Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

9

X:o 45.

Ant. till Riksd. kansli den 15 mars 1898, kl. 2 e. m.

Utlåtande, angående pensionsrätt
dagens hus m. m.

för husdrängen vid Riks -

(R A.)

Fullmägtige i riksgäldskontoret hafva den 10 nästlidne februari till
statsutskottet aflåtit en så lydande skrifvelse:

»I en till fullmägtige i riksgäldskontoret den 24 augusti 1897 ingifven
skrift anhöll husdrängen vid Riksdagens hus Petter Jonsson om
afsked från denna sin befattning med rätt att under sin återstående lifstid
uppbära sin innehafvande lön såsom pension.

Jonsson, som enligt prestbetyg är född den 10 december 1823, antogs
den 22 februari 1856 till e. o. kammardräng vid riksgäldskontoret
och konstituerades af fullmägtige den 12 juni 1873 till husdräng vid
Riksdagens hus. Denna befattning var i det då gällande liksom ock i
det af 1874 års Riksdag utfärdade reglemente för riksgäldskontoret omförmäld
såsom tillhörande kontorets vaktbetjening samt upptagen i de vid
dessa reglementen fogade aflöningsstater, och ordinarie innehafvare af befattningen
var på grund häraf berättigad att komma i åtnjutande af pension
enligt reglementets bestämmelser, hvilka i detta afseende icke derefter

Bih. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Åfd. 25 Raft. 2

10

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

undergått förändring. Enligt nämnda aflöningsstater åtnjöt husdrängen,
förutom 50 kronor såsom arfvode, en lön af 575 kronor.

I den nya aflöningsstat för riksgäldskontorets tjensteman och vaktbetjening,
som af fullmägtige på uppdrag af Riksdagen upprättades och
från den 1 november 1874 provisoriskt tillämpades, var husdrängen vid
Riksdagens hus deremot icke uppförd. Med öfverlemnande af denna stat
till Riksdagens pröfning och fastställelse yttrade fullmägtige i skrifvelse
till statsutskottet den 24 mars 1875, att, då husdrängen vid Riksdagens
hus ej lämpligen synts längre böra i riksgäldskontorets aflöningsstat upptagas,
aflöningen för denna befattning vid den nya statens upprättande ej
varit föremål för fullmägtiges pröfning; och hemstälde fullmägtige, att
den aflöning, Riksdagen för honom bestämde, måtte få såsom kostnad för
Riksdagens hus i räkenskaperna uppdebiteras, hvarvid fullmägtige fäste
uppmärksamheten derå, att den öfriga vaktbetjeningens aflöning enligt den
nya staten för tiden från den 1 november 1874 något förökats, men att
en sådan ökning, af anledning att husdrängen vid Riksdagens hus ej i
den nya staten upptagits, icke kommit honom till godo.

1875 års Riksdag medgaf fortfarande tillämpning af den utaf fullmägtige
beslutade afiöningsstaten, hvilken, hvad angår vaktbetjeningen,
derefter bibehållits oförändrad; och med föranledande af fullmägtiges ofvan
omförmälda yttrande samt i enlighet med statsutskottets hemställan i
memorial n:o 80 stadgades i 17 § af det vid 1875 års riksdag utfärdade
reglemente för riksgäldskontoret, att aflöningen för husdrängen vid Riksdagens
hus skulle, räknadt från den 1 november 1874, utgå med lika
belopp, som i den vid reglementet fogade aflöningsstat funnes för de öfriga
vaktmästare upptaget, och såsom kostnad för Riksdagens hus i räkenskaperna
uppdebiteras och utbetalas. Bestämmelse i detta syfte qvarstod
ännu i 1879 års reglemente (§ 23). Med afseende härå yttrade statsutskottet
vid 1880 års riksdag i memorial n:o 65, att, då fullmägtige i
riksgäldskontoret egde bestrida samtliga kostnaderna för underhåll och
tillsyn af Riksdagens hus, utskottet ej ansett nödigt bibehålla berörda
bestämmelse. I enlighet härmed blef ock detta stadgande uteslutet ur
1880 års reglemente och har ej vidare intagits i derefter utfärdade
reglementen.

I öfverensstämmelse med ofvan anförda, af 1875 års Riksdag fattade
beslut har husdrängen vid Riksdagens hus från den 1 november 1874
aflönats på samma sätt som de vid riksgäldskontoret anstälde vaktmästare,
hvilka enligt staten åtnjuta lön 600 kronor, som efter fem års tjenst -

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

11

göring kan höjas med 100 kronor, tjenstgöringspenningar 100 kronor,
som efter samma tjenstgöringstid likaledes kan höjas med 100 kronor,
samt fri bostad oeh nödig vedbrand. Sedan husdrängen Jonsson år 1878
tillerkänts nämnda ålderstillägg, har hans kontanta aflöning sålunda utgjort
700 kronor i lön och 200 kronor i tjenstgöringspenningar. Enligt
gällande bestämmelser för pensioneringen af riksgäldskontorets betjening
är tjensteman eller vaktmästare, som uppnått 70 års ålder eller under 50
år varit i allmän tjenst, berättigad att vid afskedstagandet erhålla en hela
lönen motsvarande pension. Då Jonsson, såsom af ofvan meddelade upplysningar
framgår, numera uppnått 74 års ålder och varit i allmän tjenst
mer än 41 år, skulle han alltså vid tillämpning af nämnda bestämmelser
ega att efter erhållet afsked uppbära en årlig pension af 700 kronor.
Då emellertid efter den vid 1875 års riksdag vidtagna förändring i riksgäldskontorets
aflöningsstat husdrängen vid Riksdagens hus icke längre kan
anses tillhöra kontorets betjening samt stadgande om nämnde vaktbetjents
pensionsrätt icke blifvit meddeladt, hafva fullmägtige ansett sig icke vara
befogade att bevilja Jonsson den begärda pensionen, utan böra till Riksdagens
pröfning hänskjuta denna fråga. Fullmägtige, som med anledning
häraf icke till afgörande företagit Jonssons afskedsansökning, hafva emellertid,
sedan Jonssons sjuklighet och försvagade synförmåga blifvit genom
läkarebetyg styrkt, beviljat honom tjenstledighet tills vidare samt förordnat
annan person att under tiden uppehålla, ifrågavarande befattning.

På grund af hvad i detta ärende blifvit upplyst, synes det fullmägtige
vara med rättvisa och billighet öfverensstämmande, att husdrängen
Jonsson, hvilken under en lång följd af år med pligttrohet och synnerlig
duglighet skött sin befattning, kommer i åtnjutande af den begärda pensionen.
Fullmägtige hafva tillika med hänsyn till blifvande innehafvare
af ifrågavarande befattning funnit angeläget, att allmänna bestämmelser
om husdrängens pensionsrätt varda af Riksdagen meddelade. Såsom nämnts,
har denna tjenst förr varit förenad med pensionsrätt, hvilken emellertid,
såsom en följd af tjenstens uteslutande från riksgäldskontorets stat, upphört.
Rättvisan synes dock fordra, att husdrängen icke är i saknad af
denna förmån, hvilken genom särskild! beslut tillerkänts vaktmästaren vid
Riksdagens bibliotek. Då husdrängens aflöning utgår med samma belopp,
som tillkommer riksgäldskontorets vaktmästare, synas ock de för dem bestämda
pensionsvilkor böra blifva för honom gällande. Derest stadgande
härom meddelades, skulle fullmägtige, såsom ofvan framhållits, dermed
ock blifva i tillfälle att bevilja Jonssons pensionsansökan.

12

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

Jemte det fullmägtige anse sig böra göra framställning i ofvan angifna
syfte, hafva fullmägtige tillika velat föreslå viss ändring med afseende
å bestämmelserna om husdrängens rätt att komma i åtnjutande af
ålderstillägg. I likhet med hvad för riksgäldskontorets vaktmästare är
stadgadt, kan husdrängens aflöning efter fem års tjenstgöring höjas, lönen
med 100 kronor och tjenstgöringspenningarna med 100 kronor. Det
synes fullmägtige vara billigt och skulle jemväl vid platsens återbesättande
bereda ökad möjlighet att finna en derför lämplig innehafvare, om
sådan bestämmelse meddelades, att i den för ålderstilläggs erhållande bestämda
tjenstgöringstid finge inräknas den tid, som husdrängen innehaft
annan ordinarie vaktbetjentbefattning vid Riksdagen eller dess verk.

Fullmägtige, som slutligen velat ifrågasätta, huruvida icke i stället
för den nuvarande, som det synes, föråldrade benämningen å förevarande
befattning, innehafvaren deraf lämpligen borde kallas vaktmästare vid
Riksdagens hus, få på grund af hvad ofvan blifvit anfördt hemställa, att
statsutskottet behagade hos Riksdagen göra framställning derom,

att för husdrängen vid Riksdagens hus, hvilken befattning upptages
under förändrad benämning af vaktmästare vid Riksdagens hus, samma
bestämmelser i fråga om pensions erhållande må gälla, som i riksgäldskontorets
reglemente finnas för vaktmästare vid detta verk angifna; skolande
pension till vaktmästaren vid Riksdagens hus utgå af förslagsanslaget
till riksdagskostnader; samt

att sådan bestämmelse må meddelas, att för vaktmästaren vid Riksdagens
hus må i den tjenstgöringstid, som för erhållande af ålderstillägg
är stadgad, få inräknas jemväl den tid, under hvilken bemälde vaktmästare
innehaft annan ordinarie vaktbetjentbefattning vid Riksdagen eller
dess verk.»

Utskottet, som funnit fullmägtige hafva anfört giltiga skäl för den
af dem gjorda framställningen, får med anledning häraf hemställa,

att Riksdagen må

a) besluta, att för husdrängen vid Riksdagens hus,
hvilken befattning skall upptagas under förändrad benämning
af vaktmästare vid Riksdagens hus, samma
bestämmelser i fråga om pensions erhållande skola
gälla, som i riksgäldskontorets reglemente finnas för
vaktmästare vid detta verk angifna; skolande pension

Statsutskottets Utlåtande N:o 45.

13

till vaktmästaren vid Riksdagens hus i räkenskaperna
uppdebiteras och utbetalas såsom kostnad för nämnda hus;

b) medgifva, att för vaktmästaren vid Riksdagens
hus må i den tjenstgöringstid, som för erhållande af
ålderstillägg är stadgad, få inräknas jemväl den tid,
under hvilken bemälde vaktmästare innehaft annan
ordinarie vaktbetjentbefattning vid Riksdagen eller
dess verk.

Stockholm den 15 mars 1898.

På statsutskottets vägnar:

P. PEHRSON.

Bill. tiä Riksd. Prof. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 25 Raft.

3