Statsutskottets Utlåtande N:o
N:o 3.
Ank. till Riksd. kansli den 11 februari 1898, kl. 2 e. m.
Utlåtande, angående regleringen af utgifterna under riksstatens
andra hufvudtitel, innefattande anslagen till justitiedepartementet.
(l:a U. A.)
Ordinarie anslag.
Fångvården.
l:o. I propositionen angående statsverkets tillstånd och behof den 15 Angående
januari 1898 har Kongl. Maj:t i punkten l:o under andra hufvudtiteln före- minskning
slagit Riksdagen att minska bestämda anslaget till fångars vård och under-“LslageTtili
håll med belopp, motsvarande å detta anslag nu anvisade arfvoden till pre- fångars
dikanten vid centralfängelset och kronohäktet å ISTorrmalm, tillhopa 1,700 underhåll.
kronor. [i.]
Enligt hvad statsrådet och chefen för justitiedepartementet till det vid
statsverkspropositionen fogade statsrådsprotokoll anfört, hade, sedan centralfängelset
å Norrmalm och det dermed förenade kronohäktet blifvit under år
1896 indragna, aflöningen till den vid samma fängelser anstälde predikant
jemlikt Kongl. Maj:ts beslut den 29 januari 1897 med derpåföljande april
månad upphört att utgå. För nämnda befattning vore emellertid å bestämda
anslaget till fångars vård och underhåll uppförda arfvoden, vid centralfängelset
med 1,400 kronor och vid kronohäktet med 300 kronor.
Bih. till Piksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft. (N:o 3.) 1
2 Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
I enlighet med hvad Kongl. Maj:t föreslagit, hemställer utskottet,
att Riksdagen mä minska bestämda anslaget till fångars
vård och underhåll med belopp motsvarande å detta anslag
nu anvisade arfvoden till predikanten vid centralfängelset
och kronohäktet å Norrmalm, tillhopa 1,700 kronor.
Angående 2:0. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att å bestämda anslaget till
aftttvZter- fångars vård och underhåll till ett presterligt biträde vid fängelserna å
ligt biträde Långholmen uppföra ett arfvode af 2,400 kronor, deraf, enligt grunderna för
sernaåLång- den af Riksdagen antagna aflöningsstat för en del tjensteman vid fångvårdsholmen.
anstalterna, en fjerdedel skulle utgöra tjenstgöringspenningar.
f2-T Till statsrådsprotokollet har departementschefen erinrat, hurusom, i
enlighet med den af Rikets Ständer vid 1862—1863 årens riksdag faststälda
aflöningsstat för fångvården, allt sedan nämnda tid predikantsbefattningarna
vid centralfängelset och kronohäktet å Långholmen hade handhafts af en
person, men att för tillfälligt afhjelpande af förefintligt behof af ökade
presterliga krafter vid nämnda fängelser Kongl. Maj:t, på framställning af
fångvårdsstyrelsen, genom bref den 12 februari 1897 för de åtta sista månaderna
af nämnda år utaf förslagsanslaget till fångars vård och underhäll
stält till styrelsens förfogande ett belopp af 200 kronor i månaden, hvarjemte
Kongl. Maj:t den 31 december 1897 medgifvit, att jemväl för år
1898 finge för samma ändamål från berörda anslag månatligen utbetalas
enahanda belopp.
Till stöd för omförmälda framställning hade, enligt hvad departementschefen
vidare förmält, fångvårdsstyrelsen åberopat en af direktören vid
centralfängelset å Långholmen till styrelsen afläten skrifvelse, deruti anförts,
hurusom det ålåge den vid dessa fängelser anstälde predikanten, bland annat,
att hvarje helgdag predika såväl i båda fängelserna som å sjukhuset, att
fyra timmar i veckan meddela undervisning i fångskolorna, att i hvartdera
fängelset bereda konfirmander till Herrans heliga nattvard, att två dagar
hvarje vecka förrätta morgon- och aftonbön i båda fängelserna, att biträda
vid bokutläningen, att föra kyrkoböckerna med dertill hörande in- och utskrifning
af fångar till ett antal, som år 1896 uppgick till sammanlagdt
1,019, och slutligen att genom enskilda samtal söka påverka hvayje fånge
till hans förbättring, i hvilket syfte predikanten under de sista åtta månaderna
af år 1896 aflagt 2,146 cellbesök i centralfängelset och 543 i kronohäktet
eller i medeltal 9 för dag i det förra och 2 i det senare fängelset. Direktören
hade vidare framhållit, att, huru trägen denna tjenstgöring än varit, det
dock visat sig önskligt, att särskildt fångarne å kronohäktet, der under 1896
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
3
varit intagna ej mindre än 512 personer, till stor del bestående af yngre
förbrytare från hufvudstadens sämsta lager, komme i åtnjutande af än flera
besök af själasörjaren; att emellertid dennes åligganden redan vore så betungande,
att de ej kunde fyllas af en enda person, utan att vare sig tjensten
blefve i någon mån eftersatt eller tjensteinnehafvaren inom kort öfveransträngdes,
samt att de frivilliga krafter, som på senare tid verkat inom
fängelset, ej kunnat i synnerlig grad minska krafvet på ökad presterlig hjelp.
Utom hvad sålunda blifvit anfördt hade fångvårdsstyrelsen erinrat, att
vid tiden för fastställandet af omförmälda aflöningsstat några enrumsfångar
icke funnits förvarade vid det större straffängelset å Långholmen; att kronohäktet
derstädes då endast inrymt 60 celler; att centralfängelset å Långholmen
nu vore försedt, utom med 300 nattceller för gemensamhetsfångar, med 200
och kronohäktet likaledes med 200 dagceller för enrumsfångar; att vidare
enrumsstraffet genom lagen den 29 juli 1892 blifvit utsträckt från två till
fyra år; att enrumsfånge kräfde en helt annan och personligen mera ingripande
behandling än gemensamhet-sfånge; samt att med afseende härå det
vore uppenbart, att en person omöjligen kunde på ett tillfredsställande sätt
vid de båda nämnda fängelserna fullgöra alla de presterliga åligganden, som af
fångpredikanten kräfdes.
Då behofvet af ökadt presterligt biträde vid fängelserna å Långholmen
vore en nödvändig följd af den numera genomförda utsträckningen af cellstraffets
användning och den deraf föranledda förändringen i dessa fängelser,
hvarigenom, såsom fångvårdsstyrelsen erinrat, dagcellernas antal derstädes
ökats från 60 till 400, samt detta behof sålunda icke vore af öfvergående
beskaffenhet, utan komme att qvarstå äfven i framtiden, ansåge departementschefen,
att, på sätt fångvårdsstyrelsen i skrifvelse den 28 september 1897 förordat,
det för ändamålet erforderliga arfvode borde uppföras på ordinarie stat.
I fråga om arfvodets belopp hade styrelsen, med hänsyn dertill att utväg
antagligen skulle kunna beredas att anordna tjenstebostad för nämnda biträde
i kronans hus å Långholmen, ansett detsamma kunna bibehållas vid nu utgående
200 kronor i månaden, eller 2,400 kronor för år.
Enär utskottet anser de för det presterliga biträdets tillkomst anförda
skäl vara öfvertygande och framställningen endast afser att från förslagsanslaget
till fångars vård och underhåll till bestämda anslaget till samma
ändamål öfverflytta det belopp, som för biträdets aflönande funnits erforderligt,
har utskottet funnit sig böra tillstyrka Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
Dä emellertid, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, fråga lärer föreligga
om att i kronans hus å Långholmen på det allmännas bekostnad bereda
tjenstebostad åt ifrågavarande biträde, har utskottet ansett, att vid sådant
4
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
fall denna befattningsinnehafvare bör vidkännas något afdrag å arfvodet,
hvilket afdrag utskottet ansett skäligen kunna bestämmas till 300 kronor,
liksom utskottet funnit det böra uttryckligen föreskrifvas, att han bör vara
skyldig att en sålunda anordnad bostad bebo.
På grund af hvad sålunda förekommit hemställer utskottet,
att å bestämda anslaget till fångars vård och underhåll
må till ett presterligt biträde vid fängelserna å Långholmen
uppföras ett arfvode af 2,400 kronor, deraf, enligt
grunderna för den af Riksdagen antagna aflöningsstat för
en del tjensteman vid fängvårdsanstalterna, en fjerdedel
skall utgöra tjenstgöringspenningar; dock att, derest tjenstebostad
denne befattningsinnehafvare beredes, han skall vara
skyldig att densamma bebo och vid sådant fall vidkännas
afdrag å berörda arfvode med ett belopp af 300 kronor.
Angående 3:o. Kongl. Maj:t har i punkt 3:o under andra hufvudtiteln föreslagit
aflöningsstat Riksdagen att godkänna det i statsrådsprotokollet öfver justitiedepartementsdirektören
ärenden den 14 januari 1898 intagna förslag till aflöningsstat för direktören
och och predikanten vid centralfängelset i Göteborg, upptagande, förutom åldersviddcentrai-
tillägg åt direktören med 300 kronor efter fem och ytterligare 200 kronor
fängelset i efter tio år, aflöningar å tillhopa 2,800 kronor, att tillämpas frän och med
Goteborg. me(j förklarande tillika, att för åtnjutande af de i denna stat upp
tagna
löneförmåner skulle gälla enahanda vilkor, som föreskrifvits för innehafvare
af lön å den af Eiksdagen förut antagna aflöningsstat för en del
tjensteman vid fängvårdsanstalterna, dock att nuvarande direktören vid centralfängelset
finge för åtnjutande af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han
redan, enligt fångvårdsstyrelsens förordnande, i sådan egenskap derstädes
tjenstgjort.
Till statsrådsprotokollet har departementschefen, med erinran derom, att
efter centralfängelsets å Norrmalm indragning, skola, jemlikt Kongl. Maj:ts
beslut den 31 maj 1895, de qvinliga gemensamhetsfångarna förvaras å centralfängelserna
i Göteborg och Norrköping, hvilka för deras emottagande blifvit
ändrade och utvidgade, anfört, att, sedan öfverftyttningen numera blifvit till
fullo genomförd och anordningarna å de nyinredda fängelserna vunnit nödigstadga,
tiden syntes vara inne att framlägga förslag till de ändringar i
aflöningsstaterna vid dessa fångvårdsanstalter, som af de nya förhållandena
påkallades.
Hvad beträffade centralfängelset i Göteborg, hade i följd af uppkommen
fråga om detta fängelses indragning aflöningarna till tjenstemännen
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
5
derstädes blifvit undantagna från den lönereglering för fångvården, som år
1874 genomfördes, och lemnade oförändrade vid de belopp, som af Riksdagen
1863 beviljats. Sålunda hade upptagits å bestämda anslaget till fångars
vård och underhåll för detta fängelse:
till en direktör, lön ............... kronor 1,500: —
arfvode såsom redogörare
och för arbetenas bokföring
.............................. » 500: — 2,000: —
» en predikant, arfvode...... kronor 500: —,
hvarjemte direktören bibehållits vid den direktörerna vid straffängelserna
dittills tillerkända rätt till andel i fängelsets behållna arbetsinkomst samt
ljusanslag. Sedermera hade af 1876 och 1877 arens Riksdagar, på kongl.
proposition om löneförbättring åt direktören, medgifvits, att, tills vidare och
intill dess tjensten kunde varda indragen eller annan lönereglering blefve
faststäld, af förslagsanslaget till fångars vård och underhåll finge till direktören
utgå ett lönetillägg af 500 kronor för år, under vilkor, att förberörda
arbetsprovision och ljusanslag upphörde. Likaledes hade vid 1878 års riksdag
från nämnda förslagsanslag ett lönetillägg af 300 kronor för år beviljats åt
predikanten vid fängelset, till dess indragning eller omreglering af hans tjenst
komme att ega rum.
I förberörda skrifvelse den 28 september 1897 hade fångvårdsstyrelsen
anfört: att, då centralfängelset i Göteborg skulle i sitt nya skick bibehållas
för framtiden såsom rikets enda fängelse för qvinliga fångar, som hölles till
straffarbete i gemensamhet, lönerna för ifrågavarande båda tjenster nu borde
definitivt regleras; att härigenom skulle vinnas särskildt den fördel, att
nämnda tjensteman, som under nuvarande förhållanden tillsatts endast på
förordnande, komme att hädanefter tilldelas konstitutorial på sina tjenster och
derigenom vinna lika tryggad ställning som deras vederlikar vid andra
fängelser, hvarförutan fångvården icke kunde beräkna att i sin tjenst förvärfva
och bibehålla dugliga och i allo passande personer; att, hvad anginge direktören
vid fängelset, det åläge denne att, jemte tillsynen i öfrigt öfver fängelset,
hafva omvårdnad och ansvar för arbetsdriften derstädes; att, ehuru fångantalet
vid fängelset ej torde komma att ställa sig högre än i medeltal
inemot femtio, styrelsen dock, med afseende derå, att arbetet vid detta
fängelse, som under en lång följd af år bedrifvits med det resultat, att
inkomsten deraf ungefärligen motsvarat kostnaderna för fångarnes och
fängelsets underhåll, fortfarande syntes komma att blifva lika inkomstgifvande,
ansett annan ändring icke böra göras i direktörens aflöningsförmåner,
än att det från förslagsanslaget åt honom nu anvisade belopp
6
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
500 kronor borde utbytas mot två ålderstil lägg att utgå med 300 kronor
efter fem och ytterligare 200 kronor efter tio års anställning; att emellertid,
på det den nuvarande direktören vid fängelset, hvilken varit i sådan
egenskap förordnad sedan 1888, genom berörda utbyte icke måtte för någon
tid gå i mistning af inkomst, som han redan åtnjutit, borde, i likhet med
hvad som medgifvits för de straffängelsepredikanter och vaktbetjente vid
fångvårdsanstalterna, åt hvilka ålderstillägg beviljats af 1882 års Riksdag,
bestämmas, att den tid, nämnda direktör redan tjenstgjort i sådan egenskap,
skulle honom tillgodoräknas för ålderstilläggs bekommande; samt att predikantstjensterna
vid centralfängelset och länsfängelset i Göteborg syntes böra för
framtiden förenas, för att såmedelst vinna större säkerhet att till dessa
tjenster erhålla lämplig person, som mera odeladt egnade sig åt fångvården;
och hade fångvårdsstyrelsen tillika uppgjort följande förslag till aflöningsstat
för direktören och predikanten vid ifrågavarande fängelse:
Ålderstillägg |
|
Lön. |
Arfvode. , - |
efter 5 år. efter 10 år. |
till 1 direktör, tillika redogörare......... |
1,500 — |
500 |
OJ o o "1 |
200 |
» 1 predikant, som derjemte uppbär |
||||
arfvode såsom predikant vid |
||||
länsfängelset i Göteborg ......... |
800 |
— |
Slutligen har departementschefen erinrat, att, enligt de bestämmelser,
som gälla för åtnjutande af aflöning å den af Riksdagen faststälda stat fölen
del tjensteman vid fångvårdsanstalterna, en fjerdedel af innehafvande lön,
arfvode och ålderstillägg skulle utgöra tjenstgöringspenningar, som under
tjenstledighet icke skulle tillgodokomma löntagaren.
Utskottet, som anser sig böra tillstyrka Kongl. Maj:t,s ifrågavarande
framställning, hemställer,
att Riksdagen mä godkänna det i statsrådsprotokollet
öfver justitiedepartementsärenden den 14 januari 1898
intagna förslag till aflöningsstat för direktören och predikanten
vid centralfängelset i Göteborg, upptagande,
förutom ålderstillägg åt direktören med 300 kronor
efter fem och ytterligare 200 kronor efter tio år, aflöningar
å tillhopa 2,800 kronor, att tillämpas från och
med ar 1899, med förklarande tillika, att för åtnjutande
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
7
af de i denna stat upptagna löneförmåner skola gälla
enahanda vilkor, som föreskrifvits för innehafvare af lön
å den af Riksdagen förut antagna aflöningsstat för en
del tjensteman vid fängvårdsanstalterna, dock att nuvarande
direktören vid centralfängelset må för åtnjutande
af ålderstillägg tillgodoräkna sig den tid, han redan,
enligt fångvårdsstyrelsens förordnande, i sådan egenskap
derstädes tjenstgjort.
4:o. Kongl. Maj:t har vidare föreslagit Riksdagen att medgifva, det
aflöningen till bevakningsbefälhafvaren vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping
för tiden från och med år 1899 bestämmes till 2,000 kronor såsom lön och
ålderstillägg med 300 kronor efter fem och ytterligare 200 kronor efter
tio år.
Departementschefen har härom till statsrådsprotokollet anfört, att,
enligt hvad fångvårdsstyrelsen i förberörda skrifvelse den 28 september
1897 anmält, styrelsen såväl tillförene som under nämnda år mottagit
framställning om löneförbättring åt bevakningsbefälhafvaren vid ifrågavarande
tvängsarbetsanstalt. Denna befattningshafvande åtnjöte, enligt den af Riksdagen
antagna lönestat, förutom den samtliga dylika tjensteman tillkommande
förmånen af fri bostad och vedbrand, en årlig inkomst af allenast 1,400
kronor, upptagen i staten som lön, samt ålderstillägg med 200 kronor efter
fem och ytterligare 100 kronor efter tio år, under det att i staterna för
öfriga centrala fångvårdsanstalter, der det funnits nödigt att anställa
bevakningsbefälhafvare, aflöning vore åt dessa uppförd, vid centralfängelserna
å Långholmen, i Malmö och å Nya Yarfvet samt tvångsarbetsanstalten i
Karlskrona med 2,000 kronor såsom lön och 500 kronor såsom arfvode
jemte ålderstillägg af 300 kronor efter fem och ytterligare 200 kronor efter
tio år, samt vid tvångsarbetsanstalterna i Landskrona och å Svartsjö med
2,000 kronor såsom lön och ålderstillägg af 300 kronor efter fem och
ytterligare 200 kronor efter tio år. Då vid anstalten i Norrköping icke
såsom vid öfriga nu nämnda centrala fångvårdsanstalter funnes anstäld
någon fanjunkare eller annan mot honom svarande befattningshafvande,
måste äfven, på sätt fångvårdsstyrelsen i sin skrifvelse vidare framhållit,
bevakningsbefälhafvaren i Norrköping uträtta åtskilliga bestyr, som annorstädes
ålåge- fanjunkaren. Sedan vid indragningen af centralfängelset å
Norrmalm fångvårdsanstalten i Norrköping fått öfvertaga de qvinliga
tvångsarbetsfångarna, hade äfven ifrågavarande befälhafvares tjenstgöring
blifvit mera betungande än förut dels i följd deraf, att antalet fångar, som
under de sista fem år, anstalten användts till centralfängelse, utgjort i
Angående
aflöning till
bevakningsbefälhafvaren
vid tvångsarbetsanstalten
i
Norrköping.
[4.]
8
Statsutskottets Utlåtande N:o 8.
medeltal 70, nu vuxit så, att det för närvarande öfverstege 160, och
antagligen komme att för framtiden ytterligare ökas, och dels samt hufvudsakligast
derigenom, att qvinliga tvångsarbetsfångar genom sin sinnesbeskaffenhet
och motvilja för ordning och arbetsflit stälde långt större
fordringar på uppmärksamhet och tillsyn från fängelsebefälets sida än andra
qvinnofångar.
På grund af hvad fångvårdsstyrelsen sålunda anfört, ansåge departementschefen
ifrågavarande tjensteman böra i aflöningshänseende likställas med
hevakningsbefälhafvarne vid tvångsarbetsanstalterna i Landskrona och å
Svartsjö.
Enär, enligt hvad i statsrådsprotokollet meddelas, sedan nu gällande lönestat
för bevakningsbefälliafvare vid fångvårdsanstalten i Norrköping antogs,
fångarnas antal derstädes mer än fördubblats, och dessutom fångar af det
slag, som numera vid denna anstalt förvaras, enligt fångvårdsstyrelsens
uppgift kräfva mer tillsyn och uppmärksamhet än de, som funnos der vid
tiden för statens uppgörande, samt på öfriga i statsrådsprotokollet framhållna
skäl, anser utskottet billigheten kräfva, att någon ersättning beredes nämnda
bevakningsbefälliafvare för det honom numera ålagda drygare arbetet.
Med tillstyrkan till Kongl. Majrts framställning hemställer utskottet derför,
att Riksdagen må medgifva, det afton ingen till bevakningsbefälhafvaren
vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping
för tiden från och med år 1899 bestämmes till 2,000
kronor såsom lön och ålderstillägg med 300 kronor efter
fem och ytterligare 200 kronor efter tio år.
Angående 5:o. I afseende å förslagsanslaget till fångars vård och underhåll har
minskning i Kongl. Maj:t föreslagit, att, då den å nämnda anslag med 600 kronor såsom hyiesansiagetStui
ersättning och 100 kronor till vedanslag upptagna godtgörelse till predikanten
vårdaoch centralfängelset å Norrmalm numera upphört att utgå, förslagsanslaget
underhäll, till fångars vård och underhåll måtte minskas med 700 kronor.
[5.] Med tillstyrkan till hvad Kongl. Maj:t sålunda föreslagit, hemställer
utskottet,
att Riksdagen må minska förslagsanslaget till fångars
vård och underhåll med 700 kronor, motsvarande å detta
anslag nu anvisade hyresersättning och vedanslag till
predikanten vid centralfängelset å Norrmalm.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
9
6:o. Kongl. Maj:t har, under förutsättning, att ofvan oinförmälda
framställning om fastställande af ny aflöningsstat för direktören och predikanten
vid centralfängelset i Göteborg bifalles, i hvilken händelse dessa befattningshafvande
icke vidare skulle åtnjuta de från förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll till dem nu utgående lönetillägg med tillhopa 800 kronor,
föreslagit Riksdagen, att nämnda förslagsanslag måtte minskas med ytterligare
800 kronor.
Utskottet, som här ofvan under punkt 3:o tillstyrkt bifall till Kongl.
Maj:ts framställning om fastställande af omförmälda aflöningsstat, hemställer,
att, vid bifall till hvad utskottet i punkt 3:o föreslagit,
Riksdagen må minska förslagsanslaget till fångars vård
och underhåll med ytterligare 800 kronor.
Bifalles hvad ofvan hemstälts, kommer bestämda anslaget till fångars vård
och underhåll, som nu utgör 497,500 kronor, att upptagas till kronor 499,100: —
och förslagsanslaget till fångars vård och underhåll, nu
utgörande 1,043,875 kronor, att upptagas till ............... » 1,042,375: —
samt fångvårdsanslaget i sin helhet, som nu utgör 1,695,875
kronor, att upptagas till......................................................... » 1,695,975: —
7:o. I en den 17 december 1897 aflåten proposition har Kongl.
Maj:t föreslagit Riksdagen att bevilja löneförhöjning i form af ålderstillägg
åt vaktmästare vid vissa embetsverk i hufvudstaden, deribland högsta domstolen,
justitiedepartementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli, nedre justitierevisionen,
justitiekanslersembetet, Svea hofrätt och fångvårdsstyrelsen.
Uti en inom Första Kammaren väckt motion (n:o 17) har herr G.
Björlin gjort framställning, att Riksdagen vid eventuelt bifall till Kongl.
Maj:ts nyssberörda proposition måtte besluta, att äfven vissa andra vaktmästare
än de i propositionen afsedda måtte komma i åtnjutande af sådan
förhöjning i löneförmåner, som Kongl. Maj:t föreslagit.
Öfver berörda proposition och motion kommer utskottet att framdeles
afgifva utlåtande; hvilket utskottet skolat härmed för Riksdagen
anmäla.
8:o. Uti två inom Riksdagen väckta motioner, nemligen (n:o 14) inom
Första Kammaren af herr P. Reuterswärd och (n:o 128) inom Andra Kammaren
af herr H. Holmlin, hafva i sammanhang med förslag om löneförhöjning
för justitieombudsmannen framställningar gjorts om ökning i de justitiekansler!!
tillkommande löneförmåner.
Bill. till Riksd. Prot. 1898. 4 Sami. 1 Afd. 3 Häft. 2
Angående
ytterligare
minskning i
förslagsanslaget
till
fångars
vård och
underhåll;
[6.]
Angående
proposition
och motion
om förhöjning
i vissa
vaktmästares
löneförmåner.
Angående
två motioner
om förhöjning
i
justitiekanslerns
löneförmåner.
10
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Öfver berörda motioner kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande,
hvilket utskottet härmed skolat för Riksdagen
anmäla.
Angående 9:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt, till statsutskottet för
e\nåra beredning öfverlemnad motion (n:o 45), har herr S. Nordström föreslagit, att
Kammaren Riksdagen för sin del måtte besluta, att ledamot af häradsrätt, i likhet med
vackt motion, skiftesgodeman och ledamot af egodelningsrätt, för sin ordinarie tjenstgöring
tillerkännes dagtraktamente med 4 kronor 50 öre för hvarje förrättningsdag,
som han personligen deltager i rättens förhandlingar, jemte reseersättning
enligt femte klassen af gällande resereglemente till och ifrån förrättningsstället;
samt att för detta ändamål under andra hufvudtiteln måtte anslås
ett förslagsanslag af 350,000 kronor.
Till stöd för detta förslag har motionären anfört följande: Enligt
1 kap. 2 § rättegångsbalken väljes ledamot af häradsrätt för en tid af sex år,
dock med rätt för den valde att efter två år afgå. Ku utgjorde det ett
nogsamt kändt förhållande, att den stora mängden af dem, som invaldes
till nämndemän, icke qvarstannade i rätten längre än de två år, hvarunder
de vore tvungna att qvarsitta. Sådana täta ombyten kunde likväl icke
lända till fromma för rättskipningen. Visserligen betraktades nämndemansinstitutionen
af mången såsom föråldrad och utan inflytande på rättsförhandlingarna;
men så kunde och så borde det likväl icke vara. En upplyst,
rättänkande och sakkunnig nämndeman kunde mången gång genom sin erfarenhet
och kännedom om sakförhållandet väsentligen inverka på rättens beslut. Om
man blott tänkte sig en sä enkel åtgärd som tillsättandet af förmyndare
eller godemän, så borde detta vara i ögonen fallande. I synnerhet blefve
detta fallet, när en ung, oerfaren och med ortens förhållanden obekant domare
förde ordet inom rätten. Om nu rättens ledamöter vore lika oerfarna som
domhafvanden, så kunde häradsrättens beslut understundom blifva af ganska
betänklig beskaffenhet. För att råda bot för detta missförhållande, kunde
intet verksammare medel användas, än att nämndemännen tillerkändes skälig
godtgörelse för den tid, de såsom sådana försatte. Visserligen gåfves undantag,
men såge man pa den stora mängden, sä kunde det knappast förnekas, att
nämndemansbefättningen betraktades såsom ett onus, som man helst undveke,
hvilket man så fort möjligt gjorde sig utaf med och till hvilken befattning
hvilken medelmåtta som helst ansåges god nog. Så borde det likväl icke
vara. Fordom hade nämndemansbefättningen medfört ganska väsentliga fördelar,
såsom befrielse ifrån krono- och kungsskjutsar in. m., som på den
tiden rätt ofta förekommit. Då man visste, hvilket stort inflytande, ekono
-
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
11
mien utöfvade inom det praktiska lifvet, så kunde man vara förvissad om,
att de medel, som ansloges till aflöning åt nämndemän för deras ordinarie
tjenstgöring, skulle vara synnerligen väl använda, ty derigenom skulle med
all säkerhet vid rätten qvarstanna mången dugande och ärlig man, som nu
toge afsked ifrån densamma, så snart han dertill vore berättigad.
Enär nämndemansinstitutionen är och, enligt utskottets mening, hör
förblifva byggd på den grundsats, att befattningen såsom nämndeman är
ett på medborgarnes förtroende grundadt hedersuppdrag, för hvilket aflöning
ej hör uppbäras, får utskottet, hvilket icke försport, att någon svårighet
uppstått att finna lämpliga personer till besättande af lediga nämndemansbefattningar,
hemställa,
att herr Nordströms förevarande motion icke må af
Riksdagen bifallas.
10:o. I afseende å öfriga ordinarie anslag under denna hufvudtitel
har någon förändring icke föreslagits.
Utskottet hemställer,
att samtliga de ordinarie anslagen under denna hufvudtitel,
i hvilka förändring här ofvan icke blifvit ifrågasatt,
må i 1899 års riksstat upptagas till oförändrade belopp,
dock att anslaget till skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. må få till beloppet jemkas i den mån, som det för
jemnande af hufvudtitelns slutsumma kan finnas erforderligt.
Extra anslag.
ll:o. Under tillstyrkan af bifall till Kongl. Maj:ts derom gjorda
framställning, hemställer utskottet,
att Riksdagen må, för fortsatt uppehållande af lagbyråns
verksamhet, på extra stat för år 1899 anvisa ett belopp
af 25,000 kronor.
12:o. I enlighet med Kongl. Majrts derom gjorda framställning, hemställer
utskottet,
att Riksdagen må för år 1899 till arfvoden åt krigshofrättens
ordförande och militära ledamöter på extra stat
anvisa 3,250 kronor.
Angående
öfriga
ordinarie
anslag.
Angående
anslag till
lagbyrån.
''[7-1
Angående
arfvoden åt
krigshofrättens
ordförande
och militära
ledamöter.
[8.]
12
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Angående 13:o. Kongl. Maj:t har föreslagit Riksdagen att medgifva, att af
kontorets besparingarna å anslaget till nya lagberedningen för åren 1893 och 1894,
förskott, tillhopa 13,082 kronor 22 öre, ett belopp af 11,770 kronor 17 öre måtte
f9-l få användas till ersättande af förskott till komitén för vidtagande af en
revision af den militära rättegångsordningen.
Föredragande departementschefen har till statsrådsprotokollet anfört,
att statskontoret i skrifvelse den 16 november 1897 — med anmälan, att
statskontoret, jemlikt kongl. brefven den 20 december 1895, den 14 februari
och 11 september 1896 samt den 22 januari och 5 februari 1897, till
komitén för vidtagande af en revision af den militära rättegångsordningen
af under händer varande medel förskottsvis utbetalt 11,770 kronor 17 öre
— hemstält, att Kongl. Maj:t täcktes förordna om godtgörelse till statskontoret
för de sålunda förskjutna medlen, och ansåge departementschefen,
att, i öfverensstämmelse med hvad förut egt rum, af den besparing å sammanlagdt
13,082 kronor 22 öre, som, enligt hvad från statskontoret meddelats,
förefunnes å anslaget till nya lagberedningen för åren 1893 och 1894,
erforderligt belopp borde användas till bestridande af omförmäld a förskott.
Utskottet hemställer,
att Riksdagen må medgifva, att af besparingarna å
anslaget till nya lagberedningen för åren 1893 och 1894,
tillhopa 13,082 kronor 22 öre, ett belopp af 11,770 kronor
17 öre må användas till ersättande af förskott till komitén
för vidtagande af en revision af den militära rättegångsordningen.
Angående 14:o. Uti en inom Andra Kammaren väckt motion (n:o 82) har herr
e\ndra thdin gjort framställning om skrifvelse till Kongl. Maj:t med begäran
Kammaren om verkställande och framläggande af utredning beträffande statens embetsvackt
motion. och tjenstemäns dagliga tjenstgöringstid samt om anvisande af anslag för
detta ändamål.
Öfver berörda motion kommer utskottet att framdeles afgifva utlåtande;
hvilket utskottet skolat redan i utlåtandet angående regleringen af utgifterna
under denna hufvudtitel för Riksdagen
anmäla.
Stockholm den 8 februari 1898.
På statsutskottets vägnar:
CHR. LUNDEBERG.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
13
Reservation
vid punkt 4:o (angående aflöning till bevakningsbefälhafvaren vid tvångsarbetsanstalten
i Norrköping)
af herrar 1P. Pehrsson, H. Andersson, P. Ersson, C. Persson, O. Erickson,
K. A. Kihlberg, F. O. Larsson, I. Månsson, J. A. Sjö, S. O. Nyländer,
P. Norberg och O. F. Petersson, hvilka ansett, att utskottets yttrande och
förslag bort hafva följande lydelse:
»Den af departementschefen till stöd för ifrågavarande framställning
anförda omständigheten, att fångarnas antal vid tvångsarbetsanstalten i Norrköping
väsentligt ökats, sedan lönevilkoren för bevakningsbefälhafvaren faststäldes,
torde, enligt utskottets mening, icke i och för sig utgöra giltig
anledning till löneförhöjning för bevakningsbefälhafvaren. Det lärer nemligen
hufvudsakligast vara bevakningsmanskapet, som genom de inträdda förändringarna
erhållit ökadt arbete, och, efter hvad utskottet inhemtat, har
också antalet konstaplar och vaktqvinnor ökats. Något behof af höjda
aflöningsförmåner för ifrågavarande bevakningsbefälhafvare torde derför icke
förefinnas.
Utskottet hemställer fördenskull,
att Kongl. Majrts förevarande framställning icke må
af Riksdagen bifallas.»
14
Statsutskottets Utlåtande N:o 3
1898 års |
|
Anvisning |
|
Kronor |
Ö. |
17,000 |
_ |
35,800 |
— |
6,000 |
— |
182,700 |
— |
18,800 |
— |
150.400 |
— |
666,287 |
— |
476,913 |
— |
208.713 |
— |
11,100 |
— |
55,000 |
— |
1,695,875 i |
|
84,000 |
|
12,000 |
— |
18,000 |
— |
135,000 |
— |
64,262 |
— |
4,500 |
— |
3,842,350 |
— |
Bil.
Tabell öfver ordinarie anslagen under
Justitie -
Departementschefen ......................................................................................................
Departementets afdelning af Kongl. Maj:ts kansli ..............................................
Departementschefens ombud för tillsyn öfver skrifters allmängörande, förslaasanslaa .
Högsta domstolen ................................................................................................................
Justitiekanslersexpeditionen *) ..................................................................................
Nedre justitierevisionen.................................................................................
Svea hofrätt med derunder lydande justitiestat ................................................................
Göta hofrätt med derunder lydande justitiestat ...................................................................
Hofrätten öfver Skåne och Blekinge med derunder lydande justitiestat..............................
frigshofrätten .....................................................................................................’
Iderstillägg, förslagsanslag ......................................................................................................
Fångvården:
Fångvårdsstyrelsen .............................................................................................
Fångars vård och underhåll:
Bestämdt anslag. Nuvarande belopp ..............................................................................
Ökas med...........................................................................................................
Förslagsanslag. Nuvarande belopp .................................................................................
Minskas med....................................................................................................
Ålderstillägg för en del vid fångvårdsstyrelsen och fångvården austälde embets- och
Vård och underhåll af läns- och kronohäkten, reservationsanslag ....................................
Ersättning åt personer, menigheter och allmänna inrättningar för dem genom nya straff
Medikolegala
besigtningar, förslagsanslag ..............................................................................
Rese- och traktamentspenningar, förslagsanslag .....................................................................
Ersättning åt domare, vittnen och parter, förslagsanslag ..................................
Skrifmaterialier och expenser, ved m. m., förslagsanslag.....................................................’
Extra utgifter, reservationsanslag .............................................................................................
*) Öfver detta anslag kommer utskottet framdeles att afgifva utlåtande.
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
15
Litt. A.
riksstatens Andra hufvudtitel.
Förslag till |
||||
Anvisning |
||||
departementet. |
Kronor 17,000 |
ö. |
||
35,800 |
— |
|||
6,000 |
— |
|||
182,700 |
— |
|||
18,800 |
— |
|||
150,400 |
— |
|||
666,287 |
— |
|||
476,913 |
— |
|||
208,713 |
— |
|||
11,100 |
— |
|||
55,000 |
— |
|||
59,500: — |
||||
................... 497,500: — ......... 1,600: — |
499,100: - |
|||
..................... 1,043,875: — ............ 1,500: — |
1,042,375: - |
1,541,475: — |
||
'' 65,''000: — |
||||
30,000: — |
1,695,975 |
_ |
||
84,000 |
— |
|||
12,000 |
— |
|||
18,000 |
— |
|||
135,000 |
— |
|||
64,262 |
— |
|||
4,500 |
— |
|||
Summa |
3,842,450 |
— |
16
Statsutskottets Utlåtande N:o 3.
Bil. Litt. B.
Tabell öfver extra ordinarie anslagen under riksstatens
Andra hufvudtitel.
Justitiedepartementet. För fortsatt uppehållande af lagbyråns verksamhet................................. |
Kronor |
ö. |
25,000 3,250 |
||
Till arfvoden åt krigshofrättens ordförande och militäre ledamöter...... |
||
Summa 28,250 |
— |
Stockholm, Associations-Boktryckeriet, 1898.