Statutskottets Utlåtande N:o 4.
1
N:o 4.
Ank. till Riksd. kansli den 11 februari 1898, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens tredje
hufvudtitel, omfattande anslagen till utrikesdepartementet.
(l:a U. A.)
Ordinarie anslag.
l:o. I afseende å regleringen af utgifterna under denna hufvudtitel Angående orför
år 1899 har Kongl. Maj:t, med hänvisning till det vid den kongl. pro- dlnffeefn''
positionen angående statsverkets tillstånd och behof fogade statsrådsprotokollet
öfver; utrikesdepartementsärenden den 14 januari innevarande år, föreslagit,
att nedannämnda ordinarie anslag måtte af Riksdagen anvisas, att utgå
emot nu gällande redovisningsskyldighet samt med samma rätt till deras
användande och under enahanda vilkor som hittills, nemligen
Kabinettskassans utgifter:
[1.] departementschefen, ministern för
utrikes ärendena...................................................
[2.] utrikesdepartementet...........................
[3.] ministerstaten .......................................
[4 ] militärattachéer....................................
[5.] skrifmaterialier, expenser och extra
utgifter.....................................................................
kronor 24,000: —
» 27,495: —
» 337,941: —
» 8,471: —
* 45,893: — 443,800: —
Transport kronor 443,800: —
Bih. till Biksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 4 Käft. (N:o 4.) 1
2
Statsutskottets Utlåtande N:o å.
Transport kronor 443,800: —
Konsulsbassans utgifter:
[6.] utrikesdepartementet......kronor 7,594: —
[7.] konsulsstaten .................. » 230,960: —
[8.] skrifmaterialier, expenser
och extra utgifter........................... » ____ 15,426: — 253,980: —
eller efter afdrag af hvad som häraf beräknas kunna
bestridas af inflytande konsulat- och expeditions
afgifter.
.......................................................................... 93,980: — 160,000: —
summa kronor 603,800: —
Utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena:
[9.] svenska kyrkan i Paris............................................»_2,950: —
tillsammans kronor 606,750: —
Hvad angår regleringen af de ordinarie utgifterna under denna hufvudtitel
för år 1899 har, såsom vid jemförelse mellan den för år 1898 gällande
riksstaten och de af Kongl. Maj:t nu äskade anslagen framgår, Kongl. Maj:t
icke ifrågasatt någon förändring beträffande anslagen till kabinettskassans utgifter
och de utgifter, som bestridas af svenska statsverket allena. I afseende å anslagen
för konsulskassans utgifter har föreslagits en ökning af 1,020 kronor,
men som de inkomster, som inflyta genom konsulat- och expeditionsafgifter för
svenska fartyg i utländska hamnar, och med hvilka bestridas utgifter å konsulskassan,
för år 1899 beräknats till 1,020 kronor högre än för år 1898,
förändras härigenom icke slutsumman af anslagen till denna kassas utgifter.
Uti en inom Andra Kammaren väckt, till utskottet hänvisad motion
(n:o 34) har herr 0. A. Brodin föreslagit, att Riksdagen måtte besluta, att
svenska fartyg från och med 1898 befrias från erläggande af den konsulatafgift
af 6,35 öre per registerton, som nu utgår, samt att ett förslagsanslag,
beräkna dt att ersätta det bidrag, konsulatkassan härigenom går förlustig,
måtte upptagas i riksstaten för 1898 att för sagda ändamål användas.
Motionären har, med hänvisande till af honom i ämnet vid 1888, 1889,
1892 och 1893 årens riksdagar väckta motioner, uti nu förevarande motion
framhållit bland annat följande:
Statsutskottets Utlåtande N:o 4.
3
Till det vid Kongl. Maj:ts proposition till 1897 års Riksdag angående
statsverkets tillstånd och behof fogade statsrådsprotokoll hade ministern för
utrikes ärendena anfört, att den stegring i konsulatafgiften, hvilken inträdt
under de sista åren, syntes gifva anledning att taga i öfvervägande, huru
vida icke en nedsättning i denna afgift måtte kunna ske för att derigenom
bereda sjöfarten någon lättnad, men att innan förslag i sådant syfte väcktes,
han ansåge lämpligt att afvakta ännu ett års erfarenhet, likasom det vore
nödigt att undersöka, hvilken inverkan en eventuel nedsättning i konsulatafgiften
skulle komma att medföra i de olönade konsulernas inkomster.
Med anledning af detta uttalande hade i denna sak intresserade hyst
den förhoppning, att en nedsättning eller afskrifning af nu utgående konsulatafgift
skulle ske.
I kongl. proposition till innevarande Riksdag erfore man af statsrådsprotokollet,
att, som konsulatafgiften för norska fartyg vore faststäld genom
lag samt att frågor, som berörde bemälda afgifter, antoges stå i nära förbindelse
med de mellan rikena pågående förhandlingar, hvilkas resultat då
ännu icke förelåge, det ansetts nödigt afvakta den utredning och förslag,
som af sagda komité kunde komma att i hithörande afseende afgifvas.
Då föregående motioner i samma syfte afstyrkts hufvudsakligen pa
grund af unionella förhållanden, ville motionären erinra, att gent emot Norge
vore väl likgiltigt, om sjöfartsnäringen eller svenska staten betalade Sveriges
andel i konsulatkassans utgifter, och det förhållande, att konsulatafgiften vore
faststäld genom lag i Norge, kunde, enligt hans åsigt, ej vara skäl för att
denna skatt fortfarande skulle betalas af svenska redare.
Om denna afgift förr kunnat anses mindre betungande, då hufvudsakligast
mindre segelfartyg funnes, hvilka under ett kalenderår anlöpte få
hamnar, så vore ej förhållandet så nu. Stora ångfartyg hade under senaste
åren inköpts till Sverige, och nu funnes sådana, hvilka i konsulatafgift fingo
erlägga cirka 150 kronor i hvarje hamn de besökte, der konsul funnes. Då
ångare besökt ett stort antal hamnar under året, så blefve detta en ganska
betungande utgift utan någon valuta, ty det biträde, som konsuln lemnade,
betalades dessutom efter taxa.
Nämnda skatt vore orättvis bland annat på den grund, att norrmännen,
genom att antaga den engelska mätningsregeln, faktiskt förskaffat sig en
nedsättning med cirka en femtedel emot hvad svenska fartyg, mätta enligt
tyska regeln, måste betala.
De gällande bestämmelserna angående konsulatafgiften återfinnas i
kongl. förordningen om konsulatväsendet den 4 november 1886, § 103, hvilken
lyder sålunda:
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 4.
»1. Konsulatafgift skall i hamn, der konsul eller vicekonsul finnes
anstäld, erläggas för hvarje svenskt eller norskt handelsfartyg, som derstädes
till större eller mindre del lossar eller lastar eller både lossar och lastar,
med 6,35 öre för hvarje ton af fartygets afgiftspligtiga drägtighet.
2. För fartyg, som i flera hamnar lossar delar af samma last eller
intager last eller fyllnad deri, skall denna afgift erläggas endast i den första
hamnen, der lossning eller lastning eger rum. I öfriga hamnar skall erläggas
endast half afgift; dock att för fartyg, som i samma hamn både lossar och
lastar, i alla händelser hel afgift bör erläggas.
3. Fartyg, för hvilket under loppet af ett kalenderår i en hamn
erlagts konsulatafgifter, hvilkas sammanlagda belopp motsvarar det femdubbla
beloppet af en hel konsulatafgift för samma fartyg, skall under återstående
delen af året vara från vidare erläggande af konsulatafgift i samma hamn
befriadt.»
Uti sina liknande vid föregående riksdagar väckta motioner kar
motionären till stöd för sina framställningar hufvudsakligen anfört:
att skeppsrederirörelsen otvifvelaktigt vore den näring, som lidit största
betryck under de senaste decennierna;
att många stater sökt stödja denna näring dels genom direkta bidrag
att fördelas mellan rederierna, såsom i Frankrike och Italien, dels genom
betydliga årliga statsunderstöd åt vissa större bolag, såsom i Tyskland;
att sådan konsulatafgift, som är pålagd de svenska fartygen, ej egde
sin motsvarighet hos andra likstälda nationer, t. ex. England, hvilka
arbetade under samma omständigheter;
att den lindring, som enligt gällande förordning tillkomme fartyg,
som under samma kalenderår besökt samma hamn upprepade gånger, endast
kunde åtnjutas af fartyg med regelbundna turer på utlandet, men, då deras
antal vore ett försvinnande fåtal, ej vore af nämnvärd betydelse för fartyg
i lastfart;
att den ifrågavarande afgiften kunde för lastångare, som besökte
många hamnar, blifva mycket betungande, så att exempel till och med
kunde påvisas, då för en medelstor ångare öfver 1,000 kronor betalts i
dylika afgifter, hvilket vore tryckande, då under flera år fartygen fått
segla dels utan, dels med ringa nettobehållning;
att afgiften endast delvis användes för konsulernas aflöning, i det att
en del, såsom ingående till konsulskassan, lemnade bidrag till aflöning och
pensionering af ministrar vid utländska hof, hvilket vore ett för sjöfartsnäringen
ganska främmande ändamål;
Statsutskottets Utlåtande N:o 4.
5
att, då konsulerna lika mycket vore afsedda att beakta och befordra
vissa handelsintressen och icke allenast sjöfarten, rättvisan kräfde, att
fartygen endast hade att erlägga afgifter till konsulerna i förhållande till
det besvär, de förorsakade dessa; samt
att den expeditionstaxa, enligt hvilken afgift till konsulerna skall,
oheräknadt nu ifrågavarande konsulatafgift, erläggas af svenskt fartyg för
påkallad embetsåtgärd, vore högre än den engelska.
Angående den af motionären vid 1888 års riksdag väckta motionen,
hvilken var af liknande innehåll som den nu föreliggande, yttrade Andra
Kammarens tredje tillfälliga utskott, efter att hafva redogjort för tillkomsten
af ifrågavarande afgift och de bestämmelser, hvilka ditintills vid särskilda
tillfällen derom blifvit meddelade, att utskottet villigt erkände rigtigheten af
hvad motionären anfört med afseende på sjöfartens betryck, då denna näring
kämpade med så stora svårigheter, att densamma, i stället för att lemna
rederierna någon inkomst, ej sällan till följd af de tryckta konjunkturerna
eller må hända rättare genom den till ytterlighet drifna konkurrens, som de
dåliga konjunkturerna framkallat, förorsakat förlust; men då utskottet ej
ens tillnärmelsevis kunde uppgifva beloppet af den kostnad, hvilken staten
skulle komma att vidkännas, derest motionärens förslag om öfverflyttandet
till statsverket af konsulatafgiftens erläggande bifölles, hemstälde utskottet,
att motionen icke måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda; och blef
denna utskottets hemställan efter föregången diskussion utan votering af
kammaren bifallen.
Yid 1889 års riksdag föreslog samme motionär, att Riksdagen måtte
i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla om utredning angående storleken af de
svenska fartygens årliga bidrag i konsulatafgifter, samt att Kongl. Maj:t
täcktes taga i öfvervägande, om icke befrielse från dylik afgift kunde beredas
de svenska fartygen och uppkommande brist i konsulskassan tillskjutas af
statsverket.
Andra Kammarens tredje tillfälliga utskott, till hvilket motionen hänvisades,
meddelade, att sedan 1888 års Riksdag uti skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhållit, att Kongl. Maj:t behagade genom sakkunnige män låta undersöka
den svenska sjöfartsnäringens tillstånd och i sammanhang dermed
inkomma med de förslag, hvilka af sagda utredning kunde blifva en följd,
Kongl. Maj:t öfverlemnat handlingarne i ärendet till chefen för finansdepartementet
för att tagas i öfvervägande vid anbefald utredning. Da utskottet
förestälde sig, att äfven frågan om konsulatafgifterna skulle vid berörda utredning
komma under ompröfning, ansåg utskottet någon sådan skrifvelse,
som motionären föreslagit, icke böra aflåtas. — Detta blef också Andra
Kammarens beslut.
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 4.
I motion vid 1892 års riksdag föreslog samme motionär, att Riksdagen
skulle i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kong! Maj:t måtte taga i
öfvervägande, om icke de svenska fartygen kunde befrias från konsulatafgift.
Vid samma riksdag väcktes af en annan motionär en liknande motion i
Första Kammaren.
Motionerna hänvisades till tillfälliga utskott, som öfver desamma afgåfvo
enahanda utlåtande. Efter en framställning om konsulatafgifternas uppkomst
och de i afseende å desamma vidtagna förändringar^ erinrade utskotten
derom, att under de trettiofem år, konsulatafgiften bibehållits vid i hufvudsak
o förändra dt belopp, uttalanden vid flera tillfällen gjorts af komitéer och inom
Riksdagen om lämpligheten af förändringar. Den år 1875 tillsatta svensknorska,
komitén för konsulatväsendets ordnande hade sålunda föreslagit
afrundning af afgiften till 6 öre per ton. — I skrifvelse den 21 september
1888 hade kommerskollegium såsom en åtgärd för sjöfartsnäringens höjande
angifvit, att den per ton utgående konsulatafgiften måtte afskaffas, och till
konsulerna i stället lemnas ersättning, enligt faststäld taxa, för det biträde
de lemnade fartyg och dess besättning’. — Den af Kongl. Maj:t på framställning
af Riksdagen tillsatta s. k. sjöfartsnäringskomitén hade i sitt den
12 september 1890 afgifna betänkande yttrat bland annat, att af lemnad
öfversigt angående förhållandena i främmande länder syntes framgå, att den
beskattning, som svenska fartyg i likhet med de norska vore underkastade i
form af konsulatafgift, i många fall utginge med högre belopp än de afgifter
af samma slag, som hvilade på andra nationers fartyg, hvilket förhållande
väl kunde tänkas i sin mån verka hindrande under den ständigt växande
täflingen i fraktfarten. Ehuru det under sådana omständigheter visserligen
vore önskligt att i berörda afseende kunna bereda någon lindring för den
svenska sjöfarten hade komitén, likväl då spörsmålet om förändring uti ifrågavarande
afgift icke lämpligen syntes kunna afgöras i Sverige utan att samtidigt
i Norge beslut fattades i enahanda syfte, samt då konsulatafgiften
vore att anse som en väsentlig förutsättning för att de förenade rikena
skulle kunna å vigtigare platser hålla lönade konsuler, trott ^sig ej böra
ifrågasätta nämnda afgifts borttagande eller dess nedsättande i någon väsentligare
mån. Komitén hade emellertid ansett sig böra föreslå lättnader i fyra
särskilda afseenden. — Jemväl i Norge hade frågan varit på tal, och Indredepartementet
hade intagit ungefär samma ståndpunkt som den svenska
sjöfartskomitén.
För egen del anförde utskotten, att föreliggande fråga utan tvifvel
vore förtjent af stor uppmärksamhet. Den stode dock i sådant samband
med den i motionerna jemväl väckta frågan om konsulatväsendets ombildning,
Statsutskottets Utlåtande N:o 4. 7
att dessa frågor borde samtidigt behandlas och pröfvas. Så vigtiga och
genomgripande förändringar som dessa kunde efter utskottets mening, icke
annorledes än genom svenske och norske män gemensamt förberedas för att
till slutligt afgörande företagas. Genom de i Norge pågående förhandlingar
hade emellertid ännu mer vidtgående förändringar i konsulatväsendet ifrågasatts.
Utskotten hemstälde, att motionerna icke måtte föranleda någon
kamrarnes åtgärd. — Denna hemställan bifölls af bada kamrarne.
Uti motion vid 1893 års riksdag framstälde herr Brodin enahanda
yrkanden, som i nu föreliggande motion. Statsutskottet, till hvilket motionen
hänvisades, yttrade att, som sjöfartsnäringskomiténs den 12 september ^1890
afgifna betänkande icke, för sa vidt utskottet inhemtat, vaiit föiemal föi
Kongl. Maj:ts slutliga pröfning, syntes Kong!. Maj:ts i anledning af berörda
betänkande fattade beslut och de framställningar från Kongl. Maj:ts sida,
hvartill detsamma tilläfventyrs kunde föranleda, böra afvaktas, hvadan
utskottet hemstälde, att motionen icke måtte bifallas. Detta blef också
Kiksdagens beslut.
För öfrigt har uti förevarande ämne förekommit, att herr Fehr Fehrsson
i Norrsund uti en vid 1896 års riksdag väckt motion föreslagit, att
Riksdagen måtte besluta, att svenskt fartyg skulle från och med ar 1897
erhålla full ersättning för af detsamma vid vederbörande konsulat utbetalda
konsulat- och expeditionsafgifter samt att i riksstaten för år 1897 matte för
ändamålet uppföras ett förslagsanslag af 175,000 kronor. Motionen remitterades
till statsutskottet, som i anledning af densamma yttrade, att utskottet visserligen,
med hänsyn till sjöfartsnäringens tryckta ställning och angelägenheten
att särskildt utrikes segelfraktfarten erhölle någon lindring i på densamma
hvilande afgifter, funnit syftet med motionen behjertansvärdt, men att likväl,
enär sjöfartsnäringskomiténs betänkande ännu icke varit föremål för Kongl.
Maj-ts'' pröfning, och dertill komme, att den s. k. unionskouiitén antagligen
jemväl komme att behandla det för Sverige och Norge gemensamma konsulatväsendet,
utskottet ansåge sig böra hemställa, att förslaget icke måtte föranleda
någon Riksdagens åtgärd.
Emot detta yttrande afgafs reservation af nio ledamöter af utskottet,
hvilka ansågo, att utskottet bort hemställa, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t vid förestående behandling af
väckta frågor om den svenska sjöfartsnäringens utveckling äfven täcktes
taga i öfvervägande, huruvida icke lindring måtte kunna beredas den svenska
utrikes-fraktfarten genom lemnande af ersättning till större eller mindre del
för de konsulat- och expeditionsafgifter, som vid sådan fraktfart utbetalas.
Utskottets hemställan blef af båda kamrarna efter votering bifallen.
8
Statsutskottets Utlåtande N:o å.
Sedan denna fråga sist af Riksdagen behandlades, har den s. k. unionskomitén
afslutat sina arbeten. Vid sådant förhållande och då utskottet finner
motionens syfte, nemligen sjöfartsnäringens främjande genom ändring i bestämmelserna
om konsulatafgiften, synnerligen beaktansvärdt, har utskottet funnit
tiden vara inne för frågans återupptagande till behandling. Utskottet anser
sig emellertid ej kunna förorda bifall till motionen oförändrad, bland annat
af det skäl, att deruti ifrågasättes rubbning i nu gällande riksstat. Dertill
kommer att motionären icke förebragt någon utredning angående beloppet af
de konsulatafgifter, som enligt hans yrkande skulle från statsverket utbetalas;
och har någon tillförlitlig uppgift i nämnda afseende icke heller varit för
utskottet att tillgå. Det i herr Pehr Pehrssons ofvannämnda motion vid
1896 års riksdag föreslagna sätt att åt de svenska rederierna bereda
lindring genom återbetalning af de erlagda konsulatafgifterna, synes
utskottet jemväl förtjena uppmärksamhet. Utskottet, som icke lemnat
obeaktadt hvad ministern för utrikes ärendena till statsrådsprotokollet den
26 november 1897 i ämnet^ anfört, vill emellertid ej för det närvarande
uttala en bestämd åsigt i fråga om sättet för lättnadernas åstadkommande,
utan håller före, att motionen bör föranleda Riksdagen allenast att i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, att vid den pröfning, som Kongl. Maj:t komme
att egna sjöfartsnäringskomiténs förenämnda utlåtande, Kongl. MJaj:t måtte
taga i öfvervägande jemväl frågan om ändring i bestämmelserna angående
konsulatafgiften, i syfte att bereda sjöfartsnäringen lättnad, hvilken fråga,
för så vidt utskottet inhemtat, icke varit af bemälda komité särskildt
berörd.
På grund af hvad sålunda anförts, hemställer utskottet,
a) att Riksdagen må bifalla hvad Kongl. Maj:t i fråga
om regleringen af de ordinarie utgifterna under tredje
hufvudtiteln föreslagit, samt
b) att, med anledning af herr O. A. Brodins omförmälda
motion, Riksdagen må besluta, att i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t vid förestående behandling
af väckta frågor om den svenska sjöfartsnäringens
utveckling täcktes taga i öfvervägande, huruvida, i hvad mån
och pa hvad sätt lindring i afseende å konsulatafgiften
må kunna beredas den svenska utrikes sjöfarten.
Statsutskottets Utlåtande N:o 4.
9
Extra anslag.
2:o. För fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater» har Kongl. Maj:t
jemväl för år 1899 äskat ett extra anslag af 4,500 kronor.
Under hänvisning till hvad statsrådsprotokollet (sid. 3) innehåller om
arbetets fortgång, hemställer utskottet,
Angående
anslag till
»Sveriges
traktater».
[10.]
att till fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater» må
för år 1899 anvisas ett extra anslag af 4,500 kronor.
Angående
3:o. Slutligen har Kongl. Maj:t föreslagit Riksdagen att medgifva, ,COp^dier''
att af Sveriges andel i konsulskassans besparingar måtte från och med år m.] ’
1899 tills vidare få användas årligen 8,000 kronor till två konsulsstipendier,
hvartdera å 4,000 kronor, och 3,000 kronor till bestridande, i mån af behof,
af stipendiaternas resekostnader, eller tillsammans 11,000 kronor.
Uti statsrådsprotokollet öfver utrikesdepartementsärenden den 14 januari
innevarande år erinras, hurusom kommerskollegium i skrifvelse den 26 maj
1894 gjort framställning derom, att genom utdelande af årliga stipendier af
allmänna medel tillfälle måtte beredas för unge män att vid de förenade
rikenas konsulat förvärfva de insigter och den erfarenhet i handels-, sjöfartsoch
andra med utöfvande af konsulstjenst samband egande förhållanden, som
kunde göra dem särskildt egnade för sådan tjenst. Med anledning deraf hade
Kongl. Maj:t funnit godt att i proposition till 1895 års Riksdag äska Riksdagens
medgifvande, att af Sveriges andel i konsulskassans besparingar måtte
från och med år 1896, så länge Kongl. Maj:t funne lämpligt, dock under
högst tre år, få användas årligen 4,000 kronor till ett konsulsstipendium och
1,500 kronor till bestridande, i mån af behof, af stipendiatens resekostnader;
och hade denna framställning af Riksdagen bifallits.
Den 3-årsperiod, för hvilken stipendiet blifvit beviljadt, utginge med
innevarande år.
Enligt hvad ministern för utrikesärendena till ofvanberörda statsrådsprotokoll
anfört, hade det vid stipendiets tillsättande visat sig, att detsamma
sökts af ett stort antal personer, hvilkas förvärfvande för konsulsbanan skulle
hafva varit af stor fördel, men hvilka icke utan godtgörelse af allmänna
medel kunde uppehålla sig i utlandet för tjenstgöring vid de förenade rikenas
konsulat, synnerligast icke vid utom Europa belägna, och hvilka derför
nödgats afstå ifrån att vinna inträde å konsulsbanan. Då utbildandet af en
yrkesskicklig konsulatcorps utan tvifvel vore ett af de förnämsta vilkor, för
Bih. till liiksd. Frat. 1898. 4 Samt. 1 Afd. 4 Häft. 2
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 4.
att de förenade rikenas handels- och sjöfartsintressen skulle kunna på ett nöjaktigt
sätt bevakas, och då möjlighet att erhålla befordran alltid i främsta
rummet kunde påräknas af sådana unge män, hvilka genom en längre tids
vistelse i utlandet och tjenstgöring vid svensk-norska konsulat förvärfvat de
för yrket nödiga kunskaper, ansåge departementschefen sig icke kunna underlåta
att söka bringa till verkställighet kommerskollegii i dess ofvan omförmälda
framställning gjorda förslag att för sagda ändamål upprätta två konsulsstipendier.
Dessa stipendier borde, enligt hans åsigt, lämpligen kunna bestämmas
till enahanda belopp som det nu utgående, eller 4,000 kronor om året för
hvartdera samt dessutom, till bestridande, i mån af behof, af båda stipendiaternas
resekostnader, 3,000 kronor.
I fråga om tillsättandet och åtnjutandet af de båda stipendierna har
Kongl. Maj:t, såsom jemväl af statsrådsprotokollet inhemtas, uppställt samma
bestämmelser, som för det nu utgående stipendiet äro gällande.
På grund af hvad sålunda anförts och med hänsyn till det gagn, som
förbindelserna med utlandet, i afseende å handel och sjöfart, utan tvifvel
skulle komma att röna deraf, att tillfällena för unge män att å konsulsbanan
bereda sig praktisk utbildning ytterligare ökas, samt enär ett bifall till
ifrågavarande förslag icke medför någon höjning åt denna hufvudtitels anslag,
anser sig utskottet, som emot bestämmelserna angående stipendiernas tillsättande
och åtnjutande icke haft något att erinra, höra tillstyrka bifall till
Kongl. Maj:ts förevarande framställning om inrättande af två konsulsstipendier.
Utskottet har emellertid ansett, att den tid, för hvilken medgifvande till dessa
stipendiers utgående nu lemnas, bör begränsas till tre år eller enahanda
tidsperiod, som år 1895 för det då beslutade stipendiet bestämdes.
Utskottet hemställer derför,
att Kongl. Maj:ts förevarande framställning må på det
sätt bifallas, att Riksdagen medgifver, att af Sveriges
andel i konsulskassans besparingar må från och med år
1899 så länge Kongl. Maj:t finner lämpligt, dock under
högst tre år, få användas årligen 8,000 kronor till två
konsulsstipendier, hvartdera å 4,000 kronor, och 3,000
kronor till bestridande, i mån af behof, af stipendiaternas
resekostnader, eller tillsammans 11,000 kronor, med iakttagande
i fråga om tillsättandet och åtnjutandet af de
båda stipendierna af samma bestämmelser, som gälla för
det nu utgående stipendiet.
Statsutskottets Utlåtande N:o 4.
It
4:o. I motion (n:o 1), som af herr E. O. V. Wavrinsky m. fl. väckts Angående
inom Andra Kammaren, har föreslagits, att Riksdagen måtte till underhåll ^mhidmg9
af den internationella fredsbyrån i Bern för år 1898 lemna ett bidrag af till inter
750
kronor. fredsbyrån
I afseende å de till stöd för detta förslag anförda skäl tillåter sig i Bem.
utskottet hänvisa till sjelfva motionen.
Förevarande motion berör ett ämne, som enligt utskottets mening är
synnerligen behjertansvärdt, nemligen sträfvandet för att fredssaken må vinna
allt mera tillslutning och tränga sig in i folkens så väl som den enskildes
åskådningssätt, ett mål väl värdt att understödja; men att detta mål skulle
befordras genom anslag till ifrågavarande fredsbyrå, hvilken är af ganska
ungt datum och, efter hvad utskottet af de motionen bifogade handlingar
inhemtat, icke genom sin hittills utöfvade verksamhet kunnat anses förebringa
tillräckligt skäl för dylikt understöd, vågar utskottet betvifla. Då dessutom
af de tre länder, motionären uppgifver hafva lemnat bidrag till fredsbyrån,
Danmark gifvit sitt en gång för alla och Schweitz sannolikt ej obetydligt
påverkats deraf att byrån der har sitt säte, synes en så allmän anslutning
från de europeiska staterna saknas, att deruti skulle ligga ett skäl för
Sverige att lemna bidrag; och hemställer utskottet derför,
att herr Wavrinskys m. fl. förevarande motion icke må
af Riksdagen bifallas.
Stockholm den 8 februari 1898.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERGr.
Eeservationer:
vid punkt l:o mom. b (angående en af herr O. A. Brodin väckt motion):
af herr E. Fränekel, som yrkat, att herr Brodins berörda motion icke
måtte till någon Riksdagens åtgärd föranleda;
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 4.
vid punkt 4:o (angående väckt förslag om bidrag till internationella
fredsbyrån i Bern):
af herrar H. Andersson, P. Ersson, O. Persson, O. Ericksson, F. O.
Larsson, J. A. Sjö, S. O. Nyländer, P. Norberg, C. F. Petersson och I).
Persson, hvilka yrkat, att utskottet måtte hemställa,
att Riksdagen måtte till underhåll af den internationella
fredsbyrån i Bern för en gång bevilja ett anslag af 750
kronor att utgå under år 1899.
Statsutskottets Utlåtande N:o 4.
13
Bil. Litt. A.
Tabell öfver ordinarie anslagen under riksstatens
Tredje hufvudtitel.
S:gr
S:gr
S:a
1898 års |
|
Anvisning |
|
Kronor. |
Ö. |
24,000 |
__ |
27,495 |
— |
337,941 |
— |
8,471 |
— |
45,893 |
— |
443,800 |
— |
7,550 |
|
230,072 |
— |
15,338 |
— |
252,960 |
— |
efter afdrag |
|
92,960 |
— |
160,000 |
— |
2,950 |
|
606,750 |
— |
U trikesdepartementet.
Kabinettskassans utgifter.
Departementschefen, ministern för utrikes ärendena......
Utrikesdepartementet.........................................................
Ministerstaten.....................................................................
Militärattachéer.................................................................
Skrifmaterialier, expenser och extra utgifter..................
S:gr
Konsulskassans utgifter.
Utrikesdepartementet .............. 7,594: —
Konsulsstaten ........................... 230,960: —
Skrifmaterialier, expenser och
extra utgifter..................... 15,426: —
253,980: -
efter afdrag af hvad som häraf beräknas
kunna bestridas af inflytande
konsulat- och expeditionsafgifter ......... 93,980: —
S:gr
Utgifter, som bestridas af svenska statsverket
allena.
Svenska kyrkan i Paris ..................................................
Summa
Förslag till |
|
Anvisning |
|
Kronor. |
Ö. |
24,000 |
____ |
27,495 |
— |
337,941 |
— |
8,471 |
— |
45,893 |
— |
443,800 |
— |
160,000 |
|
2,950 |
|
| 606,750 |
— |
14
Statsutskottets Utlåtande JS:o 4.
Bil. Lift. B.
Tabell öfyer extra ordinarie anslag under riksstatens
Tredje hufvudtiteL
Kronor |
Ö. |
|
Utrikesdepartementet. |
||
För fortsatt utgifvande af »Sveriges traktater» ....................................... |
4,500 |
— |
\\\r.
Statsutskottets Utlåtande N:o 4.
15
Bil. Litt. C.
Uppgift öfver de från kahinettskassan och konsulskassan för
närvarande utgående expektanslöner och pensioner.
Från Kahinettskassan.
Jemlikt Kongl. Maj:ts
beslut af den
Expektanslöner:
12 juli 1895 Envoyén H. Åkerman
Kronor
6,000
Pensioner:
10 juli 1884 F. d. Envoyén Herr O. M. Björnstjerna........................ 6,000
21 juni 1889 » » F. T. Lindstrand....................................... 6,000
6 sept. 1895 » Ministern C. Burenstam ...... 5,000
15 april 1869 » Ministerresidenten Friherre L. Wrede............... 4,000
Summa kronor 27,000
Från Konsulskassan.
Jemlikt Kongl. Maj:ts
beslut af den
Pensioner:
24 april 1885 Generalkonsuln G. Hegardts enka....................................
9 juli 1896 Konsuln A. Kirseboms enka .............................................
29 maj 1874 Vicekonsuln Hambros enka ................................................
9 juli 1896 » J. J. G. Nicolaysens enka ........................
6 juli 1825 Aflidne Konsulatsekreteraren Frumeries dotter Anna
Carolina............................................................................
Kronor
800
700
400
400
225
Summa kronor 2,525