Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1

N:o 6.

Ank. till Eiksd. kansli den 28 mars 1898, kl. 3 e. m.

Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under rilcsstatens
femte hufvudtitel, omfattande anslagen till sjöförsvaret.

(1 :a U. A.)

Ordinarie anslag.

Aflöning för flottans corpser och stater.

l:o. I den till Riksdagen aflåtna propositionen angående stats- Angående
verkets tillstånd och behof har Kongl. Maj:t i punkterna l:o—7:o under dgt°tJan,”®slaafg
femte hufvudtiteln föreslagit Riksdagen, [1—7.]

dels att godkänna förändrad stat för flottans på det i bil. A till
statsrådsprotokollet öfver sjö förs varsärenden den 14 januari 1898 omförmälda
sätt omorganiserade sjömanscorps, sådan denna stat funnes
samma protokoll bifogad (bil. B), att tillämpas så snart och i den mån
behöfliga medel för genomförande af de föreslagna förändringarna i
corpsens organisation blefve tillgängliga genom afgång från de permitterade
årsklasserna;

dels att godkänna förändrad stat för flottans underofficerscorps af
den lydelse, bil. C vid ofvannämnda protokoll utvisade;

dels att godkänna förändrad stat för flottans skeppsgossecorps af
den lydelse, bil. D vid samma protokoll utvisade;

Bih. till Riksd. Prat. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 6 Käft. (N:o 6.J

1

2

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Sjömans corpsen.

dels att medgifva, att i gällande stat för flottans civilstat anvisningen
till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman samt för vård
af arkiven finge höjas för Karlskrona'' station med 2,900 kronor till
4,500 kronor och för Stockholms station med 2,200 kronor till 3,000
kronor;

dels att godkänna förändrad stat för flottans läkarestat af den lydelse,
bil. E vid ofvan berörda statsrådsprotokoll utvisade;

dels att anslaget till aflöning för flottans corpser och stater finge i
riksstaten för år 1899 upptagas till ett med 10,900 kronor höjdt belopp,
eller till 1,731,852 kronor; och

dels att hvad af anslaget till ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län icke redan på
grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut bör inräknas bland tillgångarna
till aflöning för flottans corpser och stater måtte likasom föregående
år få användas för fyllande af behofvet under denna an slagstitel
år 1899.

Statsrådsprotokollet innehåller angående dessa framställningar följande
(sid. 2—29).

Då departementschefen den 14 januari 1897 inför Ivongl. Maj:t
anmälde frågan om reglering af utgifterna under riksstatens femte
hufvudtitel för år 1898, hade han framhållit bland annat, att de två då
senast förflutna årens erfarenhet med afseende på sjöbeväringens lämplighet
för utbildning och användbarhet om bord ådagalagt, att de flottans
värnpligtige, som idkat sjöfart före vapenöfningen, kunde efter densamma
i allmänhet på ett någorlunda tillfredsställande sätt fylla de
mindre vigtiga platserna om bord; att det, med afseende å den del af
sjömanscorpsen, som antagits till tjenstgöring för sin utbildning under
viss del af tjenstetiden, visat sig, att endast en del, mindre än hälften,
af en permitterad årsklass kunde antagas inställa sig vid inkallelse till
tjenstgöring, t. ex. vid mobilisering, då deremot den större delen på
grund af sjukdom, vistelse i främmande länder, segling på aflägsnare
farvatten med flera orsaker icke vore att för ändamålet påräkna, hvilket
förhållande medförde, utom minskning i den beräknade manskapsstyrkan,
äfven den oegentlighet, att aflöning utan nytta för flottan utbetalades
till dem, som ej infunne sig; samt att skal derför ej förefunnes
att vidare antaga sådant manskap vid sjömanscorpsen, som med
bibehållen aflöning permitterades för liera år. Departementschefen hade
tillika erinrat, att, om den ändring vidtoges, att det viss tid tjenst -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

3

görande manskapet antoges för en kortare tjenstetid, en sådan ändring
visserligen komme att medföra besparing af de belopp, som nu utginge
till permitteradt manskap, men att ä andra sidan deraf komme att följa
någon ökning i årsklassernas numerär (äfvensom möjligen i antalet
eldare af det ständigt tjenstgörande manskapet) med deraf förorsakade
höjda kostnader för dagaflöning, beklädnad och naturaunderhåll, hvilken
ökning dock, så vidt då gjorda beräkningar gifvit vid handen, komme
att understiga det belopp, som skulle utgå till permitteradt manskap.
Då pågående arbeten med kostnadsberäkningar m. m. rörande den sålunda
ifrågasätta förändrade organisationen af sjömanscorpsen då ännu
icke hunnit afslutas, hade departementschefen ansett sig icke böra föreslå
någon ändring i staten för sjömanscorpsen för år 1898; men till undvikande
af att under 1897 års höst manskap skulle antagas för en tjenstetid
af sex år enligt 1894 års organisation, hade föreslagits, att ifrågavarande
manskap måtte få antagas för en tjenstetid af 2 år 8 månader,
hvilken tid dock skulle kunna utsträckas intill 3 år för det fall, att sådant
manskap önskade att, efter verkstäld antagning, omedelbart inställa
sig till tjenstgöring. I sammanhang härmed hade hemstälts, att,
för underlättande af rekapitulation af manskap vid den ständigt tjenstgörande
delen af sjömanscorpsen, rekapitulationstiden måtte bestämmas
till minst 2 år.

I enlighet härmed hade Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att, med
ändring af 1894 års organisation af flottans sjömanscorps, medgifva, att
det viss tid tjenstgörande manskapet vid nämnda corps finge under år
1897 och framgent antagas för en tjenstetid af 2 år 8 månader eller
derutöfver intill 3 år samt att, beträffande det ständigt tjenstgörande
manskapet, ny anställning af den, som önskade bibehållas i tjensten
efter utgången af de 6 år, för hvilka han antagits, och den tid derutöfver,
han kunde vara förbunden att i tjensten qvarstå, skulle afse
en tid af minst 2 år hvarje gång. Denna framställning hade också vunnit
Riksdagens bifall.

Ofvanberörda utredning vore nu afslutad; och sedan departementschefen
anmodat chefen för flottans stab att inkomma med förslag till
de åtgärder, som — under förutsättning, att antagning vid sjömanscorpsen
af manskap med tjenstgöring under endast en del af tjenstetiden
komme att upphöra och att hvarje man af sjömanscorpsen hädanefter
skulle vara ständigt tjenstgörande, den från skeppsgossecorpsen
karlskrifne såsom hittills under 6 år på nu gällande vilkor och öfrige
under 2 år 8 månader å 3 år, samt att hvarje förnyad anställningskedde
för 2 år — nu borde vidtagas, på det att de belopp, hvilka ut -

4

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ginge i form af aflöning till efter utbildningstidens slut permitteradt
manskap och som sålunda skulle på annat sätt tillgodogöras, måtte
blifva använda på för sjövapnet förmånligaste sätt, hvarjemte särskildt
borde tagas i öfvervägande, bland annat, huruvida sådan förändring i
sättet för antagning af manskap med kortare tjenstgöringstid borde
vidtagas, att inställelse för inträde i tjenstgöring vid vederbörlig station
måtte kunna ega rum när som helst mellan 1 oktober och nästpåföljande
1 februari, så hade chefen för flottans stab öfverlemnat särskilda förslag
till bestämmelser rörande sjömanscorpsens organisation m. m. till kungörelse
angående anställande vid flottans sjömanscorps af manskap medelst
kontrakt, till stat för flottans sjömanscorps och till fördelning af
sjömanscorpsens löner mellan stationerna och sjömanscorpsens särskilda afdelningar.
Derjemte hade chefen för flottans stab öfverlemnat åtskilliga
beräkningar öfver behof och tillgång af underbefäl och gemenskap
under olika förutsättningar.

Öfver de af chefen för flottans stab framlagda förslagen hade
marinförvaltningen afgifvit infordradt utlåtande, dervid marinförvaltningen
tillika öfverlemnat, bland annat, plan för omorganisation af
flottans sjömanscorps, beräkning af årliga kostnaden för sjömanscorpsen
enligt föreslagen organisation samt förslag till stat för flottans sjömanscorps.

Ifrågavarande organisationsförslag, så vidt detsamma erfordrade
Riksdagens godkännande, vore af följande innehåll.

Chefen för flottans stab hade vid organisationsförslagets upprättande
sökt inskränka sig till att föreslå den för vårt sjöförsvar lämpligaste
användning af de medel, hvilka hittills utgått såsom aflöning till
permitteradt manskap enligt 1887 och 1894 årens organisationer, ehuru
man i följd häraf måste begränsa fordringarna i fråga om materielens
bemanning derhän, att vid mobilisering icke blott behofvet af ersättningspersonal,
utan äfven en ej oväsentlig del af den flytande materielens
behof af yrkesutbildadt stammanskap måste afses att fyllas genom
från stamanställning öfverförde beväringsmän.

Vid förslagets utarbetande hade derför chefen för flottans stab
utgått från den förutsättning, att stampersonalen vid mobilisering icke
skulle användas å andra poster än de, för hvilkas bestridande beväringsmän
med nu föreskrifna utbildningstid eller förhyrd personal måste
antagas sakna erforderlig yrkesskicklighet. På grund af verkstälda detalj
beräkningar hade stabschefen kommit till det resultat, att en stampersonal
vid sjömanscorpsen af 2,500 man jemte f. d. stamanstäld beväring
till ett antal af 766 man skulle derför erfordras.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

o

Till jemförelse ville departementschefen erinra, att enligt 1894 års
organisation hela manskapsstyrkan skulle utgöras af 3,100 man, deraf
1,600 man anstälda med ständig tjenstgöring under hela tjenstetiden
och 1,500 man med tjenstgöring för sin utbildning under viss del af
tjenstetiden. Den senare manskapsstyrkan skulle omfatta 6 årsklasser,
hvardera om 250. man, och skedde manskapets antagning på hösten,
men tjenstetiden började vid ingången af nästpåföljande år, vid hvilken
tid manskapet skulle inställa sig till tjenstgöring vid stationen. Efter
2 år 4 månaders tjenstgöring, d. v. s. vid utgången af april månad
tredje året efter tjenstetidens början, permitterades manskapet för den
återstående tjenstetiden med skyldighet att efter kallelse inställa sig till
tjenstgöring. Det permitterade manskapet skulle åtnjuta aflöning under
hela permitteringstiden. Enligt denna organisation skulle antalet stammanskap
i tjenstgöring under januari—april månader uppgå till 2,350
man samt under den öfriga delen af året till 2,100 man, hvarjemte
beräknades, att genom inkallelse vid behof af det permitterade manskapet
hela den tjenstgörande styrkan skulle kunna uppbringas till 2,600
å 2,725 man.

För att undvika de olägenheter, som förorsakades af den. nuvarande
fördelningen af sjömanscorpsen uti två skilda delar med olika antagningssätt,
utbildning och aflönings stater, hade chefen för flottans
stab föreslagit, att — med bibehållande af rekrytering dels genom
karlskrifning från skeppsgossecorpsen och dels genom anställande, af
manskap medelst kontrakt — samma aflöningsstat samt, utom i afseende
på antagningen och första antagningstidens längd, samma bestämmelser
skulle gälla för allt manskap vid sjömanscorpsen. Tiden för
inträde i tjenstgöring skulle dervid bestämmas så, att i regeln alla,
som under ett och samma år inträdde i tjenstgöring, skulle från den
1 oktober vara likstälde i fråga om såväl utbildning som uppflyttning
i lönegrad, och skulle anställningstidens längd vara så afpassad, att
anställnings- och tjenstetidens slut städse inträffade den 30 september.
Enligt förslaget skulle sålunda de vakanser, som
hvilkas anställningstid utginge den 30 september och hvilka icke toge
förnyad anställning, fyllas dels genom karlskrifning, som under september
månad skulle ske från skeppsgossecorpsen, dels genom anställning
af manskap medelst kontrakt, hvilket sistnämnda manskap i regeln
skulle inträda i tjenstgöring den 1 nästpåföljande februari. Dock skulle
den, som autoges genom kontrakt, ega rätt att, om han så önskade,
inträda i tjenstgöring när som helst under tiden mellan den 1 oktober
och den 1 februari, hvarigenom tjenstetiden kunde blifva förlängd med

6

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

högst 4 månader. Denna bestämmelse vore införd för att underlätta
rekryteringen, emedan det stundom kunde vara ganska svårt för den,
som på hösten toge anställning, att på ett för honom fördelaktigt sätt
använda tiden mellan antagningen och inträdet i tjenstgöring.

I afseende på den första anställningstidens längd hade för de från
skeppsgossecorpsen karlskrifne föreslagits i hufvudsak samma bestämmelser,
som nu gälde för sjömanscorpsens ständigt tjenstgörande manskap,
dock med den skilnad, att den sexåriga obligatoriska tjenstetiden skulle
räknas från den 1 oktober karlskrifningsåret, på det att tjenstetiden
för alla skulle utgå vid den tid på året, då sommaröfningarna slutats,
samt att den, som efter 3 års anställning vid sjömanscorpsen befunnes
vara för tjensten olämplig, då skulle kunna af stationsbefälhafvaren
afskedas.

Beträffande längden af den första anställningstiden för sådant manskap,
som icke karlskrefves från skeppsgossecorpsen, hade chefen för
flottans stab föreslagit, att densamma skulle bestämmas till 2 år 8 månader
eller 3 år 8 månader (olika för särskilda yrkesafdelningar) räknadt
från den 1 februari näst efter antagningen. Således skulle manskap
med sex års tjenstetid icke vidare kunna vid sjömanscorpsen anställas
annorlunda än genom karlskrifning från skeppsgossecorpsen. Angående
detta förslag hade marinförvaltningen anfört, att det icke syntes
vara till fördel för sjömanscorpsen, utan att, då det visat sig svårt att
hålla skeppsgossecorpsen fulltalig, hvarigenom synnerligen stort tillopp
från detta håll icke vore att påräkna, det vore önskvärdt, att nu gällande
bestämmelser i detta hänseende fortfarande måtte få qvarstå.

I detta marinförvaltningens uttalande instämde departementschefen.
Antagandet af manskap genom kontrakt äfven för denna längre tjenstetid
kunde nemligen enligt hans åsigt icke medföra någon olägenhet,
om det blott tillsåges, att tjenstetiden för detta manskap, hvilket ju i
det hela skulle blifva likstäldt med det från skeppsgossecorpsen karlskrifna,
komme att utgå vid samma tidpunkt som det öfriga manskapets,
eller den 30 september. En sådan längre anställningstid syntes företrädesvis
böra ifrågakomma inom eldareafdelningen. I hvilken utsträckning
anställning för 6 år borde användas, syntes emellertid böra öfverlemnas
åt stationsbefälhafvarne såsom de högsta antagningsmyndigheterna
att bestämma.

Yrkesafdelningarna inom sjömanscorpsen vore enligt 1894 års organisation
fyra, nemligen matros-, eldare-, handtverks- och minörafdelningarna.
Till matrosafdelningen räknades enligt nu gällande bestämmelser
ekonomimännen. Dessa hade chefen för flottans stab ansett böra

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

7

skiljas från matrosafdelningen för att bilda en särskild yrkesafdelning,
hvarigenom yrkesafdelningarna skulle blifva fem: de lyra nuvarande
samt en ekonomiafdelning.

Beträffande första anställningstiden för manskap vid de särskilda
yrkesafdelningarna hade chefen för flottans stab föreslagit olika bestämmelser.
För matrosafdelningen, der endast omkring hälften af det vid
mobilisering behöfliga antalet yrkesutbildade vore afsedt att tjenstgöra
som korpraler och förhandsmän och der större delen af dem, som karlskrefves
från skeppsgossecorpsen, under sin obligatoriska tjenstetid af 6
år blefve utbildade till förhandsmän, hade en första anställningstid af
2 år 8 månader ansetts tillfredsställande.

Hvad åter anginge eldare- och minörafdelningarna, hade, enligt hvad
chefen för flottans stab anfört, hittills vunnen erfarenhet gifvit vid
handen, att dessa afdelningar mera undantagsvis rekryterades genom
karlskrifning från skeppsgossecorpsen. Då derjemte af det vid moblisering
erforderliga antalet eldare och minörer de vigtigaste posterna beräknats
skola fyllas genom stammanskap eller f. d. stamanstäld beväring
och sålunda om möjligt allt, manskap vid dessa afdelningar borde
under första anställningstiden hafva hunnit utbildas till l:a kl. sjömän,
hade en anställningstid af 2 år 8 månader synts vara för dessa afdelningar
väl kort. På grund häraf hade chefen för flottans stab föreslagit,
att det manskap, som utan att hafva karlskrifvits från skeppsgossecorpsen
antoges vid eldare- eller minörafdelningen, skulle anställas
för en tjenstetid af 3 år 8 månader.

Beträffande slutligen ekonomi- och handtverksafdelningarna hade
stabschefen anfört, hurusom erfarenheten gåtve stöd för det antagandet,
att äfven dessa till stor del komme att rekryteras genom anställande
af manskap, som ej karlskrifvits från skeppsgossecorpsen. Då emellertid
det å ena sidan borde blifva lättare att rekrytera manskap med 2 år
8 månaders anställningstid, men å andra sidan behofvet af stam- och
f. d. stamanstälde ekonomimän och handtverkare vid mobilisering ej
väsentligt öfverstege det antal, som för öfningar under fredstid borde
finnas anstäldt vid stammen, och manskapet under 3 år 8 månader
bättre hunne tillgodogöra sig erhållen utbildning, hade för ekonomimän
och handtverkare föreslagits en första anställningstid af 2 år 8 månader
eller 3 år 8 månader. Ett sådant alternativt bestämmande af tjenstgöringstiden
funne departementschefen dock mindre lämpligt och ansåge,
att nämnda tid äfven för ekonomi- och handtverksafdelningarne borde
bestämmas till 2 år 8 månader, hvilken tidrymd i de flesta fall borde
vara fullt tillräcklig för utbildningen inom dessa afdelningar.

8

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Då tjenstetiden, ehvad den utgjorde 3 år 8 månader eller 2 år 8
månader, alltid räknades från och med den 1 februari, som infölle närmast
efter antagningen, kunde, såsom redan erinrats, tjenstetiden faktiskt
blifva 3 år för dem, som antagits för 2 år 8 månader, och 4 år för
dem, som antagits för 3 år 8 månader.

Den af chefen för flottans stab föreslagna nya aflöningsstaten upptoge
endast antalet löner för sjömanscorpsen i dess helhet, oberoende af
tjenstetidens längd, under det att enligt nu gällande stat lönerna vore
fördelade på den ständigt tjenstgörande och den viss tid tjenstgörande
delen af sjömanscorpsen. Derjemte hade stabschefen föreslagit, att den,
som uttjent sin första anställningstid, vare sig han karlskrifvits från
skeppsgossecorpsen eller ej, under sista året af löpande tjenstetiden skulle
efter stationsbefälhafvarens bepröfvande kunna erhålla förnyad anställning,
hvarje gång för minst 2 år, men att ingen annan än den, som
fullgjort fordringarna för uppflyttning till underofficerskorpral, skulle
vara berättigad att erhålla sådan anställning, hvarjemte närmare bestämmelser
rörande antalet af dem, som finge erhålla förnyad anställning,
skulle utfärdas af Kongl. Maj:t i kommandoväg. Deremot skulle,
likasom redan nu vore stadgadt, hvarje man vid sjömanscorpsen tillförbindas
att, utöfver den tid, för hvilken han blifvit antagen, qvarstå i
tjenst 2 år för hvarje examen i underbefälsskola, han kunde komma
att aflägga.

Vid beräknandet af antalet manskap, som enligt den föreslagna
organisationen skulle blifva vid mobilisering disponibelt, hade förutsatts,
att sedan organisationen blifvit fullständigt genomförd, skulle till matrosoch
ekonomiafdelningarna årligen komma omkring 120 man karlskrifne
från skeppsgossecorpsen samt omkring 200 man anstälde genom kontrakt
för 2 år 8 månaders tjenstgöring. Eldare-, handtverks- och minörafdelningarna
hade ansetts hufvudsakligen komma att rekryteras genom
manskap, som ej karlskrifvits från skeppsgossecorpsen och som genom
kontrakt anstälts för 3 år 8 månader (för handtverksafdelningen 2 år
8 månader), hvarjemte beräknats, att omkring en tredjedel af dem, som
hunnit utbildas till l:a kl. sjömän, vid första anställningstidens slut
skulle taga förnyad anställning. Under denna förutsättning hade rekryteringsbehofvet
beräknats blifva för eldareafdelningen omkring 70, för
handtverksafdelningen omkring 10 samt för minörafdelningen omkring
27 man årligen.

Beträffande legan vid första anställningen hade chefen för flottans
stab, hvilken ansett det hufvudsakligen vara den kontant utbetalade
delen deraf, som lockade till anställning, föreslagit legans nedsättande

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

9

från nu utgående 50 kronor till 30 kronor, hvaraf 20 kronor skulle
kontant utbetalas. Genom en sådan nedsättning skulle enligt stabs -chefens åsigt rekryteringen icke komma att märkbart försvåras. Gent
emot detta förslag hade marin förvaltningen erinrat, att rekryteringen
alltid varit svår och att, då enligt det föreliggande förslaget ett större
antal rekryter än förut årligen komme att behöfvas, hvarje åtgärd, som
kunde tänkas på minsta sätt inverka försvårande, borde undvikas.
Marinförvaltningen, hvilkens åsigt härutinnan departementschefen delade,
hade derför ansett legan vid första anställningen böra bibehållas
vid nuvarande belopp, 50 kronor, hvaraf 25 kronor borde utbetalas vid
kontraktets underskrifvande och återstående 25 kronor i enlighet med
nu gällande bestämmelser.

I öfrigt hade chefen för flottans stab icke föreslagit någon annan
ändring i bestämmelserna rörande manskapets aflöningsförmåner, än att
dagaflöningen i land upptagits till lika belopp, 80 öre, för samtliga
underofficerskorpraler (l:a lönegraden), under det att denna dagaflöning
för närvarande utginge endast till underofficerskorpralerna vid eldareoch
rninörafdelningarna, men de, som tillhörde öfriga afdelningar, erhölle
endast 50 öre om dagen. Detta förslag syntes departementschefen
vara välgrundadt, då tjenstgöringen i land, som upptoge största
delen af året, för samtliga underofficerskorpraler säkerligen vore lika
magtpåliggande.

I den föreslagna aflöningsstaten upptoges icke lönernas fördelningtill
de särskilda yrkesafdelningarna, hvarigenom de jemkningar i detta
afseende, som påkallades af vexlande förhållanden, skulle kunna af
Kongl. Maj:t vidtagas utan rubbning i don af Riksdagen godkända staten.
Äfven detta syntes vara en i alla hänseenden synnerligen lämplig
anordning.

Mot det af chefan för flottans stab utarbetade organisationsförslag,
för hvilket sålunda redogjorts, hade departementschefen, utöfver hvad
redan vid några särskilda punkter deraf yttrats, icke något att erinra
ur sjelfva organisationens synpunkt. Men enär, enligt marinförvaltningens
beräkning af kostnaderna för den ändrade organisationen i hela
den utsträckning, förslaget afsåge, dessa kostnader skulle med ett så
afsevärdt belopp som 87,892 kronor 50 öre öfverstiga motsvarande
kostnader enligt 1894 års organisation, och då man nu hufvudsakligen
hade att tillse, huruledes de enligt äldre organisationer till permitteradt
manskap utgående aflöningsbelopp kunde blifva på det för sjövapnet fördelaktigaste
sätt använda, har departementschefen funnit sig böra i så
måtto frångå stabschefens förslag, att han hemstälde, att stampersonaBih.
till Rilcsd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afä, 6 Iläft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

len vid sjömanscorpsen måtte bestämmas till 2,400 man i stället för 2,500
man, såsom chefen för flottans stab föreslagit.

Hvad beträffade anslaget till aflöning för flottans corpser och stater,
så hade utgifterna från detsamma af marinförvaltningen beräknats till
704,250 kronor, således 9,237 kronor 50 öre mindre än enligt 1894
års beräkning. Från nyssnämnda belopp 704,250 kronor borde emellertid
enligt departementschefens förslag dragas dels aflöningskostnaden
för 100 man i 4:de lönegraden, 11,500 kronor, dels ock 9,000 kronor,
utgörande den beräknade kostnaden för lega vid förnyad anställning,
hvilken lega departementschefen ansåge obehöflig. Derjemte ansåge
departementschefen, att den af marinförvaltningen upptagna kostnaden,
12,000 kronor, för rekrytering kunde minskas till hälften, då den till
20 kronor per man beräknade utgiften syntes vara för hög vid jemförelse
med nu utgående 20 kronor, och dessutom för manskap, som
antoges vid endera af flottans stationer, någon särskild rekryteringskostnad
icke uppkomme. Den sammanlagda utgiften från aflöningsanslaget
syntes således böra beräknas till 677,750 kronor enligt den fördelning,
bil. A till statsrådsprotokollet närmare utvisade, eller 35,737
kronor 50 öre mindre än efter 1894 års organisation.

Jemlikt kostnadsberäkningarna för sjömancorpsen enligt 1894 års
organisation skulle för beklädnad och sängservis erfordras 242,350 kronor.
För en ständigt tjenstgörande styrka af 2,400 man skulle efter
samma beräkningsgrund — en kostnad af 111 kronor årligen per man
— åtgå 266,400 kronor, hvadan en tillökning af 24,050 kronor i anslaget
till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserna skulle behofvas.

Beträffande anslaget till natur aunderhåll skulle utgifterna från detsamma
enligt den nu föreslagna organisationen, fullt genomförd, med
en manskapsstyrka af 2,400 man och enligt samma beräkningsgrund,
som följdes år 1894, eller 52 öre i land och 53 öre om bord per man
och dag, komma att uppgå till 457,680 kronor, eller 42,910 kronor
mera än enligt 1894 års beräkning.

Härvid ville departementschefen dock redan nu framhålla, att genom
det förslag, som han ämnade framlägga rörande skeppsgossecorpsen,
skulle uppstå minskning af utgifterna från beklädnadsanslaget med 5,600
kronor och från naturaunderhållsanslaget med 14,775 kronor 20 öre.

Summan af utgifterna för sjömanscorpsen från nu omförmälda anslag
skulle således uppgå till 1,401,830 kronor.

Då denna summa jemfördes med motsvarande, år 1894 för sjömanscorpsen
beräknade kostnad, som utgjorde 1,370,607 kronor 50 öre, visade

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

11

det sig, att den nu föreslagna organisationen skulle medföra en ökad
kostnad af 31,222 kronor 50 öre.

Såsom af departementschefens anförande till statsrådsprotokollet
den 14 januari 1897 framginge, hade han visserligen då antagit, att,
om ock den förändrade organisation af sjömanscorpsen — med afseende
på hvilken vid den tiden inom flottans stab pågått utredning, hvarvid
till en början beräknats mindre lega och mindre antal rekryter för
hvarje år, än man sedermera funnit vara erforderligt — komme att
medföra ökad kostnad för dagaflöning, beklädnad och naturaunderhåll,
denna ökning i kostnader dock borde understiga det belopp, som skulle
utgå till permitteradt manskap; men, på sätt i den nu gjorda framställningen
visats, hade detta icke låtit sig göra utan att allt för mycket
eftersätta det oundgängliga behofvet af stammanskap. Derjemte erinrade
departementschefen, dels att den största ökningen i utgifter enligt
den verkstälda beräkningen folie på anslaget till naturaunderhåll med
42,910 kronor, till hvilket belopp ökningen dock endast så småningom
kunde uppgå, i den mån de permitterade årsklasserna försvunne, och
således i alla händelser ej före den 1 oktober 1902, och det under
förutsättning, att ingen enda vakans då funnes, dels ock att, då hänsyn
toges till de vakanser, som säkerligen under den närmaste framtiden
alltid komme att förefinnas uti den i stat upptagna manskapsstyrkan,
ökningen i verkligheten icke skulle komma att uppgå till den beräknade,
hvarför någon höjning af förslagsanslaget till naturaunderhåll icke
syntes på grund deraf erforderlig. Dertill funnes så mycket mindre
anledning, som de från detta anslag bestridda utgifter för uppfordrade
båtsmän komme att minskas och i en ej aflägsen framtid alldeles upphöra,
hvarjemte anslagets utgifter för skeppsgossecorpsen jemväl skulle
komma att minskas, derest det förslag rörande skeppsgossecorpsen,
som departementschefen ämnade framställa, vunne bifall. Vidare borde
beaktas, att den förstnämnda minskningen å aflöningsanlaget skulle
hafva blifvit betydligt större, om icke höjning i dagaflöning åt underofficerskorpralerna
vid matros-, ekonomi- och handtverksafdelningarna
synts böra föreslås, en höjning, som ensam betingade en förut icke
befintlig utgift från aflöningsanslaget af 15,675 kronor.

Den af chefen för flottans stab föreslagna och af marinförvaltningen
i hufvudsak tillstyrkta ändringen af sjömanscorpsens organisation med
de sålunda förordade jemkningar syntes departementschefen innefatta
väsentliga förbättringar i jemförelse med den nu gällande, bland hvil ka
förbättringar, enligt hvad departementschefen särskildt framhållit, förekomme,
att ett afsevärdt större antal af utbildad förhandspersonal vid

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Underofficers corpsen.

mobilisering skulle finnas att genast tillgå; att antalet af f. d. stamanstälde
bland flottans värnpligtige komme att ökas; att den nya organisationen
skulle lemna tillfälle att jemka antalet man inom de särskilda
yrkesafdelningarna allt efter som, på grund af materielens utveckling i
den ena eller andra rigtningen, behofvet kräfde; samt att möjlighet
skulle beredas jemväl det på kortare tid antagna manskapet att omedelbart
efter tjenstgöringstidens slut taga förnyad anställning, hvilket
skulle underlätta rekryteringen och följaktligen bidraga att minska vakansernas
antal. På grund häraf och med afseende å vigten af att erhålla
en någorlunda tillräcklig, yrkesutbildad stampersonal för bemanning
af flottans numera tidsenliga materiel, ansåge departementschefen
sig ega giltiga skäl att, oaktadt den något ökade kostnaden, förorda
förslaget, sådant det i bil. A vid statsrådsprotokollet funnes eammanfattadt.

Af de beräkningar öfver flottans personalbeliof, som af chefen för
flottans stab verkstälts, framginge, att bristen på underofficerare vid
maskiniststaten samt, särskildt vid Stockholms station, bristen på från
matro saf delningen rekryterade underofficerare äfvensom å qvartersmän vore
större, än att den lämpligen skulle kunna fyllas genom personal af lägre
grad. Vid afgifvande af det förslag till förändrad organisation af sjömanscorpsen,
för hvilket nyss redogjorts, hade derför chefen för flottans
stab förutsatt, att i sammanhang med genomförandet af sagda organisation
skulle ske en ökning af underofficerscorpsen genom anställande af
29 nya underofficerarare, nemligen 10 vid artilleri-, skeppare- och styrmansstaterna,
17 vid maskiniststaten och 2 vid handtverksstaten. Äfven
marinförvaltningen hade förklarat sig anse den sålunda ifrågasatta ökningen
vara synnerligen behöflig, särdeles beträffande maskiniststaten.

För egen del hyste departementschefen samma åsigt i .detta ämne
som chefen för flottans stab och marinförvaltningen. Redan med den
materiel, som nu funnes, hade det under sommaröfningarna visat sig
svårt att fylla underbefälsplatserna. Dugligt och tillräckligt underbefäl
vore synnerligen behöfligt för den växande och dyrbara materielen, och
dennas ändamålsenliga användande berodde ofta i hög grad af de derå
tjenstgörande maskinisterna.

På de moderna krigsfartygen måste maskinisternas antal vara jemförelsevis
rätt betydligt till följd af de många olika maskiner, hvarmed
dessa fartyg vore försedda. Sålunda förekomme å dem, förutom ångmaskinerna
för fartygets framdrifvande och manövrering, äfven elektriska
maskiner för belysning om bord, för strålkastarne och för artille -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

13

riets skötande samt å 2:a kl. pansarbåtarne och de äldre l:a kl. pansarbåtarne
hydrauliska maskiner för manövrering af kanontorn, kanoner,
styrinrättning m. m. Vid mobilisering kunde värnpligtige maskinister
i allmänhet ej beräknas för andra befattningar än såsom biträden vid
skötandet af ångmaskinerna för fartygets framdrifvande och manövrering,
emedan de öfriga maskineriernas skötsel kräfde en speciel utbildning,
som ej kunde, förutsättas hos de värnpligtige. På de för vårt
försvar så vigtiga torpedbåtarna med deras ytterst ömtåliga maskiner
kunde man endast i högsta nödfall och icke utan risk använda andra
maskinister än sådana, som blifvit inöfvade å dylika fartyg. Af allt
detta syntes framgå, att den ökade materielen och särskildt det växande
antalet torpedbåtar kräfde ett betydande antal maskinister, likasom att
den utan tvifvel redan nu förefintliga bristen i detta afseende skulle i
behofvets stund inverka förlamande på flottans verksamhet.

Till belysning af hvad sålunda anförts rörande behofvet af maskinister
ville departementschefen erinra, att gällande besättningslistor upptoge
såsom maskinpersonal för l:a kl. pansarbåten Svea 6 underofficerare,
7 underofficerskorpraler och 38 eldare, för hvardera af l:a kl.
pansarbåtarne Gröta, Thule och Oden 7 underofficerare, 9 underofficerskorpraler
och 38 eldare, för torpedkryssaren Ornen 5 underofficerare,
4 underofficerskorpraler och 16 eldare samt för hvarje l:a kl. torpedbåt
1 underofficer, en underofficerskorpral och 6 eldare.

Hvad de öfrige underofficerarne beträffade, toges äfven de mycket
mera än förr i anspråk genom den betydligt ökade undervisning och
praktiska utbildning, som numera komme manskapet till del. Härtill
komme äfven uppgiften att undervisa och öfva den växande kontingenten
beväringsmän. Den korta tid, som i vårt klimat kan användas för
praktiska öfningar och utbildning af flottans manskap och beväring,
utgjorde ett hinder för att låta den ena skolan eller utbildningskurs en
följa efter den andra. Flere af dessa skolor och kurser måste följaktligen
till stor del pågå samtidigt. Så vore t. ex. fallet med skjutskolan,
expeditionerna med skeppsgossefartygen, mineringsöfningarna och
exercis fartyget för rekryter, hvartill snart borde komma en torpedskqla.
De omnämnda öfningarna infölle också delvis samtidigt med de förberedande
öfningarna med de värnpligtige. På alla dessa ställen fordrades
öfvade underofficerare, och detta föranledde, att brist på sådana gjorde
sig ganska känbar äfven under fredstid.

Kostnaderna för den föreslagna ökningen af underofficerscorpsen hade
marinförvaltningen, under förutsättning, att samtliga tillkomne underofficerare
skulle vara af 2:a graden, beräknat på följande sätt:

14

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Skeppsgosse corpsen.

1 underofficer, fast lön....................................

» beklädnadsersättning..........

........................ kr.

720: —

......................... »

200: —

Summa kr.

’ 920: —

28 underofficerare d:o ...........

........................ »

25,760: —

= kr.

26,680: —

dagaflöning till 1 maskinistunderofficer å

1: 50 .......................................................... kr. 547: —

dagaflöning till 16 d:o.................................. » 8,760: —

utginge å varfvets stat. Deremot borde
af aflöningsanslaget bestridas dagaflöning
till 1 underofficer ål: — ......... » 365: —

dagaflöning till 11 underofficerare å 1: — » 4,015: —

4,380: —

med afdrag af dagaflöning om bord för 90

dagar ......................................................... » 1,080: — kr, 3,300: —

Summa kr. 29,980: —

Genom den föreslagna ökningen af underofficerscorpsen skulle äfven
en ökad utgift uppkomma från naturaunderliållsanslaget. Då underofficerarne
vore berättigade till portion in natura eller deremot svarande
ersättning, och då denna sistnämnda syntes böra bestämmas till 62 öre
per dag, skulle enligt marinförvaltningens beräkning ifrågavarande ökade
utgift för de nye underoffieerarne komma att uppgå till 6,562 kronor
70 öre.

Marinförvaltningen hade utarbetat förslag till stat för den tillökade
underofficerscorpsen, och hade departementschefen icke funnit något att
erinra mot berörda förslag.

Skeppsgossecorpsen, hvars ändamål vore att bilda rekryter för komplettering
af sjömanscorpsen, bestode enligt den år 1876 faststälda staten
af 280 nummer. Till 1877 års Riksdag hade gjorts framställning om
höjning af skeppsgossarnes antal till 400 med deraf föranledd ökning
af det för aflöning åt skeppsgossecorpsen i stat anvisade belopp. Framställningen
hade af Riksdagen bifallits, och genom kongl bref den 14
juni 1878 hade föreskrifvits, att ökningen från 280 till 400 skulle ske
successivt under åren 1878, 1879 och 1880. Emellertid hade förändrade
förhållanden inträdt i afseende på behofvet af rekryter vid sjömans -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

15

corpsen, Indika förhållanden föranledt, att genom kongl. bref den 20 februari
1880 corpsens nummerstyrka bestämts till 300, dock med föreskrift
tillika, att chefen för flottans militärpersonal skulle, i sammanhang med
den berättelse öfver personalens tjenstbarhet, som det jemlikt gällande
instruktion ålåge honom att årligen afgifva, äfven yttra sig om och i
hvad mån förändring i den sålunda faststälda nummerstyrkan kunde
finnas af förhållandena påkallad. Då erfarenheten under de närmast
derefter följande åren visat, att antalet karlskrifne skeppsgossar i allmänhet
öfverskridit antalet afgångne vid matroskompanierna, hade genom
kongl. bref den 10 augusti 1883 antalet af de gossar, som det
året finge antagas, bestämts till högst 40. Antagningsåldern, som förut
varit bestämd till 13—15 år, hade vid nu ifrågavarande tidpunkt och
ända till år 1894 varit bestämd till 14-^— 16 år. Anställningen såsom
skeppsgosse hade afsetts att räcka 4 år. År 1892 hade vidtagits åtgärder
för att öka nummerstyrkan till den i stat bestämda, eller 400,
och densamma hade under åren 1892—1896 utgjort i medeltal 332.

Genom kongl. bref den 10 oktober 1894 hade beträffande antagningsåldern
införts den ändrade bestämmelse, att gosse för att kunna
ifrågakomma till antagning skulle vid utgången af det år, hvarunder
antagningen skett, hafva fylt 16 år, men vid sjelfva antagningen ej
hafva uppnått 18 års ålder. Denna förändring, som hade medfört en
afsevärd minskning i kostnaderna för skeppsgossarnes utbildning genom
utbildningstidens förkortande från 4 till 2 år samt stält i utsigt möjligheten
att årligen kunna karlskrifva ett större antal skeppsgossar än
förut, hade ansetts kunna vidtagas med hänsyn till den utveckling, folkskolebildningen
numera ernått, hvarigenom en del af de skolkunskaper,
som dittills bibringats eleverna i skeppsgosseskolan, kunde af dessa erhållas
i folkskolorna.

Emellertid hade antalet af dem, som sökte anställning vid skeppsgossecorpsen,
under de senaste åren nedgått på ett sätt, som ingifvit farhågor
beträffande institutionens förmåga att på ett tillfredsställande sätt
fylla sin uppgift att lemna behöfligt antal rekryter till den del af sjömanscorpsen,
som vore afsedd att hufvudsakligen kompletteras med karlskrifna
skeppsgossar. Under åren 1893—1897 hade i medeltal endast
105 gossar om året blifvit antagna, och vakanserna vid skeppsgossecorpsen
utgjorde, om man toge den i stat bestämda nummerstyrkan till
utgångspunkt, den 10 sistlidne oktober 176, och detta oaktadt vid ett
par tillfällen gossar blifvit godkände, ehuru de ej innehaft den stadgade
minimiåldern. Med anledning häraf hade stationsbefälhafvarne vid flottans
stationer anmodats att inkomma med yttrande, huruvida några särskilda

16

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

åtgärder kunde vidtagas i syfte att underlätta rekryteringen för skeppsgossecorpsen.
De framställningar, som i nämnda hänseende inkommit
från stationsbefälhafvarne, hade derefter varit öfverlemnade till marinförvaltningen
och chefen för flottans stab, hvilka afgifvit utlåtanden
i ämnet.

Bland de förslag, som af de hörda myndigheterna framställs för
vinnande af det åsyftade ändamålet, är det ett, hvilket synes särskildt
förtjent af uppmärksamhet.

Då det onekligen vore af stor vigt, att skeppsgosseinstitutionen på
allt sätt befrämjades, så att den på ett verksamt och mera regelbundet
sätt än för närvarande måtie kunna bidraga till fyllande af vakanserna
inom sjömanscorpsen, vore det nödvändigt att söka göra anställningen vid
skeppsgossecorpsen mera begärlig. Det kraftigaste medel härtill borde väl
vara att åt skeppsgossarne bereda bättre aflöningsvilkor än de nuvarande,
som med hänsyn till det sjunkande .penningvärdet och ökade tillfällen
till arbetsförtjenst för ynglingar, som uppnått den för inträde vid corpsen
numera stadgade lägsta ålder, måste synas föga lockande. Hela den
kontanta aflöning, som tillkomme skeppsgossarne, utgjordes nemligen
af den i staten för corpsen upptagna dagaflöningen af 2 öre för hvarje
gosse.

Enär en höjning af denna aflöning icke läte sig genomföra utan
ökad kostnad, såvida corpsens i stat bestämda nummerstyrka bibihölles
oförändrad, hade det blifvit ifrågasatt att söka åstadkomma denna höj
ning genom att minska nummerstyrkan. Stationsbefälhafvaren i Karlskrona
hade redan i den berättelse angående militärpersonalens tjenstbarhet,
som han jemlikt föreskrift i reglementet för flottan afgifvit den 24
november 1896, gjort en framställning i antydda syfte. Stationsbefälhafvaren
hade der anfört, att flera skäl syntes tala för en förändring af skeppsgossecorpsens
nummerstyrka. Enligt senaste årens erfarenhet syntes ringa
utsigt förefinnas för att corpsens styrka skulle kunna uppbringas till den
i staten bestämda siffran af 400; och om corpsens styrka uppbringades
dertill, blefve utrymmet i kasernen knappt, då hänsyn toges till möjligheten
att bereda gossarne trefnad inom kasernen. I samma mån som
skeppsgossecorpsens styrka ökades, blefve också behofvet af särskildt
exercishus för skeppsgossarne större. Äfven den för gossarnes öfning
till sjös erforderliga materielen behöfde tillökning med flera fartyg af
Najadens och Gladens storlek, om antalet skeppsgossar fyldes till det
i stat bestämda. Stationsbefälhafvaren hade jemväl erinrat, att rekryteringen
mötte svårighet i följd deraf, att den nuvarande aflöningen, 2
öre om dagen, vore för liten för gossar af 16—18 års ålder.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

17

Med hänsyn till nämnda förhållanden hade stationsbefälhafvaren
ifrågasatt, huruvida det ej vore skäl att minska corpsens i stat bestämda
nummerstyrka, 400, till 320 och i sammanhang härmed öka dagaflöningen
till 10 öre. Om corpsen minskades, kunde inom kasernen göras
anordningar, hvilka icke kunde genomföras, så länge styrkan vore bestämd
till 400. Antalet skeppsgossar, som borde vara i stat upptaget,
hade här satts till 320 under antagande, att sjömanscorpsen derigenom
årligen skulle kunna tillföras omkring 150 karlskrifna gossar, äfvensom
med hänsyn dertill, att, efter inom kasernen genomförda erforderliga
anordningar för gossarnes trefnad och undervisning, utrymme derstädes
kunde beredas för högst detta antal. 320 gossar kunde äfven inrymmas
om bord å öfningsfartygen Najaden, Gladan, Falken, Snappopp och Skirner
eller ock om bord å 2 fartyg af Najadens cert tillsammans med
Gladan och Falken. Beträffande dagaflöningen hade förutsatts, att den
borde utgå med samma belopp, 10 öre om dagen, äfven under den tid,
skeppsgossarne vore om bord å öfningsfartygen, och att den komme att
utgå af aflöningsanslaget, så att öfningsanslaget ej betungades dermed.

Uti yttrande den 20 oktober 1897 hade stationsbefälhafvaren i
Karlskrona dels åberopat sin nyss anförda framställning, dels i samma
ämne ytterligare andragit: att genom nummerstyrkans nedsättande till
320 visserligen antalet af dem, som årligen karlskrefves, komme att
blifva mindre, än om corpsens nummerstyrka bibehölles vid 400; att
det emellertid i fråga om både resultat och moral säkerligen vore
bättre att söka åstadkomma en organisation, som kunde under alla förhållanden
genomföras än att bibehålla en, som icke lemnade på långt
när det resultat, som vore afsedt att vinnas, och som, ju längre den
bibehölles, verkade mera och mera demoraliserande på corpsen såsom
sådan; att den nu utgående dagspenningen, 2 öre per man med 2 öres
tillägg för korpraler, vore alldeles för låg, om man ville erhålla verkligt
starka och dugtiga ynglingar; att en 15 å 16 års yngling numera kunde,
åtminstone sommartiden, påräkna 50 öres daglön och derutöfver, som
utgjorde hans behållning, då han vore fritt född, klädd och hyst hos
föräldrar eller målsmän; samt att en förhöjning till 10 öre af dagspenningen
med 5 öres tillökning åt korpral derför icke syntes öfverdrifven.

Marinförvaltningen och chefen för flottans stab hade förklarat sig
instämma i stationsbefälhafvarens förslag rörande såväl minskning af
nummerstyrkan som höjning af dagaflöningen.

Derest dessa förslag godkändes, skulle aflöningskostnaden för skeppsgossecorpsen
komma att utgöra

Bih. till Rilcsd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft.

3

18

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Civilstaten.

dagaflöning för 304 gossar å 10 öre i 12 mån. kr. 11,096

» » 16 d:o (korpraler) å 15 » » »_»_876

Om från denna summa droges nuvarande aflöningskostnad.
.......................................................................................... ):)

Summa kr. 11,972: —
3,212: —

erhölles kr. 8,760: —,

utvisande det belopp, hvarmed aflöningsanslaget behöfde ökas för att
medgifva den föreslagna ökningen i skeppsgossarnes dagaflöning.

Å andra sidan borde likväl erinras, att genom den ifrågasatta
minskningen af corpsens nummerstyrka från 400 till 320 en besparing
komme att uppstå derigenom, att utgifterna skulle nedgå

å anslaget till beklädnad...................................... med kr. 5,600: —

och å » )> naturaportion.................................... » » 14,775: 20

eller tillsammans kr. 20,375: 20,

hvadan .......................................................................................... * H?615: 20

komme att besparas å sammanlagda kostnaderna för skeppsgossecorpsen.

För egen del hade departementschefen icke funnit något att erinra
mot stationsbefälhafvarens ifrågavarande förslag.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona hade med
skrifvelse den 20 oktober 1897 jemte eget utlåtande öfverlemnat en af
extra ordinarie kammarskrifvarne vid stationen gjord och af yttrande
från stationens räkenskapskontor beledsagad underdånig ansökning, att
Kongl. Maj:t täcktes taga i öfvervägande, huruvida icke till de extra
ordinarie tjenstemän vid flottan, som behöfde inkallas till tjenstgöring,
för de tider, ersättning för förordnande i högre grad icke åtnjötes, en
ersättning, beräknad efter 900 kronor per år, borde utgå, hvilket
ansetts kunna åstadkommas genom höjande af det enligt gällande stat
för flottans civilstat Karlskrona station anvisade belopp till gratifikationer
åt extra ordinarie tjenstemän samt för vård af arkiven från nuvarande
1,600 kronor till 5,000 å 6,000 kronor.

Till stöd för denna framställning hade sökandena hufvudsakligen
anfört följande.

Uti alltsedan år 1876 utfärdade stater för flottans stationer hade
till gratifikationer åt extra ordinarie tjenstemän anvisats, hvad Karlskrona
station beträffade, ett årligt belopp af 1,600 kronor, af hvilka
medel likväl enligt kongl. bref den 31 januari 1879 i främsta rummet
skulle utgå ett belopp af 100 kronor till en tjensteman af civilstaten

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

19

för vård af stationens arkiv, hvarefter ett belopp af 1,500 kronor om
året funnits att disponera till nämnda gratifikationer.

Vid Karlskrona station vore för närvarande anstälde 12 extra ordinarie
tjenstemän, af bvilka dock den äldste, som innehade ständigt
förordnande under vakans med åtnjutande af en ledig kammarskrifvarelön,
icke borde bland de extra ordinarie tjenstemännen inräknas.

Vid fördelningen af nämnda till gratifikationer åt extra ordinarie
tjenstemän disponibla belopp både så plägat tillgå, att stationens räkenskapskontor
hvarje månad bos stationsbefälbafvaren föreslagit utbetalning
af ett visst gratifikationsbelopp för arbetsdag att utgå till de
extra ordinarie tjenstemännen för de dagar under månaden, en hvar af
dem tjenstgjort utan att innehafva förordnande att bestrida ordinarie
tjenst; och både detta gratifikationsbelopp så beräknats, att anslaget
skulle kunna räcka till för hela året. Erfarenheten hade emellertid
visat, att under sökandenas tjenstetid gratifikationsbeloppet sällan kunnat
öfverstiga 1 krona 50 öre per dag, men väl att under de senare åren,
eller från och med år 1892, anslaget icke ens lemnat tillgång till en
gratifikation af 1 krona per arbetsdag under hela året, utan hade de
extra ordinarie tjenstemännen måst tjenstgöra en eller flera månader
hvarje år utan ringaste ersättning.

Genom en af stationsbefälbafvaren den 28 februari 1885 till stationens
räkenskapskontor utfärdad note både föreskrifvits, att räkenskapskontoret
icke borde inkalla extra ordinarie tjenstemän till tjenstgöring
i vidsträcktare mån, än att en såsom skälig angifven ersättning
af 1 krona 50 öre per dag kunde beredas. Denna föreskrift hade af
räkenskapskontoret plägat så tillämpas, att förslag till antagning af
extra ordinarie tjenstemän till stationsbefälbafvaren afgifvits endast i
den mån behofvet af ökade arbetskrafter gjort sig särskildt gällande,
hufvudsakligen till följd af vakanser inom staten, hvadan extra Ordinarie
tjenstemän vid Karlskrona station aldrig antagits utöfver behofvet.
Af hvad som förekommit vid föregående tillfällen, då fråga varit om
förbättring af extra ordinarie kammarskrifvarnes ekonomiska vilkor,
framginge ock, att så väl stationsbefälbafvaren som räkenskapskontoret
ansåge det nuvarande antalet extra ordinarie tjenstemän vid Karlskrona
station oundgängligen nödvändigt för göromålens ostörda gång under
de förhållanden, som nu, under fredstid, vore rådande.

I ännu högre grad skulle det, enligt sökandenas förmenande, visa
sig vara af behofvet påkalladt att ega tillgång till dessa arbetskrafter
vid inträffande mobilisering eller i krigstid, då göromålen vid stationen
komme att i högst väsentlig mån ökas och tillika flera af de ordinarie

20

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

och. möjligen äfven af de extra ordinarie tjenstemännen komme att beordras
till sjötjenstgöring. Fördelen af att vid dylika tillfällen, då
personalombyte å respektive platser ej borde ega rum, ega tillgång
till med göromålen förtrogne tjenstemän läge i öppen dag, likasom ock
fördelen af att hafva tillgång till dylika tjenstemän för fyllande af såväl
under freds- som krigstid uppkommande vakanser inom civilstaten.

Dylika vakanser inträffade emellertid icke ofta inom en jemförelsevis
så liten stat som flottans civilstat, och i följd deraf blefve tjenstetiden
såsom extra ordinarie mycket lång och ansåges härefter ej kunna
beräknas understiga 10—15 år. Att under en så lång tid nödgas tjenstgöra
en del af året utan någon ersättning och den öfriga delen mot
en ersättning så ringa, att den ej räckte ens till de oundgängligaste
lefnadsbehofven, måste ovilkorligen verka nedstämmande på sinnet, i synnerhet
som skuldsättning vore för de fleste af ifrågavarande tjenstemän
enda utvägen att anskaffa nödiga existensmedel, då — äfven om
tillfällen till erhållande af extra inkomster oftare erbjöde sig, än hvad
nu vore fallet — de likväl icke kunde begagna sig af dylika tillfällen,
emedan de under hela året vore inkallade till tjenstgöring vid flottan.

Jemfördes de extra ordinarie tjenstemännens vid flottan ställning
med de extra ordinarie tjenstemännens ställning vid andra statens verk,
framginge, att de förstnämnde vore i alla afseenden de sämst lottade. Så
åtnjöte t. ex. vid postverket de extra ordinarie tjenstemän, som vore
inkallade till ständig tjenstgöring, ett arfvode på stat af minst 900
kronor för år räknadt. Vid tullverket uppbure de s. k. biträdande
kammarskrifvarne ett årligt arfvode af 1,400 kronor, och de extra
ordinarie tjenstemännen vid telegrafverket aflönades vid tjenstgöring
med 90 kronor i månaden. Vid samtliga dessa tre verk vore tillika,
sedan de ordinarie tjenstemännens antal numera ökats, icke blott utsigterna
till befordran betydligt större än för de extra ordinarie tjenstemännen
vid flottans civilstat, utan ock aflöningsförmånerna i ordinarie
grad högre än vid sistnämnda stat.

Det hade visserligen blifvit föreslaget att genom vikariatsersättningarnas
höjande bereda någon förbättring i de extra ordinarie tjenstemännens
ekonomiska ställning, och en sådan förbättring skulle blifva
ganska afsevärd för dem bland ifrågavarande tjenstemän, som under
längre tid af året innehade förordnanden å ordinarie tjenst. För dem
åter, som endast kortare tid innehade sådana förordnanden och dock
under hela året vore inkallade till tjenstgöring, syntes höjandet af
vikariatsersättningen icke ensamt kunna åstadkomma önskvärd förbättring
af den ekonomiska ställningen. Om deremot, samtidigt med att

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

21

arfvodet höjdes för bestridande af ordinarie tjenstemans befattning,
jemväl anslaget till gratifikationer åt extra ordinarie tjensteman ökades,
skulle, förutsatt att denna ökning af gratifikationsanslaget ej blefve
alltför ringa, målet vara vunnit.

I sitt yttrande öfver förevarande ansökning hade räkenskapskontoret
vid Karlskrona station upplyst, bland annat, att under den för de flesta
expeditioner vid stationen gemensamma arbetstiden från klockan 9 före
middagen till klockan 2 efter middagen samtlige tjensteman, såväl
ordinarie som extra ordinarie, vore tillstädes; och hade kontoret af
anstäld beräkning öfver tillgången på och behofvet af civile tjensteman
vid stationen funnit det nuvarande antalet extra ordinarie tjenstemän
för göromålens behöriga gång fortfarande erforderligt.

Stationsbefälhafvaien, hvilken icke funnit något att erinra vid den
i ansökningen lemnade utredning beträffande de extra ordinaire karnmarskrifvarnes
tjenstgöring och den ersättning, som derför kunde påräknas,
hade vid sin skrifvelse i ämnet fogat en tablå öfver de nuvarande e. o.
kammarskrifvarnes vid stationen årliga inkomster från antingen till och
med år 1896, utvisande, att den högsta årliga inkomst, som uppburits,
med iuberäkning af vikariatsarfvoden, icke uppgått till mer än 904
kronor, samt i öfrigt anfört: att han låtit sig angeläget vara att icke
antaga flera e. o. kammarskrifvare, än som med hänsyn till tjenstegöromålens
behöriga gång varit nödvändigt; att, äfven om genom anbefaldt
regelbundet eftermiddagsarbete arbetsproduktion från stationens civile
tjenstemän kunde ökas, antalet e. o. sådana tjenstemän likväl icke kunde
minskas utan fara att till följd af sjökommendering, sjukdom och dylikt
vikariaten finge lemnas i alltför ovana händer, samt att, för att en hvar
af de e. o. kammarskrifvarne skolat under de senare fyra åren kunnat
erhålla 900 kronor årligen, det skulle hafva erfordrats högst 4,208
kronor 64 öre och lägst 3,433 kronor 51 öre eller i medeltal 3,717
kronor 7 öre årligen; på grund hvaraf stationsbefälhafvaren hemstält,
att, för beredande af en årlig ersättning till de e. o. kammarskrifvarne
vid stationen af 900 kronor, det i stat för flottans civilstat vid stationen
anvisade belopp till gratifikationer åt e. o. tjensteman samt för vård af
arkiven, nu utgörande 1,600 kronor om året, måtte höjas med 3,400
kronor till 5,000 kronor.

Sedan detta ärende blifvit till marinförvaltningen öfverlemnadt för
utlåtandes afgifvande, hade marinförvaltningen fått mottaga en af stationsbefälhafvaren
vid flottans station i Stockholm till förvaltningen
aflåten skrifvelse, hvarmed sistnämnde stationsbefälhafvare jemte eget
utlåtande öfverlemnat en hos honom af e. o. kammarskrifvarne vid sta -

22

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

tionen gjord och. af yttrande från stationens räkenskapskontor åtföljd
framställning, att stationsbefälhafvaren ville söka utverka höjande af de
för stationens e. o. tjensteman hittills anvisade gratifikationsmedel till
efter nuvarande förhållanden lämpadt belopp.

I denna skrifvelse hade sökandena hufvudsakligen anfört följande.
Det för ifrågavarande ändamål stationen i stat anvisade belopp 800
kronor, deraf 100 kronor utginge för arkivets vård, hade ingått i staten
med förstnämnda siffra allt sedan år 1875. Vid den tiden kunde möjligen
beloppet med hänsyn såväl till det ringa antalet e. o. tjenstemän som
till den omfattning, hvari deras tid och arbete då tagits i anspråk,
hafva varit väl afpassadt. Numera svarade det föga mot de e. o. tjenstemännens
insatser i arbetet för flottan. För närvarande funnes 9 e. o.
kammarskrifvare vid stationen, af hvilka likväl en uppehölle ordinarie
befattning med åtnjutande af de för denna anvisade löneförmåner. Utginge
man sålunda från 8 såsom de e. o. kammarskrifvarnes antal, så
belöpte, om de tillgängliga gratifikationsmedlen dem emellan lika fördelades,
87 kronor 50 öre på en hvar af dem såsom godtgörelse för
året. Jemförda med e. o. tjenstemän inom en del andra statens verk,
stode sökandena långt efter i fråga om löneförmåner. Beloppet af deras
medelinkomst framginge af en ansökningen bilagd tablå och torde i jemförelse
med de inom andra verk anstälde e. o. tjenstmännens aflöning
väcka icke blott förvåning, utan medkänsla. Ty det måste anses hårdt
att under 14 års tid derutöfver gå och vänta på en ordinarie inkomst
af 1,500 kronor och under dessa år för sitt arbete erhålla, med inberäkning
af vikariatsarfvoden, icke fullt 347 kronor i medeltal om året.
Att erhålla annan verksamhet vid sidan af tjensten vid flottan vore
svårt med hänsyn såväl till den faststälda arbetstiden vid stationen som
till den sökandena åliggande skyldigheten att genast efter anmodan
mottaga ledigt förordnande vid flottan, äfven om det blott vore för
några dagar. Snar förbättring af sökandenas ekonomiska vilkor vore
af nöden, hvadan de anhölle, att stationsbefälhafvaren ville söka utverka,
att de för stationens e. o. tjenstemän hittills anvisade gratifikationsmedel
blefve höjda till ett efter nuvarande förhållanden lämpadt belopp.

Med vitsordande af de utaf sökandena åberopade förhållanden hade
räkenskapskontoret vid stationen i afgifvet yttrande påpekat, bland annat,
att af sökandena de båda äldste innehaft sin anställning i omkring 14 år
och den yngste i omkring 5 år, men att, då afskedstagande vid viss ålder
ej vore obligatoriskt för tjenstemän vid flottans civilstat, det icke vore
osannolikt, att ännu åtskilliga år komme att förflyta, innan de äldste
vunne fast anställning, och bättre stälde sig icke utsigterna för den

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

23

yngste. Behofvet af e. o. tjensteman vore oafvisligt. Deras antal vid
flottans härvarande station vore det minsta, som erfordrades för göromålens
något så när obehindrade fortgång. Det syntes billigt, att så
pass gamla och i allmänhet väl qvalificerade tjenstemän som sökandena
erhölle skälig ersättning för den tid, de offrade, och det arbete, de utförde
åt staten under sin e. o. tjenstetid. Fördenskull hemstälde
räkenskap skontoret, att gratifikationsbeloppet i stat, arfvode för vården
af stationens arkiv oberäknadt, måtte föreslås till 2,000 kronor, sålunda
fördeladt, att till stationsbefälhafvarens disposition stäldes 1,500 kronor
och till varfschefvens 500 kronor.

Stationsbefälhafvaren vid flottans härvarande station hade godkänt
den för framställningen anförda motivering, men hade icke funnit det
åsyftade målet kunna nås vare sig genom inrättande af flera nya ordinarie
tjenster eller genom gratifikationsmedlens höjande till föreslaget
belopp. Efter utredning af behofvet af e. o. tjenstemän under fred
och vid mobilisering hade stationsbefälhafvaren förklarat sig anse, att,
för att stationens personal skulle vara fullständig under alla eventualiteter,
antalet e. o. tjenstemän borde utgöra minst nio. Dessas aflöning
borde enligt stationsbefälhafvarens åsigt ordnas på samma sätt, som
användts för att förse vapnet med behöfligt antal läkare. Liksom stipendier
utginge till läkarestipendiaterna, hvilka likväl icke derför hade
annat åliggande än att mottaga förordnanden till tjenstgöring i land
eller om bord, så borde åt de e. o. tjenstemännen förskaffas beredskapsarfvoden,
mot hvilkas åtnjutande de dock skulle vara skyldiga till daglig
tjenstgöring. Stationsbefälhafvaren har derför hemstält, att marinförvaltningen
måtte utverka, att 9 arfvoden å 500 kronor hvartdera blefve
anvisade såsom beredskapsarfvoden till e. o. tjenstemän.

För egen del hade marinförvaltningen anfört följande.

Det syntes vara uppenbart, att biträde af extra ordinarie tjenstemän
vid flottans stationer vore till synnerligen afsevärd omfattning behöfligt.
Att vid sådant förhållande låta dem nöjas med en godtgörelse, ringare
än som kunde anses skälig i förhållande till det af dem utförda arbetet,
vore hvarken billigt eller klokt och kunde icke heller försvaras med de
extra ordinarie tjenstemännens utsigter till befordran, hvilka, efter hvad
erfarenheten visat, vore både aflägsna och ovissa. Å andra sidan syntes
likväl icke vara rigtigt att vid bestämmande af ersättning åt de extra
ordinarie tjenstemännen utgå från något visst belopp såsom lämplig
aflöning för alla, vare sig ett visst belopp för hvarje arbetsdag eller
ett beredskapsarfvode å 500 kronor eller en ersättning efter 900 kronor
för år räknadt. Sådant skulle vara att principielt förändra deras ställ -

24

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ning, att i viss mån göra dem till ordinarie tjensteman och dermed på
en punkt af civilstatens organisation vidtaga en ändring, hvilken icke
syntes vara att tillråda utan i sammanhang med en omorganisation af
denna stat i det hela. Särskildt ansåges det olämpligt att fastställa ett
belopp af 900 kronor för år såsom ersättning till extra ordinarie tjensteman,
så länge det nuvarande förhållandet qvarstode, att sådan tjensteman,
när han förrättade lägsta gradens tjenst, icke kunde enligt §
112 mom. 6 i reglementet för flottan, lur delen, uppnå högre aflöning
än 750 kronor för helt år. Den tanke, som låge till grund för den
nuvarande anordningen att låta ersättningen till extra ordinarie tjenstemännen
utgå i form af gratifikationer, syntes vara den, att man genom
möjligheten att utdela ett större belopp till den duglige och flitige skulle
blifva i tillfälle att åt flottan förvärfva goda tjenstemannaämnen, medan
uti gratifikationens nedsättande eller i det fullständiga uteblifvandet deraf
skulle ligga ett medel att rätta eller aflägsna den, som till äfventyrs
visat sig mindre lämplig för flottans tjenst. I enlighet härmed syntes
gratifikationerna icke böra utgå efter en gång för alla gifven tariff,
utan alltid, inom de gränser medelstillgången utstakade, tilltagas i förhållande
till det utförda arbetets omfång och beskaffenhet. Denna
grundtanke syntes det marinförvaltningen, så länge flottans civilstat
bibehölles vid sin nuvarande organisation, icke vara skäl att öfvergifva.
Men för densammas tillämpning på ett billighetskrafvet något så när
tillfredsställande sätt funne marinförvaltningen, såsom genom den i
ärendet förebragta utredning syntes vara till fullo ådagalagdt, erforderligt,
att anvisningen i stat för ifrågavarande ändamål höjdes.

Hvad anginge det belopp, hvarmed höjning borde ske, hade marinförvaltningen,
som icke delade stationsbefälhafvarens i Karlskrona uppfattning,
att höjningen borde afse beredande af en årlig ersättning åt
extra ordinarie kammarskrifvarne af 900 kronor för år, ansett det åsyftade
ändamålet i fråga om nyssnämnda station kunna uppnås genom
höjande af ifrågavarande anvisning med 2,900 kronor till 4,500 kronor.
För Stockholms station hade marinförvaltningen ansett det af stationsbefälhafvaren
såsom erforderligt beräknande beloppet kunna skäligen
jemkas så, att anvisningen höjdes med 2,200 kronor till 3,000 kronor.

För genomförande af hvad marinförvaltningen sålunda föreslagit
erfordrades, att anslaget till aflöning för flottans corpser och stater
höjdes med 5,100 kronor.

Departementschefen förklarade sig för egen del på de af marinförvaltningen
anförda skäl förorda bifall till nämnda embetsverks förslag.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

25

Uti skrifvelse den 29 september 1897 både medicinalstyrelsen an- Läkarestaten
fört, att den betydliga tillökning, flottans fartyg under senaste tider
erhållit, jemte deraf följande talrikare sjöexpeditioner föranledt, att en
höjning i antalet läkarestipendier vid flottan, hvilket genom kongl. bref
den 21 december 1871 ökats från tio till femton, deraf enligt kongl.
brefvet den 21 maj 1875 sju utginge med 600 kronor och öfriga åtta
med 500 kronor, numera blifvit af nöden. Sålunda hade under år 1897,
sedan alla flottans läkarestipendiater blifvit disponerade för sjötjenstgöring,
ytterligare två af arméns fältläkarestipendiater måst anlitas för
flottans behof, hvilket icke kunnat ske utan svårighet, enär arméns
fältläkarestipendiater samtidigt varit starkt anlitade, så att vid ett par
tillfällen alla disponibla fältläkarestipendiater varit kommenderade. På
grund häraf hade medicinalstyrelsen hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes
till Riksdagen aflåta proposition, att en förhöjning af 2,800 kronor måtte
beviljas i anslaget till läkarestipendier vid flottan, hvarigenom dessa
stipendiers antal skulle komma att ökas med fem, deraf tre till högre
belopp, 600 kronor, och två till lägre belopp, 500 kronor, och samtliga
stipendier sålunda komma att uppgå till tjugo, deraf tio till högre och
tio till lägre belopp.

Öfver denna framställning hade marinförvaltningen afgifvit infordradt
utlåtande, och, enär behofvet af ökadt antal läkarestipendier vid
flottan vitsordats af medicinalstyrelsen, hade förvaltningen, då dessa stipendier
bestredes från anslaget till aflöning för flottans corpser och
stater, hemstält, att framställningen måtte på det sätt bifallas, att Kongl.

Maj:t täcktes hos Riksdagen äska för ifrågavarande ändamål en förhöjning
i nyssnämnda anslag med 2,800 kronor.

För egen del har departementschefen förklarat sig anse det genom
den i ämnet förebragta utredning vara ådagalagdt, att en ökning af
antalet läkarestipendier vid flottan vore af behofvet påkallad, och i afseende
å det föreslagna antalet af ytterligare fem dylika stipendier, af
hvilka tre skola utgå med 600 kronor och två med 500 kronor, hade
han icke något att erinra. I öfverensstämmelse härmed hade förslag
till ny stat för Kongl. flottans läkarestat blifvit upprättadt.

Marinförvaltningen hade uti skrifvelse den 10 september 1897 an- Ansiagsfört,
att, om gällande stater toges till utgångspunkt skulle för alla till beloppen‘
anslagstiteln aflöning för flottans corpser och stater hänförliga utgifter
under år 1899 erfordras tillhopa 1,878,348 kronor 20 öre.

Om från nämnda summa droges 1898 års anslag
Bih. till Rilcsd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 6 Haft.

4

26

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

till aflöning för flottans corpser och stater ... kronor 1,720,952: —
1898 års anslag till ersättning för vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre

härad af Kalmar län ............................................ » 114,000: —

samt tillgången i följd af vakanser m. m. beräknades
till Vä mera än för år 1898 eller till..... » 43,396: 20

= kronor 1,878,348: 20,

skulle, under förutsättning att icke någon ändring i nu gällande stater
vidtoges, för år 1899 icke erfordras någon ökning i förevarande anslag.

Enligt de på grund af planen för genomförande af 1887 års organisation
af sjömanscorpsen beräknade förändringarna i afseende å en del
anslag under femte hufvudtiteln skulle anslaget till vakanta rusthållsnummer
i Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län å 114,000
kronor i mån af afgången å reserv- och indragningsstaterna kunnat
successivt nedbringas, så att det med år 1895 skulle nedgått till 43,189
kronor. Någon reduktion af anslaget hade emellertid hittills icke kunnat
ega rum och kunde så mycket mindre ifrågasättas för år 1899, som
uti den ofvan meddelade beräkningen anslaget till aflöning för flottans
corpser och stater kunnat upptagas till sitt af senaste Riksdag med 11,100
kronor reducerade belopp endast derigenom, att tillgången i följd af
vakanser m. m. beräknats till öfver Vs mera än nästföregående år eller
till 43,396 kronor 20 öre.

Enligt marinförvaltningens förslag skulle således anslaget för aflöning
till flottans corpser och stater kunna i riksstaten för år 1899 uppföras
med samma belopp som i staten för innevarande år, eller till
1,720,952 kronor. Marinförvaltningen hade emellertid härvid icke kunnat
taga i betraktande den förändring af förevarande anslags belopp, som
påkallades af de förslag, som i det föregående framstälts rörande sjömanscorpsen,
underofficerscorpsen, skeppsgossecorpsen, civilstaten och
läkarestaten.

Derest'' förslaget angående förändrad organisation af sjömanscorpsen
vunne bifall, skulle, på sätt som redan anförts, uppkomma en minskning
af utgifterna från detta anslag till sjömanscorpsen af 35,737 kronor 50 öre.

Deremot skulle de öfriga förslagens godkännande medföra ökad
utgift från aflöningsanslaget, nemligen

för underofficerscorpsen med............................................ kronor 29,980: —

» skeppsgossecorpsen » ............................................. » 8,760: —

» civilstaten » » 5,100: —

» läkarestaten » » 2,800: —

eller med tillhopa kronor 46,640

Statsutskottets Utlåtande N;o 6. 27

Om härifrån droges nyssnämnda minskning i utgifterna
för sjömanscorpsen......................................... kronor 35,737: 50

visade sig den erforderliga ökningen i anslaget till

aflöning för flottans corpser och stater blifva... » 10,902: 50,

eller i jemnadt tal 10,900 kronor.

Utskottet, som funnit Kongl. Maj:ts förevarande framställningar angående
sjömanscorpsen och skeppsgossecorpsen innebära betydande fördelar
och finner den föreslagna ökningen af underofficerscorpsen vara af förhållandena
betingad, har ansett sig böra i hufvudsak förorda bifall till
hvad Kongl. Maj:t beträffande nämnda corpser föreslagit.

Enligt Kongl. Maj:ts förslag skulle den nya staten för sjömanscorpsen
tillämpas, så snart och i den mån behöfliga medel för genomförande
af de föreslagua förändringarna i nämnda corps organisation
blefve tillgängliga genom afgång från de permitterade årsklasserna.
Men utskottet anser, att, då jemväl till täckande af de förhöjningar,
som utskottet tillstyrker i staterna för underofficers- och skeppsgossecorpserna,
annan tillgång lärer saknas, för så vidt icke sådan beredes genom
den tillökning i aflöningsanslaget af 3,000 kronor, som utskottet
utöfver den för flottans civilstat afsedda summan 5,100 kronor, här
nedan föreslår, eller genom annan besparing, som kan på det ifrågavarande
anslaget uppstå, vid godkännandet af de föreslagna staterna
för sjömans-, underofficers- och skeppsgossecorpserna bör stadgas det
förbehåll, att detsamma må tillämpas endast så snart och i den mån
anslaget till aflöning för flottans corpser och stater dertill lemnar tillgång.

Nu gällande stat för flottans civilstat antogs redan vid 1874 års
riksdag, och således innan den år 1876 påbörjade allmänna löneregleringen
för statens civile embets- och tjenstemän företogs. Sedan dess
har nämnda stat icke blifvit rubbad. Genom antagandet af densamma
indrogos ej mindre än sexton förutvarande ordinarie tjenstebefattningar,
hvarigenom det blef nödvändigt att i allt större utsträckning anlita
extra ordinarie tjenstemän. Det för dessas aflönande i staten upptagna
gratifikationsanslaget, 2,400 kronor för båda stationerna tillhopa, synes
emellertid vara alltför knappt tilltaget. Enligt hvad den i statsrådsprotokollet
lemnade utredning utvisar, uppgår nemligen den proportionerliga
andel af gratifikationsanslaget, som kan för ett år tillkomma en
hvar af de extra ordinarie kammarskrifvarne vid Karlskrona station till
endast 136 kronor 36 öre och vid Stockholms station till ej mer än
87 kronor 50 öre. Äfven om vikariatsarfvodena tagas i beräkning,

28

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

synas aflöningsvilkoren vara alltför oförmånliga för dessa tjensteman,
hvilka äro ålagda en ganska trägen daglig tjenstgöring och hvilka i följd
af personalens fåtal ega så ringa utsigt till befordran, att de ibland
först efter fjorton år kunnat erhålla en med 1,500 kronor aflönad ordinarie
befattning. Jemväl af den i statsrådsprotokollet intagna uppgift
om de lönevilkor, som tillkomma de i andra statens verk t. ex. postverket,
tullverket, telegrafverket m. fl. anstälda extra ordinarie tjenstemän,
af hvilka fordras enahanda kompetensvilkor och ungefär lika stor
arbetsprodukt som af de extra ordinarie kammarskrifvarne vid flottans
stationer, framgår att de sistnämndes aflöning är jemförelsevis mycket
låg. Utskottet kan, med hänsyn till hvad sålunda åberopats, icke underlåta
att finna Kongl. Maj:ts förevarande framställning af förhållandena
påkallad.

Hvad beträffar Kongl. Maj:ts förslag angående läkarestaten, har
utskottet deremot icke kunnat finna det vara genom den förebragta utredningen
ådagalagdt, att inrättandet af nya läkarestipendier vid flottan
är erforderligt, helst som antalet af flottans läkarestipendiater hittills
synes hafva under endast ett år visat sig otillräckligt och bristen under
nämnda år ej varit större, än att den kunnat afhjelpas genom anlitandet
af endast två af arméns fältläkarestipendiater; och anser sig utskottet
på grund häraf icke kunna förorda Kongl. Maj:ts i detta afseende framstälda
förslag.

Då utskottet sålunda funnit sig böra i hufvudsak tillstyrka bifall
till hvad Kongl. Maj:t angående sjömans-, underofficers- och skeppsgossecorpserna
samt civilstaten föreslagit, men ansett Kongl. Maj:ts framställning
angående ökadt antal läkarestipendier icke böra af Riksdagen
bifallas, samt för sistnämnda ändamål ett utgiftsbelopp af 2,800 kronor
finnes upptaget uti den i statsrådsprotokollet meddelade beräkning öfver
den erforderliga förhöjningen af ifrågavarande anslag, skulle således,
vid godkännande af utskottets ofvanberörda mening, den sammanlagda
höjningen af anslaget till aflöning för flottans corpser och stater kunna
från af Kongl. Maj:t äskade 10,900 kronor nedbringas till 8,100 kronor.

Emot förslaget angående användningen af anslaget till ersättning
för vakanta rusthållsnummer i Blekinge län och Södra Möre härad af
Kalmar län har utskottet icke haft något att erinra.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

l:o) att Riksdagen må godkänna förändrad stat
för flottans på det i härvid fogade bilaga n:o 1 omförmälda
sätt omorganiserade sjömanscorps, sådan denna
stat finnes detta utlåtande bifogad (bil. n:o 2), att

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

29

tillämpas så snart och i den mån anslaget till aflöning
för flottans corpser och stater dertill lemnar tillgång;

2:o) att Riksdagen må godkänna förändrad stat
för flottans underofficerscorps af den lydelse, bilagan
n:o 3 vid detta utlåtande utvisar, att tillämpas så
snart och i den mån anslaget till aflöning för flottans
corpser och stater dertill lemnar tillgång;

3:o) att Riksdagen må godkänna förändrad stat
för flottans skeppsgossecorps af den lydelse, bilagan
n:o 4 vid detta utlåtande utvisar, att tillämpas så
snart och i den mån anslaget till aflöning för flottans
corpser och stater dertill lemnar tillgång;

4:o) att Riksdagen må medgifva, att i gällande
stat för flottans civilstat anvisningen till gratifikationer
åt extra ordinarie tjenstemän samt för vård af
arkiven må höjas för Karlskrona station med 2,900
kronor till 4,500 kronor och för Stockholms station
med 2,200 kronor till 3,000 kronor;

5:o) att Kongl. Majrts i punkten 5:o under femte
hufvudtiteln i statsverkspropositionen gjorda framställning
angående flottans läkarestat icke må af Riksdagen
bifallas;

6:o) att, vid bifall till hvad utskottet under momenten
l:o, 2:o, 3:o, 4:o och 5:o här ofvan föreslagit,
Riksdagen må höja anslaget till aflöning för flottans
corpser och stater, nu 1,720,952 kronor, med 8,100
kronor till 1,729,052 kronor; samt

7:o) att Riksdagen må medgifva, att hvad af anslaget
till ersättning för vakanta rusthållsnummer i
Blekinge län och Södra Möre härad af Kalmar län
icke redan på grund af 1872 och 1876 årens riksdagsbeslut
bör inräknas bland tillgångarna till aflöning
för flottans corpser och stater, måtte få likasom föregående
år användas för fyllande af behofvet under
denna anslagstitel år 1899.

Pensionering af reservbefäl.

2:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att, med uteslutande
ur riksstaten af det under femte hufvudtiteln uppförda anslag till pen -

Angående uteslutande
ur
riksstaten af
anslag härtill
m. m.

18.]

30

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

sionering af reservbefäl, medgifva, att de reservofficerare, som hädanefter
antoges vid flottan, måtte, derest de fullgjorde den tjenstgöringsskyldighet,
som nu vore eller framdeles kunde för sådana reservofficerare
varda stadgad, efter uppnådda femtiofem års ålder under sin återstående
lifstid åtnjuta en årlig pension till belopp af 300 kronor.

Till statsrådsprotokollet (sid. 29—35) har statsrådet och chefen för
sjöförsvarsdepartementet i denna fråga anfört följande.

Sedan 34 reservunderlöjtnanter i flottan, anstälde i nämnda egenskap
enligt bestämmelserna i kong!, kungörelsen den 13 juli 1887, hos
Kongl. Maj:t anhållit om vidtagande af sådana ändringar i nu gällande
föreskrifter rörande pensionering af reservofficerare, att desse, såväl de
redan anstälde som de, hvilka framdeles komme att i samma egenskap
anställas, kunde komma i åtnjutande af det pensionsbelopp, som vid
aflåtande af proposition om anslag för ändamålet till 1887 års Riksdag
beräknats, eller 300 kronor årligen från 55 års ålder eller ock af motsvarande
kapital, hade departementschefen den 14 januari 1897 anmält
detta ärende till Kongl. Maj:ts pröfning och dervid erinrat, hurusom,
efter det Riksdagen år 1887 beviljat ett anslag af 6,400 kronor (förslagsanslag,
högst) för reservbefälets pensionering, genom nyss nämnda
kungörelse af den 13 juli 1887 angående utbildande af reservbefäl för
flottan föreskrifvits bland annat:

att för hvarje reservofficer marinförvaltningen skulle i någon af
staten kontrollerad ränte- och kapitalförsäkringsanstalt vid hans antagande
till reservunderlöjtnant af derför i stat anvisade medel insätta

för den som uppnått 22 år.......................... 543 kronor,

» » » » 23 T>......................... 573 »

» » » » 24 »........................ 603 »

» » » » 25 »........................... 639 »

för att derigenom efter reservofficerens val bereda honom antingen den
lifränta eller det kapital, som för den verkstälda inbetalningen kunde
erhållas, vare sig vid 55 års ålder eller, om reservofficeren före medlens
insättande derom hos marinförvaltningen framstält särskild begäran, vid
tidigare ålder, dock ej före uppnådda 40 lefnadsår;

att då reservofficer uppnått 40 års ålder, meddelades honom af
Kongl. Maj:t, på anmälan af vederbörande stationsbefälhafvare, afsked
ur tjensten, dervid han, om han utan anmärkning fullgjort de honom
enligt kungörelsen ålagda skyldigheter, egde att genom stationsbefälhafvarens
försorg utfå den handling, som berättigade honom att erhålla
lifränta eller kapital; samt

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

31

att, derest reservofficeren skulle försumma någon af de enligt § 8
i kungörelsen honom åliggande skyldigheter eller under sin tjenstskyldighetstid
blifva straffad för brott, som medförde förlust af medborgerligt
förtroende, skulle han, efter anmälan af vederbörande stationsbefälhafvare,
och sedan i förra fallet undersökning om försummelsen
vid stationens krigsrätt egt rum, blifva af Kongl. Maj:t, derest försummelsen
eller förbrytelsen pröfvades böra dertill föranleda, förklarad från
sin anställning i flottans reserv skild, i hvilket fall han skulle vara
förlustig förenämnda förmån af lifränta eller kapital.

Departementschefen hade vidare erinrat, att de insättningar, om
hvilka i kungörelsen förmäldes, skett i ränte- och kapitalförsäkringsanstalten
i Stockholm, och att, till följd af de förändringar, som efter
år 1887 inträffat i såväl räntefot som dödlighetsprocent, dåmera, på sätt
sökandena anfört, en reservofficer, för hvilken vid 23 års ålder insattes
573 kronor, vid 55 års ålder skulle erhålla endast 187 kronor 25 öre
i årlig lifränta i stället för afsedda 300 kronor.

Då man år 1887 tydligen utgått från den uppfattningen, att en
pension af 300 kronor från 55 års ålder vore en lämplig godtgörelse
för den tidsuppoffring och den tjenstgöringsskyldighet, som en reservofficer
hade att underkasta sig, hade departementschefen ansett sig, vid
nu nämnda förhållande, böra föreslå en förändring i bestämmelserna
om reservbefälets pensionering, hvarigenom pensionerna kunde uppbringas
till det år 1887 afsedda beloppet. I sådant afseende hade
departementschefen föreslagit, att årliga insättningar skulle verkställas
i stället för den insättning, som nu skedde på en gång, och hemstält,
att, för genomförande af detta förslag, proposition måtte aflåtas till
Riksdagen om anslagets höjande från 6,400 kronor till 10,000 kronor,
i sammanhang hvarmed anslaget borde förändras till reservationsanslag.

Sedan, i öfverensstämmelse härmed, proposition i ämnet blifvit till
Riksdagen aflåten, hade Riksdagen i skrifvelse den 12 maj 1897 anfört,
bland annat, att Riksdagen i anledning af de förhållanden, som föranledt
den gjorda framställningen, velat ifrågasätta, om det icke skulle
både vara enklare och för staten billigare att låta pensionerna, dock till
belopp af högst 300 kronor, utgå direkt från anslag under riksstatens
nionde hufvudtitel, t. ex. förslagsanslaget till pensionering af flottans
befäl och underbefäl med vederlikar, hvarvid icke borde finnas något
hinder att jemväl i detta fall låta pensionens belopp blifva beroende af
det antal år, hvarunder reservofficeren utan anmärkning tjenstgjort, samt
att Riksdagen derför icke velat bifalla ifrågavarande framställning om
förhöjning i anslaget till pensionering af reservbefäl och anslagets upp -

32

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

förande såsom reservationsanslag, innan en utredning i berörda syfte
blifvit verkstäld, hvilken utredning jemväl borde omfatta motsvarande
förhållanden vid armén.

En sådan utredning, som omförmäldes i Riksdagens berörda skrifvelse,
hade departementschefen, efter samråd med chefen för landtförsvarsdepartementet,
låtit verkställa genom professorn vid generalstaben
P. G. Rosén.

Utskottet tillåter sig att beträffande innehållet af nämnda utredning
hänvisa till statsrådsprotokollet, hvarest för desamma finnes utförligt
redogjordt.

Departementschefen har vidare anfört, att han lika med chefen för
landtförsvarsdepartementet ansåge att af den verkstälda utredningen
framginge, att det enklaste och på samma gång för statsverket billigaste
sättet för beredande af lifränta åt reservofficerare vore, att staten sjelf
öfvertoge pensioneringen. Han ansåge sig derför böra tillstyrka, att
med afseende å reservofficerare i flottan, hvilka hädanefter komme att.
utnämnas, det nu stadgade sättet för beredande af lifränta åt sådana
officerare icke vidare skulle tillämpas, utan desse i stället, likasom
reservofficerare vid armén enligt det af chefen för landtförsvarsdepartementet
framlagda förslag måtte tillförsäkras rätt att, under förutsättning
att de fullgjorde den tjenstgöringsskyldighet, som nu vore eller framdeles
kunde varda för dem stadgad, vid fylda 55 år under sin återstående
lifstid komma i åtnjutande af pension från statsverket till belopp
af 300 kronor årligen. I afseende å de reservofficerare, för hvilka
inbetalning för beredande af lifränta redan skett, skulle, på sätt chefen
för landtförsvarsdepartementet redan erinrat, någon pension icke förekomma;
dock syntes det böra ifrågasättas, huruvida icke i en framtid
fylnad i lifräntan till 300 kronor borde beredas dem af statsmedel, en
angelägenhet, som emellertid lämpligen borde då i hvarje särskildt. fall
afgöras.

Då Riksdagen gillat af Kongl. Maj:t föreslaget förändradt sätt för
beredande af pensioner åt arméns reservofficerare, bygdt på samma
grunder, som nu föreslagits skola blifva gällande beträffande flottans
reservofficerare, hemställer utskottet,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må af
Riksdagen bifallas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

33

Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserna.

3:o. Kongl. Maj:t liar föreslagit Riksdagen att höja reservationsanslaget
till beklädnad åt. sjömans- och skeppsgossecorpserna med 18,450
kronor till 286,550 kronor.

Departementschefen har till statsrådsprotokollet (sid. 35) erinrat,
att derest det framlagda förslaget angående ändrad organisation af sjömanscorpsen
vnnne bifall, deraf föranleddes en ökad utgift af 24,050
kronor från anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserna,
hvaremot den jemväl föreslagna minskningen af skeppsgossecorpsens nummerstyrka
skulle medföra en minskning af utgifterna från samma anslag
med 5,600 kronor, hvadan, under förutsättning af bifall till båda
dessa förslag erfordrades, att ifrågavarande anslag, som i riksstaten för
innevarande år upptagits till 268,100 kronor, blefve ökadt med 18,450
kronor.

Utskottet, som under punkten l:o härofvan tillstyrkt Kongl. Maj:ts
förslag beträffande förändrad organisation af sjömans- och skeppsgossecorpserna,
hemställer,

att, vid bifall till hvad utskottet i punkten l:o föreslagit,
Riksdagen må höja reservationsanslaget till
beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserna med
18,450 kronor till 286,550 kronor.

Naturaunderhåll.

4:o. Kongl Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att portionsersättning
till underofficer vid flottan, hvilken begagnade sig af
sin författningsenliga rätt till sådan ersättning, finge utgå med 62 öre
för hvarje portion samt att denna förmån måtte få af vederbörande
tillgodonjutas från och med början af innevarande år.

I detta ämne innehåller statsrådsprotokollet (sid. 35—37) följande.

Hos marinförvaltningen hade stationsbefälhafvaren vid flottans station
i Karlskrona anhållit om utverkande deraf, att flottans till ersättning
för naturaportion i land berättigade underofficerare, måtte från och

Bih. till Riksd. Prot. 18D8. 4 Sami. 1 Åfd. 6 Häft. 5

Ökning af
detta anslag.

[9.]

Angående höjning
af portionsersättning.

[10.]

34

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

med början af år 1898 tills vidare bekomma 62 öre för hvarje portion;
och hade stationsbefälhafvaren i sådant afseende anfört: att den ersättning
för naturaportion i land, hvilken tillkomme flottans underofficerare,
under femårsperioden 1893—1897 vid stationen utgått år 1893 med

45 öre, år 1894 med 43 öre, år 1895 med 44 öre, år 1896 med 48 öre
och år 1897, då kongl. brefvet den 13 mars 1896 angående 10 procents
tillägg för portionstillagning vunnit tillämpning, med 50,6 öre, eller i
medeltal med 46,i öre; att 1897 års Riksdag beträffande portionsersättningen
åt underofficerare vid armén medgifvit, att densamma finge från
och med början af sistnämnda år tills vidare utgå med 62 öre för hvarje
portion; att skilnad en i fråga om portionsersättning mellan arméns och
flottans underofficerare således syntes ganska betydlig, men att likhet
mellan båda i detta hänseende måste anses synnerligen önskvärd; samt
att, derest den sålunda föreslagna förändringen komme till stånd, utgiften
för portionsersättning till underofficerarne vid Karlskrona station,
hvilken utgift under femårsperioden 1892—1896 i medeltal bestigit sig
till 22,032 kronor 65 öre för år, skulle komma att för år 1899 uppgå
till i rundt tal 29,600 kronor.

Marinförvaltningen hade i skrifvelse den 10 september 1897 förklarat
sig finna denna framställning synnerligen beaktansvärd. Vid
Stockholms station hade, enligt hvad marinförvaltningen i denna skrifvelse
meddelat, under femårsperioden 1893—1897 priset å proviantportion
i land utgjort 57 öre år 1893, 51 öre år 1894, 43 öre år 1895,

46 öre år 1896 och 51,7 öre år 1897, eller i medeltal 49,7 öre. En
till 62 öre för hvarje portion höjd portionsersättning till flottans underofficerare
skulle efter enahanda beräkningsgrund som den af stafionsbefälhafvaren
i Karlskrona använda medföra, hvad anginge Stockholms
station, att den för femårsperioden 1892—1896 till i medeltal 13,980
kronor 60 öre om året uppgående utgiften å denna titel komme att
stiga till 17,439 kronor 80 öre.

Den nu ifrågasatta förhöjningen skulle alltså föranleda en ökad
utgift af tillsammanlagdt 11,026 kronor 50 öre, eller i rundt tal 11,000
kronor.

Då portionsersättningen bestredesjaf anslaget till naturaunderhåll,
som vore förslagsanslag, ansåge departementschefen någon förhöjning
af dettas belopp för ifrågakomna ändamål icke vara af nöden, men
deremot syntes Riksdagens medgifvande till att portionsersättningen
finge bestämmas till 62 öre för hvarje portion vara erforderligt. Marinförvaltningen
hade ock hemstält om aflåtande af proposition till Riksdagen
i sådant syfte.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

35

På sätt departementschefen förut påvisat skulle de framstälda förslagen
rörande sjömanscorpsen och underofficerscorpsen jemväl föranleda
ökning af utgifterna från detta anslag, hvaremot förslaget rörande
skeppsgossecorpsen skulle medföra någon minskning af samma utgifter.
Då emellertid ökningen i utgifter endast successivt komme att inträda,
ansåge sig departementschefen icke heller med afseende härå böra ifrågasätta
någon höjning af anslaget, helst den från detta anslag utgående
kostnaden för uppfordrade båtsmän vid stationerna, hvilken under åren
1891—1896 i medeltal för år beräknats för 350 man till 61,540 kronor,
komme att minskas i den mån uppfordringen af båtsmän till följd af
båtsmanshållets nu påskyndade vakanssättning upphörde. Enär emellertid
marin förvaltningens framställning angående beloppet af den till
underofficerarne utgående portionsersättning syntes välgrundad, ville
departementschefen förorda förslaget derom och erinrade, att Riksdagen
år 1876 i sammanhang med löneregleringen för underofficerscorpsen
medgifvit förmånen af portionsersättning att utgå från anslaget till
naturaunderhåll.

Kongl. Maj:ts förevarande framställning angående höjande af portionsersättning
i land för flottans underofficerare till samma belopp, som
medgifvits för underofficerarne vid armén, synes utskottet välgrundad,
hvadan utskottet finner sig böra tillstyrka bifall till densamma. Då
utskottet emellertid anser, att beslutet härom bör erhålla så vidt möjligt
liknande affattning som Riksdagens nästlidet år fattade beslut angående
portionsersättningens höjande för arméns underofficerare, hemställer
utskottet,

att Riksdagen må medgifva, att ersättning för
naturaportion i land, beräknad efter hittills gällande
grunder, må, der sådan ersättning författningsenligt
ifrågakommer, till underofficerare vid flottan från och
med början af innevarande år och tills vidare utgå
med 62 öre för hvarje portion.

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför.

5:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja förslagsanslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför
med 193,500 kronor till 450,000 kronor.

Angående
ökning af
detta anslag.

[ll.]

36

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående denna framställning innehåller statsrådsprotokollet (sid.
38) följande.

Förslagsanslaget till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning derför hade år 1893 bestämts till nuvarande belopp

256,500 kronor. Utgifterna från detta anslag hade utgjort år 1894
kronor 238,525: 45, år 1895 kronor 507,608: 12 och år 1896 kronor
472,115: 40. Då med den växande folkmängden antalet värnpligtige
tillhörande flottan ökades och vapenöfningen ombord, om den skulle
vara till nytta, ej kunde till sin omfattning minskas, syntes det icke
vara möjligt att i någon väsentligare mån inskränka utgifterna från detta
anslag under hvad de för de båda sist nämnda åren utgjort, och ansåge
departementschefen det derför vara skäl att höja ifrågavarande anslag
till ett belopp, som närmare än det nuvarande motsvarade utgifterna.

I samband härmed har utskottet förehaft till behandling, hvad
Riksdagens år 1897 församlade revisorer i sin berättelse öfver granskningen
af statsverkets tillstånd, styrelse och förvaltning under år 1896
anfört angående sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och ersättning
derför, och som i berörda berättelse återfinnes under § 4 vid femte
hufvudtiteln (sid. 120—122), hvarest revisorerna yttra följande.

I sammanhang med den redogörelse, som af sistlidet års revisorer
lemnats för det under femte hufvudtiteln upptagna förslagsanslaget »Sjöbeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför)), hade uttalats
den förmodan, att ifrågavarande anslag, hvilket för år 1895 öfverskridits
med 251,108 kronor 12 öre, äfven för år 1896 skulle komma
att visa sig långt ifrån tillräckligt till fyllande af de behof, för hvilka
detsamma toges i anspråk.

Denna förmodan hade till fullo besannats, ity att anslaget för år
1896 utvisade en brist af ej mindre än 215,615 kronor 40 öre.

Äfven för innevarande år komme, efter all sannolikhet, anslaget att
högst väsentligt öfverskridas; och kunde, enligt revisorerne meddelade
uppgifter, bristen beräknas komma att uppgå till omkring 220,000 kronor.
Denna omständighet, att under trenne på hvarandra följande år anslaget
i fråga öfverskridits med högst ansenliga belopp, syntes häntyda på,
att dess nuvarande storlek ej vore lämpligen afpassad efter beloppet
af de utgifter, som skulle med anslaget bestridas; och revisorerne hade
af denna anledning ansett sig böra något närmare beröra de förhållanden,
som betingat anslagets otillräcklighet, då häraf kunde hemtas ledning
för bedömandet, huru den önskvärda öfverensstämmelsen emellan
anslagets kredit- och debetsidor fördelaktigast skulle kunna åvägabringas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

37

Orsakerna till öfverskridandet af nämnda anslag — hvilket till sitt
nuvarande belopp, 256,500 kronor, faststälts i 1894 års riksstat — vore
hufvudsakligen att söka dels uti den omständigheten, att sjöbeväringens
antal för de senare åren varit ganska väsentligt större än för 1894,
dels ock deruti, att de öfningar, som sjöbeväringen underginge, numera
vore afsevärdt dyrbarare än hvad förut varit fallet.

I förstnämnda hänseende erinrades, att, sjöbeväringen, som år 1894
utgjort 1,214 man, under de trenne senare åren uppgått till

år 1895 ................................................................ 1,519 man

» 1896 ................................................''................ 1,469 »

» 1897 ............................................................... 1,646 »

Vidare borde uppmärksammas, att denna ökning i sjöbeväringens
hela antal särskildt återverkat på antalet af de sjöbeväringsmän, hvilka
undergått öfning tillsammans med stammen, enär den andra afdelningen
af sjöbeväring, den som öfvades vid någon af flottans stationer, vore
till sin storlek allt fortfarande ungefär densamma som år 1894.

Till närmare upplysning härom meddelades följande uppgifter:

År 1894.

631 man, öfvade 90 dagar i land, 583 man, öfvade 60 dagar i
land och 30 dagar ombord.

År 1895.

630 man, öfvade 90 dagar i land, 889 man, öfvade 90 dagar ombord,
med undantag af ett mindre antal, som öfvats 30 å 40 daga.i
i land.

År 1896.

650 man, öfvade 90 dagar i land, 819 man, öfvade 90 dagar ombord,
med undantag deraf, att hälften öfvats under 14 dagar och ett
mindre antal i 30 dagar i land.

År 1897.

711 man, öfvade 90 dagar i land, 909 man, öfvade 90 dagar ombord,
med undantag af 87 man, som öfvats under 30 dagar vid mineringsöfning
å stationen.

38

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Hvad sedermera beträffade kostnaderna för sjöbeväringens vapenöfningar,
borde beaktas, att dessa under senare åren betydligt ökats
derigenom, att i följd af organisationen af flottans bemanning större del
af beväringen numera måste öfvas tillsammans med stammen å sjögående
fartyg, i stället för att såsom förut undergå öfning å stillaliggande
logementsfartyg eller i land. Den skilnad i kostnader, som häraf uppkommit,
måste vara ganska afsevärd, hvilket kunde skönjas deraf, att,
enligt uppgifter för 1895, eller det sista året för hvilket uppgifter i
förevarande hänseende varit för revisorerne tillgängliga, dagkostnaden
för sjöbeväringsman, som samöfvats med stammen, utgjort 3 kronor
84 öre, medan motsvarande kostnad för öfning i land belöpt sig till
endast 2 kronor 43 öre.

Vid jemförelse med utgifterna för beväringsmans öfning vid hären
framstode än skarpare kostbarheten af sjöbeväringens vapenöfningar.
Dagkostnaden för beväringsmans öfning vid härens olika vapen utgjorde,
enligt uppgifter likaledes för år 1895:

vid kavalleriet ....

» artilleriet ........

» fortifikationen

» irängen ...........

)) infanteriet........

2,28 kronor.
1,83 »

1,98 ))

1,95 ))

1,78 ))

Det vore under angifna förhållanden från besparingssynpunkt af ej
ringa vigt, att vid flottan vapenöfvades endast så stort antal beväring,
som med hänsyn till flottans eget behof kunde anses erforderligt.

I detta hänseende syntes nu gällande bestämmelser rörande dem,
som skulle vid flottan vapenöfvas, mindre tillfredställande redan så till
vida, att antalet sjöbeväringsmän ej vore fixeradt, såsom i fråga om
beväringsmän vid härens specialvapen vore fallet.

Ett sådant fixerande borde dock utan olägenhet kunna ega rum,
då flottans materiel ej kunde beräknas tillväxa snabbare, än att bemanningsförhållandena,
särskildt hvad beväringen beträffade, kunde hinna
tid efter annan derefter jemkas.

Derigenom skulle ock blifva möjligt att vid statsregleringarne med
större noggrannhet än för närvarande beräkna den lämpliga storleken
af anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar.

Den nuvarande anordningen vore äfven från den synpunkten olämplig,
att den dyrbara vapenöfningen vid flottan ej, i den mån önskvärd t vore,
komme försvaret till godo. Så länge alla å sjömanshus inskrifne egde

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

39

att fullgöra sin värnpligt vid flottan, måste nemligen enligt revisorernas
åsigt den möjlighet vara för lianden, att till sjöbeväringen komme att
hänföras personer, hvilka i följd af brist på sjövana ej vore i stånd
att tillgodogöra sig öfningen till sjös, och det förtjenade i detta afseende
att exempelvis framhållas, att, enligt meddelad uppgift, af 878
å sjömanshus inskrifne och vid flottan under innevarande år med stammen
samöfvade beväringsmän 134 man, d. v. s. omkring 15 procent,
förut icke tjenstgjort till sjös.

En reglering af sjöbeväringsförhållandena i ofvan antydd rigtning
skulle väl komma att förorsaka ökning i antalet beväringsmän, som
skulle vid infanteriet vapenöfvas, men denna ökning skulle sannolikt
för hvarje särskildt truppförband komma att begränsas till några få
man och således blifva utan någon som helst betydelse för öfningsförhållandena
vid nämnda vapenslag.

Med hänsyn till den stora vigt, som nu berörda förhållanden egde
ej blott från ekonomisk synpunkt utan jemväl i försvarshänseende,
hade revisorerne ansett sig böra å desamma fästa Riksdagens uppmärksamhet.

Med anledning af detta revisorernas yttrande hafva marinförvaltningen
och chefen för flottans stab i ämnet afgifvit utlåtanden, hvilka
finnas bifogade revisorernas berättelse (sid. 519—520 och sid. 530—
532) samt äro af följande innehåll.

Marinförvaltningen yttrar, att densamma, med anledning af hvad
revisorerne anfört om öfverskridandet af förslagsanslaget till sjöbeväringens
vapenöfningar samt beklädnad och ersättning derför, allenast
hade att meddela, att embetsverket i skrifvelser den 18 september 1896
och den 10 september 1897 med förslag en hvar till beräkning af utgifterna
under 5:te hufvudtiteln för 2:a året derefter anmält, att utgifterna
under ifrågavarande anslagstitel uppgått år 1895 till 503,152
kronor 12 öre och år 1896 till 472,115 kronor 40 öre, allt för den
händelse denna anmälan skulle finnas böra föranleda framställning om
höjande af de för ändamålet i riksstaten upptagna förslagsanslag å

256,500 kronor. För öfrigt hänvisade marinförvaltningen till den af
chefen för flottans stab i ärendet afgifna V. P. M.

Chefen för flottans stab har i V. P. M. anfört följande:

Ehuru, såsom statsrevisorerna anfört, det vore synnerligen önskvärdt
att liksom för härens specialvapen kunna fixera antalet beväringsmän,
som årligen skulle vapenöfvas vid flottan, skulle detta för närvarande
möta ganska stora svårigheter.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

40 ,

Under det att arméns numerär såväl på fredsfot som krigsfot vore
till siffran bestämd, och sålunda det antal beväringsmän, som årligen
skulle inskrifvas vid specialvapnen, för att fylla deras mobiliseringsbehof,
blefve en enkel räknefråga, stälde sig förhållandena väsentligt
olika i fråga om flottans beväring, i det att flottans bemanningsbehof
ökades, intilldess flottan erhållit hela den för landets försvar från sjösidan
erforderliga materielen, hvarförutom flottans mobiliseringsbehof af
beväring rönte inflytande icke blott af bemanningsbehofvet i sin helhet,
utan äfven af de åtgärder, som vidtoges för att tillförsäkra flottan det
för dess mobilisering erforderliga antalet stampersonal.

Härtill komme, att det till härens specialvapen bestämda antalet
beväringsmän uttoges endast bland vid inskrifningen tillstädeskomne
värnpligtige, hvilka så godt som uteslutande tillhörde landets bofasta
befolkning, och af hvilka blott en ringa och på förhand beräknelig
procent uteblefve från den kort efter inskrifningen skeende vapenöfningen.
Ej heller mötte någon svårighet att beräkna, hvilket antal
af de sålunda vapenöfvade, som vid mobilisering behöfde inkallas, för
att behofvet skulle blifva fyldt.

Som emellertid den tjenstgöring, hvartill beväringsmän ombord å
flottans fartyg vid mobilisering måste användas, i allmänhet vore af
den natur, att endast de, som under föregående tjenstgöring såsom sjöfolk
ombord å handelsfartyg eller uti samband med sjöyrket stående
yrken förvärfvat sig en viss sjövana, hunne under 90 dagars vapenöfning
bibringas den för örlogstj ensten erforderliga utbildningen, läte
det sig icke göra att uteslutande eller till större delen fylla flottans
behof af värnpligtige bland landets bofasta befolkning, utan vore flottan
hänvisad till att till öfvervägande del fylla sitt behof af beväring till
sjötjenst genom å sjömanshus inskrifne värnpligtige.

Enligt från sjömanshusen inkomna uppgifter hade under åren 1892
—1895 af de å sjömanshus inskrifne, som varit mellan 20 och 35 år,
68 å 70 proc. varit använda till utrikes sjöfart. Som följd häraf hade
ock en anmärkningsvärdt stor procent af de å sjömanshus inskrifne
värnpligtige underlåtit att i laga ordning inställa sig till vapenöfning
under fredstid.

Af de å sjömanshus inskrifne, som under hvartdera af åren 1890
—1897 inskrifvits för att vapenöfvas vid flottan, hade sålunda endast
respektive 31,o, 32,3, 34,8, 37,o, 30,5, 44,i, 44,4 och 44,9 proc. i laga
ordning instält sig till vapenöfning det år de blifvit inskrifne, hvarförutom
af de under föregående åren uteblifne i medeltal omkring 5
proc. årligen instält sig.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

41

Inställelseprocenten hade ock vexlat betydligt inom olika inskrifningsområden.
Sålunda hade instält sig till vapenöfning från Vesternorrlands
regementes inskrifningsområde år 1896 blott 9,5 proc., under
det att inställelseprocenten från Bohusläns regementes södra bataljonsområde
år 1895 hade varit 86,6 proc.

Härvid vore ytterligare att märka, att bland de å sjömanshus inskrifne,
som instälde sig till vapenöfning vid flottan, omkring 18 proc.
utgjordes af dels fiskare och dels andra personer, hvilka enligt de för
inskrifning å sjömanshus för närvarande gällande något sväfvande bestämmelserna
låtit inskrifva sig utan att egna sig åt sjöfart, hvadan
procenten af de egentligen sjöfarande, som instälde sig till de årliga
vapenöfningarne, i verkligheten stälde sig ännu lägre än ofvan angifvits.
I sammanhang härmed borde nämnas, att ofvannämnde fiskare m. fl. i
allmänhet väl tillgodogjort sig den erhållna utbildningen, samt att, om
genom dessas inskrifning å sjömanshus antalet, som årligen vapenöfvats
vid flottan, blifvit i någon mån ökadt, hade flottan på samma gång
tillförts en kontingent vapenöfvade beväringsmän, som vid mobilisering
vore säkrare påräknelig än de sjöfararande beväringsmännen. Hvad
beträffade antalet sjömanshusskrifne, som lavartdera af åren 1890—
1897 inskrifvits såsom vapenöfningsskyldige i flottans beväring, hade
detta varit ganska konstant och utgjorde respektive 1426, 1483, 1634,
1554, 1461, 1457, 1583 och 1570 eller i medeltal 1521 man årligen.
Att antalet, som instält sig till vapenöfning, under senare åren ökats,
berodde sålunda icke på att större antal blifvit inskrifne, utan på att
en större procent af de inskrifne börjat iakttaga inställelse till vapenöfning.

Att det vid bestämmandet af det antal, som årligen borde vapenöfvas,
jemväl vore nödvändigt att taga hänsyn till den förändring i
materiel, som under den närmaste framtiden kunde emotses, syntes
framgå deraf, att om mobiliseringsbehofvet ökades och med anledning
deraf ett i samma förhållande ökadt antal beväringsmän årligen behöfde
uttagas att vapenöfvas vid flottan, fordrades en tid af 8 år, innan 1
uppbådets 8 klasser vid mobilisering kunde lemna den önskade ökningen
i tillgång.

Af hvad sålunda blifvit anfördt ansåge stabschefen framgå, att om
det vore vanskligt att beräkna, hvilket antal af de å sjömanshus inskrifne
beväringsmännen, som instälde sig till de årliga vapenöfningarne
under fredstid, äfvensom hvilket antal af de sjömanshusskrifne vid
flottan vapenöfvade beväringsmännen, som vid mobilisering inom erforderlig
tid komme att inställa sig å flottans stationer, vore det än vanskBih.
till Ihksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 8 Häft. 6

42

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ligare att fixera det antal å sjömanshus inskrifne, som årligen borde
uttagas för att såsom beväringsmän vapenöfvas vid flottan.

Härtill komme, att, om sjöförsvaret skulle kunna fylla sin uppgift
vid landets försvar, måste flottans stridsfartyg erhålla den för dem
erforderliga beväringen under de första mobiliseringsdagarna, redan
innan bärens beväringsmän börjat inställa sig å de för dem bestämda
samlingsplatserna. För att tillförsäkra att den sålunda erforderliga
beväringsstyrkan städse vid mobilisering skulle blifva i tid tillgänglig
å flottans stationer, måste det ur försvarssynpunkt vara synnerligen
angeläget att årligen vapenöfva så stor styrka beväring, att behofvet i
behörig tid kunde fyllas genom inkallande af 1 uppbådets beväring.
En minskning af antalet beväringsmän, som årligen vapenöfvades vid
flottan, borde derföre ifrågakomma först efter en grundlig utredning af
alla på tillgång och behof af beväring för flottan inverkande förhållanden.
En sådan utredning påginge för närvarande i flottans stab, och toges
dervid jemväl under ompröfning, hvilka åtgärder, som lämpligen skulle
kunna vidtagas till förekommande af de af Riksdagens revisorer anmärkta
förhållandena.

Slutligen ville stabschefen anmärka, att antalet ej å sjömanshus inskrifne
värnpligtige, som årligen skulle inskrifvas till fästningstjenst
eller särskild tjenst vid flottan — och som vore af sedda att vid mobilisering
fylla behofvet af beväring för befästningarne vid Karlskrona
samt af vissa yrkesmän å flottans stationer och varf — vore fixeradt
och uttoges enligt samma bestämmelser, som gälla för uttagning till
härens specialvapen.

Såsom af chefens för flottans stab utlåtande framgår, har antalet
å sjömanshus inskrifne värnpligtige, hvilka skola vid flottan vapenöfvas,
under åren 1890—1897 vexlat mellan 1,426 och 1,634 samt utgjort
i medeltal årligen 1,521. Af detta antal har dock, med tillägg af de
under ett föregående år uteblifne, som sedermera instält sig, ofta
föga mer än en tredjedel och allra högst 49,9 procent, eller knappast
hälften, infunnit sig vid vapenöfningarna. Då första uppbådet af
denna beväring på grund af ofvannämnda medeltal borde kunna beräknas
utgöra omkring 12,168 man, eller, med beräkning af vanlig
afgångsprocent för dödsfall, utflyttning ur riket m. m., omkring 10,029
man, kan likväl af dessa icke mera än omkring en tredjedel eller i
rundt tal 3,300 man antagas skola tillstädeskomma vid inkallelse för
mobilisering. Enligt hvad utskottet inhemtat, utgör det antal värnpligtige,
före detta stamanstälde oräknade, som flottan vid sådant till -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

43

fälle skulle behöfva, med inräknande af ersättningspersonal omkring

3,500 man. Det af .Riksdagens Revisorer påvisade missförhållande synes
derför icke kunna vinna rättelse med mindre än att ändring vidtages
i gällande värnpligtslag med dithörande författningar. Då emellertid,
enligt hvad af chefens för flottans stab åberopade promemoria framgår,
en utredning för närvarande pågår, dervid jemväl tages under
ompröfning, hvilka åtgärder som lämpligen må kunna vidtagas, till förekommande
af de af Riksdagens Revisorer anmärkta förhållandena, har
det icke synts utskottet för närvarande erforderligt att föreslå någon
särskild framställning till Kongl. Maj:t i frågan.

Hvad derefter angår den af Kongl. Maj:t äskade förhöjningen i förslagsanslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar m. m., så anser utskottet,
att denna höjning för närvarande, och innan kändt är, hvartill nämnda
utredning kommer att leda, bör kunna begränsas till 93,500 kronor,
och att anslaget således bör höjas till 350,000 kronor.

Utskottet hemställer derför:

a) att Riksdagen må vid revisorernas omförmälda
framställning för närvarande låta bero; och

b) att Kongl. Maj:ts förevarande förslag må på
det sätt bifallas, att Riksdagen höjer förslagsanslaget
till sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och
ersättning derför, nu 256,500 kronor, med 93,500
kronor till 350,000 kronor.

Skeppsgosseskolan.

6:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva sådan Angående
ändring i staten för skeppsgosseskolan, att rektor vid skolan måtte ega ^"”härför*
rätt till ålderstillägg med 500 kronor efter 5 års väl vitsordad tjenst- fl2.]
göring och med ytterligare 500 kronor efter 10 års väl vitsordad
tjenstgöring.

Till statsrådsprotokollet (sid. 38—40) har departementschefen i
detta ämne anfört följande:

Hos Kongl. Maj:t hade rektor vid skeppsgosseskolan anhållit, att
den lönetillökning med 250 kronor, som enligt den för skeppsgosseskolan
gällande stat tillkomme nämnda skolas rektor efter 5, 10, 15

44

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

och 20 års tjenstgöring, måtte så förändras, att rektor efter 5 och 10
års tjenstetid erhölle lönetillökning med 500 kronor.

Till stöd för denna framställning hade rektor hufvudsakligen anfört
följande.

Lefnadskostnaderna hade i allmänhet och särskildt i Karlskrona
ökats i hög grad sedan den tid, då de nu gällande lönebeloppen faststäldes,
och detta vore i synnerligen hög grad fallet med hyrorna för
bostadslägenheter. De allmänna läroverkens ordinarie lärare, med hvilka
rektorn vid skeppsgosseskolan syntes kunna likställas, hade 4 lönetillökningar
med 500 kronor, och till följd af klassernas storlek inom
skeppsgosseskolan hade dess rektor en lika ansträngande tjenstgöring
som de nämnde lärarne. För att skeppsgosseskolans verksamhet skulle
kunna lemna ett tillfredsställande resultat, kräfdes af dess rektor icke
allenast kunskaper och organisatorisk förmåga, utan ock kraft och ungdomlig
spänstighet samt ett sådant vetenskapligt intresse, att han
beaktade vexlingen inom lärobokslitteraturen och derur kunde göra
urval samt genom eget författarskap komplettera densamma för skeppsgosseskolans
säregna behof. För denna skolas bästa måste det således
i allmänhet vara önskvärdt, att rektor efter en längre tids arbete derstädes
vid högre ålder öfverginge till annan verksamhet och sålunda
lemnade plats vid skeppsgosseskolan åt nya, yngre krafter. Men detta
mål torde bäst uppnås derigenom, att rektors lön efter 10 års tjenstgöring
ej vidare ökades, utan blott tjenståren, af hvilkas tillväxt han
kunde draga fördel genom att öfvergå till de allmänna läroverkens eller
kyrkans tjenst.

Stationsbefälhafvaren vid flottans station i Karlskrona hade öfverlemnat
förevarande ansökning med skrifvelse den 20 oktober 1897 och
dervid till densamma tillstyrkt bifall.

Marinförvaltningen hade i utlåtande af den 19 sistlidne november
tillstyrkt bifall till ansökningen.

Rektor vid skeppsgosseskolan åtnjöte enligt hvad i statsrådsprotokollet
vidare meddelas, 3,000 kronor i lön med lönetillökning, såsom
ofvan är nämndt, af 250 kronor, efter 5, 10, 15 och 20 års tjenstgöring.
Härvid ville departementschefen erinra, att, sedan 1895 års
Riksdag, i anledning af derom gjord framställning, medgifvit sådan
ändring i staten för skeppsgosseskolan, att skollärarne vid skolan skulle
ega rätt till ålderstillägg med 200 kronor efter 5 års väl vitsordad
tjenstgöring och med ytterligare 200 kronor efter 10 års väl vitsordad
tjenstgöring, hade Kongl. Maj:t den 9 december 1896 faststält stat för
ifrågavarande skola, vid hvilken stat funnes fogad följande anmärkning:

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

45

»Rektor erhåller efter 5, 10, 15 och 20 års tjenstetid lönetillökning
med 250 kronor; och till skollärarne utgår lönetillökning med 200 kronor
efter 5 års väl vitsordad tjenstgöring och med ytterligare 200
kronor efter 10 års väl vitsordad tjenstgöring.»

Då sålunda rätt till lönetillökning blifvit för skollärarne ordnad efter
samma grunder, som nu föreslagits jemväl i afseende på rektor, ansåge
sig departementschefen böra förorda bifall till ansökningen.

Staten för skeppsgosseskolan faststäldes år 1876 vid den lönereglering,
som då försiggick för större delen af flottans corpser och stater.
Sedan dess har deri icke förekommit annan ändring än dels år 1877, då
Riksdagen med anledning af skeppsgossecorpsens ökning anvisade lön
till en tredje lärare, och dels år 1895, då Riksdagen medgaf sådan ändring
i staten, att lärarne, som förut voro berättigade till fyra ålderstillägg,
hvartdera å 100 kronor efter 5, 10, 15 och 20 års tjenstetid,
medgåfvos rätt till ålderstillägg med 200 kronor efter fem års väl vitsordad
j^tjenstgöring och med ytterligare 200 kronor efter 10 års väl
vitsordad tjenstgöring. Kongl. Maj:ts förevarande framställning afser
att bringa rektorns aflöningsförmåner i öfverensstämmelse härmed och
innefattar icke någon förhöjning af hans löneförmåners slutsumma.

På grund af hvad sålunda anförts finner utskottet sig böra förorda
förslaget och hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
af Riksdagen bifallas.

Sjukvård.

7:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att höja anslaget till
sjukvård med 11,000 kronor till 50,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet öfver sjöförsvarsärenden den 14 sistlidne
januari har departementschefen härom anfört följande sid. (40—41).

Marinförvaltningen hade i skrifvelse den 10 september 1897 förnyat
en under åren 1895 och 1896 gjord framställning om förhöjning
af det för ifrågavarande ändamål anvisade anslag, hvilket under nära
40 år utgått med oförändradt belopp, 39,000 kronor. Af detta belopp

Angående
böjning af
detta anslag.

[13.]

46

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

hade under en följd af år anvisats för Karlskrona station 29,865 kronor
och för Stockholms station återstående 9,135 kronor. Denna anvisning
hade, enligt hvad marinförvaltningen anmält, under de senare åren
varit otillräcklig vid Karlskrona station, medan den vid Stockholms
station icke i regel nämnvärdt öfverskridits. I sin år 1895 afgifna
beräkning öfver anslagsbehofven under år 1897 hade stationsbefälhafvaren
i Karlskrona i enlighet med förvaltningsdirektionens förslag angifvit
medelsbehofvet för sjukvård till 41,700 kronor och samme stationsbefälhafvare
hade för ändamålet beräknat under år 1898 41,100
kronor och år 1899 40,650 kronor. Under senaste femårsperiod hade
anvisningen för Karlskrona station, utgörande, såsom ofvan nämnts,
29,865 kronor för hvarje år, öfverskridits: år 1892 med kronor 4,081: 74,
år 1893 med kronor 2,902: 93, år 1894 med kronor 6,265: 31, år

1895 med kronor 3,216: 41 och år 1896 med kronor 3,586: 81 och

vid Stockholms station, der anvisningen utgjort 9,135 kronor, hade en
årlig öfverbetalning egt rum med kronor 620: 65 för år 1892, 404: 56

för år 1893, 583: 09 för år 1894, 1,150: 20 för år 1895 och 224: 34

för år 1896.

Skälet till den af stationsbefälhafvaren vid Karlskrona station och
marinförvaltningen tillförene äskade förhöjningen i anslaget hade varit,
att förste läkaren vid stationen redan år 1893 med anledning af derstädes
under nämnda år skedda öfverbetalningar förklarat, att med
de anvisade medlen sjukvården vid stationen icke kunde på tidsenligt
sätt bestridas. Anslagsökningens ändamål hade således icke varit att
förekomma de jemförelsevis mindre betydande öfverbetalningarne å
denna titel, utan att kunna på ett försvarligt sätt möta de under en tid
af nära 40 år uppenbarligen vidgade krafven i afseende å sjukvården
vid den station, der större delen af flottans personal vore förlagd. Då
någon nedsättning i anvisningen för sjukvård vid Stockholms station
ej syntes kunna ifrågakomma, borde fördenskull förevarande anslag ökas
med det belopp, som erfordrades för att sjukvården vid Karlskrona
station måtte kunna blifva i stånd att motsvara nutidens befogade
anspråk. Detta belopp utgjorde skilnaden mellan af stationsbefälhafvaren
såsom behöfliga beräknade 40,650 kronor och nuvarande anvisningen
till Karlskrona station 29,865 kronor eller 10,785 kronor, hvarför
marinförvaltningen hade hemstält om en förhöjning af anslaget från
nuvarande belopp, 39,000 kronor, till 49,785 kronor eller i jemnadt tal
till 50,000 kronor.

Det åberopade yttrandet af förste läkaren vid Karlskrona station
innefattades i en skrifvelse till stationsbefälhafvaren derstädes af den

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

47

12 april 1893, deri bemälde förste läkare framhållit, bland annat, att
hvad som kunde anses vara tillräckligt för omkring 40 år sedan, då
det nuvarande anslaget bestämdes, ej gerna kunde vara tillämpligt
numera, då så många förändrade förhållanden inträffat genom allt mera
stegrade anspråk på en omsorgsfullare och tidsenligare sjukvård och
bespisning.

Då således behofvet af en höjning af anvisningen till sjukvård vid
Karlskrona station, i ändamål att kunna på ett tidsenligt sätt bestrida
densamma, redan för åtskilliga år sedan framhållits af förste läkaren
vid stationen, samt begäran om anvisningens förhöjning sedermera upprepade
gånger framstälts af vederbörande stationsbefälhafvare såväl som
af marin förvaltningen, funne departementschefen sig, vid det förhållande
att någon nedsättning i anvisningen till samma ändamål vid Stockholms
station uppenbarligen icke kunde sättas i fråga, nu böra biträda marinförvaltningens
framställning i ämnet.

Utskottet har ej funnit det vara genom den i statsrådsprotokollet
framlagda utredning ådagalagdt, att ifrågavarande anslag erfordrar förhöjning
på den grund, att sjukvården vid flottans stationer ej numera
skulle kunna dermed på tidsenligt sätt bestridas. Då emellertid under
en följd af år å detta anslag öfverbetalningar egt rum, hvilkas genomsnittsbelopp
för åren 1892—1896 uppgått till 4,607 kronor 21 öre för
hvarje år, finner utskottet någon höjning af anslaget böra eg a rum.
Utskottet har dock ansett denna höjning lämpligen böra begränsas till
5,000 kronor, utgörande i jemnadt tal medelsiffran af ofvan berörda
öfverbetalningar å detsamma.

Utskottet håller derjemte före, att ifrågavarande anslag bör förändras
till reservationsanslag, hvarigenom detsamma erhölle samma karakter,
som liknande anslag beträffande arméns sjukvård.

Utskottet hemställer alltså,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må
på det sätt bifallas, att Riksdagen må, med anslagets
förändrande till reservationsanslag, höja anslaget till
sjukvård vid flottans stationer, nu 39,000 kronor,
med 5,000 kronor till 44,000 kronor.

48

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
lots- och fyrinrättningen

med lifräddningsanstalterna.

[14.]

Angående
öfriga ordinarie
anslag.

[15.]

Lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna.

8:o. I enlighet med Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning
hemställer utskottet,

att Riksdagen må upptaga det till lots- och fyrinrättningen
med lifräddningsanstalterna erforderliga
penninganslag till enahanda belopp, hvartill inkomsten
af titeln fyr- och båkmedel beräknats, eller 1,400,000
kronor, och följaktligen, med inberäkning af deri ingående
friheter och ersättningar 409 kronor, i riksstaten
utföra detsamma med 1,400,409 kronor, äfvensom
medgifva, att de å inkomsttiteln fyr- och båkmedel
uppkommande öfverskott fortfarande må såsom
hittills användas för de med anslaget afsedda ändamål.

Öfriga ordinarie anslag.

9:o. Beträffande öfriga här ofvan ej omnämnda ordinarie anslagunder
femte hufvudtiteln har Kongl. Maj:t icke föreslagit annan ändring,
än att för jemnande af hufvudtitelns slutsumma förslagsanslaget till
skrifmaterialier och expenser, ved m. m., nu utgörande 46,969 kronor,
måtte höjas med 5 kronor till 46,974 kronor.

Utskottet hemställer,

att samtliga de ordinarie anslagen under denna
hufvudtitel, i hvilka förändring här ofvan icke blifvit
ifrågasatt, må i 1899 års riksstat upptagas till oförändrade
belopp, dock att anslaget till skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. må få till beloppet jemkas
i den mån, som för jemnande af hufvudtitelns slutsumma
kan finnas erforderligt.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

49

Extra anslag.

10:o. Kongl. Maj:t har under förevarande hufvudtitel föreslagit
Riksdagen

dels i punkten 16:o

att till anskaffning af krigsfartygsmateriel bevilja på extra stat, att
utgå under åren 1899 och 1900, ett anslag af 6,584,000 kronor samt
deraf anvisa för år 1899 ett belopp af 3,292,000 kronor,
dels och i punkten 18:o

att för fyllande af kostnaden för l:a kl. pansarbåten Odens nybyggnad
anvisa på extra stat för år 1899 ett belopp af 115,000 kronor.

Beträffande framställningen om beviljandet af ett extra anslag till anskaffning
af krigsfartygsmateriel, erinrar departementschefen i sitt anförande
till statsrådsprotokollet (sid. 42—47), att 1896 års Riksdag på
Kongt. Maj:ts derom gjorda framställning beviljade för anskaffning af
ny fartygsmateriel ett belopp af 11,780,000 kronor och anvisade deraf
på extra stat för år 1897 en summa af 5,440,000 kronor, hvarefter 1897
års Riksdag, likaledes på Kongl. Maj'':ts framställning, å extra stat för
innevarande år anvisade det återstående beloppet 6,340,000 kronor.
Såsom i Kong]. Maj:ts proposition till 1896 års Riksdag angåfves, hade
den sistnämnda år begärda och af Riksdagen beviljade summan varit
afsedd för anskaffande af två l:a kl. pansarbåtar, fyra torpedkryssare
och sex l:a klass torpedbåtar. Af dessa fartyg vore de två pansarbåtarne,
två torpedkryssare samt de sex torpedbåtarne under byggnad,
och å byggandet af de två återstående torpedkryssarne hade leveransanbud
blifvit infordrade. Största delen af ifrågavarande fartygsmateriel
skulle enligt de upprättade leveranskontrakten vara färdig redan under
innevarande år.

Det vore, enligt hvad departementschefen vidare anför, af största
vigt, att afbrott i den sålunda påbörjade nyanskaffningen icke skedde.
Särskildt borde man sträfva efter att utan för stort dröjsmål erhålla
den krigsfartygsmateriel, som, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
sjöförsvarskomiténs år 1882 afgifna betänkande, föreslagits af den år
1892 tillsatta komitén för utredning af vissa frågor rörande sjökrigsmaterielen.
Omtanken om vår neutralitet bjöde att ytterligare stärka
vår fartygsmateriel, så långt tillgängliga medel det medgåfve.

Bih. till Rilcsd. Prot. 1898. 4 Smil. 1 Afd. 6 Saft.

Angående
anslag till
krigsfartygsmateriel.

[16, 18.]

7

50

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Jemte det nu nämnda vigtigaste skälet för att utan afbrott fortsätta
stärkandet af sjöförsvarets materiel talade härför äfven den omständighet,
att genom ett lugnt men konseqvent fullföljande af detta
syfte de inhemska verkstäder, hos hvilka beställningarna gjordes, sattes
i stånd att på ett systematiskt sätt ordna sin verksamhet i förevarande
afseende. Särskildt lemnade regelbundet återkommande beställningar
verkstäderna tillfälle att så ordna sina materialupphandlingar, att fartygen
och deras tillbehör kunde levereras till billigare pris än eljest
blefve fallet. Genom större kontinuitet i arbetena kunde också de i
flere afseenden så skadliga rubbningarna i arbetarpersonalens antal undvikas
eller åtminstone väsentligen inskränkas, äfven om man vid något
tillfälle önskade få en beställning utförd på kortare tid än under vanliga
förhållanden. En sådan kontinuitet vore för våra jemförelsevis små
verkstäder af långt större betydelse än för de stora fartygsetablissementen
i flere främmande länder, och svenska staten borde så mycket
mindre underlåta att taga hänsyn dertill, som äfven hos de stora sjömakterna
omtanken om verkstädernas planmessiga sysselsättande spelade
en ingalunda ovigtig roll vid anskaffning af sjökrigsmateriel. Beskaffenheten
af den moderna materielen, vid hvars åstadkommande nya förbättringar
och uppfinningar oupphörligt vunne tillämpning under den
rastlöst fortgående utvecklingen på det tekniska området, gjorde det
äfven nödigt att tillse, att den i vissa hänseenden alldeles speciella
arbetsskicklighet, som vore af största vigt vid byggandet af ett nutida
krigsfartyg och som vid våra större verkstäder funnes, icke genom ett
afbrott ginge förlorad. Följderna af ett sådant afbrott i mera än ett
hänseende kunde medföra stora olägenheter och vore så mycket mera
nedslående, som vårt land egde nästan alla förutsättningar för att kunna
göra sig fullt oberoende af utlandet i fråga om anskaffning och förbättrande
af sina försvarsmedel.

Det ändamålsenligaste sättet att vinna den kontinuitet och planmessighet
beträffande anskaffningen af nya krigsfartyg, som ur många synpunkter
vore önskvärd, vore naturligtvis uppförandet i riksstaten af ett
tillräckligt stort ordinarie anslag för flottans nybyggnad. Marinförvaltningen
hade i sin skrifvelse den 10 september 1897 angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1899 erinrat, hurusom förvaltningen
under åren 1887—1895 uti sin hvarje år aflåtna skrifvelse
rörande flottans anslagsbehof gjort framställning om äskande hos Riksdagen
af sådan ökning i ordinarie anslaget till flottans nybyggnad och
underhåll, att anslagets ändamål kunde något så när uppnås. Ar 1896
ansåg sig marinförvaltningen, sedan samma års Riksdag beviljat ett

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

51

större anslag å extra stat för anskaffning af fartygsmateriel, icke böra
upprepa sin framställning om det ordinarie gnslagets höjande. Sedan
emellertid det sålunda beviljade anslaget jemväl blifvit i sin helhet anvisadt
och behofvet af det ordinarie anslagets höjning icke kunde anses
derigenom undanröjdt, hade marinförvaltningen åter upptagit sin framställning
derom, hvarvid förvaltningen likväl funnit, att den del af anslaget,
som skulle afse flottans nybyggnad och hvilken senast beräknats
till 2,500,000 kronor, måste, i anseende till den på senare tid inträdda
stegringen af priset på både materialier och arbete, höjas till 2,800,000
kronor. På grund häraf och under åberopande af de skäl, som tillförene
och särskildt i embetsverkets skrifvelse den 22 september 1893
blifvit i ämnet anförda, hade marinförvaltningen hemstält, att Kongl.
Maj:t måtte hos Riksdagen äska uppförande i riksstaten af ordinarie
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll, livilket anslag från och
med år 1896 utgjort 1,300,000 kronor, med ett belopp ökadt till 4,100,000
kronor, deraf 2,800,000 kronor för flottans nybyggnad med inbegrepp
af kostnaden ej blott för nybyggda fartygs artilleri- och torpedoutredning
utan äfven för fasta minförsvaret äfvensom för minväsendet i öfrigt,
samt 1,300,000 kronor för flottans underhåll.

I afseende på önskvärdheten af ett ordinarie nybyggnadsanslag
delade departementschefen visserligen marin^prvaltningens sålunda uttalade
uppfattning. Med fästadt afseende på den utveckling, hvari vår
sjökrigsmateriel för närvarande vore stadd, syntes det dock vara lämpligare
att, under afvaktan att hinna något närmare till det af 1892 års komité,
i öfverensstämmelse med sjöförsvarskomiténs år 1882 aflemnade betänkande,
angifna önskningsmålet, fortfarande af Riksdagen begära för
nybyggnader anslag på extra stat och då till högre belopp än som
kunde ifrågakomma såsom ett ordinarie nybyggnadsanslag, hvarför departementschefen
ansåge sig ej nu böra tillstyrka Kongl. Maj:t att äska ett
nybyggnadsanslag på ordinarie stat.

Marinförvaltningen hade i sin skrifvelse den 10 sistlidne september
jemväl, för den händelse Kongl. Maj:t icke skulle finna skäl att hos
nästkommande Riksdag äska ett till det af förvaltningen föreslagna
beloppet höj dt anslag å ordinarie stat till flottans nybyggnad och underhåll,
gjort framställning rörande anslag å extra ordinarie stat till fortsättande
af den under de senaste åren påbörjade nybyggnaden af vår
flotta; och hade marinförvaltningen dervid till en början anfört, att för
fullföljande, så vidt möjligt vore, af den utaf 1892 års nyssnämnda
komité framlagda planen för anskaffning af fartygsmateriel erfordrades
under den närmaste framtiden ytterligare anskaffning af en l:a klass

52

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

pansarbåt samt 6 torpedbåtar af l:a klass och en torpedbåt af
2:a klass.

I sammanhang härnred hade marinförvaltningen vidare anfört följande: Den

påbörjade ändringen af pansarbåtarne af 3:e klass i ändamål
att kunna förse dem med modernt snabbskjutande artilleri hade fullbordats
med afseende å ett af dessa fartyg, och för ändringens verkställande
å ytterligare ett vore åtgärd vidtagen. Den borde fördenskull
fortsättas å flere fartyg af denna klass. Men då dessa ändringar, derest
de såsom hittills skulle bekostas från underhållsanslaget, toge allt för
lång tid, måste särskilda anslagsmedel för ändringens verkställande å
flera fartyg på en gång begäras. Den tid syntes ej numera vara så
aflägsen, då ångpannorna å våra äldsta pansarbåtar af l:a klass måste
ersättas med nya. Anskaffningen af sådana kunde icke från det nuvarande,
för öfriga ändamål otillräckliga anslaget till flottans nybyggnad
och underhåll bekostas. Extra ordinarie anslagsmedel måste fördenskull
beräknas äfven för detta behof. Slutligen måste jemväl fasta minförsvarets
behof på enahanda sätt tillgodoses.

På grund häraf hade marinförvaltningen alternativt hemstält, det
täcktes Kongl. Maj:t hos nästkommande Riksdag äska för anskaffning
af nyssnämnda materiel jn. m. samt för fasta minförsvaret ett anslag å
extra ordinarie stat af 5,900,000 kronor, att utgå under loppet af två
år med hälften under hvartdera, hvilket anslag skulle användas för anskaffande
af en l:a kl. pansarbåt, sex l:a kl. och en 2:a kl. torpedbåtar
samt af ångpannor i reserv till en l:a kl. pansarbåt, vidare till ändring
af tre st. 3:e kl. pansarbåtar och slutligen till ett belopp af 200,000
kronor för fasta minförsvaret.

Departementschefen ansåge det sålunda af marinförvaltningen alternativt
föreslagna sättet för anvisande af medel till fartygsmaterielens
ytterligare stärkande böra nu väljas. Med afseende på hvad marinförvaltningen
föreslagit rörande medlens användning gjorde emellertid departementschefen
följande erinringar. Då torpedbåtar uppträdde i divisioner,
bestode en division af fyra l:a klass torpedbåtar eller af en l:a
klass och tre 2:a klass torpedbåtar. Med hänsyn härtill syntes det
lämpligt att, i stället för sex l:a klass torpedbåtar och en 2:a klass
torpedbåt, för hvilka sammanlagda kostnaden beräknats till 1,551,000
kronor, nu anskaffa fyra l:a klass och fyra 2:a klass torpedbåtar för
en kostnad af 1,504,000 kronor, hvarigenom antalet af vår flottas torpedbåtar
skulle komma att vid slutet af år 1900 uppgå till 17 af l:a
klass och 13 af 2:a klass, af hvilka man skulle erhålla sju divisioner,

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

53

och derjemte skulle finnas en torpedbåt af hvardera klassen i reserv.
Erfarenheten så väl hos oss som i främmande mariner hade ådagalagt,
att dessa fartyg, vid hvilkas liggande en stor vigt måste läggas på
lätthet i konstruktionen för att kunna erhålla största möjliga fart, vore
ganska ömtåliga och ofta utsatta för maskinhaverier, så att man, för
att ett visst antal af dessa för kustförsvaret så ytterst vigtiga båtar,
såväl af l:a som af 2:a klass, skall kunna i behofvets stund med säkerhet
påräknas, måste tillse, att sådana funnes i reserv för att kunna
hastigt ersätta dem, som behöfde reparation vid verkstad eller varf.
Emot den föreslagna anskaffningen af ångpannor till en l:a kl. pansarbåt,
beräknade att kosta 130,000 kronor, hade departementschefen ej
något att erinra. Marinförvaltningen hade för ändring af 3 st. 3:e kl.
pansarbåtar beräknat ett kostnadsbelopp af 195,000 kronor, men då
ammunitionskostnaden, som vore inbegripen i nämnda belopp och beräknad
till omkring 70,000 kronor, borde derifrån dragas, hade ändringskostnaden
blifvit af departementschefen beräknad till endast 125,000
kronor. Beträffande marinförvaltningens förslag, att inom ofvan angifna
summa, 5,900,000 kronor, skulle för fasta minförsvarets behof afses ett
belopp af 200,000 kronor eller 100,000 kronor för hvartdera af åren
.1899 och 1900, ansåge departementschefen, att för minväsendet borde,
såsom hittills, uppföras ett särskildt anslag, och komme han derför att
göra särskild framställning rörande minväsendet.

Den l:a kl. pansarbåt, den sjunde i ordningen, som af marinförvaltningen
föresloges till nyanskaffning, hade beräknats kosta 3,825,000
kronor, och hade den inom marinförvaltningen uppgjorda ritningen till
densamma den 5 sistlidne november vunnit Kongl. Maj:ts fastställelse.
Den beräknade kostnaden vore visserligen högre änden, som de senast
kontraherade l:a kl. pansarbåtarne betingade, men förhöjningen, som
hufvudsakligen förorsakats deraf att prisen på materiel, företrädesvis
det tjockare pansaret, och på arbetet under de senare åren betydligt
stegrats, föranleddes äfven i afsevärd mån af förslagen att i kasematten
uppställa ett betydligt starkare och följaktligen dyrare artilleri än hittills
der blifvit ifrågasatt, att utan ändring af fartygstj^pen tillämpa åtskilliga
den moderna elektriska teknikens förbättringar samt att åt flere
af fartygets vitala delar gifva kraftigare skydd.

Då det emellertid, med afseende på de fördelar kontinuiteten i arbetet
skulle medföra såväl för kronan som för våra verkstäder, vore i
hög grad önskvärdt, att man före utgången af år 1900 kunde få börja
arbetet på ytterligare en l:a kl. pansarbåt, den åttonde, ansåge sig departementschefen
böra hemställa, det Kongl. Maj:t vid bestämmande af

54

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

det belopp, som borde af Riksdagen begäras såsom extra anslag till
anskaffande af krigsfartyg, måtte afse en summa af 1,000,000 kronor
till påbörjande af en dylik båt af samma slag som den nyss omförmälda,
hvartill ritning blifvit faststäld.

De behof, för hvilkas fyllande medel under titeln nyanskaffning af
krigsfartygsmateriel således nu borde enligt departementschefens åsigt
begäras, vore följande:

en l:a kl. pansarbåt............................................. kr. 3,825,000: •—

påbörjande af en l:a kl. pansarbåt................. » 1,000,000: —

fyra l:a kl. torpedbåtar...................................... » 940,000: —

fyra 2:a » » » 564,000: —

ångpannor i reserv till en l:a kl. pansarbåt » 130,000: —

ändring af tre st. 3:e kl. pansarbåtar........... :» 125,000: —

Summa kr. 6,584,000: —

I fråga om det äskade extra anslaget för fyllande af kostnaden för
l:a kl. pansarbåtqn Odens nybyggnad har departementschefen till statsrådsprotokollet
(sid. 51—-53) meddelat, att marinförvaltningen uti skrifvelse
den 12 november 1897 anfört följande.

Då marinförvaltningen uppgjorde den beräkning af kostnaderna för
l:a kl. pansarbåten Odens anskaffande, som jemte ritningar till samma
fartyg med skrifvelse den 24 mars 1894 öfverlemnades till chefen för
sjöförsvarsdepartementet, hade man vid beräkning af kostnaden för den
vertikala besparingsmaterielen jemte tillbehör och tak till styrtornet
för det nya pansarfartyget utgått från det medelpris, hvilket motsvarande
materiel för den näst förut anskaffade pansarbåten, Thule, betingat,
enär tillförlitlig prisuppgift icke kunde af pansartillverkare erhållas
vid annat tillfälle än då omedelbar beställning förelåge.

Detta medelpris grundade sig på förhållandena år 1891, då bepansringsmaterielen
till sistnämnda fartyg anskaffades. I enlighet härmed
beräknades kostnaden för enahanda materiel för pansarbåten Oden
till 729,679 kronor. Sistberörda materiel blef emellertid icke bestäld
för än år 1895. Väl hade Riksdagen för år 1894 beviljat till byggande
af den nya pansarbåten ett anslag af 1,000,000 kronor, men detta
togs helt och hållet i anspråk för sjelfva fartygsskrofvet, om hvars
levererande aftal den 9 augusti 1894 träffades med Bergsunds mekaniska
verkstads aktiebolag och hvarför kostnaden uppgick till inemot
1,500,000 kronor. År 1894 beviljade Riksdagen för fortsättande af
pansarbåtens nybyggnad 1,500,000 kronor, men detta anslag blef ej

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

55

tillgängligt förr än år 1895. Då sistnämnda år, således nära fyra år
efter det motsvarande beställning gjordes för Thule, bepansringsmaterielen
för det nya fartyget skulle anskaffas, visade sig, att prisen å dylik
materiel stigit så, att för den bestälda materielen till Oden måste utfästas
en betalning till vederbörande tillverkare af tillhopa 812,332
kronor 7 öre, eller utöfver beräknade 729,679 kronor ett belopp af
82,653 kronor 7 öre.

Med stöd af den erfarenhet, som i senaste krig mellan Kina och
Japan vunnits om eldfarligheten af den dittills brukliga träinredningen
i krigsfartyg, beslöt marinförvaltningen den 26 juli 1895 att, så långt
sådant funnes lämpligt, vid inredningen af Oden använda jern i stället
för trä äfvensom i öfrigt inskränka användningen af brännbara materialier
uti fartyget. Detta medförde utöfver den med Bergsunds verkstad
redan kontraherade leveranssumman för fartygsskrofvet en kostnad
af 32,500 kronor.

Då marinförvaltningens bemödanden att i andra hänseenden inskränka
utgifterna för fartygsbyggnaden för att derigenom kunna i någon
mån betäcka den af nu nämnda orsaker vållade ökning af kostnaderna,
icke medfört afsedt resultat, hade marinförvaltningen funnit sig
nödsakad att hos Kongl. Maj:t anhålla om vidtagande af åtgärd till
beredande af medel att täcka ifrågavarande utgiftsbelopp, sammanlagd!
115,153 kronor 7 öre, eller i rundt tal 115,000 kronor; och enär å de
under femte hufvudtiteln anvisade anslag icke funnes medel, som kunde
tagas i anspråk för täckande af omförmälda ökade utgift, som vid det
ursprungliga kostnadsförslagets uppgörande icke kunde förutses, hemstälde
departementschefen om att ett anslag måtte för ändamålet äskas
å extra stat för år 1899.

Då de i förenämnda två punkter i statsverkspropositionen upptagna
anslag båda afse anskaffning af ny krigsfartygsmateriel, har utskottet
ansett dem lämpligen böra i ett sammanhang behandlas, utgörande det
för nämnda ändamål äskade belopp tillsammans 6,699,000 kronor. Häraf
äro, enligt hvad i statsrådsprotokollet upplyses, 6,329,000 kronor afsedda
att användas för anskaffning af sådan sjökrigsmateriel, som den år
1892 tillsatta komitén föreslog, och 255,000 kronor erforderliga för afhjelpande
af behof, hvartill det ordinarie anslaget till flottans underhåll
eljest plägat anlitas, men som med hänsyn till de öfriga ändamål, detta
anslag skall tillgodose, för närvarande icke kunna af detsamma bekostas,
samt 115,000 kronor af behofvet påkallade till betäckande af brist vid
pansarbåten Odens nybyggnad i följd af dels prisstegring å bepans -

Alternativ I,

Angående
anslag för
anskaffande
af nytt skeppsgossefartyg.

[17-]

56 Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

ringsmateriel och dels ökad kostnad för nödiga befunna nya anordningar
i inredningen. Af dessa belopp hemställer Kongl. Maj:t, att de två
förstnämnda, till sammans 6,584,000 kronor måtte beviljas att utgå
med hälften eller med 3,292,000 kronor under hvartdera af åren 1899
och 1900 samt att sistnämnda beloppet 115,000 kronor måtte i sin
helhet utgå under år 1899. Då utskottet icke haft något att erinra
mot Kongl. Maj:t framställning i hvad den afser förenämnda anslagsbehof,
har utskottet, som emellertid icke ansett sig böra göra någon
hemställan i fråga om det belopp, som Kongl. Maj:t ansett böra utgå
under år 1900, funnit sig böra föreslå,

att Riksdagen må till krigsfartygsmateriel bevilja
ett belopp af 6,699,000 kronor och deraf på extra
stat för år 1899 anvisa 3,407,000 kronor.

ll:o. För anskaffande af ett nytt skeppsgossefartyg har Kongl.
Maj:t på extra stat för år 1899 äskat ett anslag å 160,000 kronor.

Till statsrådsprotokollet (sid. 47) har departementschefen i fråga
härom anfört följande:

Då departementschefen vid behandlingen af de ordinarie anslagen
under femte hufvudtiteln framhållit lämpligheten af att höja dagaflöningen
för skeppsgossarne och i sammanhang dermed minska skeppsgossecorpsens
nummerstyrka, hade han åberopat ett af stationsbefälhafvaren vid flottans
station i Karlskrona afgifvet yttrande i ämnet. I detta yttrande hade
framhållits bland annat behofvet af ett särskildt exercishus för skeppsgossarne
under förutsättning, att skeppsgossecorpsen skulle komma att
uppbringas till den i stat bestämda nummerstyrkan. Detta behof hade
vid flera tillfällen blifvit af stationsmyndigheterna anmäldt, och kostnaden
för uppförande af en sådan byggnad hade i det senaste förslaget
blifvit upptagen till betydligt högre belopp än i de föregående förslagen
samt beräknats alternativt till 130,000 och 136,000 kronor. Af
flere skäl, ej minst med anledning af de förändrade förhållanden, som
på senare tid inträdt, beträffande personalens vid stationen utbildning,
hade departementschefen emellertid nu, likasom vid föregående tillfällen,
ej ansett sig böra hos Kongl. Maj:t föreslå anslags begärande för ytterligare
ett exercishus i Karlskrona. Enligt stationsbefälhafvarens
jemväl yttrade mening, hvilken departementschefen i denna del biträdde,
kunde också ett sådant utan nämnvärd olägenhet tills vidare undvaras,
om skeppsgossecorpsen minskades till 320 nummer.

Stationsbefälhafvaren hade derjemte framhållit, att, derest nummer -

Statsutskottets Utlåtande N:o'' 6.

57

styrkan skulle uppbringas till den i stat bestämda af 400 man, den
för gossarnes öfning till sjös erforderliga materielen behöfde tillökning
med flere fartyg af Najadens och Gladans cert. Behofvet af ökning
i denna materiel framträder emellertid mycket starkt äfven under nuvarande
förhållanden, då antalet skeppgossar betydligt understege 400,
och anskaffningen af ett dylikt fartyg kunde ej undanskjutas, äfven
om skeppsgossarnes antal bestämdes till 320, såvida corpsen, hvilken
vore afsedd att företrädesvis lemna ämnen till flottans underofficerare,
skulle erhålla den sjömansutbildning, som den med afseende derpå borde
och behöfde erhålla.

De fartyg, som för närvarande användes för skeppsgossarnes öfningar,
vore skeppet Najaden samt briggarne Gladan, Falken, Skirner
och Snappopp. En del af denna fartygsmateriel, som vore afsedd för
skeppsgossarnes öfning till sjös, den vigtigaste för deras utbildning,
vore, efter hvad en längre tids erfarenhet visat, olämplig och kunde
ej på långt när göra den nytta, som motsvarade kostnaden för dess
användande. Briggarna Snappopp och Skirner vore de äldsta och minsta
bland ifrågavarande fartyg. De byggdes, den förra år 1860 och den
sistnämnda år 1867, då gossarnes antagningsålder varit bestämd till 13
å 14 år och navigeringen i allmänhet inskränkte sig till Karlskrona
redd och närgränsande''vatten. Under det att Gladan till följd af sin^ storlek
och sin sjöduglighet hade kunnat företaga längre seglingar i Östersjön
och Kattegat under större delen af sommaren och derigenom förskaffa
gossarne verklig öfning i sjömansyrket, hade deremot de mindre
briggarne hufvudsakligen uppehållit sig i trakten af Karlskrona, och
då de någon gång under högsommaren fått göra en utflykt till Öresund
eller någon hamn vid östra kusten för att låta gossarne få någon
föreställning om lifvet ombord utanför hamnen, hade de små dimensionerna
på dessa fartyg, å hvilka chefen vore afsedd att vara den
ende officeren ombord, gjort öfningarna ombord i hög grad beroende
af väderleken och stundom, vid till sjös inträffande mindre gynsamt
väder, gifvit anledning till svårigheter af flera slag, som med ett mera
sjödugligt fartyg ej beliöft befaras.

Briggarna Snappopp och Skirner äfvensom i viss mån den år 1877
byggda briggen Falken vore äfven i andra afseenden olämpliga för
skeppsgossarnes öfningar. Det ringa utrymme, som å dem funnes för
förvaring af dricksvatten, hindrade i sin mån deras användning för
längre resor. All materiel ombord å dem hade alldeles för små dimensioner
och vore för lätt för att vara lämplig vid öfning af ynglingar
om 16 —18 års ålder. Vistandet ombord å dessa fartyg, hvilkas trossBih.
Ull Riksd. Prat. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft. 8

58

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

botten hade en höjd af endast 1,48 meter under däcksbalkarna, måste
för besättningen medföra flera obehag, och ett sådant förhållande stode
ej i öfverensstämmelse med de anordningar, som numera i allmänhet
träffas för kronans manskap.

önskvärdheten af en mera utsträckt öfning till sjös, såsom grundläggande
för den följande sjömansbildningen, hade allt mera klart framträdt
under de senare åren. Under år 1897 hade man kunnat iakttaga
fördelen af en sådan utsträckt öfning, i det att det nämnda år färdigbyggda
öfningsskeppet Najaden dertill lemnat tillfälle för de 100 gossar,
som rymdes å detta fartyg. Jemte det att gossarne gjorts förtrogna
med tjensten till sjös, hade öfningarna ombord å Najaden, Gladan och
Falken kunnat under navigeringen ledas af afdelningschefen och derigenom
blifvit mera systematiskt ordnade, på samma gång de kunnat
göras mera omfattande och omvexlande. Vid samfäld öfning af flere
gossar kunde också täflan emellan de öfvade medföra en gynsammare
verkan, än om smärre afdelningar måste uteslutande öfvas hvar för sig,
hvarjemte de så vigtiga signaleringsöfningarna kunde bättre tillgodoses.

Häraf framginge, huru vigtigt för skeppsgossarnes rätta utbildning
det vore, att den nyssnämnda förbättringen i öfningen till sjös måtte
tillgodokomma så stor del af corpsen som möjligt. Nödvändigheten af
verklig sjöuppfostran äfven för en nutida örlogsmatros gjorde sig ju
gällande inom alla mariner. En sådan uppfostran bibringades utan tvifvel
bäst på ett segelfartyg, i synnerhet när den var begränsad till så
kort tid som hos oss. Till följd af de förändringar, som sjökrigsmaterielen
i senare tider undergått, hade också vilkoren för personalens
öfvande på densamma i väsentlig mån förändrats, och det hade
derigenom inträffat, att tiden för verklig öfning till sjös för flertalet af
flottans manskap inskränktes till omkring sex veckor årligen under de s. k.
eskaderöfningarne, hvilket vore så mycket mera betänkligt, som ju många
bland de vid sjömanscorpsen för tre år antagne aldrig varit till sjös före
antagningen. Hade således de för det egentliga sjömansyrket nödiga
egenskaperna icke blifvit, åtminstone i någon mån, förut förvärfvade,
kunde de icke hos många framkallas genom de en kort tid pågående
öfningarna längs våra kuster och i våra skärgårdar, hvarest de årliga
eskaderöfningarna hufvudsakligen utfördes, dels emedan vår materiel
egentligen vore afsedd att der användas och dels emedan öfningsanslaget
ej medgåfve dessa öfningars utsträckning under längre tid.
På den öfningsresa till aflägsnare farvatten, som ett fartyg årligen
plägade företaga, kunde endast en jemförelsevis liten del af sjömanscorpsens
manskap öfvas. Det vore derför stora skäl att söka begagna

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

59

hvarje utväg, som bidroge till att förekomma, att de oeftergifliga, hos
den svenske örlogsmatrosen förr befintliga och med rätta så högt uppskattade
sjömansegenskaperna hädanefter skulle komma att alltför mycmet
saknas.

En sådan utväg funnes uti ett ändamålsenligt anordnande af skeppsgossecorpsens
öfning på sjön, enär gossarne enligt nu gällande bestämmelser
skulle vara omkring 16 år gamla och således borde anses fullt
mottagliga för den praktiska undervisning i sjömansyrket, som genom
öfningarna ombord bibringades dem. Men för att det åsyftade ändamålet
skulle under deras omkring 2-åriga anställning vid corpsen kunna
vinnas, erfordrades äfven en tillräcklig och med afseende på sin beskaffenhet
tillfredsställande materiel.

Departementschefen hade redan i det föregående framhållit, hurusom
briggarne Snappopp och Skirner ingalunda motsvarade de fordringar,
som kunde och borde ställas på en dylik materiel. De befunne
sig derjemte för närvarande i ett skick, som, derest de fortfarande
skulle för öfningarna användas, kräfde en rätt afsevärd kostnad för
deras iståndsättande. De öfriga öfningsfartygen lemnade utrymme,
Najaden för 100, Gladan för 78 och Falken för 54 gossar. För att
de återstående gossarne, hvilkas antal, om sammanlagda nummerstyrkan
nedsattes till 320, skulle utgöra 88, skulle kunna begagna sommaren
till sjömansutbildning, erfordrades således ytterligare ett öfningsfaidyg.

Marin förvaltningen hade redan i embetsskrifvelse den 11 december
1896 gjort framställning om anslag för byggande af ett nytt öfningsfartyg
af Najadens cert, dervid förvaltningen framhållit, hurusom Najaden
kunnat byggas derigenom att under flera år medel af ordinarie
anslaget till flottans nybyggnad och underhåll blifvit för detta byggnadsföretag
afsätta, men att berörda anslags ställning då mera icke
medgåfve att från detsamma anvisa den för ett nytt öfningsfartyg beräknade
kostnadssumma, äfven om den fördelades på ett flertal år.
Departementschefen hade emellertid icke då ansett sig böra föreslå
Kongl. Maj:t att göra framställning i ämnet till Riksdagen, dels emedan
Najaden då ännu icke varit använd, och man följaktligen icke hade
full erfarenhet om dess lämplighet, och dels med hänsyn till betydelsen
af öfriga anslagskraf, som måste framställas till 1897 års Riksdag.

Sedan Najadens användande såsom öfningsfartyg visat ett särdeles
gynsamt resultat, vore nu tiden inne att äska ett extra anslag för
ifrågavarande ändamål. Varfschefen vid flottans station i Karlskrona,
hvarest Najaden bygts, och ett nytt öfningsfartyg, derest anslag dertill
beviljades, jemväl borde byggas, hade inlemna! infordrade uppgifter

60

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående
anslag till artilleri-
och
torpedmateriel
m. m

[19 — 24.;

rörande kostnaden dels för briggarne Skirners och Snappopps försättande
i tjenstdugligt skick och dels för byggande af ett nytt fartyg
af hufvudsakligen samma beskaffenhet som Najaden. För nyssnämnda
briggars iståndsättande skulle enligt varfsmyndigheternas beräkning
erfordras en summa af 27,600 kronor; och hade af samma myndigheter
kostnaden för ett nytt skeppsgossefartyg lika med Najaden beräknats
uppgå till 184,204 kronor, om det byggdes af trä, och till 159,304 kronor,
om det byggdes af stål.

Härvid vore att märka, att det iståndsättande af briggarne Snappopp
och Skirner, som skulle kunna verkställas för berörda summa af
27,600 kronor, ingalunda skulle medföra undanrödjande af de olägenheter
vid användandet af dessa fartyg, hvilka departementschefen förut
framhållit. Med hänsyn härtill vore det icke förenligt med klok omtanke
om flottans utveckling, att på dessa föråldrade små fartyg, hvilkas
deplacement vore mindre än de senast byggda l:a klassens torpedbåtarnes,
nedlägga en sådan reparationskostnad.

Deremot ansåge departementschefen på de skäl, han framhållit, och
då det ordinarie nybyggnads- och underhållsanslaget icke kunde för
ändamålet anlitas, att särskildt extra anslag borde hos Riksdagen begäras
till ett nytt öfningsfartyg för skeppsgossar, hvilket, om det byggdes
af stål, kunde anskaffas för en kostnad af i jemnt tal 160,000
kronor.

På grund af hvad sålunda anförts hemställer utskottet,

att Riksdagen må, för anskaffande af ett nytt
skeppsgossefartyg, bevilja på extra stat för år 1899
ett anslag af 160,000 kronor.

12:o. I punkterna 19:o—24:o under ifrågavarande hufvudtitel
har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att å extra stat för år 1899 bevilja
till anskaffning af röksvagt krut 70,750 kronor, till kanoner i reserv
för flottans fartyg 65,000 kronor, till artilleriammunition 171,000 kronor,
till ersättning af förbrukadt kanonkrut 36,000 kronor, till anskaffning af
torpeder m. m. 96,000 kronor samt till anställande af skjutförsök 10,000
kronor.

Beträffande dessa anslagsbehof har departementschefen i statsrådsprotokollet
(sid. 53—56) anfört, att stationsbefälhafvaren vid flottans
station i Karlskrona i den af honom såsom öfverkommendant för
sjöbefästningarna vid stationen afgifna rapport öfver verkstäld inspek -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

61

tion af försvarsverken derstädes erinrat om beliofvet af röksvagt krut
för fästningen Kungsholmens alla kanoner.

Marinförvaltningen ansåge emellertid, att anskaffningen af sådant
krut, hvars tillverkningspris ännu vore mycket högt, borde tills vidare
afse endast fästningens kraftigaste pjeser, 3 st. 24 cm. kanoner, som
vore af nyare konstruktion. En utredning af stridsladdningar till dessa
kanoner kunde för närvarande ej beräknas lägre än till 60,750 kronor,
hvarförutom 10,000 kronor erfordrades för de försök, som för bestämmande
af krutets storlek och laddningens vigt för olika kalibrar måste
utföras.

Vidare hade marinförvaltningen erinrat, att Kongl. Maj:t till sistlidna
års Riksdag gjort framställning om anvisande af 115,000 kronor
till anskaffning af kanoner i reserv för flottans fartyg, men att Riksdagen
med hänsyn till andra anslagsbehof under femte hufvudtiteln, som syntes
Riksdagen mer angelägna att tillgodose än det ifrågavarande, ansett
att för omförmälda anskaffning icke borde anslås högre belopp än

50,000 kronor för år 1898, hvadan Riksdagen på extra stat för nämnda
år anvisade endast sistberörda belopp. Under åberopande af hvad förut
blifvit i detta ärende anfördt, föresloge marinförvaltningen, att det för
ändamålet ytterligare erforderliga beloppet, 65,000 kronor, måtte af Riksdagen
äskas.

Behofvet af sådan ammunition för strids far ty g en, som utgjorde den
för dem faststälda 2:dra utredningen, för anskaffning hvaraf medel icke
inberäknats i fartygens nybyggndasanslag och till hvilken ej heller den
ersättning, som från öfningsanslaget utbetalats för konsumerad ammunition,
lemnade tillgång, hade af marinförvaltningen framhållits redan i
dess skrifvelse den 18 september 1896, deri förvaltningen tillika anfört,
att för de till nybyggnad anbefalda stridsfartyg, hvilka under år 1898
förväntades blifva färdiga, en 2:a utredning artilleriammunition erfordrades
och kostade 342,000 kronor, hvilket belopp emellertid, enligt
förvaltningens förslag, skulle fördelas på två år, och anslagsbehofvet i
denna del för år 1898 alltså upptagas till 171,000 kronor. Kongl. Maj:t,
som ansåge detta belopp kunna ytterligare nedsättas, äskade för ändamålet
af sistlidna års Riksdag 86,000 kronor. Denna framställning hade
emellertid ej bifallits af Riksdagen, som ansett att med anskaffningen
kunde för det, dåvarande anstå. Då således behofvet qvarstode oförminskadt,
hade marinförvaltningen hemstält om anvisande af 171,000
kronor för ifrågavarande ändamål.

Till ersättning af förbrukadt krut erfordrades enligt anmälan af
marinförvaltningen 36,000 kronor.

62

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Marinförvaltningen hade jemväl anmält, att för torpedbåtarne funnes
för närvarande i förråd ej mera än en utredning af torpeder, ehuru
utredningsreglementet upptoge två utredningar för dessa fartyg. Då
erfarenheten gifvit vid handen, att en reservutredning af denna materiel
vore väl behöflig, kunde, enligt förvaltningens åsigt, anskaffningen deraf
ej längre uppskjutas. För att hittills byggda eller under byggnad
varande torpedbåtar skulle erhålla 2 utredningar torpeder, erfordrades
24 st. torpeder, och då, enligt anmälan af varfschefen i Karlskrona, en
38 cm. torped gått förlorad, utgjorde sammanlagda behofvet af torpeder
således 25 st., hvilka med tillhörande laddningar samt besigtnings- och
transportkostnader beräknades kosta 197,500 kronor, om hvilkas anvisande
på extra stat för år 1899 marinförvaltningen ansåge framställning
böra göras.

Slutligen hade marinförvaltningen anmält behofvet af medel för
anskaffning af bomullskrut och för anställande af skjutförsök.

Enligt marinförvaltningens på nu anförda grunder stödda förslag
skulle behofvet af extra anslag för år 1899 till artilleri- och torpedmateriel
utgöra:

För sjöbefästningarna:

till anskaffning af röksvagt krut................................

... kronor

För fartygen:

till

anskaffning af kanoner i reserv............................

.. kronor

)) » artilleriammunition........................

»

»

ersättning af förbrukadt kanonkrut.....................

))

»

anskaffning af 25 st. 38 cm. torpeder m. m.....

D

»

)) » bomullskrut ....................................

»

»

anställande af skjutförsök.....................................

»

70,750: —

65,000: —
171,000: —
36,000: —
197,500: —
2,500: —
10,000: —

Hvad beträffade frågan om anskaffning af kanoner i reserv för flottans
fartyg hänvisade departementschefen till den utredning i ämnet, som
förekomme i statsrådsprotokollet den 14 januari 1897, och erinrade
vidare att, med fästadt afseende på det med tillkomsten af de nya
fartygen betydligt ökade antalet af i bruk varande kanoner, klok omtanke
syntes bjuda att ej uppskjuta med anskaffningen af nu ifrågavarande,
för vidmagthållande af fartygens stridsduglighet så nödvändiga
pjeser. Det begärda beloppet, 65,000 kr., utgjorde, såsom af marinförvaltningens
här ofvan lemnade redogörelse framginge, skilnaden

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

63

mellan livad af 1897 års Riksdag äskats, eller 115,000 kr., och den
summa af 50,000 kr., hvartill Riksdagen, med hänsyn till andra anslagsbehof
under femte hufvudtiteln, ansett den begärda anvisningen till
ifrågavarande ändamål böra för år 1898 begränsas.

I fråga om behofvet af ammunition för stridsfartyg en erinrade departementschefen,
hurusom införandet af det snabbskjutande artilleriet
medfört nödvändigheten af betydligt rikligare tillgång än förr på ammunition,
hvaraf en utredning eller den qvantitet, som, beroende af vigt och
utrymme ombord, medfördes på ett fartyg, vid hastig eldgifning kunde
inom en jemförelsevis ganska kort tid förbrukas. Derför måste stationernas
förråd vara väl försedda med ammunition till snabbskjutande
pjeser, helst som dessa förråd icke kunde kompletteras vid en hastig
mobilisering, enär anskaffning af krut och projektiler till behöflig mängd
förutsatte en tillverkningstid af flera månader, och, beträffande särskildt
de större snabb skjutande kanonernas patronhylsor, hvilka, äfven de,
kräfde lång tillverkningstid, dessa hvarken kunde beställas inom landet
eller, såsom varande krigskontraband, i krigstid införas. Vid senaste
riksdag, då det begärda anslaget till ammunition ej beviljades, hade
äfven framhållits behofvet af att ett följande år begära ett än större
anslagsbelopp, för att de fartyg, som afsåges att blifva färdiga under
år 1898, skulle åtminstone till en del, få sitt behof af ammunition fyldt;
och ansåge sig departementschefen, på grund af det nu anförda, böra
understödja marinförvaltningens framställning i ämnet.

Angående ersättning af förbrukadt kanonkrut erinrade departementschefen,
att, på grund af anvisade extra anslag, ett belopp af omkring

18,000 kronor årligen kunnat för ändamålet afses under de senare åren.
Till sistförflutna års Riksdag hade emellertid, med anledning deraf att
krutförrådens ställning syntes hafva blifvit i någon mån förbättrad, icke
någon framställning i ämnet blifvit gjord. Nu hade likväl visat sig, att
brist i förråden förefunnes, till hvars utjemnande extra anslag måste
begäras till belopp, som af marinförvaltningen upptagits till 36,000 kr.

Vidkommande anskaffning af en andra utredning torpeder, hvarför
kostnaden beräknats till 197,500 kr., borde denna anskaffning kunna
utan nämnvärd olägenhet fördelas på tvenne år, och anslagsbehofvet i
denna del för år 1899 upptagas till 96,000 kronor.

I afseende å marin förvaltningens framställningar rörande anskaffning
af röksvagt krut och anställande af skjutförsök hade departementschefen
icke något att erinra, hvaremot han funne den ifrågasatta anskaffningen
af bomullskrut kunna tills vidare anstå.

64

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Hvad först beträffar det för anskaffning af röksvagt krut af Kong!.
Maj:t äskade anslag, är, såsom ofvan nämnts, dermed afsedt att anskaffa
en utredning stridsladdningar för fästningen Kungsholmens kraftigaste
kanoner af en krutsort, som, enligt hvad utskottet inhemtat, ännu ej
tillverkas inom landet, men vore ämnad att efter dermed verkstälda
försöksskjutningar härstädes åstadkommas. Utskottet finner derför
denna framställning böra bifallas.

Vid hvad som i statsrådsprotokollet anförts till stöd för äskandet
af 65,000 kronor till anskaffning af kanoner i reserv för flottans fartyg
har utskottet icke heller funnit något att erinra.

Beträffande behofvet af en andra utredning af ammunition för de
stridsfartyg, för hvilka sådan ännu icke kunnat anskaffas, så, enär detta
behof förr eller senare lärer böra tillgodoses, har utskottet ansett sig
icke böra helt och hållet afstyrka Kongl. Maj:ts framställning i ämnet,
men då utskottet håller före, att det af nästlidet års Riksdag för detta
ändamål äskade, men då icke beviljade anslag af 86-,000 kronor bör
vara tillräckligt för påbörjandet af dylik anskaffning, anser utskottet
det för ändamålet nu begärda anslaget kunna begränsas till nämnda
belopp.

I fråga om anslaget till ersättning af förbrukadt kanonkrut får utskottet
erinra, att, såsom i statsutskottets utlåtande n:o 6 till 1895 års
Riksdag anförts, arméförvaltningen, sedan det dyrare prismatiska krutet
införts, icke längre kunnat af för ändamålet disponibla medel förse
flottan med erforderlig myckenhet krut, hvadan sådant måst af särskildt
anslag å femte hufvudtiteln bekostas. Utskottet finner derför
behofvet af anslaget vara ådagalagdt, men har velat framhålla önskvärdheten
deraf, att dessa kostnader framdeles måtte gäldas af samma anslag,
hvarifrån ersättningen för vid flottan förbrukad ammunition i öfrigt
bestrides.

För anskaffning af torpeder har, enligt hvad departementschefen
meddelat, kostnaden beräknats till 197,500 kronor, af hvilket belopp
ungefär hälften nu begärts. Då utskottet emellertid håller före, att den
ifrågavarande torpedanskaffningen borde kunna fördelas på ännu längre
tidrymd, än departementschefen ansett utan nämnvärd olägenhet kunna
ske, har utskottet icke funnit sig böra till detta ändamål förorda beviljandet
af högre belopp än 48,000 kronor.

Till anställande af skjutförsök har under en följd af år beviljats
samma belopp, som nu äskats, och utskottet anser sig äfven nu böra
tillstyrka framställningen derom.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

65

Åberopande hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,

att Riksdagen må på extra stat för år 1899
anvisa:

a) till anskaffning af röksvagt krut...... 70,750 kronor.

b) » kanoner i reserv för flottans far tyg

......................................................... 65,000 »

c) » artilleriammunition ........................ 86,000 »

d) » ersättning af förbrukadt kanon krut.

...................................................... 36,000 »

e) » anskaffning af torpeder m. m... 48,000 »

f) » anställande af skjutförsök............ 10,000 »

13:o. Sedan 1897 års Riksdag för byggande af ny docka i Karls- Angående ankrona
beviljat 475,000 kronor och deraf anvisat att på extra stat för dos^| uLrL
år 1898 utgå 150,000 kronor, får utskottet, med tillstyrkande af bifall krona,
till Kongl. Maj:ts derom gjorda framställning, hemställa, [25-]

att Riksdagen må af det för byggande af ny
docka i Karlskrona beviljade belopp anvisa på extra
stat för år 1899 ytterligare 150,000 kronor.

14:o. Under erinran att 1897 års Riksdag till förrådshus för fasta Angående anminförsvaret
och inredning af förråd för torpeder i Karlskrona beviljat ^åLhus får

80.000 kronor och deraf på extra stat för år 1898 anvisat 40,000 kro- fasta minför-,

nor, får utskottet, med tillstyrkande af bifall till Kongl. Maj:ts derom ^arkkrönå.''1
nu gjorda framställning, hemställa, [26.]

att Riksdagen må, af det till förrådshus för fasta
minförsvaret och inredning af förråd för torpeder i
Karlskrona beviljade belopp, anvisa på extra stat för
år 1899 återstående 40,000 kronor.

15:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att på extra stat för Angående anår
1899 bevilja dels till förvärfvande af holmen Ifö vid Karlskrona tåLhul får

10.000 kronor och dels till anordnande derstädes af förrådshus för bomullskrut
bomidlskrut m. m. i hufvudsaklig öfverensstämmelse med uppgjorda KarhkroåL
ritningar och kostnadsförslag 40,170 kronor eller tillhopa 50,170 kronor. [27.]

I statsrådsprotokollet (sid. 57) har departementschefen erinrat, att
då han den 13 januari 1896 inför Kongl. Maj:t anmält frågan om regBih.
till Riksä. Prot. 1898. 4 Sami 1 Afd. G Haft. 9

66

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

lering af utgifterna under riksstatens femte hufvudtitel för år 1897,
hade han beträffande ifrågavarande byggnadsföretag, yttrat bland annat,
följ ande:

»Behofvet af ett förrådshus för bomullskrut vid flottans station i
Karlskrona har redan länge varit insedt och af stationsmyndigheterna
vid flera tillfällen blifvit framhållet. Det nu å Drottningskär befintliga
bomullskrutförrådet innebär en verklig fara icke blott för den närliggande,
tätt bebyggda delen af Aspö utan äfven för fästningen Kungsholmen.
Genom marinförvaltningens försorg har numera en fullständig
utredning skett rörande såväl lämpligaste platsen för ett nytt kruthus
som ock kostnaderna för en dylik anläggning.

Hvad platsen angår hade visserligen varit önskvärdt, att för anläggningen
kunnat begagnas någon kronan tillhörig holme i Karlskrona
skärgård, hvarigenom särskild kostnad för sjelfva platsens förvärfvande
kunnat undvikas. Men vid den af cheferne för ingeniör- och mindepartementen
vid nämnda station i sådant afseende verkstälda undersökning
har utrönts, att någon för ändamålet fullt lämplig plats icke
finnes inom det kronan tillhöriga område. Deremot hafva bemälde
chefer ansett, att en inom Förkårta socken belägen, under Tromtö fideikommissegendom
hörande holme, benämnd Ifö, vore i alla afseenden
synnerligen tjenlig för uppförande af förrådshus för bomullskrut och
laddade handminor. Genom anläggning af en brygga utaf föreslagen
beskaffenhet erhålles en vid hvilka vindförhållanden som helst god
tilläggningsplats för minbåtar och kruttransportfartyg. De för förrådshusen
afsedda platserna å holmen äro belägna på ett afstånd af mera
än 4,5 kilometer från Karlskrona stad och varf. Slutligen erbjuder
holmens läge den synnerligen beaktansvärda fördel, att förrådshusen
kunna å densamma så förläggas, att intet af dem blir synligt från utom
sjöbefästningarna varande fartyg.

Innehafvaren af Tromtö fideikommissegendom har förklarat sig
villig att — under förutsättning att Kongl. Maj:ts samtycke dertill i
vederbörlig ordning meddelas — för all framtid afstå eganderätten till
holmen mot en köpeskilling af 10,000 kronor eller ock för en tid af
50 år till Kronan upplåta nyttjanderätt till densamma mot en årlig afgäld
af 400 kronor.

Till de byggnader och öfriga anläggningar, som skulle vara för
ifrågavarande ändamål behöfliga, hafva cheferna för ingeniör- och mindepartementen
vid stationen uppgjort ritningar och kostnadsförslag. Det
sistnämnda upptager för

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 67

förrådshus för bomullskrut ............................................................. 12,200: —

» » laddade handminor................................................... 3,600: —

laddhus................................................................................................... 1,600: —

vaktarebostad....................................................................................... 9,170: —

uthusbyggnad......................................................................................... 720: —

frostfri källare för tvåledare ........................................................ 1,370: —

källare för reageradt bomullskrut................................................ 670: —

åskledare för bomullskrutförrådet................................................. 940: —

spårväg.................................... 2,900: —

två skyddsvallar.................................................................................... 1,100: —

brygga och utfyllning ................................................... 5,900: —

Summa 40,170: —»

Departementschefen erinrade vidare, att i enlighet härmed framställning
i ämnet gjorts till 1896 års Riksdag.

Riksdagens statsutskott hemstälde, att framställningen ej måtte af
Riksdagen bifallas, och anförde såsom skäl för denna sin hemställan, att
kostnaderna för anläggningen synts utskottet såväl i afseende å jordlösen
som byggnader för höga och att följaktligen ytterligare utredning
i ärendet vore erforderlig. Emot utskottets hemställan anfördes reservation
af åtskilliga dess ledamöter, hvilka ansågo, att utskottets yttrande
och förslag bort hafva följande lydelse: »Med afseende å hvad i ärendet
förekommit, har utskottet funnit ifrågavarande anläggning af behofvet
påkallad. Som emellertid den uppgjorda kostnadsberäkningen synts
utskottet väl hög, isynnerhet hvad den afser kostnaden för vaktarebostad
samt för brygga, har utskottet ansett det äskade anslaget kunna
utan olägenhet minskas till 45,000 kr., hvarför utskottet hemställer, att
Riksdagen må till förrådshus för bomullskrut m. m. i Karlskrona på
extra stat för 1897 anvisa 45,000 kronor.» Denna reservation godkändes
af Riksdagens Första Kammare, medan deremot Andra Kammaren
biföll utskottets hemställan, i enlighet hvarmed ock Riksdagen
efter gemensam votering mellan kamrarne fattade sitt beslut, hvadan
alltså framställningen ej bifölls.

Då emellertid behofvet af ifrågavarande förrådshus fortfarande
gjorde sig i hög grad gällande, hade cheferna för Karlskrona stations-,
min- och ingeniördepartement till varfschefen derstädes ingått med en
gemensam skrifvelse, deri de framhållit bristfälligheten och faran af de
nuvarande anordningarne vid stationen för bomullskrutets förvaring,
i det hela den deraf vid stationen befintliga tillgången kunde genom
en enda olyckshändelse vid detta sprängämnes behandling eller genom

68

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

direkt beskjutning från en utanför fästningarne varande fiende bringas
till gemensam explosion, hvarvid bemälde chefer tillika anförde, att,
hvad beträffade platsen för ifrågavarande anläggning, någon lämpligare
plats icke funnes än Ifön, der bomullskrutförrådet komme att ligga på
tillräckligt långt afstånd från andra sprängämnesförråd, för att en explosion
af det ena icke också skulle medföra fara för det andra.

Varfschefen hade hänskjutit frågan till marinförvaltningen, som i
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 22 september 1897 anfört att embetsverket
för afhjelpande af det allt mer och mer trängande behofvet af
förrådshus såväl för bomullskrut som för laddade minor icke hade
annat förslag att göra än det, som af embetsverket framstälts och motiverats
i dess skrifvelse den 17 september 1895, angående utgifterna
under riksstatens femte hufvudtitel för år 1897, med vid samma skrifvelse
fogade ritningar och kostnadsförslag, och hvilket marinförvaltningens
förslag afsåge förrådshusens anläggande å Ifön under Tromtö
fideikommiss i Förkärla socken.

Fördenskull hade marinförvaltningen, med åberopande såväl af
hvad embetsverket i nyssberörda skrifvelse i ämnet anfört som af ofvannämnde
departementschefers yttrande, hemstält, att hos Riksdagen måtte
äskas ett extra anslag för år 1899

dels till förvärfvande af Ifön å...................................... kr. 10,000: —

och dels till anläggning derstädes af förrådshus för
bomullskrut och för laddade handminor, laddhus, vaktarebostad
med uthus, frostfri källare för tvåledarekabel, förrådshus
för reagerande bomullskrut, åskledare, spårväg,
skyddsvallar och brygga å....................................................... » 40,170: •—

eller å tillhopa kr. 50,170: —

Då af den i ärendet förebragta utredning framginge, att frågan
om anläggning af förrådshus för bomullskrut m. m. vid Karlskrona
station icke kunde utan synnerlig olägenhet och verklig fara längre
undanskjutas, då, enligt hvad chefen för marinförvaltningens minafdelning
i en afgifven promemoria meddelat, den beräknade anläggningskostnaden
40,170 kronor icke kunde i något hänseende nedbringas, och
då, oaktadt förnyade undersökningar egt rum, annan lämplig plats
än Ifö för ifrågavarande anläggning ej stått att finna, hemstälde departementschefen,
att nu ifrågavarande extra anslag måtte hos Riksdagen
äskas.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

69

Utskottet, som delar departementschefens åsigt om behofvet af
ifrågavarande förrådshus, har emellertid i likhet med 1896 års Riksdags
statsutskott icke kunnat undgå att finna kostnadsberäkningen såväl i
afseende å jordlösen som byggnader för hög, och håller före, att
exempelvis genom mindre dyrbar vaktarebostad och brygga samt möjligen
genom expropriation af marken kostnaden bör kunna nedbringas
till 40,000 kronor; och anser utskottet sig alltså böra tillstyrka beviljandet
allenast af sistnämnda belopp, helst som, derest nämnda belopp skulle
behöfva i någon mån öfverskridas, hufvudtitelns allmänna besparingar
synas kunna anlitas till bristens fyllande.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må dels till förvärfvande af holmen
Ifö vid Karlskrona och dels till anordnande derstädes
af förrådshus för bomullskrut m. m. bevilja på extra
stat för år 1899 ett belopp af 40,000 kronor.

16:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till minväsendet Angående
på extra stat för år 1899 bevilja 100,000 kronor. ndnväfendet.

Enär 1894—1897 års Riksdagar för ifrågavarande ändamål an- [28.]
visat endast 75,000 kronor och utskottet icke anser tillräckliga skäl
föreligga att för år 1899 tillstyrka högre belopp, hemställer utskottet,

att Riksdagen må till minväsendet på extra stat
för år 1899 anvisa ett belopp af 75,000 kronor.

17:o. Till beklädnad åt sjöbeväringen har Kongl. Maj:t på extra stat Angående
för år 1899 äskat 105,500 kronor. beklädnad" åt

Vid denna punkt har departementschefen till statsrådsprotokollet sjöbeväringen.
(sid. 60) anfört följande. [29-]

Enligt hvad marinförvaltningen i skrifvelse den 17 september 1895
upplyst, utgjorde totalbehofvet af beklädnad för sjöbeväringen under
sjötjenstgöring.................................................................................... 4,782 ställ.

Vid ingången af år 1897 funnos, enligt anmälan af
marinförvaltningen i skrifvelse den 10 september samma
år.................................................................................... 1,276 ställ.

Under år 1897 hade för anvisade 92,000
kronor dels anskaffats och dels genom användande
af i förråden befintliga öfverskottspersedlar
tillkommit, i stället för beräknade 750 ställ,
sammanlagdt ...........................................................

hvadan återstående behofvet utgjorde ...................

954

2,230

2,552 ställ.

70

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Vid senaste riksdag hade Kongl. Maj:t äskat för ifrågavarande
ändamål 105,500 kronor, hvarmed beräknats att

kunna anskaffas under år 1898 dels............................................. 750 ställ

dels ock åt 200 man tilläggspersedlar för eldare under sjötjenstgöring.

Beloppet beviljades af Riksdagen, hvadan vid 1899 års

ingång återstående behofvet skulle utgöra................................. 1,802 »

jemte tilläggspersedlar för eldare åt ytterligare 340 man.

I sin ofvanberörda skrifvelse af den 10 september 1897 erinrade
marinförvaltningen, att vid beviljande af förberörda anslag af 105,500
kronor Riksdagen uttalat dels den förmodan att omsättning af de i
förråden befintliga beklädnadspersedlar egde rum till förekommande af
skada genom långvarig magasinering, dels att, derest den i statsrådsprotokollet
omförmälda bristen af beklädnad för sjöbeväringen sedermera
skulle fyllas, en fullständigare utredning af behofvet borde föregå
framställning derom. Marinförvaltningen funne sig med anledning deraf
böra meddela, att redan innan berörda uttalande skedde i Riksdagens
skrifvelse den 12 maj 1897, förvaltningen genom skrifvelse den 5 derförutgångne
mars meddelat stationsbefälhafvarne föreskrifter i syfte
att vinna en hastigare omsättning i sjöbeväringens beklädnadsförråd,
samt att angående behofvet af beklädnad för sjöbeväringen annan utredning
icke kunde förebringas än den, marinförvaltningen i sin skrifvelse
den 17 september 1895 åberopat, eller att behofvet beräknats i enlighet
med de från chefen för flottans stab erhållna beräkningar af det antal
värnpligtige, som vid mobilisering erfordrades för bemanning af flottans
fartyg.

Marinförvaltningen, som ansåge, att fyllandet af det återstående behofvet
af ifrågavarande beklädnad utan olägenhet kunde fördelas på
två år, hemstälde derför om äskande för år 1899 af ett extra anslag
af 105,500 kronor, för hvilket belopp skulle kunna ytterligare beklädas
750 man värnpligtige samt dessutom anskaffas tilläggspersedlar för
eldare under sjötjenstgöring för 200 man.

Under åberopande af sitt till nästlidet års Riksdag afgifna utlåtande
n:o 6, punkten 19:o, samt Riksdagens med anledning deraf fattade beslut
om uppförande på extra stat för år 1898 af ett anslag å 105,500
kronor till sjöbeväringens beklädande, hemställer utskottet,

att Riksdagen må för år 1899 till beklädnad åt
sjöbeväringen på extra stat anvisa 105,500 kronor.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

71

18:o. Till anskaffning af ytterligare beklädnads- rn. fl. persedlar för ABnj°““gre fff
värnpligtige vid Karlskrona artillericorps har Kongl. Maj:t äskat ett extra skakande af
anslag af 49,000 kronor, deraf skulle för år 1899 anvisas 30,000 kronor. mbgk™sneaddj3ir

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj: t har departements- för värnpligchefen
omförmält, att chefen för Karlskrona artillericorps, med anmälan ^vid Karisatt
för 500 man värnpligtige vid corpsen anskaffats beklädnads- och rem- ieric0rps!
tygspersedlar enligt faststäld stat, hos marinförvaltningen anhållit, att [30.]
för nämnde värnpligtige måtte få anskaffas ännu felande utredningspersedlar,
nemligen:

ränsel med lyftrem ................................................................................ st. 500

mattornist med rem................................................................................. » 500

kokkärl............................................................... * 500

samt att för berörda anskaffning måtte anvisas ett belopp af 11,000
kronor.

Uti en sedermera till marinförvaltningen aflåten skrifvelse hade bemälde
chef — under anförande att enligt mobiliseringsplanen det för
Karlskrona befästningar erforderliga antalet beväringsmän, som skulle utbildas
till fästningstjenst, uppginge till 1,200 samt att med hänsyn till
de fordringar på en snabb mobilisering, som stäldes på corpsen, tid för
tillverkning af beklädnadspersedlar för de 700 man, för hvilka dylika
persedlar ännu saknades, omöjligen kunde beredas under de få mobiliseringsdagarne
—— öfverlemnat en tablå, utvisande behofvet af utredningspersedlar
för 500 man enligt stat och dessutom beklädnads-, remtygsoch
utredningspersedlar för 700 man, nödtorftligen utrustade, och dervid
anhållit, att, utöfver hvad han, på sätt här ofvan omförmälts, begärt,
till hans disposition måtte ställas ett belopp af 44,500 kronor att
fördelas på två år, hvarjemte corpschefen, beträffande de enligt nyssnämnda
tablå gjorda beräkningar öfver behofvet i fråga, anfört, att antalet erforderliga
persedlar för nämnde 700 man ingalunda uppginge till det
antal, som staten upptoge, enär fullständig uppsättning enligt stat endast
ansetts nödvändig för de 500 man, som årligen öfvades, under det att
för öfrige 700 man blott så många persedlar upptagits, som ansetts
för dessas nödtorftiga utrustning erforderliga.

Marinförvaltningen hade i skrifvelse den 7 december 1897 understält
detta ärende Kongl. Maj:ts pröfning och dervid förklarat sig i
afseende å corpschefens framställningar ej hafva annat att erinra än att
med anskaffningen af i förenämnda tablå upptagna 600 paradhufvudbonader
syntes kunna utan olägenhet anstå, hvarigenom clet af corpschefen
i hans senare skrifvelse anmälda medelsbehofvet blefve minskadt
med 6,000 kronor och således i sin helhet komme att uppgå till i rundt

72

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Angående anslag
till löneförbättring
åt
lärarne vid
sjökrigsskolan.

[31.]

Angående
ifrågasatt anslag
för bestyckning
vid
Fårösund.

[32.]

tal 38,000 kronor; och hade marinförvaltningen, enär något i stat anvisadt
anslag för ifrågavarande anskaffningar ej lämpligen kunde afses,
hemstält, att hos härnäst sammanträdande Riksdag måtte äskas ett extra
anslag för ändamålet af 49,000 kronor att utgå med 30,000 kronor år
1899 och med 19,000 kronor år 1900.

Utskottet, som anser den i denna punkt omförmälda anskaffning
vara af behofvet påkallad, hemställer derför,

att Riksdagen må, till anskaffning af ytterligare
beklädnads- m. fl. persedlar för värnpligtige vid Karlskrona
artillericorps bevilja 49,000 kronor och deraf på
extra stat för år 1899 anvisa 30,000 kronor.

19:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att till löneförbättring
åt lärarne vid sjökrig sskolan på extra stat för år 1899 bevilja 1,860
kronor.

I enlighet med hvad Riksdagen under en följd af år i ämnet beslutat,
hemställer utskottet,

att till löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan
må, utöfver de 1,300 kronor, som enligt 1888
års Riksdags medgifvande få användas af kadetternas
terminsafgifter, anvisas för år 1899 ett extra anslag
af 1,860 kronor med det dervid för löneförbättringens
erhållande fästade vilkor, att den, som vill deraf komma
i åtnjutande, icke må, jemte sin lärarebefattning vid
sjökrigsskolan, utöfva lärareverksamhet vid någon privat
undervisningsanstalt för inträde i nämnda skola.

20:o. Till förbättrad bestyckning af befästningarne vid Fårösund har
Kongl. Maj:t på extra stat för år 1899 äskat ett anslag af 127,000
kronor.

Vid föredragning inför Kongl. Maj:t af detta ärende har departementschefen
hänvisat till hvad statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet
till statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den
14 sistlidne januari under punkt 31:o i denna fråga anfört.

Utskottet har vid behandling af Kongl. Maj:ts i propositionen
angående statsverkets tillstånd och behof, under fjerde hufvudtiteln,
gjorda framställning angående inköp af mark för befästningsanläggnin -

Statsutskottets Utlåtande N:o 6. 73

gar vid Tingstäde uttalat, att utskottet icke funne lämpligt att, innan
ännu den för verkställande af utredning rörande landets fasta försvar
tillsatta komité afgifvit utlåtande, och. detta blifvit pröfvadt, åtgärder
vidtoges för de ifrågasatta befästningsanläggningarna.

Då Riksdagen genom att afslå Kongl. Maj:ts ofvannämnda framställning
gillat utskottets uppfattning i nämnda afseende, anser sig
utskottet icke heller böra tillstyrka, hvad under denna punkt äskats,
utan hemställer,

att Kongl. Maj:ts förevarande framställning icke
må af Riksdagen bifallas.

Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att för anordnande af Angående

på extra stat för år 1899 ett anslag

21:o.

minförsvar utanför Göteborg bevilja
af 225,000 kronor.

Jemväl i fråga om detta ärende har departementschefen hänvisat
till hvad statsrådet och chefen för landtförsvarsdepartementet under
punkt 32:o i statsrådsprotokollet öfver landtförsvarsärenden den 14
sistlidne januari yttrat.

Med anledning af det beslut Riksdagen, vid behandling af utskottets
under punkt 34:o i utlåtandet n:o 5 angående ifrågasatt anslag under
fjerde hufvudtiteln till Göteborgs befästande gjorda hemställan, den 16
innevarande månad fattat, hemställer utskottet,

minförsvar
vid
Göteborg.

[33.]

att Kongl. Majrts förevarande framställning icke

må af Riksdagen bifallas

22:o. Till ersättande af vissa kostnader för kanonbåten Svensksunds
expedition till Spetsbergen år 1897 har Kongl. Maj:t äskat ett extra anslag
för år 1899 af 14,225 kronor.

Till statsrådsprotokollet (sid. 64) har departementschefen härom
anfört följande:

Med anledning af en utaf öfveringeniören S. A. Andrée framstäld
anhållan, att kanonbåten Svensksund finge, fullt rustad och bemannad
för en färd till Spetsbergen, kostnadsfritt ställas till en af Andrée ledd
polarexpeditions förfogande, hade Kongl. Maj:t, efter inhemtande af
marinförvaltningens yttrande och i öfverensstämmelse med dess förslag,
medgifvit, att nämnda kanonbåt finge under en tid af högst tre och en
half månader användas för ifrågavarande expedition, samt kostnaden för
expeditionen bestridas af anslaget till flottans öfningar.

Bill. till Riksd. Prot. 1898. 4 smil. 1 Afd. 6 Iläfl.

Angående anslag
till ersättning
af
kostnader för
kanonbåten
Svensksunds
expedition till
Spetsbergen.

[34.]

10

74

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Sedermera hade marinförvaltningen i skrifvelse den 1 december
1897 anmält, att af nämnda anslag utgått ett belopp af 14,224 kronor
78 öre för berörda expedition.

Då anslaget till flottans öfningar, hvarifrån berörda kostnad blifvit
bestridd, om än på senaste tid ökadt, likväl visat sig vara synnerligen
knappt, till följd af personalens kostsammare utbildning och de numera
betydligt dyrare öfningarne, syntes det departementschefen vara särdeles
önskvärd!, att berörda utgift, som delvis vore främmande för nämnda
anslags natur, måtte blifva detta anslag ersatt.

Utskottet anser visserligen, att en expedition af ifrågavarande art
borde vara främmande för sådana ändamål, som anslaget till flottans
öfningar är afsedt att fylla, men enär dels äfven vid föregående tillfällen
flottans personal och materiel ansetts böra ställas till förfogande
åt företag i vetenskapliga syften, dels ock särskildt kanonbåten Svensksund
under en följd af år till gagn för allmänna intressen fått användas
utom sin egentliga bestämmelse, bar utskottet trott sig i dessa omständigheter
finna stöd för tillstyrkande af Kongl. Maj:ts ifrågavarande
framställning.

Utskottet hemställer derför,

att Riksdagen må, till ersättande af vissa kostnader
för kanonbåten Svensksunds expedition till
Spetsbergen år 1897, bevilja ett extra anslag för år
1899 af 14,225 kronor.

Stockholm den 28 mars 1898.

På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

75

Reservation

vid punkten 10:o (angående anslag till krigsfartygsmateriel):

af herrar P. Pehrson, P. Ersson, C. Persson, O. Erickson, K. A.
Kihlberg, F. O. Larsson, I. Månsson, J. A. Sjö, S. O. Nyländer, P. Norberg,
D. Persson och O. A. Eriksson, hvilka ansett, att utskottets yttrande
och förslag bort hafva följande lydelse:

»Utskottet, som anser, att flottans utveckling bör bedrifvas i öfverensstämmelse
med 1892 års komitéförslag och den uppfattning, Riksdagens
Andra Kammare vid 1895 och 1896 årens riksdagar häfdat,
samt att sålunda ett anslag af 2,500,000 kronor årligen bör vara för
ändamålet tillräckligt, har följaktligen ansett sig icke böra förorda
Kongl. Maj:ts förevarande framställning i hela dess omfattning, utan

allenast hvad beträffar anskaffandet af

en l:a kl. pansarbåt ................................................................... kr. 3,825,000

två » » torpedbåtar.................................................................. » 470,000

två 2:a » » » 282,000

ångpannor i reserv till en l:a kl. pansarbåt ........................ » 130,000

ändring af tre 3:dje kl. pansarbåtar.......................................... » 125,000

fyllande af kostnaden för l:a kl. pansarbåten Odens ombyggnad
.............................. » 115,000

eller tillsammans kronor 4,947,000

Deremot finner utskottet, att med påbörjandet af ytterligare en l:a
kl. pansarbåt samt med byggandet af ytterligare två l:a och två 2:a
klass torpedbåtar torde böra för närvarande anstå.

Utskottet, som icke ansett sig böra göra någon hemställan i fråga
om det belopp, som af Kongl. Maj:t afsetts att utgå under år 1900,
får, på grund af hvad sålunda anförts, hemställa,

att Riksdagen må till krigsfartygsmateriel bevilja
ett belopp af 4,947,000 kronor samt deraf på
extra stat för år 1899 anvisa 2,500,000 kronor.»

76

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil.

i

Tabell öfver ordinarie anslagen under

S:gr

T r:pt

1898 års riksstat anslår:

Anvisning

kontant.

Indelning och
förlig a
på fö

Friheter.

dermed jem-nvisning
rslag.

Ersättningar.

Samma.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

17,000

17,000

26,800

—

—

—

—

—

26,800

—

38,600

—

—

—

—

—

38,600

—

82,400

—

—

—

—

—

82,400

—

1,720,952

1,720,952

293,795

_

__

_

__

_

293,795

32,000

—

—

—

—

—

32,000

6,400

—

—

—

—

—

6,400

268,100

—

—

—

—

—

268,100

—

419,870

—

—

__

—

419,870

—

2,823,517

—I--

—

-

2,823,517

—

Sjöförsvars Departementet

och

Departementscliefen,..................................................

Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli
Marinförvaltningen ................................................

Flottans

Aflöning för flottans corpser ock stater. Nuvarande

Ökas med.............................................................

Karlskrona artillericorps, reservationsanslag............

Ålderstillägg, förslagsanslag ...................................

Pensionering af reservbefäl, förslagsanslag, högst.
Beklädnad åt sjömans- och skeppsgossecorpserna,

Okas med .............................................................

Naturaunderhåll, förslagsanslag ..............................

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

77

Lift. A.

riksstatens Femte hufvudtitel.

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning :

Indelning och dermed jem-förlig anvisning
på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

departementet.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

öfverstyrelsen.

samt kommandoexpeditionen.................

17,000

26,800

38,600

—

—

—

—

—

17,000

26,800

38,600

—

S:gr

82,400

_

—

—

82,400

personal.

belopp ..................................................

1,720,952: —
8,100: —

1,729,052

1,729,052

Anslaget uteslutes.

reservationsanslag. Nuvarande belopp

268,100: —
18,450: —

293,795

32,000

286,550

—

—

—

—

—

293,795

32,000

286,550

—

419,870

—

—

—

——

—

419,870

—

Tr:pt

2,843,667

—

—

—

—

—

2,843,667

—

78

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1898 års riksstat anslår

Anvisning

kontant.

Indelning och
förlig a
på fö

Friheter.

dermed jem-a visning
rslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

2,823,517

__

_

__

_

2,823,517

—

__

_

—

26,400

—

26,400

—

114,000

—

—

—

114,000

—

33,300

—

—-

—

—

33,300

—

2,888,417

—

—

26,400

—

2,914,817

-

1,300,000

1,300,000

720,000

720,000

256,500

—

—

—

—

—

256,500

—

50,920

—■

—

—

——

—

50,920

60,000

60,000

12,000

_

—

—

—

12,000

—

39,000

—

—

—

—

39,000

—

19,175

19,175

23,500

—

—

—

—

—

23,500

—

46,969

—

—

46,969

—

12,500

—

—

—

—

—

12,500

—

1,240,564

—

—

—

—

—

1,240,564

—

5,511,381

—

—

| 26,400|—

5,537,781

—

Tr:pt

S:gr

S:gr

Tr:pt

Båtsmansindelningen .............................;................

Ersättning för vakanta rusthållsnummer i Blekinge
Lindring i rustnings- och roteringsbesvären, för -

Flottans

Flottans nybyggnad och underhåll, reservations Diverse -

Flottans öfningar, reservationsanslag .....................

Sjöbeväringens vapenöfningar samt beklädnad och

varande belopp ......................................................

Ökas med ..............................................................

Undervisningsverken:

Sjökrigshögskolan, reservationsanslag ...............

Sjökrigsskolan .....................................................

Skeppsgosseskolan ...............................................

Sj ökarte verket, reservationsanslag ...........................

Ersättning åt officerare och ingeniörer vid flottan

Sjukvård. Nuvarande belopp ................................

Ökas med ...............................................................

hvarjemte anslaget uppföres såsom reservations Diverse

behof ....................._......................................

Bese- och traktamentspenningar, förslagsanslag ...
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsÖkas
för jemnande af hufvudtitelns slutsumma

Extra utgifter ...........................................................

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

79

län och Södra Möre härad af Kalmar län
slagsanslag.....................................................

materiel.

anslag ......................................................

anslag.

ersättning derför, förslagsanslag. Nu -

Tr:pt

S:gr

256,500:

93,500:

11,100

31,040

8,780

under anställning eller kommendering utrikes....

............................................................ 39,000:

..................................................................... 5,000:

anslag.

anslag. Nuvarande belopp
med ....................................

46,969:

5:

Förslag till blifvande riksstat:

Anvisning i

kontant.

Indelning och
förlig an
på för

Friheter.

dermed jern-visning
slag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

2,843,667

__

_

_

2,843,667

—

__

_

__

—

26,400

—

26,400

—

114,000

_

—

—

—

—

114,000

—

33,300

—

—

——

—

33,300

—

2,908,567

—

—

-

26,400

—

2,934,967

—

1,300,000

___

1,300,000

720,000

720,000

350,000

—

—

350,000

—

50,920

50,920

60,000

—

—

—

—

—

60,000

—

12,000

—

—

—

—

12,000

—

44,000

—

——

—

—

44,000

—

19,175

_

__

19,175

—

23,500

—

—

—

—

_

23,500

—

46,974

12,500

—

46,974

12,500

1,339,069

—

—

—

1,339,069

—

5,630,036

!-

! —

—

26,400

—

5,656,436

—

80

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

1898 års

riksstat anslår

....

Anvisning

i

Indelning och dermed jem-förlig anvisning
på förslag.

Summa.

kontant.

Friheter.

Ersättningar.

Kronor.

ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Tr:pt

5,511,381

—

—

26,400

—

5,537,781

—

Han-

1,400,000

86,150

9,000

13,000

—

405

—

4

—

1,400,409

86,150

9,000

13,000

—

Lots- och _ fyrinrättningen med lifräddningsanstal-

Undervisningsanstalter för sjöfart ...........................

ISTautisk-meteorologiska byrån ..........

Alderstillägg för personalen vid undervisningsanstal-meteorologiska byrån, förslagsanslag.................

S:gr

1,508,150

—

405

—

4

—

1,508,559

—

S:ma

7,019,531

_

405

26,404

—

7,046,340

—

Statsatskottets Utlåtande N:o 6.

81

Förslag till blifvande riksstat:

Tr:pt

deln.

terna, reservationsanslag............................................

terna för sjöfart och föreståndaren vid nautisk Sgr Summa -

Anvisning

kontant.

Indelning ocl
förlig a
på fc

Friheter.

dermed jem-irvisning
rslag.

Ersättningar.

Summa.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

5„630,036

—

—

—

26,400

—

5,656,436

—

1,400,000

405

4

1,400,409

86,150

—

—

—

—

86,150

—

9,000

-

——

—

—

—

9,000

—

13,000

—

—

—

--.

—

13,000

1,508,150

—

405

—

4

—

1,508,559

7,138,186

—

405

~

26,404

7,164,995

-

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 6 Häft.

11

82

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. Litt. B.

Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens

Femte liufvudtiteL

Sj öförsTarsdepartementet.

Kronor.

Ö.

Till krigsfartygsmateriel........................................................................

3,407,000

_

För anskaffande af ett nytt skeppsgossefartyg...................................

160,000

—

Till anskaffning af röksvagt krut.........................................................

70,750

—

» kanoner i reserv för flottans fartyg ............................................

65,000

—

» artilleriammunition.......................................................................

86,000

—

» ersättning för förbrukadt kanonkrut............................................

36,000

—

» anskaffning af torpeder m. m.......................................................

48,000

—

» anställande af skjutförsök..............................................................

10,000

—

» byggande af ny docka i Karlskrona..........................................

» förrådshus för fasta minförsvaret och inredning af förråd för

150,000

—

torpeder i Karlskrona ............................................................

» förvärfvande af holmen Ifö vid Karlskrona och till anord-

40,000

—

nande derstädes af förrådshus för bomullskrut m. m..........

40,000

—

» minväsendet .................................

75,000

_

» beklädnad åt sjöbeväringen .........................................................

» anskaffning af ytterligare beklädnads- m. fl. persedlar för

105,500

—

värnpligtige vid Karlskrona artillericorps ..............................

30,000

—

» löneförbättring åt lärarne vid sjökrigsskolan.............................

» ersättande af vissa kostnader för kanonbåten Svensksunds

1,860

—

expedition till Spetsbergen år 1897..........................................

14,225

—

Summa

4,339,335

—

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

83

Bil. N:o 1.

Förslag

till ändrad organisation af flottans sjömanscorps.

Vid sjömanscorpsen anställes manskap för en tjenstetid af antingen
sex år eller tre år åtta månader eller två år åtta månader.

Manskap sstyrkan i sjömanscorpsen utgör 2,400 man.
Sjömanscorpsen skall omfatta följande yrkesafdelningar, nemligen:
Matrosaf delningen,

Ekonomiafdelningen,

Eldareafdelningen,

Handtverksafdelningen och
Minörafdelningen.

I afseende å tjenstbarheten fördelas manskapet i följande klasser:

Underofficerskorpral,

l:a klassens sjöman,

2:a klassens sjöman och
3:e klassens sjöman.

Antalet man inom hvarje lönegrad upptages i gällande stat.
Antalet man inom hvarje yrkesafdelning jemte fördelning af lönerna
inom dessa bestämmes af Konungen.

I afseende å organisation, anställning och utbildning m. m. föreslås
i öfrigt följande:

Manskapsstyrkan rekryteras dels genom från skeppsgossecorpsen
karlskrifna skeppsgossar, dels genom manskap antaget medelst kontrakt.
Det från skeppsgossecorpsen karlskrifna manskapet skall vid sjömanscorpsen
tjenstgöra sex år, räknadt från den 1 oktober det år karlskrifning
skett.

Medelst kontrakt anställes manskap vid matros-, ekonomi- och
handtverksafdelningarna för en tid af 2 år 8 månader samt vid eldareoch
minörafdelningarna för en tid af 3 år 8 månader, dessa tider räknade
från den efter kontraktets underskrifvande näst infallande 1 februari.

Manskap kan enligt stationsbefälhafvarens bepröfvande, på sätt gällande
reglemente nu föreskrifver, antagas vid sjömanscorpsen med en
tjenstetid af sex år.

84

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Hvarje man vid sjömanscorpsen skall tillförbindas att utöfver den
tid, för hvilken han blifvit antagen, qvarstå i tjenst 2 år för hvarje
examen i underbefälsskola han kan komma att aflägga.

En mans bibehållande i tjenst efter utgången af den tid, för hvilken
han antagits, och den tid derutöfver, som han enligt hvad ofvan
föreskrifvits, kan vara förbunden att i tjensten qvarstå, skall bero af nyanställning,
som hvarje gång bör afse minst 2 år; dock är den, som
fullgjort alla vilkoren för uppflyttning till underofficer skorpral, berättigad
till fortfarande anställning i sjömanscorpsen.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

85

Bil. N:o 2.

Förslag

till stat för flottans sjömanscorps.

Antal.

Kronor.

Ö.

Kronor.

Ö.

1

l:a lönegrad

(12 månaders månadslön å 30 kr.\

\275 dagars dagaflöning å 80 öre /........................

580

—

299

D:0

d:0 ........................

173,420

1

2:a lönegrad

/12 månaders månadslön ä 20 kr.(

(275 dagars dagaflöning ä 50 öre /........................

377

50

:

699

11:0

d:o .......................

263,872

50

1

3:e lönegrad

/12 månaders månadslön ä 10 kr.(

(275 dagars dagaflöning ä 40 öre /

230

—

499

D:o

d:o .......................

114,770

—

i

4:e lönegrad

112 månaders månadslön å 5 kr. )

(275 dagars dagaflöning å 20 öre /........................

115

—

899

D:o

d:o .......................

103,385

—

656,750

__

2,400

Lega å 50 kronor förslagsvis för 300 man...............................

’

—

15,000

—

Rekryteringskostnader ............................................................

—

—

6,000

—

Summa

—

— 677,750

—

Anm. Skulle det sålunda bestämda antalet i någon af de tre högre lönegraderna icke finnas fulltaligt, må de
löner, som i följd deraf sakna innehafvare, till så stor del, som erfordras, användas till aflöning åt
manskap i lägre lönegrad samt till bestridande af lega, om rekryteringen skulle behöfva omfatta flere
än det förslagsvis upptagna antalet af 300 man.

86

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

Bil. N:o 3.

Förslag

till stat för flottans underofficerscorps.

Fast lön.

Bekläd-

nads-

ersättning.

Summa.

1 Flaggunderofficer (styrman, konstapel eller skeppare) ......

720

—

200

—

920

—

19

D:0

d:0 d:0 d:o ......

13,680

—

3,800

—

17,480

—

1

D:0

(maskinist) ..........................................

960

—

200

—

1,160

—

15

D:0

d:0 ..........................................

14,400

—

3,000

—

17,400

-

1 underofficer af 2:a graden (styrman, konstapel eller skeppare)

720

—

200

—

920

—

169

D:o

d:0 d:0 d:o

121,680

—

33,800

—

155,480

—

1

D:o

(maskinist).................................

720

—

200

-

920

—

62

D:o

d:o .................................

44,640

—

12,400

—

57,040

—

1

D:0

(qvartersman eller rustmästare)...

720

—

200

-

920

—

9

D:0

d:o d:0

6,480

—

1,800

—

8,280

—

Summa kronor

204,720

—

55,800

260,520

—

Anm. Dagaflöning ä 2 kronor till flaggunderofficor (maskinist), 1 krona 50 öro till flaggunderofficer (styrman,
konstapel eller skeppare) och underofficer af 2:a graden (maskinist) samt 1 krona till underofficer af
2:a graden (styrman, konstapel, skeppare, qvartersman eller rustmästare) tillkommer i den ordning
gällande reglemente föreskrifver.

Statsutskottets Utlåtande N:o 6.

87

*

Bil. N:o 4.

Förslag

till stat för flottans skeppsgossecorps.

Antal.

!

Kronor.

ö.

i

Skeppsgosse, aflöning å 10 öre dagligen eller för år ................................

36

50

! 319

D:o d:0 d:o d:0 d:0 .................................

11,643

50

1 skeppsgossekorpral å 5 öre dagligen, tillökning ...................................

18

25

15 D:o d:0 d:0 d:0 ...................................

273

75

Summa kronor

11,972