reglering af vissa vattendrag jemväl i Kopparbergs län för
lättare och sålunda mera vinstgifvande afsättning af stora tillgångar på
timmerskog å Elfdalens kronopark, innehållande 91,370 hektar, och å
kronoparkerna i Sårna socken om 286,960 hektar, å hvilka trakter förhållandena
med afseende å flottlederna vore jemförliga med dem i Norrbottens
län, hade styrelsen hemstält om beredande af ett extra anslag
å 100,000 kronor till bestridande af kostnaden för reglering af flottleder
i Norrbottens och Kopparbergs län under nästkommande år.

Med åberopande af hvad domänstyrelsen sålunda anfört, har departementschefen
hemstält om framläggande för Riksdagen af omförmälda
förslag.

Med anledning häraf hemställer utskottet,
att Riksdagen må

a) för bestridande af kostnaderna för reglering
af flottleder i Norrbottens och Kopparbergs län anvisa
ett extra anslag för år 1899 å 100,000 kronor, samt

b) medgifva att de afgifter, som läggas å flottningen,
fortfarande må för enahanda ändamål disponeras.

Skogsodlingens befrämjande.

16:o) Vidare får utskottet, med anledning af Kongl. Maj:ts derom
gjorda framställning och under hänvisning till hvad i statsrådsprotokollet
(sid. 86—88) i ämnet anförts, hemställa,

att Riksdagen må för skogsodlingens befrämjande,
i likhet med hvad för åren 1897 och 1898 egt rum,
jemväl för år 1899 bevilja ett extra anslag af 50,000
kronor, att ställas till Kongl. Maj:ts förfogande för att
i mån af tillgång tilldelas landsting eller hushållnings -

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

89

sällskap, som understödja enskilde skogsodlare genom
tillhandahållande af skogsfrö. och plantor till billigt
pris eller beredande af kostnadsfritt biträde vid skogsodlingsarbeten,
dock med vilkor, att statsbidrag icke
må till något län utgå med högre belopp, än hvad
landsting och hushållningssällskap tillsammans eller
ettdera af dem för ändamålet anslagit, ej heller till
högre belopp än 4,000 kronor för hvarje landstingsområde,
äfvensom att efter årets utgång redogörelse
öfver anvisade statsbidrags användning af vederbörande
afgifves till Kongl. Maj:ts befallningshafvande i länet.

Stockholm den 1 mars 1898.

På statsutskottets vägnar:

CHR. LUNDEBERG.

Reserv a tion er:

vid punkt l:o mom. l:o (angående uppförande i postverkets stat
af aflöning för en femte byråchef):

af herrar P. Pehrson, P. Ersson, S. G. von Friesen, G. Persson,

O. Ericlcson, K. A. Kihlberg, F. O. Larsson, I. Månsson, J. A. Sjö,

P. Norberg, G. F. Petersson och D. Persson, hvilka ansett, att utskottets
yttrande och förslag i denna del bort hafva följande lydelse:

»Enligt meddelande till det vid 1897 års statsverksproposition
fogade statsrådsprotokoll Öfver finansärenden hade generalpoststyrelsen
redan då gjort framställning till Kongl. Maj:t om anvisande af aflöning
för ytterligare en byråchef hos styrelsen genom uppförande å generalpoststyrelsens
stat af''byråchefsbefattningen å postsparbanksbyrån, hvilken
befattning uppehölles af en utaf de ordinarie byråcheferna i generalpoststyrelsen,
hvarför denne senares embete måste uppehållas af vikarie.
Föredragande departementschefen hade i frågan yttrat, bland annat, att
äfven om man icke ville tillmäta allt för stor betydelse åt den oegentlighet,
som måste anses ligga deruti, att byråchefsbefattningen å postBih.
till Biksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 12

90

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

sparbanksbyrån, hvars uppförande å en blifvande ordinarie stat för
denna byrå väl endast, vore en tidsfråga, skulle för en efter all anledning
jemförelsevis kort tid uppföras å generalpoststyrelsens stat, finge
man icke förbise, att förslaget förutsatte uppförandet å sistnämnda
styrelses stat af ett ytterligare byråchefsembete på grund af ökade göromål
hos styrelsen och, om förslaget antoges, skulle innebära ett redan
då fattadt, bindande beslut om inrättandet af ett sådant byråchefsembete
åtminstone vid den tidpunkt, då definitiv stat faststäldes för postsparbanksbyrån.
Generalpoststyrelsen hade förmenat, att denna omständighet
icke borde utgöra hinder för den af styrelsen föreslagna åtgärden,
enär intet tvifvel borde kunna förefinnas derom, att ett sådant byråchefsembete
skulle visa sig oundgängligen nödigt; men departementschefen
hade. dock, ehuruväl det vore högst sannolikt, att behofvet af
en ny byrå inom sagda styrelse inom kort skulle göra sig oafvisligen
gällande, innan fullständig utredning i detta afseende förelåge, ansett
sig icke böra förorda generalpoststyrelsens dåvarande förslag. Nu har
styrelsen i annan form. återupptagit sitt förslag till afhjelpande af den
olägenhet, som ligger i befattningarnas inom styrelsen uppehållande på
förordnande, hvilken olägenhet numera på grund af särskilda förhållanden
ytterligare ökats. I följd häraf och då sedan 1896 års början
ständigt funnits förordnad en adjungerad ledamot såsom chef för'' en
andra revisionsbyrå i styrelsen hafva under senare tider af de fem föredragande
ledamöterna i styrelsen endast två varit ordinarie byråchefer.
Utskottet vill visserligen ej underskatta betydelsen af denna olägenhet,
men ansei dock, att, som densamma härrör af tillfälliga omständigheter,
den icke i och för sig bör föranleda inrättandet af någon ny
ordinarie byråchefsbefattning. Ej heller har utskottet funnit den af
generalpoststyrelsen lemnade utredning angående ökning af göromålen
vara af beskaffenhet att erforderligt styrka behofvet af en dylik åtgärd,
utan har utskottet ansett frågan härom böra tills vidare anstå och lämpligen
böra upptagas i sammanhang med förslag om uppförande af postsparbankens
embets- och tjenstemän på ordinarie stat.

På grund af hvad sålunda blifvit anfördt, hemställer utskottet,

l:o) att Kongl. Maj:ts förslag om uppförande i
postverkets stat af aflöning för en femte byråchef hos
generalpoststyrelsen med 6,400 kronor, icke må vinna
Riksdagens bifall;»

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

91

kommande vid bifall härtill den i mom. 7 upptagna slutsumman för
aflöningsstaten att minskas med 6,400 kronor eller från 3,451,700 kronor
till 3,445,300 kronor och postverkets sammanlagda anslag sålunda
att beräknas till 9,141,600 kronor;

vid punkt l:o mom. 2:o (angående ett andra ålderstillägg för postvaktbetjente): af

herr S. G. von Friesen, som yrkat, att utskottet måtte hemställa,

att Riksdagen, med bifall till Kongl. Maj:ts framställning
om ett andra ålderstillägg för postvaktbetjente,
må besluta, att anslaget ålderstillägg i postverkets
stat uppföres 390,000 kronor;

kommande vid bifall härtill den i mom. 7:o upptagna slutsumman
för aflöningsstaten att ökas med 50,000 kronor;

vid punkt l:o mom. 3:o (angående förslag om höjning i anslaget
till gratifikationer m. m. åt tjenstemän och betjente vid postverket):

af herrar C hr. Lundeherg, friherre F. W. von Otter, I. Wijk,
K. Bolinstedt, friherre J. T. Gripenstedt, grefve Ph. Klingspor) F. E. Pettersson.
E. Fränekel, C. U. S. Lybeck, grefve F. Wachtmeister och
J. Berlin, hvilka ansett utskottet böra hemställa,

att anslaget till gratifikationer m. m. åt tjenstemän
och betjente må i postverkets stat höjas med

2,000 kronor till 9,000 kronor;

kommande vid bifall härtill den i mom. 7:o upptagna slutsumman
för aflöningsstaten att ökas med 2,000 kronor eller från 3,451,700
kronor till 3,453,700 kronor och postverkets sammanlagda anslag sålunda
att beräknas till 9,150,000 kronor.

Herrar A. G. L. Billing, G. D. R. Tornerhjelm och Fl. Andersson
hafva begärt få antecknadt, att de icke i utskottet deltagit i förestående
hufvudtitels handläggning.

Likaledes skulle här antecknas, att herr N. Fosser icke öfvervarit
hufvudtitelns slutbehandling inom utskottet.

92

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil.

Tabell öfver ordinarie anslagen under

Pt

1898 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
dermed jemför-lig anvisning
på förslag.

Friheter och
kyrkotionde.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

_

_ _

_

17,000

64,000

—

— —

—

64,000

_

122,100

—

— —

—

122,100

_

102,800

—

— —

—

102,800

_

174,000

—

— —

—

174,000

_

140,000

—

— —

—

140,000

20,300

—

— —

—

20,800

_

10,500

—

— —

—

10,500

_

169,600

—

— —

-

169,600

_

35,500

—

— —

35,500

_

8,688,000

—

— —

8,688,000

-

1,410,000

—

—

—

1,410,000

--

2,658,000

—

—

—

2,658,000

—

2,100,000

_

2,100,000

94,000

—

— _

—

94,000

1,158,200

1,158,200

16,964,000

—

—

—

16,964,000

—

FinaRS Departementschefen

........................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli........

Kammarkollegium ..........................................................

Statskontoret ....................................................................

Stämpelomkostnader, förslagsanslag ...........................

Kostnader för allmänna bevillningens uttaxering, för Mynt-

och kontroll verken................................................

Omkostnader för kontrollverket, förslagsanslag............

Kammarrätten ...............................................................

Öfverintendentsembetet....................................................

Postverket, förslagsvis beräknadt att utgå direkt af
Ökas med ....................................................................

Telegrafverket, reservationsanslag, att af telegrafmedlen
Ölcas med ...................................................................

Tullverket, förslagsanslag, att af tullmedlen direkt utgå.
Ökas med ...................................................................

Ersättning till städerna för mistad tolag, förslagsanslag

Domänstyrelsen ................................................................

Skogsväsendet:

Bestämdt anslag:

För skogsstaten. Nuvarande belopp ...................

Minskas med .......................................................

För statens skogsläroverk. Nuvarande belopp ....
Ökas med ............................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

93

Litt. A.

riksstatens Sjunde hufvudtitel.

departementet.

slagsanslag

postmedlen. Nuvarande belopp............ 8,688,000: —

................................................................... 460,000: —

direkt utgå. Nuvarande belopp ......... 1,410,000: —

................................................................... 100,000: —

Nuvarande belopp.................................... 2,658,000: —

................................................................... 55,000: —

.. 447,208: —
1,100: —

446,108: —

.. 47,700: —

.. 2,800: —

50,500: —

496,608

Transport 496,608: —

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

•

Indelning och
dermed jemför-lig anvisning
på förslag.

Friheter och
kyrkotionde.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

_

_ _

_

17,000

_

64,000

—

— —

—

64,000

—

122,100

—

— —

—

122,100

—

102,800

—

— —

—

102,800

—

174,000

—

— —

—

174,000

—

140,000

—

— —

—

140,000

—

20,300

—

— —

—

20,300

—

10,500

—

— —

—

10,500

—

169,600

—

— —

—

169,600

—

35,500

—

— —

—

35,500

9,148,000

—

—

—

9,148,000

1,510,000

—

—

—

1,510,000

—

2,713,000

___

_

2,713,000

2,100,000

—

— —

—

2,100,000

__

94,000

94,000

16,420,800,

—

—

—

16,420,800

—

94

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

1898 års riksstat anslår:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
dermed jemför-lig anvisning
på förslag.

Friheter och
kyrkotionde.

Summa.

Kronor

Ö.

Kronor

O.

Kronor

Ö.

Tpt

16,964,000

~T< •

16,964,000

12,000

12,000

30,000

—

- -

—

30,000

—

200,000

—

- -

—

200,000

—

21,550

—

40

—

21,590

—

15,000

—

---

—

15,000

—

450,000

—

- -

—

450,000

—

15,000

—

— —

—

15,000

—

75,000

__

75,000

45,000

—

---

—

45,000

—

20,000

—

- -

—

20,000

—

400,000

—

- -

—

400,000

—

36,810

—

- -

—

36,810

—

32,000

—

- -

—

32,000

—

60,000

—

— —

—

60,000

—

S:a

18,376,360

— 40

—

18,376,400

_

Förslagsanslag :

Till ålderstillägg åt skogsstaten och skogsinstituReservationsanslag
:

Till enskilda skogsundervisningen ........................

„ kronoskogarnes förvaltning och befrämjande

Nuvarande belopp ................................................

Ökas med ......................................................

Till belöningar för rofdjurs dödande, förslagsanslag ....
jLyshållning m. fi. utgifter för kronans publika hus i

Byggnader och reparationer, reservationsanslag...........

Städers friheter, förslagsanslag ....................................

Observations- och uppbördsprocenter m. m., förslags Kontroll

å tillverkningsafgifter, förslagsanslag ............

För kontrollen vid enskilda banker och kreditanstalter,

Ökas med ................................................................

Restitutioner, förslagsanslag...........................................

Ålderstillägg, förslagsanslag...........................................

Rese- och traktamentspenningar förslagsanslag............

Postafgifter för tjenstebref och dylika försändelser,
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag

Extra utgifter, reservationsanslag ...............................

Kongl. operan....................................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

95

Förslag till blifvande riksstat:

Transport 496,608: —

tets lärarepersonal .................................... 84,400: —

................................................ 4,800: —

af skogsväsendet i allmänhet.

........................ 574,092: —

........................ 220,650: — 794,742: • - 799,542; _

Stockholm, förslagsanslag

anslag................................................................................

förslagsanslag, högst. Nuvarande belopp... 15,000: —
........................................................................ 10,000: —

förslagsanslag

Summa

Anvisning i

kontant.

Indelning och
dermed jemför-lig anvisning
på förslag.

Friheter och
kyrkotionde.

Summa.

Kronor

Ö.

KroDor

ö.

Kronor

Ö.

16,420,800

_

_ _

16,420,800

1,380,550

1.380,550

12,000

—

- -

—

12,000

—

30,000

—

- -

—

30,000

—

200,000

—

---

—

200,000

—

21,550

—

40

—

21,590

—

15,000

—

- -

—

15,000

—

450,000

—

— —

—

450,000

—

25,000

_

__

_

25,000

75,000

—

- -

—

75,000

—

45,000

—

---

—

45,000

—

20,000

—

- ---

—

20,000

—

400,000

—

- -

—

400,000

—

36,810

—

- -

—

36,810

—

32,000

—

- -

—

32,000

—

60,000

—

—

—

60,000

—

19,223,710

_

40 : [—

19,223,750

—

96

Statsutskottets Utlåtande N:o 8.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

8,| u n (1 e Imfvudtitel.

Finansdepartementet.

Kronor

ö.

Finansdepartementets afdelning af Kongl. Majds kansli:

Till arfvode för en byråassistent å finansdepartementets bankbyrå ....

4,000

_

Kammarkollegium:

Till ordnande- och registrerande, företrädesvis af ännu oordnade delar,
af kammararkivets handlingar............................................................

5,000

Statskontoret:

Ersättning för af statskontoret gjorda förskott ....................................

219,595

_

Kammarrätten:

Till arfvoden åt adjungerade kammarrättsråd ................... 12,800: —

„ arfvoden åt extra biträden, flitpenningar och rensknf-

ningskostnad .................................................................... 4,700: —

17,500

Telegrafverket:

Till anläggning af telefonledningar från Svinesund till Malmö och från
Haparanda till Pajala .....................................................................

327,000

_

Ofverintendentsembetet:

Till yttre restaurering af Örebro slott...................................................

4,400

—

Domänstyrelsen:

Till aflöning åt domänintendenter och för uppehållande af domängöro-

målen hos länsstyrelserna ................................................ 43,200: —

,, resekostnader vid domäuförvaltningen, förslagsanslag 40,455: —

83,655

Diverse anslag:

i Till afdikningar af kronans skogar i Norrbottens och Vesterbottens

län .................................................................................... 65,000: —

,, reglering af flottlederna i Norrbottens och Kopnarbergs

län...................................................................... 100,000: —

„ skogsodlingens befrämjande............................................ 50,000: —

215,000

Summa

876,150

—

STOCKHOLM, XSAAC MARG LIS’ BOKTRYCKERI-AKTIEBOLAG, 1898.